Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning örn dels reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 1A—18 år, dels rådgivning och annan hjälp till ungdomens yrkesval.

1938-05-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1938:13, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning örn dels reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 1A—18 år, dels rådgivning och annan hjälp till ungdomens yrkesval.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande I\''r 13.

Motionen.

Yttranden.

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1938 kl. 5 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion angående utredning örn dels

reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden

för ungdom i åldern 1A—18 år, dels rådgivning och annan

hjälp till ungdomens yrkesval.

I en inom riksdagens första kammare väckt motion, nr 212, har herr

Ohlin hemställt, att riksdagen måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa örn utredning dels rörande frågan om reglering av arbetstiden

och övriga arbetsförhållanden för ungdom i åldern 14—18 år, dels rörande

rådgivande institutioner och andra möjligheter till hjälp vid ungdomens

yrkesval.

I avseende å motivering får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttrande över motionen

från socialstyrelsen, som i huvudsak anför följande:

»Bestämmelserna i svensk lagstiftning angående minderårigas användande

i arbete återfinnas i lagen den 29 juni 1912 om arbetarskydd, vars 9 § förbjuder

minderårigs användande till arbete, förrän den minderårige fyllt

tretton år. I 10 § arbetarskyddslagen förbjudes användande av barn under

fjorton år till industriellt arbete samt byggnads-, skogsavverknings-, kolningsoch

transportarbete; förbudet gäller icke distribution av varor eller uträttande

av bud eller ärenden. Dessa bestämmelser äga enligt 1 § arbetarskyddslagen

icke tillämpning på arbetsgivares egna barn, oavsett örn i företaget

sysselsättas endast medlemmar av arbetsgivarens familj eller icke.

Yrkesinspektionens chefsmyndighet må bevilja eftergift från de i 9 och 10 §§

meddelade förbuden i fråga örn lätt arbete, som bedrives i fria luften och

fortgår allenast under kortare tid av året samt icke regleras av samband

med mekaniskt driven arbetsprocess, och jämväl i särskilda fall från förbudet

mot industriellt och därmed jämställt arbete, där så prövas nödigt till

förekommande av sysslolöshet eller annat allvarligt men för den minderårige.

Husligt arbete, som ej drives i förvärvssyfte, faller utanför arbetarskyddslagens

tillämpningsområde.

Vid den internationella arbetsorganisationens tjugotredje sammanträde

den 3—23 juni 1937 behandlades och godkändes tvenne konventionsförslag

(59 och 60) samt en rekommendation (nr 52) angående minimiålder för

barns användande till arbete.

De båda vid arbetskonferensens sammanträde 1937 antagna konventionsförslagen

rörande minimiålder för barns användande till industriellt respektive

icke-industriellt arbete utgöra revisioner av de tidigare vid konferensens

första (1919) respektive sextonde (1932) sammanträden antagna, av Sverige

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Ar 13. 9

ännu icke ratificerade konventionsförslagen i ämnet. Den huvudsakliga

innebörden av revisionen är, att minimiåldern höjes från i förutvarande konventionsförslag

gällande fjorton till femton år.

Tillämpningsområdet för det första av nu ifrågavarande konventionsförslag

är industriella företag, varmed avses gruvor, stenbrott och andia mineralutvinningsföretag,

tillverknings- och kraftföretag, byggnads- och anläggningsarbeten

samt transportverksamhet med undantag av transport för

hand. Det senare konventionsförslaget äger tillämpning å varje arbete, som

icke regleras i förutnämnda konventionsförslag eller i konventionerna angående

minimiåldern för barns användande i jordbruket (1921), respektive

till sjöss (1936).

Beträffande industriellt arbete medgives undantag från den allmänna regeln,

att barn under femton år ej må användas till arbete, blott för företag,

vari sysselsättas endast medlemmar av arbetsgivarens familj, och detta för

såvitt icke sysselsättningen på grund av sin natur eller de förhållanden, varunder

den utövas, är farlig för därtill använda personers liv, hälsa eller moral.

