Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.

1938-05-05 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1938:8, Utlåtande i anledning av väckt motion angående beredande av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

1

Nr 8.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1938 kl. 11 e. m.

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande i anledning

av väckt motion angående beredande av ökad

trygghet åt ensamt boende lärarinnor.

I en inom första kammaren väckt, till dess andra tillfälliga utskott hänvisad

motion, nr 206, hava herrar Rahmn och Norman hemställt, att riksdagen

måtte besluta att ingå till Kungl. Maj:t med en underdånig hemställan,

att det täcktes Kungl. Majit föranstalta om utredning om vidtagande av

åtgärder i syfte att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor med

särskilt beaktande av möjligheten till statsbidrag för framdragande av telefonledningar

till sagda lärarinnors tjänstebostäder.

Inom andra kammaren har herr Lundqvist m. fl. väckt en likalydande

motion, nr 254.

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen 1: 206.

Över motionen I: 206 har utskottet i vederbörlig ordning inhämtat yttran- Yttranden.

den från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och telegrafstyrelsen. Andra

kammarens tredje tillfälliga utskott, till vilket motionen II: 254 hänvisats,

har därjämte införskaffat yttrande över motionen från Sveriges allmänna

folkskollärarförening.

Samtliga yttranden hava såsom bilagor fogats till detta utlåtande.

Av motionen såväl som av de avgivna yttrandena framgår att, delvis med utskottet.

anledning av framställning från 1914 års riksdag, olika åtgärder under

årens lopp vidtagits och fortfarande vidtagas i syfte att tillförsäkra lärarinnor,

bosatta i ensligt belägna skolhus, erforderlig trygghet. Utskottet kan i

sådant avseende hänvisa till kungl, kungörelserna den 18 september 1918,

nr 792, och den 10 december 1937, nr 998, angående boställsordning för personalen

vid folk- och småskolor ävensom till dåvarande folkskoleöverstyrelsens

cirkulär i december 1916 till skolråden angående åtgärder för beredande

av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor. Sålunda meddelade

föreskrifter och utförliga anvisningar hava tvivelsutan, där de följts, väsentligt

bidragit till undanröjande av otryggheten för ensamboende lärarinnor.

Vid sidan av tillgodoseendet av den personliga tryggheten lia alltmera

kommit att beaktas andra olägenheter och vådor, som följa av en isolerad

bosättning till skada för berörda lärarinnors psykiska hälsotillstånd. Som

ett led i strävan att begränsa av dylik bosättning följande vådor ha motionärerna

särskilt framhållit behovet av att telefonledningar framdragas till

dessa lärarinnors bostäder. Telegrafstyrelsen, som icke tagit ståndpunkt

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 12 sami. 2 aud. Nr 8.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

ifråga orri yrkandet i motionen, har framhållit att antalet ensamboende lärarinnor,

vilkas bostad är belägen på längre avstånd än 2 kilometer från närmaste

telefonstation och vilka sakna telefonförbindelse, uppgår till omkring

900.

Skolöverstyrelsen, socialstyrelsen och Sveriges allmänna folkskollärarförening

hava tillstyrkt den i motionen föreslagna utredningen. Socialstyrelsen

har därvid emellertid även framhållit, att det torde förtjäna utredas i vilken

mån andra kategorier av befattningshavare än de här ifrågavarande lärarinnorna

likaledes kunde anses leva under sådana omständigheter, att skyddsåtgärder

av liknande slag som de i motionen avsedda från det allmännas

sida borde ifrågakomma. Utskottet har i förevarande sammanhang icke ansett

sig kunna ingå på vad av socialstyrelsen sålunda framhållits.

På grund av vad i motionen anförts och i yttrandena därjämte framkommit

finner utskottet, som anser att även andra vägar kunna finnas än de

omnämnda för avhjälpande av i motionen påtalade olägenheter, skäl föreligga

för en utredning i motionens syfte.

Utskottet får därför hemställa,

att första kammaren ville besluta, att riksdagen hos

Kungl. Maj:t måtte begära utredning örn åtgärder i syfte att

bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor med beaktande

jämväl av möjligheten till statsbidrag för framdragande

av telefonledningar till sagda lärarinnors tjänstebostäder.

Stockholm den 5 maj 1938.

