Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare.

1938-05-06 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:43, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper av befattningshavare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1988 kl. 12 m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående

pensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa grupper

av befattningshavare.

I en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition nr 256, som hänvisats till

bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under åberopande

av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i

huvudsaklig överensstämmelse med av föredragande departementschefen

förordade grunder,

dels utfärda bestämmelser angående delaktighet i statens pensionsanstalt

för vissa sjukgymnaster ävensom angående familjepensionsrätt i pensionsanstalten

för vissa befattningshavare vid polisväsendet,

dels ock träffa överenskommelse örn statens övertagande av kungl, hovkapellets

pensionsinrättning ävensom utfärda bestämmelser angående delaktighet

i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet och

meddela de beslut i övrigt, som må föranledas av övertagandet.

Beträffande motiveringen för de sålunda framställda förslagen får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

1. Delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster.

Sedan fråga blivit väckt örn beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt

för i viss allmän eller enskild tjänst anställda sjukgymnaster, har

inom finansdepartementet upprättats en promemoria för frågans närmare

bedömande. I nämnda promemoria har ifrågasatts delaktighet i statens pensionsanstalt

för kvinnlig sjukgymnast, anställd vid länslasarett eller på likartat

sätt anordnad sjukvårdsinrättning, vilken äges och helt eller delvis underhålles

av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, även om inrättningen

är att hänföra till sjukstuga, ävensom för dylik sjukgymnast vid för

sjukgymnastik och massage inrättad poliklinik, vilken äges och helt eller

delvis underhålles av landsting eller stad, som ej deltager i landsting, eller

vid statsunderstödd vanföreanstalt, allt under förutsättning att befattningen

för sjukgymnasten utgör huvudsaklig sysselsättning. Befattning såsom sjukBihang

till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 43.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

gymnast skulle ej kunna förenas med pensionsrätt, om icke den dagliga arbetstiden

i befattningen uppginge till minst fem timmar och slutårsavlöningen

till minst 2,500 kronor, värde å naturaförmåner däri inräknat. Tjänstepensionsunderlaget

skulle vara detsamma som för sjuksköterskor, nämligen

1,560 kronor. Pensionsåldern skulle vara 60 år och för hel pension skulle

erfordras 30 tjänstår. I anslutning till vad sålunda föreslagits har i förenämnda

promemoria anförts i huvudsak följande:

Enär för befattning av förevarande slag minimiårsavlöning icke finnes

fastställd i författning, kan reglementet för pensionsanstalten jämlikt i § 5

intagen huvudregel icke bliva gällande för nu avsedd sjukgymnast med

mindre befattningen reglerats av huvudmannen och pensionsanstalten bifallit

huvudmannens framställning om befattningens förenande med pensionsrätt

för innehavaren. Då de anstalter, vid vilka de till erhållande av pensionsrätt

ifrågasatta sjukgymnasterna äro anställda, stå under tillsyn av medicinalstyrelsen,

torde böra uppdragas åt medicinalstyrelsen att godkänna

ifrågavarande reglering.

Den ifrågasatta omfattningen av pensionsrätten skulle komma att avse de

sjukvårdsinrättningar, som omförmälas i § 60 mom. 1 a) pensionsanstaltens

reglemente, med tillägg av därstädes undantagna sjukstugor och i § 60 mom.

2 omförmälda till sanatorier ej hänförliga sjukhus. Dock synes erforderligt,

att därest sjukgymnaster, anställda vid i sistnämnda moment avsedda akademiska

sjukhuset i Uppsala, i likhet med därstädes anställda sjuksköterskor

skola anslutas till statens pensionsanstalt, detta sjukhus särskilt nämnes

i reglementet. Utöver sjukgymnaster vid nyss angivna sjukvårdsinrättningar

synas sjukgymnaster vid fristående polikliniker för sjukgymnastik

ävensom statsunderstödda vanföreanstalter böra kunna bliva delaktiga i pensionsanstalten.

Därest såsom förutsättning för pensionsrätt uppställes krav på dels en

daglig arbetstid av minst fem timmar och dels en slutårsavlöning av minst

2,500 kronor, skulle pensionsrätten genast komma att omfatta ett antal av

53 sjukgymnaster och efter erforderlig löneförhöjning ytterligare 28, tillsammans

således 81 gymnaster förutom de vid vanföreanstalterna anställda.

Medräknas vanföreanstalternas sjukgymnaster synes man under den närmaste

tiden knappast behöva räkna med större anslutning än av 90 sjukgymnaster.

Beträffande pensionsavgiftens storlek ifrågasättes för sjukgymnaster en

avgiftssats av 5 procent.

I fråga om beräkningen av kostnaderna för genomförande av den ifrågasatta

pensioneringen framhålles i promemorian bland annat följande:

Örn pensioneringen antages komma att omfatta 100 sjukgymnaster, skulle

den på grundval av dödlighetstabellen R 32 för kvinnor och en räntefot av 3.5

procent beräknade årliga totalavgiften belöpa sig på 29,172 kronor. Härav

skulle 15,600 kronor täckas av avgifter av huvudmän och befattningshavare,

vadan det på staten ankommande årliga avgiftsbeloppet skulle uppgå till

13,572 kronor.

