Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering jämte i ämnet väckta motioner.

1938-04-22 · 32 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:65, Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1938 kl. 3 e. m.

Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande

jordbruksdepartementet gjorda framställningar

örn anslag till kapitalinvestering jämte i ämnet

väckta motioner.

(lia avd.)

Till jordbruksutskottet hava hänvisats de i statsverkspropositionen gjorda

framställningar om anslag till kapitalinvestering, som röra jordbruksärenden.

Utskottet får härigenom avgiva utlåtande med anledning av berörda i

statsverkspropositionen framställda förslag.

Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet hänvisa till motsvarande

punkter i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 4

januari 1938 (Kapitalbudgeten: bil. 8).

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft åtskilliga i ämnet

väckta motioner.

Statens affärsverksfonder.

Statens reproduktionsanstalt.

l:o) Utökad maskinell utrustning. Under punkt 1 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för

beredande åt statens reproduktionsanstalt av rörelsekapital tillhandahålla

anstalten en rörlig kredit av ytterligare 60,000 kronor eller sålunda av tillhopa

intill 100,000 kronor; dels ock till Utökad maskinell utrustning vid

statens reproduktionsanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 48,000 kronor.

Med Kungl. Majlis förslag avses dels utökning av statens reproduktionsanstalts

kredit i riksgäldskontoret från 40,000 kronor till 100,000 kronor,

dels ock anslagsanvisning för utökande av den maskinella utrustningen vid

anstalten enligt följande, av anstalten gjorda framställning.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 65-

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

För litografiska avdelningen:

1 orginalgravyrraster .................................. kronor 2,800

1 pneumatisk kopieringsapparat med belysningsanordning. . » 5,700

1 övertryckpress ...................................... » 10,500

För typografiska avdelningen:

1 sättmaskin .....................................* 29,000

Summa kronor 48,000.

Utskottet tillstyrker förevarande framställning och hemställer alltså,

att riksdagen må

dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande

åt statens reproduktionsanstalt av rörelsekapital tillhandahålla

anstalten en rörlig kredit av ytterligare 60,000

kronor eller sålunda av tillhopa intill 100,000 kronor;

dels ock till Utökad maskinell utrustning vid statens

reproduktionsanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett

reservationsanslag av 48,000 kronor.

Statens allmänna fastighetsfond.

2:oi) Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalt. Under punkt 2 har

Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalt

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av

24.000 kronor.

Styrelsen för statens växtskyddsanstalt har hemställt om ett anslag av

27.000 kronor för reparation och modernisering av två bostadsbyggnader,

uppförda å ett intill anstaltens institutionsbyggnad beläget område, benämnt

Nedre Carlsro, tillhörande arrendelotten Tivoli under kronoegendomen

Bergshamra nr 1 i Solna socken av Stockholms stad och län.

Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande.

»För att de å området befintliga byggnaderna skola kunna användas för

åsyftat ändamål — till bostäder åt viss personal hos anstalten — hava en del

reparations- och moderniseringsarbeten ansetts behövliga. Byggnadsstyrelsen

har emellertid funnit den mindre av de två ifrågavarande byggnaderna

icke vara i sådant skick, att kostnader för här avsedda arbeten böra nedläggas

på densamma. Med hänsyn härtill torde medel böra anvisas endast

för iordningställande av den större byggnaden. I enlighet med byggnadsstyrelsens

beräkningar böra kostnaderna härför uppskattas till 24,000 kronor.»

Å driftbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 24,000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65-

3

Utskottet har intet att erinra mot förevarande framställning och hemställer

alltså,

att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalt

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 24,000 kronor.

3:o) Byggnadsarbeten vid statens centrala frökontrollanstalt. Under punkt

3 har Kungl Majit föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid statens

centrala frökontrollanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 38,500 kronor.

Med Kungl. Majits förslag avses anslagsanvisning för vissa byggnadsarbeten

vid statens centrala frökontrollanstalts institutionbyggnad. Den av

anstalten nu upptagna kontrollen över utsädespotatis och analysering av

kvaliteten utav matpotatis ha medfört ett stark behov av ökade lokalutrymmen.

Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 38,500 kronor.

Då framställningen icke föranlett någon utskottets erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid statens centrala

frökontrollanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 38,500 kronor.

4:o) Byggnadsarbeten vid skogshögskolan. Under punkt 4 har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid skogshögskolan för

budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 36,700 kronor.

Med Kungl. Majits förslag avses anslagsanvisning för beredande av utökade

lokalutrymmen vid skogshögskolan. Det ökade lokalbehovet sammanhänger

med den av 1936 års riksdag godtagna planen för skogsundervisningens

omorganisation.

Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 36,700 kronor.

Utskottet, som biträder Kungl. Majits framställning, hemställer,

att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid skogshögskolan

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av

36,700 kronor.

Utskotta.

Utskottet.

Utskottet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Statens utlåningsfonder.

5:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Under

punkt 5 har Kungl. Maj:t föreslagil riksdagen att dels medgiva, att Kungl.

Maj:t må under budgetåret 1938/1939 från lånefonden för inköp av avelshingstar

av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 275,000 kronor, dels

ock till Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras för budgetåret

1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

Gällande bestämmelser för lån från fonden återfinnas i kungörelsen den

12 juni 1931 (nr 217).

De utlåningsbelopp från fonden, vilka bestämts för de budgetår under

vilka fonden ägt bestånd, ävensom storleken av de anslag, vilka för samma

budgetår anvisats för kapitalökning å fonden, framgå av följande sammanställning:
Högsta

med- För kapital
-

givna utlå- bildning an
Budgetår

ningsbelopp visat anslag.

Kronor Kronor

1931/1932 ...................... 200,000 200,000

1932/1933 ...................... 190,000 150,000

1933/1934 ...................... 160,000 100,000

1934/1935 ...................... 160,000 85,000

1935/1936 ...................... 175,000 65,000

1936/1937 ...................... 175,000 —

1937/1938 ...................... 175,000 16,000.

Kungl. Maj.ts framställning innefattar förslag, att högsta medgivna utlåningsbeloppet

från fonden för nästkommande budgetår — med hänsyn till

rådande starka efterfrågan å lån från fonden — i enlighet med lantbruksstyrelsen

förslag höjes till 275,000 kronor, samt att såsom kapitalökning till

fonden anvisas ett belopp av 100,000 kronor.

Å driftbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 100,000 kronor.

Utskottat. Utskottet, som tillstyrker förevarande framställning, hemställer,

att riksdagen må

1) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1938/

1939 från lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras

bevilja lån intill ett belopp av 275,000 kronor;

2) till Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 100,000 kronor.

\

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

5

6: o) Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras. Under punkt

6 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att

1) besluta inrättande av lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk

ras, vilken fond skall förvaltas av statskontoret och varifrån statslån må i

mån av tillgång tilldelas hushållningssällskapen i de sex nordligaste länen

för utlämnande av lån för dylika inköp;

2) bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen tillstyrkta grunder, utfärda erforderliga bestämmelser

för erhållande och tillgodonjutande av lån ur omförmälda fond;

3) till Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras för budgetåret

1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.

Sedan riksdagen i skrivelse den 11 maj 1937, nr 288 -— under åberopande

av jordbruksutskottets, av riksdagen godkända utlåtande nr 75 i anledning

av en inom första kammaren väckt motion, nr 175 — anhållit, att Kungl.

Majit ville låta utreda frågan om inrättande för Norrlands vidkommande

av en lånefond för inköp av nordsvenska ston samt till 1938 års riksdag avlåta

förslag i ämnet, har Kungl. Majit den 4 juni 1937 anbefallt lantbruksstyrelsen

att verkställa den begärda utredningen samt att därmed jämte

förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.

I skrivelse den 6 september 1937 har nu lantbruksstyrelsen hemställt, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels att inrätta en lånefond till underlättande

av inköp av avelsston av nordsvensk ras inom de sex nordligaste

länen, dels ock att för sagda ändamål för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor att utgå av totalisatormedel. Vid skrivelsen

har bland annat fogats förslag till kungörelse angående allmänna villkor

och bestämmelser för lån från lånefonden för inköp av avelsston av

nordsvensk ras.

Lantbruksstyrelsen har föreslagit, bland annat, följande bestämmelser rörande

lån ur fonden.

Lån borde kunna utgå med högst 1,500 kronor för varje sto och samma

låntagare på grund av särskilda dylika lån icke samtidigt få häfta i skuld

till högre belopp än 3,000 kronor. I fråga örn sättet för inköp av sto torde

böra gälla, att statslån icke finge beviljas annat än för inköp genom vederbörande

hushållningssällskaps förmedling av sto, vilket i samband med

hästpremieringsförrättning uppvisats inför vederbörande premieringsnämnd

och då av nämnden godkänts till erhållande av lån. Såsom villkor för låns

åtnjutande torde böra föreskrivas, att innehavare av med lånet inköpt sto

skulle vara skyldig att årligen låta betäcka stoet med premierad hingst.

Med hänsyn till vikten av ökad inhemsk produktion av nordsvenska

hästar torde härstamningsfordringarna beträffande avelsston, för vilkas

förvärvande avelslån vore avsedda alt utlämnas ur den nu ifrågasatta

fonden, icke böra ställas alltför höga. I sådant hänseende syntes

böra gälla, att nämnda fordringar inskränktes därtill, att med anlitande

av dylikt lån inköpt sto skulle vara fallet efter kvalificerad far och

undan mor med kvalificerad far eller i det fall, då stoet kunde anses typiskt

för sin ras, efter kvalificerad far. I övrigt torde beträffande lånerörelsen

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

böra i tillämpliga delar gälla i huvudsak samma bestämmelser som föreskrivits

i fråga om lån ur lånefonden för inköp av ädla avelsston.

Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.

»Med hänsyn till önskvärdheten av statens medverkan till åtgärder ägnade

att åstadkomma en erforderlig ökning av den inhemska produktionen av

nordsvenska hästar vill jag biträda lantbruksstyrelsens förslag om inrättande

av en särskild lånefond till underlättande av inköp av avelsston av nordsvensk

ras. Jag förordar alltså, att genom statens försorg en dylik lånefond

inrättas från och med den 1 juli 1938. Fonden — som torde böra förvaltas

av statskontoret — bör av skäl, som av lantbruksstyrelsen andragits, hava

avseende endast å de sex nordligaste länen. 1 enlighet med styrelsens förslag

må Kungl. Majit — efter det lantbruksstyrelsen yttrat sig över inkomna

ansökningar — kunna tilldela hushållningssällskapen i nämnda län statslån

för utlämnande av lån för inköp av avelsston av nordsvensk ras. Såväl statslån

som av hushållningssällskap utlämnade lån torde åtnjutas räntefritt och

i regel återbetalas med en femtedel vid utgången av ett vart av de från lånets

lyftningsdag närmast löpande fem åren. Jämväl i övrigt anser jag de av

lantbruksstyrelsen angivna grunderna för utlämnande av lån från ifrågavarande

fond kunna i huvudsak godtagas.»

Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 200,000 kronor, att avräknas mot

totalisatormedlen.

Utskottet har icke något att erinra mot ifrågavarande förslag, som föranletts

av framställning från 1937 års riksdag. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

1) besluta inrättande av lånefonden för inköp av avelsston

av nordsvensk ras, vilken fond skall förvaltas av statskontoret

och varifrån statslån må i mån av tillgång tilldelas

hushållningssällskapen i de sex nordligaste länen för utlämnande

av lån för dylika inköp;

2) bemyndiga Kungl. Majit alt, i huvudsaklig överensstämmelse

med av departementschefen tillstyrkta grunder,

utfärda erforderliga bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande

av lån ur omförmälda fond;

3) till Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av

200,000 kronor.

7:o) Statens kaninavelslåncfond. Under punkt 7 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att

dels besluta inrättande av en statlig utlåningsfond, benämnd statens kaninavelslånefond,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

7

dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angivits i statsrådsprotokollet,

dels till Statens kaninavelslånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa ett

reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock medgiva, att därjämte de medel, som av Kungl. Majit den 3 april

1936 anvisats till diversemedelstiteln »lån för främjande av kaninskötsel»,

må tillföras fonden.

Med anledning av en framställning av Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund

ställde Kungl. Majit genom beslut den 3 april 1936 till förfogande ett

belopp av 5,000 kronor för utlämnande försöksvis av lån till företrädesvis

mindre jordbrukare, som önskade idka kaninskötsel såsom binäring, för

inköp av avelsdjur och för anskaffande av burar m. m. Medlen anvisades

från reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar

för att avsättas till en särskild diversemedelstitel, benämnd

»Lån för främjande av kaninskötsel». Vid utlåningen skulle tillämpas följande

huvudgrunder:

1) Lån skulle endast få tilldelas den, som kunde anses äga förutsättningar

för kaninuppfödning och vore i behov av understöd för bedrivande av sådan

verksamhet.

2) Lån skulle ej få beviljas samma låntagare till högre belopp än 300 kronor.

3) Å lån skulle icke erläggas någon ränta. Lån skulle vara amorteringsfritt

under de två första åren och återbetalas under loppet av de därpå följande

fem åren med en femtedel ärligen; lantagaren dock obetaget att före

lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av lånet. Fullgjordes icke

föreskriven kapitalavbetalning inom åtta dagar efter fastställd förfallodag,

skulle låntagaren vara skyldig att erlägga ränta å det till betalning förfallna

beloppet med sex procent från förfallodagen.

4) Ansökning om lån skulle ställas till lantbruksstyrelsen samt insändas till

Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund, som hade att efter erforderlig

närmare utredning rörande lånesökandens förhållanden m. m. översända ansökningshandlingarna

med eget yttrande till lantbruksstyrelsen.

5) Lån skulle beviljas av lantbruksstyrelsen.

6) Beviljat lån skulle utlämnas genom statskontoret. Innan lån utbetalades,

skulle låntagaren hava till statskontoret avlämnat dels av låntagaren till

statskontoret eller order utfärdad, av statskontoret godkänd förbindelse att

återbetala lånet inom föreskriven tid, dels ock av statskontoret godkänd säkerhet

för lånet.

Därest statskontoret under lånetiden skulle finna för lån ställd säkerhet hava

undergått sådan förändring, att den icke kunde anses tillfredsställande, skulle

låntagaren inom två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna

sådana nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret godkändes. Bruste låntagaren

i honom åliggande förpliktelser i fråga örn amortering eller ställande

av säkerhet, skulle statskontoret äga förklara lånet vara genast eller inom

viss tid förfallet till betalning.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Nämnas må även, att Kungl. Maj:t genom beslut den 12 juni 1936 av förenämnda

anslag anvisade ett belopp av 6,500 kronor till åtgärder under tiden

den 1 juli 1936—30 juni 1937 till kaninavelns befrämjande, att utgå med 5,000

kronor till Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund såsom bidrag till främjande

av dess verksamhet, därav 4,000 kronor till upprätthållande av en central

rådfrågningsbyrå i Stockholm, och med 1.500 kronor till lantbruksstyrelsen

för anordnande i samråd med riksförbundet av allmänna praktiska

kurser för kaninuppfödare.

I en den 30 januari 1937 dagtecknad skrivelse, vilken av lantbruksstyrelsen

med eget utlåtande den 6 februari 1937 överlämnats till Kungl. Majit

och varöver statskontoret den 3 mars 1937 avgivit infordrat utlåtande, har

Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund anhållit, att ett anslag av 10,000

kronor måtte anvisas till en fond för stödlån till behövande kaninuppfödare

bland jordbrukare samt bland industriarbetare i områden där arbetslöshet

vore rådande. De föreslagna stödlånen borde utlämnas med högst 300 kronor

till varje lånesökande. Villkoren för lån borde motsvara dem, som varit gällande

enligt Kungl. Maj :ts beslut den 3 april 1936.

Departementschefen har efter redogörelse för lantbruksstyrelsen och statskontorets

utlåtanden i ärendet anfört följande.

»Då kaninuppfödning i synnerhet kan hava betydelse såsom kompletterande

förvärvskälla för det mindre jordbruket men dettas utövare ofta hava

svårt att förfoga över medel för de visserligen ganska ringa kapitalutlägg,

som erfordras för igångsättande av kaninuppfödning, för inköp av avelsdjur,

anskaffande av burar m. m., hava under år 1936, såsom framgår av

förestående redogörelse, enligt beslut av Kungl. Majit medel ställts till förfogande

för stödjande av kaninuppfödningen genom utlämnande av mindre

lån. Erfarenheterna av denna låneverksamhet synas hava varit tillfredsställande.

På grund härav anser jag ifrågavarande statliga utlåning böra fortsättas.

För ändamålet torde, i anslutning till vad statskontoret uttalat, en särskild

lånefond böra inrättas. Denna, som torde böra stå under statskontorets förvaltning,

kan lämpligen benämnas »Statens kaninavelslånefond».

Lån torde böra utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som

angivits i Kungl. Majits beslut den 3 april 1936. Detta innebär bland annat,

att lån icke må beviljas till högre belopp än 300 kronor samt att lånen skola

vara räntefria.

Till den av mig sålunda föreslagna lånefonden torde böra anvisas ett belopp

av 10,000 kronor. Dessutom bör fonden övertaga de lån, som enligt Kungl.

Majits beslut den 3 april 1936 utlämnats från då anvisad diversemedelstitel,

varjämte till fonden bör överföras den kontanta behållning, som kan finnas

å sagda titel.»

Å driftbudgeten, har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 10,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65-

Utskottet hyser visserligen någon tvekan, huruvida föreslagna form att

uppmuntra ifrågavarande smådjursavel är ändamålsenlig, men vill dock, på

de av departementschefen angivna skäl, icke motsätta sig bifall till Kungl.

Maj :ts framställning. Utskottet hemställer fördenskull,

att riksdagen må,

dels besluta inrättande av en statlig utlåningsfond, benämnd

statens kaninavelslånefond,

dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som i det föregående angivits,

dels till Statens kaninavelslånefond för budgetåret 1938/

1939 anvisa ett reservationsanslag av 10,000 kronor,

dels ock medgiva, att därjämte de medel, som av Kungl.

Majit den 3 april 1936 anvisats till diversemedelstiteln »lån

för främjande av kaninskötsel», må tillföras fonden.

8:o) Statens fjäderfälånefond. Under punkt 8 har departementschefen

lämnat en redogörelse för anslagsfrågans läge samt tillika anmält, att anvisande

av nytt kapital till statens fjäderfälånefond för budgetåret 1938 1939

icke torde vara erfoderligt.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 120

av herr Mannerskantz m. fl. och II: 226 av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,

bland annat, att riksdagen må besluta, att den årliga räntan å lån

utlämnade från statens fjäderfälånefond måtte nedsättas till 3.6 procent

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

Av utskottet ha i vederbörlig ordning införskaffats yttranden från fullmäktige

i riksgäldskontoret och statskontoret över dels ifrågavarande motioner

I: 120 och II: 226 om nedsättning av räntan till 3.6 procent å lån från

statens fjäderfälånefond och andra statens utlåningsfonder, dels de likalydande

motionerna I: 190 och II: 303 örn sänkning av räntan å egnahemslån

för jordbrukslägenheter till 3 procent och dels motionen I: 191 örn sänkning

av räntan å lån ur täckdiknings- och gödselvårdslånefonderna till 3

procent. Redogörelse för yttrandenas innehåll lämnas här nedan.

I kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 235) med däri genom kungörelsen nr

608/1937 gjord ändring lia meddelats närmare villkor och bestämmelser för

lån från statens fjäderfälånefond.

Enligt kungörelsen kan ekonomisk förening, som har till ändamål att

främja avsättning av ägg eller att idka gödning och slakt av fjäderfä, under

vissa villkor erhålla lån från fonden för a) anläggande, inrättande eller

inköp av äggpackerier eller av för lagring eller konservering av ägg avsedda

lokaler med tillhörande inredning och utrustning, b) anläggande,

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö.

inrättande eller inköp av anstalter, likaledes med tillhörande inredning

och utrustning, för gödning och slakt av fjäderfä, c) ombyggnad av packerier,

lokaler eller anstalter av omförmält slag eller d) vidtagande i dylika

packerier, lokaler eller anstalter av tekniska förbättringar med avseende

å inredning eller utrustning. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta efter fyra

procent om året från lyftningsdagen; dock vare låntagaren skyldig att framdeles

vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till

den effektiva medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma.

Lån amorteras från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket

lånet till någon del första gången lvftats, med lika belopp årligen under den

tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande

att amorteringstiden sättes beträffande lån för anläggande, inrättande,

inköp eller ombyggnad av gödnings- och slaktanstalt eller för vidtagande

av tekniska förbättringar i dylik anstalt eller i äggpackeri eller lagringseller

konserveringslokal till högst 10 år och beträffande annat lån till minst

10, högst 20 år.

Vid 1935 års riksdag hemställdes i då väckta motioner (I: 195—218 och

II: 356—379), att räntan å lån ur statens fjäderfälånefond och andra statens

utlåningslånefonder måtte nedsättas till högst 3.5 procent.

Jordbruksutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 49

punkt 4:o), att för en allmän sänkning till 3.5 procent av räntorna å lån

från såväl de i motionerna omnämnda som andra statens utlåningsfonder

ett belopp av 52,931,538 kronor 1 öre lånemedelskapital skulle behöva ersättas

av skattemedel. Utskottet anförde vidare, bland annat, följande.

Ehuru utskottet delar motionärernas åsikt, att lån från ifrågavarande

fonder, som tjäna samhällsnyttiga ändamål, böra vara begärliga för lånesökande,

kan utskottet likväl icke tillstyrka så stora uppoffringar för genomförande

av en allmän räntesänkning som de nu angivna. Utskottet

vill i detta sammanhang framhålla, att — även örn räntan å statslånen i

och för sig kan förefalla hög —• lånen dock kunna vara fördelaktiga på

grund av de särskilda förmåner staten erbjuder. Sålunda åtnjutes bland

annat räntefrihet under två eller flera år från lyftningsdagen för lån ur

flera av de i motionerna omnämnda fonderna, exempelvis gödselvårdslånefonden,

spannmålslagerhusfonden, täckdikningslånefonden och allmänna

nyodlingsfonden.

På nu angivna skäl kan utskottet icke biträda motionärernas förslag om

sänkning av räntan å lån från statens utlåningsfonder. Med hänsyn till

att en dylik räntesänkning i och för sig är synnerligen önskvärd förutsätter

utskottet emellertid, att Kungl. Majit med uppmärksamhet följer denna

fråga och att det rådande låga ränteläget så snart som möjligt utnyttjas

för statens upplåning, varigenom beredes möjlighet för utlåningsräntans

sänkning.

1937 års riksdag beslöt på förslag av Kungl. Majit (prop. nr 1; statsutskottets

uti. nr 68; R. skr. nr 222) en nedsättning av räntesatsen från dåvarande

4V2 till 4 procent å ett flertal utlåningsfonder, bland andra statens fjäderfälånefond,

statens fruktodlingsiånefond, statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden,

statens slakterilånefond, kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond

samt virkesmätningslånefonden. Räntesänkningen förbands

emellertid med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den höj
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

11

liing av räntefoten, som Kungl. Maj:t med hänsyn till utvecklingen av den

effektiva medelräntan av den fonderade statsskulden prövar påkallad.

Motionärerna åsyfta nu en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till

3.6 procent.

Fullmäktige i riksgäldskontoret lia i sitt yttrande till utskottet anfört huvudsakligen

följande.

»Erinras må, att 1937 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslöt att från

och med den 1 juli samma år sänka utlåningsräntan för åtskilliga fonder

från 4J/2 till 4 °/o. Räntesänkningen motiverades med att den effektiva medelräntefoten

å den fonderade statsskulden under de senare åren nedgått till omkring

4 %. Man torde därför kunna utgå från, att utlåningsräntan för i motionen

avsedda fonder kommer att nedsättas, därest nämnda medelräntefot

skulle ytterligare nedgå. Den effektiva medelräntefoten å den fonderade

statsskulden utgjorde för budgetåret 1936/37 4.04 % och har — under förutsättning

dels att erforderlig ny fonderad upplåning sker mot 3 °/o ränta, dels

ock att samtliga successivt konvertibla statslån, löpande med högre ränta

än 3 %>, konverteras till denna räntefot — beräknats för budgetåret 1938/39

till 3.8 %, för budgetåret 1939/40 till 3.6 °/o och för budgetåret 1940/41 till

3.4 °/o. Under angivna förutsättning skulle sålunda först den 1 juli 1940 föreligga

möjlighet för en räntesänkning till 3.6 °/o.

Motionerna åsyfta emellertid en omedelbar räntesänkning. En dylik torde

icke kunna genomföras utan att betydande belopp skattemedel ställas till

förfogande för täckande av det avskrivningsbehov, som skulle uppkomma

genom räntenedsättningen. I avseende härå få fullmäktige erinra, att Kungl.

Maj:t i propositionen nr 2 till innevarande års riksdag framlagt en beräkning

av beloppet för den avskrivning, som erfordras för att de i rikshuvudboken

redovisade kapitalvärdena för statens utlåningsfonder i allmänhet

skola vid övergången till det nya budgetsystemet avse endast räntabla investeringar.

Denna beräkning är uppgjord med utgångspunkt från de för

fonderna nu gällande utlåningsvillkoren och under antagande att full förräntning

föreligger vid 4 °/o. Beräkningen utvisar, att det oräntabla lånekapital,

som förefinnes i vissa fonder och vilket är avsett att avskrivas, uppväges

av i andra fonder investerade räntabla skattemedel, i följd varav några

anslag av skattemedel icke erfordras för avskrivningen. Denna kalkyl skulle

emellertid rubbas, om den i motionerna föreslagna räntenedsättningen komme

att genomföras. Räntenedsättningen skulle sålunda aktualisera ett avskrivningsbehov

beträffande ifrågavarande fonder till ett belopp av 11.21

milj. kr., motsvarande 10 % av fondernas kapitaltillgångar, i propositionen

upptagna till sammanlagt 112.15 milj. kr., vari egnahemslånen för bostadslägenheter

(efter år 1919) enligt uppgift från statskontoret ingå med 75.00

milj. kr. För ovannämnda belopp av 11.21 milj. kr. måste täckning beredas.

Att såsom i motionerna gjorts gällande, staten skulle diskontera ett väntat

fortsatt räntefall och med hänsyn därtill underlåta att verkställa den erforderliga

avskrivningen lärer ej kunna ifrågakomma.

Under de senare åren verkställda sänkningar av utlåningsräntan å statens

utlåningsfonder hava av praktiska skid icke skett med mindre än V2 procent

för varje gång. Under en sjunkande ränteutveckling gör staten härigenom

visserligen en räntevist men denna uppväges av motsvarande ränteförlust

vid stigande räntor. Att märka är nämligen, vilket motionärerna synas hava

förbisett, att ifrågavarande räntesänkningar förbundits med skyldighet för

låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten, som Kungl.

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Majit med hänsyn till utvecklingen av den effektiva medelräntefoten ä den

fonderade statsskulden prövar påkallad. Erinras må dessutom i detta sammanhang,

att några särskilda avgifter för täckande av statens förvaltningskostnader

och förlustrisker å utlåningen icke uttagas av låntagarna.

Vid den i propositionen nr 2 verkställda undersökningen rörande räntabiliteten

av det i utlåningsfonderna för närvarande investerade statskapitalet

har det för varje fond erhållna procenttalet för förräntningen ställts i

relation till en räntefot av 4 %>, d. v. s. den räntefot, vid vilken full förräntning

numera anses föreligga. Det därvid erhållna relationstalet — förräntningskvoten

— utvisar hur stor del av fondens kapital, som är fullt

räntabel. Det har sitt intresse att från denna utredning sammanställa förräntningskvoterna

för de i motionerna avsedda fonderna.

Förräntningskvoterna utgöra

för gödselvårdslånefonden .................................. 73.3 %

» spannmålslagerhusfonden (lagerhus) ...................... 85.6 %

» egnahemslånefonden (samtliga lån efter 1919) ............ 93.4 %

» täckdikningslånefonden ................................ 68.4 %

» allmänna nyodlingslånefonden .......................... 62.3 %

» övriga i motionen upptagna fonder........................ 100.0 °/o.

