Sök i Ratio Lex

Bankoutskottets utlåtande Nr 31

1938-04-01 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:31, Bankoutskottets utlåtande Nr 31

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av framställningar angående pensioner och

understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut

anställda personer m. m.

Bankoutskottet får härmed avgiva utlåtande över nedannämnda till utskottet

hänvisade framställningar rörande det civila pensionsväsendet samt

beträffande pensioner att utgå dels från anslaget till diverse pensioner och

understöd m. m., dels ock av affärsdrivande verks medel.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån redogörelse i det följande ej lämnas, hänvisa till vederbörande

propositioner och motioner.

A. Civila pensionsväsendet.

1 :o.

Distriktsbarnmorskan Anna Elisabet Palmgren (Tillgodoräkning av viss

tjänstgöring). I en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition nr 228 har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

att distriktsbarnmorskan Anna Elisabet Palmgren må för pension från statens

pensionsanstalt tillgodoräkna tiden 1 juni 1917-—31 maj 1925, varunder

hon tjänstgjort såsom barnmorska i Stockholms stads tjänst, dock med skyldighet

för Palmgren att vidkännas engångsavgift för denna tid, såsom om §

6 anstaltens reglemente varit i förevarande fall tillämplig.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Palmgren är född den 8 november 1881 och således 56 år gammal;

att hon under tiden 26 september 1913—31 maj 1925 varit anställd såsom

s. k. fattigbarnmorska hos Stockholms stads hälsovårdsnämnd, därvid hon

icke åtnjutit fast avlöning men enligt avtal med nämnden varit berättigad alt

för biträde åt fattiga barnaföderskor uppbära ersättning av stadens medel

för varje förrättning;

Bihang lill riksdagens protokoll 10.18. 8 sami. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

att hon sedan den 1 juni 1925 varit distriktsbarnmorska i Vendelsö distrikt

inom Stockholms län, i vilken anställning hon enligt vederbörligt medgivande

äger rätt att — utan hinder av att hon uppnått föreskriven pensionsålder,

55 år — kvarstå till den 8 november 1938;

att hon från och med den 1 juni 1917 till och med den 31 maj 1925 varit

delägare i barnmorskornas pensionsanstalt, vilken anstalt under åren 1917

-—1924 till hennes pensionering uppburit — förutom av henne själv inbetalda

avgifter — årliga bidrag såväl av Stockholms stad som av staten;

samt att Palmgren från och med den 1 juni 1925 är delägare i statens pensionsanstalt

i egenskap av distriktsbarnmorska.

Statens pensionsanstalt har i ärendet anfört bland annat följande:

Palmgren torde, under förutsättning att avbrott i tjänstgöringen såsom

distriktsbarnmorska icke ägt rum, i händelse av avgång vid 1937 års slut

varit berättigad att årligen uppbära pension med 467 kronor, pensionsförhöjning

med 85 kronor samt dvrtidstillägg, utgörande enligt för närvarande

gällande indextal 132 kronor, eller tillhopa 684 kronor. Skulle hon erhålla

räjt att såsom tjänstår för pension räkna jämväl den tid, under vilken hon

tjänstgjort såsom s. k. fattigbarnmorska, eller tiden 26 september 1913—31

maj 1925, skulle den årliga pensionen i stället komma att uppgå till, inberäknat

tilläggsförmåner, 1,392 kronor. Pensionsanstalten anser sig med hänsyn

till konsekvenserna icke kunna tillstyrka, att Palmgren medgives rätt

att tillgodoräkna sig hela sistnämnda tid. Dock finner anstalten billighetsskäl

tala för, att hon såsom tjänstår för pension får räkna den del av densamma,

under vilken hon varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt

och dit erlagt pensionsavgifter, d. v. s. tiden 1 juni 1917—31 maj 1925.

Därvid skulle under ovan angivna förutsättningar hennes årliga pensionsförmåner

bliva pension 798 kronor, pensionsförhöjning 150 kronor samt

dyrtidstillägg 204 kronor eller tillhopa 1,152 kronor.

Föredi''agande departementschefen har anfört:

Departementschefen ansåge det skäligt, att Palmgren erhölle rätt att för

pension från statens pensionsanstalt i egenskap av distriktsbarnmorska tillgodoräkna

jämväl tiden 1 juni 1917—31 maj 1925, varunder hon såsom

s. k. fattigbammorska i Stockholms stads tjänst varit delägare i barnmorskornas

pensionsanstalt och dit erlagt pensionsavgifter. Det föreslagna

medgivandet innebure, att Palmgren i avseende å tjänstårsberäkning behandlades,

såsom om hennes tjänstgöring under nyss angivna tid ägt rum

under sådana anställningsförhållanden, att de i § 6 anstaltens reglemente

meddelade bestämmelserna örn retroaktiv giltighet av reglementet varit

tillämpliga.

Med biträdande av vad Kungl. Majit föreslagit hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av riksdagen

bifallas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

3

B. Anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

I. Försvarsdepartementet.

2:o.

Rullföringsbiträdet Johan Emil Svärd. I en deli 12 mars 1938 dagtecknad

proposition nr 244 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att rullföringsbiträdet, fanjunkaren

i trängens reserv Johan Emil Svärd må från och med månaden

näst efter den, varunder han frånträder sin befattning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att SAärd är född den 22 oktober 1873 och således 64 år gammal;

att Svärd, som inträtt i krigstjänst den 1 november 1895, förordnats i

förutvarande Göta trängbataljon till vice korpral den 15 maj 1897, till korpral

den 11 maj 1898 och till distinktionskorpral den 10 oktober 1899;

att han förordnats till sergeant i förenämnda trängbataljons reserv den 31

oktober 1899 och till fanjunkare i trängens reserv den 3 december 1930;

att han sedan den 15 november 1912 i oavbruten följd innehaft befattning

såsom Tullföringsbiträde vid Borås rullföringsområde nr 31;

att han beräknas komma att lämna sin befattning såsom Tullföringsbiträde

den 15 november 1938, då han således innehaft befattningen under 26 år;

att Svärds arvode såsom Tullföringsbiträde utgjort 2,130 kronor jämte

1,080 kronor personligt arvodestillägg ävensom dyrtidstillägg;

samt att Svärd icke är berättigad till pension i egenskap av underofficer i

reserven.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

3:o.

F. d. fanjunkaren vid Upplands infanteriregemente Carl Petter Broberg

(tilläggspension). Under punkten 2 av förevarande proposition har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. fanjunkaren vid Upplands infanteriregemente

Carl Petter Broberg må räknat från och med den 1 juli

1935 — utöver honom författningsenligt tillkommande pension — under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

uppbära tilläggspension till sådant belopp, att sammanlagda pensionsförmånen

kommer att uppgå till 648 kronor för år, med rätt för Broberg att å

sistnämnda belopp uppbära dyrtidstillägg.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Broberg är född den 7 mars 1870 och sålunda 68 år gammal;

att han den 11 november 1887 erhållit fast anställning vid Upplands infanteriregemente,

där han den 12 juli 1912 befordrats till fanjunkare;

att han den 20 december 1916 av regementskrigsrätten för förskingring av

kronan tillhörig egendom dömts till fängelse 6 månader och avsättning samt

för uppsåtliga förbrytelser i övrigt i tjänsten likaledes till avsättning;

att Broberg, efter det nämnda utslag vunnit laga kraft, avgått ur tjänst

den 10 januari 1917;

att den av Broberg förskingrade, ej tillrättaskaffade egendomen uppgått

till ett värde av sammanlagt 518 kronor;

samt att direktionen över arméns pensionskassa den 14 augusti 1920 beviljat

Broberg en årlig pension av 180 kronor i 9:e klassen av kassans pensionsstat

att tillträdas den 1 april 1920.

Statskontoret har i utlåtande den 12 oktober 1936 avstyrkt bifall till en av

Broberg gjord framställning om viss förhöjning i den till honom utgående

pensionen och därvid anfört bland annat följande:

Till Broberg hade utbetalats följande pensionsförmåner, nämligen

kassapension .......................................... kronor 180

pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 360) . . » 180

pensionsförhöjning I och II enligt kungörelsen den 18 juni 1925

(nr 280) ............................................ > 294

summa kronor 654,

eller efter vederbörlig reduktion till med 12 jämnt delbart tal 648 kronor.