Å utskottets vägnar:

O. A. Nordborg.

Närvarande: Herrar Nordborg*), Heuman, Anders Andersson, Swartling, Holstenson*),

Sundvik*), Magnusson, Jacobsson*) och Albertsson.

#) Ej närvarande vid justeringen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr S.

3

Bilagor.

KUNGL.

SKOLÖVERSTYRELSEN.

Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom nådigt beslut den 11 februari 1938 har Kungl. Skolöverstyrelsen

anbefallts att före den 1 mars 1938 till Eder avgiva yttrande över i motion

1:206 avhandlat ärende. I anledning härav får överstyrelsen anföra följande.

överstyrelsen har tidigare i olika sammanhang haft tillfälle att framföra

sina synpunkter på frågan örn åtgärder för beredande av ökad trygghet åt

ensamt boende lärarinnor. En del föreskrifter och anvisningar äro ock givna

i avsikt att fästa vederbörande skolmyndigheters uppmärksamhet på nödvändigheten

av att beakta här ifrågavarande angelägenhet, då dispositioner

vidtagas, som stå i samband med skolväsendets yttre organisation.

I § 52, andra stycket, folkskolestadgan föreskrives bland annat, att lärarbostad,

som av skoldistriktet tillhandahålles, skall lämna trygghet åt innehavaren.

Denna föreskrift kompletteras dels av de anvisningar och råd, som

äro givna i det av dåvarande Folkskolöverstyrelsen i december 1916 till

skolråden utfärdade cirkuläret angående åtgärder för beredande av ökad

trygghet åt ensamt boende lärarinnor, dels av bestämmelserna i 4 § 4 mom.

av gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor.

De föreskrifter och råd, som sålunda givits, hava beaktats av många

skoldistrikt, varför det kan sägas, att förhållandena på ifrågavarande område

nu äro väsentligt bättre än tidigare. Men det oaktat finnes, enligt

överstyrelsens erfarenhet, ett jämförelsevis stort antal ensamt boende lärarinnor,

för vilkas trygghet erforderliga åtgärder ännu icke blivit vidtagna.

Hur stort detta antal är, kan överstyrelsen icke med någon större grad av

exakthet angiva utan att först verkställa en ingående undersökning, omfattande

samtliga skoldistrikt i riket. På grund av den korta tid, som är anslagen

för detta yttrandes avgivande, kan en dylik undersökning icke nu

utföras.

Emellertid anser sig överstyrelsen böra lämna följande mera allmänna

uppgifter, som måhända kunna hava en viss betydelse vid den föreliggande

frågans bedömande. Enligt de statistiska redogörelserna för redovisningsåret

1934/1935 — de senaste som föreligga i bearbetat skick — utgjorde

antalet skolor av tredje B-formen samt D-formen, i vilka skolor finnes endast

en läraravdelning och som alltså i detta sammanhang närmast äro av

intresse, respektive 879 och 1.773. En betydande del av de nämnda B-skolorna

ligga i mer eller mindre tätt bebyggda trakter och kunna fördenskull

i nu förevarande sammanhang lämnas ur räkningen, men det finnes också

många B3-skolor, som äro så ensligt belägna, att skyddsåtgärder äro erforderliga

i de fall, då kvinnliga lärare äro anställda.

Vad de mindre folkskolorna beträffar, hava de så gott som undantagslöst

kvinnliga lärare. Ett stort antal av dessa skolor äro avsides belägna. Där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

till kommer att många av de skolbyggnader, som stå till dessa skolors förfogande,

förete stora brister både i fråga örn undervisningslokaler och

tjänstebostäder. I ett flertali fall är det så, att de mest avsides liggande

skolbyggnaderna äro de minst väl utrustade. Olika ledamöter av överstyrelsen

hava vid företagna inspektionsresor iakttagit, att ett stort antal skolor,

särskilt av nu nämnda former, alltjämt icke blott äro mycket illa utrustade

i fråga örn lokaler och undervisningsmateriel utan även ofta sakna varje

särskild anordning, som kan bidraga till att stärka vederbörande lärarinnas

trygghetskänsla. Även om, såsom här förut redan antytts, de lokala skolmyndigheterna

i många fall under senare år beaktat nödvändigheten av att

vidtaga åtgärder till skydd för ensamt boende lärarinnor, äro dock, såsom

framgår av vad nyss anförts, förhållandena ännu långt ifrån tillfredsställande.

