Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget för f. d. distriktsingenjören C. J. Insulander.

1938-05-03 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:37, Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget för f. d. distriktsingenjören C. J. Insulander.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den 3 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om höjning av pensionsunderlaget

för f. d. distriktsingenjören C. J. Insulander.

I en inom första kammaren väckt motion nr 162, vilken hänvisats till

bankoutskottets förberedande behandling, har herr Gårde hemställt, att riksdagen

ville besluta, att pensionsunderlaget för f. d. distriktsingenjören C. J.

Insulander bestämmes till 4 000 kronor.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet, i den mån redogörelse

i det följande ej lämnas, hänvisa till motionen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Insulander innehade befattningar såsom ordinarie distriktsingenjör i

mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet under tiden 1 juni 1905—30 juni

1930 samt — efter överförande av distriktstjänstemännen å indragningsstat

i samband med år 1930 genomförd omorganisation av vägväsendet — såsom

distriktsingenjör å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet under tiden

1 juli 1930—30 juni 1937, vilken sistnämnda dag han avgick från sin tjänst

på grund av uppnådd pensionsålder;

att han under tiden från och med den 1 maj 1916 innehade följande förordnanden

å högre befattningar, nämligen såsom byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

under tiden 1 maj 1916—31 december 1918, såsom distriktschef

under tiden 1 januari 1919—30 juni 1926, såsom byråchef i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

under tiden 1 juli 1926—30 september 1928, såsom distriktschef

under tiden 1 oktober—31 december 1928, såsom byråchef och

överdirektör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under tiden 1 januari 1929

—31 augusti 1930 och såsom byråchef i samma styrelse under tiden 1 juli

1935—30 juni 1936;

att han tjänstgjorde såsom baninspektör under tiden 1 september 1930—

30 juni 1935;

att han vid Söderbygdens vattendomstol under åren 1919—1932 var vattenrättsingenjör

samt därefter för vissa mål upprätthållit och uppehåller

samma tjänst;

samt att han i egenskap av f. d. distriktsingenjör uppbär tjänstepension

med 2 000 kronor, varå utgå pensionstillägg och pensionsförhöjning med

sammanlagt 448 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg å den sammanlagda

pensionsförmånen.

Frågan örn beredande av förbättrade pensionsförmåner åt Insulander har

tidigare vid två tillfällen varit föremål för prövning av riksdagen.

Då frågan om distriktstjänstemännens avlöningsförmåner efter överförandet

till indragningsstat anmäldes i statsverkspropositionen till 1930 års riksdag,

omnämndes av chefen för kommunikationsdepartementet, att väg- och

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 37—Al. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

vattenbyggnadsstyrelsen under ärendets förberedande handläggning ifrågasatt,

att t. f. distriktschef skulle erhålla samma förmåner som ordinarie

distriktschef men att detta förslag rönt motstånd från allmänna civilförvaltningens

lönenämnd och statskontoret, därvid sistnämnda myndighet förklarat

sig av principiella skäl bestämt avstyrka en dylik anordning. Departementschefen

yttrade för egen del, att lian funne uteslutet att vid avlöningsförmånernas

bestämmande beträffande de distriktsingenjörer, som på

förordnande bestritt distriktschefstjänst, taga hänsyn till berörda omständighet.

Inom 1930 års riksdag väcktes motionsvis förslag om att Insulander samt

distriktsingenjörerna F. A. Lundström och H. V. Nilson, vilka under åtskilliga

år innehaft förordnanden å vakanta tjänster såsom distriktschefer, måtte

i avlönings- och pensionshänseende likställas med ordinarie distriktschefer.

Med anledning härav yttrade riksdagen i sin skrivelse i ämnet (nr 54),

bland annat, att riksdagen ansåge förtjänt av övervägande, huruvida de t. f.

distriktscheferna ej borde erhålla ett högre pensionsunderlag än det för distriktsingenjör

gällande.

Med anledning av vad riksdagen sålunda yttrat lät chefen för kommunikationsdepartementet

verkställa förnyad utredning i ärendet till 1931 års riksdag

(statsverkspropositionen, VI h.-t. sid. 4 ff.j. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

som i samband härmed bereus tillfälle att yttra sig, vidhöll sin

tidigare uppfattning, att de ifrågavarande tre t. f. distriktstjänstemännen

borde i fråga örn pensionsunderlagets storlek jämställas med ordinarie distriktschefer.

