Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående hos hushållningssällskapen anställda vandringsråttares avgångsoch pensionsålder.

1938-03-29 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:28, Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående hos hushållningssällskapen anställda vandringsråttares avgångsoch pensionsålder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning av väckta motioner angående hos hushållningssällskapen

anställda vandringsråttares avgångsoch

pensionsålder.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren under

nr 121 av herr Gabrielsson jämte fyra av kammarens övriga ledamöter samt

den andra inom andra kammaren under nr 192 av herr Sandberg jämte två

av kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen måtte besluta

att samtliga hos hushållningssällskapen anställda vandringsrättare, vilka

åtnjuta statsbidrag till sin avlöning, skola äga rätt att kvarstå i sin tjänst

till uppnådda 60 år samt därefter få åtnjuta den pension som för dem är

eller varder bestämd.»

I en inom andra kammaren av herr Johansson i Tväråselet jämte två av

kammarens övriga ledamöter väckt motion nr 277 har vidare hemställts,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Majit göra framställning örn utredning angående

åtgärder för sänkande av pensionsåldern för hushållningssällskapens

vandringsrättare främst inom övre Norrland från 65 till 60 år samt därefter

till riksdagen avgiva förslag som av utredningen kan föranledas.»

I fråga om motiveringen för de i omförmälda motioner framställda förslagen

får utskottet hänvisa till motionerna.

Över föreliggande motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som hört statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har anfört följande:

»För närvarande utgå statsbidrag till avlönande av 87 vandringsrättare

hos 26 hushållningssällskap. Antalet med pensionsrätt i statens pensionsanstalt

förenade vandringsrättarbefattningar utgör 85, fördelade på 24 hushållningssällskap

(samtliga utom hushållningssällskapen i Blekinge och

Malmöhus län). I fråga örn befattningarna (58 st.) hos 17 av sällskapen

gäller enligt de vid reglering av befattningarna fastställda villkoren, att befattningshavaren

är, utan angiven åldersgräns, underkastad skyldighet att

avgå från tjänsten före pensionsåldern. För de 15 hos Västerbottens läns

hushållningssällskap anställda vandringsrättarna är föreskrivet, att de äro

skyldiga att avgå vid 55 års ålder. Beträffande 12 vandringsrättare hos 6

hushållningssällskap är avgångsskyldighet före pensionsåldern ej föreskriven

i regleringsvillkoren.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 28.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

För de till pensionsanstalten anslutna vandringsrättarna, vilka äro inordnade

under kap. VII i anstaltens reglemente, har tjänstepensionsunderlaget

efter reglering fastställts till 1 330 kronor. Det för hel tjänstepension erforderliga

antalet tjänstår är enligt § 73 bestämt till 33.

Den normala pensionsåldern är jämlikt § 72 65 år. På framställning av

huvudmannen kan dock enligt samma paragraf vid reglering av tjänst bestämmas

en pensionsålder av 62 år, där tjänstgöringens art prövas vara

sådan, att den gör dylik nedsättning av pensionsåldern synnerligen önskvärd.

Av förarbetena till stadgandena i kap. VII (prop. nr 382/1920 med

bilaga, innefattande utredning och förslag av särskilda sakkunniga rörande

pensionering av befattningshavare hos hushållningssällskap m. fl.) framgår,

att beredandet av möjlighet till nedsättning av pensionsåldern föranletts av

behovet av en något lägre pensionsålder än 65 år för bland andra de befattningshavare

hos hushållningssällskapen, vilka, såsom vandringsrättarna,

för en stor del av sin tjänstgöring måste vistas ute på resor.

Ilos pensionsanstalten hava 7 hushållningssällskap (däribland dock ej

Västerbottens läns) under åren 1922 och 1923 gjort framställning örn nedsättning

av pensionsåldern till 62 år för hos dem anställda vandringsrättare.

Pensionsanstalten har emellertid i nämnda fall icke funnit skäl medgiva den

begärda nedsättningen. Med hänsyn till bland annat vad i bilagorna till

förevarande motioner anförts finner anstalten det dock icke uteslutet, att

behov av sådan nedsättning kan antagas föreligga, närmast i fråga örn

vandringsrättarna i de nordliga delarna av landet. I fall, där sagda behov

vitsordas av lantbruksstyrelsen, vilken har att godkänna reglering av vandringsrättarbefattningarna,

lärer också pensionsanstalten kunna antagas komma

att finna sig oförhindrad att med stöd av § 72 efter framställning av

vederbörande huvudman bestämma pensionsåldern för vandringsrättare till

62 år.

I syfte att för befattningshavare, som icke längre besitter erforderlig

kroppslig och andlig vigor, bereda möjlighet till avgång med pension före

pensionsåldern har i § 75 stadgats, alt rätt till genast börjande pension

inträder, förutom i de fall (avgång efter uppnådd pensionsålder eller med

rätt till invalid- eller sjukpension), som omförmälas i § 19, även örn befattningshavaren,

efter att hava uppnått en ålder, som med högst 5 år

understiger pensionsåldern, i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga

frivilligt avgår eller av huvudmannen uppsäges.

