Utlåtande, angående provisorisk arvodesförhöjning under 1938 års riksdag åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.
1938-02-18 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1938:8, Utlåtande, angående provisorisk arvodesförhöjning under 1938 års riksdag åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.
Dokumentets text
Bankoidskottets lälåtande Nr 8.
1
Nr 8.
Ankom till riksdagens kansli den 18 februari 1938 kl. 12 m.
Utlåtande, angående provisorisk arvodesförhöjning under 1938 års riksdag
åt den hos riksdagen tillfälligt anställda personalen.
I särskilda den 24 april 1937 dagtecknade skrivelser till kamrarnas herrar
talmän anhöll riksdagsvaktmästarnas kamratförening, att herrar talmän måtte
utverka dels en förbättring av de vid riksdagen anställda vaktmästarnas och
extra portvakternas avlöningsförhållanden, dels ock Sådan ändring i gällande
avlöningsbeStämmelser, att vid kamrarnas aftonplena tjänstgörande vaktmästare
och extra portvakter bereddes ersättning i form av timlön från Sammanträdes
början.
Förstnämnda yrkande motiverades i huvudsak därmed, att en betydande
stegring i levnadskostnaderna inträtt Sedan 1934 årS riksdag fastställde nu
gällande avlöningsbeStämmelser för riksdagens personal. Såsom stöd för sistnämnda
yrkande anfördes, att medan enligt gällande bestämmelser vaktmästare
ägde att för tjänstgöring vid aftonplenum efter kl. 11 e. m. åtnjuta särskild
ersättning med 4 kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt rum, någon
dylik ersättning icke utginge för de talrika fall, då aftonplenum slutade före
kl. 11 e. m., oaktat tjänstgöringen vid sådant plenum ofta medförde extra utgifter
för vaktpersonalen.
Riksdagens kanslideputerade, Som på anmodan av herrar talmän anmodades
att inkomma med yttrande över de av föreningen gjorda framställningarna,
anförde i skrivelse den 12 maj 1937 i huvudsak följande.
Kanslideputerade, Som i ett den 18 april 1930 till herrar talmän avgivet
yttrande avstyrkte bifall till en framställning om visst dyrorts tillägg till riksdagens
vaktmästare, kunde svårligen finna, att sedan dess inträffat något av
beskaffenhet att under pågående riksdag böra föranleda ändring i deSSas avlöningsförhållanden.
Visserligen skulle som ett skäl till en höjning av utgående
avlöningsförmåner kunna åberopas den år 1935 verkställda regleringen av
avlöningen för vaktmästarna vid riksgäldskontoret — ett förhållande, som dock
läge i tiden före nyssberörda framställning — ävensom den provisoriska avlöningsförstärkning,
varom förslag läge å riksdagens bord och som vore avsedd
att utgå under nästföljande budgetår. Särskilt för den händelse att sistnämnda
förslag vunne riksdagens bifall, Skidle Skäl tala för att en omprövning av vaktmäStareperSonalens
avlöningsförhållanden företoges under innevarande år i
Syfte att en eventuell ändring kunde genomföras redan vid början av nästa
lagtima riksdag.
Kanslideputerade, som sålunda holle före att föreliggande, vid en Sen tidpunkt
under riksdagen väckta framställningar icke borde föranleda någon ändring
fälläng lill riksdagens protoknll HISS. S sami. Nr S.
I
2
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
i (le för det dåvarande till ifrågakomna personal utgående avlöningsförmåner,
finge under åberopande av vad ovan anförts hemställa, att herrar talmän ville
taga under omprövning, huruvida det icke kunde befinnas lämpligt föranstalta
örn en ingående utredning, möjligen genom rikSgäldsfullmäktigeS försorg, av
riksdagSvaktmästarnaS avlöningsförhållanden, särskilt i de avseenden, som
berördes i de föreliggande framställningarna, och i så god tid slutförd, att förslag
till en eventuell nyreglering kunde framläggas i början av nästkommande
lagtima riksdag.