Det framgår alltså, att de nuvarande räntevillkoren för fem fonder icke

medgiva full förräntning av investerat kapital. Väsentligen beror detta på

att lånevillkoren innefatta viss räntefrihet, varigenom den genomsnittliga

förräntningen av ett lån under hela löptiden understiger den fastställda räntefoten

av 4 °/o.

En sänkning av utlåningsräntan för de i motionerna uppräknade fonderna

torde icke kunna genomföras utan att samtidigt räntan sänkes å följande

fonder, för vilka för närvarande gäller en utlåningsränta av 4 °/o, nämligen

statens bostadslånefond, lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby

(41/2 % å vissa lån), lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande

samhällen (43/4 % under amorteringsfria tiden), lånefonden för anskaffning

av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvägar, vattenkraftslånefonden,

luftfartslånefonden, statens lcalkbrukslånefond, kraftledningslånefonden,

lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift, liemslöjdslånefonden,

industrilånefonden, statens hantverkslånefond, rederilånefonden och

statens sekundärlånefond för rederinäringen ävensom jordförmedlingsfonden.

Med utgångspunkt från i propositionen nr 2 meddelade uppgifter örn nu angivna

fonders kapitalställning skulle en räntesänkning från 4 °/o till 3.6 %

innebära, att för dessa fonder skulle uppkomma ett oräntabelt kapital å sammanlagt

(10 % X 87.94) 8.79 milj. kr., för vars täckande avskrivningsmedel

måste ställas till förfogande.

En omedelbar räntenedsättning från 4 % till 3.6 °/o för vissa utlåningsfonder

medför en sänkning av fondernas förräntningskvoter och därmed

ökade krav på avskrivningsmedel vid nya kapitalinvesteringar.

Därjämte må framhållas, att en räntesänkning skulle medföra minskning i

de beräknade ränteinkomsterna för ovanberörda utlåningsfonder samt dessutom

för allmänna järnvägslånefonden. Beträffande sistnämnda fond skulle

enligt förslaget i proposition nr 2 icke ske någon avskrivning av oräntabelt

kapital men å andra sidan torde anledning saknas att undantaga fonden, vars

utlåningsränta för närvarande är 4 %, från en eventuell räntesänkning.

Med åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige hemställa, att utskottet

ville avstyrka samtliga förevarande motioner.»

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65-

13

Statskontoret har i sitt yttrande framhållit, att någon förändring av mera

väsentlig betydelse beträffande medelräntan å den fonderade statsskulden

icke inträffat, sedan frågan om räntesänkning å lån från statens utlåningsfonder

var föremål för prövning vid 1937 års riksdag, ävensom att de föreslagna

räntesänkningarna skulle medföra — förutom minskning av fondernas

beräknade avkastning —- avsevärda medelsbehov för avskrivning av

i utlåningsfonderna investerat kapital. Under sådana förhållanden funne

sig statskontoret böra avstyrka bifall till motionerna. Ämbetsverket ville

i övrigt såsom sin mening uttala, att skäl icke syntes föreligga att under

löpande lånetid göra räntan å lån från statens utlåningsfonder -—- vilka

lån vore jämförelsevis långfristiga — alltför beroende av växlingarna å

allmänna lånemarknaden.

Såsom förut berörts erfordras icke någon kapitalinvestering till fonden utskottet.

för nästa budgetår.

Vidkommande härefter förslaget om sänkning av räntan å lån från statens

fjäderfälånefond och åtskilliga andra statens utlåningsfonder från 4 till

3.6 procent ha motionärerna framhållit, bland annat, att om utlåningsräntorna

ej nu sänktes under 4 procent och den effektiva medelräntefoten

å den fonderade statsskulden redan från slutet av år 1937 underskridit 4

procent, staten därefter skulle komma att taga mellanhandsvinst på sin

utlåning. Ett sådant förhållande kunde motionärerna icke anse överensstämma

med den ledande tanken i statens låneverksamhet.

Utskottet vill till en början erinra, att den effektiva medelräntan för statens

upplåning för budgetåret 1936/1937 utgjorde 4.04 procent. Enligt vad

fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt yttrande angivit, har den effektiva medelräntan

å den fonderade statsskulden — under förutsättning dels att erforderlig

ny fonderad upplåning sker mot 3 procent ränta, dels ock att samtliga

successivt konvertibla statslån, löpande med högre ränta än 3 procent,

konverteras till denna räntefot — beräknats för budgetåret 1938/1939 till

3.8 procent, för budgetåret 1939/1940 till 3.6 procent och för budgetåret 1940/

1941 till 3.4 procent. Under angivna förutsättning anse fullmäktige först den

1 juli 1940 föreligga möjlighet för en räntesänkning till 3.6 procent.

En omedelbar räntesänkning torde enligt fullmäktiges och statskontorets

uppfattning icke kunna genomföras utan att det avskrivningsbehov, som

skulle uppkomma genom räntenedsättningen, tillgodoses. Fullmäktige angiva

detta avskrivningsbehov till 11,210,000 kronor, motsvarande 10 procent

av fondernas kapitaltillgångar. Emellertid torde ett bifall till motionerna

med största sannolikhet medföra krav på enahanda nedsättning av räntan

även å lån från andra statens utlåningsfonder. Vidare lärer en omedelbar

räntenedsättning från 4 till 3.6 procent för vissa fonder medföra en sänkning

av fondernas förräntningskvoter och därmed ökade krav på avskrivningsmedel

vid nya kapitalinvesteringar. Slutligen skulle en räntesänkning medföra

minskning i de beräknade ränteinkomsterna för fonderna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

I likhet med vad jordbruksutskottet vid 1935 års riksdag anförde, torde

tillses, att lån från ifrågavarande fonder, som tjäna samhällsnyttiga ändamål,

äro begärliga för lånesökandena. Emellertid anser sig utskottet icke

böra tillstyrka så stora uppoffringar för genomförande av en allmän räntesänkning,

som förut angivits. Även örn räntan å statslånen i och för sig

kan förefalla hög, kunna lånen vara fördelaktiga på grund av de särskilda

förmåner, staten erbjuder. Sålunda åtnjutes bland annat räntefrihet under

tva eller flera ar fran lyftningsdagen för lån ur flera av de i motionerna omnämnda

fonderna, exempelvis gödselvårdslånefonden, spannmålslagerhusfonden,

täckdikningslånefonden och allmänna nyodlingsfonden.

Inom utskottet har uttalats den meningen, att räntan å lånen borde provisoriskt

sänkas till 3.6 procent under en tid av två år eller til! den 1 juli

1940. Därest den effektiva medelräntan icke då sjunkit till 3.6 procent,-skulle

räntan ånyo få återgå till den högre räntesatsen. Eftersom åtgärden endast

vöre av provisorisk art och motiverad av den pågående successiva räntesänkningen

i statens upplåning, förmenades, att åtgärden icke skulle behöva

medföra annan följd än att därigenom föranledd minskning i de beräknade

ränteinkomsterna för fonderna ersattes med särskilda anvisningar å driftbudgeten.

Den sålunda föreslagna räntesänkningen å samtliga ifrågavarande fonder,

såväl de med motionerna avsedda som de av fullmäktige i riksgäldskontoret

särskilt angivna, torde medföra en minskning i de uti årets statsverksproposition

beräknade ränteinkomsterna för fonderna med, i runt tal, 650,000

kronor. En nedsättning av räntan å fonderna vid nuvarande ränteläge

utan att samtidigt verkställa erforderliga avskrivningar torde emellertid icke

vara förenlig med principen, att de i rikshuvudboken redovisade kapitalvärdena

för statens utlåningar skola avse endast räntabla investeringar. Även

en tillfällig räntenedsättning lärer minska fondernas räntabilitet. Vidare får

enligt utskottets uppfattning i detta sammanhang icke förbises, att absolut

visshet för att de av fullmäktige i riksgäldskontoret angivna förutsättningarna

för en ytterligare sänkning av medelräntefoten å den fonderade statsskulden

komma att inträffa ingalunda föreligger.

Pa nu angivna skäl kan utskottet icke biträda förslagen om sänkning av

räntan å lån från statens utlåningsfonder. Då en dylik räntesänkning i och

för sig är synnerligen önskvärd, väll utskottet emellertid föreslå, att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning rörande möjligheterna

för utlåningsräntans sänkning. Så snart ett lägre ränteläge kunnat utnyttjas

för statens upplåning, torde Kungl. Majit, i enlighet med vad utredningen

må giva vid handen, böra förelägga riksdagen förslag om nedsättning

av räntan å lån från utlåningsfonderna.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av motionerna I: 120 och II: 226,

må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö. 15

ville låta utreda möjligheterna att sänka räntan å lån från

statens utlåningsfonder, samt att Kungl. Majit underställer

riksdagen de förslag, vartill utredningen må föranleda.

9:o) Gödselvårdslånefonden. Under punkt 9 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att till Gödselvårdslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa ett

reservationsanslag av 500,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 120 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med lii 226 av herr

Liedberg m. fl., vari hemställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att

den årliga räntan å lån utlämnade från gödselvårdslånefonden måtte nedsättas

till 3.6 procent; samt

2) I: 191 av herr Egnell m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta

sådan ändring av gällande bestämmelser i fråga om lån ur statens täckdiknings-

och gödselvårdslånefonder att den ränta, som för dessa skall utgå,

sänkes från 4 procent till 3 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

Över dessa motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga örn

yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.

