Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering jämte i ämnet väckta motioner.
1938-04-22 · 32 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1938:65, Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvestering jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 23 april 1938 kl. 3 e. m.
Utlåtande angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande
jordbruksdepartementet gjorda framställningar
örn anslag till kapitalinvestering jämte i ämnet
väckta motioner.
(lia avd.)
Till jordbruksutskottet hava hänvisats de i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag till kapitalinvestering, som röra jordbruksärenden.
Utskottet får härigenom avgiva utlåtande med anledning av berörda i
statsverkspropositionen framställda förslag.
Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet hänvisa till motsvarande
punkter i statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för den 4
januari 1938 (Kapitalbudgeten: bil. 8).
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft åtskilliga i ämnet
väckta motioner.
Statens affärsverksfonder.
Statens reproduktionsanstalt.
l:o) Utökad maskinell utrustning. Under punkt 1 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för
beredande åt statens reproduktionsanstalt av rörelsekapital tillhandahålla
anstalten en rörlig kredit av ytterligare 60,000 kronor eller sålunda av tillhopa
intill 100,000 kronor; dels ock till Utökad maskinell utrustning vid
statens reproduktionsanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 48,000 kronor.
Med Kungl. Majlis förslag avses dels utökning av statens reproduktionsanstalts
kredit i riksgäldskontoret från 40,000 kronor till 100,000 kronor,
dels ock anslagsanvisning för utökande av den maskinella utrustningen vid
anstalten enligt följande, av anstalten gjorda framställning.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 65-
1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Utskottet.
För litografiska avdelningen:
1 orginalgravyrraster .................................. kronor 2,800
1 pneumatisk kopieringsapparat med belysningsanordning. . » 5,700
1 övertryckpress ...................................... » 10,500
För typografiska avdelningen:
1 sättmaskin .....................................* 29,000
Summa kronor 48,000.
Utskottet tillstyrker förevarande framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må
dels bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande
åt statens reproduktionsanstalt av rörelsekapital tillhandahålla
anstalten en rörlig kredit av ytterligare 60,000
kronor eller sålunda av tillhopa intill 100,000 kronor;
dels ock till Utökad maskinell utrustning vid statens
reproduktionsanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett
reservationsanslag av 48,000 kronor.
Statens allmänna fastighetsfond.
2:oi) Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalt. Under punkt 2 har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalt
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av
24.000 kronor.
Styrelsen för statens växtskyddsanstalt har hemställt om ett anslag av
27.000 kronor för reparation och modernisering av två bostadsbyggnader,
uppförda å ett intill anstaltens institutionsbyggnad beläget område, benämnt
Nedre Carlsro, tillhörande arrendelotten Tivoli under kronoegendomen
Bergshamra nr 1 i Solna socken av Stockholms stad och län.
Departementschefen har i ärendet anfört bland annat följande.
»För att de å området befintliga byggnaderna skola kunna användas för
åsyftat ändamål — till bostäder åt viss personal hos anstalten — hava en del
reparations- och moderniseringsarbeten ansetts behövliga. Byggnadsstyrelsen
har emellertid funnit den mindre av de två ifrågavarande byggnaderna
icke vara i sådant skick, att kostnader för här avsedda arbeten böra nedläggas
på densamma. Med hänsyn härtill torde medel böra anvisas endast
för iordningställande av den större byggnaden. I enlighet med byggnadsstyrelsens
beräkningar böra kostnaderna härför uppskattas till 24,000 kronor.»
Å driftbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 24,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65-
3
Utskottet har intet att erinra mot förevarande framställning och hemställer
alltså,
att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid statens växtskyddsanstalt
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 24,000 kronor.
3:o) Byggnadsarbeten vid statens centrala frökontrollanstalt. Under punkt
3 har Kungl Majit föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid statens
centrala frökontrollanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 38,500 kronor.
Med Kungl. Majits förslag avses anslagsanvisning för vissa byggnadsarbeten
vid statens centrala frökontrollanstalts institutionbyggnad. Den av
anstalten nu upptagna kontrollen över utsädespotatis och analysering av
kvaliteten utav matpotatis ha medfört ett stark behov av ökade lokalutrymmen.
Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 38,500 kronor.
Då framställningen icke föranlett någon utskottets erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid statens centrala
frökontrollanstalt för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 38,500 kronor.
4:o) Byggnadsarbeten vid skogshögskolan. Under punkt 4 har Kungl.
Majit föreslagit riksdagen att till Byggnadsarbeten vid skogshögskolan för
budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 36,700 kronor.
Med Kungl. Majits förslag avses anslagsanvisning för beredande av utökade
lokalutrymmen vid skogshögskolan. Det ökade lokalbehovet sammanhänger
med den av 1936 års riksdag godtagna planen för skogsundervisningens
omorganisation.
Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 36,700 kronor.
Utskottet, som biträder Kungl. Majits framställning, hemställer,
att riksdagen må till Byggnadsarbeten vid skogshögskolan
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av
36,700 kronor.
Utskotta.
Utskottet.
Utskottet.
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Statens utlåningsfonder.
5:o) Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras. Under
punkt 5 har Kungl. Maj:t föreslagil riksdagen att dels medgiva, att Kungl.
Maj:t må under budgetåret 1938/1939 från lånefonden för inköp av avelshingstar
av ardennerras bevilja lån intill ett belopp av 275,000 kronor, dels
ock till Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras för budgetåret
1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
Gällande bestämmelser för lån från fonden återfinnas i kungörelsen den
12 juni 1931 (nr 217).
De utlåningsbelopp från fonden, vilka bestämts för de budgetår under
vilka fonden ägt bestånd, ävensom storleken av de anslag, vilka för samma
budgetår anvisats för kapitalökning å fonden, framgå av följande sammanställning:
Högsta
med- För kapital
-
givna utlå- bildning an
Budgetår
ningsbelopp visat anslag.
Kronor Kronor
1931/1932 ...................... 200,000 200,000
1932/1933 ...................... 190,000 150,000
1933/1934 ...................... 160,000 100,000
1934/1935 ...................... 160,000 85,000
1935/1936 ...................... 175,000 65,000
1936/1937 ...................... 175,000 —
1937/1938 ...................... 175,000 16,000.
Kungl. Maj.ts framställning innefattar förslag, att högsta medgivna utlåningsbeloppet
från fonden för nästkommande budgetår — med hänsyn till
rådande starka efterfrågan å lån från fonden — i enlighet med lantbruksstyrelsen
förslag höjes till 275,000 kronor, samt att såsom kapitalökning till
fonden anvisas ett belopp av 100,000 kronor.
Å driftbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 100,000 kronor.
Utskottat. Utskottet, som tillstyrker förevarande framställning, hemställer,
att riksdagen må
1) medgiva, att Kungl. Maj:t må under budgetåret 1938/
1939 från lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras
bevilja lån intill ett belopp av 275,000 kronor;
2) till Lånefonden för inköp av avelshingstar av ardennerras
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
\
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
5
6: o) Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras. Under punkt
6 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att
1) besluta inrättande av lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk
ras, vilken fond skall förvaltas av statskontoret och varifrån statslån må i
mån av tillgång tilldelas hushållningssällskapen i de sex nordligaste länen
för utlämnande av lån för dylika inköp;
2) bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen tillstyrkta grunder, utfärda erforderliga bestämmelser
för erhållande och tillgodonjutande av lån ur omförmälda fond;
3) till Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras för budgetåret
1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 200,000 kronor.
Sedan riksdagen i skrivelse den 11 maj 1937, nr 288 -— under åberopande
av jordbruksutskottets, av riksdagen godkända utlåtande nr 75 i anledning
av en inom första kammaren väckt motion, nr 175 — anhållit, att Kungl.
Majit ville låta utreda frågan om inrättande för Norrlands vidkommande
av en lånefond för inköp av nordsvenska ston samt till 1938 års riksdag avlåta
förslag i ämnet, har Kungl. Majit den 4 juni 1937 anbefallt lantbruksstyrelsen
att verkställa den begärda utredningen samt att därmed jämte
förslag i ämnet inkomma till Kungl. Majit.
I skrivelse den 6 september 1937 har nu lantbruksstyrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels att inrätta en lånefond till underlättande
av inköp av avelsston av nordsvensk ras inom de sex nordligaste
länen, dels ock att för sagda ändamål för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor att utgå av totalisatormedel. Vid skrivelsen
har bland annat fogats förslag till kungörelse angående allmänna villkor
och bestämmelser för lån från lånefonden för inköp av avelsston av
nordsvensk ras.
Lantbruksstyrelsen har föreslagit, bland annat, följande bestämmelser rörande
lån ur fonden.
Lån borde kunna utgå med högst 1,500 kronor för varje sto och samma
låntagare på grund av särskilda dylika lån icke samtidigt få häfta i skuld
till högre belopp än 3,000 kronor. I fråga örn sättet för inköp av sto torde
böra gälla, att statslån icke finge beviljas annat än för inköp genom vederbörande
hushållningssällskaps förmedling av sto, vilket i samband med
hästpremieringsförrättning uppvisats inför vederbörande premieringsnämnd
och då av nämnden godkänts till erhållande av lån. Såsom villkor för låns
åtnjutande torde böra föreskrivas, att innehavare av med lånet inköpt sto
skulle vara skyldig att årligen låta betäcka stoet med premierad hingst.
Med hänsyn till vikten av ökad inhemsk produktion av nordsvenska
hästar torde härstamningsfordringarna beträffande avelsston, för vilkas
förvärvande avelslån vore avsedda alt utlämnas ur den nu ifrågasatta
fonden, icke böra ställas alltför höga. I sådant hänseende syntes
böra gälla, att nämnda fordringar inskränktes därtill, att med anlitande
av dylikt lån inköpt sto skulle vara fallet efter kvalificerad far och
undan mor med kvalificerad far eller i det fall, då stoet kunde anses typiskt
för sin ras, efter kvalificerad far. I övrigt torde beträffande lånerörelsen
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Utskottet.
böra i tillämpliga delar gälla i huvudsak samma bestämmelser som föreskrivits
i fråga om lån ur lånefonden för inköp av ädla avelsston.
Departementschefen har i ärendet anfört huvudsakligen följande.