Enär båda ifrågavarande framställningar avSåge ej blott riksdagens vaktmästare
utan även de i riksdagshuset tjänstgörande extra portvakterna, ville kanslideputerade
Slutligen fästa uppmärksamheten på att de av riksdagen antagna
avlöningSbeStämmelSerna för personal hoS riksdagens kamrar, utskott och
kansli m. m. icke gällde nämnda extra portvakter, vilka antogeS av riksgäldsfullmäktige,
Som ock bestämde deras avlöning.
I likhet med riksdagens kanslideputerade funno kamrarnas lierrar talmän föreningens
framställningar icke böra föranleda någon ändring i de för 1937 års riksdag
till ifrågakomna personal utgående avlöningsförmånerna. Då den av kanslideputerade
väckta frågan örn utredning av riksdagSvaktmästarnaS avlöningsförhållanden
syntes herrar talmän böra hänskjutas till bankoutskottets prövning,
överlämnade de med skrivelse den 19 maj 1937 handlingarna i ärendet till bankoutskottet
för den åtgärd, utskottet kunde finna av omständigheterna påkallad.
Ärendet blev därefter föremål för behandling av 1937 års bankoutskott, Som i
skrivelse den 7 juni 1937 till fullmäktige i riksgäldskontoret anslöt sig till
herrar talmäns och kanslideputerades uppfattning, att någon ändring i de för
1937 års riksdag till riksdagsvaktmästarna utgående avlöningsförmånerna
icke borde äga rum. Enligt utskottets mening borde en utredning komma till
stånd beträffande avlöningsförhållandena icke blott för nyssnämnda personalgrupp
utan även för riksdagens personal i övrigt. En dylik omprövning av lönefrågan
syntes motiverad därav, att riksdagens personal icke erhållit någon
kompensation för den ökning i levnadskostnaderna, som inträtt sedan nu gällande
arvoden fastställdes år 1934. Att märka vore även — framhöll utskottet —
att det icke vore avSett, att nämnda personal Skulle komma i åtnjutande av
den provisoriska avlöningSförStärkning, som enligt 1937 årS riksdags beslut
skulle för budgetåret 1937/38 utgå till vissa befattningshavare i Statens tjänst.
Åtgärder syntes fördenskull i första hand böra vidtagas i syfte att bereda riksdagens
personal en löneförhöjning, i huvudsak motsvarande vad som tillkommit
statens tjänstemän sedan år 1934. Utskottet ville vidare erinra, att utredning
angående lönereglering för Statens befattningshavare påginge genom 1936 års
lönekommitté. Kommitténs förslag kunde enligt vad utskottet inhämtat beräknas
föreligga i Så god tid, att därpå grundat förslag till lönereglering
kunde förväntas bliva framlagt för 1938 årS riksdag. Det SynteS i anslutning
härtill böra övervägas, huruvida och i vad mån ifrågavarande förslag vore av
beskaffenhet att böra påverka lönesättningen för riksdagens personal.
Utskottet anhöll i Sin förevarande skrivelse, att fullmäktige ■ville låta verk
-
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
3
Ställa den av utskottet ifrågasätta utredningen. Med hänsyn till utredningens
begränsade omfattning SynteS det utskottet vara tillfyllest, att utredningsuppdraget
anförtroddes åt en eller två utredningsmän. I deras uppdrag borde även
ingå att undersöka, huruvida ändrade regler för ersättning åt vid kamrarnas
kvällsplena tjänstgörande vaktmästare och extra portvakter kunde anses påkallade.
Enligt utskottets mening borde utredningen bedrivas så, att redan vid början
av 1938 års riksdag förslag kunde framläggas för utskottet i fråga örn en
provisorisk arvodesförhöjning för riksdagens personal, att utgå under samma
riksdag. Därest senare under 1938 års riksdag lönereglering skulle genomföras för
statstjänstemännen, syntes därav betingat förslag till definitiv reglering av
avlöningen till riksdagens personal snarast böra underställas utskottet.
