Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934

1938-05-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:50, Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bunkoutskottets utlåtande Nr 50.

3

Nr 50.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 7 f. m.

Utlåtande, i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till

lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934

(nr 437) för Sveriges riksbank m. m.

I skrivelse till bankoutskottet den 10 februari 1938 hava fullmäktige i riksbanken

anhållit, att utskottet ville föreslå riksdagen att

dels för sin del antaga vid skrivelsen fogat förslag till lag om ändrad

lydelse av 7 och 8 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank;

dels ock fastställa vid skrivelsen fogat förslag till ändrad lydelse av § 2

mom. 1 bankoreglementet.

Berörda förslag äro bilagda detta utlåtande. (Bilaga A och Bilaga B.)

Till stöd för ifrågavarande förslag hava ''fullmäktige anfört följande:

»Enligt 8 § lagen för Sveriges riksbank den 30 juni 1934 må riksbankens

sedlar lyda endast å fem, tio, femtio, etthundra och ettusen kronor. Under

vissa omständigheter må dock Konungen medgiva riksbanken att utfärda

sedlar å en krona.

I yttrande över en vid 1911 års riksdag väckt motion om införande av en

ny sedelvalör å fem hundra kronor anförde fullmäktige i riksbanken, som

icke funno något verkligt behov föreligga för den nya sedelvalören, bland

annat, att ett bifall till förslaget skulle kunna medföra vissa svårigheter av

teknisk art. Fullmäktige hyste nämligen ''förhoppning att under de närmaste

åren få fram nya sedeltyper. Införandet av en ny sedelvalör redan vid dåvarande

tidpunkt skulle kunna försvåra arbetet på en god lösning av denna

fråga. Många omständigheter vore nämligen att härvid taga i beaktande,

i synnerhet den om färg och storlek å de olika valörerna. Och härvid borde

då komma i övervägande ett önskemål, som från bankhåll ej sällan uttalats,

nämligen att med hänsyn till de likvider av stora belopp, som oupphörligen

ägde rum mellan bankerna, en valör å tio tusen kronor borde utsläppas i

rörelsen. På grund härav ansåge sig fullmäktige, åtminstone för det dåvarande,

böra avstyrka bifall till motionen.

Icke heller bankoutskottet fann något verkligt behov föreligga för den

föreslagna nya sedelvalören. Under hänvisning till att frågan örn anskaffande

av nya sedeltyper stöde på dagordningen ansåg utskottet sig därför

böra avstyrka bifall till motionen. Riksdagen beslöt i enlighet härmed.

Frågan örn nya sedeltyper är sedan omkring ett år tillbaka föremål för

fullmäktiges särskilda uppmärksamhet. Ehuru de arbeten, som i sådant avseende

för närvarande pågå, väntas kunna bliva slutförda inom en jämförelsevis

nära framtid, kunna dock oförutsedda svårigheter fördröja saken.

I detta sammanhang har frågan åter uppkommit om att riksbanken även

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

skulle utgiva sedlar med en valör av 10 000 kronor. För en sådan anordning

tala vissa omständigheter, bland annat det under senaste åren starkt ökade

sedelomloppet och dess konsekvenser beträffande sedelframställningen. Enligt

vad fullmäktige under hand inhämtat, skulle en sådan åtgärd från

affärsbankernas sida hälsas med tillfredsställelse. Fullmäktige anse därför

lämpligt, att genom ändring i 8 § riksbankslagen möjlighet öppnas för riksbanken

att, då omständigheterna därtill föranleda, utgiva sedlar även å

10 000 kronor.

Enligt den tolkning, som givits nyssnämnda författningsrum, anses riksbanken

skyldig att utgiva sedlar å samtliga däri angivna högre valörer än en

krona. I samband med den prövning, som föranlett förslaget att utgiva sedlar å

10 000 kronor, hava fullmäktige jämväl undersökt frågan, huruvida samtliga

nu förekommande valörer äro nödvändiga, och därvid funnit anledning

särskilt ifrågasätta, huruvida sedlar å 50 kronor alltjämt böra utgivas.

Erfarenheten talar för att förekomsten i marknaden av 50-kronesedlar

bidrager till att öka sedelomloppet. Fullmäktige anse sig särskilt böra erinra

örn följande förhållande. Numera förekommer i stor utsträckning, att

arbetsavlöningar uppgå till belopp, liggande mellan 50 och 100 kronor, och

att de 50-kronesedlar, som användas vid utbetalning av sådan avlöning,

behöva av mottagaren omedelbart växlas. Den lättnad i arbetet, som vederbörande

avlöningskassör till äventyrs kan vinna genom användandet av

50-kronesedlar, uppväges, synes det, mer än väl av det ökade arbete, som

på olika håll vållas av sedelns växling i småsedlar. Det har också från olika

håll vitsordats, att 50-kronesedeln utan olägenhet för allmänheten skulle

kunna avvaras.