»Med hänsyn till önskvärdheten av statens medverkan till åtgärder ägnade
att åstadkomma en erforderlig ökning av den inhemska produktionen av
nordsvenska hästar vill jag biträda lantbruksstyrelsens förslag om inrättande
av en särskild lånefond till underlättande av inköp av avelsston av nordsvensk
ras. Jag förordar alltså, att genom statens försorg en dylik lånefond
inrättas från och med den 1 juli 1938. Fonden — som torde böra förvaltas
av statskontoret — bör av skäl, som av lantbruksstyrelsen andragits, hava
avseende endast å de sex nordligaste länen. 1 enlighet med styrelsens förslag
må Kungl. Majit — efter det lantbruksstyrelsen yttrat sig över inkomna
ansökningar — kunna tilldela hushållningssällskapen i nämnda län statslån
för utlämnande av lån för inköp av avelsston av nordsvensk ras. Såväl statslån
som av hushållningssällskap utlämnade lån torde åtnjutas räntefritt och
i regel återbetalas med en femtedel vid utgången av ett vart av de från lånets
lyftningsdag närmast löpande fem åren. Jämväl i övrigt anser jag de av
lantbruksstyrelsen angivna grunderna för utlämnande av lån från ifrågavarande
fond kunna i huvudsak godtagas.»
Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 200,000 kronor, att avräknas mot
totalisatormedlen.
Utskottet har icke något att erinra mot ifrågavarande förslag, som föranletts
av framställning från 1937 års riksdag. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
1) besluta inrättande av lånefonden för inköp av avelsston
av nordsvensk ras, vilken fond skall förvaltas av statskontoret
och varifrån statslån må i mån av tillgång tilldelas
hushållningssällskapen i de sex nordligaste länen för utlämnande
av lån för dylika inköp;
2) bemyndiga Kungl. Majit alt, i huvudsaklig överensstämmelse
med av departementschefen tillstyrkta grunder,
utfärda erforderliga bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande
av lån ur omförmälda fond;
3) till Lånefonden för inköp av avelsston av nordsvensk ras
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av
200,000 kronor.
7:o) Statens kaninavelslåncfond. Under punkt 7 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att
dels besluta inrättande av en statlig utlåningsfond, benämnd statens kaninavelslånefond,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
7
dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som angivits i statsrådsprotokollet,
dels till Statens kaninavelslånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa ett
reservationsanslag av 10,000 kronor,
dels ock medgiva, att därjämte de medel, som av Kungl. Majit den 3 april
1936 anvisats till diversemedelstiteln »lån för främjande av kaninskötsel»,
må tillföras fonden.
Med anledning av en framställning av Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund
ställde Kungl. Majit genom beslut den 3 april 1936 till förfogande ett
belopp av 5,000 kronor för utlämnande försöksvis av lån till företrädesvis
mindre jordbrukare, som önskade idka kaninskötsel såsom binäring, för
inköp av avelsdjur och för anskaffande av burar m. m. Medlen anvisades
från reservationsanslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar
för att avsättas till en särskild diversemedelstitel, benämnd
»Lån för främjande av kaninskötsel». Vid utlåningen skulle tillämpas följande
huvudgrunder:
1) Lån skulle endast få tilldelas den, som kunde anses äga förutsättningar
för kaninuppfödning och vore i behov av understöd för bedrivande av sådan
verksamhet.
2) Lån skulle ej få beviljas samma låntagare till högre belopp än 300 kronor.
3) Å lån skulle icke erläggas någon ränta. Lån skulle vara amorteringsfritt
under de två första åren och återbetalas under loppet av de därpå följande
fem åren med en femtedel ärligen; lantagaren dock obetaget att före
lånetidens utgång på en gång inbetala ogulden del av lånet. Fullgjordes icke
föreskriven kapitalavbetalning inom åtta dagar efter fastställd förfallodag,
skulle låntagaren vara skyldig att erlägga ränta å det till betalning förfallna
beloppet med sex procent från förfallodagen.
4) Ansökning om lån skulle ställas till lantbruksstyrelsen samt insändas till
Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund, som hade att efter erforderlig
närmare utredning rörande lånesökandens förhållanden m. m. översända ansökningshandlingarna
med eget yttrande till lantbruksstyrelsen.
5) Lån skulle beviljas av lantbruksstyrelsen.
6) Beviljat lån skulle utlämnas genom statskontoret. Innan lån utbetalades,
skulle låntagaren hava till statskontoret avlämnat dels av låntagaren till
statskontoret eller order utfärdad, av statskontoret godkänd förbindelse att
återbetala lånet inom föreskriven tid, dels ock av statskontoret godkänd säkerhet
för lånet.
Därest statskontoret under lånetiden skulle finna för lån ställd säkerhet hava
undergått sådan förändring, att den icke kunde anses tillfredsställande, skulle
låntagaren inom två månader efter därom erhållet föreläggande avlämna
sådana nya säkerhetshandlingar, som av statskontoret godkändes. Bruste låntagaren
i honom åliggande förpliktelser i fråga örn amortering eller ställande
av säkerhet, skulle statskontoret äga förklara lånet vara genast eller inom
viss tid förfallet till betalning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Nämnas må även, att Kungl. Maj:t genom beslut den 12 juni 1936 av förenämnda
anslag anvisade ett belopp av 6,500 kronor till åtgärder under tiden
den 1 juli 1936—30 juni 1937 till kaninavelns befrämjande, att utgå med 5,000
kronor till Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund såsom bidrag till främjande
av dess verksamhet, därav 4,000 kronor till upprätthållande av en central
rådfrågningsbyrå i Stockholm, och med 1.500 kronor till lantbruksstyrelsen
för anordnande i samråd med riksförbundet av allmänna praktiska
kurser för kaninuppfödare.
I en den 30 januari 1937 dagtecknad skrivelse, vilken av lantbruksstyrelsen
med eget utlåtande den 6 februari 1937 överlämnats till Kungl. Majit
och varöver statskontoret den 3 mars 1937 avgivit infordrat utlåtande, har
Sveriges kaninavelsföreningars riksförbund anhållit, att ett anslag av 10,000
kronor måtte anvisas till en fond för stödlån till behövande kaninuppfödare
bland jordbrukare samt bland industriarbetare i områden där arbetslöshet
vore rådande. De föreslagna stödlånen borde utlämnas med högst 300 kronor
till varje lånesökande. Villkoren för lån borde motsvara dem, som varit gällande
enligt Kungl. Maj :ts beslut den 3 april 1936.
Departementschefen har efter redogörelse för lantbruksstyrelsen och statskontorets
utlåtanden i ärendet anfört följande.
»Då kaninuppfödning i synnerhet kan hava betydelse såsom kompletterande
förvärvskälla för det mindre jordbruket men dettas utövare ofta hava
svårt att förfoga över medel för de visserligen ganska ringa kapitalutlägg,
som erfordras för igångsättande av kaninuppfödning, för inköp av avelsdjur,
anskaffande av burar m. m., hava under år 1936, såsom framgår av
förestående redogörelse, enligt beslut av Kungl. Majit medel ställts till förfogande
för stödjande av kaninuppfödningen genom utlämnande av mindre
lån. Erfarenheterna av denna låneverksamhet synas hava varit tillfredsställande.
På grund härav anser jag ifrågavarande statliga utlåning böra fortsättas.
För ändamålet torde, i anslutning till vad statskontoret uttalat, en särskild
lånefond böra inrättas. Denna, som torde böra stå under statskontorets förvaltning,
kan lämpligen benämnas »Statens kaninavelslånefond».
Lån torde böra utgå i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder, som
angivits i Kungl. Majits beslut den 3 april 1936. Detta innebär bland annat,
att lån icke må beviljas till högre belopp än 300 kronor samt att lånen skola
vara räntefria.
Till den av mig sålunda föreslagna lånefonden torde böra anvisas ett belopp
av 10,000 kronor. Dessutom bör fonden övertaga de lån, som enligt Kungl.
Majits beslut den 3 april 1936 utlämnats från då anvisad diversemedelstitel,
varjämte till fonden bör överföras den kontanta behållning, som kan finnas
å sagda titel.»
Å driftbudgeten, har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 10,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65-
Utskottet hyser visserligen någon tvekan, huruvida föreslagna form att
uppmuntra ifrågavarande smådjursavel är ändamålsenlig, men vill dock, på
de av departementschefen angivna skäl, icke motsätta sig bifall till Kungl.
Maj :ts framställning. Utskottet hemställer fördenskull,
att riksdagen må,
dels besluta inrättande av en statlig utlåningsfond, benämnd
statens kaninavelslånefond,
dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som i det föregående angivits,
dels till Statens kaninavelslånefond för budgetåret 1938/
1939 anvisa ett reservationsanslag av 10,000 kronor,
dels ock medgiva, att därjämte de medel, som av Kungl.
Majit den 3 april 1936 anvisats till diversemedelstiteln »lån
för främjande av kaninskötsel», må tillföras fonden.
8:o) Statens fjäderfälånefond. Under punkt 8 har departementschefen
lämnat en redogörelse för anslagsfrågans läge samt tillika anmält, att anvisande
av nytt kapital till statens fjäderfälånefond för budgetåret 1938 1939
icke torde vara erfoderligt.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 120
av herr Mannerskantz m. fl. och II: 226 av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,
bland annat, att riksdagen må besluta, att den årliga räntan å lån
utlämnade från statens fjäderfälånefond måtte nedsättas till 3.6 procent
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Av utskottet ha i vederbörlig ordning införskaffats yttranden från fullmäktige
i riksgäldskontoret och statskontoret över dels ifrågavarande motioner
I: 120 och II: 226 om nedsättning av räntan till 3.6 procent å lån från
statens fjäderfälånefond och andra statens utlåningsfonder, dels de likalydande
motionerna I: 190 och II: 303 örn sänkning av räntan å egnahemslån
för jordbrukslägenheter till 3 procent och dels motionen I: 191 örn sänkning
av räntan å lån ur täckdiknings- och gödselvårdslånefonderna till 3
procent. Redogörelse för yttrandenas innehåll lämnas här nedan.
I kungörelsen den 17 juni 1932 (nr 235) med däri genom kungörelsen nr
608/1937 gjord ändring lia meddelats närmare villkor och bestämmelser för
lån från statens fjäderfälånefond.
