Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning angående förbättrande av landsbygdms villkor i fråga örn post och telefon m. m.

1938-03-07 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1938:2, Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning angående förbättrande av landsbygdms villkor i fråga örn post och telefon m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1938 kl. 9 f. m.

Första kammarens and r a tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn utredning angående förbättrande

av landsbygdms villkor i fråga örn post och telefon

m. m.

I en inom riksdagens första kammare vackt, till dess andra tillfälliga ut- Motionen.

skott hänvisad motion, nr 208, har herr von Heland hemställt, att riksdagen

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t göra framställning örn utredning angående

ernående av största möjliga likställighet för landsbygdens folk i fråga örn post

och telefon ävensom angående lämpligheten av att anläggande av telefonledningar

till avlägset belägna permanent bebodda platser upptages i beredskapsprogrammet

för mötande av eventuella sämre tider, samt att efter verkställda

utredningar avgiva de förslag, som av utredningarna kunna föranledas.

Beräffande motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har i anledning av motionen införskaffat yttranden från general- Yttranden.

poststyrelsen och telegrafstyrelsen, vilka yttranden såsom bilagor fogats vid

detta utlåtande.

Av generalpoststyrelsens yttrande framgår, att ett avskaffande av lokal- utskottet.

portot i förening med en sänkning av riksportot för brev — vilket sistnämnda

därvid av praktiska skäl torde böra nedsättas till det nuvarande lokalportots

nivå — skulle som konsekvens medföra motsvarande sänkning även av andra

portoavgifter, med påföljd att postverkets nuvarande nettovinst kunde komma

att förbytas i förlust till skada för den förbättring av landsbygdens postförhållanden,

som redan pågår.

I fråga örn telefonväsendet avser motionärens yrkande utredning angående

dels åstadkommande av största möjliga likställighet mellan landsbygden samt

städer och stadsliknande samhällen, dels lämpligheten av att anläggande av

telefonledningar till avlägset belägna permanent bebodda platser upptages i

beredskapsprogrammet för mötande av eventuella sämre tider. I telegrafstyrelsens

yttrande förklaras i anslutning härtill, att. styrelsen i skrivelse der

15 februari 1938 till chefen för kommunikationsdepartementet som beredskapsarbete

bland annat föreslagit en forcering av de pågående arbetena på inrättandet

av 2 kilometers frikrets vid alla telefonstationer, en i hastigare takt

bedriven automatisering av stationerna på landsbygden samt ytterligare utökade

ledningsförmåner åt abonnenterna. Telegrafstyrelsen förklarar sig vidare

lia oavbrutet strävat efter ett realiserande av motionärens önskemål örn

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 12 sami. 2 avd. Nr 2.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

likställighet mellan stad och land i fråga örn telefonförhållandena och betonar,

att den klart fattat i sikte, att slutmålet skall vara en såvitt möjligt fullständig

likställighet mellan alla abonnenter i landet.

Utskottet, som behjärtar motionärens önskemål att landets inbyggare beredas

möjligast lika förmåner i dessa avseenden, nödgas likväl betona vikten av att

arbetets takt får bestämmas av förhandenvarande tekniska och ekonomiska

möjligheter. Att, innan redan planlagda och påbörjade utvidgningar genomförts,

hemställa örn ytterligare utredning på områden, där vederbörande statsmyndigheter

visat sig själva beakta föreliggande möjligheter, finner utskottet

icke vara erforderligt.

Utskottet får därför hemställa,

att motionen nr 1:208 icke måtte föranleda någon första

kammarens åtgärd.

Stockholm den 7 mars 1938.

Å utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Anders Andersson, Jacobsson, Karl Andersson*

Björkman* von Horn* och Albertsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Bil. A.

Till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott.

Genom skrivelse den 11 februari 1938 har Kungl. Maj :t anbefallt generalpoststyrelsen

att avgiva och till Eder överlämna yttrande över en inom första kammaren

väckt motion, nr 208, örn förbättrande av landsbygdens villkor i fråga örn

post och telefon. Med anledning härav har styrelsen äran anföra följande.