För retroaktiv tjänstårsberäkning och under förutsättning att möjlighet

till dylik tjänstårsberäkning fullständigt utnyttjas skulle statens kostnader

för detta ändamål motsvara ett årligt belopp å tillhopa 18,480 kronor.

Härtill skulle komma kostnaden för dyrtidstillägg beräknad till ett årligt

belopp av 5,400 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

3

Statens pensionsanstalt Ilar i avgivet utlåtande anfört Iliand annat följande:
I

fråga om pensionsrättens omfattning ville anstalten uttala sig för att i

den ifrågasatta pensionsrätten inbegrepes såväl manliga som kvinnliga innehavare

av sjukgymnastbefattningar.

Med anledning av vad i promemorian anförts rörande sjukgymnastbefattningen

vid sjukhuset i Uppsala finge pensionsanstallen såsom sin mening

framhålla, att denna befattning borde inbegripas i pensioneringen.

Mot det föreslagna slutavlöningsbeloppet, minst 2,500 kronor, syntes intet

vara att erinra, under förutsättning att däri ej inräknades avlöning, som utginge

i form av taxa. Däremot syntes lämpligheten av att föreskriva en

minsta daglig arbetstid av visst antal timmar kunna ifrågasättas. Ansåges

den föreslagna bestämmelsen om att befattningen skulle utgöra huvudsaklig

sysselsättning för befattningshavaren böra kompletteras med en bestämmelse

örn viss minsta arbetstid, torde det vara ändamålsenligare att föreskriva,

att tjänstgöringsskyldigheten icke finge understiga exempelvis 30 timmar

i veckan.

Då nya befattningshavaregrupper inordnats i pensionsanstalten, hade staten

i regel åtagit sig en del av den pensioneringskostnad, som förorsakas av

s. k. retroaktiv tjänstårsberäkning. Därvid hade i allmänhet, då pensionsrätten

varit beroende av att huvudman reglerat befattningen och gjort framställning

örn densammas förenande med pensionsrätt, såsom villkor för bidrag

av staten bestämts en viss tidsfrist, inom vilken framställning om pensionsrätt

skulle hava gjorts. Det syntes pensionsanstalten skäligt, att staten

i förevarande fall lämnade bidrag till pensioneringskostnaden enligt tidigare

tillämpade grunder, varvid, under förutsättning att de nya pensionsbestämmelserna

trädde i kraft den 1 juli 1938, nämnda tidsfrist lämpligen syntes

böra begränsas till den 1 januari 1941.

Statskontoret har icke haft annat att erinra emot vad pensionsanstalten anfört

och föreslagit än att statskontoret icke funnit sig för närvarande kunna

tillstyrka, att pensionsrätt bereddes sjukgymnast vid akademiska sjukhuset

i Uppsala.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till att vård genom sjukgymnastik först under senare år kommit

till begagnande i större utsträckning inom den slutna sjukvården och

då i anledning härav sjukgymnasternas anställningsförhållanden ännu icke

vunnit full stadga, hade det synts departementschefen i viss mån tveksamt,

huruvida pensionsrätt under statens medverkan ännu borde beredas dylika

befattningshavare.

Statens pensionsanstalt och övriga i ärendet hörda myndigheter hade emellertid

tillstyrkt, att pensionsrätt bereddes sjukgymnaster i huvudsaklig överensstämmelse

nied innehållet i den inom finansdepartementet upprättade

promemorian. Jämväl enligt departementschefens mening borde pensionsrätt

medgivas i enlighet med sålunda uppdragna riktlinjer. I de delar pensionsanstaltcn

föreslagit avvikelse från vad i promemorian ifrågasatts biträdde

departementschefen i allt väsentligt pensionsanstaltens förslag. I

fråga örn omfattningen av pensionsrätten tillstyrkte departementschefen således,

att densamma, i den mån så kunde bliva aktuellt, finge avse även manlig

sjukgymnast. Beträffande de sjukvårdsinrättningar, som för nu ifrågavarande

ändamål borde kunna vinna anslutning till pensionsanstalten, förordade

departementschefen i likhet med statskontoret att akademiska sjuk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

huset i Uppsala icke inbegrepes bland nämnda sjukvårdsinrättningar. Såsom

pensionsanstalten föreslagit syntes i särskild författning böra upptagas

de särskilda villkor, som borde uppställas för godkännande av reglering av

nu åsyftad befattning, avseende krav på legitimation såsom sjukgymnast

ävensom fordran på viss minimiavlöning och viss omfattning av tjänstgöringen.

Beträffande fordran i sistnämnda avseende förordade departementschefen,

med hänsyn till vad pensionsanstalten anfört, att densamma gåves

form av föreskrift, att tjänstgöringsskyldigheten skulle uppgå till minst 30

timmar i veckan.

Vad pensionsanstalten anfört och föreslagit i fråga örn medgivande av

lindring av förekommande engångsavgift hade icke heller givit departementschefen

anledning till erinran.

Det syntes böra få ankomma på Kungl. Majit att utfärda erforderliga författningsbestämmelser.

Dessa torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.

2. Familjcpensionsrätt i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare

vid polisväsendet.

