Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till sjömanshusen m. m., i vad avser pensionsoch understödsväsendet för sjöfolk samt anslag under elfte huvudtiteln.

1938-05-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:46, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till sjömanshusen m. m., i vad avser pensionsoch understödsväsendet för sjöfolk samt anslag under elfte huvudtiteln.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

15

Nr 46.

Ankom till riksdagens kansli den 10 maj 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till sjömanshusen m. m., i vad avser pensionsoch

understödsväsendet för sjöfolk samt anslag under

elfte huvudtiteln.

I innevarande års statsverksproposition (tionde huvudtiteln, punkt 54,

samt elfte huvudtiteln, punkterna 23—26) har Kungl. Majit föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1938/1939

beräkna dels till ersättning åt sjömanshusen ett anslag av 356 000 kronor,

dels ock till förbättring av pensioneringen inom fjärde klassen vid handelsflottans

pensionsanstalt ett förslagsanslag av 38 400 kronor, till förbättring

av pensioneringen inom de tre första klasserna vid anstalten ett anslag av

116 300 kronor, till tilläggspensioner under år 1938 åt pensionstagarna vid

anstalten ett förslagsanslag av 164 300 kronor och till förvaltningsbidrag åt

anstalten ett anslag av 6 100 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 25 februari 1938 dagtecknad proposition

nr 210, under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

dels såsom Bidrag till sjömanshusens förvaltningskostnader för budgetåret

1938/1939 under tionde huvudtiteln anvisa ett anslag av 356 000 kronor;

dels godkänna det av föredragande departementschefen förordade förslaget

till pensions- och understödsväsende för sjöfolk ävensom bemyndiga

Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig

överensstämmelse med grundlinjerna för samma förslag;

dels ock för budgetåret 1938/1939 under elfte huvudtiteln anvisa

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen inom

fjärde klassen ett förslagsanslag av 35 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen inom

de tre första klasserna ett anslag av 31 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Tilläggspensioner under januari 1938

—februari 1939 ett förslagsanslag av 146 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Uppfkittning av vissa pensionstagare

från tredje till andra klassen ett förslagsanslag av 5 000 kronor samt

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förvaltningsbidrag ett anslag av

1 500 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Ifrågavarande proposition har hänvisats till bankoutskottet, såvitt angår

pensions- och understödsväsendet för sjöfolk samt anslag under elfte huvudtiteln.

Beträffande motiveringen för berörda förslag hänvisas, i den mån redogörelse

härför icke lämnas i det följande, till propositionen nr 210.

Enligt gällande sjömanshusförordning hava sjömanshusen till ändamål

bland annat att bereda understöd åt såväl sjömän som änkor och barn efter

sjömän.

Sjömanshusens viktigaste inkomster utgöras av tonavgifter, hyresavgifter,

botes- och vitesmedel, som jämlikt särskilda bestämmelser kunna tillfalla

sjömanshusen, räntor å egna fonder samt anslag av statsmedel.

Tonavgift skall erläggas för fartyg, som avgår från Sverige till utrikes

ort, och utgår om fartyget är svenskt eller tillhör främmande nation, i vars

hamnar svenska fartyg behandlas lika med samma nations egna, med fem

öre men i annat fall med åtta öre för varje fullt ton av fartygets avgiftspliktiga

dräktighet. Hyresavgift skall vid avmönstring från svenskt fartyg,

å vilket besättning påmönstrats för utrikes fart, erläggas av befälhavare samt

av var och en av besättningen med en procent av deras under tiden från

påmönstringsdagen förtjänta lön eller hyra.

Vad angår sjömanshusens understödjande verksamhet är jämlikt sjömanshusförordningen

sjöman, som är eller varit inskriven vid sjömanshus

och erlagt hyresavgift, därest han under anställning å svenskt fartyg

ådragit sig sådan kroppsskada eller sjuklighet eller ock iråkat den ålder - domsbräcklighet, att han ej vidare kan göra sjötjänst, och örn han är i torftiga

omständigheter, berättigad att från det sjömanshus han tillhör eller

senast tillhört erhålla ett efter hans nödtorft och sjömanshusets tillgångar

lämpat årligt understöd.

