Utlåtande, i anledning av väckta motioner om utredning rörande förbättring av tjänstepensionerna för vissa lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter.
1938-05-25 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1938:62, Utlåtande, i anledning av väckta motioner om utredning rörande förbättring av tjänstepensionerna för vissa lärare vid de allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter.
Dokumentets text
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 25 maj 1938 kl. 12 m.
Utlåtande, i anledning av väckta motioner om utredning rörande
förbättring av tjänstepensionerna för vissa lärare vid de
allmänna läroverken m. fl. statliga läroanstalter.
I tva till bankoutskottets förberedande handläggning hänvisade likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren under nr 100 av
herr Wagnsson jämte tre av kammarens övriga ledamöter och den andra
inom andra kammaren under nr 136 av herr Lithander jämte tre av
kammarens övriga ledamöter, har hemställts, »att riksdagen ville hos
Kungl. Majit anhålla om snar utredning, huruvida och i vad män åtgärder
böra vidtagas för att åvägabringa en förbättring av de tjänstepensioner, som
utgå till sådana lärare vid de allmänna läroverken och nied dessa jämställda
läroanstalter, vilka pensionerats före den 1 januari 1938».
Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna följande:
»Genom den lönereglering för lärarna vid allmänna läroverken m. fl. statliga
läroanstalter, som trätt i kraft den 1 januari 1938, hava även ifrågavarande
befattningshavares tjänstepensioner erhållit en icke oväsentlig höjning.
De lärare, som redan före sagda datum på grund av uppnådd pensionsålder
avgått från sina tjänster, hava emellertid icke blivit delaktiga av
sagda pensionsförhöjning utan kvarstå vid förut gällande bestämmelser angående
pensionsbeloppen. En sadan anordning torde väl vara överensstämmande
med allmän praxis i dylika fall och kan ju ur praktisk synpunkt
äga fog för sig. Man kan dock ställa sig tveksam, huruvida denna metod
att låta en reglering av lönerna medföra en dylik skarp gräns även beträffande
pensionsförmånerna kan anses fullt rättvis och billig.
Örn redan i allmänhet en sadan tveksamhet kan vara motiverad, synes
detta med ännu större fog vara fallet, när det gäller här ifrågavarande befattningshavare.
Det torde nämligen utan överdrift kunna påstås, att ingen kår
av motsvarande omfattning varit föremål för en sådan uppskovspolitik i
lönefrågan. Till belysning härav må endast hänvisas till den serie av utredningar,
som pågått under i det närmaste hela tiden mellan 1918 och 1937
års löneregleringar.
Det stora flertalet av de nu pensionerade lärarna har sålunda under en
stor del av sin tjänstetid icke kommit i åtnjutande av de löneförmåner, som
rättvisligen bort tillkomma dem. Under sådana förhållanden synes det innebära
en dubbel orättvisa, att deras pensionsförmåner komma att kvarstå på
ett lägre plan på den grund att dessa lärare alltför länge fått vänta på definitiv
reglering.
Bihang till riksdagens protokoll 1038. 8 sand. Nr 62.
2
Bankoutskottets utlåtande A''r 62.
Det förtjänar även i detta sammanhang påpekas, att ett relativt stort antal
lärare fått åtnöjas nied avkortad pension, detta delvis på grund därav,
att för erhållande av hel pension erfordrats 33 tjänsteår, medan för övriga
befattningshavare av motsvarande art — liksom enligt nuvarande bestämmelser
även för lärarna — endast krävts 30 år. Det skulle sålunda enligt
vår mening vara en gärd av enkel rättvisa att söka åstadkomma en höjning
av ifrågavarande pensionsbelopp. En sådan synes ock kunna åstadkommas
utan alltför stora kostnader för statsverket.
Enligt en approximativ beräkning, som ställts till vårt förfogande, uppgår
totala antalet befattningshavare av här ifrågavarande art, som under år 1937
uppburit tjänstepension, till c:a 360. Att finna en lämplig grund för uppdragande
av gränser mellan de olika åldersgrupperna synes svårt. Möjligen
skulle rättvisa enklast åstadkommas genom en procentuell ökning av de
hittills utgående pensionsbeloppen, helst så att de senast beviljade uppginge
lill de med innevarande år ikraftträdande beloppen. En åtgärd av denna art
skulle, såvitt man utan exakta beräkningar kan finna, betinga en kostnad,
som för närmaste år skulle hålla sig inom en kostnadsram av högst 100 000
kronor, vilken kostnad givetvis skulle successivt undergå en väsentlig och
snabb minskning. Till belysning av sistnämnda faktum kan nämnas, att
av de två största lärarkategorierna — adjunkter och lektorer — inemot en
tredjedel redan överskridit 75-årsgränsen.