Enligt lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket utgår statsbidrag

med halva kostnaden för avlöning av befattningshavare, vilken anställts

för landstingsområde eller som i egentligt polisdistrikt — d. v. s. polisdistrikt,

som omfattar landsfiskalsdistrikt eller del därav eller ock, i vissa

fall, köping — innehar eller uppehåller ordinarie befattning.

Stad, ävensom köping, som själv bekostar sitt polisväsen, äger regelmässigt

icke åtnjuta statsbidrag till polispersonalens avlöning och pensionering.

Enligt reglementet för statens pensionsanstalt kunna landsting samt polisdistrikt,

till vars polisväsen statsbidrag utgår, genom anslutning till anstalten

ordna tjänstepensionering men däremot icke familjepensionering för sina

ordinarie befattningshavare. Enligt uppgift från statens pensionsanstalt har

icke något landsting begagnat denna möjlighet. Städerna, vilka alltid bilda

eget polisdistrikt, ävensom de köpingar, som själva bekosta för köpingen

erforderlig polispersonal, kunna icke för polispersonalens pensionering ansluta

sig till statens pensionsanstalt.

Av rikets 116 städer hava 37 stycken — företrädesvis de största — egna

pensionskassor, i vilken även polispersonalen är delaktig; övriga städer ävensom

rikets köpingar äro i viss utsträckning anslutna till enskilda pensionskassor.

Av de egentliga landsbygdsdistrikten — sammanlagt något över 1,000 -—

i vilka finnas ordinarie befattningshavare till ett antal av omkring 1,300,

hava hittills 628 vunnit anslutning till statens pensionsanstalt för sammanlagt

911 befattningar. Tjänstepensionsunderlaget utgör i medeltal 1,840 kronor.

Av de distrikt, som icke anslutit sig till pensionsanstalten, hava 13 med

22 ordinarie befattningshavare ingått i vissa enskilda pensionskassor för såväl

tjänste- som familjepension. Delaktiga i familjepensionshänseende i någon

av dessa kassor äro även polismän i två landsbygdsdistrikt, som för tjänstepensioneringen

anslutit sig till statens pensionsanstalt. Övriga polisdistrikt

av nu ifrågavarande kategori eller alltså sådana, som kunnat ansluta sig till

statens pensionsanstalt, hava icke vidtagit särskild åtgärd för polispersonalens

pensionering, i anledning varav nära en tredjedel av dessa distrikts personal

saknar ordnad pensionering. Anledningen härtill torde i många fall

vara, att nuvarande ordinarie befattningshavare uppnått sådan ålder, att deras

anslutning till statens pensionsanstalt skulle medföra alltför betungande

engångsavgifter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

5

Sedan fråga blivit väckt örn att genom statens förorg åtgärder måtte vidtagas

för beredande åt befattningshavarna vid polisväsendet av familjepensionsrätt,

har statens pensionsanstalt den 30 december 1935 avgivit förslag

till vissa härav föranledda ändringar i anstaltens reglemente. Anstalten har

därvid framhållit, att det varit en ledande princip för anstalten, att däri delaktiga

befattningshavare skulle vara tillförsäkrade såväl tjänste- som familjepension,

och i enlighet härmed tillstyrkt, att för framtiden polismäns anslutning

till anstalten skulle vara obligatoriskt förbunden med familjepensionsrätt.

Anstalten har däremot ansett sig böra avstyrka, att möjlighet beredes

polisdistrikt att ansluta sig till anstalten enbart för familjepensionering.

Efter att hava redogjort för de bestämmelser, som vid tillämpning av de allmänna

grunderna i anstaltens reglemente skulle i familjepensionshänseende

bliva gällande för nu ifrågavarande polismän, har anstalten till behandling

upptagit vissa i samband med införandet av familjepensionering för polismän

stående särskilda frågor och därvid anfört i huvudsak följande:

Familjepensionsrätt i pensionsanstalten torde skäligen böra göras valfri för

polisman, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande redan anmälts till

tjänstepensionsrätt i anstalten. Dylik befattningshavare bör få inom viss

tid, förslagsvis ett halvt år, anmäla örn han önskar familjepensionsrätt eller

icke; dock att sålunda undantagen befattningshavare icke bör vara fritagen

från delaktighet i familjepensionshänseende längre än han kvarstår i samma

befattning.

Vid tjänstepensionsavgiftens beräkning förutsattes, att befattningshavarna

i genomsnitt skulle komma att anställas och vinna inträde i pensionsanstalten

vid 24 å 25 års ålder. Om samma antagande nu göres i fråga örn

familjepensionsavgiften, torde avgiftssatsen lämpligen böra avrundas till 15

procent. Tid, för vilken för befattningshavare vid polisväsendet erlagts avgift

till pensionsanstalten blott för tjänstepension, bör vid bestämmande av

familjepensionsbelopp få medräknas allenast i den mån engångsavgift i enlighet

med bestämmelse i reglementet erlägges för familjepension.

