Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av förslag om förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagen och dess verk jämte en i ämnet väckt motion.

1938-05-20 · 13 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 12 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:57, Utlåtande, i anledning av förslag om förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagen och dess verk jämte en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

1

Nr 57.

Ankom till riksdagen kansli den 20 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning av förslag om förhandlingsrätt för tjänstemän

vid riksdagen och dess verk jämte en i ämnet

väckt motion.

I skrivelse den 27 maj 1937, nr 343, uppdrog riksdagen, under åberopande

av vad som anförts i andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande

nr 44, åt fullmäktige i riksgäldskontoret att låta verkställa utredning rörande

införande av förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagen och dess verk.

Med anledning härav beslöto fullmäktige den 26 augusti 1937 tillsätta en

kommitté med uppdrag att verkställa och till fullmäktige inkomma med

berörda utredning. Till ledamöter i nämnda kommitté utsågo fullmäktige

bankofullmäktigen A. Amnér, tillika kommitténs ordförande, riksgäldsfullmäktigen

E. Eriksson, riksgäldssekreteraren J. Hägglund samt kassören i

Sveriges riksbank I. V. Törnebohm.

Sedan kommittén den 22 februari 1938 till fullmäktige inkommit med

utredning och förslag i ämnet, hava fullmäktige från riksdagens justitieombudsman,

riksdagens militieombudsman, fullmäktige i riksbanken och

styrelsen för riksdagsbiblioteket införskaffat yttranden över de av kommittén

framlagda förslagen.

Med överlämnande till riksdagen av kommitténs utredning jämte berörda

yttranden hava fullmäktige i skrivelse den 17 mars 1938 för egen del meddelat,

att fullmäktige ej hade något att erinra mot kommitténs förslag.

Ifrågavarande förslag, vilka äro bilagda detta utlåtande (Bilaga A och B),

innefatta dels bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid

riksdagens verk, dels ock bestämmelser angående ''förhandlingsrätt för riksdagens

tjänstemän.

Av de hörda myndigheterna hava riksdagens justitieombudsman och militieombudsman

icke funnit anledning till erinran mot förslagen. Fullmäktige

i riksbanken och styrelsen för riksdagsbiblioteket, som endast yttrat sig

rörande förslaget i den del det har avseende på tjänstemännen vid riksdagens

verk, hava i denna del icke haft något att erinra.

Kommittén tiar i sin utredning i huvudsak anfört följande.

I sitt utlåtande nr 44 erinrade andra lagutskottet vid 1937 års riksdag, bland

annat, alt de sakkunniga rörande förhandlingsordning för statstjänstemän uttalal,

att det kunde förutsättas, att riksdagen till prövning upptoge frågan örn

utfärdande av bestämmelser örn förhandlingsordning för sina befattningshava
Bihang

till riksdagens protokoll IDUS. 8 sami. Nr 57—58. j

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

re. De skäl, som kunde anföras för införande av en förhandlingsrätt för tjänstemännen

inom den civila statsförvaltningen, kunde nämligen med samma

styrka göras gällande beträffande riksdagens tjänstemän. Utskottet ville i anslutning

härtill framhålla, att enligt utskottets mening jämväl tjänstemännen

vid riksdagen och riksdagens verk borde bliva delaktiga i de förmåner,

som en i författning reglerad förhandlingsrätt erbjöde. Några principiella

betänkligheter mot införande av en förhandlingsordning för dylika befattningshavare

syntes knappast kunna anföras.

På grund av vad andra lagutskottet anfört funne sig kommittén böra utgå

från att förhandlingsordning borde införas för tjänstemän vid såväl riksdagen

som riksdagens verk. Kommittén hade därför inriktat sig på att utforma

de bestämmelser, sorn erfordrades för ändamålet.

De i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt för

statens tjänstemän intagna bestämmelserna syntes i stort sett kunna göras

tillämpliga på riksdagen och dess verk. Vid sådant förhållande funne sig

kommittén kunna inskränka sig till att beröra de avvikelser från bestämmelserna

i nämnda kungörelse, som vore erforderliga på grund av de särskilda

förhållandena inom riksdagen och dess verk.