Lönenämnden tillstyrkte detta styrelsens förslag. Statskontoret

ansåg sig med hänsyn till konsekvenserna fortfarande böra motsätta sig medgivande

av .särskilt pensionsunderlag till berörda tjänstemän men ville, därest

Kungl. Majit ändock skulle finna för gott att hos riksdagen göra framställning

i ämnet, föreslå att med hänsyn därtill att ifrågavarande tjänstemän ej

behövt vidkännas pensionsavgifter såsom distriktschefer, pensionen borde beräknas

efter ett något lägre pensionsunderlag än det för distriktschef gällande

(4 000 kronor). I anslutning till de beräkningsgrunder, som i dylikt hänseende

plägade tillämpas, föreslog statskontoret därför ett belopp av högst 3 600

kronor. För egen del anförde departementschefen, att han efter att hava

samråd med chefen för finansdepartementet ansåge, att frågan lämpligen

syntes kunna tagas i övervägande i samband med vederbörande tjänstemans

avgång från sin befattning, varvid frågans avgörande jämväl kunde tänkas

komma att röna inverkan av de omdaningar inom pensionsväsendet, vilka

kunde komma att föranledas av pågående utredningsarbete på berörda

område.

I två motioner till 1931 års riksdag (I: 23 och II: 41) föreslogs, bland

annat, att Lundström och Insulander skulle tillerkännas ett pensionsunderlag

av 3 600 kronor. Vidare yrkades i en annan motion (I: 122), att dessa

tjänstemärt ävensom Nilson måtte komma i åtnjutande av de särskilda förmåner

i avseende å, bland annat, pensionsunderlag, som av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagits, dock med i motionen omnämnt villkor i fråga

örn pensionsunderlaget.

I sitt utlåtande (nr 17) över berörda motioner avstyrkte bankoutskottet bifall

till motionerna under uttalande, att utskottet i likhet med chefen för kommunikationsdepartementet

funne lämpligt, att ifrågavarande spörsmål företoges

till prövning längre fram, i samband med vederbörande befattningshavares

avgång från sin befattning. Utskottet erinrade vidare, att ifrågavarande

befattningshavare — vilkas huvudsakliga inkomst härflutit av arvoden

för förrättningar enligt taxa samt av praktiserande ingenjörsverksamhet —

ägde utan tjänstgöringsskyldighet uppbära löneförmåner av 6 875 kronor

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

3

årligen jämte dyrtidstillägg enligt för tjänstemän å indragningsstat vid oreglerade

verk gällande grunder ävensom att dem tillförsäkrats rätt att, om de

vid övergången till den nya vägorganisationen erhölle befattning såsom vägingenjör

eller inspektör, utöver fastställda löneförmåner å sådan befattning

bibehålla en tredjedel av lön jämte tillfällig löneförbättring å indragningsstat.

Möjligheten att vid den nya vägorganisationens genomförande söka

befattning inom den nya organisationen hade emellertid icke begagnats av

dem.

I en den 14 september 1936 dagtecknad skrift anhöll Insulander hos vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, att styrelsen med anledning av hans långvariga

och oavbrutna tjänstgöring å högre befattningar ville hos Kungl. Maj:t

hemställa om åtgärd i syfte att Insulander måtte erhålla förhöjd pension.

Insulander framhöll särskilt, att det förhållandet, att de högre tjänsterna

uppehållits allenast på förordnande, uteslutande varit beroende på en önskan

från statsmakternas sida att i avvaktan på en blivande omorganisation av

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bevara en viss handlingsfrihet i organisatoriskt

hänseende och sålunda icke i något avseende åsyftat att åstadkomma

en besparing av skillnaden i pensionsbelopp mellan de högre tjänsterna och

Insulanders befattning såsom distriktsingenjör.

I anledning härav hemställde styrelsen i skrivelse den 12 oktober 1936 hos

Kungl. Maj:t örn utverkande att Insulanders pensionsunderlag måtte höjas

till det för distriktschef gällande eller 4 000 kronor.