Å familjepensioner från statens pensionsanstalt utgår för närvarande dyrtidstillägg

av statsmedel, men anstalten anser sig ej böra föreslå, att sådant

skall utgå jämväl å pension till polismans efterlevande, detta med hänsyn

till, bland annat, att dyrtidstillägg i allmänhet ej synes utgå å de löner, som

ligga till grund för bestämmande av tjänstepensionsunderlagens och därmed

även familjepensionernas belopp.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Med hänsyn till den omfattning, vari städer ävensom köpingar, vilka själva

bekostade erforderlig polispersonal — sålunda polisdistrikt, som icke kunde

för sina befattningshavare vinna delaktighet i statens pensionsanstalt —

själva vidtagit anordningar för beredande av familjepensionsrätt för polispersonalen,

syntes särskilda åtgärder från statsmakternas sida icke påkallade

för familjepensionsfrågans ordnande inom dessa distrikt.

Vad däremot beträffade den till över 1,300 ordinarie befattningshavare

uppgående personalen vid polisdistrikten på landsbygden, vilka distrikt kunde

i statens pensionsanstalt förvärva delaktighet i tjänstepensionshänseende

för befattningshavarna, syntes ordnad familjepensionering förekomma endast

undantagsvis. Det finge anses såsom eli önskemål, att personalen i

dessa distrikt mer regelmässigt förvärvade familjepensionsrätt. För vinnande

av detta syfte torde viss statens medverkan vara erforderlig. En lämp
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi

Bankoutskottets utlåtande Nr 43-

lig väg syntes vara att, i enlighet med pensionsanstaltens förslag, den nuvarande

pensioneringen i anstalten utsträcktes till att omfatta även familjepensionering.

Enär delaktigheten i statens pensionsanstalt i och för sig vöre

frivillig, skulle härav icke föl ja skyldighet för polisdistrikten att ordna familjepensionering

för sin personal. Innebörden av den förordade omläggningen

skulle vara. att polismans anslutning till pensionsanstalten för framtiden

icke skulle få avse allenast tjänstepensionsrätt utan alltid måste omfatta

även familjepensionsrätt. Detta skulle även gälla beträffande av landsting

anställd polispersonal.

Härigenom skulle sannolikt med tiden familjepensionering bliva genomförd

i sådan utsträckning bland landsbygdens polispersonal, att särskild

bestämmelse örn skyldighet att tillförsäkra personalen familjepensionsrätt

icke torde påkallas. Med hänsyn härtill och på av pensionsanstalten anförda

skäl funne departementschefen sig icke böra förorda ytterligare åtgärder

för beredande av familjepensionsrätt för nu omförmälda polispersonal.

Mot vad pensionsanstalten anfört i fråga om den nämare utformningen

av den sålunda tillstyrkta anordningen hade departementschefen icke något

annat att erinra än att departementschefen — i anslutning till vad statskontoret

i avgivet yttrande ifrågasatt —- ansåge, att dyrtidstillägg borde utgå

även å familjepensionerna.

Det syntes böra ankomma å Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga förförfattningsändxångar.

Ändringarna syntes böra träda i kraft den 1 juli 1938.

3. Delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet.

Hovkapellets ordinarie personal skall för såväl tjänste- som familjepension

tillhöra »Kungl, hovkapellets pensionsinrättning (understödsförening)».

Envar, som vid hovkapellet erhåller ordinarie befattning av i gällande

stadgar för pensionsinrättningen närmare angivet slag och är svensk medborgare,

är skyldig inträda i pensionsinrättningen. Delägarna äro uppdelade

i två delägareklasser, av vilka den första klassen består av förste och andre

kapellmästare samt den andra klassen omfattar övriga delägare. För de

båda klasserna gälla olika pensions- och avgiftsbelopp.

Tjänstepension utgår antingen såsom egenpension eller såsom förtidspension.

Egenpensionen tillkommer delägare, som uppnått 50 års ålder och

tillhört pensionsinrättningen minst 25 år. Egenpensionens storlek beror på det

antal tjänstår i hovkapellet delägaren kan tillgodoräkna — därvid som ytterligare

villkor gäller, att tjänståren skola vara minst 10 — samt utgår med belopp

växlande mellan 1,600 och 2,000 kronor i första samt 1,200 och 1,600

kronor i andra delägarklassen. Pensionsbeloppet växlar i förhållande till antalet

tjänstår, och högsta pension utgår då antalet tjänstår utgör minst 25.

Första delägarklassen har allenast ett och andra delägarklassen allenast 28

pensionsrum, varför högst 29 delägare kunna samtidigt åtnjuta egenpension.

Rätt till förtidspension tillkommer delägare under vissa särskilda förhållanden.

Familjepension tillkommer med vissa begränsningar med hänsyn till tidpunkten

för äktenskapets ingående delägares änka och barn av äktenskaplig

börd, därvid regelmässigt fordras, att delägaren vid sin död tillhört pensionsinrättningen

minst 10 år. Änka äger uppbära pension så länge hon

lever ogift och barn till dess det uppnått 18 års ålder. Familjepensionens

storlek är beroende av det antal år, varunder mannen eller fadern tillhört

inrättningen och utgör i högsta delägarklassen lägst 600 och högst 960 kronor

samt i andra delägarklassen lägst 450 och högst 720 kronor. Dessa grund
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

7

belopp utgå då den avlidne efterlämnat allenast änka eller ock — då änka

ej finnes — två eller flera pensionsberättigade barn. Änka jämte ett eller

flera pensionsberättigade barn äger uppbära med 50 procent förhöjt pensionsbelopp.

