Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion om anvisande av medel till gäldande i viss utsträckning av maskinisten N. V. Andersson och eldaren I. W. Rahm åliggande retroaktiva befordringsavgifter.

1938-02-15 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:6, Utlåtande, i anledning av väckt motion om anvisande av medel till gäldande i viss utsträckning av maskinisten N. V. Andersson och eldaren I. W. Rahm åliggande retroaktiva befordringsavgifter.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

5

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 15 februari 1938 kl. 12 lii.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om anvisande av medel

till gäldande i viss utsträckning av maskinisten N. V.

Andersson och eldaren I. W. Rahm åliggande retroaktiva

befordringsavgifter.

I en till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisad, inom första

kammaren under nr 30 väckt motion av herr Heuman har hemställts, »att

riksdagen måtte besluta anslå till maskinisten N. V. Andersson ett belopp

å kr. 1 032: 30 och till eldaren I. W. Rahm ett belopp å kr. 425: 10, som bidrag

vid erläggande av retroaktiva pensionsavgifter lill respektive pensionskassa».

Av motionen samt tillgängliga handlingar i övrigt framgår,

beträffande Andersson, att han, som är född den 22 mars 1874, under

tiden den 1 september 1914—den 30 juni 1929 varit anställd såsom maskinist

vid Jönköpings regementes kasernetablissemang i Jönköping; samt

beträffande Rahm, att han, som är född den 5 mars 1885, under tiden den

1 oktober 1914—den 30 juni 1929 varit anställd såsom eldare vid samma

kasernetablissemang.

Vidare inhämtas, att de från och med den 1 juli 1929 anställts av byggnadsstyrelsen

vid kasernbyggnadernas omändring till sinnessjukhus, att

de i och med Ryhovs sjukhus’ övertagande av etablissemanget från och

med den 1 oktober 1933 erhållit ordinarie anställningar vid sjukhuset och

samtidigt därmed blivit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa, samt

att de jämlikt föreskrifterna i sagda kassas reglemente påförts befordringsavgifter,

uppgående för Andersson till 2 533 kronor 20 öre och för Rahm

till 1 288 kronor 20 öre, att erläggas med vissa månatliga belopp under loppet

av fem år, räknade från och med den månad, varunder delaktighet i

kassan inträtt.

Enligt från statskontoret under hand lämnad uppgift har Andersson erhållit

avsked med pension från och med den 1 april 1936. Jämlikt kungörelsen

den 4 juni 1937 (nr 356) med bestämmelser angående familjepension

m. lii. i vissa fall, då allmänna familjepensionsreglementet ej är tillämpligt

inom den civila statsförvaltningen, har Andersson från och med den 1 juli

1937 befriats från erläggande av resterande befordringsavgifter och bidrag

i övrigt till sina cflerlcvandcs pensionering.Härigenom har Andersson frita
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

gits från utgivande av — förutom årsavgifter — ett belopp av 633 kronor

30 öre.

Vad beträffar Rahm har statskontoret meddelat, alt hans befordringsavgifter,

av vilka vid slutet av januari 1938 återstodo 171 kronor 76 öre, skola

vara till fullo erlagda med utgången av september månad 1938.

Hos Kungl. Majit anliollo Andersson och Rahm i en elen. 17 maj 1934

dagtecknad skrift om befrielse från eller nedsättning i berörda befordringsavgifter.

Såsom stöd för sin hemställan erinrade sökandena, att maskinister

och eldare av 1. klass vid armén från och med den 1 januari 1929 uppfördes

på stat såsom ordinarie beställningshavare. Andersson och Rahm

hade till följd av omständigheter, över vilka de icke kunnat råda, kommit

i en mindre gynnad ställning än ifrågavarande maskinister och eldare,

ity att de först flera år senare vunnit ordinarie anställning. Vidare hade

nämnda beställningshavare vid försvarsväsendet genom beslut av Kungl.

Majit och riksdagen år 1928 erhållit statsbidrag till gäldande av vissa i samband

med de ordinarie beställningarnas tillträdande dem åliggande retroaktiva

pensionsavgifter. Enär sökandena blivit nödsakade lämna sina anställningar

vid försvarsväsendet, hade dylik förmån icke kommit dem till del.

I avgivet utlåtande den 9 juni 1934 över ifrågavarande ansökning anförde

styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa bland annat, att såsom

alltid bleve fallet, då inträde i kassan vunnes först vid framskriden ålder —

Andersson vöre född den 22 mars 1874 och Rahm den 5 mars 1885 — vore

befordringsavgifterna onekligen jämförelsevis höga. Då emellertid sådan

befrielse från eller nedsättning av dessa avgifter, varom sökandena anhållit,

skulle stå i uppenbar strid mot föreskrifterna i kassans reglemente, syntes

framställningen icke kunna vinna Kungl. Majits bifall.

Genom beslut den 30 juni 1934 fann Kungl. Maj:t ifrågavarande ansökning

icke föranleda någon Kungl. Majlis åtgärd.

I anledning av en vid 1935 års riksdag väckt motion (I: 50) bragtes ifrågavarande

ärende under riksdagens prövning. I motionen gjordes yrkande

örn beviljande av medel till lindring av Anderssons och Rahms befordringsavgifter.

Bankoutskottet hemställde i utlåtande nr 22/1935, alt motionen I: 50 icke

måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Såsom motivering härför anförde

utskottet följande:

Såsom i såväl motionen som i den av Andersson och Rahm till Kungl.

Majit gjorda framställningen erinrats, beviljade 1928 års riksdag på förslag

av Kungl. Majit ett anslag för bestridande i viss utsträckning av de kostnader

för retroaktiva pensionsavgifter, som åsamkades vissa icke-ordinarie befattningshavare

vid försvarsväsendet vid övergång till nyinrättade ordinarie beställningar.