I motionen göres inledningsvis ett allmänt uttalande örn nödvändigheten av

goda kommunikationsmöjligheter ifråga örn post och telegraf. Med anledning

härav vill generalpoststyrelsen erinra örn vad styrelsen framhöll i sin skrivelse

den 20 mars 1936 till vederbörande riksdagsutskott över i riksdagens båda kamrar

väckta motioner angående bättre ordnande av landsbygdens postförbindelser.

Däri angavs att med hänsyn till det ekonomiska resultatet av poströrelsen på

landsbygden fullgoda skäl förelågo för att medel i betydligt större utsträckning

än vad dittills varit fallet ställdes till förfogande för förbättring av postanord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

3

ningarna på landsbygden samt att en genomgripande förbättring av lantbrevbäringsnätet

i främsta rummet borde ifrågakomma.

Behovet av ökat antal turer å lantbrevbäringslinjerna Ilar stegrats år från år

beroende icke minst därpå att genom den ständigt ökade snabbheten i den allmänna

samfärdseln de dagliga huvudstadstidningarna vunnit en allt större

spridning på landsbygden samt att jämväl landsortens tidningar allt mer och

mer från att hava utkommit med 3 eller 4 nummer i veckan övergått till utvidgning

av söckendagliga nummer. Poststyrelsen hade dock tidigare under beaktande

av de ålägganden att inskränka utgifterna, som den tid efter annan

erhållit, ansett sig icke böra vidtaga åtgärder i angivna hänseende i den utsträckning,

som varit önskvärt. I sitt förenämnda yttrande den 20 mars 1936

meddelade generalpoststyrelsen, att en utökning av turantalet på befintliga

landsvägspostlinjer i sådan omfattning, att de komme att motsvara nutida berättigade

krav å snabb postbefordran, skulle medföra en kostnadsökning av

omkring 1.500.000 kronor per år. För sådana ändringars eventuella genomförande

ansåg styrelsen böra beräknas en tidrymd av 5 år. Under vart och ett

av åren 1937—1941 skulle således för nu angivna ändamål erfordras en successiv

ökning av anslaget till postbefordran å landsväg med 300.000 kronor per år.

Sedan Kungl. Maj :t i postverkets driftskostnadsstat för år 1937 för här ifrågavarande

ändamål beviljat av generalpoststyrelsen begärda 300.000 kronor, påbörjade

generalpoststyrelsen omedelbart genomförandet av en av styrelsen uppgjord

plan för postförhållandenas förbättring i nämnda avseende. Sedan i postverkets

driftskostnadsstat för år 1938 ytterligare 300.000 kronor anvisats för

ändamålet, ha fortsatta åtgärder för planens genomförande vidtagits. Vid sidan

av de rena turökningarna å befintliga postförings- och lantbrevbäringslinjer har

generalpoststyrelsen sedan några år tillbaka sökt i möjligaste mån för postbefordran

utnyttja den under snabb utveckling varande reguljära linjetrafiken

å landsvägarna. Med omnibussar och automobiler i linjetrafik anordnas sålunda

befordran av brevlådor för avgående post, tidningsbefordran och befordran

av lösväskor till enskilda korrespondenter eller mera isolerade byar utmed

linjer, där lantbrevbäring icke finnes inrättad, eller ock såsom komplettering

till dylika linjer, å vilka postbefordringen uppehälles med ett mindre antal turer

i veckan. Dessa postanordningar ställa sig betydligt billigare än den fullständiga

lantbrevbäringen. Sedan 1937 bedriver generalpoststyrelsen således arbetet på

förbättringar av landsbygdens postförhållanden i sådant tempo, att berättigade

krav på ytterligare åtgärder icke för närvarande synas kunna framföras.