Vid behandling av bankoutskottets Skrivelse beslöto julimäktige i riksgäldskontoret
den 10 juni 1937 uppdraga åt riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson
och riksgäldskommissarien S. O. Widlund att verkställa och till fullmäktige
inkomma med den av utskottet begärda utredningen.
Sedan utredningsmännen efter slutfört uppdrag i skrivelse till fullmäktige
i riksgäldskontoret den 16 december 1937 framlagt den verkställda utredningen,
hava fullmäktige med skrivelse den 22 i samma månad överlämnat sagda
skrivelse till bankoutskottet. Vad utredningsmännen för egen del anfört framgår
av vid detta utlåtande fogad Bilaga.
Såsom nämnda bilaga utvisar, föreslå utredningsmännen, att provisorisk
arvodesförhöjning må under 1938 års riksdag utgå till envar befattningshavare
hos riksdagens kamrar, utskott och kansli med belopp av 51 kronor
för månad. Däremot avstyrka utredningsmännen, att ändring vidtages i gällande
bestämmelse örn särskild ersättning till vid aftonplena tjänstgörande
vaktmästare och vaktmästarbiträden.
Efter det bankoutskottet överlämnat utredningsmännens skrivelse till kamrarnas
herrar talmän och dessa anmodat kanslideputerade att yttra sig över
utredningsmännens förslag, hava kanslideputerade i skrivelse den 26 januari
1938 — under hänvisning till att förslaget avsåge viss allenast provisorisk
avlöningsförstärkning att utgå i avbidan på den slutliga reglering av hithörande
spörsmål, som bankoutskottet funnit betingad av genomförandet av
ny lönereglering för statens befattningshavare — anmält, att kanslideputerade
för sin del icke hade något att erinra mot förslaget.
I en till bankoutskottet avlåten, den 9 februari 1938 dagtecknad skrivelse
hava kamrarnas herrar talmän meddelat, att frågan behandlats vid samma dag
hållet talmanssammanträde, till vilket jämväl de ständiga utskottens ordförande
och kanslideputerade blivit kallade. I enlighet med den mening, som gjort
sig gällande hos flertalet av de vid sammanträdet närvarande, hava herrar
talmän, med tillstyrkande av utredningsmännens förslag, föreslagit, att under
innevarande riksdag tillsvidare, intill dess annorlunda kunde varda av riks
-
Utskottet.
4 Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
dagen bestämt, provisorisk arvodesförhöjning måtte tillerkännas envar befattningshavare
hos riksdagens kamrar, utskott och kansli med belopp av 54 kronor
för månad, vilken arvodesförhöjning borde beräknas och utbetalas på Sätt
i avlöningsbeStämmelserna för riksdagens personal föreskrives örn arvode.
1
Såsom av utredningsmännens Skrivelse inhämtas, avser förslaget om provisorisk
arvodesförhöjning åt riksdagens personal under innevarande riksdag
att bereda denna personal viss kompensation för den stegring i levnadskostnaderna,
som inträtt Sedan de nuvarande arvodena fastställdes genom beslut av
1934 årS riksdag. Till grund för beräkningen av arvodesförhöjningen har legat
den höjning av löneförmånerna, som i form av ökat provisoriskt dyrortStillägg,
ökat dyrtidStillägg samt provisorisk avlöningsförstärkning kommit statens befattningshavare
i Stockholm till del sedan år 1934. Arvodesförhöjningen har
ansetts böra fastställas till ett enhetligt belopp av 54 kronor i månaden för samtliga
tjänstemän hos riksdagen. Såsom motivering härför har i huvudsak anförts,
att det här endast är fråga örn en provisorisk åtgärd i avvaktan på en mera
definitiv arvodeSreglering. Av utredningsmännens skrivelse framgår, att förslag
om ordnande av avlöningsförhållandena för riksdagens personal för tiden
från och med 1939 års riksdag är att förvänta Senast vid början av nämnda
riksdag.