Det senaste förbehållet innebär en inskränkning av omfattningen av undantaget

för familjeföretag enligt 1919 års konvention, vilket undantag var

generellt. Till denna punkt anknytes rekommendationen angående minimiålder

för användande av barn till industriellt arbete i familjeföretag. Konferensen

uttalar däri, att man med skäl kan hoppas, att det skall bliva möjligt

att inom en nära framtid fullständigt avskaffa berörda undantag, varför

konferensen hemställer till medlemmarna av internationella arbetsorganisationen

att bemöda sig att tillämpa sin lagstiftning angående minimiålder

för användande till arbete i alla industriella företag, därunder inbegripna

familjeföretagen. — Bestämmelserna i konventionsförslaget angående industriellt

arbete äga icke tillämpning å av offentlig myndighet godkänt och

övervakat arbete i yrkesskolor.

Konventionsförslaget angående icke-industriellt arbete skall ej tillämpas

å fiske till havs, arbete av väsentligen uppfostrande art i godkända och kontrollerade

tekniska yrkesskolor, som drivas utan vinstsyfte, samt, efter beslut

av vederbörande nationella myndighet, arbete i företag, vari endast sysselsättas

medlemmar av arbetsgivarens familj, under villkor att arbetet icke

är skadligt eller farligt, och husligt arbete i familj, vilket utföres av medlemmar

av familjen.

Beträffande sådana arbeten, varå konventionsförslaget angående ickeindustriellt

arbete äger tillämpning, är den allmänna regeln, att barn under

femton år eller barn, vilka, ehuru de uppnått nämnda ålder, ännu äro underkastade

primär skolplikt enligt den nationella lagstiftningen, icke må

användas därtill. Härifrån göres det undantaget, att barn, som fyllt tretton

år, må utom de för skolgången bestämda timmarna användas till lätt arbete,

som icke är skadligt för deras hälsa eller normala utveckling och icke är

av beskaffenhet att menligt inverka på deras skolgång eller förmåga alt tillgodogöra

sig undervisningen, dock med den inskränkningen, att barn, som

fyllt tretton men ej fjorton år, icke må användas till lätt arbete under mer än

två timmar örn dagen, vare sig å skol- eller lovdagar, och icke må åt skolan

jämte lätt arbete ägna mer än sammanlagt sju timmar om dagen. Beträffande

det antal timmar örn dagen, varunder barn över fjorton år må användas till

lätt arbete, skall den nationella lagstiftningen bestämma. Lätt arbete skall

vara förbjudet å söndagar och lagstadgade allmänna högtidsdagar samt nattetid.

— I konstens, vetenskapens eller undervisningens intresse må slut
Riliang

till riksdagens protokoll 1938. 12 sami. 2 avd. Nr 12—13. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

ligen den nationella lagstiftningen med vissa begränsningar och medelst individuella

tillstånd medgiva undantag från ovannämnda bestämmelser, så

att barn kunna uppträda vid offentliga föreställningar och såsom skådespelare

eller statister deltaga i filminspelningar.

Vid den slutliga omröstningen röstade de svenska regeringsombuden för

kon ven tionsförslaget angående minimiålder för barns användande till industriellt

arbete med viss reservation beträffande möjligheten av ratifikation

tran svensk sida, men avhöllo sig från deltagande i voteringarna om det

andra konventionsförslaget samt rekommendationen.

Genom Kungl. Maj:ts proposition nr 45 till innevarande års riksdag har

nksdagen beretts tillfälle att yttra sig över vissa av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1937 fattade beslut, vari ingår jämväl

denna fråga angående minimiålder för barns användande till arbete. I ovan

angivna proposition anför departementschefen beträffande dessa frågor följande:
Det

största hindret för anslutning från svensk sida till konventionsförslaget

angående minimiålder för barns användande till icke-industriellt arbete

synes mig utgöras av den alltför rigorösa begränsning av möjligheterna

till undantag i fråga örn sådant arbete av lättare art, som göres i ifrågavarande

konventionsförslag. Detta konventionsförslag kan jag därför icke förorda

till ratificering.