Med utgång från förhållandena vid 1936 års slut hav hitintills turökning beviljats

på cirka 1.100 linjer, varav omkring 750 erhållit söckendagsturer. Genom

dessa turökningar har antalet poststationer, som icke har post förbindelse minst

varje söckendag, nedbringats från omkring 240 till omkring 50, varav cirka

15 st,, belägna i skärgården, hava dagliga förbindelser under seglationstiden.

Dessutom har sedan nämnda tid nyanordnats omkring 40 st. brevlådslinjer, 35

tidningsbefordringslinjer, 300 lösväskbefordringslinjer samt anställts omkring

160 st. postombud, varjämte ett 40-tal poststationer nyinrättats. Ett antal lantbrevbäringslinjer

har samtidigt indragits och ersatts med lösväskebefordran,

ofta i förening med post ombud.

Med anledning av vad i motionen sägs örn lokalportot vill generalpoststyrelsen

erinra örn att riksdagen vid upprepade tillfällen haft att på grund av motioner

sysselsätta sig med denna fråga. I de flesta fall lia motionerna föranletts därav,

att lokalportot ansetts vara en förmån, som i endast ringa omfattning kom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

mer landsbygden till godo. Att så är förhållandet är emellertid helt naturligt

och beror på den mindre folktätheten å landsbygden.

Såsom av benämningen lokalporto framgår, har därmed avsetts ett porto,

gällande endast inom viss plats. Så är också förhållandet, om man undantager

de särskilda lokalportoområdena i Stockholm och Göteborg. Lokalportots betydelse

är naturligtvis beroende av platsens utsträckning. De mindre samhällena

lia därför — även örn de äro städer •—• ringa nytta av lokalportot. För att detta

skulle få någon nämnvärd betydelse för landsbygden, måste det gälla mellan

olika platser (byar), ofta belägna på en sträcka av flera mil.

Beträffande denna fråga tillåter generalpoststyrelsen sig för övrigt hänvisa

till sitt yttrande till bevillningsutskottet den 12 februari 1937 med anledning

av motionen nr 110 i första kammaren och motionen nr 329 i andra kammaren.

Den nu föreliggande motionen synes närmast taga sikte på lokalportots borttagande

och en samtidig sänkning av riksportot. I sin nyss nämnda skrivelse till

bevillningsutskottet gjorde generalpoststyrelsen bl. a. det uttalandet, att örn hänsyn

toge» endast till postverkets ekonomi, kunde en sänkning av postavgifterna

icke anses omöjlig. Styrelsen framhöll dock att det nuvarande portot för riksbrev

icke kunde anses anmärkningsvärt högt. Höjningen, 50 procent sedan

1914, torde, ansåg styrelsen, i stort sett motsvara den allmänna kostnadsökningen.

Beträffande den ekonomiska innebörden av en ändring av postavgifterna anser

generalpoststyrelsen sig böra meddela några uppgifter, vilka dock äro grundade

på mycket approximativa beräkningar. Varje ändring (höjning eller

sänkning) med 1 öre innebär 2,15 miljoner kronor i fråga örn riksbreven och

0,5 miljoner kronor för lokalförsändelserna. En sänkning av riksportot till

exempelvis 12 öre och lokalportots samtidiga slopande komme således att medföra

en inkomstminskning på riksbreven av 3 X 2,15 milj. = 6,45 milj. och en

ökad inkomst på de nuvarande lokalbreven av 2X0,5 milj. kr. = 1 milj.

kronor; totalminskningen således 5,45 milj. kronor. En höjning av avgiften för

de brev, som nu befordras mot lokalporto, komme givetvis att föranleda klagomål

men skulle möjligen kunna motiveras med att avgiften nedsatts för det

stora flertalet brev.

Av större betydelse är, att ett brevporto på 12 öre — för de högre viktsatserna

resp. 24, 36 och 48 öre — bleve med nu förekommande myntvalörer synnerligen

besvärligt att tillämpa i praktiken. Möjligheten att genom automater

inköpa frimärken skulle försvåras, måhända rent av omöjliggöras. Säkerligen

skulle expeditionen försenas och risken för felräkning ökas.