Härjämte hade utgått dyrtidstillägg enligt gällande grunder.

Statskontoret ansåge på anförda skäl, att Broberg, som efter det han hlivit

avsatt från sin beställning såsom fanjunkare genom erläggande av s. k.

expektansavgifter tillförsäkrats kassapension från arméns pensionskassa med

180 kronor för år att utgå från och med den 1 april 1920, icke varit berättigad

att, såsom skett, härå åtnjuta tilläggsförmåner. Ämbetsverket såge sig

därför nödsakat att återkräva vad Brobex-g under tiden från och med den

1 juli 1935, då tjänstepensioneringen vid försvarsväsendet överflyttades till

statskontoret, sålunda för mycket uppburit.

Föredragande departementschefen har anfört:

Lika med statskontoret ansåge departementschefen skäl icke föreligga för

bifall till den av Broberg gjorda ansökningen i syfte att komma i åtnjutande

av pension med högre belopp än de till honom vid tiden för ansökans

ingivande utgående pensionsförmånerna. Emellertid syntes det departementschefen,

som om den av statskontoret i samband med behandlingen av

ansökningen vidtagna reduktionen av de av Broberg sedan en följd av år

åtnjutna pensionsförmånerna drabbat honom obilligt hårt. Departements
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

5

chefen ansåge sig därför böra förorda, att åt Broberg utverkades tilläggspension

så avvägd, att densamma jämte till honom författningsenligt utgående

pension motsvarade de tidigare uppburna pensionsförmånerna.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

4:o.

Förre indelte soldaten vid Dalregementet, furiren Anders Falk. I punkten

3 av samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att

förre indelte soldaten vid Dalregementet, furiren Anders Falk må, räknat

från och med den 1 januari 1938, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 468

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Falk är född den 11 januari 1869 och alltså 69 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat vid Dalregementet under tiden

17 december 1887—31 juli 1935 och förordnats till furir i regementet;

att han åtnjuter underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa med, förutom

dyrtidstillägg, 250 kronor för år;

att han varit inkallad till ständig tjänstgöring såsom förrådsarbetare vid

nämnda regementes huvudförråd av intendenturmateriel från och med den

12 mars 1915 intill utgången av juli månad 1935 eller — efter frånräknande

av den tid av 30 dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt

soldat åliggande repetitionsövningar — sammanlagt omkring 18 år 8 månader;
att

han under de sista fem anställningsåren åtnjutit avlöning med 1,132

kronor för år förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner,

att han äger en mindre jordbruksfastighet, taxeringsvärderad till 1,300

kronor, och ett kapital av 2,000 kronor;

samt att statens pensionsanstalt, enär Falk före uppnådda 60 levnadsår icke

varit under en tid av sammanlagt minst 15 år inkallad till ständig tjänstgöring,

funnit sig författningsenligt förhindrad att tilldela honom pension.

Arméförvaltningens civila departement har — under erinran att 1937 års

riksdag beviljat pension till belopp av 600 kronor åt indelte korpralen vid

Skaraborgs regemente, furiren A. Gren (prop. nr 159; bankoutsk. uti. nr 35,

p. 2; riksd. skr. nr 245), vilken varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring

under sammanlagt omkring 21 år men i likhet med Falk icke haft dylik

tjänstgöring under en tid av minst 15 år före 60 års ålder — hemställt, att

Kungl. Majit ville föreslå riksdagen bevilja Falk en årlig pension till belopp

av 468 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1938.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

5:o.

Indelte furiren vid Västerbottens regemente, sergeanten Samuel Edvard

Widmark. Under punkten 4 av förevarande proposition har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen medgiva, att indelte furiren vid Västerbottens regemente,

sergeanten Samuel Edvard Widmark må från och med månaden näst efter

den, varunder hans tjänstgöring vid regementet upphör, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 468 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Widmark är född den 6 augusti 1872 och således 65 år gammal;

att han varit anställd såsom indelt soldat vid Västerbottens regemente sedan

den 16 januari 1895 och förordnats till sergeant i regementet;

att han varit inkallad till ständig tjänstgöring vid regementet i egenskap

av dagkorpral, köksfurir, matsalsfurir eller biträde åt förrådsvaktmästaren

alltsedan ingången av år 1920 eller — efter frånräknande av den tid om 30

dagar årligen, varunder han fullgjort honom såsom indelt soldat åliggande

repetitionsövningar — sammanlagt omkring 16 år 6 månader;

att hans avlöning under de senaste 5 åren uppgått till i medeltal omkring

1,300 kronor för år, förutom dyrtidstillägg och naturaförmåner;

att Widmark är ägare av en jordbruksfastighet, taxeringsvärderad till

5,900 kronor och intecknad till säkerhet för vissa undantagsförmåner till förutvarande

ägaren ävensom härutöver för 1,500 kronor;

samt att statens pensionsanstalt, enär den av Widmark fullgjorda ständiga

tjänstgöringen vid regementet icke uppgått till minst 15 år före uppnådda

60 levnadsår, funnit sig författningsenligt förhindrad att tilldela honom

pension.

Då i förevarande ärende föreligga i huvudsak enahanda förhållanden som

i det under nästföregående punkt behandlade, hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majits förevarande framställning.

6:o.

Förre nattvakten Klas Andreas Andersson (tilläggspension). I punkten

5 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att förre nattvakten vid ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg Klas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

7

Andreas Andersson må, räknat från och med den 1 november 1935, under

sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt tillkommande

pension — tilläggspension från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. till belopp av 120 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Andersson är född den 6 december 1866 och sålunda 71 år gammal;

att han under tiden 16 januari 1906—31 oktober 1935 varit anställd vid

ammunitionsfabrikens avdelning å Marieberg, därav intill den 1 januari 1929

såsom glödgare samt därefter såsom nattvakt;

att Andersson med hänsyn till arbetsförmågan kunnat kvarstå som glödgare

men — i viss mån mot sin egen önskan — likväl överförts till nattvaktstjänst,

enär arbetsledningen ansett lämpligt erhålla en äldre pålitlig man

till denna syssla;

att arméförvaltningens artilleri- och civila departement förklarat Andersson

i egenskap av nattvakt vara att hänföra till pensionsgrupp 1 (icke yrkesutbildad

arbetare) enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare med ett

pensionsunderlag av 1,476 kronor;

att Andersson anfört besvär över departementens berörda beslut med yrkande

att på grund av sin tidigare anställning som glödgare bliva hänförd

till pensionsgrupp 2 (yrkesutbildad arbetare) enligt tjänstepensionsreglementet

för arbetare med pensionsunderlag av 1,644 kronor men att kammarrätten

genom utslag den 11 februari 1937 funnit besvären icke kunna

bifallas;

samt att statens pensionsanstalt genom beslut den 5 oktober 1935 funnit

Andersson berättigad att jämlikt tjänstepensionsreglementet för arbetare

komma i åtnjutande av avkortad pension med 1,092 kronor för år, vilket

pensionsbelopp beräknats med utgångspunkt från det för pensionsgrupp 1

fastställda pensionsunderlaget.

Statskontoret bar tillstyrkt en tilläggspension åt Andersson av 120 kronor

för år och till stöd härför anfört bland annat:

Andersson bade ostridigt under hela sin anställningstid intill den ålder, som

normalt gällde som pensionsålder, nämligen 60 år, innehaft anställning, som,

därest arbetarpensionsreglementet då varit gällande, skulle hava medfört

hans placering i den högre pensionsgruppen (pensionsgrupp 2). Vidare torde

det kunna antagas, att Andersson, därest vid nyss angivna tidpunkt riksdagens

medverkan påkallats för en pensionering av honom i överensstämmelse

med då gällande ordning, skulle hava tillerkänts en pension, som anpassats

efter den förmånligare löneställning, han halt såsom yrkesarbetare

(glödgare).

