Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning rörande avskaffande av drickspenningssgstemet vid hotell och restauranger.

1938-03-10 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1938:5, Utlåtande i anledning av väckt motion örn utredning rörande avskaffande av drickspenningssgstemet vid hotell och restauranger.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

9

Nr 5.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1938 kl. 9 f. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion örn utredning rörande avskaffande

av drickspenningssgstemet vid hotell och restauranger.

I en inom riksdagens första kammare väckt, till dess andra tillfälliga ut- Motionen.

skott hänvisad motion, nr 209, hava herr Bjurström m. fl. hemställt, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning rörande möjligheterna

att avskaffa drickspenningssystemet vid hotell och restauranger.

I avseende å motiveringen för denna hemställan får utskottet hänvisa till

motionen.

Utskottet har i anledning av motionen införskaffat yttranden från social- Yttranden.

styrelsen, landsorganisationen i Sverige och Svenska arbetsgivareföreningen.

I yttrandena anföres i huvudsak följande.

Socialstyrelsen: »Frågan örn en avveckling eller inskränkning av drickspenningsystemet

inom hotell- och restaurangnäringen står sedan längre tid på dagordningen

både i vårt land och i utlandet. Olägenheterna med denna betalningsform,

såväl ur den mottagandes som ur den betalandes synpunkt, synas på senare

tid ha framträtt med ökad styrka och skapat en växande opinion för dess

avskaffande och ersättande med ett mera tidsenligt och rationellt avlöningssystem.

Med hotell- och restaurangrörelsens, turistväsendets och det organiserade

internationella reseutbytets snabba utveckling och ökade popularisering

under senare år ha olägenheterna med ifrågavarande avlöningssystem

också otvivelaktigt ökats. Den bredare publik, som numera i allt större omfattning

frekventerar botell, pensionat och restauranger, torde av ekonomiska

och andra skäl i regel föredraga att erlägga fasta betjäningsavgifter

i en eller annan form i stället för att behöva lämna personalen en till sitt

belopp svårbestämbar ersättning i form av drickspengar. Särskilt för resande

utlänningar torde bruket att betala drickspengar ofta te sig obekvämt

och betungande, helst som normerna för beräkningen av hotell- och restaurangpersonalens

avlöning som bekant äro mycket växlande i olika länder.

Det har vidare framhållits, atf en avveckling av drickspenningsystemet

skulle i allmänhet möta sympatier även från personalens egen sida, bland

annat med hänsyn till den förnedrande känsla, som mottagaren av drickspengar

ofta erfar, ävensom den svårberäknelighet och osäkerhet, som är

förknippad med ifrågavarande avlöningsform.

Vid en undersökning av möjligheterna att avskaffa drickspenningsystemet

i vårt land synas förhållandena och utvecklingstendenserna på motsvarande

område i utlandet böra uppmärksammas. Det bör framhållas, att denna avlöningsform

i flertalet länder numera i stor utsträckning ställts på avskriv
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

ning inom hotellväsendet och där ersatts antingen nied fasta löner, helt inkluderade

i rumspriserna, eller med andel i procentuellt beräknade betjäningsavgifter.

Speciellt inom de större hotellen i utlandet med delvis internationell

publik torde denna anordning vara allmänt vedertagen, ehuru

drickspengar förfarande givas åt vaktmästare för bagagetransport. Annorlunda

ställer sig saken inom restaurangrörelsen, där drickspenningsystemet

alltjämt synes vara den förhärskande löneformen. Undantag från denna

regel finner man företrädesvis i Tyskland, där redan kort efter kriget infördes

ett system med servisavgifter, utgörande 10 % å notans slutbelopp,

låt vara att servitörerna ingenstädes synas vara förbjudna att mottaga överbetalning.

I England och särskilt Amerika förekommer i stor utsträckning,

att drickspengar å lunchrestauranger och dylika näringsställen avskaffats i

samband med att betalningen för intagen måltid erlägges vid en särskilt

kontrollerad kassa; det är dock ej ovanligt, att gäster k varginna en slant åt

servitrisen. Fullständigt borttaget är drickspenningsystemet vid det i Amerika

först tillämpade självserveringssystemet, vilket sedermera vunnit insteg

också i andra länder, dock i mindre utsträckning här i Sverige.