överstyrelsen är fullt medveten om att inom vissa skoldistrikt stora

svårigheter möta för vidtagandet av effektiva åtgärder till hävande av isoleringens

olägenheter.

I förut omnämnda cirkulär av år 1916 givas anvisningar på ett flertal

olika anordningar, som lämpligen kunna vidtagas. Bland annat framhålles,

att införande i tjänstebostäderna av vissa signalanordningar, såsom telefon,

vanlig eller lokal, eller elektrisk ringledning, är att anbefalla.

Motionärerna framhålla, att i den utredning örn vidtagande av åtgärder i

syfte att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor, vilken de nu

påyrka, borde särskilt beaktas möjligheten till statsbidrag för framdragande

av telefonledningar till sagda lärarinnors tjänstebostäder.

överstyrelsen finner det uppenbart, att inledande av telefon i tjänstebostäder

för ensamt boende lärarinnor särskilt verksamt skulle stärka dessa

lärarinnors trygghetskänsla. Men lika uppenbart är, att den sålunda ifrågasatta

åtgärden icke kan komma till stånd, utan att staten härtill lämnar

effektivt stöd.

På grund av det anförda får överstyrelsen förklara sig icke hava något

att erinra mot en utredning i motionens syfte.

Stockholm den 18 februari 1938.

J. ENGVALL.

N. J. F. Almkvist.

Georg G. Lindquist.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr S.

5

KUNGL.

TELEGRAFSTYRELSEN.

Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Kungl. Majit har den 11 februari 1938 anmodat telegrafstyrelsen att inkomma

till Riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2 med yttrande

över motion nr 206 i första kammaren. Telegrafstyrelsen får till

åtlydnad härav meddela följande.

I den ifrågavarande motionen har påyrkats vidtagande av åtgärder i syfte

att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor på landsbygden, varvid

motionärerna särskilt framhållit önskvärdheten av att telefon inledes till

vederbörande lärarinnors tjänstebostäder. Med framhållande av att det vore

fråga om mycket avsides belägna skolhus, dit framdragande av telefonledning

bleve mycket kostsamt, ha motionärerna ifrågasatt beviljande av statsbidrag

för ändamålet.

Enligt nu gällande bestämmelser skall abonnent, som är bosatt utanför

den s. k. frikretsen vid telefonstationen, erlägga särskild inträdes- och abonnemangsavgift

för ledning utanför frikrets. Inträdesavgiften utgår med 2

kronor 50 öre per 100 meter ledning, om densamma kan uppläggas på befintlig

stolplinje (eller å ny stolplinje gemensam för minst 5 nya abonnenter),

och med 7 kronor 50 öre per 100 meter ledning, örn ny stolpe (för

mindre än 5 nya abonnenter) måste uppföras. Abonnemangsavgiften utgör

i båda fallen 35 öre per 100 meter ledning och kvartal. För ledning i undervattenskabel

utgå i vissa fall högre avgifter. Abonnent kan dock, örn han

så önskar, själv ombesörja anläggning och underhåll av ledningen utanför

frikretsgränsen, i vilket fall någon hyresavgift till telegrafverket givetvis icke

ifrågakommer. Av tekniska skäl är detta dock numera ej tillåtet för abonnent,

som skall ingå till automatisk telefonstation.

Frikrets fanns tidigare ej inrättad vid stationer med mindre än 35 abonnenter

och vid stationer med 35 abonnenter eller däröver var frikretsen i

allmänhet begränsad till en cirkel med 1.0 kilometers radie. Enligt ett år

1935 fattat beslut skall emellertid vid alla telefonstationer, oavsett stationens

storlek, inrättas frikrets, vilken skall omfatta en cirkel med i allmänhet

minst 2 kilometers radie. På grund av de ofta vidlyftiga arbeten, som äro

förenade med inrättandet eller utvidgandet av frikrets, har ifrågavarande

arbete måst fördelas på en följd av år och beräknas bliva helt avslutat först

år 1941. Antalet stationer med frikrets uppgick den 1 januari 1938 till 4.100,

varav 3.267 hade minst 2 kilometers frikrets. Antalet stationer, där frikrets

ännu ej blivit inrättad, uppgick vid sistnämnda tidpunkt till 1.381.