Enligt kungörelsen kan ekonomisk förening, som har till ändamål att
främja avsättning av ägg eller att idka gödning och slakt av fjäderfä, under
vissa villkor erhålla lån från fonden för a) anläggande, inrättande eller
inköp av äggpackerier eller av för lagring eller konservering av ägg avsedda
lokaler med tillhörande inredning och utrustning, b) anläggande,
Utskottet.
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö.
inrättande eller inköp av anstalter, likaledes med tillhörande inredning
och utrustning, för gödning och slakt av fjäderfä, c) ombyggnad av packerier,
lokaler eller anstalter av omförmält slag eller d) vidtagande i dylika
packerier, lokaler eller anstalter av tekniska förbättringar med avseende
å inredning eller utrustning. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta efter fyra
procent om året från lyftningsdagen; dock vare låntagaren skyldig att framdeles
vidkännas den höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till
den effektiva medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma.
Lån amorteras från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket
lånet till någon del första gången lvftats, med lika belopp årligen under den
tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande
att amorteringstiden sättes beträffande lån för anläggande, inrättande,
inköp eller ombyggnad av gödnings- och slaktanstalt eller för vidtagande
av tekniska förbättringar i dylik anstalt eller i äggpackeri eller lagringseller
konserveringslokal till högst 10 år och beträffande annat lån till minst
10, högst 20 år.
Vid 1935 års riksdag hemställdes i då väckta motioner (I: 195—218 och
II: 356—379), att räntan å lån ur statens fjäderfälånefond och andra statens
utlåningslånefonder måtte nedsättas till högst 3.5 procent.
Jordbruksutskottet erinrade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 49
punkt 4:o), att för en allmän sänkning till 3.5 procent av räntorna å lån
från såväl de i motionerna omnämnda som andra statens utlåningsfonder
ett belopp av 52,931,538 kronor 1 öre lånemedelskapital skulle behöva ersättas
av skattemedel. Utskottet anförde vidare, bland annat, följande.
Ehuru utskottet delar motionärernas åsikt, att lån från ifrågavarande
fonder, som tjäna samhällsnyttiga ändamål, böra vara begärliga för lånesökande,
kan utskottet likväl icke tillstyrka så stora uppoffringar för genomförande
av en allmän räntesänkning som de nu angivna. Utskottet
vill i detta sammanhang framhålla, att — även örn räntan å statslånen i
och för sig kan förefalla hög —• lånen dock kunna vara fördelaktiga på
grund av de särskilda förmåner staten erbjuder. Sålunda åtnjutes bland
annat räntefrihet under två eller flera år från lyftningsdagen för lån ur
flera av de i motionerna omnämnda fonderna, exempelvis gödselvårdslånefonden,
spannmålslagerhusfonden, täckdikningslånefonden och allmänna
nyodlingsfonden.
På nu angivna skäl kan utskottet icke biträda motionärernas förslag om
sänkning av räntan å lån från statens utlåningsfonder. Med hänsyn till
att en dylik räntesänkning i och för sig är synnerligen önskvärd förutsätter
utskottet emellertid, att Kungl. Majit med uppmärksamhet följer denna
fråga och att det rådande låga ränteläget så snart som möjligt utnyttjas
för statens upplåning, varigenom beredes möjlighet för utlåningsräntans
sänkning.
1937 års riksdag beslöt på förslag av Kungl. Majit (prop. nr 1; statsutskottets
uti. nr 68; R. skr. nr 222) en nedsättning av räntesatsen från dåvarande
4V2 till 4 procent å ett flertal utlåningsfonder, bland andra statens fjäderfälånefond,
statens fruktodlingsiånefond, statens mejerilånefond, spannmålslagerhusfonden,
statens slakterilånefond, kolonisternas kreaturs- och redskapslånefond
samt virkesmätningslånefonden. Räntesänkningen förbands
emellertid med skyldighet för låntagaren att framdeles vidkännas den höj
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
11
liing av räntefoten, som Kungl. Maj:t med hänsyn till utvecklingen av den
effektiva medelräntan av den fonderade statsskulden prövar påkallad.
Motionärerna åsyfta nu en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till
3.6 procent.
Fullmäktige i riksgäldskontoret lia i sitt yttrande till utskottet anfört huvudsakligen
följande.
»Erinras må, att 1937 års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t beslöt att från
och med den 1 juli samma år sänka utlåningsräntan för åtskilliga fonder
från 4J/2 till 4 °/o. Räntesänkningen motiverades med att den effektiva medelräntefoten
å den fonderade statsskulden under de senare åren nedgått till omkring
4 %. Man torde därför kunna utgå från, att utlåningsräntan för i motionen
avsedda fonder kommer att nedsättas, därest nämnda medelräntefot
skulle ytterligare nedgå. Den effektiva medelräntefoten å den fonderade
statsskulden utgjorde för budgetåret 1936/37 4.04 % och har — under förutsättning
dels att erforderlig ny fonderad upplåning sker mot 3 °/o ränta, dels
ock att samtliga successivt konvertibla statslån, löpande med högre ränta
än 3 %>, konverteras till denna räntefot — beräknats för budgetåret 1938/39
till 3.8 %, för budgetåret 1939/40 till 3.6 °/o och för budgetåret 1940/41 till
3.4 °/o. Under angivna förutsättning skulle sålunda först den 1 juli 1940 föreligga
möjlighet för en räntesänkning till 3.6 °/o.
Motionerna åsyfta emellertid en omedelbar räntesänkning. En dylik torde
icke kunna genomföras utan att betydande belopp skattemedel ställas till
förfogande för täckande av det avskrivningsbehov, som skulle uppkomma
genom räntenedsättningen. I avseende härå få fullmäktige erinra, att Kungl.
Maj:t i propositionen nr 2 till innevarande års riksdag framlagt en beräkning
av beloppet för den avskrivning, som erfordras för att de i rikshuvudboken
redovisade kapitalvärdena för statens utlåningsfonder i allmänhet
skola vid övergången till det nya budgetsystemet avse endast räntabla investeringar.
Denna beräkning är uppgjord med utgångspunkt från de för
fonderna nu gällande utlåningsvillkoren och under antagande att full förräntning
föreligger vid 4 °/o. Beräkningen utvisar, att det oräntabla lånekapital,
som förefinnes i vissa fonder och vilket är avsett att avskrivas, uppväges
av i andra fonder investerade räntabla skattemedel, i följd varav några
anslag av skattemedel icke erfordras för avskrivningen. Denna kalkyl skulle
emellertid rubbas, om den i motionerna föreslagna räntenedsättningen komme
att genomföras. Räntenedsättningen skulle sålunda aktualisera ett avskrivningsbehov
beträffande ifrågavarande fonder till ett belopp av 11.21
milj. kr., motsvarande 10 % av fondernas kapitaltillgångar, i propositionen
upptagna till sammanlagt 112.15 milj. kr., vari egnahemslånen för bostadslägenheter
(efter år 1919) enligt uppgift från statskontoret ingå med 75.00
milj. kr. För ovannämnda belopp av 11.21 milj. kr. måste täckning beredas.
Att såsom i motionerna gjorts gällande, staten skulle diskontera ett väntat
fortsatt räntefall och med hänsyn därtill underlåta att verkställa den erforderliga
avskrivningen lärer ej kunna ifrågakomma.
Under de senare åren verkställda sänkningar av utlåningsräntan å statens
utlåningsfonder hava av praktiska skid icke skett med mindre än V2 procent
för varje gång. Under en sjunkande ränteutveckling gör staten härigenom
visserligen en räntevist men denna uppväges av motsvarande ränteförlust
vid stigande räntor. Att märka är nämligen, vilket motionärerna synas hava
förbisett, att ifrågavarande räntesänkningar förbundits med skyldighet för
låntagaren att framdeles vidkännas den höjning av räntefoten, som Kungl.
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Majit med hänsyn till utvecklingen av den effektiva medelräntefoten ä den
fonderade statsskulden prövar påkallad. Erinras må dessutom i detta sammanhang,
att några särskilda avgifter för täckande av statens förvaltningskostnader
och förlustrisker å utlåningen icke uttagas av låntagarna.
Vid den i propositionen nr 2 verkställda undersökningen rörande räntabiliteten
av det i utlåningsfonderna för närvarande investerade statskapitalet
har det för varje fond erhållna procenttalet för förräntningen ställts i
relation till en räntefot av 4 %>, d. v. s. den räntefot, vid vilken full förräntning
numera anses föreligga. Det därvid erhållna relationstalet — förräntningskvoten
— utvisar hur stor del av fondens kapital, som är fullt
räntabel. Det har sitt intresse att från denna utredning sammanställa förräntningskvoterna
för de i motionerna avsedda fonderna.
Förräntningskvoterna utgöra
för gödselvårdslånefonden .................................. 73.3 %
» spannmålslagerhusfonden (lagerhus) ...................... 85.6 %
» egnahemslånefonden (samtliga lån efter 1919) ............ 93.4 %
» täckdikningslånefonden ................................ 68.4 %
» allmänna nyodlingslånefonden .......................... 62.3 %
» övriga i motionen upptagna fonder........................ 100.0 °/o.
Det framgår alltså, att de nuvarande räntevillkoren för fem fonder icke
medgiva full förräntning av investerat kapital. Väsentligen beror detta på
att lånevillkoren innefatta viss räntefrihet, varigenom den genomsnittliga
förräntningen av ett lån under hela löptiden understiger den fastställda räntefoten
av 4 °/o.
En sänkning av utlåningsräntan för de i motionerna uppräknade fonderna
torde icke kunna genomföras utan att samtidigt räntan sänkes å följande
fonder, för vilka för närvarande gäller en utlåningsränta av 4 °/o, nämligen
statens bostadslånefond, lånefonden för tjänstemannasamhället vid Mörby
(41/2 % å vissa lån), lånefonden för bostadsbyggande i städer och stadsliknande
samhällen (43/4 % under amorteringsfria tiden), lånefonden för anskaffning
av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvägar, vattenkraftslånefonden,
luftfartslånefonden, statens lcalkbrukslånefond, kraftledningslånefonden,
lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift, liemslöjdslånefonden,
industrilånefonden, statens hantverkslånefond, rederilånefonden och
statens sekundärlånefond för rederinäringen ävensom jordförmedlingsfonden.