I Sverige har sedan något årtionde tillbaka framträtt en liknande tendens

att avlösa drickspenningsystemet inom hotellbranschen, varvid början gjordes

vid företag, i vilka publiken delvis härrörde från länder, där drickspenningsystemet

mer eller mindre fullständigt avskaffats och benägenhet

alltså fanns att tillämpa samma sedvänjor i vårt land. Särskilt i vissa större

städer erhåller hotellpersonalen sin kontantinkomst i form av andel i betjäningsavgifter,

uppförda på hotellräkningen, varvid drickspengar icke erfordras.

Anordningen med betjäningsavgifter har likväl ännu icke slagit

igenom i lika hög grad hos oss som på sina håll i utlandet; alltjämt synes

drickspenningsystemet i vårt land dominera såsom avlöningsform för den

hotellpersonal, som direkt betjänar allmänheten. Beträffande serveringspersonal

å hotell och restauranger härskar detta system, ofta i förening med

garanterad minimiinkomst för de anställda, alltjämt ganska oinskränkt i

Sverige. De ansatser, som gjorts för att helt avskaffa drickspengarna för

dylik personal, äro ganska sporadiska men lia visat sig framgångsrika inom

en begränsad ram. Vid ölkaféer och liknande näringsställen har, åtminstone

i de större städerna, ett system med fasta löner vunnit insteg, ehuru vid det

övervägande flertalet företag icke tillämpat enbart utan i förening med

drickspengar.

Enligt motionärernas uppfattning bör nu utredas, huruvida möjligheter

föreligga för ett generellt avskaffande av drickspenningsystemet vid hotell

och restauranger. I sådant syfte ifrågasättes införande av särskild lagstiftning

i ämnet, förslagsvis genom bestämmelser i hotellstadgan samt i förordningarna

angående försäljning av rusdrycker och pilsnerdricka.

Socialstyrelsen finner i likhet med motionärerna det vara önskvärt, att

det ifrågavarande spörsmålet göres till föremål för särskild utredning, helst

sorn drickspenningsystemet bland annat komplicerar frågan örn en eventuell

reglering av arbetstidsförhållandena inom hotell- och restaurangnäringen

för sådan personal, som har att direkt betjäna allmänheten. Sambandet

mellan drickspenningsystem och förlängd arbetstid framträder särskilt vid

kaféer, matserveringar och andra smärre företag med svag ekonomisk bärkraft

och jämförelsevis ojämn kundfrekvens. Det svnes uppenbart, att en

väsentlig avkortning av arbetstiden för serveringspersonalen vid dylika

smärre företag — vilken personal uppbär huvuddelen av sina inkomster i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tilt fälliga utskotts utlåtande Nr 5.

11

form av drickspengar — för de anställda skalle innebära icke obetydligt

minskade inkomster, vilken minskning ej torde kunna täckas av de ofta

ekonomiskt svagt ställda ägarna till dylika småföretag.

Även i andra avseenden än det nu nämnda lärer ett fullständigt avskaffande

av drickspenningsystemet — vare sig denna omläggning lämpligen

kan ske genom lagstiftning eller ej — möta vissa svårigheter. Detta synes

ej heller lia förbisetts av motionärerna, vilka emellertid icke närmare uppehållit

sig härvid och ej heller lämnat några anvisningar örn de avlöningsformer,

som kunde anses böra träda i stället för det nuvarande systemet.

För lösningen av detta problem torde erbjuda sig i huvudsak två vägar.

Antingen åtager sig företagaren att betala personalen fasta löner, varvid

drickspengarna helt indragas och motsvarande prisförhöjningar uttagas av

allmänheten. Med nuvarande bestämmelser rörande utskänkning av rusdrycker

lärer dock sådant tillägg icke kunna åsättas priserna å spritvaror.

Det andra alternativet innebär ett system, varvid personalen åtnjuter kontandon

i form av andel i servisavgifter resp. betjäningsavgifter, vilka påföras

såsom procentuella tillägg å räkningen. Denna avlöningsform, vilken

som nämnts redan nu praktiseras vid vissa hotell, torde måhända ur olika

svnpunkter vara att föredraga.

Därest genom lagstiftningsingripande drickspenningsystemet avskaffas, bör

så långt möjligt även sörjas för, att det skapas garantier mot att personal

ändock gör anspråk på extra ersättning för allmänhetens betjänande. Erfarenheterna

från utlandet, vilka delvis berörts i det föregående, synas ge vid

handen, att farhågorna för en dylik dubbelbetalning icke äro helt ogrundade.

Av det nu sagda torde framgå, att ett avskaffande av drickspenningsystemet

inom hotell- och restaurangnäringen är ett ganska komplicerat problem.