I skrivelse till Kungl. Majit den 15 februari 1938 angående sådana arbeten,

som utan tidsutdräkt skola kunna igångsättas vid en eventuellt inträdande

ekonomisk depression, har telegrafstyrelsen bland annat föreslagit

såväl en forcering av de nu pågående frikretsarbetena som ock, att vid automatiska

telefonstationer eller där så eljest kan finnas lämpligt abonnenterna

skola befrias från särskilda avgifter för ledning även utanför frikretsgränsen,

under förutsättning att ledningen intages till av styrelsen bestämd station

och att mer än en abonnent må intagas å samma ledning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

Telegrafstyrelsen har i förenämnda skrivelse även upptagit frågan om en

hastigare automatisering av landsbygdens telefonnät, vilken fråga även har

viss betydelse i nu förevarande sammanhang. Värdet av telefonförbindelse

för en ensamboende lärarinna kan nämligen i avsevärd mån reduceras, ifall

telefonstationen icke hålles öppen dygnet runt. Vid manuellt betjänade stationer

bekostar telegrafverket numera nattöppenhållning, örn antalet fortlöpande

huvudabonnemang uppgår till minst 100. Vid mindre manuella

stationer är nattöppenhållning — på abonnenternas bekostnad — endast

undantagsvis genomförd. Öppenhållning dygnet örn kommer emellertid med

tiden att införas vid alla telefonstationer i och med införandet av automatisk

växling.

Även örn stationen är stängd, kan emellertid i flertalet fall möjlighet att

per telefon tillkalla hjälp beredas abonnent, örn ytterligare en abonnent

finnes intagen å samma ledning till stationen, kan förbindelse med denne

abonnent sålunda erhållas utan stationens förmedling. Det kan nämnas, att

det redan nu är mycket vanligt, att två eller flera abonnenter förena sig om

samma ledning till stationen för alt på detta sätt nedbringa sina ledningskostnader.

Skulle någon ytterligare abonnent icke finnas intagen å ledningen,

kan möjlighet till telefonförbindelse erhållas genom att under stationens

stängningstid låta två abonnentledningar stå i direkt förbindelse med

varandra. Slutligen bör nämnas, att även örn växelstationsföreståndaren icke

är skyldig expediera samtal under stationens stängningstid, kunna dock ofta

samtal erhållas under förutsättning att föreståndaren är hemma. Från telegrafstyrelsens

sida ha ansträngningar också gjorts att få sådan passningstjänst

utförd mot särskild betalning för varje under stationens ordinarie

stängningstid expedierat samtal.

Genom det redan pågående arbetet på inrättandet av 2 kilometers frikrets

vid alla telefonstationer, genom automatisering av stationerna på landsbygden

och genom ytterligare utvidgade ledningsförmåner samt icke minst genom

de ständigt tillkommande nya växelstationerna i landets glest befolkade

delar komma efterhand kostnaderna för telefon även för avlägset boende

personer att avsevärt nedbringas. Man torde därför kunna påräkna, att, sedan

ovanstående genomförts, vederbörande själva skola kunna betala sina

telefonförbindelser.

Genomförandet av det program, som telegrafstyrelsen bär har skisserat,

måste emellertid med nödvändighet draga lång tid. Telegrafstyrelsen har

därför genom sina stationsföreståndare sökt inhämta uppgifter örn antalet

ensamboende lärarinnor och örn avståndet från deras bostäder till närmaste

telefonstation. De erhållna uppgifterna göra icke anspråk på absolut riktighet,

men de torde dock kunna vara en god grund för beräkning av vad telefonabonnemang

under nuvarande förhållanden skulle kosta de ensamboende

lärarinnorna. I uppgifterna ingå ej sådana lärarinnor, som bo på kortare

avstånd än 2 kilometer från närmaste telefonstation, eftersom dessa i och

med det pågående och år 1941 avslutade arbetet på inrättandet av 2 kilometers

frikrets vid alla stationer komma att, i den mån så ej redan skett,

erhålla möjlighet att teckna telefonabonnemang mot vanlig inträdes- och

abonnemangsavgift utan tillägg för förhyrd ledning.