Därest lokalportot skulle borttagas samtidigt med att riksportot sänkes, vore

det av praktiska skäl önskvärt, att sistnämnda porto sättes till 10 öre, således

samma avgift som nu gäller för lokalportot. En sådan nedsättning av riksportot

skulle medföra en inkomstminskning av lågt räknat omkring 10 i/o

miljoner kronor. Det kunde emellertid icke stanna därvid. Brevkortsportot, som

för närvarande är 10 öre, måste sänkas, då det icke kan vara rimligt, att samma

porto utgår för brev och brevkort. Avgiften för brevkort utgör för närvarande

% av brevportot. Med bibehållande av denna proportion borde, med ett brevporto

av 10 öre, portot för brevkort ligga mellan 6 och 7 öre. Varje nedsättning

med 1 öre av brevkortsportot medför en inkomstminskning av omkring

350.000 kronor. Av praktiska skäl bleve det måhända nödvändigt att sätta

brevkortsportot till 5 öre, således en inkomstminskning av 1.750.000 kronor. Vad

nu sagts örn sänkning av brevkortsportot gäller mer eller mindre vid varje

nedsättning av brevportot.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 5

Avgifterna för de olika slagen av brevförsändelser (brev, brevkort och korsband)

lia ett visst inbördes sammanhang. För korsband är lägsta avgiften 5

öre. Örn brevkortsportot sattes till detta belopp, skulle därför konsekvensen

fordra en nedsättning av korsbandsportot.

Då generalpoststyrelsen måste förutsätta, att det statsfinansiella laget icke

medger en portonedsättning, som skulle taga postverkets överskottsmedel helt i

anspråk — på grund av de stegrade utgifterna, icke minst för förbättring av

postförhållandena å landsbygden, skulle överskottet sannolikt förbytas i brist —

har generalpoststyrelsen icke ansett sig böra framlägga något förslag i denna

riktning.

I motionen beröres även frågan örn telefon vid poststationerna. Med anledning

härav får styrelsen meddela följande. Det är obestridligt att förekomsten av

telefon vid poststationema skulle vara till gagn för allmänheten och även vid

vissa tillfällen vara till fördel för posttjänsten. Det kan emellertid icke helt

förbises, att postfunktion är måste iakttaga försiktighet vid besvarande av telefonförfrågningar.

I annat fall kan obehöriga använda sig av telefonen för inhämtande

av upplysningar om andra korrespondenters angelägenheter

Generalpoststyrelsen är av den uppfattningen, att fördelarna av telefon vid

poststationema icke äro av sådan betydelse, att de kunna motivera de kostnadei,

som därmed skulle åsamkas verket. Med en abonnemangkostnad av 70 kronor

för år skulle telefon till samtliga med järnväg icke förenade poststationer medföra

en ökad årskostnad av, förutom inträdesavgifter, omkring 160.000 kronor.

Härvid är dock att märka, att beloppet skulle gå till annat statsverk och att

statens nettokostnad därför icke skulle uppgå till den angivna summan.

Generalpoststyrelsen har emellertid i undantagsfall, där särskilda omständigheter

kunnat motivera en sådan åtgärd, tilldelat poststation telefon på postverkets

bekostnad. På senare åren har detta förekommit i större omfattning, i

det att antalet dylika telefoner, som vid utgången av år 1931 utgjorde 23

stycken, i november 1937 uppgick till 135 stycken. Det förtjänar även erinras

örn att poststationsföreståndaresysslan i åtskilliga fall är en bisyssla och att

vederbörande poststationsföreståndare håller telefon i och för sin huvudsakliga

syssla eller tjänst. .

Även om styrelsen icke för närvarande har for avsikt att tilldela poststationerna

i allmänhet telefonförbindelse på postverkets bekostnad, kommer styrelsen

dock att ägna frågan allt det intresse, som förhållandena kunna påkalla.

Såsom av det anförda framgår finner generalpoststyrelsen, att föreliggande

motion för postverkets vidkommande icke påkallar någon åtgärd. Stockholm

den 22 februari 1938.