I fråga om konventionsförslaget rörande minimiålder för barns användande

till industriellt arbete föreligga även, liksom tidigare beträffande det

ursprungliga konventionsförslaget, vissa örn än mindre hinder för ratifikation,

vilka sammanhänga med konstitutiva drag i den svenska arbetarskyddslagen,

såsom i fråga om tillämpligheten på familjeföretag. Då anledningen

till de föreliggande revisionsförslagen, ungdomsarbetslösheten,

icke för närvarande kräver särskilda åtgärder i Sverige, torde frågan örn

ratifikation lämpligen kunna anstå, till dess en allmän revision av arbetarskyddslagen

kommer till stånd. Jag har under övervägande frågan om att

igångsätta en sådan revision. Av enahanda skäl, som nyss anförts, anser jag,

att (leii till konventionsförslagen fogade rekommendationen angående rninim

iål der för barns användande till industriellt arbete i familjeföretag icke

för närvarande bör giva anledning till åtgärder i vårt land.’

Då detta skrives, bär andra lagutskottet givit sin anslutning till departementschefens

uppfattning i dessa frågor, men ärendet har ännu icke varit

föremål för riksdagens behandling.

Socialstyrelsen måste bekräfta, att många ungdomar, som blivit för gamla

att bibehålla anställning som springpojkar, hava rätt svårt att finna något

för sig passande yrkesområde, vari de kunna utbildas. Erfarenheter härom

hava framkommit icke minst under den senaste stora arbetslöshetskrisen.

De under åren efter 1934 anordnade provisoriska verkstadsskolorna inom

de speciella arbetslöshetscentra hava därför fyllt en betydelsefull uppgift

att genom yrkesutbildning på skilda områden möjliggöra, att denna ungdom

kail komma ut i ordentligt förvärvsarbete. Med stöd av gjorda erfarenheter

har Kungl. Majit tillsatt en kommitté under ecklesiastikdepartementet, den

s. k. verkstadsskoleutredningen, som arbetar med detta problem örn ungdomens

yrkesutbildning. Då äldre tiders former för ungdomens yrkesutbildning

icke längre äga bestånd i samma omfattning som tidigare, torde det

bliva nödvändigt, att det allmänna i större utsträckning än förut går in för

åtgärder, som främja ungdomens yrkesutbildning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

11

1 motionen framföres vidare tanken på att arbetstiden för ungdomar, som

skola yrkesutbildas, borde göras kortare än för äldre arbetare, och motionären

föreslår som exempel en arbetstid av 40 timmar per vecka.

Ehuru onekligen många skäl kunna tala för en dylik anordning, stöter

det helt säkert på stora praktiska olägenheter, örn ungdomar inom vissa

åldersgrupper skulle hava en kortare arbetstid än övriga arbetare inom ett

visst verksamhetsområde. En dylik anordning kommer antagligen att i

första hand medföra ökade svårigheter för denna ungdom att kunna erhålla

någon arbetsanställning. Redan med den begränsade arbetstid, som nu gäller,

torde det icke erbjuda allt för stora svårigheter för den ungdom, som

vill besöka yrkesskolor och utbildningskurser, att göra detta.

Slutligen framhåller motionären de begränsade möjligheter, som föreligga

för ungdomen att erhålla någon vägledning vid valet av yrke. ’Vad

skall jag bli?’ är den många gånger uppställda men obesvarade frågan.

Valet av yrke uppgives ofta komma att ske på en slump. Att förhållandena

ligga till just på detta sätt torde av ingen kunna bestridas. Arbetsmarknaden

i vårt land har åtstramats på så sätt, att det inte bara är en konst att välja

ett passande yrke utan kanske en ännu svårare konst att kunna erhålla

någon sysselsättning inom det valda arbetsområdet. I detta sammanhang

omnämner motionären de strävanden och försök, som gjorts i vissa länder

att genom s. k. yrkesrådgivning underlätta ungdomarnas yrkesval. Det äger

sin riktighet, att dessa linjer i vissa länder drivits mycket hårt och att man

genom s. k. psykoteknisk prövning av unga individer sökt finna bedömningsgrunder,

för vilka arbetsområden vederbörande bäst lämpa sig. Trots allt

arbete, som nedlagts på den individuella yrkesrådgivningens problem, måste

emellertid detta ännu sägas befinna sig på experimentstadiet. Intresset förde

metoder, som bruka användas, synes på håll, där man förut lagt stor

vikt vid dem, hava gått starkt tillbaka. Självklart är det varken nödvändigt

eller önskvärt, att ansvaret för valet av yrke överflyttas från den arbetssökande

individen till några aldrig så väl utrustade offentliga eller enskilda

institutioner.