Praktiska skäl talade enligt kommitténs mening för att särskilda bestämmelser

om förhandlingsrätt utfärdades för tjänstemännen hos riksdagens

verk och för riksdagens tjänstemän. I anslutning härtill hade kommittén

utarbetat förslag till två särskilda författningar.

Vad först angår förslaget till förhandlingsrätt för tjänstemän

vid riksdagens verk har kommittén framhållit, att det första

spörsmål, som uppställde sig till bedömande, vöre frågan om en närmare

avgränsning av de befattningshavare därstädes, som skulle tillerkännas förhandlingsrätt.

I avseende härå erinrades, att enligt 1 § berörda kungörelse

angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän dylik rätt tillkomme endast

sådana arbetstagare i statens tjänst, som vore underkastade ämbetsmannaansvar.

Genom denna definition hade från förhandlingsordning enligt

kungörelsen uteslutits arbetare i statens tjänst. I anslutning härtill borde förhandlingsrätt

vid riksdagens verk medgivas allenast sådana arbetstagare därstädes,

vilka vore underkastade ämbetsmannaansvar. Hit hörde samtliga de

befattningshavare — ordinarie och icke-ordinarie — för vilka de vid riksdagens

verk gällande avlöningsreglementena vore gällande. Den förhandlingsrätt,

varom nu vöre fråga, bomme alltså icke att gälla arbetare vid

riksbankens sedeltryckeri och pappersbruk. Dessa arbetare vore tillerkända

förhandlingsrätt genom lagen den 11 september 1936 örn förenings- och

förhandlingsrätt. Av samma skäl bomme den här avsedda författningen

angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagens verk icke att omfatta

de vid samma verk anställda städerskorna, däri inbegripna städerskorna

vid riksdagens hus, vilkas avlöning bestämdes av fullmäktige i riksgäldskontoret.

I detta sammanhang ville kommittén erinra, att fullmäktige

i riksgäldskontoret huvudsakligen för tid, under vilken riksdagen vore samlad,

plägade för tjänstgöring vid riksdagshuset anställa extra portvakter och

hisskonduktörer, vilka åtnjöte avlöning icke enligt något av avlöningsreglementena

för riksdagens verk utan efter .särskilda av fullmäktige bestämda

grunder i nära anslutning till vad som gällde för riksdagens vaktmästarpersonal.

Även örn tvekan kunde råda, huruvida ifrågavarande portvakter

och hisskonduktörer vöre att anse såsom arbetstagare med ämbetsmannaansvar,

borde de enligt kommitténs mening icke uteslutas från rätt till för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Hankoutskottets utlåtande Nr 57.

3

handling nied fullmäktige, givetvis under den förutsättningen att de tillhörde

förening, vilken tillerkänts förhandlingsrätt i förhållande till fullmäktige.

En annan fråga av mera principiell innebörd, som kommittén upptagit i

detta sammanhang, vore spörsmålet om en motsvarighet till sådan förhandling,

som enligt 11 § i kungörelsen angående förhandlingsrätt för statens

tjänstemän kunde äga rum mellan ombud, som av Konungen utsåges, och

förening. Enligt kommitténs mening syntes den befogenhet, som enligt

nämnda paragraf tillkomme Kungl. Majit, för riksdagens verks vidkommande

böra anförtros åt delegerade för riksdagens verk.

Vad härefter beträffar förslaget till förhandlingsrätt för riksdagens

personal ville kommittén erinra, att denna personal utgjordes

av — frånsett några hos riksdagens kansli tjänstgörande skrivbiträden — innehavarna

av de befattningar, som vore upptagna i de av 1934 års riksdag

godkända avlöningsbestämmelserna för denna personal (B. U:s utlåtande nr

26/1934). Samtliga hithörande tjänstemän intoge den ställning, att de borde

tillerkännas förhandlingsrätt. Enligt vad kommittén inhämtat torde förslag

om införande i ovanberörda avlöningsbestämmelser av befattning såsom skrivbiträde

hos riksdagens kansli komma att framställas av särskilda sakkunniga.

som tillsatts av fullmäktige i riksgäldskontoret för utredning av frågan

om avlöningsförhållandena för nämnda personal.

Enligt bestämmelserna i 1 § kungörelsen angående förhandlingsrätt för

statens tjänstemän ägde nämnda tjänstemän rätt att förhandla med »vederbörande

myndighet». Vad anginge riksdagens personal ville kommittén

erinra, att vardera kammaren och varje utskott har att utse sin personal.