KUNG L. GENERALPOSTSTYRELSEN.

Anders Öv n c.

Gunnar Lager.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

Bil. B.

lill Riksdagens Första Kammares andra tillfälliga utskott.

I blev den 11 februari 1938 bär Kungl. Majit anmodat telegrafstyrelsen att

före den 1 mars 1938 till Riksdagens första kammares andra tillfälliga utskott

inkomma med yttrande över en inom kammaren väckt motion, nr 208, örn förbättrande

av landsbygdens villkor i fråga örn post oell telefon. Telegrafstyrelsen

får till åtlydnad härav meddela följande i vad gäller telefonförhållandena.

De avseenden, i vilka telefonabonnenter å landsbygden huvudsakligen kunna

''ara sämre ställda än andra abonnenter, äro, dels att abonnent, som icke är

bosatt inom frikretsen till en telefonstation — d. v. s. det område omkring stationen,

inom vilket telegrafverket utan kostnad för abonnenten anlägger och

underhåller ledning från stationen till abonnentens huvudapparat — antingen

har att själv svara för anläggning och underhåll av sin ledning utanför närmaste

frikretsgräns eller också har att hyra ledning av telegrafverket mot därföi

fastställda inträdes- och abonnemangsavgifter, dels att kostnaderna för

lokal och betjäning vid sådana växelstationer, där dessa kostnader åligga abonnenterna,

kunna vara så höga, att de överstiga skillnaden mellan abonnemangsavgifterna

i abonnemangstaxa I och II, dels att abonnenter vid mindre telefonstationer

icke åtnjuta samma förmåner beträffande öppenhållning som vid

de större stationerna, dels slutligen att abonnenterna för telefonsamtal till

närmaste stad ofta måste erlägga rikssamtalsavgifter. Ehuru motionären närmast

fäst sig vid den första och sista av dessa fyra punkter, anser sig telegrafstyrelsen

likväl böra redogöra för de åtgärder, som under de sista åren blivit

vidtagna i avseende å samtliga dessa punkter för att utjämna såväl kostnader

som förmåner mellan land och stad.

Vad den första punkten beträffar hava sålunda lindrigare villkor införts för

anläggning av nya växelstationer, frikretsförmånerna hava undergått en avsevärd

utökning och avgifterna för förhyrda ledningar hava betydligt nedsatts.

Enligt år 1929 och sedermera fattade beslut är telegrafverket för närvarande

berett att inrätta en ny växelstation, så snart 5 nya huvudabonnemang

tecknas att gälla under minst 5 år i följd och under förutsättning att den nya

stationen är belägen på minst 5 kilometers avstånd från närmaste befintliga

station. De lättnader, som dessa villkor inneburit, hava också resulterat i en

högst avsevärd utökning av antalet, under varje år sedan dess anlagda nya

stationer.

„Vad frikretsförmånerna angår medgavs tidigare icke alls någon frikrets vid

sådana stationer, där det åligger abonnenterna att svara för kostnaderna för

lokal och betjäning, och även vid stationer, där telegrafverket svarar för dessa

kostnader, var frikretsens storlek jämförelsevis liten, enär densamma vid flertalet

stationer omfattade en cirkel med endast 0,5 kilometers radie. Från och

med år 1930 har emellertid en successiv utökning av frikretsförmånerna ägt

liim. Enligt det sista, år 1935 fattade beslutet skall frikrets inrättas vid alla

stationer, oavsett _ om telegrafverket eller abonnenterna bestrida kostnaderna

för lokal och betjäning, och densamma skall omfatta en cirkel med som re»el

minst 2 kilometers radie. På grund av de omfattande arbeten, som äro förbundna.

med genomförandet av detta beslut, har detsamma beräknats Idiva helt

genomfört först år 1941. Upplysningsvis kan nämnas, att antalet stationer nied

frikrets den 1 januari 1935 uppgick till 1.519, av vilka endast 33 hade 2 kilometers

frikrets eller däröver, och att antalet frikretsstationer vid 1937 års ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2. 7

gång hade stigit till omkring 4.100, av vilka 3.250 med minst 2 kilometers frikrets.

