Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.

1938-05-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:51, Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

1

Nr 51.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att

inlösa av banken utgivna sedlar med guld m. m.

I en till riksdagen avlåten, den 22 april 1938 dagtecknad proposition nr

308, som hänvisats till bankoutskottets förberedande handläggning, har

Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva,

dels att riksbanken må för tiden från och med den 1 juni 1938 till och

med den 31 maj 1939 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock för

riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före utgången avnämnda

tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar,

dels ock att riksgäldskontoret må förskottsvis, genom överlämnande av

statsskuldbevis med form och förfallotid bestämda i samråd med riksbanken,

ställa medel till förfogande för myndighet, åt vilken uppdrages att enligt

fastställda direktiv och i av riksdagen medgiven utsträckning verkställa

inköp för statens räkning från utlandet, att användas för förvärv från riksbanken

av för nämnda verksamhet erforderliga belopp i guld och valutor intill

ett värde efter dagskurs av högst 100,000,000 kronor.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 april 1938 hava fullmäktige i riksbanken

hemställt om fortsatt befrielse från inlösningsskyldigheten till och med

den 31 maj 1939 och däri anfört följande.

Det av statsmakterna åren 1932 och 1933 fastställda penningpolitiska programmet

uppsatte som mål för penningpolitiken en viss stabilitet hos prisnivån.

I den då rådande ekonomiska situationen ansågs det emellertid, att

en måttlig höjning av partipriserna borde eftersträvas. Det framhölls dock,

att denna höjning borde begränsas, så att den ej mera märkbart påverkade

levnadskostnaderna.

Vid den omprövning av de penningpolitiska direktiven, som ägde rum år

1937, föranledde det i vissa avseenden förändrade allmänna ekonomiska läget

statsmakterna att modifiera dessa direktiv. Bankoutskottet vid 1937 års

riksdag anförde (utlåtande nr 67), att grundtanken i det gällande programmet,

nämligen att en viss stabilitet i prisnivån vore det i första hand eftersträvansvärda

målet, borde kvarstå orubbad. I anslutning till vad fullmäktige

och föredragande departementschefen uttalat i frågan framhöll utskottet

emellertid, att i det dåvarande läget såväl riksbankens politik som den

ekonomiska politiken överhuvud borde inriktas på att söka hålla prisstegringen

tillbaka och att i varje fall förhindra en inflationistisk prisutveckling.

Bihang lill riksdagens protokoll 19.18. 8 sami. Nr 51—53. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande .Yr öl.

Trots att det allmänna ekonomiska läget nu är ett annat än då statsmakterna

sist togo ställning till det penningpolitiska programmet, synas de

direktiv för penningpolitiken, som då fastställdes, fortfarande i stort sett

böra äga giltighet. Bland annat med hänsyn till ovissheten beträffande de

konsekvenser för prisutvecklingen på världsmarknaden, som den politiska

och ekonomiska oron i de för utvecklingen i Sverige mest betydelsefulla länderna

kan medföra, böra enligt fullmäktiges mening de olika möjligheter

att påverka utvecklingen på den svenska penningmarknaden, som nämndes

av bankoutskottet i förenämnda utlåtande, även i fortsättningen stå till statsmakternas

förfogande. I särskild skrivelse denna dag hava fullmäktige

hemställt om förlängd giltighet av lagen den 4 juni 1937 (nr 305) angående

rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags

kassareserv. Utan att därmed giva uttryck åt någon uppfattning

om hur den ekonomiska utvecklingen kan komma att gestalta sig i framtiden

vilja fullmäktige framhålla, att de av statsmakterna meddelade penningpolitiska

direktiven lämna riksbanksledningen möjlighet att vidtaga sådana

åtgärder av penningpolitisk natur, som skulle kunna anses önskvärda,

om en ogynnsam utveckling av det ekonomiska läget skulle äga rum.

Under rådande ekonomiska förhållanden är fortsatt befrielse från skyldigheten

att inlösa bankens sedlar med guld erforderlig. Hittills har frågan

härom av riksdagen upptagits till prövning två gånger varje år, nämligen

vid riksdagsförhandlingarnas början och kort före deras avslutande. Fullmäktige

vilja ifrågasätta, huruvida det icke kunde vara tillräckligt om frågan

behandlades endast en gång under varje riksdag, och då strax innan den åtskiljes.