Av sedelomloppet vid årsskiftet, utgörande omkring 980 000 000 kronor,

bestodo nära 152 000 000 kronor eller i runt tal 15,5 procent av 50-kronesedlar.

Under år 1937 hava makulerats'' omkring 914 000 stycken sådana

sedlar, motsvarande omkring 45 700 000 kronor. Ersättning av förbrukade

50-kronesedlar med nya föranleder en förhållandevis stor kostnad. Ehuru

något bestämt uttalande icke för närvarande kan göras, vill det dock synas

som om riksbankens arbete med sedelutgivning och makulering snarast kan

beräknas nedgå, örn 50-kronesedlar, sedan tillgängligt förråd förbrukats,

icke vidare skulle sättas i omlopp.

Fullmäktige anse det därför önskvärt, att möjlighet hålles öppen för fullmäktige

att besluta, huruvida sedlar å 50 kronor skola utgivas i fortsättningen.

Skulle det visa sig vara nödvändigt eller lämpligt att så sker, komma

fullmäktige självfallet att fortsätta — eller återupptaga — utgivningen av

sådana sedlar.

Jämlikt 7 § riksbankslagen skall sedel, som av riksbanken utgives, innehålla

förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med

guldmynt enligt lagen örn rikets mynt den 30 maj 1873. Sedan den 28 september

1931 har emellertid riksbanken enligt särskilda kungörelser varit

fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar

med guld. Att stadgandet i 7 § — vilket är likalydande med 4 § i 1897 års

riksbankslag — det oaktat fått kvarstå oförändrat har berott på att man

icke velat vidtaga någon ändring förrän frågan om nya sedeltyper kunde

lösas.

Då såsom förut nämnts en lösning inom den närmaste framtiden torde

kunna förväntas av sist berörda fråga, anse fullmäktige att en ändring av

ifrågavarande paragraf nu bör vidtagas. Att å sedlar av ny typ intaga ut
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50. 5

fästelse om att desamma skola av riksbanken inlösas med guld torde nämligen

icke böra ifrågakomma. I stället torde böra föreskrivas skyldighet för

riksbanken att vid anfordran inlösa sina sedlar »enligt lag». Genom en

sådan formulering blir utfästelsens reella innebörd beroende av de stadgande^

som i detta avseende gälla vid den tidpunkt, då inlösning påfordras.

Av praktiska skäl bör emellertid den föreslagna ändringen icke utgöra hinder

för riksbanken att bibehålla samma utfästelse som hittills å sina sedlar,

så länge de nuvarande sedeltyperna komma till användning. I bifogade författningsförslag

har inrymts en övergångsbestämmelse av angivna innebörd.

Vid bifall till ändringsförslaget beträffande 7 § riksbankslagen påkallas

omformulering jämväl av § 2 mom. 1 bankoreglementet. I sistnämnda författningsrum

synes vidare böra inrymmas det ovan ifrågasatta bemyndigandet

för fullmäktige att besluta, huruvida sedlar å 50 kronor och — om förslaget

till ändring av 8 § riksbankslagen godkännes — jämväl å 10 000

kronor skola utgivas.»

I samband med nu förevarande skrivelse hava fullmäktige till utskottet

överlämnat en promemoria med redogörelse för det inom riksbanken pågående

arbetet med åstadkommande av en ny sedeltyp.

Jämlikt 7 § riksbankslagen skall sedel, som av riksbanken utgives, innehålla

förbindelse för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma med

guldmynt enligt lagen om rikets mynt den 30 maj 1873. Under hänvisning

till att riksbanken under en följd av år enligt särskilda kungörelser varit

1''ritagen från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, hava fullmäktige

nu föreslagit sådan ändring av nyssnämnda paragraf, att däri skulle

stadgas, att sedel, som av riksbanken utgives, skall innehålla förbindelse

för riksbanken att vid anfordran inlösa densamma »enligt lag». Genom

denna formulering skulle, framhålla fullmäktige, utfästelsens verkliga innebörd

bliva beroende av de stadganden, som i detta avseende gälla vid den

tidpunkt, då inlösning påfordrades. Det är emellertid förutsatt, att den nya

formuleringen icke skulle tillämpas beträffande sedlar av den typ, som nu användes.

Genom en övergångsbestämmelse till lagen skulle riksbanken därför

förklaras oförhindrad att även efter lagändringens ikraftträdande — vilket

är avsett att äga rum den 1 januari 1939 — utgiva sedlar, innehållande förbindelse

enligt nu gällande lydelse av 7 § riksbankslagen. Den föreslagna

lydelsen av paragrafen skulle däremot få tillämpning å sedlar av den nya

typ, vilken är under utarbetande i riksbanken.