Familjepension till ett ensamt barn utgår med hälften av famil

jepensionens grundbelopp.

Från och med år 1929 hava å pensionsbeloppen till samtliga pensionstagare

utgått vissa procentuella tillägg.

Till pensionsinrättningen skall delägare erlägga dels inträdesavgift med

1,600 kronor i första klassen och 1,200 i andra klassen dels ock årsavgift,

vilken senare uppgår till 180 kronor i första klassen och 144 kronor i andra

klassen.

Den 1 januari 1938 utgjorde antalet delägare i hovkapellets pensionsinrättning

84, inberäknat tjänstepensionärer. Tjänstepensionernas belopp utgjorde

under år 1937 sammanlagt 47,889 kronor, pensionstillägg icke inberäknade.

Antalet från inrättningen pensionsberättigade änkor var vid 1938

års ingång 18, till vilka under år 1937 utbetalats sammanlagt 11,970 kronor,

bortsett från pensionstillägg.

Inrättningens inkomster och utgifter under år 1937 samt tillgångar vid

samma års slut utgjorde respektive 369,962, 83,361 och 1,867,357 kronor.

I tillgångarna ingå räntebärande obligationer, vilka äro upptagna till inköpsvärdet,

1,670,923 kronor. Nuvarande börsvärde utgör omkring 1,780,000

kronor.

Staten har i viss utsträckning bidragit till kostnaderna för ifrågavarande

pensionering. Sålunda har sedan en följd av år under elfte huvudtiteln uppförts

anslag till Bidrag till kungl, hovkapellets pensionsinrättning, under senare

år utgående med 5,000 kronor. Vidare erhöll inrättningen år 1919 av

lotterimedel i runt tal 440,000 kronor, varjämte alltsedan år 1931 av lotterimedel

utgått bidrag å 10,000 kronor för år till förbättring av tjänstepensionerna.

Sedan fråga blivit väckt om vidtagande av åtgärder för åvägabringande

av förbättrade pensionsförhållanden för hovkapellets medlemmar, har statens

pensionsanstalt den 19 oktober 1937 överlämnat utredning och förslag

i ämnet och därvid tillstyrkt, att pensionsanstalten skulle, mot övertagande

av hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar och förbindelser, omhändertaga

pensioneringen av hovkapellets medlemmar och deras efterlevande. Anstalten

har anfört bland annat följande:

De nuvarande pensionsförhållandena för befattningshavarna vid hovkapellet

kunna icke anses tillfredsställande främst på den grund, att pensionsbeloppen

icke stå i skälig relation till befattningshavarnas avlöningsförmåner

samt att rätten till s. k. egenpension är beroende av tillgången till lediga

pensionsrum.

En rationell omorganisation av pensioneringen kan emellertid icke genomföras

med mindre ökade statliga bidrag till pensionskostnaderna i en eller

annan form ställas till förfogande. Det torde härvid kunna förutsättas, att

staten får belt fullgöra de avgiltsbetalningar, som vid en omorganisation

kunna komma alt åvila huvudmannen.

Vid hovkapellet finnas f. n. anställda 54 ordinarie och 15 extra befattningshavare.

De senares anställningsform är densamma som för de ordinarie

befattningshavarna. Vid sådant förhållande finner pensionsanstalten

anledning föreligga att låta pensioneringen omfatta såväl ordinarie som s. k.

extra befattningshavare, varvid anstalten förutsätter, att befattningshavarna

skola vara skyldiga att tillhöra anstalten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

För att erhålla en utgångspunkt för bestämmande av tjunstepensionsunderlaget

har pensionsanstalten undersökt storleken av befattningshavarnas

nuvarande medelslutlön. För de ordinarie befattningshavarna, kapellmästarna

ej inräknade, har nämnda medelslutlön befunnits utgöra så gott som

exakt 6,600 kronor. A lönerna lära dyrtidstillägg icke utgå. Räknar man

med att i lönen ingår ett belopp, motsvarande dyrtidstillägg med 10 procent,

utgör den för sådant tillägg reducerade medelslutlönen 6,000 kronor. Denna

lön motsvarar nära slutlönen (6,048 kronor) å G-ort i lönegrad B 16 enligt

den för civila statstjänstemän gällande löneplanen. För manliga tjänstemän

i denna lönegrad (inom hovkapellet synes endast en kvinnlig befattningshavare

vara anställd) utgör tjänstepensionsunderlaget enligt civila tjänstepensionsreglementet

3,240 kronor. På grund härav vill pensionsanstalten

förorda, att det gemensamma tjänstepensionsunderlaget i förevarande fall

bestämmes till 3,300 kronor. Familjepensionsunderlaget blir därvid 960 kronor

enligt de allmänna bestämmelserna i pensionsanstaltens reglemente.

För de båda kapellmästarna, vilkas årslöner utgöra 19,000 respektive

12,000 kronor, torde tjänstepensionsunderlaget böra bestämmas till 6,000 kronor

eller det högsta nu inom pensionsanstalten förekommande. Familjepensionsunderlaget

skulle därvid bliva 1,500 kronor.