Socialstyrelsen anser för sin del en utredning i ämnet böra företagas, vilken

utredning bär bliva möjligast fullständig och allsidig samt särskilt avse att

klarlägga drickspenningsystemets betydelse för arbetstids- och löneförhållanden

inom facket. Styrelsen vill jämväl ifrågasätta, huruvida icke en dylik

utredning även bör omfatta vissa andra yrken och fack, där drickspenningar

tämligen regelbundet givas och mottagas. Detta torde bland annat vara fallet

beträffande anställda vid badinrättningar samt droskehaufförer, stadsbud och

bärare.»

Landsorganisationen: »Rörande drickspenningsystemets principiella förkastlighet

delar sekretariatet till fullo motionärernas mening. Detta system

är oförenligt med nutida uppfattning av förhållandet mellan arbetsgivare

och arbetare. Dess avskaffande står också som en av huvudpunkterna på

hotell- och restaurangpersonalens program, klart uttryckt i förbundsstadgarna.

Drickspenningsystemets avskaffande tillhör emellertid enligt sekretariatets

mening de intressefrågor, vilkas lösning bör ankomma på parterna själva.

Lagstiftarens inblandning i dylika frågor bör begränsas till spörsmål, vilkas

reglering tillhör området för den sociala skyddslagstiftningen.

Att en lönereform, innebärande drickspenningarnas slopande, icke i större

utsträckning än som skett aktualiserats har för arbetarpartens vidkommande

varit beroende på ali man vid de avtalsrörelser, som sedan 1929 förts, måst

inrikta sig på tillgodoseende av mera trängande behov för personalen. Personalförbundet

har emellertid lör avsikt att vid nästkommande avtalsrörelse

upptaga drickspenningsystemet på dagordningen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Utskottet.

Sekretariatet vill i detta sammanhang understryka, att drickspenningsystemets

ersättande med ett system med å notan särskilt debiterad betjäningsavgift

tydligen icke innebär någon principiellt riktig lösning av förevarande

problem; den enda rationella lösningen ligger i drickspenningarnas

ersättande med fast kontant lön.

Rörande frågan i vad mån gällande bestämmelser i tobakstillverkningsoch

rusdrycksförsäljningsförordningarna utgöra hinder för restauratör att

pålägga konsumenterna en särskild ersättning för servering av tobaksvaror

och rusdrycker tillåter sig sekretariatet hänvisa till en av K. Schlyter år 1927

efter gemensamt uppdrag av arbetsgivarnas och arbetarnas organisationer

företagen utredning, publicerad i Svensk Hotell-Revy nr 18 1927.

Under åberopande av det anförda får landssekretariatet för sin del avstyrka

den av motionärerna föreslagna utredningen.»

Arbetsgivareföreningen: »Ehuru föreningen ingalunda ställer sig oförstående

gentemot strävanden, som inrikta sig på att få till stånd en rationellare

form för hotell- och restaurangpersonalens avlönande, kan föreningen

dock icke finna, att ett lagstiftningsingripande i denna fråga är motiverat

eller lämpligt. Drickspenningen är helt avhängig av den avlöning, som tilllämpas

i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare inom hotell- och

restaurangrörelsen. Ett avskaffande av drickspenningsystemet måste på ett

ingripande sätt rubba grunderna för den avtalsbestämda avlöningen. En

omläggning till ren kontantlön i form av enbart tidion eller sådan lön kombinerad

med provision, kan icke vidtagas annat än i samband med bestämmande

av löneförmånerna i deras helhet. Det måste överlåtas åt parterna i

facket att på sedvanligt sätt genom fria överenskommelser bringa fram

det lämpligaste sättet för lönens beräknande. I överensstämmelse med den

neutralitet, som statsmakterna iakttagit för bevarande av avtalsfriheten för

parterna å arbetsmarknaden, bör därför frågan örn drickspenningars ingående

i avlöningen icke regleras i lag. För övrigt är varken kungl, stadgan

angående hotell- och pensionatsrörelse eller kungl, förordningen angående

försäljningen av rusdrycker någon lämplig plats för lagbestämmelser av det

slag, vartill motionärerna syfta.

Föreningen får med stöd av det anförda hemställa, att den remitterade

motionen icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Föreningen har under hand inhämtat, att Sveriges Arbetsgivareförening

för Hotell och Restauranter samt Restauranternas Arbetsgivareförening i

princip ansluta sig till den uppfattning om föreslagna lagstiftningsingripande,

för vilken föreningen här ovan givit uttryck.»