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och då Andersson på grund

av vissa lämplighetsskäl av sina förmän anmodats åtaga sig nattvaktssyssla,

oaktat han alltjämt kunnat fortsätta såsom yrkesarbetare, funne statskontoret

starka billighetsskäl tala för att Andersson koinme i åtnjutande av tilllägg

till den författningsenligt utgående pensionen. Några betänkliga konsekvenser

av ett beslut i sådant avseende behövde enligt statskontorets mening

icke befaras.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 31-

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

7 :o.

Förre e. o. kontorsbiträdet Fredrik Fahl (tilläggspension). Under punkten

6 av förevarande proposition har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva,

att förre e. o. kontorsbiträdet vid ingenjördepartementet vid Karlskrona

örlogsvarv Fredrik Fahl må från och med dagen näst efter den, då han avgått

ur tjänst, under sin återstående livstid uppbära — utöver honom författningsenligt

tillkommande pension — tilläggspension från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. till belopp av 216 kronor för år.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Fahl är född den 14 november 1873 och således 64 år gammal;

att han varit anställd vid ingenjördepartementet vid Karlskrona örlogsvarv

under omkring 27 år 6 månader, nämligen såsom daglönare under

tiden den 11 februari 1909—-18 september 1916, såsom förman under tiden

19 september—31 december 1916, såsom månadslönare under tiden 1 januari

1917—30 juni 1928 samt såsom e. o. kontorsbiträde under tiden därefter

intill utgången av juli månad 1936, då han avgått med pension;

att han såsom kontorsbiträde uppburit avlöning enligt 4 lönegraden i den

i kungörelsen den 22 juni 1928 (nr 215) med avlöningsbestämmelser för

vissa civila och civilmilitära icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet

intagna löneplanen för extra ordinarie tjänstemän jämte personligt

lönetillägg enligt bestämmelserna i 5 kap. 3 punkten samma kungörelse såsom

gottgörelse för eljest inträdande minskning i avlöningsförmånerna, vilket

lönetillägg senast utgått med 1,104 kronor för år;

samt att den Fahl tillerkända pensionen utgör 1,092 kronor för år, motsvarande

det i militära tjänstepensionsreglementet för e. o. tjänsteman i 4

lönegraden angivna pensionsunderlaget, 1,476 kronor, vederbörligen reducerat

i förhållande till Fahls tjänstetid.

Marinförvaltningen har anfört huvudsakligen följande:

Då Fahl tidigare innehaft anställning å flottans månadslönarstat, syntes

skäl tala för alt pensionen i förevarande fall utmättes till motsvarande belopp,

som tidigare utgått till månadslönare. För de månadslönare, vilka i

likhet med Fahl icke innehade arvode på stat, hade på sin tid i ett flertal fall

utverkats pension av riksdagen. Såsom framginge av 1923 års riksdags beslut

angående pension åt ritaren vid flottans varv i Karlskrona G. A. Danielsson

(prop. nr 149; bankoutsk. uti. nr 31, p. 7; riksd. skr. nr 322, p. 14) hade

en pension å 1,700 kronor till en dylik månadslönare ansetts skälig. Detta

sistnämnda belopp hade utgått till f. d. månadslönare med ett mycket stort

antal tjänstår. Enär vid beräkningen av pension åt Fahl enligt militära tjänstepensionsreglementet

reduktion på grund av bristande tjänstår skett från

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31■

9

1,476 till 1,092 kronor, syntes i analogi härmed omkring 400 kronor böra

fråndragas nyssnämnda belopp 1,700 kronor och sålunda pension som månadslönare

i nu förevarande fall kunna beräknas till 1,300 kronor. Fahls

pension syntes alltså böra förhöjas med ett belopp av 208 kronor.

Statskontoret har anslutit sig till marinförvaltningens förslag, dock att det

av marinförvaltningen ifrågasatta tillägget å Fahls pension borde för vinnande

av delbarhet med tolv jämkas till 216 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

8:o.

Kakelugnsmakare!! Harald Lundman. I motion II: 66 har herr Lövgren

hemställt, »att riksdagen ville bevilja kakelugnsmakaren klarald Lundman

en pension till det belopp som kan vara skäligt på grund av hans långa arbete

för statsverkets räkning».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lundman är född den 22 mars 1861 och alltså 77 år gammal;

att han enligt ett av haningenjören vid 24:e sektionen vid statens järnvägar

den 23 juli 1903 dagtecknat intyg »sedan ett tiotal år tillbaka för statens

järnvägars räkning ej mindre utfört underhållsarbeten å järnvägen tillhöriga

kakelugnar, utan även på anmodan deltagit i de årliga brandsynerna»;

att han enligt olika intyg i egenskap av entreprenör åren 1906—1924 och

1927—1931 vid Bodens ingenjörkår, Bodens artilleriregemente, Norrlands artilleriregemente,

Västerbottens regemente och Norrlands dragonregemente

utfört kakelugnsmakeriarbeten;

samt att han är medellös.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande av statskontoret, som hört arméförvaltningens civila departement.

Arméförvaltningens civila departement har anfört följande:

Såvitt förevarande ärende rörde försvarsväsendet kunde det icke anses

styrkt, att Lundman innehaft anställning i statens tjänst, än mindre att han

hos angivna militära myndigheter haft sin huvudsakliga sysselsättning och

förvärvskälla. Vid sådant förhållande och på grund av de konsekvenser ett

bifall till motionen skulle komma att medföra, finge departementet avstyrka

bifall till densamma.

Statskontoret har framhållit, att Lundman icke kunde anses hava innehaft

någon statsanställning. I likhet med civila departementet avstyrkte

statskontoret vid sådant förhållande bifall till motionen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

U(sköttel. Då, enligt vad utredningen givit vid handen, Lundman icke kan anses hava

haft anställning i statens tjänst, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka utgivande

av pension av statsmedel i förevarande fall.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 66 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

II. Socialdepartementet.

9:o.

Städerskorna Greta Carlsson, född Andersson, Maria Matilda Nilsson,

född Karlsson, Hilina Augusta Åsberg, född Eriksson, och Tekla Augusta

Söderholm, född Andersson. I en den 12 mars 1938 dagtecknad proposition

nr 244 har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, i punkten

7 föreslagit riksdagen medgiva, att var och en av städerskorna hos riksförsäkringsanstalten

Greta Carlsson, född Andersson, Maria Matilda Nilsson,

född Källsson, Hilma Augusta Åsberg, född Eriksson, och Tekla Augusta

Söderholm, född Andersson, må från och med månaden näst efter den, varunder

hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 360

kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att förenämnda städerskor äro födda, Carlsson den 3 december 1871, Nilsson

den 1 maj 1872, Åsberg den 9 september 1871 och Söderholm den 2 juli

1878;

att Carlsson och Åsberg innehaft anställning såsom städerskor hos bränslekommissionen,

Carlsson under tiden 1 september 1917—31 december 1919

och Åsberg under tiden 24 september 1917—31 december 1919;

att Carlsson, Nilsson, Åsberg och Söderholm varit anställda såsom städerskor

hos riksförsäkringsanstalten, Carlsson sedan den 1 juni 1920, Nilsson

sedan den 1 juni 1917, Åsberg sedan den 15 januari 1920 och Söderholm

sedan den 1 juni 1920;

att städningsarbetet krävt en daglig arbetstid av i medeltal 3 Va timmar;

att ersättningen för städningsarbetet, efter att dessförinnan för var och en

hava utgjort 900 kronor för år, inberäknat viss ersättning för materialier,

från och med den 1 juli 1937 utgått jämlikt kollektivavtal med 85 kronor för

månad, ersättning för materialier ej inberäknat;

att ifrågavarande städerskor, som samtliga äro gifta, befinna sig i mindre

goda ekonomiska omständigheter;

samt att Åsberg och Söderholm under år 1937 icke tjänstgjort på grund

av sjukdom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

11

Departementschefen har anfört, att med hänsyn till den jämförelsevis

långa tid, varunder nu avsedda anställningshavare utfört regelbundet arbete

för statens räkning, ävensom till föreliggande ömmande omständigheter ville

departementschefen icke motsätta sig, att förslag förelädes riksdagen om

beredande åt dem av någon mindre pension, förslagsvis 360 kronor för år.