Pensionsåldern anser pensionsanstalten böra bestämmas till 60 år. Med

hänsyn till möjligheten att upprätthålla hovkapellets konstnärliga standard

synes det dock erforderligt att bereda befattningshavare möjlighet att komma

i åtnjutande av genast börjande tjänstepension vid en tidigare ålder,

dock ej före uppnådda 55 levnadsår, därest han frivilligt avgår på grund av

minskad arbetsförmåga eller av teaterstyrelsen uppsäges.

Det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår bör enligt pensionsanstaltens

mening bestämmas till 30.

De ärliga avgifterna böra fastställas, tjänstepensionsavgiften till omkring

5 procent av tjänstepensionsunderlaget och familjepensionsavgiften till omkring

16 procent av familjepensionsunderlaget. Att ålägga huvudmannen

avgiftsskyldighet synes icke påkallat, enär sådan skyldighet icke torde kunna

av honom fullgöras utan hjälp av statsbidrag för ändamålet.

De befattningshavare, vilka vunnit delaktighet i hovkapellets pensionsinrättning

vid tiden för de föreslagna nya bestämmelsernas ikraftträdande,

böra beredas tillfälle att, därest de så önska, efter särskild anmälan bliva

bibehållna vid de dem enligt hittills gällande stadgar för pensionsinrättningen

tillerkända förmånerna och i samband därmed helt undantagas från

tillämpningen av de nya pensionsbestämmelserna.

I överensstämmelse med de grunder, som vid pensionsreglering inom det

statsunderstödda pensionsväsendet i allmänhet tillämpas, torde de sålunda

undantagna befattningshavarna böra i stort sett bibehållas vid tidigare för

dem gällande pensionsvillkor. Å äldre pensioner jämte därå belöpande tilllägg

bör enligt pensionsanstaltens mening dyrtidstillägg icke utgå.

De nyss avsedda pensionstilläggen synas böra tillkomma jämväl de vid

ikraftträdandet redan pensionerade befattningshavarna ävensom då förefintliga

familjepensionstagare, vilka uppenbarligen även böra undantagas från

tillämpningen av de nya pensionsbestämmelserna.

De befattningshavare, som vunnit anställning vid hovkapellet före ikraftträdandet

av de nya pensionsbestämmelserna och icke undantagas från deras

tillämpning, kunna av kostnadsskäl icke rimligen komma i åtnjutande av

fulla pensionsförmåner i vad de kunna anses belöpa på tiden före ikraftträdandet.

Skälig inskränkning av pensionsrätten för dessa befattningshavare

synes lämpligen kunna åvägabringas genom reduktion i fråga örn rätt

att räkna tjänstår för föregående anställningstid. I sådant avseende föreslår

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

9

pensionsanstalten att de ordinarie befattningshavarna tillgodoräknas 2/s och

de extra V2 av föregående anställningstid samt att erforderliga engångsavgifter

för sådan tjänstårsberäkning skola anses hava blivit erlagda i och

med överlämnandet av pensionsinrättningens tillgångar.

Därest ifrågavarande pensionering överlåtes på statens pensionsanstalt,

bliva särskilda statsbidrag för ändamålet icke erforderliga, varför nu utgående

bidrag till hovkapellets pensionsinrättning å sammanlagt 15,000 kronor

kunna indragas. Däremot kommer av sådant överlåtande betingad ökning av

anstaltens pensionsförbindelser att, i den mån den ej täckes av de från pensionsinrättningen

övertagna tillgångarna samt framtida befattningshavaravgifter,

förorsaka en ökning av pensionsanstaltens fondbrist, varjämte ifrågakommande

dvrtidstillägg å pensionerna föranleda en successivt ökad belastning

av statsanslagen till sådana tillägg.

För utredande av storleken av nämnda fondbristökning har med ledning av

från hovkapellet införskaffade personaluppgifter inom anstalten verkställts

beräkning av kapitalvärdena av ifrågakommande pensionsförbindelser. Enligt

denna beräkning skulle pensionsförbindelsernas kapitalvärden utgöra

tillhopa 2,967,000 kronor.

Då hovkapellets pensionsinrättnings tillgångar enligt uppgift hava ett värde

av omkring 1,920,000 kronor, skulle alltså, därest, såsom pensionsanstalten

anser böra ske, dessa tillgångar efter övertagandet fonderas, pensioneringens

överflyttande till statens pensionsanstalt föranleda en ökning av anstaltens

fondbrist med omkring 2,967,000 — 1,920,000 = 1,047,000 kronor, efter

3V4 procent motsvarande en årlig ränta av omkring 34,000 kronor.

Den ökade belastningen av dyrtidstilläggsanslagen har beräknats motsvara

en årlig ränta av omkring 15,300 kronor.

Pensionsinrättningens styrelse har i anledning av statens pensionsanstalts

förslag framhållit bland annat, att vid en tillämpning av de i förslaget upptagna

övergångsbestämmelserna skulle i vissa fall pensionsbeloppen för de

nuvarande befattningshavare, som inginge på den nya pensionsregleringen,

komma att bliva väl låga i förhållande till vederbörandes totala tjänstetid.