Änka och barn efter sjöman, som innehaft eller kunnat erhålla understöd

eller som avlidit under utövningen av sitt yrke, äga ock, där de äro i torftiga

omständigheter, att från det sjömanshus mannen eller fadern senast

tillhört åtnjuta ett efter deras nödtorft och sjömanshusets tillgångar lämpat

årligt understöd.

Förutom denna på behovsprövning grundade understödsverksamhet finnes

sedan gammalt en reglementsenligt ordnad pensionering för sjöfolk,

vilken utövas genom handelsflottans pensionsanstalt, som för sin verksamhet

åtnjuter understöd av statsmedel i form av olika riksstatsanslag å elfte

huvudtiteln. Vederbörande sjöman är — oberoende av sin ekonomiska ställning

— berättigad till erhållande av pension från anstalten, därest han uppfyller

vissa villkor beträffande ålder och tjänstgöring. Pensionerna åsyfta

allenast ålderdomsförsörjning för sjömännen själva.

Pensionsanstalten förvaltas av en direktion, som har sitt säte i Stockholm.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

17

Villkoren för pensions erhållande äro med visst undantag beträffande

den, som gjort sig skyldig till rymningsbrott, alt hava uppnått 55 års ålder

samt att hava varit 25 år inskriven å svenskt sjömanshus och tillbragt denna

tid huvudsakligen i tjänstgöring under utrikes sjöfart med svenskt handelsfartyg

eller såsom förhyrd å svenskt örlogsfartyg. Vederbörande har ansetts

berättigad till pension, om han under de 25 år, han varit inskriven å sjömanshus,

tjänstgjort i utrikes sjöfart under 17 års tid sammanlagt minst

150 månader.

Pensionstagarna indelas i fyra klasser, nämligen:

första klassen, bestående av fartygsbefälhavare, som avlagt sjöofficerseller

sjökaptensexamen av första klassen,

andra klassen, bestående av fartygsbefälhavare med sjökaptensexamen av

andra klass,

tredje klassen, bestående av oexaminerade befälhavare, styrmän och ångmaskinister,

samt

fjärde klassen, bestående av övrigt sjöfolk och eldare å ångfartyg.

Ordinarie pensionsrummens antal uppgår till 260 i en var av de tre första

klasserna och 1 560 i fjärde klassen. Pensionsbeloppen äro, inräknat pensionsförbättring

och tilläggspension, 240 kronor i första klassen, 180 kronor

i andra klassen, 150 kronor i tredje klassen och 135 kronor i fjärde klassen.

Genom beslut den 15 juni 1934 uppdrog Kungl. Majit åt kommerskollegium

att med biträde av sakkunniga verkställa utredning i fråga örn sjömanshusens

organisation och därvid bland annat undersöka och överväga

frågan örn sjöfolkets pensionering. De sakkunniga hava den 30 december

1937 till kommerskollegium överlämnat en promemoria nied utredning och

förslag i ämnet, vilken promemoria av kommerskollegium med eget utlåtande

jämte infordrade yttranden den 15 februari 1938 överlämnats till

Kungl. Majit.

Här nedan lämnas en kortfattad redogörelse för den av de sakkunniga

verkställda utredningen, i vad den avser pensions- och understödsväsendet

för sjöfolk.

De sakkunniga hava anfört bland annat följande:

Den på behovsprövning grundade understödsverksamheten genom sjömanshusen,

i varje fall såvitt anginge sjöfolket självt, vore varken tidsenlig

eller baserad på riktiga principer. Ett stort flertal av det hyresavgiftsbetalande

sjöfolket, nämligen de, som vid slutad tjänstgöring till sjöss icke befunne

sig i torftiga omständigheter kunde sålunda icke för egen del erhålla

någon valuta för sina avgifter. Utredningen hade därför inriktats på överväganden

huruvida icke nämnda understödsverksamhet borde omläggas till

en mera pensionsbetonad sådan inom ramen för nuvarande anordningar

— nu utgående ton- och hyresavgifter och i huvudsak nu förefintliga organisatoriska

anordningar.