Med hänsyn till vad departementschefen anfört till stöd för det föreliggande

förslaget, har utskottet ansett sig böra tillstyrka bifall till detsamma.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :ts förevarande framställning.

10:o.

Förre extra tjänstemannen hos länsstyrelsen i Kronobergs län Henrik

Queckfeldt. Kungl. Majit föreslår i punkten 8 av samma proposition riksdagen

medgiva, att förre extra tjänstemannen hos länsstyrelsen i Kronobergs

län Henrik Queckfeldt må, räknat från och med den 1 juli 1937, under sin

återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 1,200 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Queckfeldt är född den 7 november 1893 och sålunda 44 år gammal;

att han, efter avlagd juris kandidatexamen, under tiden 11 oktober 1920—

31 december 1925 tjänstgjort såsom notarie vid olika domsagor sammanlagt

något mer än 4 år 6 månader samt förvaltat borgmästarämbete sammanlagt

3 månader;

att han under tiden 10 april 1926—7 september 1928 tjänstgjort i Göta

hovrätt och därunder, bland annat, innehaft förordnande såsom fiskal något

mer än 5 månader;

att han under tiden 16 april 1929—30 juni 1937 eller drygt 8 år 2 månader

tjänstgjort hos länsstyrelsen i Kronobergs län såsom extra tjänsteman —

under senare år med placering i 14 lönegraden — och därvid under längre

tider innehaft förordnande såsom länsnotarie och såsom landskanslist;

att Queckfeldt sålunda varit anställd i statens tjänst tillhopa nära 15 år

2 månader;

att han från och med den 1 juli 1937 entledigats från sin anställning hos

länsstyrelsen, enär han icke kunnat på tillfredsställande sätt fullgöra honom

åvilande arbete;

att han enligt ett den 24 oktober 1937 av professorn V. Wigert utfärdat läkarintyg

lider av psykisk ohälsa (schizophrenia) av sådan grad, att han för

framtiden är oförmögen att försörja sig själv och att denna sjukdom uppenbarligen

bestått i flera år och otvivelaktigt betingat nedsatt arbetsförmåga

och andra svårigheter i arbetet;

samt att Queckfeldt sedan den 1 juli 1937 icke innehaft någon anställning.

Utskott

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Utskottet får hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande framställning.

III. Finansdepartementet.

ll:o.

E. o. kontorsbiträdet Ellse Marie (Elly) Beckman, född Öhrström (pension

med frånträdande av rätt till uppskjuten livränta.) I en den 12 mars

1938 dagtecknad proposition nr 244 har Kungl. Maj:t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för

samma dag, i punkten 9 föreslagit riksdagen medgiva, att e. o. kontorsbiträdet

i finansdepartementet Elise Marie (Elly) Beckman, född Öhrström, må

— under villkor att hon frånträder den rätt till uppskjuten livränta, som enligt

civila tjänstepensionsreglementet kan tillkomma henne — från och med

dagen näst efter den, varunder hon lämnar sin befattning, under sin återstående

livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1,056 kronor.

Av handlingarna i ärendet framgår,

att Beckman är född den 6 februari 1888 och sålunda 50 år gammal;

att hon alltsedan den 16 februari 1920 varit anställd i finansdepartementet,

därav intill utgången av år 1921 såsom extra biträde och under tiden därefter

såsom extra ordinarie tjänsteman;

att hon från och med den 1 juli 1925 såsom e. o. kontorsbiträde tillhört

4 lönegraden i den för e. o. tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen gällande

löneplanen;

att hon under så gott som hela sin tjänstetid, intill dess departementet den

1 juli 1937 överflyttade till kanslihuset från förutvarande lokaler vid Storkyrkobrinken,

varit placerad som telefonist vid departementets telefonväxel;

att Beckman, enär departementet efter överflyttningen till kanslihuset

icke har behov av egen telefonist, uppsagts från sin anställning för entledigande

från och med den 1 maj 1938;

samt att hon efter entledigandet författningsenligt är berättigad till uppskjuten

livränta enligt civila tjänstepensionsreglementet med omkring 750

kronor för år, att tillträdas vid 63 års ålder.

Sedan fråga uppkommit, att Beckman måtte med avstående av sin rätt till

livränta få från och med avgången komma i åtnjutande av pension till skäligt

belopp, har statskontoret tillstyrkt pension åt Beckman med 1,056 kronor

för år.

Departementschefen har med hänsyn till de förhållanden, under vilka

Beckman nödgas avgå från sin anställning, funnit skäligt, att hon efter av
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

13

gången kommer i åtnjutande av pension. Det av statskontoret föreslagna

beloppet, 1,056 kronor för år, har icke föranlett någon erinran från departementschefens

sida. Såsom villkor för pensionens utgående torde böra stadgas,

att Beckman avsäger sig sin författningsenliga rätt till uppskjuten livränta.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må av riksdagen

bifallas.

12:o.

Förra städerskan Hanna Maria Ekstam, född Wittboldt. Under punkten

10 av förevarande proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva,

att förra städerskan hos statskontoret Hanna Maria Ekstam, född Wittboldt,

må, räknat från och med den 1 mars 1938, under sin återstående livstid från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 408 kronor, varvid skall iakttagas den henne genom Kungl. Maj:ts beslut

den 12 mars 1938 ålagda återbetalningsskyldigheten.

Enligt utskottet tillhandakommet meddelande har Hanna Maria Ekstam

numera avlidit. Till följd härav påkallar Kungl. Maj:ts förevarande förslag

icke någon riksdagens åtgärd; vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

IV. Ecklesiastikdepartementet.

13:o.

Civilingenjören Viktor Herbert Magnus Brunskog. I en den 12 mars 1938

dagtecknad proposition nr 244 har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma

dag, i punkten 11 föreslagit riksdagen medgiva, att civilingenjören Viktor

Herbert Magnus Brunskog må, räknat från och med den 1 juli 1937, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

uppbära en årlig pension av 2,100 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Brunskog är född den 19 juli 1878 och sålunda 59 år gammal;

att han år 1900 avlade civilingenjörsexamen vid tekniska högskolan och

därefter var verksam såsom ingenjör inom olika industri- och affärsföretag;

att han från och med den 1 oktober 1923 till och med den 30 mars 1937

— under de tre första läsåren dock med viss begränsning — uppehållit den

vakanta professuren i mekanisk teknologi vid tekniska högskolan ävensom

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

därefter under tiden 1 april—30 juni 1937 uppehållit samma professur under

ordinarie innehavarens tjänstledighet;

att Brunskog sökt och förklarats kompetent till nyssnämnda, annan person

sedermera tilldelade professur;

att Brunskogs avlöningsförmåner vid högskolan, vilka under år 1923—

1926 uppgått till i medeltal för år räknat sammanlagt omkring 7,500 kronor,

under tiden därefter utgjort 6,600 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

samt att Brunskog efter den 30 juni 1937 icke innehaft någon anställning

vare sig vid högskolan eller eljest.

Utskottet, som icke velat motsätta sig bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

förslag, hemställer,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

14:o.

F. d. musikläraren vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda

Olof Edvard Blom (tilläggspension). I punkten 12 av förevarande proposition

har Kungl. Majit föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. musikläraren

vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Olof Edvard Blom må,

räknat från och med den 1 januari 1937, under sin återstående livstid uppbära

— utöver honom författningsenligt tillkommande pension — tilläggspension

från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. till belopp

av 264 kronor för år, med rätt att å sammanlagda pensionsförmånen

åtnjuta förhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr 280).