Med utgångspunkt från i propositionen nr 2 meddelade uppgifter örn nu angivna
fonders kapitalställning skulle en räntesänkning från 4 °/o till 3.6 %
innebära, att för dessa fonder skulle uppkomma ett oräntabelt kapital å sammanlagt
(10 % X 87.94) 8.79 milj. kr., för vars täckande avskrivningsmedel
måste ställas till förfogande.
En omedelbar räntenedsättning från 4 % till 3.6 °/o för vissa utlåningsfonder
medför en sänkning av fondernas förräntningskvoter och därmed
ökade krav på avskrivningsmedel vid nya kapitalinvesteringar.
Därjämte må framhållas, att en räntesänkning skulle medföra minskning i
de beräknade ränteinkomsterna för ovanberörda utlåningsfonder samt dessutom
för allmänna järnvägslånefonden. Beträffande sistnämnda fond skulle
enligt förslaget i proposition nr 2 icke ske någon avskrivning av oräntabelt
kapital men å andra sidan torde anledning saknas att undantaga fonden, vars
utlåningsränta för närvarande är 4 %, från en eventuell räntesänkning.
Med åberopande av vad sålunda anförts få fullmäktige hemställa, att utskottet
ville avstyrka samtliga förevarande motioner.»
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65-
13
Statskontoret har i sitt yttrande framhållit, att någon förändring av mera
väsentlig betydelse beträffande medelräntan å den fonderade statsskulden
icke inträffat, sedan frågan om räntesänkning å lån från statens utlåningsfonder
var föremål för prövning vid 1937 års riksdag, ävensom att de föreslagna
räntesänkningarna skulle medföra — förutom minskning av fondernas
beräknade avkastning —- avsevärda medelsbehov för avskrivning av
i utlåningsfonderna investerat kapital. Under sådana förhållanden funne
sig statskontoret böra avstyrka bifall till motionerna. Ämbetsverket ville
i övrigt såsom sin mening uttala, att skäl icke syntes föreligga att under
löpande lånetid göra räntan å lån från statens utlåningsfonder -—- vilka
lån vore jämförelsevis långfristiga — alltför beroende av växlingarna å
allmänna lånemarknaden.
Såsom förut berörts erfordras icke någon kapitalinvestering till fonden utskottet.
för nästa budgetår.
Vidkommande härefter förslaget om sänkning av räntan å lån från statens
fjäderfälånefond och åtskilliga andra statens utlåningsfonder från 4 till
3.6 procent ha motionärerna framhållit, bland annat, att om utlåningsräntorna
ej nu sänktes under 4 procent och den effektiva medelräntefoten
å den fonderade statsskulden redan från slutet av år 1937 underskridit 4
procent, staten därefter skulle komma att taga mellanhandsvinst på sin
utlåning. Ett sådant förhållande kunde motionärerna icke anse överensstämma
med den ledande tanken i statens låneverksamhet.
Utskottet vill till en början erinra, att den effektiva medelräntan för statens
upplåning för budgetåret 1936/1937 utgjorde 4.04 procent. Enligt vad
fullmäktige i riksgäldskontoret i sitt yttrande angivit, har den effektiva medelräntan
å den fonderade statsskulden — under förutsättning dels att erforderlig
ny fonderad upplåning sker mot 3 procent ränta, dels ock att samtliga
successivt konvertibla statslån, löpande med högre ränta än 3 procent,
konverteras till denna räntefot — beräknats för budgetåret 1938/1939 till
3.8 procent, för budgetåret 1939/1940 till 3.6 procent och för budgetåret 1940/
1941 till 3.4 procent. Under angivna förutsättning anse fullmäktige först den
1 juli 1940 föreligga möjlighet för en räntesänkning till 3.6 procent.
En omedelbar räntesänkning torde enligt fullmäktiges och statskontorets
uppfattning icke kunna genomföras utan att det avskrivningsbehov, som
skulle uppkomma genom räntenedsättningen, tillgodoses. Fullmäktige angiva
detta avskrivningsbehov till 11,210,000 kronor, motsvarande 10 procent
av fondernas kapitaltillgångar. Emellertid torde ett bifall till motionerna
med största sannolikhet medföra krav på enahanda nedsättning av räntan
även å lån från andra statens utlåningsfonder. Vidare lärer en omedelbar
räntenedsättning från 4 till 3.6 procent för vissa fonder medföra en sänkning
av fondernas förräntningskvoter och därmed ökade krav på avskrivningsmedel
vid nya kapitalinvesteringar. Slutligen skulle en räntesänkning medföra
minskning i de beräknade ränteinkomsterna för fonderna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
I likhet med vad jordbruksutskottet vid 1935 års riksdag anförde, torde
tillses, att lån från ifrågavarande fonder, som tjäna samhällsnyttiga ändamål,
äro begärliga för lånesökandena. Emellertid anser sig utskottet icke
böra tillstyrka så stora uppoffringar för genomförande av en allmän räntesänkning,
som förut angivits. Även örn räntan å statslånen i och för sig
kan förefalla hög, kunna lånen vara fördelaktiga på grund av de särskilda
förmåner, staten erbjuder. Sålunda åtnjutes bland annat räntefrihet under
tva eller flera ar fran lyftningsdagen för lån ur flera av de i motionerna omnämnda
fonderna, exempelvis gödselvårdslånefonden, spannmålslagerhusfonden,
täckdikningslånefonden och allmänna nyodlingsfonden.
Inom utskottet har uttalats den meningen, att räntan å lånen borde provisoriskt
sänkas till 3.6 procent under en tid av två år eller til! den 1 juli
1940. Därest den effektiva medelräntan icke då sjunkit till 3.6 procent,-skulle
räntan ånyo få återgå till den högre räntesatsen. Eftersom åtgärden endast
vöre av provisorisk art och motiverad av den pågående successiva räntesänkningen
i statens upplåning, förmenades, att åtgärden icke skulle behöva
medföra annan följd än att därigenom föranledd minskning i de beräknade
ränteinkomsterna för fonderna ersattes med särskilda anvisningar å driftbudgeten.
Den sålunda föreslagna räntesänkningen å samtliga ifrågavarande fonder,
såväl de med motionerna avsedda som de av fullmäktige i riksgäldskontoret
särskilt angivna, torde medföra en minskning i de uti årets statsverksproposition
beräknade ränteinkomsterna för fonderna med, i runt tal, 650,000
kronor. En nedsättning av räntan å fonderna vid nuvarande ränteläge
utan att samtidigt verkställa erforderliga avskrivningar torde emellertid icke
vara förenlig med principen, att de i rikshuvudboken redovisade kapitalvärdena
för statens utlåningar skola avse endast räntabla investeringar. Även
en tillfällig räntenedsättning lärer minska fondernas räntabilitet. Vidare får
enligt utskottets uppfattning i detta sammanhang icke förbises, att absolut
visshet för att de av fullmäktige i riksgäldskontoret angivna förutsättningarna
för en ytterligare sänkning av medelräntefoten å den fonderade statsskulden
komma att inträffa ingalunda föreligger.
Pa nu angivna skäl kan utskottet icke biträda förslagen om sänkning av
räntan å lån från statens utlåningsfonder. Då en dylik räntesänkning i och
för sig är synnerligen önskvärd, väll utskottet emellertid föreslå, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om utredning rörande möjligheterna
för utlåningsräntans sänkning. Så snart ett lägre ränteläge kunnat utnyttjas
för statens upplåning, torde Kungl. Majit, i enlighet med vad utredningen
må giva vid handen, böra förelägga riksdagen förslag om nedsättning
av räntan å lån från utlåningsfonderna.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, i anledning av motionerna I: 120 och II: 226,
må i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö. 15
ville låta utreda möjligheterna att sänka räntan å lån från
statens utlåningsfonder, samt att Kungl. Majit underställer
riksdagen de förslag, vartill utredningen må föranleda.
9:o) Gödselvårdslånefonden. Under punkt 9 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att till Gödselvårdslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa ett
reservationsanslag av 500,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 120 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med lii 226 av herr
Liedberg m. fl., vari hemställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att
den årliga räntan å lån utlämnade från gödselvårdslånefonden måtte nedsättas
till 3.6 procent; samt
2) I: 191 av herr Egnell m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring av gällande bestämmelser i fråga om lån ur statens täckdiknings-
och gödselvårdslånefonder att den ränta, som för dessa skall utgå,
sänkes från 4 procent till 3 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
Över dessa motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga örn
yttrandenas innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.
Gällande bestämmelser för lånerörelsen äro intagna i kungörelsen den 11
juli 1918 (nr 576) med däri genom kungörelserna nr 186/1925, 241/1927, 132/
1931 och 632/1937 gjorda ändringar.
Statslån från fonden tilldelas hushållningssällskap för att därav utlämna
lån för utförande av ändamålsenliga gödselstäder samt sådana anordningar
inom vederbörande djurstallar, som betingas av en rationell gödselvård
(gödselvårdslån). Gödselvårdslån kan beviljas ägare eller brukare av åker
eller annan odlad jord, oberoende av storleken av den fastighet, där arbetet
är avsett att utföras, och, beträffande brukare, av brukningstidens längd
samt må ej beviljas till högre belopp än 2,000 kronor och icke uppgå till mer
än 75 procent av den beräknade kostnaden för anläggningen.^
För lånen åtnjutes amorterings- och räntefrihet under två år från lyftningsdagen.
Sedan lånet innehafts under sagda två år, skall vid utgången
av vart och ett av de därpå följande tio åren dels återbetalas en tiondel
av det ursprungliga lånebeloppet, dels ock gäldas ränta efter fyra procent
för år å oguldet kapitalbelopp.
Kungl. Maj.ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom
kapitalökning till fonden för budgetåret 1938/1939 av ett reservationsanslag
av 500,000 kronor, avsett att jämte under budgetåret inflytande amorteringar,
beräknade till 178,000 kronor, täcka lånebehovet under budgetåret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Utskottet.
Å driftbudgeten har Kungl. Maj :t föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 135,000 kronor.
Motionerna I: 120 oell 11: 226 åsyfta en sänkning av nu gällande ränta å
lån ur fonden från 4 till 3.6 procent.
Motionen I: 191 avser en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3
procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag.