Gällande bestämmelser för lånerörelsen äro intagna i kungörelsen den 11

juli 1918 (nr 576) med däri genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927, 132/

1931 och 632/1937 gjorda ändringar.

Statslån från fonden tilldelas hushållningssällskap för att därav utlämna

lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar

inom vederbörande djurstallar, som betingas av en rationell gödselvård

(gödselvårdslån). Gödselvårdslån kan beviljas ägare eller brukare av åker

eller annan odlad jord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet

är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd

samt må ej beviljas till högre belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer

än 75 procent av den beräknade kostnaden för anläggningen.^

För lånen åtnjutes amorterings- och räntefrihet under två år från lyftningsdagen.

Sedan lånet innehafts under sagda två år, skall vid utgången

av vart och ett av de därpå följande tio åren dels återbetalas en tiondel

av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter fyra procent

för år å oguldet kapitalbelopp.

Kungl. Maj.ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom

kapitalökning till fonden för budgetåret 1938/1939 av ett reservationsanslag

av 500,000 kronor, avsett att jämte under budgetåret inflytande amorteringar,

beräknade till 178,000 kronor, täcka lånebehovet under budgetåret.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

Å driftbudgeten har Kungl. Maj :t föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 135,000 kronor.

Motionerna I: 120 oell 11: 226 åsyfta en sänkning av nu gällande ränta å

lån ur fonden från 4 till 3.6 procent.

Motionen I: 191 avser en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3

procent.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.

På skäl, som angivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag,

till Gödselvårdslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 500,000 kronor;

B) att motionerna I: 120 och II: 226 samt I: 191, såvitt desamma

behandlats under förevarande punkt, må anses besvarade

genom vad utskottet anfört och hemställt under

punkt 8 här ovan.

10:o) Statens fruktodlingslånefond. Under punkt 10 har Kungl. Majit

föreslagit riksdagen att till Statens fruktodlingslånefond för budgetåret 1938/

1939 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 120

av herr Mannerskantz m. fl. och 11:226 av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,

bland annat, att riksdagen må besluta, att den årliga räntan å lån

utlämnade från statens fruktodlingslånefond måtte nedsättas till 3.6 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas

till motionerna.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga om yttrandenas

innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.

Bestämmelser rörande utlåningen från fonden äro meddelade i kungörelsen

den 24 maj 1934 (nr 196) angående allmänna villkor och bestämmelser

för lån från statens fruktodlingslånefond, vilken kungörelse ändrats genom

kungörelsen nr 595/1937.

Lån från fonden må utlämnas för anläggning av större fruktodling för

ekonomisk drift, för utvidgning eller förbättring för ekonomisk drift av

redan befintlig fruktodling, för uppförande och iordningställande av förvaringslokaler

för inom landet odlad frukt ävensom, i samband därmed,

för anläggning, avseende fraktens tillgodogörande, såsom anläggning för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

17

fruktmosberedning eller safttillverkning, samt för utförande av anordning

för kylning av inom landet odlad frukt. Då särskilda skäl därtill äro,

må lån från fonden jämväl utlämnas för inköp av maskindrivna fruktträdssprutor

och redskap för bearbetning av jord, avsedd för fruktodling, samt

för anordnande av bevattningsanläggning för fruktodling.

Lyftat lånebelopp förräntas efter fyra procent om året från lyftningsdagen;

dock vare låntagaren skyldig att vidkännas den höjning av räntan,

som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva medelräntan för statens upplåning

kan finna gott bestämma. Amortering skall verkställas beträffande

lån för anläggning eller utvidgning av fruktodling från och med sjätte året,

beträffande lån för förbättring av redan befintlig fruktodling från och med

tredje året och beträffande lån för annat ändamål från och med andra året

efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del första gången lyftats,

med lika belopp årligen under den tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt

fall bestämmer, under iakttagande att amorteringstiden sättes i fråga örn

lån för förbättring av fruktodling, som är äldre än fem år, och för inköp

av redskap till högst fem år samt i fråga örn lån för annat ändamål till

högst tio år.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom

kapitalökning till fonden för budgetåret 1938/1939 av ett reservationsanslag

av 100,000 kronor.

Motionärerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3.6

procent.

Utskottet har ej funnit anledning till erinran gentemot Kungl. Maj:ts utskottet.

förslag.

På skäl, som angivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

till Statens fruktodlingslånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 100,000 kronor;

B) att motionerna 1:120 och 11:226 må, såvitt de behandlats

under förevarande punkt, anses besvarade genom

vad utskottet anfört och hemställt under punkt 8 här ovan.

ll:o) Statens nicjcrilånefond. Under punkt 11 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att till Statens mejerilånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 370,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 120

av herr Mannerskantz m. fl. och II: 226 av herr Liedberg m. fl., vari hem
-

Dihang till riksdagens protokoll 1038. 10 sand. Nr 65.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

ställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att den årliga räntan å lån

utlämnade från statens mejerilånefond måtte nedsättas till 3.6 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas

till motionerna.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga om yttrandenas

innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.

Utlåningen från fonden är reglerad genom kungörelse den 12 september

1930 (nr 339) med ändringar däri genom kungörelserna nr 125/1931, 266/

1933 och 610/1937.

Lån från fonden må beviljas ekonomisk förening, som har till ändamål

att driva andelsmejeri och vars flesta medlemmar äro jordbrukare, antingen

för anläggande av mejeri med tillhörande inredning och utrustning, eller

för ombyggnad av mejeri eller för vidtagande i mejeri av tekniska förbättringar

med avseende å inredning, maskinutrustning, vattenanskaffning, kylanordning

eller dylikt. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta efter fyra procent

om året från lyftningsdagen; dock vare låntagare skyldig att framdeles vidkännas

den höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva

medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma. Lån amorteras

från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket lånet till

någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under den tid, lantbruksstyrelsen

för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande, att amorteringstiden

sättes beträffande lån för vidtagande i mejeri av tekniska förbättringar

till högst 10 år och beträffande annat lån till minst 10, högst 20 år.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom

kapitalökning till fonden för budgetåret 1938/1939 av ett reservationsanslag

av 370,000 kronor, avsett att jämte under budgetåret inflytande amorteringar,

beräknade till 130,000 kronor, täcka lånebehovet under samma budgetår.

Motionerna åsyfta en sänkning av nu gällande ränta för lån ur fonden

från 4 till 3.6 procent.

Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag.

På skäl, som angivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

till Statens mejerilånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 370,000 kronor;

B) att motionerna I: 120 och II: 226 må, såvitt de behandlats

under förevarande punkt, anses besvarade genom vad

utskottet anfört och hemställt under punkt 8 här ovan.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

19

12:o) Lånefonden för underlättande av gemensam maskinanvändning i

det mindre jordbruket. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning under

punkt 12 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande,

vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

13:o) Egnaliemslånefonden. Under punkt 13 har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att

1) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1939 bevilja statslån från egnahemslånefonden

intill ett belopp av 22,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor

för jordbrukslägenheter och 7,500,000 kronor för bostadslägenheter, med

rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning

och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål

kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det sist

angivna;

2) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 4,600,000 kronor;

3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen

i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer under budgetåret 1938/1939

uppskov till ett sammanlagt belopp av 100,000 kronor må kunna beviljas

med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 120 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med II: 226 av herr

Liedberg m. fl., vari hemställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att

den årliga räntan å lån utlämnade från egnahemslånefonden för bostadslägenheter

måtte nedsättas till 3.6 procent; samt

2) I: 190 av herr Jacobsson m. fl. likalydande med II: 303 av herr Hansson

i Rubbestad m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att räntan

å egnahemslån för jordbrukslägenheter sänkes till 3 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

över dessa motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret och statens egnahemsstyrelse.

I fråga om de båda förstnämnda yttrandenas innehåll hänvisas

till redogörelsen i punkt 8 här ovan.

Gällande bestämmelser för lån från egnahemslånefonden äro intagna i

kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den

statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr

169/1933, 124/1934, 394/1937 och 634/1937, samt i kungörelsen nämnda dag

(nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda

egnahemslåne- och premielåneverksamheten, ändrad genom kungörelserna

opaginerad Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr dö
-

ra- 249/1932 och 170/1933. (Jfr ock kungörelserna nr 173/1933 och 126/1934

ävensonr kungörelsen nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna nr 178/1929

och 125/1934.)

Beträffande egnahemslåneräntans storlek och lånens återbetalning gälla

olika regler för 1905—1919 års lån, å ena, samt senare lån, å andra sidan.

Lån, som beviljats under år 1919 eller tidigare, förräntas och återbetalas sålunda:
Räntan

utgör 3.6 procent. Lånet delas i två lika delar, en amorteringsdel

och en stående del. Återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen

inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket

lånet från statskontoret utbekonrmits, och fullgöres å lån för jordbrukslägenheter

med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter

med en annuitet av 7 procent. Lånets stående del skall vara återbetald inom

fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

För 1920 och senare års lån fastställdes vid 1934 års riksdag följande —

beträffande 1920—1934 års lån dock endast efter frivillig övergång tillämpliga

^— grunder för förräntning och återbetalning:

Lånet delas i en amorteringsdel, utgörande 2/5 av utbekommet lånebelopp,

och en stående del, utgörande 3/5 av samma belopp. Å amorteringsdelen

erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, en annuitet

av fem och sex tiondels procent, och vid statslån, som utlämnats till beredande

av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av sex och en halv

procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet tre och sex tiondels procent

och i senare fallet fyra procent, allt å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen.

Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om statslån, som

utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, med sjätte

året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, då

fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,

med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket

lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges å statslånets

hela belopp endast ränta efter sex och sex tiondels procent om året

vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,

och efter fyra procent om året vid statslån, som utlämnats till

beredande av egnahemslån för bostadslägenheter. Därefter erlägges, jämte

annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess

jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra procent örn året vid

statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,

och efter fyra och en halv procent om året vid statslån, som utlämnats

till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.

Under tiden 1937—1939 utgör räntan å den stående delen av egnahemslån,

beviljade efter ingången av år 1920, 3.6 procent beträffande jordbrukslån

samt 4 procent beträffande bostadslån (kungörelsen 391/1937).

Kungl. Maj:ts framställning innefattar förslag dels att årsutlåningen från

fonden skulle för 1939 fastställas till samma belopp som för innevarande

kalenderår, dels att för möjliggörande härav fonden skulle tillföras ett kapitalökningsanslag

av 4,600,000 kronor, och dels att uppskov med ränta och

amortering å lån från fonden skulle under budgetåret 1938/1939 kunna

medgivas till ett sammanlagt belopp av 100,000 kronor.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.

21

Å driftbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 322,000 kronor.

Motionerna I: 120 och 11: 226 åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden

för bostadslägenheter från 4 till 3.6 procent.

Motionerna 1: 190 och 11: 303 åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden

för jordbrukslägenheter från 3.6 till 3 procent.

Statens egnahemsstyrelse har i sitt yttrande över motionerna anfört.

Räntan å lån från egnahemslånefonden har senast reglerats 1937, då genom

kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 391) en temporär räntesänkning, avseende

åren 1937—1939, genomfördes beträffande lån, som beviljats 1920

eller senare år. Procentsatsen bestämdes till 3.6 för jordbrukslån och 4 för

bostadslån med hänsyn till dåvarande allmänna ränteläge, i avvaktan på

de förslag rörande hithörande spörsmål, som kunde komma att framläggas

av 1936 års egnahemsutredning.

Beträffande i förevarande motioner gjorda yrkanden örn nedsättning av

räntan å jordbrukslån till 3 procent och å bostadslån till 3.6 procent synes

dylik räntesänkning i och för sig vara motiverad av det låga ränteläget å den

allmänna penningmarknaden. Enligt vad egnahemsstyrelsen har sig bekant

torde emellertid förslag från 1936 års egnahemsutredning vara att förvänta

inom sådan tid, att proposition i ämnet kan föreläggas 1939 års riksdag.

Därav föranlett beslut i räntefrågan torde komma att avse jämväl lån,

som beviljats år 1939. Då styrelsen förutsätter, att bifall till förevarande

motioner i allt fall finge innebära endast temporär sänkning i avvaktan på

utredningens förslag, skulle av motionerna föranledd räntelindring komma

att avse blott sådana lån, som beviljats 1938. Bifall till motionerna skulle

medföra omläggning av lånens amorteringsplaner, en enligt styrelsens mening

alltför genomgripande åtgärd för räntelättnad under blott ett år.

På grund av det anförda anser egnahemsstyrelsen sig böra avstyrka bifall

till motionerna.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställningar.

Vad angår förslagen örn sänkning av räntan å lån från fonden vill utskottet

erinra, att år 1937 genomfördes en temporär räntesänkning, avseende treårsperioden

1937—1939, å vissa lån från fonden i avbidan på resultaten av

1936 års egnahemsutredning. Enligt vad utskottet inhämtat torde egnahemsutredningens

uppdrag komma att slutföras så snart, att därav betingade förslag

kunna underställas 1939 års riksdag. Med hänvisning härtill och till

vad som anförts under punkt 8 här ovan kan utskottet icke biträda förslaget

örn räntesänkning.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

1) medgiva, att Kungl. Majit må för 1939 bevilja statslån

från egnahemslånefonden intill ett belopp av 22,000,000

kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och

7,500,000 kronor för bostadslägenheter, med rätt dock för

Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning

och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för

Utskottet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk

större belopp än det sist angivna;

2) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 4,600,000 kronor;

3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med av

departementschefen i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer

under budgetåret 1938/1939 uppskov till ett sammanlagt belopp

av 100,000 kronor må kunna beviljas med erläggande

av ränta och amortering å lån från egnahemslånef onden;

B) att motionerna I: 120 och II: 226, såvitt desamma behandlats

under förevarande punkt, samt motionerna I: 190

och II: 303 må anses besvarade genom vad utskottet anfört

och hemställt under punkt 8 här ovan.

14:o) Jordförmedlingsfonden. Med bifall till Kungl .Maj:ts under punkt

14 gjorda framställning hemställer utskottet,

att riksdagen medgiver,

1) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning må under

1939 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap av

statens egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så stort

belopp, att vad som utestår i beviljade jordanskaffningslån

icke vid något tillfälle under sagda år må överstiga

1,500,000 kronor;

2) att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning

disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån,

må under 1939 av Kungl. Maj:t användas

för utlämnande av förlagslån åt kommuner, aktiebolag och

föreningar.

15:o) Arrendeegnaliemsfonden. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning

under punkt 15 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande,

vilket utskottet häl igenom velat för riksdagen

anmäla.

16:o) Arrendelånefonden. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning under

punkt 16 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande,

vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

23

17:o) Arbetarsmåbrukslånefonden. Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181;

R. skr. nr 280) beslöts inrättande av arbetarsmåbrukslånefonden, från

vilken fond lån skulle utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed

likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad att bereda

innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet.

Verksamhetens tillämpningsområde begränsades till Norrland samt

norra delarna av Dalarna och Värmland med möjlighet för Kungl. Majit

att i särskilda fall utsträcka verksamheten till andra delar av riket. I anslutning

till riksdagens beslut utfärdades kungörelse den 14 juni 1933 (nr 331)

angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet. Sedan genom beslut

av 1934 års riksdag låneverksamheten utsträckts att omfatta hela landet, har

härav föranledd ändring i sagda kungörelse verkställts genom kungörelse den

7 juni 1934 (nr 234).

Såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden anvisade 1933 års riksdag

för budgetåret 1933/1934 under rubriken fonden för förlag till statsverket

ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor. Å tilläggsstat till riksstaten för

samma budgetår anvisade 1934 års riksdag såsom kapitalökning för fonden

ytterligare ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Såsom kapitalökning

för fonden har vidare för vartdera av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936

uppförts ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, för budgetåret 1936/

1937 ett reservationsanslag av 4,400,000 kronor och för budgetåret 1937/1938

ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor. Anslagsanvisningen har skett för

budgetåret 1934/1935 fortfarande som förlag till statsverket men från och

med budgetåret 1935/1936 under rubriken statens utlåningsfonder. Utlåningen

från fonden har bestämts till högst 12,000,000 kronor för vartdera av

kalenderåren 1937 och 1938.

Jämlikt beslut av 1937 års riksdag må av utlåningsbeloppet för 1937 högst

300.000 kronor användas för möjliggörande av viss förhöjning av redan beviljade

arbetarsmåbrukslån. Bestämmelser rörande sådan förhöjning hava meddelats

i kungörelse den 18 juni 1937 (nr 395).

Statens egnahemsstyrelse har förklarat, att utlåningsbeloppet för år 1939

borde bestämmas till samma belopp som år 1938 eller 12,000,000 kronor,

samt att utbetalningarna från fonden för vartdera av budgetåren 1937/1938

och 1938/1939 borde beräknas till 7,000,000 kronor.

Statskontoret har med denna utgångspunkt beräknat det för budgetåret

1938/1939 erforderliga kapitalökningsanslaget till 4,000,000 kronor.

Behållningen i fonden den 1 juli 1937 ................ kronor 10,024,000

Beräknade utbetalningar under budgetåret 1937/1938 . . » 7,000,000

Beräknad behållning i fonden den 1 juli 1938 kronor 3,024,000.

Då utbetalningarna ur fonden för budgetåret 1938/1939 beräknats till

7,000,000 kronor, skulle alltså erfordras nytt kapital med (7,000,000 —

3.024.000 =) i runt tal 4,000,000 kronor.

I skrivelse den 8 oktober 1937 har statens egnahemsstyrelse gjort framställning

örn tillfällig förhöjning av arbetarsmåbrukslånens maximibelopp.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Egnahemsstyrelsen har härvid hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen

föreslå, att riksdagen ville besluta dels örn sådan tillfällig ändring av

gällande bestämmelser i fråga om arbetarsmåbrukslåns maximibelopp, alt

lån, som beviljades under åren 1938 och 1939, finge efter egnahemsstyrelsens

Provning och medgivande i vart särskilt fall utlämnas intill ett belopp av

högst 7,000 kronor, dels att till 1936 och 1937 års arbetarsmåbrukslåntagare

finge — ävenledes med egnahemsstyrelsens medgivande i vart fall — utgå

behövliga låneökningar med högst så stora belopp, att de beviljade lånen

därmed icke överstege 7,000 kronor, dels att vid tillämpningen av möjligheten

till utlämnande av arbetarsmåbrukslån intill 7,000 kronor, det belopp,

varmed lånet överstege 6,000 kronor, måtte kunna till hälften tilläggas lånets

stående del och till hälften dess amorteringsdel, dels ock att av det för

1938 medgivna utlåningsbeloppet från arbetarsmåbrukslånefonden ett belopp

av 1,000,000 kronor finge användas till nämnda låneökningar till 1936 och

1937 års låntagare.