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Blom är född den 9 oktober 1874 och alltså 63 år gammal;

att han den 15 maj 1910 vunnit anställning som lärare i pianostämning

vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och som boktryckare

vid institutets blindskriftstryckeri;

att han den 1 januari 1917 med bibehållande av nyssnämnda anställningar

tillträtt befattning såsom ordinarie musiklärare vid institutet;

att han med utgången av år 1936 efter uppnådd pensionsålder såsom musiklärare

frånträtt samtliga sysslor vid institutet;

att han i egenskap av musiklärare senast åtnjutit — förutom fri bostad och

värme -— kontant avlöning med 3,400 kronor för år, varav 2,500 kronor lön

och 900 kronor tjänstgöringspenningar, ävensom oreglerat dyrtidstillägg;

att han såsom lärare i pianostämning erhållit ersättning från av institutet

särskilt disponerade medel med lägst 500 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

att han för sitt arbete som boktryckare uppburit — förutom ett årligt arvode

å 100 kronor för överinseende över tryckeriet — ersättning, vilken beräknats

efter ackord och under åren 1927—1936 uppgått till i medeltal 2,158 kronor

för år;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

15

att Blom vid sin avgång från musiklärarbefattningen förklarats berättigad

åtnjuta avkortad pension med 2,170 kronor för år enligt lagen den 11 oktober

1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension;

att vid bestämmandet av Bloms pension tillgodoräkning skett av tiden alltifrån

den 15 maj 1910, då Blom tillträdde sin första anställning vid institutet;

samt att till underlag vid beräkningen av pensionen tagits den av Blom

kontant åtnjutna lönen såsom musiklärare.

Statskontoret har tillstyrkt tilläggspension åt Blom med 264 kronor för år,

motsvarande den ökning i pensionen, som skulle hava inträtt, örn i pensionsunderlaget

inräknats värdet av förmånen av bostad och värme, samt till

stöd härför anfört i huvudsak följande:

Då avlöningsförmånerna för den av Blom innehavda musiklärarbefattningen

år 1919 fastställdes, hade hänsyn tagits till den fria bostadsförmånen.

Enligt vad som framginge av proposition nr 167 till 1919 års riksdag hade

nämligen avlöningsförmånerna för ifrågavarande befattning, vilka ansetts

böra anpassas efter samma grunder som de, vilka gällde för musiklärare

vid realskolor, blivit med hänsyn till berörda naturaförmån minskade med

ett belopp av 300 kronor. Vidare kunde framhållas, att såväl lärarlönekommittén

och 1928 års lönekommitté som läroverkslönesakkunniga utgått från

att ifrågavarande musiklärarbefattning borde i avlöningsliänseende jämställas

med befattning såsom musiklärare vid realskolorna. Till denna uppfattning

hade också vederbörande departementschef anslutit sig i den av riksdagen

i denna del bifallna propositionen nr 271 till 1937 års riksdag angående

lönereglering för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga undervisningsanstalter

m. m. I betraktande härav syntes skäl tala för att Blom

genom framställning till riksdagen erhölle en mot ifrågavarande naturaförmån

svarande tilläggspension.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

15:o.

Husmodern vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda Eva

Maria Söderborg. Kungl. Majit föreslår i punkten 13 av samma proposition

riksdagen medgiva, att husmodern vid institutet och förskolan för blinda å

Tomteboda Eva Maria Söderborg må från och med månaden näst efter den.

varunder hon lämnar sin anställning, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av

1,236 kronor.

Av handlingarna inhämtas,

att Söderborg är född den 23 juni 1876 och således 61 år gammal;

att hon varit anställd vid institutet och förskolan för blinda å Tomteboda,

såsom föreståndarinna för linneförrådet och biträdande husmoder under

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

tiden 15 oktober 1904—-15 september 1906, 1—31 december 1914 och 15

maj—15 juni 1915 samt såsom husmoder från och med den 1 augusti 1915;

att, sedan husmodersbefattningen jämlikt beslut av 1937 års riksdag uppförts

å ordinarie stat med placering i lönegraden B 7 från och med den 1

januari 1938, direktionen för institutet av Kungl. Maj:t erhållit anstånd intill

utgången av juni månad 1938 med tillsättandet av befattningen samt förordnat

Söderborg att uppehålla befattningen intill sistnämnda tidpunkt;

att Söderborg vid beräknad avgång från husmodersbefattningen med utgången

av juni månad 1938 sålunda kan tillgodoräkna en tjänstetid av 25 år;

samt att hon såsom husmoder åtnjutit kontant lön, varå dyrtidstillägg ej

utgått, till belopp av 1,750 kronor för år jämte fri bostad om två rum med

värme och lyse, kost, tvätt och läkarvård, vilka naturaförmåner kunna uppskattas

till ett årligt värde av minst 1,200 kronor.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majlis ifrågavarande

förslag, får hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

16:o.

Lärovcrksvaktmästaren Carl Emil Carlsson. Under punkten 14 av förevarande

proposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid högre allmänna läroverket i Borås Carl Emil Carlsson må från

och månaden näst efter den, varunder han lämnar sin anställning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 1,584 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Carlsson är född den 31 mars 1873 och således 65 år gammal;

att han alltsedan den 27 augusti 1901 eller under mer än 36 år varit anställd

som vaktmästare vid högre allmänna läroverket i Borås, vilken anställning

han beräknas komma att lämna den 1 juli 1938;

samt att hans avlöningsförmåner utgöras av kontant avlöning till belopp

av 3,000 kronor för år jämte fri bostad om 4 rum och kök med lyse och

värme, vilka naturaförmåner uppskattats till 1,100 kronor för år.

Utskottet. Kungl. Maj:ts förslag ansluter sig till vad riksdagen tidigare i liknande

fall beslutit och har icke givit utskottet anledning till erinran.

På grund härav hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majlis förevarande framställning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

17

17:o.

Lärovcrksvaktmästaren Berndt Oskar Ingemansson. I punkten 15 av

samma proposition föreslår Kungl. Majit riksdagen medgiva, att vaktmästaren

vid samrealskolan i Karlshamn Berndt Oskar Ingemansson må från och

med månaden näst efter den, varunder han lämnar sin befattning, under

sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 996 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Ingemansson är född den 24 oktober 1882 och sålunda 55 år gammal;

att han alltsedan den 1 januari 1921 eller under något mer än 17 år varit

anställd såsom vaktmästare vid samrealskolan i Karlshamn;

att hans avlöningsförmåner uppgå till sammanlagt 2,800 kronor för år,

däri inräknat till 360 kronor uppskattad förmån av fri bostad med lyse oell

värme, jämte dyrtidstillägg enligt för nyreglerade verk gällande grunder;

samt att Ingemansson enligt ett den 25 november 1937 utfärdat läkarintyg

efter genomgången sjukdom — blodpropp i hjärtat — är för all framtid oförmögen

att utföra kroppsarbete.

Med åberopande av vad under nästföregående punkt anförts hemställer

utskottet,

att Kungl. Majits ifrågavarande framställning må av riksdagen

bifallas.

18:o.

Förra konservatorseleven Buth Elisabeth Wallén-Dahl, född Wallén.

Kungl. Majit har i punkten 16 av förevarande proposition föreslagit riksdagen

medgiva, att förra konservatorseleven vid naturhistoriska riksmuseets

vertebratavdelning Ruth Elisabeth Wallén-Dahl, född Wallén, må, räknat

från och med den 1 januari 1938, under sin återstående livstid från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension

av 600 kronor.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wallén-Dahl är född den 7 september 1884 och sålunda 53 år gammal;

att hon varit anställd såsom konservatorselev vid naturhistoriska riksmuseets

vertebratavdelning från och med den 1 juli 1918 till och med den 31 december

1933, från vilken sistnämnda dag hon blivit entledigad från anställningen;
att

uppsägningen betingats av de delvis förändrade arbetsbehov, som uppkommit

i samband med föreståndareskifte å vertebratavdelningen och som

medfört att anställande av konservatorselev med viss vetenskaplig utbildning

ansetts erforderligt;

att Wallén-Dahls arbete huvudsakligen bestått i skelettering av kranier och

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 31. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

ben av ryggradsdjur, konservering av fåglar samt fotografering för vetenskapliga

ändamål;

att Wallén-Dahls avlöning utgjort i medeltal under ett vart av åren 1919—- 1933 omkring 3,260 kronor;

att Wallén-Dahl enligt i februari 1938 ingivna läkarintyg lider av kronisk

ledgångsreumatism i bägge händernas fingerleder med åtföljande något inskränkt

rörlighet ävensom av viss invärtes sjukdom (magsäcksnedsänkning)

och att hennes arbetsförmåga på grund av sistnämnda sjukdom är och säkerligen

för framtiden kommer att förbliva i betydlig grad nedsatt;

att enligt den undersökande läkarens åsikt intet talar mot att ledgångsreumatismen

uppkommit och förvärrats genom arten av Wallén-Dahls arbete

vid riksmuseet;

att Wallén-Dahl alltsedan avgången från riksmuseet icke haft någon anställning;
samt

att Wallén-Dahl är gift men att familjen befinner sig i små ekonomiska

förhållanden.