Därjämte tillkomme det kanslideputerade att, tillika med kamrarnas talmän

och vice talmän, utse erforderlig personal för riksdagens kansli. Med hänsyn

till personalens fåtalighet och till önskvärdheten av en enhetlig behandling

av lönefrågorna syntes det icke vara lämpligt, att samtliga riksdagens

olika personaltillsättande organ förde förhandlingar, envar med sin personal,

ulan syntes ett av dessa organ böra erhålla i uppdrag att förhandla med

samtliga tjänstemän. De organ, som härvid närmast kunna komma i fråga,

vore kamrarnas talmän, kanslideputerade och bankoutskottet, vilka enligt de

reglementariska föreskrifterna för riksdagen hade att taga befattning med

frågor rörande tjänstemännens avlöningsförmåner. Vid valet mellan ifrågavarande

tre organ hade kommittén stannat vid att föreslå kanslideputerade

såsom den mest lämpliga förhandlingsmyndigheten. Enligt kommitténs mening

syntes det icke kunna ifrågasättas att besvära kamrarnas talmän med

handläggning av avlöningsärenden på det förberedande stadium varom här

är fråga. Vad bankoutskottet beträffade syntes det stora antalet ledamöter i

denna institution göra det mindre lämpligt för ifrågavarande uppdrag. Dock

syntes prövningen och avgörandet av frågor örn vilka föreningar av tjänstemän

hos riksdagen, som skulle tillerkännas förhandlingsrätt, böra anförtros

ät bankoutskottet. Att uppdraga åt kanslideputerade att handlägga dylika

ärenden syntes näppeligen kunna anses vara lämpligt, enär kanslideputerade

enligt förslaget .skulle vara riksdagens förhandlingsorgan.

Jämväl för riksdagens tjänstemän syntes det böra ordnas möjlighet till

sådan förhandling, som avsåges i ovanberörda 11 § i kungörelsen angående

förhandlingsrätt för .statens tjänstemän. I här avsedda fall borde det lämpligen

ankomma på bankoutskottet att på därom av kanslideputerade eller

förening gjord framställning nise ombud för alt förhandla med förening.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

liankoutskottets utlåtande Nr 57.

De föreslagna bestämmelserna om förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän

och tjänstemännen vid dess verk syntes böra träda i kraft den 1

juli 1938.

Kommitténs detaljmotivering för förslaget till bestämmelser angående förhandlingsrätt

för tjänstemän vid riksdagens verk är såsom Hilmia C fogad

till detta utlåtande.

I motion 1:288 har herr Reuterskiöld hemställt, att riksdagen ville avslå

förslaget i vad detsamma avsåge förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän.

Motionären har framhållit, att dessa befattningshavare varken vore fast

anställda eller ens anställda för helt år, utan allenast för den tid riksdagen

vöre samlad, varefter de upphörde att vara riksdagens befattningshavare. Att

dessa, som icke hade någon rätt till förnyad anställning vid en kommande

riksdag, skulle bilda föreningar, som — naturligtvis endast medan riksdag

vöre samlad — skulle äga förhandlingsrätt med riksdagens utskott och övriga

organ under samma tid, förefölle orimligt och omöjligt.

Vid ärendets föredragning inom bankoutskottet har ifrågasatts, huruvida

icke bestämmelserna örn förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän skulle

kunna givas en enklare utformning än som förordats av kommittén och

därvid förslagsvis avfattas på följande sätt:

»Tjänstemännen äga rätt att förhandla med kanslideputerade beträffande

sina allmänna anställnings-, arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande

tillämpningen av sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom göres

i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

Förhandling äger rum mellan kanslideputerade och förening av tjänstmän.

som av kanslideputerade tillerkänts förhandlingsrätt.»

Ifrågavarande föreskrifter skulle intagas under en särskild paragraf i slutet

av avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal.

Med överlämnande av kommitténs förslag och tryckt exemplar av motionen

ävensom det inom utskottet framlagda förslaget anhöll utskottet, att

kanslideputerade ville avgiva och till utskottet inkomma med yttrande i

ärendet.