I häröver avgivet utlåtande anförde statskontoret, att med hänsyn till

befarade konsekvenser i andra fall — särskilt med avseende å det stora

antal befattningshavare, som i avvaktan på omorganisation på förordnande

uppehölle tjänster vid fögderiförvaltningen — ämbetsverket hyste starka

betänkligheter mot pensionsunderlagets höjande men att, därest Kungl. Majit

funne för gott att hos riksdagen göra framställning i ämnet, ämbetsverket

icke ansåge sig kunna förorda högre pensionsbelopp än 3 600 kronor. Statskontoret

framhöll vidare, att ämbetsverket icke funne den omständigheten,

att Insulander även upprätthållit förordnanden såsom byråchef och överdirektör,

böra föranleda någon höjning av pensionsunderlaget.

Genom beslut den 19 mars 1937 fann Kungl. Maj.t den sålunda gjorda

framställningen icke föranleda någon Kungl. Majits åtgärd.

Härefter har Insulander i en till Kungl. Majit ställd skrift av den 7 januari

1938 anhållit att få sig tillerkänt ett pensionstillägg av minst 2 000

kronor per år. Insulander har härvid bland annat anfört, att anledningen

till att han icke innehaft de av honom åberopade förordnandena såsom byråchef

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller såsom distriktschef i en följd

intill uppnådd pensionsålder uteslutande varit, att han av hälsoskäl nödgats

avböja fortsatt förordnande för tiden efter augusti 1930.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i avgivet utlåtande tillstyrkt ifrågavarande

av Insulander gjorda ansökning.

Statskontoret, som jämväl hörts över ansökningen, har åberopat vad ämbetsverket

tidigare anfört i ärendet samt härutöver särskilt framhållit, att

Insulander icke innehaft av honom åberopade förordnanden å högre befatt
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 37.

!tskottet.

ningar i en följd intill pensionsåldern. Vid sådant förhållande och då det

ej heller torde kunna göras gällande, att orsaken till att Insulander icke erhållit

fortsatt förordnande som byråchef efter utgången av augusti 1930

varit att söka i organisatoriska förhållanden utan nämnda omständighet

haft sin grund i att Insulander funnit sig böra avböja dylikt förordnande,

har statskontoret ansett sig böra vidhålla sin förut intagna ståndpunkt. Med

understrykande av att under angivna omständigheter ett bifall till framställningen

skulle kunna få vittgående konsekvenser har statskontoret fördenskull

ansett den nu gjorda ansökningen icke böra föranleda någon Kungl.

Maj:ts vidare åtgärd.

Genom beslut den 12 mars 1938 har Kungl. Maj:t lämnat ansökningen

utan bifall.

Såsom av utredningen i ärendet framgår, uppbär Insulander författningsenlig

pension till belopp av, inklusive pensionstillägg och pensionsförhöjning,

2 448 kronor, vartill kommer dyrtidstillägg. Pensionsförmånerna hava bestämts

under hänsynstagande till de fasta avlöningsförmåner, vilka varit

förenade med Insulanders ordinarie befattning såsom distriktsingenjör.

Det i förevarande motion framställda förslaget innebär, att Insulanders

pension skulle förhöjas till 4 000 kronor eller samma pensionsunderlag som

gäller för ordinarie distriktschef. Utskottet har icke funnit tillräckliga skäl

vara anförda för en dylik åtgärd utan biträder den ståndpunkt, som i ärendet

intagits av statskontoret. Utöver vad statskontoret anfört vill utskottet

framhålla, att Insulander ägt möjlighet att i samband med vägväsendets

omorganisation år 1930 söka och erhålla befattning inom den nya organisationen

och därmed få sin pensionsfråga reglerad på ett ur hans synpunkt

tillfredsställande sätt men att han underlåtit att göra detta. Härtill kommer,

att frågan om en förhöjning av pensionsunderlaget för Insulander vid

två tillfällen — senast den 12 mars innevarande år — varit föremål för

Kungl. Maj:ts prövning utan att föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd. På

grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1:162 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Ehrnberg, Berling, Holmström, Bjurström, Nilsson

i Mölndal, Sundvik, Bodin i Visby och Leander*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, K. A. Westman, Svedman*,

Eriksson i Sandby, Sundström i Vikmanshyttan*, Dahlbäck* och Sundberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.