På skäl, som angivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag,
till Gödselvårdslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 500,000 kronor;
B) att motionerna I: 120 och II: 226 samt I: 191, såvitt desamma
behandlats under förevarande punkt, må anses besvarade
genom vad utskottet anfört och hemställt under
punkt 8 här ovan.
10:o) Statens fruktodlingslånefond. Under punkt 10 har Kungl. Majit
föreslagit riksdagen att till Statens fruktodlingslånefond för budgetåret 1938/
1939 anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 120
av herr Mannerskantz m. fl. och 11:226 av herr Liedberg m. fl., vari hemställts,
bland annat, att riksdagen må besluta, att den årliga räntan å lån
utlämnade från statens fruktodlingslånefond måtte nedsättas till 3.6 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionerna.
över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga om yttrandenas
innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.
Bestämmelser rörande utlåningen från fonden äro meddelade i kungörelsen
den 24 maj 1934 (nr 196) angående allmänna villkor och bestämmelser
för lån från statens fruktodlingslånefond, vilken kungörelse ändrats genom
kungörelsen nr 595/1937.
Lån från fonden må utlämnas för anläggning av större fruktodling för
ekonomisk drift, för utvidgning eller förbättring för ekonomisk drift av
redan befintlig fruktodling, för uppförande och iordningställande av förvaringslokaler
för inom landet odlad frukt ävensom, i samband därmed,
för anläggning, avseende fraktens tillgodogörande, såsom anläggning för
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
17
fruktmosberedning eller safttillverkning, samt för utförande av anordning
för kylning av inom landet odlad frukt. Då särskilda skäl därtill äro,
må lån från fonden jämväl utlämnas för inköp av maskindrivna fruktträdssprutor
och redskap för bearbetning av jord, avsedd för fruktodling, samt
för anordnande av bevattningsanläggning för fruktodling.
Lyftat lånebelopp förräntas efter fyra procent om året från lyftningsdagen;
dock vare låntagaren skyldig att vidkännas den höjning av räntan,
som Kungl. Maj:t med hänsyn till den effektiva medelräntan för statens upplåning
kan finna gott bestämma. Amortering skall verkställas beträffande
lån för anläggning eller utvidgning av fruktodling från och med sjätte året,
beträffande lån för förbättring av redan befintlig fruktodling från och med
tredje året och beträffande lån för annat ändamål från och med andra året
efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del första gången lyftats,
med lika belopp årligen under den tid, lantbruksstyrelsen för varje särskilt
fall bestämmer, under iakttagande att amorteringstiden sättes i fråga örn
lån för förbättring av fruktodling, som är äldre än fem år, och för inköp
av redskap till högst fem år samt i fråga örn lån för annat ändamål till
högst tio år.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom
kapitalökning till fonden för budgetåret 1938/1939 av ett reservationsanslag
av 100,000 kronor.
Motionärerna åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3.6
procent.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran gentemot Kungl. Maj:ts utskottet.
förslag.
På skäl, som angivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
till Statens fruktodlingslånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 100,000 kronor;
B) att motionerna 1:120 och 11:226 må, såvitt de behandlats
under förevarande punkt, anses besvarade genom
vad utskottet anfört och hemställt under punkt 8 här ovan.
ll:o) Statens nicjcrilånefond. Under punkt 11 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att till Statens mejerilånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 370,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 120
av herr Mannerskantz m. fl. och II: 226 av herr Liedberg m. fl., vari hem
-
Dihang till riksdagens protokoll 1038. 10 sand. Nr 65.
2
opaginerad Kontrollera mot PDF
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
ställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att den årliga räntan å lån
utlämnade från statens mejerilånefond måtte nedsättas till 3.6 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för denna framställning, hänvisas
till motionerna.
Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga om yttrandenas
innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.
Utlåningen från fonden är reglerad genom kungörelse den 12 september
1930 (nr 339) med ändringar däri genom kungörelserna nr 125/1931, 266/
1933 och 610/1937.
Lån från fonden må beviljas ekonomisk förening, som har till ändamål
att driva andelsmejeri och vars flesta medlemmar äro jordbrukare, antingen
för anläggande av mejeri med tillhörande inredning och utrustning, eller
för ombyggnad av mejeri eller för vidtagande i mejeri av tekniska förbättringar
med avseende å inredning, maskinutrustning, vattenanskaffning, kylanordning
eller dylikt. Å lyftat lånebelopp erlägges ränta efter fyra procent
om året från lyftningsdagen; dock vare låntagare skyldig att framdeles vidkännas
den höjning av räntan, som Kungl. Majit med hänsyn till den effektiva
medelräntan för statens upplåning kan finna gott bestämma. Lån amorteras
från och med tredje året efter det kalenderår, under vilket lånet till
någon del första gången lyftats, med lika belopp årligen under den tid, lantbruksstyrelsen
för varje särskilt fall bestämmer, under iakttagande, att amorteringstiden
sättes beträffande lån för vidtagande i mejeri av tekniska förbättringar
till högst 10 år och beträffande annat lån till minst 10, högst 20 år.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan örn anvisande såsom
kapitalökning till fonden för budgetåret 1938/1939 av ett reservationsanslag
av 370,000 kronor, avsett att jämte under budgetåret inflytande amorteringar,
beräknade till 130,000 kronor, täcka lånebehovet under samma budgetår.
Motionerna åsyfta en sänkning av nu gällande ränta för lån ur fonden
från 4 till 3.6 procent.
Utskottet. Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag.
På skäl, som angivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna örn sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
till Statens mejerilånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 370,000 kronor;
B) att motionerna I: 120 och II: 226 må, såvitt de behandlats
under förevarande punkt, anses besvarade genom vad
utskottet anfört och hemställt under punkt 8 här ovan.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
19
12:o) Lånefonden för underlättande av gemensam maskinanvändning i
det mindre jordbruket. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning under
punkt 12 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande,
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
13:o) Egnaliemslånefonden. Under punkt 13 har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att
1) medgiva, att Kungl. Maj:t må för 1939 bevilja statslån från egnahemslånefonden
intill ett belopp av 22,000,000 kronor, därav 14,500,000 kronor
för jordbrukslägenheter och 7,500,000 kronor för bostadslägenheter, med
rätt dock för Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning
och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för jordbruksändamål
kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk större belopp än det sist
angivna;
2) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 4,600,000 kronor;
3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med av departementschefen
i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer under budgetåret 1938/1939
uppskov till ett sammanlagt belopp av 100,000 kronor må kunna beviljas
med erläggande av ränta och amortering å lån från egnahemslånefonden.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 120 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med II: 226 av herr
Liedberg m. fl., vari hemställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att
den årliga räntan å lån utlämnade från egnahemslånefonden för bostadslägenheter
måtte nedsättas till 3.6 procent; samt
2) I: 190 av herr Jacobsson m. fl. likalydande med II: 303 av herr Hansson
i Rubbestad m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att räntan
å egnahemslån för jordbrukslägenheter sänkes till 3 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
över dessa motioner har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret och statens egnahemsstyrelse.
I fråga om de båda förstnämnda yttrandenas innehåll hänvisas
till redogörelsen i punkt 8 här ovan.
Gällande bestämmelser för lån från egnahemslånefonden äro intagna i
kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den
statsunderstödda egnahemsverksamheten, ändrad genom kungörelserna nr
169/1933, 124/1934, 394/1937 och 634/1937, samt i kungörelsen nämnda dag
(nr 218) med reglementariska föreskrifter rörande den statsunderstödda
egnahemslåne- och premielåneverksamheten, ändrad genom kungörelserna
opaginerad Kontrollera mot PDF
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr dö
-
ra- 249/1932 och 170/1933. (Jfr ock kungörelserna nr 173/1933 och 126/1934
ävensonr kungörelsen nr 219/1928, ändrad genom kungörelserna nr 178/1929
och 125/1934.)
Beträffande egnahemslåneräntans storlek och lånens återbetalning gälla
olika regler för 1905—1919 års lån, å ena, samt senare lån, å andra sidan.
Lån, som beviljats under år 1919 eller tidigare, förräntas och återbetalas sålunda:
Räntan
utgör 3.6 procent. Lånet delas i två lika delar, en amorteringsdel
och en stående del. Återbetalningsskyldigheten beträffande amorteringsdelen
inträder med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket
lånet från statskontoret utbekonrmits, och fullgöres å lån för jordbrukslägenheter
med en annuitet av 6 procent och å lån för bostadslägenheter
med en annuitet av 7 procent. Lånets stående del skall vara återbetald inom
fem år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.
För 1920 och senare års lån fastställdes vid 1934 års riksdag följande —
beträffande 1920—1934 års lån dock endast efter frivillig övergång tillämpliga
^— grunder för förräntning och återbetalning:
Lånet delas i en amorteringsdel, utgörande 2/5 av utbekommet lånebelopp,
och en stående del, utgörande 3/5 av samma belopp. Å amorteringsdelen
erlägges, intill dess densamma blivit till fullo gulden, vid statslån, som utlämnats
till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, en annuitet
av fem och sex tiondels procent, och vid statslån, som utlämnats till beredande
av egnahemslån för bostadslägenheter, en annuitet av sex och en halv
procent. Därvid räknas såsom ränta i förra fallet tre och sex tiondels procent
och i senare fallet fyra procent, allt å oguldet kapitalbelopp av amorteringsdelen.
Amorteringsskyldigheten inträder, då fråga är om statslån, som
utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter, med sjätte
året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, samt, då
fråga är om statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter,
med fjärde året efter utgången av det kalenderår, för vilket
lånet beviljats. Intill dess kapitalavbetalningen börjar, erlägges å statslånets
hela belopp endast ränta efter sex och sex tiondels procent om året
vid statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
och efter fyra procent om året vid statslån, som utlämnats till
beredande av egnahemslån för bostadslägenheter. Därefter erlägges, jämte
annuiteten å amorteringsdelen, ränta å statslånets stående del, intill dess
jämväl denna lånedel till fullo inbetalts, efter fyra procent örn året vid
statslån, som utlämnats till beredande av egnahemslån för jordbrukslägenheter,
och efter fyra och en halv procent om året vid statslån, som utlämnats
till beredande av egnahemslån för bostadslägenheter.