De sakkunniga förordade för sin del, att behovsprincipen beträffande sjö
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 8 sami. Nr 44—46''. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

männen själva avfördes från tillämpning, med ett obetydligt undantag, nämligen

i fråga örn invalida personer, vilka icke uppnått pensionsåldern, där

det syntes ogörligt att för närvarande frångå kravet på behovsprövning.

Den nuvarande understöds- och pensioneringsverksamheten till sjömännens

förmån utövades genom tvenne institutioner: sjömanshusen och handelsflottans

pensionsanstalt. De från den sistnämnda institutionen utgående

pensionerna vore icke förenade med något villkor om att pensionstagaren

skulle befinna sig i behövande omständigheter. Då det nu förutsattes,

att behovsprincipen, vad sjömännen själva beträffade, i huvudsak

skulle frångås, syntes det vara naturligt, att pensionerna från handelsflottans

pensionsanstalt inordnades i det nya pensionssystemet, varvid denna

anstalt gjordes till bärare av sjömännens egen pensionering. Däremot syntes

sjömanshusens understödsverksamhet till sjömäns efterlevande böra fortsättas

i ungefär samma omfattning som nu, dock att understöden till barn

efter sjömän successivt avvecklades. Vad anginge barn under 16 år, till vilka

understöd från sjömanshusen för övrigt endast i ringa omfattning utginge,

syntes behovet av dylika understöd nämligen väsentligt hava bortfallit i och

med genomförandet av den från 1938 års utgång gällande lagen örn barnbidrag.

Beträffande äldre, invalida barn till sjömän, i allmänhet relativt

ålderstigna döttrar, syntes, med den numera genomförda förbättrade folkpensioneringen,

icke på långt när samma understödsbehov föreligga som

tidigare, varför jämväl till denna grupp av personer nya understöd från sjömanshusen

knappast syntes böra beviljas.

I pensionsordningens slutliga utformning förutsattes den de hittillsvarande

understöden från sjömanshusen och pensionerna från handelsflottans pensionsanstalt

ersättande pensioneringen av sjömännen skola grundas på de

hyresavgifter, de under sin tjänstgöring erlagt. Dessa hyresavgiftspensioner

skulle sedan av andra tillgängliga medel förstärkas med hänsyn tagen till

vederbörandes seglationstid. Denna förstärkning skulle dels utgöra en med

den sökandes seglationstid stigande procent av hyresavgiftspensionen, dels

utgöra ett av hyresavgiftspensionen oberoende, endast av seglationstiden

avhängigt ytterligare fast tillägg till den sålunda förhöjda hyresavgiftspensionen.

Den slutliga pensionsordningen kunde emellertid endast successivt förverkligas,

nämligen i den mån sjömän, som under hela sin tjänstgöringstid

erlagt hyresavgifter efter det att föreliggande förslag trätt i kraft, inträdde i

pensionsåldern. Det förutsattes sålunda en relativt lång övergångstid, under

vilken pensionsväsendet stegvis utvecklades från ett utgångsläge, som måste

utformas i närmaste anknytning till nu rådande pensions- och understödslörhållanden.

Detta utgångsläge skulle, i anslutning till vad förut sagts örn behovsprin

cipens frångående, innebära en utbyggnad av handelsflottans pensionsanstalt

alt omfatta även dem, vilkas seglationstid i svensk utrikes fart uppginge till

lägst 120 månader. Systemet med ett visst antal pensionsrum skulle, som föråldrat,

avskaffas och pension skulle utgå från vissa fixerade pensionsåldrar:

för befälhavare med sjökaptens- eller styrmansexamen 60 år, för styrmän

och maskinister 57 år och för övriga 55 år.