Det nu föreliggande förslaget, Som utarbetats i nära anslutning till av 1937
årS bankoutskott uppdragna riktlinjer, har lämnats utan erinran av kanslideputerade
samt tillstyrkts av kamrarnas herrar talmän. Utskottet får för sin
del förorda, att riksdagen godkänner förslaget.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, med bifall till herrar talmäns förslag, må
besluta, att provisorisk arvodesförhöjning skall under 1938
års riksdag tillsvidare, intill dess annorlunda kan varda av
riksdagen bestämt, utgå till envar befattningshavare hos riksdagens
kamrar, utskott och kansli med belopp av 54 kronor
för månad, skolande arvodesförhöjningen beräknas och utbetalas
på sätt i avlöningsbeStämmelserna för riksdagens personal
föreskrives om arvode.
Stockholm den 18 februari 1938.
På bankoutskottets vägnar:
BJ. HOLMGREN.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerberg*, Ehrnberg*, Berling, Holmström, Friggeråker,
Nilsson i Mölndal, Sundvik och Ohlin*;
från andra kammaren: herrar Holmgren, Lovén*, Andersson i Falkenberg, K. A
Westman, Gustavson i Västerås*, Osberg, Johansson i Djursnäs och Andersson i Lindome.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Till Herrar Fullmäktige i riksgäldskontoret.
Bilaga.
I anslutning till vad 1937 års bankoutskott anfört hava vi i detta utlåtande
upptagit dels frågan om beredande av provisorisk arvodesförhöjning för riksdagens
personal under 1938 års riksdag, dels ock frågan örn särskild ersättning
till vid kamrarnas aftonplena tjänstgörande vaktmästare. Det är vår avsikt,
att Sedermera — antingen mot Slutet av 1938 årS riksdag eller ock, därest Så
skulle befinnas lämpligare med hänsyn till frågans samband med den väntade
löneregleringen för statens tjänstemän, under hösten 1938 — inkomma till
herrar fullmäktige med förslag till ordnande av avlöningsförhållandena för
riksdagens personal för tiden från och med 1939 års riksdag.
Innan vi övergå till behandling av frågan örn ökade löneförmåner
för riksdagens personal, vilja vi, i likhet med kanslideputerade, fästa uppmärksamheten
på att föreliggande två framställningar från riks dags vaktmästarnas
kamratförening avse, förutom riksdagens vaktmästare, de i riksdagshuset
tjänstgörande extra portvakterna. Såsom kanslideputerade anfört, äro emellertid
Sistnämnda befattningshavare, vilka anställas av fullmäktige i riksgäldskontoret
och åtnjuta avlöning med av fullmäktige bestämda belopp från anslaget
till riksdagens hus, icke hänförliga till riksdagens personal. I anledning härav
hava vi funnit frågan om de extra portvakternas avlöningsförhållanden ligga
utanför det oSS lämnade utredningsuppdraget.
Provisorisk arvodesförhöjning för riksdagens personal.
Nu gällande avlöningsbestämmelser för riksdagens personal fastställdes av
1934 års riksdag på hemställan av bankoutskottet (uti. nr 26) att tillämpas
från början av 1935 års riksdag. Riksdagens beslut hade föregåtts av utredning av
Särskilda sakkunniga, riksdagens lönekommitté, som tillkallats för att utarbeta
förslag till enklare och mera enhetliga grunder för beräkning av avlöningen till
nämnda personal än som dittills varit gällande. I huvudsak innebar 1934 års
beslut endast en teknisk revision av avlöningssystemet. Å arvodena utgående
dyrtidstillägg avvecklades sålunda genom dess inarbetande i arvodena. Vidare
avvecklades den ersättning för onstad avlöning i Statstjänst, Som tidigare utgått
till innehavare av vissa högre befattningar hos riksdagen, varvid Såsom kompensation
för den genom ersättningens bortfallande föranledda löneminskningen
en viss förhöjning av arvodesbeloppen genomfördes. Genom en övergångsbestämmelse
medgåvos emellertid de tjänstemän, Som vid 1934 års riksdag voro
anställda å befattningar, med vilka var förenad rätt till ersättning för mistade
avlöningsförmåner i statstjänst, att vid fortsatt anställning hos riksdagen bi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
0
BunlioutfikoUets utlåtande Nr 8.
behålla denna ersättning, dock med viss reduktion, avsedd att motsvara nyssnämnda
förhöjning av arvodena.