Enligt de erhållna uppgifterna uppgick hela antalet ensamboende lärarinnor,

med ovan angiven inskränkning, till omkring 1.100, av vilka ungefär

200 redan hade telefonförbindelse men 900 saknade sådan. För de sistnämnda

900 lärarinnorna kunna med nu gällande avgiftsbestämmelser in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

trädesavgifterna för ledning utanför nuvarande frikrets beräknas komma att

uppgå till sammanlagt cirka 160.000 kronor och abonnemangsavgifterna för

ledning till sammanlagt omkring 65.000 kronor per år. Sedan 2 kilometers

frikrets år 1941 genomförts över hela landet, bli motsvarande kostnader

140.000 respektive 55.000 kronor. Motsvarande belopp för de lärarinnor,

som redan ha telefon och som möjligen, om statsbidrag bleve beviljat, skulle

göra anspråk på att icke bliva satta i sämre ställning, därför att de redan

på egen bekostnad skaffat sig telefonförbindelse, uppgå till i inträdesavgifter

15.000 kronor och i abonnemangsavgifter ungefär 7.000 kronor per år. I

den mån nya växelstationer å landsbygden och utökade ledningsförmåner

tillkomma, minskas ovan angivna ledningskostnader för att eventuellt en

gång i tiden helt falla bort.

Utöver ledningskostnaderna tillkomma vanliga engångs- och årsavgifter,

vilka uppgå, engångsavgiften till 20 kronor och årsavgiften till som regel

70 kronor per abonnemang.

Telegrafstyrelsen vill slutligen framhålla, att styrelsen ämnar ha sin uppmärksamhet

riktad på nu förevarande fråga vid anordnandet av nya växelstationer.

I övrigt vill styrelsen, som icke torde ha att taga ståndpunkt till

frågan huruvida statsbidrag för nu omhandlade ändamål bör beviljas, dock

framhålla, att såsom villkor för eventuellt statsbidrag till anordnande av

telefon åt ensamboende lärarinnor torde böra uppsättas, att telegrafverket

skall äga rättighet att intaga ytterligare abonnenter på ledning, som sträcker

sig utanför stationens frikrets, samt att använda del av ledningen såsom förbindelseledning

till eventuellt tillkommande ny växelstation närmare lärarinnans

bostad.

En avskrift av telegrafstyrelsens ovanberörda skrivelse den 15 februari

1938 bifogas.1

Stockholm den 29 mars 1938.

Kungl, telegrafstyrelsen

A. HAMILTON.

J. Alfr. Lundgren.

H. Heimburger.

i Ej här intaget. Jämför utskottets utlåtande, nr 2, angående förbättrande av landsbygdens

villkor i fråga om post och telefon m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8.

KUNGL.

SOCIALSTYRELSEN.

Stockholm den 26 februari 1938.

Till riksdagens första kammares tillfälliga utskott nr 2.

Genom beslut den 11 februari 1938 har Kungl. Maj:t anbefallt socialstyrelsen

att före den 1 mars 1938 till riksdagens första kammarens tillfälliga

utskott nr 2 inkomma med yttrande — varav bestyrkt avskrift skall av

styrelsen samtidigt insändas till ecklesiastikdepartementet — över en inom

kammaren väckt motion, nr 206, med förslag örn åtgärder för beredande

av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor. I anledning härav får styrelsen

anförande följande.

Det torde icke råda något tvivel örn att i motionen berörda förhållanden

äro av den beskaffenhet, att ett ingripande från det allmännas sida för

beredandet av ökad trygghet och trivsel åt ensamt boende lärarinnor måste

framstå som ett väl motiverat och beaktansvärt önskemål.

Med anledning av en skrivelse från 1914 års riksdag ha tidigare, såsom i

motionen förmäles, åtgärder vidtagits i syfte att tillförsäkra lärarinnor, bosatta