Liksom nu vore fallet i handelsflottans pensionsanstalt skulle i utgångsläget

ett system med fyra pensionsklasser bibehållas, med samma pensionsbelopp

efter intjänta 150 seglationsmånader som nu. För den, som intjänt

120 men ej 150 seglationsmånader i utrikes sjöfart å svenska handelsfartyg,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

19

skulle pensionen i varje klass, då seglationstiden vore 120 månader, utgå med

förslagsvis % härav för att sedan successivt stiga och vid 150 månaders segIationstid

uppnå det nyssnämnda maximibeloppet. I samband härmed borde

en viss lämplig omreglering ske beträffande klassernas omfattning. Förslagsvis

borde övermaskinister överföras från tredje klassen till den andra.

De nuvarande pensions- respektive understödstagarnas förmåner torde till

en början böra lämnas oförändrade. Dock syntes en successiv reglering böra

bringa dem till överensstämmelse med normalreglerna, i den mån så prövades

lämpligt och full översikt vunnes örn de därmed förenade kostnaderna.

För närvarande utginge i ett ganska stort antal fall till samma person

såväl pension från pensionsanstalten som understöd från sjömanshus. I de

fall, då detta redan skedde, torde ändring icke böra vidtagas i de utgående

beloppen, men efter en centralisering av hela pensionsväsendet kunde nya

fall av dylik dubbelpensionering icke förekomma.

Efter pensionsordningens slutliga genomförande skulle för sjömännen

själva gälla, att pensionen, härrörande av hyresavgifterna, d. v. s. sjömännens

egna bidrag, skulle vara en individuell, försäkringstekniskt avvägd

motsvarighet till dessa avgifter. Dock syntes böra bestämmas, att en person,

som avginge så tidigt som före fyllda 25 år, icke borde äga någon pensionsrätt,

grundad på erlagda hyresavgifter. För förstärkningen av dessa pensioner

skvdle sedermera anlitas medel, som av tonavgifter eller övriga inkomstkällor

stöde lill den pensionsbeviljande institutionens disposition. Den procentuella

förhöjningen av hyresavgiftspensionen skulle fastställas i proportion

till antalet seglationsmånader i utrikes fart med svenska handelsfartyg

under tiden mellan fyllda 25 år och fastställd pensionsålder. Härvid

.skulle emellertid ett sammanlagt högsta antal seglationsmånader av

180 få medräknas, varav högst 30 seglationsmånader under varje femårsperiod.

För att åstadkomma den lämpliga proportionen i nyssnämnda kostnader

mellan befäl och manskap torde böra så förfaras, att endast den

del av hyresavgiftspensionen kunde bliva föremål för förhöjning, som härrörde

från avgifter upp till ett sammanlagt högsta belopp av 75 kronor för

varje femårsperiod intill pensionsåldern.

För att den nuvarande understödsnivån skulle kunna uppnås måste härtill

läggas ett ytterligare tillägg, vilket av ekonomiska skäl måst inskränkas

lill personer med lägst 120 månaders seglationstid. Detta tillägg torde böra

uppgå till 75 kronor per år vid 150 månaders seglationstid. Vid 120 månaders

seglationstid torde det lämpligen böra sättas till 50 kronor per år,

och vid mellanliggande seglationstider utmätas i proportion till de nyssnämnda

beloppen.

De sakkunniga beräknade att den föreslagna omläggningen av pensioneringen

.skulle öka antalet pensionärer med omkring 000 å 1 000. För pensionsordningens

genomförande beräknade de sakkunniga en övergångstid av

30 år. Handhavandct av den föreslagna sjömatispensioneringen borde enligt

de sakkunnigas mening centraliseras till handelsflottans pensionsanstalt.