Vidare har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 24 november 1937 hemställt,

att den låneförhöjande åtgärd, som styrelsen föreslagit för 1936 och 1937

års låntagare, måtte utsträckas att kunna omfatta jämväl 1935 års arbetarsmåbrukslåntagare.

Slutligen har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 10 december 1937 hemställt

om åtgärder för möjliggörande av utsträckt tid — förslagsvis intill

juni månads utgång 1938 — för kommuns lyftningsrätt i statskontoret av

sådant arbetarsmåbruksstatslån, som avses i kungörelsen nr 395/1937, enligt

vilken arbetarsmabruksstatslan för möjliggörande av i kungörelsen avsedd

förhöjning skall hos statskontoret lyftas senast den 31 december 1937.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»På av egnahemsstyrelsen anförda skäl förordar jag sådan tillfällig ändring

i gällande bestämmelser angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

att beträffande låneansökningar, som avgöras under 1938 och 1939, lån

må,^ efter egnahemsstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall,

utgå med förhöjda maximibelopp, dock högst med 7,000 kronor. Egnahemsstyrelsens

prövning bör därvidlag avse såväl lånebehovet som den lånesökandes

förutsättningar att bära ökad låneskuld. Jag biträder vidare

egnahemsstyrelsens förslag, att 1,000,000 kronor av det för 1938 medgivna

utlåningsbeloppet må användas för möjliggörande av låneförhöjningar intill

ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936 och 1937 års låntagare.

Det bör därvid ankomma på egnahemsstyrelsen att för varje särskilt

fall avgöra, om det sammanlagda lånebeloppet må överstiga 6,000 kronor.

I avseende å återbetalningen av det belopp, varmed ett arbetarsmåbrukslån

sålunda må överstiga 6,000 kronor, tillstyrker jag, att sagda belopp må

sa uppdelas, att hälften därav hänföres till den stående delen och återstoden

till lånets amorteringsdel. Då av egnahemsstyrelsens skrivelse den 10 december

1937 synes framgå, att en del kommuner på grund av för sent fattade

beslut örn upptagande av tilläggslån bliva berövade möjligheten att tillgodose

vissa av sina arbetarsmåbrukslåntagare med de låneförhöjningar, som an
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

25

setts vara behövliga, torde riksdagens medgivande böra inhämtas för användning

av till förfogande stående medel för ifrågavarande ändamål. De närmare

bestämmelser, som påkallas av dessa förändringar, torde få ankomma på

Kungl. Majit att utfärda, sedan riksdagens beslut i ärendet meddelats.

Beträffande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden år 1939 torde densamma

i överensstämmelse med vad egnahemsstyrelsen föreslagit böra bestämmas

till högst 12,000,000 kronor. Vid beräkningen av det till fonden erforderliga

kapitalökningsanslaget har egnahemsstyrelsen ansett sig böra räkna

med utbetalningar ej understigande 7,000,000 kronor för ett vart av budgetåren

1937/1938 och 1938/1939. Med ledning härav har statskontoret beräknat

det för nästa budgetår erforderliga kapitalökningsanslaget till 4,000,000

kronor. Som jag av vad i ärendet förekommit fått den uppfattningen, att

utbetalningar å arbetarsmåbrukslån för budgetåret 1938/1939 ej synas böra

påräknas till högre belopp än 6,000,000 kronor, förordar jag en medelsanvisning

med 3,000,000 kronor.»

Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 3,000,000 kronor.

Utskottet anser sig i likhet med departementschefen kunna tillstyrka det

av statens egnahemsstyrelse framlagda förslaget om sådan tillfällig ändring

i gällande bestämmelser angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

att beträffande låneansökningar, som avgöras under 1938 och 1939, lån

må, efter egnahemsstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall,

utgå med förhöjda maximibelopp, dock högst med 7,000 kronor. Ej heller

framställningen därom, att 1,000,000 kronor av det för år 1938 medgivna

utlåningsbeloppet må användas för möjliggörande av låneförhöjningar intill

ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936 och 1937 års låntagare,

har föranlett någon utskottets erinran. Likaledes biträder utskottet

förslaget att använda till förfogande stående medel att tillgodose vissa arbetarsmåbrukslånetagare

med de låneförhöjningar, som ansetts vara behövliga.

Vidkommande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden år 1939 vill utskottet

— liksom föregående år -— understryka, att arbetarsmåbruk ej böra

bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna kunna beräknas

skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig arbetsinkomst.

Under nu rådande konjunkturläge med höga byggnadskostnader torde vidare

en viss återhållsamhet med bildande av nya arbetarsmåbruk vara att tillråda.

Emellertid anser sig utskottet icke böra motsätta sig, att utlåningen för år

1939 bestämmes — på sätt egnahemsstyrelsen och Kungl. Majit föreslagit —

till högst 12,000,000 kronor. Kungl. Majits beräkning av det till fonden erforderliga

kapitalökningsanslaget innebär en minskning i förhållande till myndigheternas

beräkningar med 1,000.000 kronor. Då ytterligare begränsning

av anslaget icke synes böra förordas, biträder utskottet Kungl. Majits förslag

härutinnan.

XJtshottet.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

1) godkänna av departementschefen tillstyrkta tillfälliga

ändringar i bestämmelserna angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet;
2)

medgiva, att av det belopp å 12,000,000 kronor, inom

vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år

1938 av Kungl. Maj:t beviljas, må användas dels högst

1.000. 000 kronor för möjliggörande av låneförhöjningar intill

ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936

och 1937 års låntagare, dels ock ett belopp, motsvarande vad

som av de för tilläggslån under år 1937 tillgängliga medlen

icke blivit under sistnämnda år lyftade, för utlämnande av

dylika lån;

3) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1939 bevilja statslån

från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp av

12.000. 000 kronor;

4) till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1938/1939

anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.

18:o) Statens avdikningslånefond. I enlighet med Kungl. Majits framställning

under punkt 18 hemställer utskottet,

att riksdagen medgiver,

1) att Kungl. Majit må under budgetåret 1938/1939 från

statens avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst

2,800,000 kronor;

2) att Kungl. Majit må, för beredande av erforderligt rådrum

åt i trångmål varande intressenter i torrläggningsföretag,

efter prövning av föreliggande särskilda omständigheter,

under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 medgiva anstånd med

erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och

statens avdikningslånefond.

19:o) Täckdikningslånefonden. Under punkt 19 har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att till Täckdikningslånefonden för budgetåret 1938/1939

anvisa ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom

riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) I: 120 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med lii 226 av herr

Liedberg m. fl., vari hemställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att

den årliga räntan å lån utlämnade från täckdikningslånefonden måtte nedsättas

till 3.6 procent;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö.

27

2) I: 191 av herr Egnell m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta

sådan ändring av gällande bestämmelser i fråga örn lån ur statens täckdiknings-

och gödselvårdslånefonder att den ränta, som för dessa skall utgå,

sänkes från 4 procent till 3 procent.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden

av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga om yttrandenas

innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.

Täckdikningslånefonden är avsedd för beredande av lån till täckdikningsföretag.

Lånen utlämnas till hushållningssällskap såsom låneförmedlare.

Gällande villkor för lån ur fonden äro meddelade i kungörelsen den

22 juni 1920 (nr 332) med däri genom kungörelserna nr 358/1921, 239/1922,

84/1930, 306/1933 och 636/1937 gjorda ändringar. Genom kungörelsen den

28 juli 1932 (nr 375) hava vidare meddelats bestämmelser örn viss amorleringsfrihet

beträffande lån från täckdikningslånefonden. Lån från fonden

må under tre år från lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering.

Därefter skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande

tolv åren dels återbetalas en tolftedel av det ursprungliga lånebeloppet, dels

ock gäldas ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp.

Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan att för tillgodoseende

av ett lånebehov för 1938 av oförändrat 2,000,000 kronor fonden skulle tillföras

ett kapitalökningsanslag för nästa budgetår av 1,600,000 kronor.

Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande

kapitalinvestering må anvisas 512,000 kronor.

Motionerna I: 120 och 11: 226 åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden

från 4 till 3.6 procent.

Motionen I: 191 åsyftar sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3

procent.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag.

På skäl, som avgivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda

motionerna om sänkning av räntan å lån ur fonden.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag,

till Täckdikningslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor;

B) att motionerna I: 120 och lii 226 samt I: 191 må, såvitt

de behandlats under förevarande punkt, anses besvarade genom

vad utskottet anfört och hemställt under punkt 8 här

UtakotUt

ovan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

20:o) Statens fiskredskapslånefond. Under nionde huvudtiteln, punkt

167, har departementschefen vid behandlingen av anslag till bidrag lill

fiskare för förlust av fiskredskap m. m. tillstyrkt inrättande av en ny statlig

utlåningsfond, benämnd statens fiskredskapslånefond. Från fonden —

som bör förvaltas av statskontoret — avses skola enligt i huvudsak de grunder,

som hittills tillämpats vid lånegivning från statens fiskredskapsfond, utlämnas

lån till fiskare, som genom förlust av eller skada å fiskredskap råkat

i nödställd belägenhet. I enlighet med vad departementschefen vidare anfört

vid nyssnämnda bidragsanslag torde behovet av medel för utlåning från

den nya fonden under nästkommande budgetår kunna beräknas till omkring

25,000 kronor. Då emellertid den vid utgången av budgetåret 1937/

1938 förefintliga kontanta behållningen å statens fiskredskapsfond — vilken

behållning bör överföras till den nya utlåningsfonden — av lantbruksstyrelsen

uppskattats till i runt tal 37,000 kronor, synes anvisandet av nytt

kapital till sistnämnda fond ej vara erforderligt för nästa budgetår.

Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må besluta inrättande av statens fiskredskapslånefond,

vilken fond skall förvaltas av statskontoret

och varifrån lån må i huvudsaklig överensstämmelse med

vad departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt utlämnas

till fiskare vid förlust av eller skada å fiskredskap.

Fonden för låneunderstöd.

21 :o) Lån för utrustning av lokala kemiska stationer. Beträffande Kungl.

Maj :ts framställning under punkt 21 kommer utskottet att framdeles under

riksdagen avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen

anmäla.

22 :o) Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.

Under punkt 22 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till Lån till främjande

av beredning och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1938/1939

anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 59

av herr Andersson, Emil, och II: lil av herr Hansson i Hönö m. fl., vari

hemställts, att riksdagen måtte till lån till främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

29

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till

dessa.

För budgetåret 1937/1938 anvisades till Främjande av beredning och avsättning

av fisk m. m. ett reservationsanslag av 250,000 kronor, varav förslagsvis

150,000 kronor skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande för utlämnande

till fiskerinäringens stödjande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet

samt återstoden användas för utlämnande av lån till sammanslutningar

av fiskare för främjandet av beredning och avsättning av fisk m. m.

Bestämmelser rörande användningen av sistberörda anslag äro meddelade

i kungörelsen den 11 maj 1934 (nr 138).

Lantbruksstyrelsen har hemställt om en anslagsanvisning för nästa budgetår

av 450,000 kronor, varav 250,000 kronor skulle få utlämnas såsom statsbidrag

och 200,000 kronor användas för utlämnande av lån.

Departementschefen har under nionde huvudtiteln, punkt 168, avgivit förslag

till anslagsanvisning till Främjande av beredning och avsättning av fisk

m. m. — avseende statsbidrag utan återbetalningsskyldighet — för nästa budgetår

med 500,000 kronor, vilket förslag riksdagen bifallit (skr. nr 9). Vidare

har departementschefen anfört, att vad anginge medelsbehovet för utlämnande

av lån syntes en anvisning av 50,000 kronor vara tillräcklig för ändamålet.

I anslutning till de principer, som chefen för finansdepartementet förordade

i fråga om redovisning av vissa anslag avseende såväl bidrag som

låneunderstöd, torde emellertid detta belopp icke böra beräknas under anslag

å nionde huvudtiteln utan anvisas å kapitalbudgeten i form av särskilt anslag

under fonden för låneunderstöd, vilket anslag borde betecknas »Lån till främjande

av beredning och avsättning av fisk m. m.».

Motionärerna avse, att anslaget bestämmes, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit,

till 200,000 kronor.

Med hänsyn till att ansökningar örn erhållande av lån av ifrågavarande

slag nu föreligga till betydande belopp, torde anslaget böra bestämmas till

högre belopp än Kungl. Maj:t föreslagit, och vill utskottet härvidlag förorda,

att det fastställes till 100,000 kronor, eller till enahanda belopp, som under

innevarande budgetår är tillgängligt för ändamålet.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

motionerna I: 59 och II: lil, till Lån till främjande av beredning

och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1938/1939

anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.

23:o) Lån till anordnande av värmeanläggningar flir vedeldning. Under

punkt 23 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till Lån till anordnande av

värmeanläggningar för vedeldning för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 200,000 kronor.

Utskottet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

30

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Vid 1934 års riksdag (prop. nr 163; R. skr. nr 241) beslöts inrättande av en

lånefond, benämnd vedeldningslånefonden, som skulle förvaltas av statskontoret

och varifrån lån finge, i mån av tillgång, utlämnas till landsting, kommuner

och enskilda för främjande av utbyte av kokspannor mot vedpannor

eller inmontering av förugnar vid förefintliga värmeanläggningar ävensom

för installering av vedpannor i stället för kokspannor vid nya värmeanläggningar.

Såsom kapital för vedeldningslånefonden anvisades för budgetåret

1934/1935 under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket,

ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor. Härefter har någon medelsanvisning

till fonden icke ägt rum. Kungl. Majit har den 30 juni 1934 utfärdat

kungörelse (nr 433) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån

från vedeldningslånefonden. Lånen beviljas av Kungl. Majit och löpa utan

ränta med en amorteringstid av fem år.

Den 30 juni 1937 har Kungl. Majit medgivit, att förevarande reservationsanslag

må under budgetåret 1937/1938 användas för med anslaget avsedda

ändamål.

Departementschefen har efter redogörelse för framställning i ämnet från

byggnadsstyrelsen anfört följande.

»Behållningen å de medel, som för närvarande stå till förfogande för det

med vedeldningslånefonden avsedda ändamålet, kommer den 30 juni 1938 att

omföras till vederbörlig inkomsttitel. I likhet med byggnadsstyrelsen anser

jag, att ifrågavarande låneverksamhet bör fortsättas även under nästkommande

budgetår. Med hänsyn till att det av 1934 års riksdag beviljade

reservationsanslaget endast i ringa mån tagits i anspråk, synes en anslagsanvisning

för ändamålet ifråga av 200,000 kronor vara tillfyllest. Då de lån,

som utlämnats från anslaget till vedeldningslånefonden, förutsatts skola vid

sanering av fonden för förlag till statsverket överföras till fonden för låneunderstöd,

lärer jämväl det nu ifrågasatta anslaget böra upptagas under sistnämnda

fond. Anslaget synes lämpligen böra benämnas Tån till anordnande

av värmeanläggningar för vedeldning’.»

Utskottet. Utskottet har ingen annan erinran gentemot förevarande framställning än

att anslaget med hänsyn till medelsåtgången torde kunna begränsas till

150,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Lån till anordnande av värmeanläggningar

för vedeldning för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag

av 150,000 kronor.

Stockholm den 22 april 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

31

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Alfred Andersson,

von Stockenström, Jacob Hansson, Mannerskantz och Hakon Sylvan; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Gustafson i Vimmerby, Andersson

i Löbbo, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta, Persson i Grytterud och

Andersson i Surahammar.

#

Reservation

under punkt 17 (arbetarsmåbrukslånefemden) av herrar Sederholm, Mannerskantz,

Casenberg och Persson i Grytterud, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

»Utskottet anser sig i likhet med departementschefen kunna tillstyrka det

av statens egnahemsstyrelse framlagda förslaget om sådan tillfällig ändring

i gällande bestämmelser angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,

att beträffande låneansökningar, som avgöras under 1938 och 1939, lån

må, efter egnahemsstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall,

utgå med förhöjda maximibelopp, dock högst med 7,000 kronor. Ej heller

framställningen därom, att 1,000,000 kronor av det för år 1938 medgivna

utlåningsbeloppet må användas för möjliggörande av låneförhöjningar intill

ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936 och 1937 års låntagare,

har föranlett någon utskottets erinran. Likaledes biträder utskottet

förslaget att använda till förfogande stående medel att tillgodose vissa arbetarsmåbrukslånetagare

med de låneförhöjningar, som ansetts vara behövliga.

Vidkommande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden år 1939 vill utskottet

— liksom föregående år — understryka, att arbetarsmåbruk ej böra

bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna kunna beräknas

skola under tider med normal arbetstid gång erhålla nödig arbetsinkomst.

Under nu rådande konjunkturläge med höga byggnadskostnader torde vidare

en viss återhållsamhet med bildande av nya arbetarsmåbruk vara att tillråda.

En dylik återhållsamhet ligger givetvis de kommuner om hjärtat, vilka bedriva

ifrågavarande verksamhet, och man torde kunna utgå ifrån att detta

kommer att medföra minskat antal ansökningar örn lån från fonden.

Då kapitalinvesteringarna i fonden skola i sin helhet bestridas genom skattemedel,

är det icke betydelselöst, att anslagsbeloppet avväges blott med hänsyn

till behovet under budgetåret ifråga. Den varsamhet ifråga om påbörjandet

av nya byggnadsarbeten, som utskottet här ovan förordat, bör därför

enligt utskottets mening även taga sig uttryck i lägre anslagsanvisning än

Kungl. Majit föreslagit. Anvisningen bör likväl icke bestämmas lägre än

att alla ekonomiskt sett välgrundade och i övrigt lämpliga företag bliva tillgodosedda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

32

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.

Då all sannolikhet talar för att medlen komma att vara tillräckliga även

med ett medgivet utlåningsbelopp, som väsentligt understiger det av Kungl.

Maj:t föreslagna, vill utskottet förorda, att utlåningen för år 1939 bestämmes

till högst 10,000,000 kronor eller 2,000,000 kronor lägre än det av Kungl.

Maj:t föreslagna beloppet.

Av samma skäl torde kapitalökningsanslaget böra begränsas till 1,000,000

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må *

1) godkänna av departementschefen tillstyrkta tillfälliga

ändringar i bestämmelserna angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet;
2)

medgiva, att av det belopp å 12,000,000 kronor, inom

vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år

1938 av Kungl. Maj:t beviljas, må användas dels högst

1.000. 000 kronor för möjliggörande av låneförhöjningar intill

ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936

och 1937 års låntagare, dels ock ett belopp, motsvarande vad

som av de för tilläggslån under år 1937 tillgängliga medlen

icke blivit under sistnämnda år lyftade, för utlämnande av

dylika lån;

3) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1939 bevilja statslån

från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp av

10.000. 000 kronor;

4) till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1938/

1939 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.»

387710. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:236 Skrivelse till Konungen angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvest a1 i texten