För att dessa pensioner i någon mån skulle kunna förbättras, hade styrelsen

hemställt, att föreskrift måtte meddelas av innehåll, att örn summan av den

Ijänstetid före den 1 juli 1938, som enligt pensionsanstaltens förslag regelmässigt

finge tillgodoräknas, och den tid som den 1 juli 1938 återstode till

pensionsåldern, icke uppginge till 25 år, finge i den mån så erfordrades för

att uppbringa summan till 25 år tillgodoräknas ytterligare V3 av anställningstiden

vid hovkapellet före den 1 juli 1938.

Styrelsen ville vidare framhålla, att några pensionärer befunne sig i särskilt

ogynnsam ställning. Till följd av vissa egendomligheter i hittills gällande

bestämmelser hade två egenpensionärer, F. Trobäck och T. Bierne,

icke kunnat få fulla pensionsbeloppet, 1,600 kronor, utan fått stanna vid

1,333 kronor för Trobäck och 1,200 kronor för Bierne. Det syntes styrelsen

billigt och rättvist, örn i sammanhang med den förestående pensionsregleringen

dessa av säregna förhållanden betingade avvikelser från det normala

pensionsbeloppet kunde rättas till.

Statskontoret har i avgivet utlåtande i ärendet anfört bland annat följande:

Av principiella skäl oell under erinran att statens anslag till kungl, teaterns

verksamhet till huvudsaklig del anvisas av lotterimedel finner statskontoret

för sin del övervägande skäl tala för att kungl, teaterns aktiebolag ålägges

den betalningsskyldighet, som eljest i allmänhet åvilar till anstalten ansluten

huvudman.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. S sami. Nr 43. y

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Då dyrtidstillägg utgår till samtliga f. d. befattningshavare, vilka äro berättigade

till pension från statens pensionsanstalt, ävensom till deras familjepensionsberättigade

änkor och barn, vill statskontoret icke motsätta sig, att

jämväl här omnämnda, till hovkapellets pensionsinrättning för närvarande

anslutna komma i åtnjutande av denna förmån, elter det pensionsinrättningen

inordnats i statens pensionsanstalt.

Föredragande departementschefen har anfört i huvudsak följande:

Det syntes skäligt, att staten, som under en följd av år genom direkta statsanslag

och bidrag av lotterimedel givit sitt stöd åt den nuvarande pensionsinrättningens

verksamhet, lämnade sin medverkan till den nyordning av pensionsförhållandena,

som sålunda borde ske. Beträffande formen för denna

nyordning syntes det i ärendet föreliggande förslaget om beredande åt befattningshavarna

vid hovkapellet av delaktighet i statens pensionsanstalt innebära

en framkomlig väg för pensionsfrågans ordnande.

Beträffande den närmare utformningen av de regler, som borde gälla för

pensioneringen av hovkapellets befattningshavare efter deras inordnande i

statens pensionsanstalt, anslöte departementschefen sig i huvudsak till pensionsanstaltens

förslag. Med hänsyn till den omfattning, vari staten i regel

deltoge i kostnaden för engångsavgift vid retroaktiv tillämpning av anstaltens

reglemente i samband med nya gruppers inordnande i anstalten, och

storleken av de tillgångar, som tillfördes statens pensionsanstalt vid övertagandet

av hovkapellets pensionsinrättning, syntes emellertid skäligt, att

lillgodoräkning medgåves för ordinarie befattningshavare, som vunnit anställning

vid hovkapellet före ikraftträdandet av de nya pensionsbestämmelserna

och bleve underkastade dessa bestämmelser, i den ökade utsträckning,

styrelsen för pensionsinrättningen ifrågasatt.

Beträffande de båda hovkapellisterna Trobäck och Bierne, vilka för närvarande

åtnjöte avkortad pension, ville departementschefen med hänsyn till

i fråga om idem föreliggande särskilda omständigheter tillstyrka, att de genom

övergångsbestämmelse bleve tillförsäkrade samma pension som övriga

nuvarande egenpensionärer eller 2,100 kronor för år.

Departementschefen funne vidare billighetsskäl tala för att dyrtidstillägg

efter pensioneringens överflyttande till statens pensionsanstalt finge åtnjutas

jämväl å efter äldre grunder bestämda pensioner jämte därå belöpande

Inlägg.

Vid beräkning av uppskjuten pension för befattningshavare, som vid tiden

för pensioneringens överflyttande på statens pensionsanstalt upptoges i anstalten,

borde hänsyn tagas till den omständigheten, att engångsavgifter för

retroaktiv tjänstårsberäkning vöre att anse såsom i viss utsträckning erlagda

i och med överlämnandet av pensionsinrättningens tillgångar.

På av statskontoret anförda skäl ansåge departementschefen lämpligast,

att kungl, teaterns aktiebolag skulle hava att erlägga på huvudmannen belöpande

andel av tjänstepensionsavgiften. Denna andel torde böra bestämmas

till 5 procent av tjänstepensionsunderlaget.

Såsom förutsättning för genomförandet av statens pensionsanstalts förslag

gällde, att hovkapellets pensionsinrättnings samtliga tillgångar skulle

överlämnas till staten och ställas under statens pensionsanstalts förvaltning.

Hos riksdagen torde utverkas bemyndigande för Kungl. Majit att träffa överenskommelse

om statens övertagande av pensionsinrättningen ävensom utfärda

bestämmelser angående delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare

vid hovkapellet och meddela de beslut i övrigt, som kunde

föranledas av övertagandet.