Antalet stationer, där frikrets ännu ej blivit inrättad, uppgick vid sistnämnda

tidpunkt till cirka 1.400. Vad slutligen angår avgifterna för förhyrda

ledningar hava dessa genom beslut åren 1928 och 1932 blivit högst betydligt

nedsatta, inträdesavgifterna från 100 å 250 kronor till 25 å 75 kronor per

kilometer och abonnemangsavgiften från 20 till 14 kronor per kilometer och

år. Alla nu omnämnda förändringar hava medfört, att ett betydande antal

abonnenter blivit befriade från särskilda kostnader för sin telefonledning

och att de abonnenter, som bo så långt från en telefonstation, att de alltjämt

måste ikläda sig särskilda ledningskostnader, fått dessa betydligt reducerade.

Vad därefter angår den anelmi inledningsvis berörda punkten, nämligen den

merkostnad, som kan uppstå för abonnenter vid sådana växelstationer, där

abonnenterna hava att svara för kostnaderna för lokal och betjäning, har telegrafstyrelsen

även härutinnan under senare år vidtagit lättnader för abonnenterna.

År 1931 genomfördes sålunda en sänkning av abonnemangsavgiften vid

detta slag av stationer, varigenom avgiften i lägsta abonnemangsklassen inom

abonnemangstaxa II blev 30 i stället för tidigare 20 kronor lägre per år än

inom lägsta abonnemangsklassen inom abonnemangstaxa I. Enär abonnenternas

genomsnittliga kostnad för växlingen vid stationer tillhörande abonnemangstaxa

II i medeltal utgör omkring 30 kronor, skedde alltså härigenom ett likställande

av kostnaderna inom de båda taxorna. År 1933 beslöt styrelsen vidare

övertaga kostnaderna för lokal och betjäning vid stationer med lägst 35 i stället

för tidigare lägst 50 fortlöpande huvudabonnemang. Styrelsen utverkade

slutligen år 1934 Kungl. Maj :ts tillstånd att använda medel ur telegrafverkets

förnyelsefond för automatisering av sådana växelstationer, där nämnda kostnader

för abonnenterna stigit till onormalt höga belopp. Vid dylik automatisering

överföres stationen till abonnemangstaxa I, d. v. s. abonnenterna få

betala samma avgift som vid stationer med minst 35 abonnemang men slippa

helt undan de särskilda kostnaderna för lokal och betjäning.

Enligt telegrafstyrelsens uppfattning är en ytterligare nedsättning av den

gräns, vid vilken telegrafverket övertager kostnaderna för lokal och betjäning,

icke gärna tänkbar, varför nuvarande system bör bibehållas, till dess frågan

löses av sig själv genom övergång till automatisk växling.

Vad vidare angår den inledningsvis omnämnda tredje punkten eller förmånen

av öppenhållning dygnet örn Ilar telegrafstyrelsen även därvidlag undan

för undan sökt utöka abonnenternas förmåner. Den storleksgräns för vederbörande

telefonstation, där telegrafverket utan kostnad för abonnenterna

anordnar öppenhållning dygnet runt, har sålunda sedan år 1929 successivt

sänkts från 500 till 100 fortlöpande huvudabonnemang. Vid stationer med

färre än 100 abonnemang måste abonnenterna själva påtaga sig kostnaderna

för obligatorisk nattöppenhållning. Även örn växelstationsföreståndaren icke

är skyldig expediera samtal under stationens stängningstid, kunna dock ofta

samtal erhållas under förutsättning att föreståndaren är hemma. Från telegrafstyrelsens

sida hava ansträngningar också gjorts att få sådan passningstjänst

utförd mot särskild betalning för varje under stationens ordinarie stängningstid

expedierat samtal.

Införandet av obligatorisk avgiftsfri nattjänst är av ekonomiska skäl ej genomförbart

vid mindre manuella stationer. Även i detta fall kommer emellertid

frågan att lösas i och med den automatiska växlingens införande.