Dyrtidstillägg å arvodena till riksdagens personal utgick under en följd av
år efter de grunder, som gällde för befattningshavare i statens tjänst vid icke
reglerade verk; en särskild regel tillämpades emellertid för dyrtidstilläggets
maximering. I besparingssyfte fastställdes dyrtidstillägget vid 1933 års riksdag
till 20 procent av arvodena, vilket innebar en sänkning av tillägget med 8 procent.
Procenttalet 20 för beräkning av dyrtidstillägget tillämpades jämväl under
1934 års riksdag. Vid dyrtidstilläggets avveckling år 1935 ökades arvodena
med belopp, i stort sett motsvarande det under 1933 och 1934 års riksdagar
utbetalade dyrtidstillägget. Därvid togs emellertid ej hänsyn till den förhöjning
av detsamma, som utgått i form av s. k. barntillägg.
De år 1934 fastställda, sedan 1935 års riksdag tillämpade arvodena för riksdagens
personal, vilka arvoden torde få anses utgöra reglerade avlöningsbelopp,
hava därefter varit oförändrat gällande. Statens tjänstemän i Stockholm hava
däremot sedan år 1935 fått sina avlöningsförmåner förhöjda. Sålunda har det
provisoriska dyrortstillägget för samtliga tjänstemän därstädes från och med
den 1 juli 1935 ökats med ett belopp av 120 kronor för år, varjämte från och med
den 1 juli 1937 tillkommit en provisorisk avlöningsförstärkning, utgående med
216 kronor till befattningshavare med lön enligt högst 12 :e löneklassen i den i
1921 års avlöningsreglemente för befattningshavare vid statsdepartement
och vissa andra verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, intagna löneplanen
och motsvarande löneklass i övriga löneplaner Samt med 132 kronor i
övrigt, allt för år räknat. Till följd av stegring i levnadskostnadsindex har vidare
dyrtidstillägget åt befattningshavare vid reglerade verk ökats från 8
procent (index 153) under första och andra kvartalen 1934 till 14 procent (index
165) under sista kvartalet 1937 eller med 6 procent. Genom beslut av 1937
års riksdag har slutligen från och med den 1 juli 1937 viss höjning skett av det
i dyrtidstillägget ingående barn tillägget.
De sålunda ökade löneförmånerna för statstjänstemännen hava i väsentlig
män föranletts av den stegring av levnadskostnaderna, som inträtt under de
senare åren. Såsom bankoutskottet vid 1937 års riksdag anfört, torde det vara
skäligt, att jämväl riksdagens personal beredes viss kompensation för levnadskostnadsökningen
och i sådant syfte tillerkännes en förhöjning av utgående
arvoden med belopp, ungefärligen motsvarande vad som kommit statens tjänstemän
i jämförlig löneställning till del. Genom en sådan åtgärd skulle relationen
mellan avlöningen i riksdags tjänst och i statstjänst återställas till det läge,
som fastställdes genom 1934 års revision av avlöningsbestämmelserna för riksdagens
personal.
För beräkning av storleken av den arvodesförhöjning, som med angivna utgångspunkt
synes kunna ifrågasättas för riksdagens personal, har här nedan
Sammanställts uppgifter dels å de arvoden, som gälla för de olika befattningarna
hos riksdagen, dels ock å de belopp, med vilka avlöning i statstjänst å samma
belopp, som nyssnämnda arvoden, ökats från första halvåret 1934 till fjärde
kvartalet 1937 på grund av ovanberörda tilläggsförmåner, frånsett barntilllägget.
Den provisoriska avlöningsförstärkningen har härvid för samtliga vaktmästare
hos riksdagen upptagits till 18 kronor i månaden eller det belopp, som
tillkommer förste expeditionsvakt och expeditionsvakt i statens tjänst, oaktat
arvodena till riksdagens vaktmästare överstiger avlöning i 12:e löneklassen
(högsta dyrortsgrupp).