I likhet med fullmäktige finner utskottet lämpligt, att den å sedlarna för

närvarande intagna förbindelsen för riksbanken att inlösa sina sedlar med

guldmynt icke bör förekomma å den nya sedeltyp, till vilken riksbanken

inom den närmaste framtiden kommer att övergå. Utskottet har emellertid

icke ansett sig kunna tillstyrka fullmäktiges förslag, att den nuvarande

texten å sedlarna skulle ersättas med en annan text av i huvudsak samma

innebörd. Med hänsyn härtill och då det icke torde vara erforderligt, att

liksbankens sedlar innehålla någon särskild betalningsutfästelse eller eljest

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

någon förklaring rörande sedlarnas karaktär — en dylik förklaring lärer

i varje fall icke kunna innefatta annat än en hänvisning till gällande bestämmelser

om sedelutgivningen — vill utskottet efter samråd med riksbanksledningen

föreslå, att å de nya sedlarna icke intages någon som helst

text i sådant avseende, varom här är fråga. I enlighet härmed förordar utskottet,

att nuvarande 7 § riksbankslagen ävensom § 2 mom. 1 bankoreglementet

upphöra att gälla. Den av fullmäktige föreslagna övergångsbestämmelsen

synes obehövlig.

Enligt nuvarande lydelse av 8 § riksbankslagen må riksbankens sedlar

lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra och ett tusen kronor; dock må

riksbanken under vissa angivna förhållanden utgiva sedlar å en krona. Fullmäktige

hava framhållit, att enligt den tolkning, som givits nyssnämnda

författningsrum, riksbanken anses skyldig att utgiva sedlar å samtliga däri

angivna högre valörer än en krona. Fullmäktiges föreliggande förslag beträffande

8 § riksbankslagen innebär, att till nyssnämnda i paragrafen uppräknade

högre valörer skulle fogas valören tio tusen kronor. Det skulle

dock ankomma på fullmäktige att bestämma, huruvida sedlar av denna

storlek skola utgivas. Stadgande härom skulle emellertid icke inflyta i

8 § riksbankslagen utan i § 2 mom. 1 bankoreglementet. Fullmäktige

ifrågasätta därjämte, huruvida sedlar å femtio kronor alltjämt böra utgivas.

Enligt fullmäktiges mening borde det överlåtas på fullmäktige att

bestämma om utgivningen av sistnämnda sedlar. Stadgande härom skulle

emellertid icke intagas i 8 § riksbankslagen utan i nyssnämnda paragraf

i bankoreglementet. Fullmäktiges förslag avser alltså, att 8 § riksbankslagen

skulle — frånsett tillägget örn en ny sedelvalör å tio tusen kronor

— bibehållas oförändrad men att i bankoreglementet skulle införas en

föreskrift av innehåll, att riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, ett

hundra och ett tusen kronor samt md jämväl, där så prövas lämpligt, utgiva

sedlar å femtio och tio tusen kronor. Genom denna anordning skulle

i bankoreglementet inrymmas närmare föreskrifter rörande tillämpningen av

8 § riksbankslagen. Av praktiska skäl synes det emellertid utskottet lämpligare,

att 8 § riksbankslagen så ändras, att den uttömmande reglerar frågan

örn sedelvalörerna.

Beträffande förslaget om införande av sedelvalörer å tio tusen kronor

framgår av fullmäktiges skrivelse, att behov av sedlar å detta belopp förefinnes,

särskilt från affärsbankernas sida. Med hänsyn härtill har utskottet

icke velat motsätta sig en ändring av 8 § riksbankslagen, varigenom möjlighet

öppnas för riksbanken att, då fullmäktige så pröva lämpligt, utgiva

sedlar å nämnda valör.

Vidkommande härefter den av fullmäktige gjorda framställningen, att

fullmäktige skulle erhålla befogenhet att pröva och avgöra, huruvida sedlar

å femtio kronor skola utgivas av riksbanken, hava visserligen i fullmäktiges

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

7

skrivelse vissa skäl anförts för en indragning av ifrågavarande sedel. Utskottet

är emellertid icke övertygat, att denna sedelvalör, som icke kan frånkännas

betydelse för den allmänna penningrörelsen, skulle utan olägenhet

kunna avvaras. På grund härav finner utskottet sig böra avstyrka, att en

ändring vidtages i nu gällande bestämmelser om utgivningen av sedlar å

femtio kronor.