Föredragande departementschefen har anfört:

Med hänsyn till att Wallén-Dahls tjänstgöring vid riksmuseet icke kunde

sägas hava haft karaktären av mera fast anställning ävensom därtill att

Wallén-Dahl, då hennes arbete vid museet upphörde, varit allenast 49 år

gammal, hade det synts departementschefen tveksamt, huruvida pension

av statsmedel borde beredas henne. Då emellertid Wallén-Dahl i oavbruten

följd under mer än 15 år tjänstgjort vid museet, på vilken anställning

hon byggt sin försörjning, och då -— enligt vad föreliggande utredning gåve

vid handen -— Wallén-Dahls arbetsförmåga numera vore på grund av bestående

sjukdom väsentligt nedsatt, ville departementschefen icke motsätta

sig, att förslag förelädes riksdagen örn beviljande av någon pension åt henne.

Såsom skäligt belopp ville departementschefen härvid ifrågasätta 600 kronor

för år. Pensionen torde böra utgå från och med ingången av år 1938.

Under åberopande av vad departementschefen anfört får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må vinna riksdagens

bifall.

C. Affärsdrivande verks medel.

I. Postmedel.

19:o.

Förre postföraren Olof Olsson. I motion I: 69 hemställer herr Bjurström,

»att förre postföraren Olof Olsson må, räknat från och med den 1 januari

1938, under sin återstående livstid uppbära en årlig pension av postmedel till

belopp, som vederbörande utskott kan finna skäligt».

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

19

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olsson är född den 18 september 1862 oell alltså 75 år gammal;

att han ombesörjt daglig postbefordran under tiden 1 januari 1882—12

november 1889 å linjen Falun—Bjursås—Falun (c:a 5 mil) med gångpost

samt under tiden därefter intill utgången av år 1936 å linjen Grycksbo—

Bjursås—Grycksbo (c:a 2 mil), till en början med gångpost men från och

med år 1918 med hästskjuts;

att han samtidigt utövat befattning såsom lantbrevbärare till tjänst för

dem, som voro bosatta utmed den väg, han hade att färdas;

att han under tiden 1I± 1882—19/? 1887 fullgjort en tur i veckan, under tiden

1887—11/u 1889 två turer i veckan, under tiden u/u 1889—-31A 1900

tre turer i veckan, under tiden V» 1900—31A 1906 fyra turer i veckan, under

tiden Vs 1906—28A 1925 fem turer i veckan, under tiden 1A 1925—30/n 1933

söckendagliga turer samt under tiden V« 1933—31/i2 1936 sex turer i veckan;

att tidtabellsturen per tur för tiden från och med år 1918 uppgått till cirka

4 timmar;

att ersättningen till Olsson under åren 1882—1917 varierat mellan 1 krona

25 öre och 1 krona 75 öre per tur och under åren 1918—1936 mellan 4 kronor

50 öre och 6 kronor per tur;

att i beloppen från och med år 1918 ingick ersättning för kostnaden för

hållande av häst och vagn för posttransporterna ävensom att omfattningen

av posttransporterna, särskilt paketposten, under de senare åren ökades

högst avsevärt;

samt att Olsson, som är gift och har sex barn, befinner sig i små ekonomiska

förhållanden.

Över ifrågavarande motion bär utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som hört generalpoststyrelsen.

Generalpoststyrelsen har anfört huvudsakligen följande:

Enligt de av Kungl. Maj:t i brev lill generalpoststyrelsen den 20 juni 1913,

den 28 juni 1918 och den 28 februari 1930 fastställda grunder för tilldelande

av understöd åt personer, som varit anställda vid postverket eller anlitats i

dess ärenden, gällde att årliga understöd till belopp motsvarande högst 2A

av senast utgående ersättning kunde tilldelas poststationsföreståndare samt

lant- och lådbrevbärare, vilka i sådan egenskap tjänstgjort vid postverket

minst 25 år eller, i undantagsfall, under kortare tid, och vilka befunnes vara

i behov av understöd. Dessa grunder, som fastställts efter riksdagens hörande,

medgåve icke tilldelandet av understöd åt sådana postförare, vilka —- utan

att hava verkställt lantbrevbäring — allenast forslat post direkt mellan två

eller flera postanstalter.

Visserligen vore såväl lantbrevbärare som postförare anställda medelst

kontrakt, i vilka överenskonnnits om viss ersättning m. m. för de prestationer,

som vederbörande åtagit sig att utföra för postverkets räkning, men det

förelåge dock en viss skillnad mellan deras åligganden. Lantbrevbärare —

åkande och gående — tillhandaginge direkt den korresponderande allmänheten

med postgöromål (mottagande och utdelande av postförsändelser av olika

slag, försäljning av frankotccken m. m.). Det arbete åter, som åvilade postförare

— åkande och gående — bestode huvudsakligen i att transportera

slutna poster mellan två eller flera postanstalter.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

Riksdagen hade emellertid i enstaka tidigare fall på grund av avlåtna propositioner

eller nied anledning av väckta motioner beviljat vissa postförare

årligt understöd. I dessa fall hade dock i regel förelegat särskilda på frågan

örn understöd inverkande omständigheter så som skada genom olycksfall

under tjänstutövningen eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt

svåra och krävande förhållanden. Dylika omständigheter förelåge dock icke

1 här förevarande fall.

Efter tillkomsten av 1934 års författningar på arbetarpensionslagstiftningens

område syntes emellertid ovan anförda skillnad mellan lantbrevbärares

och postförares prestationer icke längre böra utgöra motiv, varför understöd

i det ena fallet skulle utgå och i det andra fallet icke. Generalpoststyrelsen

hade därför för avsikt att inom de närmaste dagarna ingå till Kungl. Majit

med framställning, att förenämnda grunder för tilldelande av understöd åt

poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare skulle förklaras äga

tillämpning jämväl å postförare, vilkens anställning i postverkets tjänst kunde

anses hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

På grund härav och då generalpoststyrelsen, därest ovannämnda grunder

redan nu ägde tillämpning å postförare, skulle tillerkänna Olsson ett årligt

understöd av 450 kronor, hade styrelsen för sin del intet att erinra mot att

riksdagen beviljade honom pension med detta belopp.

Statskontoret bär i ärendet yttrat bland annat följande:

Såsom i motionen erinrats, hade riksdagen i tidigare enstaka fall beviljat

årliga understöd åt postförare. Därvid hade emellertid i regel förelegat särskilda

på frågan örn understöd inverkande omständigheter, såsom t. ex. skada

under tjänstutövning eller synnerligen lång anställningstid under sällsynt

svåra och krävande förhållanden. I likhet med generalpoststyrelsen ansåge

statskontoret, att sådana särskilda omständigheter icke vore för handen i

fråga om postförare Olsson.

Emellertid hade generalpoststyrelsen, under framhållande av att Kungl.

Majit tidigare efter riksdagens hörande fastställt vissa grunder för tilldelande

av understöd åt personer, som varit anställda vid postverket eller anlitats

i dess ärenden, såsom poststationsföreståndare samt lant- och lådbrevbärare,

tillkännagivit sin avsikt att söka utverka understöd enligt samma

grunder jämväl åt sådan postförare, vilkens anställning i postverkets tjänst

kunde anses hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning och förvärskälla,

samt i anslutning härtill förklarat sig intet hava att erinra mot att ett årligt

understöd av 450 kronor beviljades i förevarande fall.

I anledning härav ville statskontoret — under hänvisning till de lämnade

uppgifterna angående Olssons arbete i postverkets tjänst — uttala, att det

syntes ämbetsverket i hög grad tveksamt, huruvida detta arbete verkligen

kunde anses hava utgjort Olssons huvudsakliga sysselsättning och förvärvskälla.