Vidare hava de sakkunniga framhållit, att det planerade reformprogrammet

icke kunde tillfredsställande finansieras med nuvarande tillgångar, varför

staten lill underlättande av programmets genomförande borde lämna eli

ärligt ytterligare bidrag, av de sakkunniga uppskattat lill 200 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

De sakkunniga hava slutligen framlagt ett alternativt förslag om temporär

pension för manskap från pensionsåldern till 67-årsåldern och i sådant avseende

anfört följande:

De föreslagna pensionerna hade förutsatts utgå under pensionstagarens

hela livstid. Det syntes emellertid med styrka kunna ifrågasättas, huruvida

icke för meniga sjömän ett annat förfaringssätt ur såväl enskild som social

synpunkt skulle vara det mest önskvärda. Då en sjöman lämnade sin tjänst,

icke sällan till följd av nedsatta krafter eller annan minskad lämplighet för

sjön, hade han, särskilt örn han närmade sig den föreslagna pensionsåldern,

ofta svårt att anpassa sig efter sina nya levnadsbetingelser och att

erhålla en mot hans färdighet passande sysselsättning. Det vore därför

önskvärt att han vid denna ålder erhölle ett så kraftigt understöd som möjligt,

kraftigare än den relativt ringa pension, som enligt det föregående kunde

komma att utgå. Detta skulle tilläventyrs kunna ske örn man beaktade, att

han från 67 års ålder bleve berättigad till folkpension, i regel omfattande

tilläggspension. Man kunde därför låta den efter förenämnda förslag utgående

pensionen bliva begränsad att utgå endast intill 67 års ålder, varigenom

den naturligtvis skulle kunna i motsvarande mån ökas. I stället för en livstidspension

av exempelvis 130 kronor från 55 år skulle sålunda kunna meddelas

en temporär pension mellan 55 och 67 år av 214 kronor per år, innebärande

en höjning av c:a 65 procent.

Kommerskollegium har tillstyrkt de sakkunnigas förslag och jämväl biträtt

vad de sakkunniga alternativt förordat med avseende å en temporär

pension för manskap från pensionsåldern till 67-årsåldern. De föreslagna

nya pensionsanordningarna har kollegium förordat att träda i kraft från

och med ingången av budgetåret 1939/1940.

Kollegium har vidare i likhet med de sakkunniga ansett att övermaskinister

borde överföras från tredje till andra klassen. Med övermaskinister

syntes enligt kollegii mening även böra avses sådana maskinister, som avlagt

maskinistexamen av Ira klass enligt äldre bestämmelser, varjämte med

övermaskinister borde likställas sådana förste styrmän, som avlagt sjökaptensexamen.

Kostnaderna för den sålunda ifrågasatta överflyttningen uppskattade

kollegium till ett belopp av 5 000 kronor för år.

Vidkommande det nuvarande förslagsanslaget å 125 000 kronor för beredande

av tilläggspensioner åt pensionstagarna vid handelsflottans pensionsanstalt

har kollegium anfört följande:

I avseende å användningen av ifrågavarande anslag hade anstaltens direktion

bemyndigats att till en var, som i enlighet med bestämmelserna i anstaltens

reglemente och direktionens därå grundade beslut under respektive

kalenderår eller någon del därav uppbure pension från anstalten, utbetala

tilläggspension med vissa belopp. Då grundpensionerna, vilka i enlighet med

§ 11 i anstaltens reglemente utbetalades i efterskott för nästförflutna halvår,

den 1 mars respektive den 1 september, liksom tilläggspensionerna å 30 kronor

till pensionärer i fjärde klassen, grundade sig på anslag »för budgetår»,

hade nu angivna skiljaktigheter med avseende å de tidsperioder, till vilka de

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

21

olika delarna av pensionerna hänförde sig, föranlett, att de budgetår avseende

pensionsbeloppen i sin helhet utbetalades den 1 september för tiden

mars— augusti (6 månader) och den 1 mars för tiden september—februari

(0 månader), medan här avsedda tilläggspensioner utbetalades den 1 september

för tiden januari—augusti (8 månader) och den 1 mars för tiden september—december

(4 månader). Denna förskjutning vore ägnad att vålla expeditionella

besvärligheter, vartill bomme, att vid själva övergången till ett

nytt pensioneringssystem, sådant som det förut förordade, det måste vara

ägnat att bereda större reda i systemet, örn de olika delarna av pensionerna

löpte jämsides.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts förordade kommerskollegium,

att anslaget till tilläggspensioner för budgetåret 1938/1939 uppräknades från

125 000 kronor med i runt tal 21 000 kronor, avseende tilläggspensioner

jämväl för månaderna januari och februari 1939 till 146 000 kronor.