Under tiden 1937—1939 utgör räntan å den stående delen av egnahemslån,
beviljade efter ingången av år 1920, 3.6 procent beträffande jordbrukslån
samt 4 procent beträffande bostadslån (kungörelsen 391/1937).
Kungl. Maj:ts framställning innefattar förslag dels att årsutlåningen från
fonden skulle för 1939 fastställas till samma belopp som för innevarande
kalenderår, dels att för möjliggörande härav fonden skulle tillföras ett kapitalökningsanslag
av 4,600,000 kronor, och dels att uppskov med ränta och
amortering å lån från fonden skulle under budgetåret 1938/1939 kunna
medgivas till ett sammanlagt belopp av 100,000 kronor.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 67.
21
Å driftbudgeten har Kungl. Maj:t föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 322,000 kronor.
Motionerna I: 120 och 11: 226 åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden
för bostadslägenheter från 4 till 3.6 procent.
Motionerna 1: 190 och 11: 303 åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden
för jordbrukslägenheter från 3.6 till 3 procent.
Statens egnahemsstyrelse har i sitt yttrande över motionerna anfört.
Räntan å lån från egnahemslånefonden har senast reglerats 1937, då genom
kungörelsen den 18 juni 1937 (nr 391) en temporär räntesänkning, avseende
åren 1937—1939, genomfördes beträffande lån, som beviljats 1920
eller senare år. Procentsatsen bestämdes till 3.6 för jordbrukslån och 4 för
bostadslån med hänsyn till dåvarande allmänna ränteläge, i avvaktan på
de förslag rörande hithörande spörsmål, som kunde komma att framläggas
av 1936 års egnahemsutredning.
Beträffande i förevarande motioner gjorda yrkanden örn nedsättning av
räntan å jordbrukslån till 3 procent och å bostadslån till 3.6 procent synes
dylik räntesänkning i och för sig vara motiverad av det låga ränteläget å den
allmänna penningmarknaden. Enligt vad egnahemsstyrelsen har sig bekant
torde emellertid förslag från 1936 års egnahemsutredning vara att förvänta
inom sådan tid, att proposition i ämnet kan föreläggas 1939 års riksdag.
Därav föranlett beslut i räntefrågan torde komma att avse jämväl lån,
som beviljats år 1939. Då styrelsen förutsätter, att bifall till förevarande
motioner i allt fall finge innebära endast temporär sänkning i avvaktan på
utredningens förslag, skulle av motionerna föranledd räntelindring komma
att avse blott sådana lån, som beviljats 1938. Bifall till motionerna skulle
medföra omläggning av lånens amorteringsplaner, en enligt styrelsens mening
alltför genomgripande åtgärd för räntelättnad under blott ett år.
På grund av det anförda anser egnahemsstyrelsen sig böra avstyrka bifall
till motionerna.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts framställningar.
Vad angår förslagen örn sänkning av räntan å lån från fonden vill utskottet
erinra, att år 1937 genomfördes en temporär räntesänkning, avseende treårsperioden
1937—1939, å vissa lån från fonden i avbidan på resultaten av
1936 års egnahemsutredning. Enligt vad utskottet inhämtat torde egnahemsutredningens
uppdrag komma att slutföras så snart, att därav betingade förslag
kunna underställas 1939 års riksdag. Med hänvisning härtill och till
vad som anförts under punkt 8 här ovan kan utskottet icke biträda förslaget
örn räntesänkning.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,
1) medgiva, att Kungl. Majit må för 1939 bevilja statslån
från egnahemslånefonden intill ett belopp av 22,000,000
kronor, därav 14,500,000 kronor för jordbrukslägenheter och
7,500,000 kronor för bostadslägenheter, med rätt dock för
Kungl. Majit att, därest förhållandena skulle därtill giva anledning
och i den mån så utan förfång för lånerörelsen för
Utskottet.
22
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
jordbruksändamål kan ske, för bostadslägenheter taga i anspråk
större belopp än det sist angivna;
2) till Egnahemslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 4,600,000 kronor;
3) medgiva, att i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i statsrådsprotokollet angivna riktlinjer
under budgetåret 1938/1939 uppskov till ett sammanlagt belopp
av 100,000 kronor må kunna beviljas med erläggande
av ränta och amortering å lån från egnahemslånef onden;
B) att motionerna I: 120 och II: 226, såvitt desamma behandlats
under förevarande punkt, samt motionerna I: 190
och II: 303 må anses besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt under punkt 8 här ovan.
14:o) Jordförmedlingsfonden. Med bifall till Kungl .Maj:ts under punkt
14 gjorda framställning hemställer utskottet,
att riksdagen medgiver,
1) att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning må under
1939 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap av
statens egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så stort
belopp, att vad som utestår i beviljade jordanskaffningslån
icke vid något tillfälle under sagda år må överstiga
1,500,000 kronor;
2) att den del av jordförmedlingsfondens för ny utlåning
disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffningslån,
må under 1939 av Kungl. Maj:t användas
för utlämnande av förlagslån åt kommuner, aktiebolag och
föreningar.
15:o) Arrendeegnaliemsfonden. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning
under punkt 15 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande,
vilket utskottet häl igenom velat för riksdagen
anmäla.
16:o) Arrendelånefonden. Beträffande Kungl. Maj:ts framställning under
punkt 16 kommer utskottet att framdeles under riksdagen avgiva utlåtande,
vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
23
17:o) Arbetarsmåbrukslånefonden. Vid 1933 års riksdag (prop. nr 181;
R. skr. nr 280) beslöts inrättande av arbetarsmåbrukslånefonden, från
vilken fond lån skulle utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed
likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad att bereda
innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan verksamhet.
Verksamhetens tillämpningsområde begränsades till Norrland samt
norra delarna av Dalarna och Värmland med möjlighet för Kungl. Majit
att i särskilda fall utsträcka verksamheten till andra delar av riket. I anslutning
till riksdagens beslut utfärdades kungörelse den 14 juni 1933 (nr 331)
angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet. Sedan genom beslut
av 1934 års riksdag låneverksamheten utsträckts att omfatta hela landet, har
härav föranledd ändring i sagda kungörelse verkställts genom kungörelse den
7 juni 1934 (nr 234).
Såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden anvisade 1933 års riksdag
för budgetåret 1933/1934 under rubriken fonden för förlag till statsverket
ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor. Å tilläggsstat till riksstaten för
samma budgetår anvisade 1934 års riksdag såsom kapitalökning för fonden
ytterligare ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor. Såsom kapitalökning
för fonden har vidare för vartdera av budgetåren 1934/1935 och 1935/1936
uppförts ett reservationsanslag av 5,000,000 kronor, för budgetåret 1936/
1937 ett reservationsanslag av 4,400,000 kronor och för budgetåret 1937/1938
ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor. Anslagsanvisningen har skett för
budgetåret 1934/1935 fortfarande som förlag till statsverket men från och
med budgetåret 1935/1936 under rubriken statens utlåningsfonder. Utlåningen
från fonden har bestämts till högst 12,000,000 kronor för vartdera av
kalenderåren 1937 och 1938.
Jämlikt beslut av 1937 års riksdag må av utlåningsbeloppet för 1937 högst
300.000 kronor användas för möjliggörande av viss förhöjning av redan beviljade
arbetarsmåbrukslån. Bestämmelser rörande sådan förhöjning hava meddelats
i kungörelse den 18 juni 1937 (nr 395).
Statens egnahemsstyrelse har förklarat, att utlåningsbeloppet för år 1939
borde bestämmas till samma belopp som år 1938 eller 12,000,000 kronor,
samt att utbetalningarna från fonden för vartdera av budgetåren 1937/1938
och 1938/1939 borde beräknas till 7,000,000 kronor.
Statskontoret har med denna utgångspunkt beräknat det för budgetåret
1938/1939 erforderliga kapitalökningsanslaget till 4,000,000 kronor.
Behållningen i fonden den 1 juli 1937 ................ kronor 10,024,000
Beräknade utbetalningar under budgetåret 1937/1938 . . » 7,000,000
Beräknad behållning i fonden den 1 juli 1938 kronor 3,024,000.
Då utbetalningarna ur fonden för budgetåret 1938/1939 beräknats till
7,000,000 kronor, skulle alltså erfordras nytt kapital med (7,000,000 —
3.024.000 =) i runt tal 4,000,000 kronor.
I skrivelse den 8 oktober 1937 har statens egnahemsstyrelse gjort framställning
örn tillfällig förhöjning av arbetarsmåbrukslånens maximibelopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
24
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Egnahemsstyrelsen har härvid hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen
föreslå, att riksdagen ville besluta dels örn sådan tillfällig ändring av
gällande bestämmelser i fråga om arbetarsmåbrukslåns maximibelopp, alt
lån, som beviljades under åren 1938 och 1939, finge efter egnahemsstyrelsens
Provning och medgivande i vart särskilt fall utlämnas intill ett belopp av
högst 7,000 kronor, dels att till 1936 och 1937 års arbetarsmåbrukslåntagare
finge — ävenledes med egnahemsstyrelsens medgivande i vart fall — utgå
behövliga låneökningar med högst så stora belopp, att de beviljade lånen
därmed icke överstege 7,000 kronor, dels att vid tillämpningen av möjligheten
till utlämnande av arbetarsmåbrukslån intill 7,000 kronor, det belopp,
varmed lånet överstege 6,000 kronor, måtte kunna till hälften tilläggas lånets
stående del och till hälften dess amorteringsdel, dels ock att av det för
1938 medgivna utlåningsbeloppet från arbetarsmåbrukslånefonden ett belopp
av 1,000,000 kronor finge användas till nämnda låneökningar till 1936 och
1937 års låntagare.
Vidare har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 24 november 1937 hemställt,
att den låneförhöjande åtgärd, som styrelsen föreslagit för 1936 och 1937
års låntagare, måtte utsträckas att kunna omfatta jämväl 1935 års arbetarsmåbrukslåntagare.