I varje fall kunde statskontoret icke förorda, att frågan örn ändrade

grunder för pensionering av postförare föregrepes genom beslut om understöd

i ett enstaka fall. Enligt ämbetsverkets mening borde fördenskull den

föreliggande motionen icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utekottet. Av utredningen i ärendet framgår, att Olsson, som nu uppnått en levnadsålder

av över 75 år, under icke mindre än 54 år ombesörjt postbefordran för

postverkets räkning samt att generalpoststyrelsen icke haft något att erinra

mot alt Olsson tillerkännes ett årligt understöd av statsmedel till belopp av

450 kronor för år. Även om utskottet måste erkänna det principiellt riktiga i

den ståndpunkt, statskontoret intagit, har utskottet likväl med hänsyn till fö
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

21

åliggande förhållanden icke velat motsätta sig att Olsson erhåller pension

med av generalpoststyrelsen föreslaget belopp.

Utskottet hemställer således,

att riksdagen, i anledning av förenämnda motion I: 69, må

medgiva, att förre postföraren Olof Olsson må från och med

den 1 januari 1938 under sin återstående livstid uppbära en

årlig pension av 450 kronor, att utgå av postmedel.

II. Trafikmedel.

20:o.

Förre banarbetaren August Zettergren. I motion II: 59 hemställer herr

Spångberg, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna banarbetaren August

Zettergren, Charlottenberg, ett årligt understöd med belopp som kan befinnas

skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Zettergren är född den 18 november 1875 och alltså 62 år gammal;

att han åren 1919—1937 varit anställd såsom ban- och byggnadsarbetare

vid statens järnvägar under sammanlagt 9 år 7 månader 9 dagar;

att han härutöver under åren 1934—1936 utfört tillfälligt arbete vid statens

järnvägar under tillhopa 1 månad 25 dagar;

samt att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst således uppgår

till 9 år 9 månader 4 dagar.

Över den föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen, som funnit Zettergrens anställningstid vid statens järnvägar

vara alltför kort för att motivera beviljadet av understöd, har avstyrkt

bifall till motionen.

Statskontoret har likaledes — under hänvisning till vad järnvägsstyrelsen

i ärendet anfört — avstyrkt bifall till förevarande motion.

Då av utredningen i ärendet framgår, att Zettergrens anställningstid i statens

tjänst varit av tämligen ringa omfattning — allenast omkring 10 år —

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka beviljandet av pension i förevarande

fall.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 59 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

21:o.

Förre tillfällige stationskarlen Anders Lindqvist. I motion 11:60 hemställer

herr Spångberg, »att riksdagen måtte besluta tillerkänna f. tillfällige

stationskarlen Anders Lindqvist, Charlottenberg, ett årligt understöd med belopp,

som kan befinnas skäligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Lindqvist är född den 22 december 1875 och alltså 62 år gammal;

samt att han varit anställd såsom tillfällig stationskarl vid Charlottenbergs

station periodvis under åren 1918—1937 sammanlagt 6 år 7 månader 29 dagar,

företrädesvis i stalltjänst.

över den föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har funnit Lindqvists anställningstid vid statens järnvägar

vara alltför kort för att motivera beviljandet av understöd och har förty

avstyrkt bifall till förevarande motion.

Under hänvisning till vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört har jämväl

statskontoret avstyrkt bifall till motionen.

Utskottet. Enligt utskottets mening har i förevarande ärende icke förebragts utredning

om tjänstgöring i den omfattning, att densamma bör föranleda beslut

om pension. På grund härav avstyrker utskottet åtgärd i anledning av

motionen och hemställer,

att förevarande motion II: 60 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

22:o.

Förre ban- och byggnadsarbetaren Otto Eriksson. I motion 11:65 hemställer

herr Brädefors jämte fyra av andra kammarens övriga ledamöter,

»att riksdagen må medgiva, att f. d. ban- och byggnadsarbetaren vid statens

järnvägar Otto Eriksson i Linaälv från och med den 1 januari 1938 tillerkännes

en årlig pension av 504 kronor att utgå av trafikmedel».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Eriksson är född den 26 februari 1876 och således 62 år gammal;

att han enligt intyg av överbanmästaren i Sundsvall ävensom av en arbetskamrat

innehaft anställning dels under år 1899 såsom arbetare vid statens

järnvägar och dels åren 1900—1902 såsom arbetare vid statsbanebyggnaden

Gällivare—Riksgränsen;

att han åren 1903—1917, 1920, 1922—-1927 samt 1934—1935 varit anställd

såsom ban- och byggnadsarbetare vid statens järnvägar, därvid hans sammanlagda

styrkta anställningstid uppgått till 6 år 10 månader 8 dagar;

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31. 23

att han enligt egen uppgift vintertid under sju år arbetat för domänverkets

räkning;

att han såsom arrendator innehar en odlingslägenhet invid Linaälvs järnvägsstation;
att

han år 1936 hos järnvägsstyrelsen anhöll örn pension eller gratifikation;

att distriktschefen i statens järnvägars femte distrikt i anledning av Erikssons

ansökning upplyste, att anledning till att dennes tjänstetid varit av så

relativt obetydlig omfattning sannolikt vore, att Eriksson särskilt sommartid

måst ägna sig åt sitt jordbruk, samt att distriktschefen med hänsyn till att

Erikssons anställning i statens tjänst icke kunde anses hava utgjort hans huvudsakliga

sysselsättning avstyrkte bifall till Erikssons ansökning;

att järnvägsstyrelsen genom beslut den 31 juli 1936 lämnade Erikssons ansökning

utan bifall, enär av den i ärendet verkställda utredningen framginge,

att han icke uppfyllde villkoren för erhållande av vare sig pension eller gratifikation;
samt

att Eriksson enligt ett av järnvägsläkaren K. Norbäck den 3 januari

1938 utfärdat intyg till följd av väsentligen minskad arbetsförmåga (genom

astma) är för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin befattning.

Fragan om understöd åt Eriksson var år 1937 föremål för riksdagens prövning

med anledning av en då i ämnet väckt motion (II: 29).

I utlåtande nr 23, punkten 16, anförde bankoutskottet i anledning av nyssnämnda

motion följande:

»Då av utredningen i ärendet framgår, att Erikssons styrkta anställningstid

i statens tjänst varit av tämligen ringa omfattning — allenast inemot 7 år —

samt dessutom synes icke hava utgjort hans huvudsakliga sysselsättning, anser

sig utskottet icke kunna tillstyrka beviljandet av pension i förevarande

fall.»

Över den nu föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat

utlåtande av statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att i motionen nu åberopad utredning rörande

omfattningen av Erikssons anställning är enahanda med den som förelåg

vid 1937 års riksdags behandling av Erikssons pensionsfråga. Då ej heller

andra omständigheter av betydelse för frågans bedömande synas hava

tillkommit, har styrelsen funnit sig icke kunna tillstyrka motionen.

Statskontoret har under hänvisning tili vad järnvägsstyrelsen anfört i ärendet

avstyrkt bifall till motionen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att utskottets avvisande hållning

till det vid fjolårets riksdag väckta förslaget om pension åt Eriksson huvudsakligen

motiverades av att Erikssons styrkta anställningstid i statens tjänst

uppgick till allenast inemot 7 år. Då såsom järnvägsstyrelsen framhållit den

av motionärerna nu förebragta utredningen rörande omfattningen av Erikssons

anställning är enahanda med den som förelåg vid 1937 års riksdag och

Utskottet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

då några nya omständigheter av betydelse för ifrågavarande pensioneringsspörsmåls

bedömande icke heller tillkommit, saknar utskottet anledning att

frångå den ståndpunkt, utskottet intog vid nästlidet års riksdag.

Utskottet hemställer förty,

att förevarande motion II: 65 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

23:o.