Några betänkligheter mot en sådan anordning synas icke möta, eftersom

statsmakterna äga möjlighet att, örn förhållandena skulle därtill föranleda,

när som helst medan riksdagen är samlad upptaga frågan örn upphävande

av ifrågavarande befrielse.

Under åberopande av det anförda få fullmäktige hemställa att Eders

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen, att riksbanken för tiden från och med

den 1 juni 1938 till och med den 31 maj 1939 måtte fritagas från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört följande.

Den häftiga prisstegringen under vintern 1936—1937 aktualiserade frågan

örn statsmakternas möjligheter till kontroll av en inflationsartad prisrörelse.

I den penningpolitiska diskussionen trädde normerna för regleringen av den

svenska kronans internationella värde i förgrunden. Uppmärksamheten kom

emellertid även att riktas på vissa organisatoriska svagheter på den .svenska

penningmarknaden, vilka föranledde statsmakterna att utforma beredskapsanordningar,

åsyftande att neutralisera dessa.

Som den viktigaste av de vid fjolårets riksdag beslutade beredskapsåtgärderna

framstår medgivandet av rått lör Kungl. Majit att på initiativ av

fullmäktige i riksbanken genomföra viss skärpning av kraven på bankernas

kassareserver. Av likartad syftning är det av fullmäktige i riksgäldskontoret

på bankofullmäktiges initiativ framförda, av riksdagen godkända förslaget

om rätt för riksbanken att till sitt förfogande från riksgäldskontoret erhålla

statspapper, avsedda att bilda ett underlag för operationer på kapitalmarknaden.

En förstärkning av riksbankens ställning på den inhemska marknaden

— i förening med en avlastning från riksbanken till viss del av dess

utländska tillgodohavanden — åsyftas jämväl med bemyndigande! alt i en

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr öl.

3

efter det penningpolitiska ändamålet avpassad form förskottsvis bestrida

kostnaderna för viss statlig upphandling från utlandet.

Bakom samtliga de nu nämnda beredskapsanordningarna låg insikten örn

att den dittills förda valutapolitiken och vissa därmed samverkande faktorer

skapat en sådan lätthet på penning- och kreditmarknaderna samt en så förstärkt

likviditet, att riksbankens möjligheter att med traditionella medel inverka

på utvecklingen väsentligt försvagats eller försvunnit. I den rådande

prissituationen utgjorde detta förhållande en allvarlig riskfaktor; en omläggning

av valutapolitiken i diskuterad riktning hade icke med åsyftat resultat

kunnat genomföras utan stöd av de beslutade anordningarna. Dessa

voro emellertid, såsom av det anförda framgått, icke att betrakta såsom blott

komplement till en vid inflation eventuellt nödvändig växelkursförändring

utan framstodo såsom direkt motiverade av behovet av en starkare ställning''

för riksbanken på penning- och kreditmarknaderna. Då detta behov alltjämt

gör sig gällande, följer härav att anordningarna trots omslaget i prisoch

konjunktursituationen böra vidmakthållas. Jag tillstyrker därför i annat

sammanhang bankofullmäktiges förslag om förlängd giltighet för beredskapsbestämmelserna

örn bankaktiebolags kassareserv och föreslår i det

följande förnyat bemyndigande att för inköp från utlandet mot överlämnande

av statsskuldbevis disponera riksbankens reserver i guld och valutor.

Enligt vad jag inhämtat lia fullmäktige i riksgäldskontoret för avsikt att

framlägga förslag om förlängd giltighet jämväl för bemyndigandet att i valutavårdande

syfte tillhandahålla riksbanken statsskuldförbindelser.

I samband med utformandet av här berörda beredskapsanordningar medgavs

Kungl. Maj:t rätt att under vissa förutsättningar förordna örn höjning

av aktiestämpeln intill fyra gånger dess eljest gällande belopp. Denna fullmakt

motiverades icke direkt av utvecklingen på kredit- och penningmarknaderna

men ansågs lämplig såsom komplement till de penningpolitiska hjälpmedlen

vilka blott i mindre omfattning kunde utnyttjas för att påverka den

konjunkturellt känsliga och — som erfarenheten synes visa — för konjunkturutvecklingen

även mycket betydelsefulla aktiemarknaden. Att ett utnyttjande

av senast berörda möjlighet nu saknar aktualitet får icke fördölja,

att läget i detta avseende lätt kan slå örn. Möjligheten till en temporär höjning

av aktiestämpeln synes därför även fortsättningsvis böra stå till buds.

