Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
1938-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1938:51, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
1
Nr 51.
Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 1 e. m.
Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att
inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.
I en till riksdagen avlåten, den 22 april 1938 dagtecknad proposition nr
308, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,
dels att riksbanken må för tiden från och med den 1 juni 1938 till och
med den 31 maj 1939 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa
av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för
riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången avnämnda
tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar,
dels ock att riksgäldskontoret må förskottsvis, genom överlämnande av
statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken,
ställa medel till förfogande för myndighet, åt vilken uppdrages att enligt
fastställda direktiv och i av riksdagen medgiven utsträckning verkställa
inköp för statens räkning från utlandet, att användas för förvärv från riksbanken
av för nämnda verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor intill
ett värde efter dagskurs av högst 100,000,000 kronor.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 april 1938 hava fullmäktige i riksbanken
hemställt om fortsatt befrielse från inlösningsskyldigheten till och med
den 31 maj 1939 och däri anfört följande.
Det av statsmakterna åren 1932 och 1933 fastställda penningpolitiska programmet
uppsatte som mål för penningpolitiken en viss stabilitet hos prisnivån.
I den då rådande ekonomiska situationen ansågs det emellertid, att
en måttlig höjning av partipriserna borde eftersträvas. Det framhölls dock,
att denna höjning borde begränsas, så att den ej mera märkbart påverkade
levnadskostnaderna.
Vid den omprövning av de penningpolitiska direktiven, som ägde rum år
1937, föranledde det i vissa avseenden förändrade allmänna ekonomiska läget
statsmakterna att modifiera dessa direktiv. Bankoutskottet vid 1937 års
riksdag anförde (utlåtande nr 67), att grundtanken i det gällande programmet,
nämligen att en viss stabilitet i prisnivån vore det i första hand eftersträvansvärda
målet, borde kvarstå orubbad. I anslutning till vad fullmäktige
och föredragande departementschefen uttalat i frågan framhöll utskottet
emellertid, att i det dåvarande läget såväl riksbankens politik som den
ekonomiska politiken överhuvud borde inriktas på att söka hålla prisstegringen
tillbaka och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling.
Bihang lill riksdagens protokoll 19.18. 8 sami. Nr 51—53. 1
2
Bankoutskottets utlåtande .Yr öl.
Trots att det allmänna ekonomiska läget nu är ett annat än då statsmakterna
sist togo ställning till det penningpolitiska programmet, synas de
direktiv för penningpolitiken, som då fastställdes, fortfarande i stort sett
böra äga giltighet. Bland annat med hänsyn till ovissheten beträffande de
konsekvenser för prisutvecklingen på världsmarknaden, som den politiska
och ekonomiska oron i de för utvecklingen i Sverige mest betydelsefulla länderna
kan medföra, böra enligt fullmäktiges mening de olika möjligheter
att påverka utvecklingen på den svenska penningmarknaden, som nämndes
av bankoutskottet i förenämnda utlåtande, även i fortsättningen stå till statsmakternas
förfogande. I särskild skrivelse denna dag hava fullmäktige
hemställt om förlängd giltighet av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående
rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv. Utan att därmed giva uttryck åt någon uppfattning
om hur den ekonomiska utvecklingen kan komma att gestalta sig i framtiden
vilja fullmäktige framhålla, att de av statsmakterna meddelade penningpolitiska
direktiven lämna riksbanksledningen möjlighet att vidtaga sådana
åtgärder av penningpolitisk natur, som skulle kunna anses önskvärda,
om en ogynnsam utveckling av det ekonomiska läget skulle äga rum.
Under rådande ekonomiska förhållanden är fortsatt befrielse från skyldigheten
att inlösa bankens sedlar med guld erforderlig. Hittills har frågan
härom av riksdagen upptagits till prövning två gånger varje år, nämligen
vid riksdagsförhandlingarnas början och kort före deras avslutande. Fullmäktige
vilja ifrågasätta, huruvida det icke kunde vara tillräckligt om frågan
behandlades endast en gång under varje riksdag, och då strax innan den åtskiljes.
