Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vidgad pensionsrätt för arbetare i statens tjänst.

1938-05-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1938:74, Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vidgad pensionsrätt för arbetare i statens tjänst.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

1

Nr 74.

Ankom till riksdagens kansli den 30 maj 1938 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion angående vidgad pensionsrätt

för arbetare i statens tjänst.

I en inom andra kammaren under nr 68 väckt, till bankoutskottets förberedande

handläggning hänvisad motion hava herrar Spångberg och Karlsson

i Grängesberg hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

regeringen hemställa om förslag syftande till att personer, som på grund av

åldersskäl avskedas från arbete eller anställning i statens tjänst efter att de

närmaste tio åren haft sin huvudsakliga utkomst därav, må tillerkännas

pension eller understöd i enlighet med riktlinjer som i motiveringen till

motionen anförts eller på sätt och med belopp som efter företagen utredning

kan befinnas lämpligt.

Till stöd för sitt yrkande anföra motionärerna bland annat följande:

Enligt lagen om folkpensionering inträder rätt till ålderspension, då en

person fyllt 67 år. Arbetare avskedas emellertid ofta från sina anställningar

långt tidigare. Så är fallet vid statens verk, där arbetare avskedas av åldersskäl

vid uppnådda 60—62 levnadsår, även örn arbetaren därvid ej erhåller

pension.

För arbetare i statens tjänst genomfördes visserligen år 1934 ett tjänstepensionsreglemente

(nr 443), vilket stadgar pensionsålder vid fyllda 60 år.

Sedan dess hava dock åtskilliga arbetare avskedats på grund av inträdd pensionsålder

utan att därvid erhålla pension. Deras arbete under anställningstiden

har ofta dels fördelats periodvis så, att ständigt återkommande avbrott

skett, varigenom arbetet erhållit tillfällig karaktär, dels har det utförts

utan att anställningstid fått tillgodoräknas för detsamma. Som exempel på

senare art av arbete kan vad statens järnvägar beträffar nämnas kollossning

och dylika arbeten, som utförts på ackord, samt vissa vinterarbeten såsom

snöskottning m. m. På detta sätt kan en person lia haft sin enda eller huvudsakliga

sysselsättning i statens tjänst ett 20-tal år utan att ändock uppnå

ett antal tjänsteår, som enligt gällande författningar berättigar honom till

pension.

Som ledande princip bör gälla, att då en arbetare avskedas på grund av

uppnådd pensionsålder, bör lian även erhålla pension. Man torde nämligen

icke kunna ifrågasätta att en person, sorn manga år hatt sin huvudsakliga

sysselsättning och utkomst inom ett visst arbetsområde, skall kunna erhålla

anställning inom annat företag, örn han vid uppnådda 60—62 levnadsår avskedas

på grund av inträdd pensionsålder. Lika litet torde nian kunna räkna

med att den .sålunda avskedade har kunnat avsätta nämnvärt sparkapital

för ålderdomen.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. ti sunil. Nr 74—75.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

Utskottet.

Man bör kunna utgå ifrån att den, som efter att exempelvis tio år haft

sitt huvudsakliga arbete oell utkomst i statens tjänst avskedas på grund avuppnådd

pensionsålder, skall ha rätt till erhållande av pension. Även örn

den sammanlagda anställningstiden kan anses kort, bör ändock pension i

någon form utgå till dess rätt till folkpension inträder. Sådan pension eller

understöd bör utgå med minimibelopp icke understigande vad som skulle

utgå i folkpension med för orten gällande högsta pensionstillägg. Även örn

ett dylikt understöd måste betecknas sorn det lägsta möjliga skulle det dock

utgöra ett värdefullt stöd åt många, som nu avskedas på grund av inträdd

pensionsålder utan att erhålla ett enda öre i pension eller understöd förrän

rätt till folkpension inträder.

Såsom av det föregående framgår, avser det i motionen gjorda yrkandet

i huvudsak, att i statens tjänst anställda arbetare, som entledigas från sin

anställning före uppnådd levnadsålder av 67 år utan att därvid kunna enligt

nu gällande pensioneringsbestämmelser komma i åtnjutande av pension

från staten, skulle, därest de under närmaste tio åren före avskedet haft

sin huvudsakliga utkomst av statsanställningen, beredas rätt till ålderspension

att utgå intill dess vederbörande blir berättigad att erhålla folkpension.

Utskottet får erinra, att enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare

(nr 443/1934) ålderspension bestämmes i förhållande till antalet tjänstår,

varvid någon minimitid icke föreskrives. Såsom villkor för erhållande av

pension enligt de s. k. summariska grunderna för pensionering av

viss arbetarpersonal i statens tjänst (kungörelse nr 585/1934) stadgas däremot

regelmässigt en anställningstid av minst femton år före uppnådda 60

levnadsår. Ifrågavarande pensionsbestämmelser äro avsedda att reglera

pensionsförhållandena för all arbetarpersonal med sådan anställning, att

densamma kan anses utgöra huvudsaklig sysselsättning och förvärvskälla.

Nämnda anställningstid av minst femton år har dessutom hittills i allmänhet

utgjort förutsättning för pension enligt särskilda beslut av riksdagen i sådana

undantagsfall, då pensionering enligt någon av ovanberörda författningar

icke kunnat ske.

Den arbetarpersonal, som avses i motionen, torde utgöras av sådana arbetare,

som falla under de summariska pensioneringsbestämmelserna. Motionen

innebär alltså, att den anställningstid, som för ifrågavarande arbetare

nu i allmänhet erfordras för erhållande av pension, skulle sänkas från femton

till tio år samt att villkoret örn att anställningstiden skall hava infallit

före uppnådda 60 levnadsår skulle rubbas. Med hänsyn till att de nuvarande,

helt nyligen fastställda pensionsbestämmelserna för statens arbetare

icke torde böra göras till föremål för mera genomgripande ändringar förrän

någon längre tids erfarenhet rörande verkningarna av desamma vunnits, kan

utskottet för sin del icke förorda, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.

Maj:t begära utredning i syfte att ernå en så väsentlig uppmjukning avgällande

villkor för erhållande av statspension, som avses med det i motionen

väckta yrkandet. Utskottet får därför avstyrka bifall till motionen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande Nr 74.

3

Åberopande det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 68 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 28 maj 1938-

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Holmström*, Friggeråker, Nilsson i Mölndal,

Swartling och Sundvik*;

från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén, Paulsen, Andersson i Falkenberg*,

K. A. Westman, Gustavson i Västerås, Osberg och Svedman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.