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
7
Befattning hos riksdagens kamrar,
utskott eller kansli
Månad sav-
ökning i avlöningsförmånerna för statstjänst
med grundavlöning enligt kol. 2 under
åren 1934—19371)
löning enligt
beslut av 1934
års riksdag
(fr. o. m. 1935)
Ökning av
dyrorts- tillägg
Provisorisk
avlönings-
förstärk-
ning
Ökning av
d yrtids - tillägg
(exkl. barn- tillägg)
»Summa
1
2
3
4
5
6
Sekreterare hos kammare, sekre-
1.260: —
10: —
11: —
42: —
63: —
Sekreterare hos annat ständigt ut- skott ........................
1.050: —
10: —
11: —
42: —
63: —
Notarie med sekreterargöromål
825: —
10: —
11: —
42: —
63: —
Notarie (stomnotarie). förste steno- graf ..........................
780: —
10 :—
11: —
42: —
63: —
Stenograf, förste kanslist, kamrerare
hos statsutskottet ............
10: —
11: —
39: —
60: —
Kanslist, tillika registrator, regist- rator hos statsutskottet........
540: —
10: —
1 1: —
33: —
54: —
Annan notarie..................
501: —
10: —
11: —
30: —
51: —
Korrekturläsare ................
468: —
10: —
11: —
28: —
49: —
Kanslist........................
432: —
10: —
11: —
26: —
47: —
Förste vaktmästare och postvakt- mästare ......................
414: —
10: —
18: —
25: —
53: —
Förste vaktmästare hos statsut- skottet, biträdande postvakt- mästare hos andra kammaren,
vaktmästare hos riksdagens kansli
378: —
10: —
18: —
23: —
51: —
342: —
10: —
18: —
21: —
49: —
Vaktmästarbiträde ..............
162: —
10: —
18: —
10: —
38: —
Sekreterare hos tillfälligt utskott,
sekreterare hos riksdagens kansli
360: —
10: —
11: —
22: —
43: —
1 Sammanställningen avser befattningshavare med ordinarie tjänstgöringsort i Slockholm.
Grundavlöningen enligt kol. 2 anses innefatta det provisoriska dyrortstillägg, som utgått alltsedan
den 1 juli 1931 med belopp motsvarande löneskillnaden mellan två efter varandra
följande orts- eller lönegrupper inom vederbörande löneklass.
Såsom framgår av Sammanställningen, variera beloppen för den beräknade
avlöningSökningen mellan lägst 38 kronor och högst 63 kronor för månad. Frånsett
de lägsta och högsta befattningarna hålla sig beloppen mellan 49 och 60
kronor. Då alltså en på ovan angivet sätt beräknad arvodesförhöjning för riksdagens
personal icke skulle förete någon större skillnad för flertalet befattningar,
hava vi ansett osS kunna förorda, att arvodesförhöjningen göres lika stor
för samtliga befattningar. Den förenkling, som skulle vinnas genom t.illlämpning
av ett enhetligt belopp överlag, har synts oss kunna utan olägenhet genomföras,
enär förhöjningen är avsedd att vara en provisorisk åtgärd i avvaktan på
den definitiva reglering av arvodena, varom bankoutskottet talat. Såsom lämpligt
belopp för arvodesförhöjningen få vi föreslå 54 kronor i månaden (motsvarande
1 krona 80 öre om dagen), vilket belopp utgör ett ungefärligt medeltal av den
8
Bankoutskottets utlåtande Nr 8.