Några betänkligheter mot en sådan anordning synas icke möta, eftersom
statsmakterna äga möjlighet att, örn förhållandena skulle därtill föranleda,
när som helst medan riksdagen är samlad upptaga frågan örn upphävande
av ifrågavarande befrielse.
Under åberopande av det anförda få fullmäktige hemställa att Eders
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden från och med
den 1 juni 1938 till och med den 31 maj 1939 måtte fritagas från skyldigheten
att inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med
rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före
utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.
Den häftiga prisstegringen under vintern 1936—1937 aktualiserade frågan
örn statsmakternas möjligheter till kontroll av en inflationsartad prisrörelse.
I den penningpolitiska diskussionen trädde normerna för regleringen av den
svenska kronans internationella värde i förgrunden. Uppmärksamheten kom
emellertid även att riktas på vissa organisatoriska svagheter på den .svenska
penningmarknaden, vilka föranledde statsmakterna att utforma beredskapsanordningar,
åsyftande att neutralisera dessa.
Som den viktigaste av de vid fjolårets riksdag beslutade beredskapsåtgärderna
framstår medgivandet av rått lör Kungl. Majit att på initiativ av
fullmäktige i riksbanken genomföra viss skärpning av kraven på bankernas
kassareserver. Av likartad syftning är det av fullmäktige i riksgäldskontoret
på bankofullmäktiges initiativ framförda, av riksdagen godkända förslaget
om rätt för riksbanken att till sitt förfogande från riksgäldskontoret erhålla
statspapper, avsedda att bilda ett underlag för operationer på kapitalmarknaden.
En förstärkning av riksbankens ställning på den inhemska marknaden
— i förening med en avlastning från riksbanken till viss del av dess
utländska tillgodohavanden — åsyftas jämväl med bemyndigande! alt i en
Bankoutskottets utlåtande Nr öl.
3
efter det penningpolitiska ändamålet avpassad form förskottsvis bestrida
kostnaderna för viss statlig upphandling från utlandet.
Bakom samtliga de nu nämnda beredskapsanordningarna låg insikten örn
att den dittills förda valutapolitiken och vissa därmed samverkande faktorer
skapat en sådan lätthet på penning- och kreditmarknaderna samt en så förstärkt
likviditet, att riksbankens möjligheter att med traditionella medel inverka
på utvecklingen väsentligt försvagats eller försvunnit. I den rådande
prissituationen utgjorde detta förhållande en allvarlig riskfaktor; en omläggning
av valutapolitiken i diskuterad riktning hade icke med åsyftat resultat
kunnat genomföras utan stöd av de beslutade anordningarna. Dessa
voro emellertid, såsom av det anförda framgått, icke att betrakta såsom blott
komplement till en vid inflation eventuellt nödvändig växelkursförändring
utan framstodo såsom direkt motiverade av behovet av en starkare ställning''
för riksbanken på penning- och kreditmarknaderna. Då detta behov alltjämt
gör sig gällande, följer härav att anordningarna trots omslaget i prisoch
konjunktursituationen böra vidmakthållas. Jag tillstyrker därför i annat
sammanhang bankofullmäktiges förslag om förlängd giltighet för beredskapsbestämmelserna
örn bankaktiebolags kassareserv och föreslår i det
följande förnyat bemyndigande att för inköp från utlandet mot överlämnande
av statsskuldbevis disponera riksbankens reserver i guld och valutor.
Enligt vad jag inhämtat lia fullmäktige i riksgäldskontoret för avsikt att
framlägga förslag om förlängd giltighet jämväl för bemyndigandet att i valutavårdande
syfte tillhandahålla riksbanken statsskuldförbindelser.
I samband med utformandet av här berörda beredskapsanordningar medgavs
Kungl. Maj:t rätt att under vissa förutsättningar förordna örn höjning
av aktiestämpeln intill fyra gånger dess eljest gällande belopp. Denna fullmakt
motiverades icke direkt av utvecklingen på kredit- och penningmarknaderna
men ansågs lämplig såsom komplement till de penningpolitiska hjälpmedlen
vilka blott i mindre omfattning kunde utnyttjas för att påverka den
konjunkturellt känsliga och — som erfarenheten synes visa — för konjunkturutvecklingen
även mycket betydelsefulla aktiemarknaden. Att ett utnyttjande
av senast berörda möjlighet nu saknar aktualitet får icke fördölja,
att läget i detta avseende lätt kan slå örn. Möjligheten till en temporär höjning
av aktiestämpeln synes därför även fortsättningsvis böra stå till buds.