Jämföres nyssnämnda merkostnad med kostnaden för den nu genomförda
löneregleringen, kan det knappast förnekas, att den här ifrågasatta förbättringen
för de pensionerade endast får betraktas som ett välförtjänt erkännande
av det arbete, som nedlagts av föregående lärargenerationer.»
Sedermera har till utskottet från herr Lithander inlämnats en promemoria
rörande den i motionerna berörda frågan. I denna promemoria framliålles
följande:
»Efter motionens avgivande har det visat sig att på grund av kungl, kungörelsen
nr 280/1925 en höjning av de gamla pensionsbeloppen kommer att
äga rum med hälften av skillnaden mellan dessa och de nyreglerade pensionernas
belopp.
Enligt uppgift är man inom statskontoret för närvarande sysselsatt med
en sådan omräkning och skulle de sålunda förhöjda pensionerna komma vederbörande
till godo fr. o. m. den 1 januari 1938.
Den i motionen föreslagna höjningen avser emellertid full likställdhet med
de nyreglerade pensionerna beträffande de förutvarande högsta pensionsbeloppen
för de olika kategorierna av befattningshavare och en motsvarande
procentuell förhöjning för de övriga, varför det i motionen framställda yrkandet
alltjämt kan anses motiverat.
Det torde böra framhållas att kostnaderna för den föreslagna åtgärden
med hänsyn till omförmälda automatiska höjning skulle inskränka sig till
hälften av den i motionen beräknade summan, d. v. s. cirka 50 000 kronor.»
Utskottet. Såsom i ovan intagna promemoria framhållits, äro de i motionerna avsedda
lärarna berättigade att, räknat från och med den 1 januari 1938,
komma i åtnjutande av en förbättring i sina tjänstepensioner. Detta sammanhänger
därmed, att sedan enligt beslut av 1937 års riksdag lönereglering
genomförts för lärare vid de allmänna läroverken m. fl. undervisningsanstal
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 62.
3
ler och civila tjänstepensionsreglementet blivit å deni tillämpligt, högre
pensionsunderlag blivit gällande för dessa lärare. Till följd härav äga
de före den 1 januari 1938 med pension avgångna lärarna att å sina pensioner
åtnjuta viss förhöjning (förhöjning II) enligt kungörelsen den 18 juni
1925 (nr 280) med bestämmelser örn ny pension för vissa pensionerade befattningshavare
i statens tjänst m. fl. pensionärer. Denna förhöjning motsvarar
hälften av skillnaden mellan förut utgående pension och den i tjänstepensionsreglementet
stadgade pensionen. Ifrågavarande pensionerade lärare
hava härigenom erhållit pensionsförhöjning enligt samma grunder, som tilllämpats
för motsvarande kategorier av statens övriga pensionärer med oreglerade
pensioner. I detta sammanhang vill utskottet erinra, att utskottet i
sitt denna dag avgivna utlåtande nr 61 föreslagit, att riksdagen skulle
hos Kungl. Majit anhålla om utredning och förslag till 1939 års riksdag i
fråga örn en provisorisk pensionsförstärkning samt uttalat sig för att en definitiv
reglering av samtliga nu utgående pensioner snarast måtte komma till
stånd. Vid sådant förhållande finner utskottet sig icke kunna förorda det i
motionerna framlagda förslaget, vilket innebär, att en särskild utredning
skulle verkställas rörande pensionsförbättring för här ifrågavarande pensionärer.
Uskottet finner sig därför böra avstyrka bifall till de föreliggande
motionerna och får alltså hemställa,
att förevarande motioner I: 100 och II: 136 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 25 maj 1938.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg, Ehrnberg, Holmström, Bjurström*,
Danielsson*, Sundvik och Lindbärg*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Andersson i Falkenberg, K. A. Westman,
Gustavson i Västerås, Osberg, Johansson i Djursnäs* och Eriksson i Sandby*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justerin};.
Reservation
av herr Gustavson i Västerås.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.