För det fall, att skyldighet att avgå ur tjänst före uppnådd pensionsålder

stadgats i de för tjänsten vid dess reglering fastställda villkoren, gäller enligt

§ 77, att till grund för beräkning av uppskjuten tjänstepensions belopp

skola läggas ej endast för befattningshavaren utan jämväl på huvudmannen

och staten belöpande avgifter. Föreskriften härom synes hava tillkommit

uteslutande med hänsyn till vandringsrättarna. Beträffande dessa framhölls

i förenämnda sakkunnigutredning, att de, åtminstone i vissa fall, vöre

skyldiga att avgå vid betydligt lägre ålder än pensionsåldern och att det ej

läte sig göra att sätta pensionsåldern lika låg som avgångsåldern, varför

det kunde synas riktigast att utesluta dem från pensionsrätt. De sakkunniga

funno sig emellertid böra medtaga dem för att bereda dem möjlighet till

uppskjuten pension, vilken rimligen borde beräknas på grundval av hela

försäkringsavgiften.

Redan nu kan vandringsrättare, på grund av bestämmelsen i § 75, vid

minskad arbetsförmåga avgå vid 60 års ålder med rätt till genast börjande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

3

tjänstepension. Under förutsättning bland annat, att anställningsåldern är

30 år, blir pensionen därvid 785 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg samt,

i fråga örn så kallad oreglerad pension, pensionsförhöjning. Efter utnyttjande

av förberörda möjlighet att vinna nedsättning av pensionsåldern till

62 år skulle motsvarande pension utgöra 1 022 kronor jämte pensionsförhöjning

och dyrtidstillägg.

1 betraktande av bland annat nyssnämnda pensioneringsmöjlighet finner

pensionsanstalten icke den i motionerna föreslagna sänkningen av pensionsåldern

till 60 år tillräckligt motiverad. Enligt pensionsanstaltens mening

äro vandringsrättarna, vilkas befattningar åtminstone tidigare ansetts

vara av övergångsnatur och bäst lämpa sig för relativt unga män, skäligen

tillgodosedda i pensionshänseende genom nu gällande pensionsbestämmelser,

vid vilkas utformande särskild hänsyn tagits till dessa befattningshavares

säregna anställningsförhållanden. Överhuvudtaget bör enligt pensionsanstaltens

mening en sänkning av pensionsåldern, utöver vad pensionsreglemcntet

medgiver, och därav betingad omprövning av pensionsavgifterna

m. m. icke ifrågasättas för en enstaka grupp befattningshavare av så ringa

omfattning som den vandringsrättarna bilda. Befinnes sådan sänkning böra

övervägas, bör detta ske endast i samband med en mera omfattande översyn

av bestämmelserna rörande pensionsåldrarna. I varje fall synes ändring

på sätt i motionerna föreslagits av de för vandringsrättarna gällande pensionsbestämmelserna

icke böra vidtagas, så länge nu rådande anställningsförhållanden

bestå.

Huruvida vandringsrättarna, såsom i motionerna n:ris 121 och 192 föreslagits,

böra beredas rätt att kvarstå i tjänst till uppnådda 60 år, undandrager

sig pensionsanstaltens bedömande.

I detta sammanhang vill pensionsanstalten erinra örn, att anstalten i

underdånigt utlåtande den 19 oktober 1935 rörande den till motionen nr 121

såsom bilaga 1 i avskrift fogade framställningen från Västerbottens läns

hushållningssällskap förklarat sig icke kunna tillstyrka, att frågan örn pensionsåldern

för befattningshavare hos hushållningssällskap då upptoges till

fristående omprövning.»

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket anslöte sig lill vad pensionsanstalten

i sitt ovan återgivna yttrande anfört beträffande de i förevarande

motioner berörda spörsmålen, samt att ämbetsverket fördenskull ansåge, att

motionerna icke borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner utskottet icke tillräckliga

skäl vara anförda för att en sänkning av vandringsrättarnas pensionsålder

från 65 år till 60 år nu kommer till stånd. Såsom statens pcnsionsanslalt

framhållit, möjliggöra gällande bestämmelser, att pensionsåldern

på framställning av huvudmannen bestämmes till 62 år, därest tjänstgöringens

art prövas vara sådan, alt den gör dylik nedsättning av pensionsåldern

synnerligen önskvärd. Därtill kommer, att — såsom pensionsanstalfen

jämväl framhållit — en sänkning av pensionsåldern, utöver vad pensionsreglementet

medgiver, icke bör genomföras för en enstaka grupp av

befattningshavare av så ringa omfattning som den vandringsrättarna bilda.

Utskottet delar anstaltens uppfattning därom, att frågan örn en dylik sänk
-

VI skottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 28.

ning icke bör behandlas fristående utan upptagas till omprövning endast i

samband med en mera omfattande översyn av pensionsåldrarna för de till

statens pensionsanstalt anslutna befattningshavargrupperna.

Utskottet vill erinra, att frågan örn en allmän revision av reglementet för

statens pensionsanstalt länge varit aktuell. Denna fråga torde, såsom utskottet

i fjol uttalade i sitt utlåtande nr 25 över en motion om sänkning

av pensionsåldern för skogsvårdsstyrelsernas befattningshavare, inom en

nära framtid komma att upptagas till behandling. Utskottet förutsätter, att

i samband därmed de i motionerna berörda spörsmålen rörande vandringsrättarnas

pensionsålder och avgångsskyldighet bliva föremål för omprövning.

Vid sådant förhållande finner utskottet sig böra avstyrka bifall till

motionerna och hemställer förty,

att förevarande motioner 1:121 och 11:192 samt 11:277

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 mars 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Friggeråker*, Bjurström*,

Nilsson i Mölndal*, Danielsson, Sundvik och von Horn*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg*, K. A. Westman*,

Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman, Andersson i Munkaljungby* och

Sundström i Vikmanshyttan.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Centraltryckeriet, Esselte ab. Stockholm 1938

841606

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.