Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

1938-04-26 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:34, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

1

Nr 34

Ankom till riksdagens kansli den 26 april 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om rätt för Konungen att medgiva undantag

från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags

inlåning.

I en till riksdagen avlåten, den 12 mars 1938 dagtecknad proposition nr

243, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen

att antaga vid propositionen fogat förslag till lag om rätt för Konungen att

medgiva undantag från gällande bestämmelser angående bankaktiebolags inlåning.

Berörda förslag är av följande lydelse:

om rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser

angående bankaktiebolags inlåning.

Härigenom förordnas som följer:

Konungen äge på ansökan medgiva bankaktiebolag att för viss bestämd

tid, dock ej längre än till och med den 30 juni 1943, mottaga inlåning, utöver

den enligt 49 § 1 mom. lagen om bankrörelse tillåtna, med högst ett

belopp motsvarande vad för bolagets räkning innestår hos Sveriges riksbank.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Fö r sl a g

till

Lag

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 34.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

49 § 1 mom. lagen den 22 juni 1911 (nr 74) om bankrörelse innehåller beträffande

bankaktiebolags inlåning följande föreskrifter.

För bankaktiebolag, vars egna fonder uppgå till högst fem miljoner kronor,

får inlåningen allenast med det belopp, som motsvarar vad för bolagets räkning

innestår hos annat inländskt bankbolag, överstiga fem gånger beloppet

av bolagets egna fonder. Uppgå de egna fonderna till mera än fem miljoner

kronor, må inlåning äga rinn högst till belopp av tjugufem miljoner kronor

ökat med nio gånger skillnaden mellan beloppet av bolagets egna fonder och

fem miljoner kronor, dock att inlåningssumman icke må överstiga åtta gånger

beloppet av bolagets egna fonder.

Ifrågavarande bestämmelser, vilka tillkommit genom lagändring från och

med den 1 januari 1921, hava emellertid genom tillfällig lagstiftning modifierats,

senast genom lag den 31 maj 1934 (nr 193). Enligt denna lag

bemyndigades Konungen att för viss bestämd tid, dock ej längre än till och

med den 30 juni 1936, medgiva undantag från ifrågavarande föreskrifter dels

på det sätt, att bank, vars egna fonder uppginge till mera än fem miljoner

kronor, kunde befrias från skyldighet att iakttaga stadgandet att inlåningen

icke må överstiga åtta gånger beloppet av de egna fonderna, och dels

såtillvida, att utöver det belopp, vartill banks inlåning jämlikt banklagen

samt medgivande som nyss nämnts högst finge uppgå, inlåning kunde förklaras

tillåten med ett belopp motsvarande bankens inneliggande kassa jämte

vad för bankens räkning innestode hos Sveriges riksbank.

I skrivelse den 10 januari 1938 har bank- och fondinspektionen, med överlämnande

av en av svenska bankföreningens styrelse den 15 december 1937

gjord framställning i ämnet, hemställa, att för innevarande års riksdag måtte

framläggas förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag från

vad i 49 § banklagen stadgas angående bankaktiebolags inlåning.

Till stöd för sin framställning har svenska bankföreningens styrelse anfört

i huvudsak följande.

Giltighetstiden för 1934 års lag hade utgått vid en mycket oläglig tid. Det

utomordentliga penningöverflödet under de senaste åren hade åstadkommit

en onormal tillströmning av insättningar till bankerna, varigenom det —

oaktat åtgärder av olika slag vidtagits — för flera av dem blivit omöjligt att

vidmakthålla det föreskrivna förhållandet mellan inlåning och fonder. Den

stora inlåningsökningen uppvägdes icke av en motsvarande ökning av utlåningen.

Överskottsmedlen kunde icke placeras genom kreditgivning utan

innestode på räntelös räkning i riksbanken. Det kunde därför icke med

fog anses, att den säkerhet, som bankerna borde erbjuda, blivit i någon mån

försvagad genom inlåningsökningen. Läget vore av den tillfälliga och onormala

karaktär, att det icke syntes lämpligt att söka rättelse vare sig genom

ökning av de ifrågavarande bankernas aktiekapital eller genom någon definitiv

ändring av banklagen. Det riktiga syntes vara att ånyo tillgripa tillfällig

lagstiftning. Dennas innebörd syntes böra vara en för viss tid, förslagsvis

fem år, meddelad rätt för Konungen att i fråga om bank, som därom

gjorde ansökan, tillåta, att bankens inlåning överskrede det enligt banklagen

medgivna maximum med visst efter omständigheterna utmätt belopp,

som dock icke finge överstiga summan av bankens inneliggande kassa och

vad för bankens räkning innestode hos riksbanken.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 34.

3

Bank- och fondinspektionen tiar inledningsvis upplyst bland annat, att vid

slutet av år 1937 inlåningen för fem banker överskridit det i banklagen föreskrivna

maximum.

Inspektionen har vidare anfört huvudsakligen följande:

För bankerna hade de rådande penningförhållandena medfört stora svårigheter

att ställa sig banklagens inlåningsföreskrifter till efterrättelse. Härför

erbjöde sig allenast två utvägar, nämligen avvisande av inlåning och ökning

av de egna fonderna. Även om det i undantagsfall förekommit, att

banker, då det gällt större belopp huvudsakligen från nya insättare, avvisat

inlåning, kunde en dylik väg för reglerande av inlåningsrelationen dock icke

vara i vanliga fall praktiskt användbar. Fondökning åter hade skett och

kunde beräknas komma att företagas genom avsättning av vinstmedel till

reservfond eller dispositionsfond. En ökning av grundfond genom nyemission

kunde däremot icke lämpligen påkallas i andra fall än då nyinvesterat

kapital kunde beräknas få placering i vederbörande banks utlåningsrörelse.

Då man sålunda icke för närvarande på den gällande banklagens grund

kunde komma till rätta med de förevarande förhållandena, måste man enligt

bank- och fondinspektionens förmenande tillgripa en tillfällig lagstiftning

för förhållandenas reglerande. Det förslag, som innefattades i den nu förevarande

framställningen och som icke till sina verkningar syftade så långt

som 1934 års tillfälliga lagstiftning, vöre enligt inspektionens mening av beskaffenhet

att böra i huvudsak läggas till grund för en dylik lagstiftning.

Fullmäktige i riksbanken hava i ett den 3 februari 1938 avgivet utlåtande

i ärendet anfört bland annat följande:

Till följd av den ökade fondbildning, som bankerna enligt numera offentliggjorda

meddelanden kunde beräknas besluta vid ordinarie bolagsstämmor

år 1938, skulle icke samma anledning föreligga för en provisorisk lagstiftning

som då förslaget framställdes. Fullmäktige ansåge sig det oaktat icke

böra motsätta sig bifall till förslaget. Fullmäktige ville emellertid ifrågasätta,

huruvida det icke skulle vara tillräckligt för att uppnå det med den

begärda lagstiftningen avsedda syftet, om bemyndigandet för Konungen att

medgiva ökad inlåning begränsades till att avse endast vad som motsvarade

sådana medel, som för vederbörande banks räkning innestode hos riksbanken.

Utskottet har för sin del icke funnit anledning till erinran mot det genom

förevarande proposition framlagda lagförslaget och får alltså hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Stockholm den 26 april 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berling*, Sanden*, Bjurström,

Nilsson i Mölndal, Swartling och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med förslag till lag örn rätt för Konungen att medgiva undantag från gällande bestämmelser an a1 i texten