Övergången ägde rum så, att de personer, som vid tiden för de

ordinarie beställningarnas inrättande voro innehavare av motsvarande icke
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

7

ordinarie befattningar, i allmänhet utan att ansökan behövde ifrågakomma

överflyttades å respektive beställningar. För att underlätta ifrågavarande

övergång trädde statsmakterna, på sätt i några tidigare liknande fall ägt

rum, hjälpande emellan. Att jämställa dessa fall, då det gällt en hel grupp

befattningshavare, vilkas anställningsform ändrats från icke-ordinarie till

ordinarie, med de i motionen avsedda fallen beträffande Andersson och

Rahm syntes utskottet näppeligen kunna ifrågakomma. Utskottet veterligt

hade riksdagen hittills icke ställt medel till förfogande för täckande av viss

befattningshavare åliggande retroaktivavgift till vederbörande änke- och

pupillkassa. Med hänsyn härtill och då ett bifall till motionen med all

sannolikhet syntes komma att medföra icke önskvärda konsekvenser, avstyrkte

utskottet bifall till motionen.

I enlighet med bankoutskottets hemställan lämnade riksdagen motionen

utan bifall.

I två likalydande motioner (I: 108 och II: 260) gjordes vid 1936 års riksdali

samma yrkande som framställdes vid 1935 års riksdag. Under erinran,

att bankoutskottet i sitt utlåtande nr 22/1935 framhållit, att ett bifall till

motionen skulle kunna medföra icke önskvärda konsekvenser, anfördes i

motionerna bland annat följande:

Från berörda befattningshavares organisation hade inhämtats den uppgiften,

att det inom denna grupp befattningshavare endast vöre Andersson

och Rahm, som befunne sig i en dylik ogynnsam ställning. Det syntes således,

som örn ett bifall till framställningen icke skulle komma att medföra

några mera vittgående konsekvenser. Huruvida ett bifall till framställningen

skulle kunna medföra dylika konsekvenser på andra områden, vore för en

motionär icke möjligt att bedöma.

i anledning av ovannämnda uttalande införskaffade utskottet från civilstatens

änke- och pupillkassa under hand en den 22 februari 1936 dagtecknad

promemoria i ärendet, vilken var av följande lydelse:

Befordringsavgiften till civilstatens änke- och pupillkassa, vilken är så avpassad,

att den tillsammans med årsavgiften i varje särskilt fall beräknas förslå

till täckande av kassans pensionsrisk och vilken därför ej kan undanhållas

kassan utan att densamma lider förlust, är större ju högre åldern för

inträde i kassan eller för vinnande av förhöjning i delaktighetsbeloppet är.

För begränsning av befordringsavgiftens storlek är i kassans reglemente föreskrivet,

att den, som uppnått 60 levnadsår, ej må vinna inträde i kassan

eller förhöjning i delaktighetsbeloppet. I de allt emellanåt förekommande

läll, då inträde i kassan vinnes först vid framskriden ålder, blir dock befordringsavgiften

onekligen jämförelsevis betungande. Så förekommo exempelvis

på grund av uppförandet fr. o. m. juli 1934 på ordinarie stat av

vägingenjörerna och vissa tjänster hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen befordringsavgifter,

som i åtskilliga fall uppgingo till mellan 6 000 och 7 000

kronor och i ett pär fall överstego 8 000 kronor.

I vissa fall har också staten lämnat nyinträdda delägargrupper bidrag till

befordringsavgif terna.

Skulle emellertid utan att särskilda omständigheter befinnas föreligga, de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande Nr 6.

Utskottet.

i motionen angivna delägarna i kassan tillerkännas bidrag av statsmedel till

de dem åliggande befordringsavgifterna kan detta givetvis bliva av prejudicerande

verkan och föranleda framställningar örn motsvarande förmån

från andra delägare med höga befordringsavgifter. Huruvida i förevarande

fall särskilda omständigheter föreligga undandrager sig kassans bedömande.

I utlåtande nr 12/1936 anförde bankoutskottet, att av ifrågavarande promemoria

framginge, att ett bifall till motionärernas yrkande givetvis kunde

bliva prejudicerande och föranleda framställningar örn motsvarande förmån

från andra delägare med höga befordringsavgifter. Vid sådant förhållande

och då i de föreliggande motionerna icke förebragts några nya

omständigheter av betydelse för frågans bedömande, saknade utskottet anledning

att frångå den ståndpunkt, utskottet år 1935 intagit i ärendet.

I överensstämmelse med bankoutskottets därom gjorda hemställan lämnade

riksdagen motionerna utan bifall.

Den nu föreliggande motionen innebär i sak samma förslag som tidigare

två gånger motionsvis framställts. Några andra nya omständigheter för

frågans bedömande hava nu icke framkommit än att Andersson, som pensionerats

från och med den 1 april 1936, författningsenligt blivit från och med

den 1 juli 1937 helt befriad från resterande befordringsavgifter — 633 kronor

30 öre — och att Rahm numera i det närmaste slutbetalt de honom åliggande

avgifterna. Med hänsyn härtill och då utskottet alltjämt hyser den uppfattningen,

att ett bifall till motionens yrkande skulle kunna föranleda betänkliga

konsekvenser, vidhåller utskottet den mening, varåt givits uttryck

i ovannämnda år 1935 och år 1936 avgivna utlåtanden. Utskottet hemställer

förty,

att förevarande motion I: 30 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 februari 1938.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Berling, Holmström, Sandén,

Bjurström*, Nilsson i Mölndal och Bodin i Visby*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen*, Andersson i Falkenberg,

K. A. Westman*, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.