I enlighet med denna uppfattning har jag för avsikt att föreslå, att ifrågavarande
fullmakt skall förnyas, varvid giltighetstiden av praktiska skäl
lämpligen torde böra utsträckas till tre år.
Mot vad bankofullmäktige i sin nu föreliggande framställning om fortsatt
befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar
med guld anfört rörande riktlinjerna för penningpolitiken har jag intet
att erinra. De direktiv som av statsmakterna utformats för riksbankens valutavårdande
verksamhet torde böra gälla även fortsättningsvis. Då en väsentlig
förändring i situationen under alla förhållanden bör föranleda, att valutafrågan
omedelbart upptages till omprövning av statsmakterna, synes ingen
invändning kunna riktas mot att befrielse, på sätt bankofullmäktige föreslagit,
nu medgives till utgången av maj 1939.
I likhet nied fullmäktige och föredragande departementschefen anser utskottet,
att de direktiv för penningpolitiken, som fastställdes av statsmakterna
tori idet år, böra gälla även i fortsättningen. Såsom departementschefen
antytt, torde man kunna utgå från att, därest en väsentlig förändring av det
ekonomiska läget skulle inträda, valutafrågan omedelbart upptages till omprövning
av statsmakterna.
Utskottet.
4
Bankoutskottets utlåtande Nr 51.
Den i propositionen gjorda framställningen om fortsatt befrielse för riksbanken
från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld har
icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet tillstyrker alltså, att
dylik befrielse nu medgives för tiden intill utgången av maj 1939.
Vidkommande härefter de i propositionen omnämnda, vid fjolårets riksdag
beslutade beredskapsanordningarna, vilka samtliga åsyfta att bereda
riksbanken ökade möjligheter att inverka på utvecklingen av penning- och
kreditmarknaderna, delar utskottet den av fullmäktige och departementschefen
uttalade uppfattningen, att behov av dylika anordningar alltjämt
förefinnes. Ifrågavarande penningpolitiska medel böra därför även i fortsättningen
stå till statsmakternas förfogande. I anslutning härtill tillstyrker
utskottet i sina denna dag avgivna utlåtanden nr 52 och 53 förlängd
giltighet för dels lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, dels ock bemyndigandet
för riksgäldsfullmäktige att tillhandahålla riksbanken statsskuldförbindelser
för möjliggörande av operationer i öppna marknaden i valutavårdande
syfte. Vidare biträder utskottet det i nu förevarande proposition
framlagda förslaget om bemyndigande för riksgäldskontoret att genom
överlämnande av statsskuldbevis ställa medel till förfogande för myndighet,
åt vilken uppdrages att enligt fastställda direktiv och i av riksdagen medgiven
utsträckning verkställa inköp för statens räkning från utlandet, att
användas för förvärv från riksbanken av för nämnda verksamhet erforderliga
belopp i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av — utöver de
av fjolårets riksdag anvisade 100,000,000 kronor — ytterligare högst
100,000,000 kronor. Vad slutligen beträffar den i propositionen berörda frågan
örn rätt för Konungen att under vissa förutsättningar förordna örn höjning
av fondstämpeln å aktier, vill utskottet erinra, att det ankommer på bevillningsutskottet,
till vilket propositionen nr 310 med närmare förslag i ämnet
hänvisats, att taga ställning till denna fråga.
Åberopande det anförda får bankoutskottet hemställa,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 20 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
Vid förestående ärendes slutbehandling inora utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Holmström, Friggeråker, Nilsson i
Mölndal, Swartling, Leander och Ohlin*;
från andra kammaren: herrar Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*, Gustavson
i Västerås, Osberg, Mattsson, Lundberg* och Henriksson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedla s. 1 i texten