Vad slutligen angår den fjärde och sista punkten eller den omständigheten,

att abonnenterna å landsbygden ofta måste erlägga .särskilda periodavgifter för

samtal till närmaste stad, får telegrafstyrelsen erinra därom, att styrelsen från

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 2.

och med den 1 januari 1931 genomförde en omfattande taxeområdesrevision,

varigenom sammanlagt 35 taxeområden införlivades med angränsande områden

och ett stort antal förut periodavgiftsbelagda rikssamtal förvandlades till avgiftsfria

landssamtal. Vid samma tidpunkt slopades för övrigt även den periodavgiftsbeläggning

av landssamtal, vilken tidigare i ganska stor utsträckning

förekom i landets mera glest befolkade områden, särskilt i Norrland.

En ytterligare utvidning av nuvarande frisamtalsområden blir ekonomiskt

alltför betungande för telegrafverket för att kunna genomföras. Det kan upplysningsvis

nämnas, att ej mindre än 30 procent av alla rikssamtal i landet utväxlas

å avstånd understigande 45 kilometer och att dessa kortväga samtal inbringa

cirka 4,3 miljoner kronor per år. Även på denna punkt öppnar emellertid

automatiseringen genom den med denna följande inbesparingen av trafikkostnader

nya möjligheter. Inom telegrafstyrelsen har sålunda utarbetats ett

förslag till ett helt nytt taxesystem för fullständigt automatiserade områden,

varvid avgifterna för nuvarande rikssamtal å kortare avstånd i många fall

komma att sänkas till endast 3 å 4 öre per treminutersperiod och i vissa fall

komma att helt bortfalla. Enligt bemyndigande av Kungl. Maj rt den 30 juni

1937 kommer detta nya taxesystem att på försök införas i Borås redovisningsområde,

så snart detta område blivit i sin helhet ombyggt till automatisk

växling.

Av förestående redogörelse torde framgå, att telegrafstyrelsen målmedvetet

har strävat efter att nedbringa telefonkostnaderna och att öka förmånerna för

landsbygdens telefonabonnenter. Styrelsen har därvid även klart fattat i sikte,

att slutmålet skall vara en såvitt möjligt fullständig likställighet mellan alla

abonnenter i landet. Av ekonomiska och tekniska skäl har det emellertid varit

nödvändigt att härvidlag gå fram steg för steg.

I motionen har särskilt påyrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

skulle anhålla örn utredning angående lämpligheten av att anläggande av telefonledningar

till avlägset belägna permanent bebodda platser upptages i beredskapsprogrammet

för mötande av eventuella sämre tider. Telegrafstyrelsen

får i anledning härav meddela, att styrelsen i skrivelse den 15 februari 1938

till Chefen för kommunikationsdepartementet som beredskapsarbete bland annat

föreslagit en forcering av de pågående arbetena på inrättandet av 2 kilometers

frikrets vid alla telefonstationer, en i hastigare takt bedriven automatisering av

stationerna på landsbygden samt ytterligare utökade ledningsförmåner åt abonnenterna.

Telegrafstyrelsen får beträffande detaljerna i det framförda förslaget

hänvisa till bifogade avskrift av ifrågavarande skrivelse.1

Enär telegrafstyrelsen enligt vad ovan framhållits oavbrutet strävat efter ett

realiserande av motionärens önskemål örn likställighet mellan stad och land i

fråga örn telefonförhållandena och då motionärens förslag beträffande regeringens

beredskapsprogram i vad på telegrafstyrelsen ankommer redan blivit tillmötesgått,

finner styrelsen för sin del en utredning i motionens syfte vad angår

telefonförhållandena icke vara påkallad. Stockholm den 25 februari 1938.

KUNGL. TELEGRAFSTYRELSEN.

A. II amili o n.

J. Alf. Lundgren. II. Heimburger.

1 Här ej intagen.

Stockholm, Oskar Eklunds Boktryckeri, 1938

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.