Med hänsyn till den ställning utskottet i det föregående intagit till frågan

örn formen för meddelande av föreskrifter om sedelvalörerna, synes i 8 §

riksbankslagen uttryckligen böra angivas riksbankens nuvarande skyldighet

att utgiva därstädes nu uppräknade sedlar å högre valörer än en krona

ävensom den ovan förordade rättigheten för riksbanken att utgiva sedlar å

tio tusen kronor. I anslutning härtill föreslår utskottet, att i nämnda paragraf

stadgas, att riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, femtio, ett hundra

och ett tusen kronor samt att riksbanken jämväl må, när fullmäktige så

pröva lämpligt, utgiva sedlar å tio tusen kronor.

Av det anförda framgår, att utskottet icke tillstyrker det av fullmäktige

ifrågasatta tillägget till § 2 mom. 1 bankoreglementet, vilket moment alltså

med hänsyn till vad utskottet föreslagit vid behandlingen av 7 § riksbankslagen

bör utgå. I samband härmed böra momenten 2—4 i nämnda paragraf

omnumreras till 1—3 samt i nuvarande mom. 2 orden »Å sedlarna»

utbytas mot orden »Å de sedlar, som riksbanken utgiver». Den av utskottet

ifrågasatta ändringen av § 2 bankoreglementet torde i likhet med ovanberörda

ändringar i riksbankslagen böra tillämpas från och med den

1 januari 1939.

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av fullmäktiges i riksbanken

förevarande framställning, må

A) för sin del antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934

(nr 437) för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 30 juni 1934 för

Sveriges riksbank skall upphöra att gälla samt att 8 § samma

lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

8 §•

Riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, femtio, ett

hundra och ett tusen kronor samt må jämväl, där fullmäk
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

fige så pröva lämpligt, utgiva sedlar å tio tusen kronor.

Därjämte må, örn till följd av inträffade utomordentliga

omständigheter behovet av skiljemynt stegrats, Konungen,

där så prövas nödigt, efter framställning av fullmäktige i

riksbanken, medgiva riksbanken att utgiva sedlar å en krona,

skolande emellertid dylika sedlar, så snart ske kan, ur

den allmänna rörelsen indragas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939.

B) besluta, att § 2 bankoreglementet skall från och med

den 1 januari 1939 erhålla följande ändrade lydelse:

§ 2.

Mom. 1. Å de sedlar, som riksbanken utgiver, anbringas

genom tryck namnteckningar av fullmäktig, den av fullmäktige

utsedde suppleanten för förste deputeraden eller

tjänsteman, två i förening.

Mom. 2. Riksbanken är skyldig att, när så påfordras, vid

sitt huvudkontor inlösa sina sedlar efter den grund, Konung

och riksdag fastställt.

Mom. 3. Inlösen av bristfälliga och förslitna sedlar samt

ersättning för helt förstörda sedlar äga fullmäktige att medgiva

med hänsyn till föreliggande skäl och omständigheter.

Stockholm den 12 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström, Friggeråker,

Bjurström, Nilsson i Mölndal, Sundvik* och Lindbärg*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman*,

Gustavson i Västerås, Osberg, Svedman*, Andersson i Munkaljungby* och

Johansson i Djursnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 50.

9

Bilaga A.

Förslag

till

lag örn ändrad lydelse av 7 och 8 §§ lagen den 30 juni 1934

(nr 437) för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 7 och 8 §§ lagen den 30 juni 1934 för Sveriges

riksbank skola erhålla följande ändrade lydelse.

7 §■

Sedel, som av riksbanken utgives, skall innehålla förbindelse för riksbanken

att vid anfordran inlösa densamma enligt lag.

8 §•

Riksbankens sedlar må lyda endast å fem, tio, femtio, ett hundra, ett

tusen och tio tusen kronor; dock må--— rörelsen indragas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939, dock att vad i 7 § stadgas

icke skall utgöra hinder för riksbanken att även efter nämnda dag utgiva

sedlar, innehållande förbindelse, som omförmäles i sagda paragraf enligt

nu gällande lydelse.

é

Bilaga B.

Förslag till ändrad lydelse av § 2 mom. 1 bankorcglemcntet.

§ 2.

Mom. 1. Riksbanken skall utgiva sedlar å fem, tio, ett hundra och ett

tusen kronor samt må jämväl, där så prövas lämpligt, utgiva sedlar å femtio

och tio tusen kronor.

Texten å de sedlar, som riksbanken utgiver, skall lyda sålunda:

»Sveriges riksbank inlöser vid anfordran denna sedel å 00 kronor enligt

lag.»

Bihang till riksdagens protokoll 11)38. 8 saini

Nr 49.....50

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:317 Skrivelse till Konungen i anledning av fullmäktiges i riksbanken förslag till lag om ändring i vissa delar av lagen den 30 juni 1934 s. 2 i texten