Slutligen Ilar kommerskollegium erinrat, att genom den ifrågavarande

omläggningen av pensionsväsendet på förevarande område komme handelsflottans

pensionsanstalts arbetsuppgifter att väsentligt utvidgas, vilket i sin

tur måste medföra att ökat förvaltningsbidrag ställdes till anstaltens förfogande.

Denna fråga torde emellertid icke behöva i nu förevarande sammanhang

avgöras, utan syntes kunna anstå till nästkommande års riksdag.

Föredragande departementschefen har anfört huvudsakligen följande.

Det syntes departementschefen lämpligt, att, inom nuvarande anordningars

ram, en rationalisering av det för sjöfolket gällande pensions- och understödsväsendet

komme till stånd. Det föreliggande förslaget hade, med

enstaka undantag, tillstyrkts av dem som yttrat sig i ämnet. För egen del

hade departementschefen funnit detsamma vara till sina huvudgrunder väl

avvägt. Detaljspörsmålen torde det icke vara nödvändigt att i detta sammanhang

taga ställning till. Med hänsyn till den motivering, som förebragts

av de sakkunniga och kommerskollegium, ansåge departementschefen jämväl

förslaget om temporär pension i vissa fall för manskap, gällande allenast

till fyllda 67 år, böra godtagas.

De föreslagna nya anordningarna beträffande pensions- och understödsväsendet

torde höra träda i tillämpning först från och med den 1 juli 1939.

De sakkunniga hade vid sina beräkningar utgått från, att för ändamålet

skulle av statsmedel tillskjutas ett extra bidrag av 200 000 kronor årligen.

Då anslaget i fråga vore nödvändigt för genomförande av en pensionering

enligt de förordade riktlinjerna även med förhållandevis blygsamma belopp

ville departementschefen icke ställa sig avvisande mot den föreslagna medelsanvisningen.

Beloppet torde icke behöva utanordnas förrän från och

med budgetåret 1939/1940.

Departementschefen tillstyrkte dels att övermaskinister och med dem likställda

samt förste styrmän med sjökaptensexamen vid ^anordning av pensioner,

som ägde rum efter den 1 juli 1938, skulle anses tillhöra andra klassen

i det för anstalten fastställda reglementet, samt att för detta ändamål

beräknades eli belopp av 5 000 kronor, dels ock att det å löpande års riksstat

för tilläggspensioner avsedda förslagsanslaget å 125 000 kronor för nästa

budgetår höjdes till 146 000 kronor för beredande av tilläggspensioner åt

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bankoutskottets utlåtande Nr 46.

Utskottet.

pensionstagarna vid anstalten ej blott under 1938 utan jämväl under tiden

januari—februari 1939. I övrigt syntes anledning ej föreligga att för nästkommande

budgetår frångå den beräkning av anslagen för handelsflottans

pensionsanstalt, som för innevarande budgetår tillämpats. Departementschefen

förordade alltså, att de olika under rubriken Handelsflottans pensionsanstalt

uppförda anslag, vilka i riksstatsförslaget allenast beräknats,

för budgetåret 1938/1939 upptoges med följande belopp: förslagsanslaget till

förbättring av pensioneringen inom fjärde klassen med 35 000 kronor, anslaget

till förbättring av pensioneringen inom de tre första klasserna med

31 000 kronor, förslagsanslaget till tilläggspensioner åt pensionstagarna med

146 000 kronor och anslaget till förvaltningsbidrag med 1 500 kronor. Det

för uppflyttning av vissa pensionärer från tredje till andra klassen erforderliga

beloppet å 5 000 kronor torde böra anvisas såsom särskilt förslagsanslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t, att därest riksdagen godtoge här

förordade förslag till ordnande av pensions- och understödsväsendet för sjöfolk,

sedan detaljbestämmelserna ytterligare prövats meddela de föreskrifter,

som funnes erforderliga för förslagets genomförande.