Förre järnvägsarbetaren Paulus (Månsson) Månström. I motion 11:67

hemställer herr Molander, »att riksdagen måtte tillerkänna f. d. järnvägsarbetaren

Paulus Månsson i Graninge en årlig pension av sexhundranittiosex

kronor».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Månström är född den 4 september 1873 och alltså 64 år gammal;

att han åren 1892—1919 innehaft tillfälliga anställningar såsom järnvägsarbetare

vid statens järnvägar under en beräknad tid av sammanlagt högst

8 år;

att han innehaft arbetsanställning vid Ostkustbanebygget vissa tider av

åren 1921—1924 under sammanlagt 3 år;

att han åren 1918—1921 samt 1923—1937 utfört skogsarbete i Bispgårdens

skolrevir under sammanlagt 11 år 4 månader 15 dagar;

att hans sammanlagda anställningstid i statens tjänst alltså uppgår till omkring

22 år 4 månader 15 dagar, därav 20 år 15 dagar före uppnådd ålder av

60 år;

att järnvägsstyrelsen genom beslut den 16 december 1936 förklarat en av

Månström gjord ansökan örn understöd i form av gratifikation icke kunna

bifallas, enär hans tjänstetid vid statens järnvägar icke varit av den omfattning,

som enligt gällande bestämmelser fordrades för erhållande av gratifikation;
samt

att riksförsäkringsanstalten genom beslut den 31 juli 1937 tillerkänt

Månström livränta på grund av olycksfallsskada, vilken livränta för tiden

den 25 juni 1937—den 24 juni 1938 utgår med 160 kronor för år räknat.

Över den föreliggande motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som hört järnvägsstyrelsen och domänstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen har anfört, att då Månströms anställning vid statens

järnvägar läge jämförelsevis långt tillbaka i tiden och omfattningen av densamma

icke kunde med tillförlitlighet fastställas, styrelsen ansåge att, därest

pension i förevarande fall beviljades, densamma icke borde utgå av trafikmedel.

Domänstyrelsen har — under åberopande av en inom styrelsens statistik
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

25

kontor verkställd utredning rörande omfattningen av Månströms anställningstider

i statens tjänst — anfört, att Månström, vilken icke hos styrelsen

anhållit om pension, vöre berättigad till pension jämlikt kungörelsen den 7

december 1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst, varför han komme att tilldelas dylik pension

så snart ansökan därom inkommit till styrelsen.

Statskontoret har, under åberopande av vad domänstyrelsen upplyst i

ärendet, anfört, att förevarande motion icke syntes böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Då enligt vad domänstyrelsen upplyst Månström efter därom hos styrelsen

gjord ansökning kommer att beviljas pension jämlikt kungörelsen den 7 december

1934 (nr 585) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal

i statens tjänst, torde förevarande motion icke böra föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer därför,

att ifrågavarande motion II: 67 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

III. Statens vattenfallsverks medel.

24 :o.

Förre byggnadsarbetaren vid statens vattenfallsverk Johan August

Gustafsson-Krook. I motion I: 164 hemställer herr Sandegård, »att riksdagen

måtte bevilja f. d. soldaten Johan August Krook, Trollhättan, ett årligt

understöd att utgå från 1 januari 1938 med det belopp, som kan anses lämpligt».

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Krook är född den 21 juli 1865 och alltså 72 år gammal;

att han varit fast anställd vid förutvarande Västgöta regemente under 20

år 7 månader;

att han åren 1914—1935 innehaft anställningar såsom byggnadsarbetare

vid statens vattenfallsverk under sammanlagt omkring 16 år 10 månader,

därav omkring 11 år 8 månader före fyllda 60 år;

samt att han uppbär ett årligt underhåll från Vadstena krigsmanshuskassa

å 400 kronor ävensom folkpension nied 432 kronor örn året.

Över förevarande motion har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat

utlåtande från statskontoret, som hört vattenfallsstyrelsen.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

»Enär Krook varit anställd såsom byggnadsarbetare vid statens vattenfallsverk

och avgick från sin senaste anställning i statens tjänst under år

1935, skulle kungörelsen den 7 december 1934 med föreskrifter angående

/Hilling till riksdagens protokoll 1038. 8 sami. Nr 31. 3

Utskottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

pensionering av viss arbetarpersonal i statens tjänst vara tillämplig på honom.

Jämlikt nämnda författning fordras emellertid för erhållande av pension,

att arbetaren vid den tidpunkt, då han uppnår 60 års ålder, under

minst 15 år efter fyllda 21 år innehaft anställning i statens tjänst.

Enligt de handlingarna bilagda arbetsbetygen Ilar Krook varit anställd

vid statens vattenfallsverk under sammanlagt c:a 16 år 10 månader, varav

endast 11 år 8 månader före fyllda 60 år. Han är därför icke berättigad

till pension enligt ovannämnda kungörelse.

Då riksdagen emellertid förut beviljat årligt understöd i liknande fall, då

arbetare uppnått 60 års ålder före ifrågavarande kungörelses ikraftträdande,

synes det icke vara något att erinra mot ett bifall till motionen.»

Statskontoret har anfört:

»I likhet med vattenfallsstyrelsen vill statskontoret icke framställa erinran

mot att Krook av riksdagen tillerkännes ett årligt understöd, vilket synes

böra fastställas till samma belopp, som skulle hava utgått, därest ovannämnda

kungörelse varit tillämplig, eller sålunda till 540 kronor årligen.

Såsom framhållits i motionen, åtnjuter Krook ett årligt understöd å 400

kronor från Vadstena krigsmanshuskassa och folkpension med för år räknat

432 kronor, varav 400 kronor utgöra tilläggspension. Enligt gällande bestämmelser

kommer denna tilläggspension att minskas med omkring 340

kronor, därest Krook erhåller årlig pension till ovan förordade belopp av

540 kronor. Med hänsyn till att Krook för närvarande uppbär sin folkpension

oavkortad och då någon retroaktiv tillämpning av bestämmelserna om

reducering av folkpensionen icke är möjlig, synes den i motionen föreslagna

pensionen böra beviljas att utgå först från och med den 1 juli 19‘38.»

Utskottet. Under åberopande av vad vattenfallsstyrelsen och statskontoret anfört

samt under erinran, att riksdagen tidigare i liknande fall medgivit beviljande

av pension, tillstyrker utskottet, att Krook tillerkännes en årlig pension

med av statskontoret föreslaget belopp, 540 kronor, att utgå från och med

den 1 juli 1938.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen, i anledning av förevarande motion I: 164,

må medgiva, att förre byggnadsarbetaren vid statens vattenfallsverk

Johan August Gustafsson Krook må från och med

den 1 juli 1938 under sin återstående livstid uppbära en årlig

pension av 540 kronor, att utgå av statens vattenfallsverks

medel.

IV. Statens domäners fond.

25:o.

Förre domänintendenten Johan Wilhelm de Neergaard. I en den 12

mars 1938 dagtecknad proposition nr 244 har Kungl. Majit, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, i punkten 17 föreslagit riksdagen medgiva, att förre

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 31.

27

domänintendenten i Kalmar och Gotlands län Johan Wilhelm de Neergaard

må, räknat från och med den 1 mars 1938, under sin återstående livstid uppbära

en årlig pension av 1,800 kronor, att utgå av statens domäners fond.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att de Neergaard är född den 24 november 1872 och alltså 65 år gammal;

att han sedan den 1 januari 1918 varit domänintendent i Kalmar län, från

och med den 1 januari 1935 med tjänstgöringsskyldighet jämväl i Gotlands

län;

att de Neergaard på egen begäran entledigats från förordnandet såsom domänintendent

med utgången av februari månad 1938;

samt att de Neergaard åtnjutit arvode, som sedan år 1919 utgått med 3,000

kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för befattningshavare vid oreglerade

verk gällande grunder.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag står i överensstämmelse med vad riksdagen

tidigare i liknande fall beslutit. Utskottet har med hänsyn härtill icke

funnit anledning till erinran mot detsamma och hemställer,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning.

Stockholm den 1 april 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berling, Holmström, Friggeråker,

Sandén, Bjurström och Nilsson i Mölndal;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Paulsen, Andersson i Falkenberg, Gustavson

i Västerås, Osberg, Andersson i Munkal jungby, Mattsson och Henriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:194 Skrivelse till Konungen, i anledning av framställningar angående pensioner och understöd åt vissa i statens tjänst anställda eller förut anställda personer m. m a1 i texten