De nya bestämmelserna torde böra träda i kraft den 1 juli 1938.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

11

Slutligen finge anmärkas, att efter statens pensionsanstalts övertagande av

pensioneringen av befattningshavarna vid hovkapellet icke vidare vore erforderligt,

att bidrag till denna pensionering — såsom hittills under en följd

av år varit fallet — anvisas under elfte huvudtiteln.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, innefattar Kungl. Maj:ts i

förevarande proposition framlagda förslag dels beredande av delaktighet i

statens pensionsanstalt för vissa sjukgymnaster, dels beredande av familjepensionsrätt

i statens pensionsanstalt för vissa befattningshavare vid polisväsendet,

dels ock beredande av delaktighet i statens pensionsanstalt för befattningshavare

vid hovkapellet ävensom statens övertagande av kungl, hovkapellets

pensionsinrättning.

I likhet med chefen för finansdepartementet anser utskottet i viss mån

tveksamt, huruvida pensionsrätt under statens medverkan redan nu bör beredas

sjukgymnaster vid de i propositionen angivna sjukvårdsinrättningarna

m. fl. anstalter. Först under senare år har nämligen såsom departementschefen

framhållit vård genom sjukgymnastik kommit att begagnas inom den

slutna sjukvården, varför sjukgymnasternas anställningsförhållanden ännu

icke kunna sägas hava vunnit full stadga. Då emellertid samtliga i ärendet

hörda myndigheter och jämväl departementschefen ansett sig böra förorda,

att staten nu vidtager åtgärder i syfte att bereda tryggade pensioneringsförhållanden

för ifrågavarande personal, har utskottet icke funnit sig böra resa

invändningar mot att den förevarande pensioneringsfrågan nu bringas till

en lösning. Det i sådant avseende av chefen för finansdepartementet framställda

förslaget har icke givit utskottet anledning till erinran. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga författningsbestämmelser

i ämnet, vilka synas böra träda i kraft den 1 juli 1938.

Vad härefter angår frågan örn en reglering av familjepensionsförhållandena

för vissa befattningshavare vid polisväsendet, vill utskottet till en början ansluta

sig till den av chefen för finansdepartementet uttalade uppfattningen,

att särskilda åtgärder från statsmakternas sida icke synas påkallade för familjepensionsfrågans

ordnande inom sådana polisdistrikt, vilka själva vidtagit

anordningar för beredande av familjepensionsrätt för polispersonalen.

Beträffande den relativt talrika personalen vid polisdistrikten på landsbygden,

för vilken personal ordnad familjepensionering endast undantagsvis förekommer,

lärer det däremot få anses som ett önskemål, att personalen i dessa

distrikt mera regelmässigt förvärvar familjepensionsrätt. I likhet med departementschefen

anser utskottet den lämpligaste vägen för vinnande av

detta syfte vara, att den nuvarande pensioneringen i statens pensionsanstalt,

såvitt angår polispersonalen, utsträckes att omfatta icke blott tjänstepensionering

utan jämväl familjepensionering. Mot de av departementschefen förordade

anordningarna härutinnan har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Erforderliga författningsbestämmelser torde böra utfärdas av Kungl.

Maj:t, att träda i kraft den 1 juli 1938.

De nuvarande pensionsförhållandena för befattningshavarna vid hovkapellet

synas — såsom i förevarande proposition framhållits — icke vara ord
-

U ts kottet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 43.

Hade på ett tillfredsställande sätt. Pensioneringsgrunderna överensstämma

sålunda icke med numera i allmänhet tillämpade pensioneringsprinciper.

Utskottet delar den av departementschefen uttalade uppfattningen, att det

synes skäligt, att staten, som under en följd av år genom direkta statsanslag

och anslag av lotterimedel givit sitt stöd åt kungl, hovkapellets pensionsinrättning

medverkar till att en nyordning av pensionsförhållandena för hovkapellets

personal kommer till stånd. Till det förslag, innefattande såväl allmänna

grunder för pensioneringens ordnande som detaljföreskrifter i olika

avseenden, som i förevarande proposition framlagts av departementschefen,

kan utskottet giva sin anslutning. Såsom en förutsättning för ifrågavarande

personals anslutning till statens pensionsanstalt har uppställts kravet på att

kungl, hovkapellets pensionsinrättnings samtliga tillgångar skola överlämnas

till staten och ställas under statens pensionsanstalts förvaltning. Utskottet

tillstyrker, att bemyndigande lämnas Kungl. Maj:t att träffa överenskommelse

om statens övertagande av pensionsinrättningen. Det torde vidare få

ankomma på Kungl. Majit att utfärda bestämmelser angående delaktighet

i statens pensionsanstalt för befattningshavare vid hovkapellet och meddela

de beslut i övrigt, som kunna föranledas av övertagandet. I enlighet med

vad departementschefen föreslagit synas de nya bestämmelserna böra träda

i kraft den 1 juli 1938.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Majrts förevarande proposition.

Stockholm den 6 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg*, Berling*, Sandin*, Bjurström*,

Nilsson i Mölndal*, Swartling och Bodin i Visby;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen*, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

388007. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:270 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner örn. årligt understöd åt fru Beda Hallberg. s. 4 i texten