I avgivet yttrande hava kanslideputerade förklarat, att det av utskottet

sålunda ifrågasatta tillägget till avlöningsbestämmelserna icke givit anledning

till någon erinran från kanslideputerades sida. Beträffande den av utskottet

föreslagna bestämmelsen, att förhandling finge äga rum mellan kanslideputerade

och sådan förening av tjänstemän, som av kanslideputerade tillerkänts

förhandlingsrätt, ifrågasatte kanslideputerade lämpligheten av att sålunda

ena parten vid förhandlingen tillädes befogenhet att fatta beslut örn andra

partens behörighet överhuvud att ingå i förhandling. Kanslideputerade antiåge

därför, att ifrågavarande punkt i utskottets förslag borde utgå.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

5

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava nu föreliggande för- Utskottet.

slag rörande förhandlingsrätt för tjänstemän vid riksdagen och dess verk

tillkommit på initiativ av 1937 års riksdag. I det utlåtande, i vilket andra

lagutskottet hemställde örn utredning i ärendet, uttalade utskottet såsom sin

mening, att jämväl nyssnämnda tjänstemän borde bliva delaktiga i de förmåner,

som en i författning reglerad förhandlingsrätt erbjöde. Med hänsyn

härtill hade den av riksgäldsfullmäktige tillsatta kommittén ansett sig böra

utgå från att förhandlingsrätt enligt för tjänstemännen inom civila statsförvaltningen

fastställda grunder borde införas för tjänstemän vid såväl riksdagen

som riksdagens verk. Kommittén har ock vid utarbetande av sina förslag

sökt att i möjligaste mån ansluta desamma till de bestämmelser, som

meddelats i kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 292) angående förhandlingsrätt

för statens tjänstemän.

Vid granskning av kommitténs ''förslag har bankoutskottet icke funnit anledning

till erinran mot förslaget till bestämmelser om förhandlingsrätt för

tjänstemän vid riksdagens verk Såsom närmare framgår av kommitténs

detaljmotivering för detta förslag synes förhandlingsrätt för tjänstemännen

vid nämnda verk kunna anordnas utan några andra avvikelser från grunderna

i ovanberörda kungörelse än som påkallats av de särskilda organisatoriska

förhållandena inom verken. Utskottet får förorda, att riksdagen godkänner

ifrågavarande förslag, som lämpligen synes böra tillämpas från och

med den 1 juli 1938.

Vad härefter angår förslaget örn förhandlingsrätt för den hos riksdagen

tillfälligt anställda personalen synes av den verkställda utredningen framgå,

att det varit förenat med vissa svårigheter att göra den inom statsförvaltningen

gällande förhandlingsordningen tillämplig på denna personal.

Detta är också helt naturligt med hänsyn till de säregna förhållanden, som

äro rådande i fråga om såväl riksdagsarbetets organisation som personalens

anställningsvillkor. På grund härav kan det ligga nära till hands att, såsom

yrkats i den i ämnet väckta motionen, helt avvisa tanken på införande av

förhandlingsrätt för riksdagens personal. Även örn behovet av en förhandlingsordning

otvivelaktigt är väsentligt mindre för nämnda personal än för

statens tjänstemän, bör detta enligt utskottets mening icke få föranleda att

utesluta riksdagens personal från möjligheten att förhandla med vederbörande

myndighet. Däremot synes det icke vara erforderligt att, såsom

kommittén ifrågasatt, i förevarande fall fastställa detaljerade föreskrifter

rörande förhandlingsordningen utan torde det vara tillfyllest, att en allmän

föreskrift i ämnet meddelas. Formerna för förhandling komma säkerligen att

utvecklas efter ändamålsenliga linjer utan alt desamma i detalj regleras,

särskilt sorn det här rör sig örn en jämförelsevis liten personalgrupp. Pä

grund av det anförda finner utskottet sig icke kunna biträda vare sig kommitténs

förslag eller det i motionen framställda yrkandet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

I det föregående (sid. 4) har återgivits ett av utskottet upprättat förslag

till en allmän föreskrift rörande förhandlingsrätt för riksdagens personal,

vilken föreskrift skulle intagas i avlöningsbestämmelserna för denna

personal. Detta förslag har underställts kanslideputerade, som ifrågasatt

viss ändring av detsamma. Utskottet har icke funnit anledning till erinran

mot kanslideputerades ändringsförslag. Den föreslagna föreskriften synes

böra erhålla tillämplighet från och med 1939 års lagtima riksdag.