I enlighet med denna uppfattning har jag för avsikt att föreslå, att ifrågavarande

fullmakt skall förnyas, varvid giltighetstiden av praktiska skäl

lämpligen torde böra utsträckas till tre år.

Mot vad bankofullmäktige i sin nu föreliggande framställning om fortsatt

befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar

med guld anfört rörande riktlinjerna för penningpolitiken har jag intet

att erinra. De direktiv som av statsmakterna utformats för riksbankens valutavårdande

verksamhet torde böra gälla även fortsättningsvis. Då en väsentlig

förändring i situationen under alla förhållanden bör föranleda, att valutafrågan

omedelbart upptages till omprövning av statsmakterna, synes ingen

invändning kunna riktas mot att befrielse, på sätt bankofullmäktige föreslagit,

nu medgives till utgången av maj 1939.

I likhet nied fullmäktige och föredragande departementschefen anser utskottet,

att de direktiv för penningpolitiken, som fastställdes av statsmakterna

tori idet år, böra gälla även i fortsättningen. Såsom departementschefen

antytt, torde man kunna utgå från att, därest en väsentlig förändring av det

ekonomiska läget skulle inträda, valutafrågan omedelbart upptages till omprövning

av statsmakterna.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande Nr 51.

Den i propositionen gjorda framställningen om fortsatt befrielse för riksbanken

från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedlar med guld har

icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet tillstyrker alltså, att

dylik befrielse nu medgives för tiden intill utgången av maj 1939.

Vidkommande härefter de i propositionen omnämnda, vid fjolårets riksdag

beslutade beredskapsanordningarna, vilka samtliga åsyfta att bereda

riksbanken ökade möjligheter att inverka på utvecklingen av penning- och

kreditmarknaderna, delar utskottet den av fullmäktige och departementschefen

uttalade uppfattningen, att behov av dylika anordningar alltjämt

förefinnes. Ifrågavarande penningpolitiska medel böra därför även i fortsättningen

stå till statsmakternas förfogande. I anslutning härtill tillstyrker

utskottet i sina denna dag avgivna utlåtanden nr 52 och 53 förlängd

giltighet för dels lagen angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela

särskilda bestämmelser om bankaktiebolags kassareserv, dels ock bemyndigandet

för riksgäldsfullmäktige att tillhandahålla riksbanken statsskuldförbindelser

för möjliggörande av operationer i öppna marknaden i valutavårdande

syfte. Vidare biträder utskottet det i nu förevarande proposition

framlagda förslaget om bemyndigande för riksgäldskontoret att genom

överlämnande av statsskuldbevis ställa medel till förfogande för myndighet,

åt vilken uppdrages att enligt fastställda direktiv och i av riksdagen medgiven

utsträckning verkställa inköp för statens räkning från utlandet, att

användas för förvärv från riksbanken av för nämnda verksamhet erforderliga

belopp i guld och valutor intill ett värde efter dagskurs av — utöver de

av fjolårets riksdag anvisade 100,000,000 kronor — ytterligare högst

100,000,000 kronor. Vad slutligen beträffar den i propositionen berörda frågan

örn rätt för Konungen att under vissa förutsättningar förordna örn höjning

av fondstämpeln å aktier, vill utskottet erinra, att det ankommer på bevillningsutskottet,

till vilket propositionen nr 310 med närmare förslag i ämnet

hänvisats, att taga ställning till denna fråga.

Åberopande det anförda får bankoutskottet hemställa,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 20 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inora utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Berling, Holmström, Friggeråker, Nilsson i

Mölndal, Swartling, Leander och Ohlin*;

från andra kammaren: herrar Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*, Gustavson

i Västerås, Osberg, Mattsson, Lundberg* och Henriksson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:309 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten att inlösa av banken utgivna sedla s. 1 i texten