Slutligen har egnahemsstyrelsen i skrivelse den 10 december 1937 hemställt
om åtgärder för möjliggörande av utsträckt tid — förslagsvis intill
juni månads utgång 1938 — för kommuns lyftningsrätt i statskontoret av
sådant arbetarsmåbruksstatslån, som avses i kungörelsen nr 395/1937, enligt
vilken arbetarsmabruksstatslan för möjliggörande av i kungörelsen avsedd
förhöjning skall hos statskontoret lyftas senast den 31 december 1937.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»På av egnahemsstyrelsen anförda skäl förordar jag sådan tillfällig ändring
i gällande bestämmelser angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,
att beträffande låneansökningar, som avgöras under 1938 och 1939, lån
må,^ efter egnahemsstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall,
utgå med förhöjda maximibelopp, dock högst med 7,000 kronor. Egnahemsstyrelsens
prövning bör därvidlag avse såväl lånebehovet som den lånesökandes
förutsättningar att bära ökad låneskuld. Jag biträder vidare
egnahemsstyrelsens förslag, att 1,000,000 kronor av det för 1938 medgivna
utlåningsbeloppet må användas för möjliggörande av låneförhöjningar intill
ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936 och 1937 års låntagare.
Det bör därvid ankomma på egnahemsstyrelsen att för varje särskilt
fall avgöra, om det sammanlagda lånebeloppet må överstiga 6,000 kronor.
I avseende å återbetalningen av det belopp, varmed ett arbetarsmåbrukslån
sålunda må överstiga 6,000 kronor, tillstyrker jag, att sagda belopp må
sa uppdelas, att hälften därav hänföres till den stående delen och återstoden
till lånets amorteringsdel. Då av egnahemsstyrelsens skrivelse den 10 december
1937 synes framgå, att en del kommuner på grund av för sent fattade
beslut örn upptagande av tilläggslån bliva berövade möjligheten att tillgodose
vissa av sina arbetarsmåbrukslåntagare med de låneförhöjningar, som an
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
25
setts vara behövliga, torde riksdagens medgivande böra inhämtas för användning
av till förfogande stående medel för ifrågavarande ändamål. De närmare
bestämmelser, som påkallas av dessa förändringar, torde få ankomma på
Kungl. Majit att utfärda, sedan riksdagens beslut i ärendet meddelats.
Beträffande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden år 1939 torde densamma
i överensstämmelse med vad egnahemsstyrelsen föreslagit böra bestämmas
till högst 12,000,000 kronor. Vid beräkningen av det till fonden erforderliga
kapitalökningsanslaget har egnahemsstyrelsen ansett sig böra räkna
med utbetalningar ej understigande 7,000,000 kronor för ett vart av budgetåren
1937/1938 och 1938/1939. Med ledning härav har statskontoret beräknat
det för nästa budgetår erforderliga kapitalökningsanslaget till 4,000,000
kronor. Som jag av vad i ärendet förekommit fått den uppfattningen, att
utbetalningar å arbetarsmåbrukslån för budgetåret 1938/1939 ej synas böra
påräknas till högre belopp än 6,000,000 kronor, förordar jag en medelsanvisning
med 3,000,000 kronor.»
Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 3,000,000 kronor.
Utskottet anser sig i likhet med departementschefen kunna tillstyrka det
av statens egnahemsstyrelse framlagda förslaget om sådan tillfällig ändring
i gällande bestämmelser angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,
att beträffande låneansökningar, som avgöras under 1938 och 1939, lån
må, efter egnahemsstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall,
utgå med förhöjda maximibelopp, dock högst med 7,000 kronor. Ej heller
framställningen därom, att 1,000,000 kronor av det för år 1938 medgivna
utlåningsbeloppet må användas för möjliggörande av låneförhöjningar intill
ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936 och 1937 års låntagare,
har föranlett någon utskottets erinran. Likaledes biträder utskottet
förslaget att använda till förfogande stående medel att tillgodose vissa arbetarsmåbrukslånetagare
med de låneförhöjningar, som ansetts vara behövliga.
Vidkommande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden år 1939 vill utskottet
— liksom föregående år -— understryka, att arbetarsmåbruk ej böra
bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna kunna beräknas
skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig arbetsinkomst.
Under nu rådande konjunkturläge med höga byggnadskostnader torde vidare
en viss återhållsamhet med bildande av nya arbetarsmåbruk vara att tillråda.
Emellertid anser sig utskottet icke böra motsätta sig, att utlåningen för år
1939 bestämmes — på sätt egnahemsstyrelsen och Kungl. Majit föreslagit —
till högst 12,000,000 kronor. Kungl. Majits beräkning av det till fonden erforderliga
kapitalökningsanslaget innebär en minskning i förhållande till myndigheternas
beräkningar med 1,000.000 kronor. Då ytterligare begränsning
av anslaget icke synes böra förordas, biträder utskottet Kungl. Majits förslag
härutinnan.
XJtshottet.
26
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) godkänna av departementschefen tillstyrkta tillfälliga
ändringar i bestämmelserna angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet;
2)
medgiva, att av det belopp å 12,000,000 kronor, inom
vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år
1938 av Kungl. Maj:t beviljas, må användas dels högst
1.000. 000 kronor för möjliggörande av låneförhöjningar intill
ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936
och 1937 års låntagare, dels ock ett belopp, motsvarande vad
som av de för tilläggslån under år 1937 tillgängliga medlen
icke blivit under sistnämnda år lyftade, för utlämnande av
dylika lån;
3) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1939 bevilja statslån
från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp av
12.000. 000 kronor;
4) till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1938/1939
anvisa ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor.
18:o) Statens avdikningslånefond. I enlighet med Kungl. Majits framställning
under punkt 18 hemställer utskottet,
att riksdagen medgiver,
1) att Kungl. Majit må under budgetåret 1938/1939 från
statens avdikningslånefond bevilja lån å tillhopa högst
2,800,000 kronor;
2) att Kungl. Majit må, för beredande av erforderligt rådrum
åt i trångmål varande intressenter i torrläggningsföretag,
efter prövning av föreliggande särskilda omständigheter,
under tiden 1 juli 1938—30 juni 1939 medgiva anstånd med
erläggande av annuiteter å lån från odlingslånefonden och
statens avdikningslånefond.
19:o) Täckdikningslånefonden. Under punkt 19 har Kungl. Majit föreslagit
riksdagen att till Täckdikningslånefonden för budgetåret 1938/1939
anvisa ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
1) I: 120 av herr Mannerskantz m. fl. likalydande med lii 226 av herr
Liedberg m. fl., vari hemställts, bland annat, att riksdagen må besluta, att
den årliga räntan å lån utlämnade från täckdikningslånefonden måtte nedsättas
till 3.6 procent;
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 6ö.
27
2) I: 191 av herr Egnell m. fl., vari hemställts, att riksdagen ville besluta
sådan ändring av gällande bestämmelser i fråga örn lån ur statens täckdiknings-
och gödselvårdslånefonder att den ränta, som för dessa skall utgå,
sänkes från 4 procent till 3 procent.
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
av fullmäktige i riksgäldskontoret och statskontoret. I fråga om yttrandenas
innehåll hänvisas till redogörelsen i punkt 8 här ovan.
Täckdikningslånefonden är avsedd för beredande av lån till täckdikningsföretag.
Lånen utlämnas till hushållningssällskap såsom låneförmedlare.
Gällande villkor för lån ur fonden äro meddelade i kungörelsen den
22 juni 1920 (nr 332) med däri genom kungörelserna nr 358/1921, 239/1922,
84/1930, 306/1933 och 636/1937 gjorda ändringar. Genom kungörelsen den
28 juli 1932 (nr 375) hava vidare meddelats bestämmelser örn viss amorleringsfrihet
beträffande lån från täckdikningslånefonden. Lån från fonden
må under tre år från lyftningsdagen innehavas räntefritt och utan amortering.
Därefter skall vid utgången av vart och ett av de därpå följande
tolv åren dels återbetalas en tolftedel av det ursprungliga lånebeloppet, dels
ock gäldas ränta efter 4 procent för år å oguldet kapitalbelopp.
Kungl. Maj:ts framställning innefattar hemställan att för tillgodoseende
av ett lånebehov för 1938 av oförändrat 2,000,000 kronor fonden skulle tillföras
ett kapitalökningsanslag för nästa budgetår av 1,600,000 kronor.
Å driftbudgeten har Kungl. Majit föreslagit, att till avskrivning av förevarande
kapitalinvestering må anvisas 512,000 kronor.
Motionerna I: 120 och 11: 226 åsyfta en sänkning av räntan å lån ur fonden
från 4 till 3.6 procent.
Motionen I: 191 åsyftar sänkning av räntan å lån ur fonden från 4 till 3
procent.
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Majits förslag.
På skäl, som avgivits under punkt 8 här ovan, kan utskottet icke biträda
motionerna om sänkning av räntan å lån ur fonden.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag,
till Täckdikningslånefonden för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 1,600,000 kronor;
B) att motionerna I: 120 och lii 226 samt I: 191 må, såvitt
de behandlats under förevarande punkt, anses besvarade genom
vad utskottet anfört och hemställt under punkt 8 här
UtakotUt
ovan.
28
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Utskottet.
20:o) Statens fiskredskapslånefond. Under nionde huvudtiteln, punkt
167, har departementschefen vid behandlingen av anslag till bidrag lill
fiskare för förlust av fiskredskap m. m. tillstyrkt inrättande av en ny statlig
utlåningsfond, benämnd statens fiskredskapslånefond. Från fonden —
som bör förvaltas av statskontoret — avses skola enligt i huvudsak de grunder,
som hittills tillämpats vid lånegivning från statens fiskredskapsfond, utlämnas
lån till fiskare, som genom förlust av eller skada å fiskredskap råkat
i nödställd belägenhet. I enlighet med vad departementschefen vidare anfört
vid nyssnämnda bidragsanslag torde behovet av medel för utlåning från
den nya fonden under nästkommande budgetår kunna beräknas till omkring
25,000 kronor. Då emellertid den vid utgången av budgetåret 1937/
1938 förefintliga kontanta behållningen å statens fiskredskapsfond — vilken
behållning bör överföras till den nya utlåningsfonden — av lantbruksstyrelsen
uppskattats till i runt tal 37,000 kronor, synes anvisandet av nytt
kapital till sistnämnda fond ej vara erforderligt för nästa budgetår.
Med biträdande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,
att riksdagen må besluta inrättande av statens fiskredskapslånefond,
vilken fond skall förvaltas av statskontoret
och varifrån lån må i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen i statsrådsprotokollet tillstyrkt utlämnas
till fiskare vid förlust av eller skada å fiskredskap.