Den personal, som enligt utskottets förslag skulle medgivas förhandlingsrätt

gentemot kanslideputerade, utgöres av de tjänstemän, å vilka de av 1934

års riksdag godkända avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal äro

tillämpliga. Till denna personal äro för närvarande icke hänförliga de för

tjänstgöring vid riksdagshuset under riksdagstiden anställda extra portvakterna

och hisskonduktörerna, vilka anställas av chefen för riksdagens ekonomibyrå

och erhålla avlöning enligt av fullmäktige i riksgäldskontoret fastställda

grunder i nära anslutning till vad som enligt nyssnämnda avlöningsbestämmelser

gäller för riksdagens vaktmästare. Enligt kommitténs förslag

skulle ifrågavarande portvakter och hisskonduktörer erhålla rätt till förhandling

med fullmäktige, varvid bestämmelserna angående förhandlingsrätt för

tjänstemän vid riksdagens verk skulle erhålla tillämpning. Enligt utskottets

mening kan det ifrågasättas, huruvida det är lämpligt att för ifrågavarande

tillfälligt anställda befattningshavare tillämpa andra regler för förhanding än

som enligt utskottets förslag skulle gälla för riksdagens vaktmästare. För

ernående av likställighet härutinnan torde emellertid erfordras, att befattningarna

såsom extra portvakt och hisskonduktör införas i avlöningsbestämmelserna

för riksdagens personal. Denna fråga synes utskottet vara förtjänt

av övervägande från fullmäktiges sida.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen må

1) godkänna i härvid fogade Bilaga A intagna förslag till

bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid

riksdagens verk; samt

2) med avslag å motionen I: 288 besluta att, med tilllämpning

från och med 1939 års lagtima riksdag, i avlöningsbestämmelserna

för riksdagens personal intaga följande föreskrift:
»Förening

av tjänstemän äger rätt att förhandla med kanslideputerade

beträffande sina allmänna anställnings-, arbetsoch

avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen av

sådana villkor, dock utan att inskränkning därigenom göres

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57. 7

i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

»

Stockholm den 20 maj 1938.

På bankoutskottets vägnar:

BJ. HOLMGREN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg*, Ehrnberg, Berling, Holmström, Friggeråker,

Bjurström, Nilsson i Mölndal och Danielsson*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,

Gustavson i Västerås, Osberg, Mattsson och Henriksson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Bilaga A.

Förslag

till

Bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid

riksdagens verk.

1 §•

Tjänstemän vid riksdagens verk äga rätt att beträffande de i 4 § nämnda

frågor förhandla med vederbörande myndighet, dock utan att inskränkning

därigenom göres i myndigheten tillkommande beslutanderätt.

Med tjänstemän vid riksdagens verk avses i dessa bestämmelser sådana

arbetstagare i verkens tjänst, som äro underkastade ämbetsmannaansvar.

2 §•

Förhandling äger rum mellan myndighet samt förening av tjänstemän

eller förening av flera sådana föreningar. Förhandlingsrätt tillkommer dock

blott förening, vilken delegerade för riksdagens verk tillerkänt sådan rätt i

förhållande till myndigheten.

Myndighet må uppdraga åt underlydande organ att å myndighetens vägnar

förhandla beträffande visst ärende eller vissa slag av ärenden. Meddelande

om sådant uppdrag skall av myndigheten översändas till vederbörande

föreningar, vilka tillerkänts förhandlingsrätt i förhållande till myndigheten.

Förening äger utöva förhandlingsrätt jämväl genom avdelning av föreningen

eller genom ansluten förening, som icke själv erhållit förhandlingsrätt,

dock endast då fråga är örn förhandling med myndighets underlydande

organ.

Beträffande förhandling mellan ombud, som av delegerade utses, samt

förening stadgas i 11 §.

3 §•

Ansökan örn förhandlingsrätt i förhållande till viss myndighet skall ställas

till delegerade för riksdagens verk samt ingivas eller i betalt brev insändas

till myndigheten.