i ensligt belägna skolhus, erforderligt skydd. Det finns också anledning

antaga, att betingelserna för den personliga säkerhetens tryggande i

sådana fall, varom här är fråga, ha blivit väsentligt gynnsammare under

senast förflutna decennier. Icke desto mindre kan med fog göras gällande,

att ytterligare åtgärder krävas med hänsyn till det förhållandet, att ensamt

boende kvinnor i alltför hög grad äro utsatta för att angripas av sådan

»ångestkänsla med därav följande nevroser», varom i motionen talas. De

erfarenhetsrön, som åberopats från en av ordföranden i statens pensionsanstalt,

ledamoten av riksdagens första kammare Olof Olsson verkställd

och i tidskriften Tiden publicerad undersökning, förtjäna även enligt styrelsens

mening att allvarligt uppmärksammas. Denna väl dokumenterade

framställning torde få anses ha klart utvisat, att det stora antalet fall av

förtidspensionering av småskollärarinnor på grund av nerv- eller sinnessjukdomar

äger samband med de psykiska påfrestningar, som kunnat förorsakas

av isolering och ensamhet. Oavsett att lärarinnornas bostadsförhållanden

alltjämt kunna anses innebära vissa risker för den personliga säkerheten,

har man från samhällets sida anledning att behjärta den för dessa

kvinnliga tjänsteinnehavares hälsotillstånd menliga påfrestning, som själva

känslan av isolering medför.

Anvisandet av statsbidrag för framdragande av telefonledningar till de

ensamt boende lärarinnornas tjänstebostäder förordas i motionen som en

möjligen lämplig åtgärd, ägnad att förbättra deras belägenhet. Även ett

av riksdagsmannen Olof Olsson i hans ovan berörda utredning framställt

förslag örn s. k. ensittartillägg, som skulle möjliggöra för lärarinnan att lia

en medhjälperska hos sig i hemmet, omnämnes som ett uppslag, vilket

kunde vara värt att taga under övervägande.

Det vill synas styrelsen, att dessa och andra tänkbara möjligheter till

frågans lösning böra göras till föremål för undersökning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr 8. 9

Med hänvisning till vad ovan anförts, tillstyrker styrelsen, att framställning

hos Kungl. Maj:t göres om en sådan utredning, som i motionen påyrkas.

Styrelsen anser, att en dylik utredning emellertid även bör avse frågan,

i vilken mån andra kategorier av befattningshavare än de här ifrågavarande

lärarinnorna likaledes kunna anses leva under sådana omständigheter,

att skyddsåtgärder av liknande slag från det allmännas sida böra

ifrågakomma.

SIGFRID HANSON.

Sten Ringenson.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande Nr S.

Till riksdagens andra kammares tredje tillfälliga utskott.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening, som beretts

tillfälle att till utskottet avgiva yttrande över en av herr Lundqvist m. fl. i

andra kammaren väckt motion, nr 254, örn åtgärder för beredande av ökad

trygghet åt ensamt boende lärarinnor, vill härmed anföra följande.

Den fråga, som genom förevarande motion ånyo aktualiseras inom riksdagen,

har av Sveriges allmänna folkskollärarförening, till vilken förening

flertalet av ifrågavarande lärare äro anslutna, vid olika tillfällen varit föremål

för uppmärksamhet. Centralstyrelsen kan därför vitsorda, att ett verkligt

behov föreligger av åtgärder i motionens syfte. Centralstyrelsen vill

också understryka, att det är en samhällelig angelägenhet att söka bereda

lärarna bästa möjliga betingelser för ett framgångsrikt arbete i skolan. Av

väsentlig betydelse är härvid att lärare, hänvisade till ensligt belägna tjänstebostäder,

så långt möjligt kunna känna trygghet och lugn. Ur denna synpunkt

är den av motionärerna föreslagna åtgärden att inleda telefon i tjänstebostaden

av stort värde. Vetskapen om att ej vara helt isolerad är givetvis

ägnad att motverka en annars kanske nedbrytande ensamhetskänsla.

Problemet örn ökad trygghet för de ensamtboende lärarinnorna är dock

därmed icke löst. I första hand bör tillses att boställsordningens föreskrifter

överallt noggrant bliva följda. Men även andra utvägar böra undersökas.

Centralstyrelsen vill därför livligt tillstyrka motionen under framhållande

av att en undersökning verkställes, som prövar alla utvägar för

att så långt möjligt bereda trygghet åt dem, som i ensligt belägna skolor

hava att utföra sin lärargärning.

I detta ärendes behandling har hr David Norman icke deltagit.

Stockholm den 28 februari 1938.

Å centralstyrelsens för Sveriges allmänna folkskollärarförening vägnar:

EMIL ELJAS.

/ Gustav Storgård.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1938

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.