I såväl motionen som i de yttranden, vilka inhämtats angående densamma,

har uttalats önskvärdheten av att drickspenningssystemet avskaffas. Utskottet

delar tillfullo denna uppfattning.

I likhet med svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i

Sverige anser emellertid utskottet, att det i första hand bör ankomma på

arbetsgivarna och arbetstagarna inom hotell- och restaurangrörelsen alt

själva lösa denna fråga. Att så icke redan blivit fallet uppgives vara beroende

därpå, att vid de avtalsförhandlingar som hitintills förts för personalen

mera viktiga frågor kommit i förgrunden. Numera svnes parternas

intresse för lösande av frågan vara mera framträdande än tidigare, vilket

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5. 13

framgår bland annat därav, att personalen inom Stockholms allmänna

restaurangaktiebolag (SARA) nu begärt förhandlingar angående drickspenningssystemets

avskaffande. Dessutom har arbetsgivareföreningen framhållit,

att den ingalunda ställer sig oförstående till en rationellare avlöningsform

för nu ifrågavarande personal. Då landsorganisationen dessutom bestämt

framhållit, att personalförbundet har för avsikt att vid nästkommande

avtalsförhandlingar på dagordningen upptaga frågan örn drickspenningssystemets

avskaffande, synas sådana förutsättningar förefinnas för frågans

lösande, att ett ingripande från riksdagen icke torde vara påkallat. Det bör

även anses riktigt, att parterna själva givas tillfälle att genom sedvanliga

förhandlingar söka lösa frågan, som, med hänsyn till gammal hävd och

övriga inverkande omständigheter, torde vara sa svårlöst, att den sakkunskap

över vilken parterna förfoga icke kan förbigås.

Utskottet kan däremot icke ansluta sig till socialstyrelsens förslag örn

utredning, varigenom ett avsteg skulle tagas från den neutralitet som statsmakterna

iakttagit för bevarande av avtalsfrihet för parterna å arbetsmarknaden.

Det torde även vara lämpligast att lagstiftning i dylika frågor begränsas

till sådana, som kunna hänföras till området för den sociala lagstiftningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen 1:209 icke måtte föranleda någon första

kammarens åtgärd.

Stockholm den 10 mars 1938.

Å utskottets vägnar:

O. A. NORDBORG.

Närvarande: herrar Nordborg, Heuman, Gottfrid Karlsson, Anders Andersson,

Swartling, Jacobsson, Sundvik och Magnusson.

Reservation

av herr Anders Andersson, som ansett, att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

I såväl motionen--(= utskottet)--denna uppfattning.

Socialstyrelsen har dessutom ur andra betydelsefulla synpunkter tramhållit

behovet av en ännu mera omfattande utredning än den motionärerna

föreslagit.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 5.

Svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen anse emellertid,

att det i första hand bör ankomma på arbetsgivarnas och arbetstagarnas

organisationer att lösa denna fråga utan statsmakternas medverkan eller

mellankomst. Att så icke redan skett uppgives vara beroende därpå, att

vid de avtalsförhandlingar som hitintills förts mellan parterna mera viktiga

frågor kommit i förgrunden. Numera synes dock det uppgivna intresset för

frågans lösning börja framträda även i handling, vilket bland annat framgår

därav, att personalen inom Stockholms allmänna restaurangaktiebolag

(SARA) begärt förhandlingar angående drickspenningssystemets avskaffande.

Dessutom har arbetsgivareföreningen framhållit, att den ingalunda ställer

sig oförstående till en rationellare avlöningsform för nu ifrågavarande personal.

Då landsorganisationen dessutom bestämt framhållit, att personalförbundet

har för avsikt att vid nästkommande avtalsförhandlingar på dagordningen

upptaga frågan om drickspenningssystemets avskaffande, synas

förutsättningar i någon mån förefinnas för frågans lösning även utan statsmakternas

ingripande. Det bör även anses riktigt, att parterna, då de nu

visa sig vara intresserade härför, själva givas tillfälle att genom sedvanliga

förhandlingar söka lösa frågan, särskilt som denna, på grund av gammal

sedvänja och andra omständigheter, torde vara så svårlöst att den sakkunskap

över vilken parterna förfoga icke kan förbigås.

Utskottet anser av dessa skäl den av motionärerna föreslagna och av

socialstyrelsen förordade utredningen för det närvarande icke böra

komma till stånd.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen 1: 209 icke måtte föranleda någon första kammarens

åtgärd.

Iduns tryckeri, Esselte, Stockholm 1938

816423

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.