Vid dylik ansökan skall fogas:

1) föreningens stadgar;

2) uppgift å de personer, som äro ledamöter i styrelsen för föreningen eller

som eljest äga företräda föreningen, ävensom å deras adresser; samt

3) uppgift å ungefärliga antalet av de medlemmar i föreningen eller till

föreningen ansluten förening, vilka äro anställda hos myndigheten.

Till myndighet inkomna ansökningshandlingar skola av myndigheten med

eget yttrande översändas till delegerade.

Sker beträffande förening, som erhållit förhandlingsrätt, ändring i verksamhetsområdet

eller i förhållande, som i andra stycket under 2) sägs, eller

undergår medlemsantalet större förändringar, skall anmälan därom göras

hos vederbörande myndighet.

4 §•

Förhandling må äga rum beträffande tjänstemännens allmänna anställnings-,

arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen av

sådana villkor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Iiaukoutskottets utlåtande Nr 57. 0

5 §•

Innan myndighet avgiver förslag till eller fastställer nya eller ändrade

anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor, skall myndigheten, såvida frågan

är av principiell eller eljest allmän betydelse och uteslutande berör dess

tjänstemän, på lämpligt sätt bereda de i förhållande till myndigheten förhandlingsberättigade

föreningar, som frågan må anses röra, tillfälle att taga

kännedom örn föreliggande utkast till sådana villkor.

Påkallar förening i anledning härav förhandling, skall meddelande härom

lämnas inom skälig tid och senast inom en vecka efter delfående!.

6 §■

Förhandling äger rum i skriftlig eller muntlig form. Påkallas från endera

sidan muntlig förhandling, skall sådan äga rum, även örn skriftlig förhandling

pågår eller föregått.

7 §•

Vid skriftlig förhandling skall från endera sidan avlåten skrivelse utan

oskäligt dröjsmål skriftligen besvaras. I svarsskrivelsen böra, så framt icke

muntlig förhandling däri påkallas, skälen för intagen ståndpunkt angivas.

Myndighet må förklara skriftlig förhandling avslutad, då myndigheten så

prövar skäligt.

8 §•

Tid och plats för muntlig förhandling bestämmas av myndigheten. Därvid

skall iakttagas, att frågans behandling icke oskäligt fördröjes.

Myndigheten utser ordförande att leda förhandlingen samt förordnar sek

reterare att föra protokoll. Ordföranden må förklara muntlig förhandling

avslutad, då han så prövar skäligt.

I protokollet skola framlagda förslag och avgivna förklaringar återgivas,

varvid skälen för de å ömse sidor intagna ståndpunkterna skola i korthet

angivas. Protokollet skall justeras av ordföranden samt en representant för

myndigheten och en representant för varje i förhandlingen deltagande förening.

Protokollet utgives avgiftsfritt samt tillställes myndigheten och föreningen.

9 §•

Fråga, varom förhandling förts, må av myndighet icke upptagas till slutlig

behandling, innan en vecka förflutit från det skriftlig förhandling förklarats

avslutad eller innan protokoll över muntlig förhandling kommit

myndigheten tillhanda.

Utan hinder av vad sålunda stadgats, må myndighet, därest så anses av

förhållandena påkallat, föreskriva, att nya eller ändrade bestämmelser skola

tillämpas tills vidare, intill dess slutligt beslut i frågan blivit meddelat.

10 §.

Då ärende, som varit föremål för förhandling enligt dessa bestämmelser,

överlämnas till annan myndighet eller till delegerade för riksdagens verk.

skall i ärendet förd skriftväxling jämte protokoll från muntlig förhandling

biläggas.

11 §•

På därom av myndighet eller förening gjord framställning må, därest

delegerade för riksdagens verk så prövar skäligt, förhandling äga rum mellan

ombud, som av delegerade utses, och förening.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

12 §.

Genom dessa bestämmelser göres icke ändring i vad eljest kan gälla beträffande

rätt för tjänstemän vid riksdagens verk att tillvarataga sina intressen

i fråga om anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor.

13 §.

Myndighet och förening bestrida envar sina kostnader för förhandling.

Tjänsteman må icke förvägras ledighet för deltagande i muntlig förhandling.

Dessa bestämmelser träda i kraft den 1 juli 1938, dock att bestämmelserna

i 2 och 3 §§ jämväl dessförinnan skola lända till efterrättelse, i den mån

så erfordras för bestämmelsernas tillämpning från och med nämnda dag.