Fonden för låneunderstöd.
21 :o) Lån för utrustning av lokala kemiska stationer. Beträffande Kungl.
Maj :ts framställning under punkt 21 kommer utskottet att framdeles under
riksdagen avgiva utlåtande, vilket utskottet härigenom velat för riksdagen
anmäla.
22 :o) Lån till främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.
Under punkt 22 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till Lån till främjande
av beredning och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1938/1939
anvisa ett reservationsanslag av 50,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade likalydande motioner, nämligen I: 59
av herr Andersson, Emil, och II: lil av herr Hansson i Hönö m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte till lån till främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m. för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
29
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för motionerna, hänvisas till
dessa.
För budgetåret 1937/1938 anvisades till Främjande av beredning och avsättning
av fisk m. m. ett reservationsanslag av 250,000 kronor, varav förslagsvis
150,000 kronor skulle stå till Kungl. Maj:ts förfogande för utlämnande
till fiskerinäringens stödjande av statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
samt återstoden användas för utlämnande av lån till sammanslutningar
av fiskare för främjandet av beredning och avsättning av fisk m. m.
Bestämmelser rörande användningen av sistberörda anslag äro meddelade
i kungörelsen den 11 maj 1934 (nr 138).
Lantbruksstyrelsen har hemställt om en anslagsanvisning för nästa budgetår
av 450,000 kronor, varav 250,000 kronor skulle få utlämnas såsom statsbidrag
och 200,000 kronor användas för utlämnande av lån.
Departementschefen har under nionde huvudtiteln, punkt 168, avgivit förslag
till anslagsanvisning till Främjande av beredning och avsättning av fisk
m. m. — avseende statsbidrag utan återbetalningsskyldighet — för nästa budgetår
med 500,000 kronor, vilket förslag riksdagen bifallit (skr. nr 9). Vidare
har departementschefen anfört, att vad anginge medelsbehovet för utlämnande
av lån syntes en anvisning av 50,000 kronor vara tillräcklig för ändamålet.
I anslutning till de principer, som chefen för finansdepartementet förordade
i fråga om redovisning av vissa anslag avseende såväl bidrag som
låneunderstöd, torde emellertid detta belopp icke böra beräknas under anslag
å nionde huvudtiteln utan anvisas å kapitalbudgeten i form av särskilt anslag
under fonden för låneunderstöd, vilket anslag borde betecknas »Lån till främjande
av beredning och avsättning av fisk m. m.».
Motionärerna avse, att anslaget bestämmes, på sätt lantbruksstyrelsen föreslagit,
till 200,000 kronor.
Med hänsyn till att ansökningar örn erhållande av lån av ifrågavarande
slag nu föreligga till betydande belopp, torde anslaget böra bestämmas till
högre belopp än Kungl. Maj:t föreslagit, och vill utskottet härvidlag förorda,
att det fastställes till 100,000 kronor, eller till enahanda belopp, som under
innevarande budgetår är tillgängligt för ändamålet.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionerna I: 59 och II: lil, till Lån till främjande av beredning
och avsättning av fisk m. m. för budgetåret 1938/1939
anvisa ett reservationsanslag av 100,000 kronor.
23:o) Lån till anordnande av värmeanläggningar flir vedeldning. Under
punkt 23 har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att till Lån till anordnande av
värmeanläggningar för vedeldning för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 200,000 kronor.
Utskottet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
30
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Vid 1934 års riksdag (prop. nr 163; R. skr. nr 241) beslöts inrättande av en
lånefond, benämnd vedeldningslånefonden, som skulle förvaltas av statskontoret
och varifrån lån finge, i mån av tillgång, utlämnas till landsting, kommuner
och enskilda för främjande av utbyte av kokspannor mot vedpannor
eller inmontering av förugnar vid förefintliga värmeanläggningar ävensom
för installering av vedpannor i stället för kokspannor vid nya värmeanläggningar.
Såsom kapital för vedeldningslånefonden anvisades för budgetåret
1934/1935 under utgifter för kapitalökning, fonden för förlag till statsverket,
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor. Härefter har någon medelsanvisning
till fonden icke ägt rum. Kungl. Majit har den 30 juni 1934 utfärdat
kungörelse (nr 433) angående allmänna villkor och bestämmelser för lån
från vedeldningslånefonden. Lånen beviljas av Kungl. Majit och löpa utan
ränta med en amorteringstid av fem år.
Den 30 juni 1937 har Kungl. Majit medgivit, att förevarande reservationsanslag
må under budgetåret 1937/1938 användas för med anslaget avsedda
ändamål.
Departementschefen har efter redogörelse för framställning i ämnet från
byggnadsstyrelsen anfört följande.
»Behållningen å de medel, som för närvarande stå till förfogande för det
med vedeldningslånefonden avsedda ändamålet, kommer den 30 juni 1938 att
omföras till vederbörlig inkomsttitel. I likhet med byggnadsstyrelsen anser
jag, att ifrågavarande låneverksamhet bör fortsättas även under nästkommande
budgetår. Med hänsyn till att det av 1934 års riksdag beviljade
reservationsanslaget endast i ringa mån tagits i anspråk, synes en anslagsanvisning
för ändamålet ifråga av 200,000 kronor vara tillfyllest. Då de lån,
som utlämnats från anslaget till vedeldningslånefonden, förutsatts skola vid
sanering av fonden för förlag till statsverket överföras till fonden för låneunderstöd,
lärer jämväl det nu ifrågasatta anslaget böra upptagas under sistnämnda
fond. Anslaget synes lämpligen böra benämnas Tån till anordnande
av värmeanläggningar för vedeldning’.»
Utskottet. Utskottet har ingen annan erinran gentemot förevarande framställning än
att anslaget med hänsyn till medelsåtgången torde kunna begränsas till
150,000 kronor.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må till Lån till anordnande av värmeanläggningar
för vedeldning för budgetåret 1938/1939 anvisa ett reservationsanslag
av 150,000 kronor.
Stockholm den 22 april 1938.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
31
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Alfred Andersson,
von Stockenström, Jacob Hansson, Mannerskantz och Hakon Sylvan; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Gustafson i Vimmerby, Andersson
i Löbbo, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta, Persson i Grytterud och
Andersson i Surahammar.
#
Reservation
under punkt 17 (arbetarsmåbrukslånefemden) av herrar Sederholm, Mannerskantz,
Casenberg och Persson i Grytterud, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort ha följande lydelse:
»Utskottet anser sig i likhet med departementschefen kunna tillstyrka det
av statens egnahemsstyrelse framlagda förslaget om sådan tillfällig ändring
i gällande bestämmelser angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,
att beträffande låneansökningar, som avgöras under 1938 och 1939, lån
må, efter egnahemsstyrelsens prövning och medgivande i varje särskilt fall,
utgå med förhöjda maximibelopp, dock högst med 7,000 kronor. Ej heller
framställningen därom, att 1,000,000 kronor av det för år 1938 medgivna
utlåningsbeloppet må användas för möjliggörande av låneförhöjningar intill
ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936 och 1937 års låntagare,
har föranlett någon utskottets erinran. Likaledes biträder utskottet
förslaget att använda till förfogande stående medel att tillgodose vissa arbetarsmåbrukslånetagare
med de låneförhöjningar, som ansetts vara behövliga.
Vidkommande utlåningen från arbetarsmåbrukslånefonden år 1939 vill utskottet
— liksom föregående år — understryka, att arbetarsmåbruk ej böra
bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna kunna beräknas
skola under tider med normal arbetstid gång erhålla nödig arbetsinkomst.
Under nu rådande konjunkturläge med höga byggnadskostnader torde vidare
en viss återhållsamhet med bildande av nya arbetarsmåbruk vara att tillråda.
En dylik återhållsamhet ligger givetvis de kommuner om hjärtat, vilka bedriva
ifrågavarande verksamhet, och man torde kunna utgå ifrån att detta
kommer att medföra minskat antal ansökningar örn lån från fonden.
Då kapitalinvesteringarna i fonden skola i sin helhet bestridas genom skattemedel,
är det icke betydelselöst, att anslagsbeloppet avväges blott med hänsyn
till behovet under budgetåret ifråga. Den varsamhet ifråga om påbörjandet
av nya byggnadsarbeten, som utskottet här ovan förordat, bör därför
enligt utskottets mening även taga sig uttryck i lägre anslagsanvisning än
Kungl. Majit föreslagit. Anvisningen bör likväl icke bestämmas lägre än
att alla ekonomiskt sett välgrundade och i övrigt lämpliga företag bliva tillgodosedda.
opaginerad Kontrollera mot PDF
32
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 65.
Då all sannolikhet talar för att medlen komma att vara tillräckliga även
med ett medgivet utlåningsbelopp, som väsentligt understiger det av Kungl.
Maj:t föreslagna, vill utskottet förorda, att utlåningen för år 1939 bestämmes
till högst 10,000,000 kronor eller 2,000,000 kronor lägre än det av Kungl.
Maj:t föreslagna beloppet.
Av samma skäl torde kapitalökningsanslaget böra begränsas till 1,000,000
kronor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må *
1) godkänna av departementschefen tillstyrkta tillfälliga
ändringar i bestämmelserna angående statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet;
2)
medgiva, att av det belopp å 12,000,000 kronor, inom
vilket statslån från arbetarsmåbrukslånefonden må för år
1938 av Kungl. Maj:t beviljas, må användas dels högst
1.000. 000 kronor för möjliggörande av låneförhöjningar intill
ett sammanlagt lånebelopp av 7,000 kronor till 1935, 1936
och 1937 års låntagare, dels ock ett belopp, motsvarande vad
som av de för tilläggslån under år 1937 tillgängliga medlen
icke blivit under sistnämnda år lyftade, för utlämnande av
dylika lån;
3) medgiva, att Kungl. Majit må för år 1939 bevilja statslån
från arbetarsmåbrukslånefonden intill ett belopp av
10.000. 000 kronor;
4) till Arbetarsmåbrukslånefonden för budgetåret 1938/
1939 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.»
387710. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:236 Skrivelse till Konungen angående Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen beträffande jordbruksdepartementet gjorda framställningar örn anslag till kapitalinvest a1 i texten