Den i detta ärende förebragta utredningen har övertygat utskottet om

lämpligheten av att den nuvarande behovsprövningen — vilken hittills varit

utslagsgivande för rätten till understöd från sjömanshusen — i princip

övergives samt att den vid de olika sjömanshusen bedrivna understödsverksamheten

samordnas med verksamheten vid handelsflottans pensionsanstall

till en på mera försäkringstekniska grunder baserad pensionering. Allenast

beträffande sjömäns efterlevande skulle sjömanshusens understödsverksamhet,

sedan den nya ordningen trätt i tillämpning, bibehållas.

Med anledning bland annat av ikraftträdandet av lagen om barnbidrag skulle

dock understöd till barn efter sjöman successivt avvecklas. De huvudgrunder,

som i den föreliggande propositionen angivits för pensioneringens

ordnande, hava icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet biträder

likaledes förslaget örn att sjöfolkets egen pensionering i dess helhet

överflyttas till handelsflottans pensionsanstalt. De skäl, som anförts

av de sakkunniga och departementschefen till stöd för förslaget örn temporär

pension i vissa fall för manskap, gällande allenast till fyllda 67 år, hava

förefallit utskottet bärande, varför utskottet ej har något att erinra mot

genomförandet av ett dylikt förslag.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit, att i huvudsaklig överensstämmelse

med de i förenämnda proposition angivna grundlinjerna för ordnandet

av pensions- och understödsväsendet för sjöfolk meddela erforderliga

närmare föreskrifter i ämnet.

För den nya pensionsordningens genomförande har det ansetts nödvändigt

att staten beviljar ett extra bidrag, beräknat till 200 000 kronor. Utskottet

vill i likhet med departementschefen icke ställa sig avvisande till

den föreslagna medelsanvisningen, vilken emellertid — med hänsyn till att

de nya anordningarna avses träda i tillämpning först från och med den 1

juli 1939 — icke behöver utanordnas förrän från och med budgetåret

1939/40.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr A6.

23

Emot den föreslagna överflyttningen av övermaskinister m. fl. från tredje

till andra pensionsklassen i handelsflottans pensionsanstalt har utskottet ej

[leiler funnit något att invända, lika litet som att ett förslagsanslag av 5 000

kronor för detta ändamål uppföres i riksstaten.

De gjorda anslagsberäkningarna för nästa budgetår kan utskottet även i

övrigt biträda.

Utskottet hemställer förty,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition nr 210, i den del varom nu är fråga, må

l) godkänna det av föredragande departementschefen

förordade förslaget till pensions- och understödsväsendc

för sjöfolk ävensom bemyndiga Kungl. Majit att meddela

erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse

med grundlinjerna för samma förslag;

2) för budgetåret 1938/39 under elfte huvudtiteln anvisa

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen

inom fjärde klassen ett förslagsanslag av 35 000

kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förbättring av pensioneringen

inom de tre första klasserna ett anslag av 31 000

kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Tilläggspensioner under

januari 1938—februari 1939 ett förslagsanslag av

146 000 kronor,

till Handelsflottans pensionsanstalt: Uppf lyftning av vissa

pensionstagare från tredje till andra klassen ett förslagsanslag

av 5 000 kronor samt

till Handelsflottans pensionsanstalt: Förvaltningsbidrag

ett anslag av 1 500 kronor.

Stockholm den 10 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström*, Bjurström,

Danielsson*, Sundvik och Lindbärg*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,

Gustavson i Västerås, Osberg, Johansson i Djursnäs, Eriksson i Sandby och

Lundberg*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:370 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående delaktighet i statens pensionsanstalt för dels vissa befattningshavare vid folktandvå s. 6 i texten