för de olika befattningarna beräknade förhöjningen. Enligt detta förslag skulle
visserligen de lägst avlönade befattningshavarna erhålla en högre kompensation
än som hade följt av en fullständig anslutning till de inom Statsförvaltningen
tillämpade reglerna. Skillnadsbeloppen Skulle emellertid bliva jämförelsevis
obetydliga. Den största skillnaden skulle uppkomma för vaktmästarbiträdena,
för vilka den utgör 16 kronor i månaden. Någon erinran mot att den
ifrågasatta arvodesförhöjningen tillämpas jämväl för ifrågavarande biträden
torde dock ej kunna göras, då deras nuvarande avlöning måste anses vara väl
låg med hänsyn till de arbetsuppgifter, som åligga dem. Yad angår de högre
befattningarna hos riksdagen innebär däremot förslaget en något mindre kompensation
än som i statsförvaltningen utgår å motsvarande lönebelopp. Det
bör även här framhållas, att den nu ifrågasatta åtgärden endast är av provisorisk
art. Det torde ock kunna förutsättas, att en noggrannare avvägning av
arvodena kommer att Ske vid ovanberörda definitiva reglering av deSamma.
Den provisoriska arvodesförhöjningen torde i likhet med vad som i avlöningsbestämmelserna
föreskrives i fråga om arvode böra beräknas från inträde i tjänstgöring
samt utbetalas vid utgången av varje månad och sista gången efter Slutad
tjänstgöring. Vid beräkning av arvodesförhöjning för del av månad bör månaden
räknas till 30 dagar.
Kostnaden för den föreslagna arvodesförhöjningen har beräknats uppgå till
omkring 39,000 kronor för en riksdag om fem månader.
Det av oSS förordade förslaget innebär sålunda, att provisorisk arvodesförhöjning
skall under 1938 års riksdag tillsvidare, intill dess annorlunda kan varda
av riksdagen bestämt, utgå till envar befattningshavare hos riksdagens kamrar,
utskott och kansli med belopp av 54 kronor för månad, skolande arvodesförhöjningen
beräknas och utbetalas på sätt i avlöningsbestämmelserna för riksdagens
personal föreskrives om arvode.
Särskild ersättning till vid aftonplena tjänstgörande vaktmästare och vaktmästar
biträden.
Jämlikt 7 § i avlöningsbestämmelserna för riksdagens personal må vid slutet
av varje riksdag till envar av de vaktmästare och vaktmästarbiträden, vilka
efter kl. 11 e. m. tjänstgjort vid aftonplena, utbetalas en ersättning av fyra
kronor för varje gång sådan tjänstgöring ägt rum. Föreskrift örn utbetalning
av ersättning för ifrågavarande tjänstgöring infördes i avlöningsbestämmelserna
genom beslut av 1910 års riksdag (statsutskottets utlåtande nr 102). Ersättningen
bestämdes då till 2 kronor för varje gång, vilket belopp år 1921 höjdes
till 4 kronor (bankoutskottets uti. nr 40). Ersättning tillkom till en början endast
vaktmästare hos kamrarna, men genom beslut av 1922 års riksdag (bankoutskottets
uti. nr 17) bestämdes, att ersättning skulle utgå till envar av de vaktmästare,
som tjänstgjort vid här avsedda aftonplena. I samband med införande i
avlöningsbestämmelserna av befattningen såsom vaktmästarbiträde beslöt
1933 års riksdag, att ifrågavarande ersättning skulle utgå jämväl till dessa biträden
(bankoutskottets uti. nr 4). Nuvarande lydelse av ovanberörda bestämmelse
hänför sig sålunda från år 1933.
Den av riksdagsvaktmästarnas kamratförening gjorda framställningen beträffande
ersättningen vid kamrarnas aftonplena innebär, att vaktpersonalen
skulle beredas extra ersättning för all tjänstgöring vid dylika plena, räknat
Bankoutslcottets utlåtande Kr 8.