Bilaga B.

Förslag

till

Bestämmelser angående förhandlingsrätt för riksdagens tjänstemän.

1 §•

Riksdagens tjänstemän äga rätt att beträffande de i 4 § nämnda frågor

förhandla med riksdagens kanslideputerade, dock utan att inskränkning

därigenom göres i riksdagens vederbörande organ tillkommande beslutanderätt.

Med riksdagens tjänstemän avses i dessa bestämmelser tjänstemän, som

åtnjuta avlöning enligt av riksdagen godkända avlöningsbestämmelser för

personal hos riksdagens kamrar, utskott och kansli m. m.

2 §.

Förhandling äger rum mellan kanslideputerade samt förening av tjänstemän

eller förening av flera sådana föreningar. Förhandlingsrätt tillkommer

dock blott förening, vilken bankoutskottet tillerkänt sådan rätt.

Beträffande förhandling mellan ombud, som av bankoutskottet utses, samt

förening stadgas i 11 §.

3 §•

Ansökan örn förhandlingsrätt skall ställas till bankoutskottet samt ingivas

eller i betalt brev insändas till kanslideputerade.

Vid dylik ansökan skall fogas:

1) föreningens stadgar;

2) uppgift å de personer, som äro ledamöter i styrelsen för föreningen

eller som eljest äga företräda föreningen, ävensom å deras adresser; samt

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

11

3) uppgift å ungefärliga antalet av de medlemmar i föreningen, vilka

äro anställda hos riksdagen.

Till kanslideputerade inkomna ansökningshandlingar skola av kanslideputerade

med eget yttrande översändas till bankoutskottet.

Sker beträffande förening, som erhållit förhandlingsrätt, ändring i verksamhetsområdet

eller i förhållande, som i andra stycket under 2) sägs, eller

undergår medlemsantalet större förändringar, skall anmälan därom göras

hos bankoutskottet.

4 §•

Förhandling må äga rum beträffande tjänstemännens allmänna anställnings-,

arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen av

sådana villkor.

5 §•

Innan riksdagens vederbörande organ avgiver förslag till eller fastställer

nya eller ändrade anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor, skall detsamma,

såvida frågan är av principiell eller eljest allmän betydelse och uteslutande

berör riksdagens tjänstemän, på lämpligt sätt bereda de förhandlingsberättigade

föreningar, som frågan må anses röra, tillfälle att taga

kännedom om föreliggande utkast till sådana villkor.

Påkallar förening i anledning härav förhandling, skall meddelande härom

lämnas inom skälig tid och senast inom en vecka efter delfåendet.

6 §•

Förhandling äger rum i skriftlig eller muntlig form. Påkallas från endera

sidan muntlig förhandling, skall sådan äga rum, även örn skriftlig förhandling

pågår eller föregått.

7 §•

Vid skriftlig förhandling skall från endera sidan avlåten skrivelse utan

oskäligt dröjsmål skriftligen besvaras. I svarsskrivelsen böra, så framt icke

muntlig förhandling däri påkallas, skälen för intagen ståndpunkt angivas.

Kanslideputerade må förklara skriftlig förhandling avslutad, då kanslideputerade

så pröva skäligt.

8 §•

Tid och plats för muntlig förhandling bestämmas av kanslideputerade.

Därvid skall iakttagas, att frågans behandling icke oskäligt fördröjes.

Kanslideputerade utse ordförande att leda förhandlingen samt förordna

sekreterare att föra protokoll. Ordföranden må förklara muntlig förhandling

avslutad, då han så prövar skäligt.

I protokollet skola framlagda förslag och avgivna förklaringar återgivas,

varvid skälen för de å ömse sidor intagna ståndpunkterna skola i korthet

angivas. Protokollet skall justeras av ordföranden samt en av kanslideputerade

och en representant för varje i förhandlingen deltagande förening.

Protokollet utgives avgiftsfritt samt tillställes kanslideputerade och föreningen.

9 §•

Fråga, varom förhandling förts, må av riksdagens vederbörande organ

icke upptagas till slutlig behandling, innan en vecka förflutit från det skriftlig

förhandling förklarats avslutad eller innan protokoll över muntlig förhandling

erhållits.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

Utan hinder av vad sålunda stadgats, ina riksdagens vederbörande organ,

därest så anses av förhållandena påkallat, föreskriva, att nya eller ändrade

bestämmelser skola tillämpas tills vidare, intill dess slutligt beslut i frågan

blivit meddelat.