Helt annorlunda ställer sig emellertid frågan, om man lägger huvudvikten

vid yrkesorienteringen, d. v. s. uppgiften att vägleda den, som är tveksam

vid valet av levnadsbana angående anställnings- och arbetsvillkor, utbildning

och inkomstmöjligheter inom skilda arbetsområden. Ehuruväl en så

begränsad uppgift kan förefalla betydligt enklare än yrkesrådgivningen,

måste man även härvidlag räkna med betydande svårigheter. Det torde icke

bliva lätt att följa och registrera de skiftande förhållandena inom de olika

yrkena med avseende på utbildningsvillkor, inkomstmöjligheter o. s. v. En

sådan informationsverksamhet kräver utan tvivel en organisation, som i

fråga om omfattning och kostnader blir betydande.

1 clt utlåtande till andra kammarens andra tillfälliga utskott beträffande

motionerna I: 210 och II: 335 angående en centraliserad upplysningsverksamhet

lill tjänst för ungdomens yrkesvägledning har styrelsen mera utförligt

berört dessa frågor örn yrkesrådgivning och yrkesorientering.»

Förutom det sålunda i anledning av förevarande motion införskaffade yttrandet

får utskottet i avseende å motionens senare del, rörande rådgivande

institutioner och andra möjligheter till hjälp vid ungdomens yrkesval, hänvisa

till de yttranden, som i anledning av den jämväl till utskottet överlämnade

motionen 1:210 och den därmed likalydande motionen II: 335, rörande

s. 12 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

12 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 13.

utredning om ungdomens yrkesvägledning, avgivits av socialstyrelsen, skolöverstyrelsen

och landsorganisationen i Sverige. Nämnda utlåtanden äro

såsom bilagor fogade vid utskottets utlåtande nr 12.

I avseende å motionärens yrkande på hemställan örn utredning rörande

frågan om reglering av arbetstiden och övriga arbetsförhållanden för ungdom

i åldern 14—18 år får utskottet hänvisa till Kungl. Maj:ts proposition

nr 45 till innevarande års riksdag, däri statsrådet och chefen för socialdepartementet

bland annat förklarat sig hava under övervägande att igångsätta

en allmän revision av arbetarskyddslagen. Det är att förvänta, att

nämnda revision jämväl kommer att omfatta förevarande fråga. Utskottet,

som finner motionärens yrkande på denna punkt förtjäna det allvarligaste

beaktande, anser dock på grund av vad ovan anförts, att någon framställning

från riksdagens sida örn utredning i motionens syfte sålunda i detta

avseende icke är erforderlig.

Vad härefter beträffar motionärens yrkande på hemställan örn utredning

rörande rådgivande institutioner och andra möjligheter till hjälp vid ungdomens

yrkesval, får utskottet framhålla den nära överensstämmelsen mellan

detta yrkande och det i motionerna I: 210 och II: 335 framställda yrkandet

på hemställan om utredning rörande lämpligaste formen för en centraliserad

upplysningsverksamhet för ungdomens yrkesvägledning. Utskottet har

funnit sådana skäl tala för ett bifall till sistnämnda hemställan, att utskottet

i sitt utlåtande, nr 12, i nämnda fråga hemställt hos första kammaren att

för sin del besluta anhållan hos Kungl. Majit om utredning i ämnet. Därest

en dylik utredning kommer till stånd, lärer den jämväl komma att omfatta

de i förevarande motion berörda frågorna om rådgivande institutioner och

annan hjälp till ungdomens yrkesval.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion, i vad den ej kan anses besvarad

genom vad utskottet ovan anfört, ej måtte till någon första

kammarens åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 maj 1938.

På utskottets vägnar:

G. HEUMAN.

Närvarande: herrar Heuman, Gottfrid Karlsson, Anders Andersson, Swartling,

Magnusson, von Horn och Albertsson.

Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1938

828092

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.