9
från sammanträdes början. Ehuru icke direkt utsagt i riksdagshandlingarna,
torde det vara ostridigt, att här ifrågavarande ersättning icke är att anse såsom
en övertidsersättning i vanlig bemärkelse utan måste betraktas såsom en
gratifikation på grund av viss nattjänstgöring. För bedömande av frågan huruvida
skäl finnes till en ändring av gällande bestämmelse, är det nödvändigt att
närmare undersöka vaktmästarnas tjänstgöringsförhållanden. Endast för det
fall att vaktmästarnas tjänstgöringstid är av den omfattning, att densamma utan
inräknande av tjänstgöringen vid aftonplena motsvarar en normal tjänstgöringstid
av 7 timmar, torde kravet på övertidsersättning vid aftonplena kunna anses
berättigat. I avseende härå må erinras, att riksdagens besparingskommitté
i sitt den 20 december 1932 avgivna betänkande meddelat, att en av kommittén
verkställd undersökning av vaktmästarnas tjänstgöring under 1932 års riksdag,
vid vilken riksdag jämförelsevis långvariga kammarplena hölloS, givit vid handen,
att vaktmästarna i genomsnitt dagligen tjänstgjort något över 7 timmar.
I syfte att utröna omfattningen av kammarvaktmästarnas tjänstgöring under
en riksdag med särskilt korta plena, hava vi med biträde av materialförvaltaren
L. Mårtensson verkställt utredning av dessa vaktmästares tjänstgöring
under 1937 års riksdag. Av denna utredning, som visserligen avsett endast tre
vaktmästare i vardera kammaren, men vars resultat dock måste anses representativt.
för kamrarnas hela vaktpersonal, framgår, att ifrågavarande vaktmästare
haft en daglig tjänstgöringstid — inberäknat aftonplena — av i genomsnitt
6 timmar 25 minuter. De sålunda verkställda utredningarna giva vid handen,
att kammarvaktmästarnas tjänstgöring under aftonplena icke kan betecknas
såsom tjänstgöring på övertid och berättiga till särskild ersättning utöver
fastställt arvode. I detta sammanhang må emellertid erkännas, att ifrågavarande
liksom övriga riksdagsvaktmästares tjänstgöringsförhållanden i och
för sig kunna motivera en jämförelsevis hög ersättning. Deras anställning omfattar
nämligen endast en del av året, och de äro därvid i hög grad bundna av
sin tjänst, vilken måste anses vara av krävande natur, icke minst i betraktande
av att tjänstgöringen ibland är förlagd till dygnets sena timmar. I fortsättningen
liksom hittills torde det emellertid vara lämpligt, att hänsyn till nu angivna
förhållanden tages vid bestämmandet av de arvodesbelopp, som skola utgå å
de olika vaktmästarbefattningarna. Av överläggningar rörande hithörande
spörsmål, som vi fört med representanter för vaktpersonalen, hava vi fått den
uppfattningen, att förståelse för nu anförda synpunkter beträffande ersättningen
vid aftonplena kan påräknas från denna personals sida.
Med hänsyn till det ovan anförda torde anledning saknas att vidtaga ändring
i nu gällande bestämmelse rörande särskild ersättning åt vaktmästare vid
aftonplena.
Slutligen vilja vi i detta sammanhang upptaga en fråga, som, ehuru den ligger
vid sidan av det oss givna utredningsuppdraget, dock har ett visst samband med
detsamma. I enlighet med uttalanden, som på sin tid gjordes av riksdagens
besparingskommitté, hava alltsedan 1933 års riksdag vissa hos utskott tjänstgörande!
vaktmästare och vaktmästarbiträden avdelats för tjänstgöring i kammare
under tid, då plenum pågår. Denna anordning har visat sig vara ändamålsenlig
och ägnad att. minska personalbehovet. I överensstämmelse härmed
torde hos kammare anställd vaktmästare böra vid tillfälligt uppkommande behov
och då så kan ske utan olägenhet för vakthållningen i kammaren, kunna
åläggas tjänstgöring hos utskott, utan särskild ersättning. Det bör givetvis
ankomma på kammarens herr talman at t. bestämma, i vad mån dylik tjänst
-
10
Banlcoutslcottets utlåtande Nr 8.
göring må äga rum. Föreskrift rörande här avsedda tjänstgöringsskyldighet
för kamrarnas och utskottens vaktmästare torde böra införas i avlöningsbestämmelserna
i Samband med den definitiva arvodesregleringen.
Stockholm den 16 december 1937.
Ernst Eriksson. Sten Widlund.
Victor Pettersons Bokindustriaktiebolag, Stockholm 1938
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.