10 §.

Då ärende, som varit föremål för förhandling enligt dessa bestämmelser,

överlämnas av kanslideputerade till annat riksdagens organ, skall i ärendet

förd skriftväxling jämte protokoll från muntlig förhandling biläggas.

11 §■

På därom av kanslideputerade eller förening gjord framställning må,

därest bankoutskottet så prövar skäligt, förhandling äga rum mellan ombud,

som av bankoutskottet utses, och förening.

12 §.

Genom dessa bestämmelser göres icke ändring i vad eljest kan gälla

beträffande rätt för riksdagens tjänstemän att tillvarataga sina intressen i

fråga om anställnings-, arbets- eller avlöningsvillkor.

13 §.

De förhandlande parterna bestrida envar sina kostnader för förhandling.

Tjänsteman må icke förvägras ledighet för deltagande i muntlig förhandling.

Dessa bestämmelser träda i kraft den , dock att

bestämmelserna i 2 och 3 §§ jämväl dessförinnan skola lända till efterrättelse,

i den mån så erfordras för bestämmelsernas tillämpning från och

med nämnda dag.

Bilaga C.

Detaljmotivering.

Förslaget till bestämmelser angående förhandlingsrätt för tjänstemän vid

riksdagens verk.

1 §•

I denna paragraf fastslås tjänstemännens rätt att förhandla. Paragrafen

överensstämmer med 1 § första och andra styckena i kungörelsen angående

förhandlingsrätt för statens tjänstemän, dock att orden »Statens tjänstemän»

utbytts mot orden »Tjänstemän vid riksdagens verk». Något behov av en

föreskrift analog med det i nämnda paragrafs tredje stycke förekommande

stadgandet, att med myndighet jämställes styrelse för sådan statlig institution,

som icke kan betecknas såsom myndighet, torde icke förefinnas, varför

nämnda stycke icke medtagits i förslaget.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 57.

13

2§.

Denna paragraf, vari meddelas bestämmelser örn de parter, mellan vilka

förhandlingarna må föras, är av samma betydelse som 2 § kungörelsen angående

förhandlingsrätt för statens tjänstemän endast med den skillnaden,

att i första och fjärde styckena av samma paragraf omförmäld befogenhet

för Konungen enligt förslaget skulle tillkomma delegerade för riksdagens

verk.

3§-

Förevarande paragraf överensstämmer med motsvarande paragraf i kungörelsen.

I första stycket har dock ordet »Konungen» utbytts mot orden

»delegerade för riksdagens verk» samt i tredje stycket ordet »kommunikationsdepartementet»

mot ordet »delegerade».

4—9 §§.

Dessa paragrafer hava samma lydelse som motsvarande paragrafer i kungörelsen

angående förhandlingsrätt för statens tjänstemän.

10 §.

I denna paragraf har i sak ingen annan ändring vidtagits än att ordet

»Konungen» ersatts med orden »delegerade för riksdagens verk».

11 §•

Såsom redan framhållits har kommittén funnit sig böra föreslå, att delegerade

för riksdagens verk skola utöva den befogenhet, som enligt motsvarande

paragraf i kungörelsen tillkommer Konungen. Härav betingad ändring

har i nu förevarande paragraf vidtagits.

12 §.

Frånsett att i stället för orden »statens tjänstemän» införts orden »tjänstemän

vid riksdagens verk» överensstämmer paragrafen i sak med motsvarande

paragraf i berörda kungörelse.

13 §.

överensstämmer med motsvarande paragraf i kungörelsen.

Någon motsvarighet till 14 § i kungörelsen, som innehåller bestämmelser

angående den militära personalen, har icke medtagits i förslaget.

Ikraftträdande.

Såsom ovan framhållits, har kommittén såsom lämplig tidpunkt för bestämmelsernas

ikraftträdande föreslagit den 1 juli 1938. I den mån så erfordras

för bestämmelsernas tillämpning från och med nämnda dag, böra

stadgandena i 2 och 3 §§ jämväl dessförinnan lända till efterrättelse.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.