Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om sammanslagning av de båda svinraserna Yorkshire och Förädlad Lantras.

1938-05-03 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:75, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om sammanslagning av de båda svinraserna Yorkshire och Förädlad Lantras.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

1

Nr 75.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om

sammanslagning av de båda svinraserna Yorkshire och

Förädlad Lantras.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad

motion, nr 221, av herr De Geer i Hanaskog m. fl. har hemställts, att riksdagen

måtte besluta anhålla att Kungl. Maj :t måtte föranstalta örn skyndsam

utredning rörande de fördelar, som kunna vinnas för svinaveln genom en

sammanslagning av våra båda svinraser, Yorkshire och Förädlad Lantras, och

om utredningen ger anledning härtill vidtaga erforderliga åtgärder för en sådan

sammanslagning.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet

hänvisa till motionen.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionen

från lantbruksstyrelsen, som bifogat yttranden från samtliga hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ävensom från svenska svinavelsföreningen, institutet

för husdjursförädling samt professorn i husdjurens avels- och raslära

vid lantbrukshögskolan Ivar Johansson.

I motionen framhålles, att de båda här i landet förefintliga svinraserna,

stora vita engelska rasen (yorkshire) och förädlad lantras, vilka båda äro

föremål för riksstamboksföring, därigenom att samma mål uppställts för avelsarbetet

beträffande båda raserna så småningom kommit att uppvisa i stort

sett samma bruksegenskaper och exteriör. Denna omständighet har ansetts

utgöra skäl för en sammanslagning av nämnda raser, varigenom en förenkling

i avelsarbetet jämte vissa administrativa fördelar skulle stå att vinna.

Av de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna yttrandena

framgår, att sex hushållningssällskaps förvaltningsutskott, nämligen Jönköpings

läns, Älvsborgs läns södra, Västerbottens, Gotlands och Malmöhus

läns samt Älvsborgs läns norra, förorda — de tre sistnämnda dock först

efter föreslagen utredning — den ifrågasatta sammanslagningen mellan landets

båda svinraser. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Kronobergs

läns, Kalmar läns norra och södra samt Kristianstads, Blekinge, Göteborgs

och Bohus och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

förorda i första hand den i motionen föreslagna utredningen, varjämte några

av de nämnda sällskapens förvaltningsutskott även tillstyrka sammanslagningen,

därest utredningens resultat skulle motivera en sådan. Stockholms,

Bihang till riksdagens protokoll lö:<8. 10 sami. Nr 75. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

•>

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7J.

Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott

betvivla lämpligheten av en sammanslagning men motsätta sig e.j

frågans utredning. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar

tvivel örn nödvändigheten av utredning i ämnet. Skaraborgs, Västmanlands

samt Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrka

bestämt en sammanslagning och anse, att icke heller förslaget om utredning

bör föranleda någon åtgärd. Gävleborgs läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott slutligen önskar icke göra något uttalande i frågan.

Förvaltningsutskotten lia i huvudsak anfört följande.

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har

anfört, att motionärernas huvudskäl för en sammanslagning av raserna, nämligen

att skillnaderna mellan dessa numera blott skulle bestå i vissa exteriördetaljer,

ej vore bärande, även om det skulle synas tillfyllest ur administrativ

synpunkt. Efter en sammanslagning bleve avelsarbetet måhända i högre

grad än vad nu vore fallet inom de enskilda raserna inriktat på några få blodlinjer.

Vid sannolikt snart uppstående behov av nytt blod i aveln skulle till

de svårigheter, som redan nu förefunnes vid import av avelsdjur från Danmark

och England, även komma den, att man i de nämnda länderna alltjämt

dreve avel med båda raserna. Sverige skulle i stort sett nödgas bliva

självförsörjande inom aveln. Utskottet hyste, med erfarenheterna från sammanslagningen

av R. S. B. och ayrshirerasen för ögonen, den meningen,

att varje avelsbesättning efter en sammanslagning komme att företaga inblandning

av det motsatta avelsmaterialet. Förvaltningsutskottet ville ej

motsätta sig en utredning, men ansåge att denna borde utföras såsom en på

lång sikt lagd, praktisk försöksverksamhet, lämpligen anförtrodd åt institutet

för husdjursförädling.

Inom Uppsala län vore sedan gammalt yorkshirerasen dominerande, medan

på grund av smågrisuppköparnas efterfrågan efter grisar med hängande

öron lantrasen dock numera vunne terräng. Särskilt bleve det svårt att tvinga

galtföreningarna att hålla en mindre efterfrågad ras. Då praktiska skäl mycket

starkt talade för en sammanslagning, tillstyrkte Uppsala läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott livligt motionärernas hemställan.

Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat

den föreslagna utredningen och överlämnat av sällskapets svinavelskommitté

avgivet särskilt yttrande. I detta framhålles, att antalet lantrasgaltar inom

länet starkt ökats på yorkshireavelns bekostnad, en utveckling som syntes

kommittén sakna bärande skäl och endast stödde sig på smågrisuppköparnas

krav beträffande grisarnas öronform. Galthållarna såge sig dock nödsakade

efterkomma önskemålen och inköpte ofta medelmåttiga men slokörade lantrasgaltar,

ehuru ur avelssynpunkt värdefullare yorkshiregaltar kunde erhållas.

Avelsledningen vore därför till stor del bragt ur funktion. Starka skäl

talade för en rassammanslagning, vars lämplighet dock först borde på Kungl.

Maj:ts föranstaltande utredas.

Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott vore av den

meningen, att den ifrågasatta utredningen borde komma till stånd. I denna

borde ingå planmässigt utförda avelsförsök, lämpligen anförtrodda åt institutet

för husdjursförädling. Därest av en sådan utredning franninge, att

de förmodade fördelarna med rassammanslagningen också i verkligheten

vore att räkna med, syntes det sällskapet, som om icke någon invändning

kunde göras mot, att sammanslagningen komme till stånd.

Vid yttrandet har fogats av premieringsnämnden för svin inom Östergötlands

län till sällskapet avgivet yttrande i ärendet jämte en skrivelse från

s. 3 Kontrollera mot PDF

■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

3

ledamoten av nämnden, husdjurskonsulenten S. Kvarnbäck, vilken huvudsakligen

i fråga om motiveringen anfört skiljaktig mening. Nämnden har erinrat

örn att någon planmässig korsningsavel med uppgift att efter visst antal

generationer överföra djur av en ras till en annan eller blandad ras till

s. k. ren ras icke förekommit beträffande svinaveln i motsats till nötkreatursaveln.

Endast i bruksaveln hade korsning förekommit, då det vore en spridd

uppfattning, att den första korsningsgenerationen bestode av livskraftiga och

snabbvuxna djur. Planmässiga försök häröver hade emellertid ej förekommit.

Då ingendera rasén hade några särskilt värdefulla egenskaper, som den andra

saknade, förefölle utsikterna små att genom sammanslagning få fram en de

båda föräldraraserna överlägsen ras. Nämnden förordade emellertid den av

sällskapet föreslagna utredningen.

Konsulenten Kvarnbäck har anfört, att det efter en sammanslagning av

raserna borde var lätt att hos de framstående avelsbesättningar av yorkshireras,

som funnes inom länet, med hjälp av något avelsmaterial av lantras införa

de eftersträvade hängande öronen, en utväg som vore enklare än att medelst

upplysningsverksamhet få frågan om de hängande öronens bagatellartade

karaktär känd. De båda raserna vore till exteriör och bruksegenskaper

lika; en sammanslagning skulle ställa ett större antal individer till förfogande

för det gemensamma avelsarbetet och därmed minska inavelsrisken och behovet

av import av obesläktade djur. Stamboken skulle icke längre behöva

vara sluten för hondjur utan stamhoksfört möderne. Då korsningsavel mellan

de båda nuvarande raserna kunde leda både till förbättring och försämring

av rasen, kunde frågan först lösas, sedan avelsförsök, sträckande sig över

3—4 generationer, utförts.

Jönköpings läns, Älvsborgs läns södra och Västerbottens läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava med hänsyn till den i motionen antydda

utvecklingen inom de båda svinraserna förordat en sammanslagning av dessa.

Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,

att ett svenskt namn, exempelvis svensk förädlad svinras eller hellre svensk

svinras, därvid borde åsättas rasén.

Kronobergs läns, Kalmar läns norra och Blekinge läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava ansett en sammanslagning mellan svinraserna

ändamålsenlig ur praktisk och organisatorisk synpunkt. Då emellertid egentlig

rasblandning hittills ej förekommit och kännedom saknades, huruvida

den uppnådda typlikheten grundade sig på ensartade arvsanlag, och en sammanslagning

följaktligen kunde tänkas leda till en utklyvning av mindre

önskvärda egenskaper, förordade utskotten i första hand den i motionen föreslagna

utredningen. Även Kalmar läns södra och Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott hava tillstyrkt dylik utredning.

Gotlands och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava

ansett, att intet vore att vinna på att ifrågavarande båda raser hölles åtskilda

i stamboksavseende, och hava därför tillstyrkt den föreslagna utredningen.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningutskott har ansett, att

många skäl talade för en sammanslagning mellan raserna. Skiljaktigheter i

genetiskt avseende kunde dock eventuellt motivera ett särskiljande. Den föreslagna

utredningen borde även omfatta andra viktiga spörsmål, såsom stamboksföringens

omfattning, stambokens uppställning och innehåll, försöksstationernas

antal och understödjande m. m.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har såsom

eget yttrande överlämnat ett av sällskapets liusdjurskonsulent, J. Löfors,

i ärendet avgivet utlåtande samt tillstyrkt bifall till förslaget örn utredning.

T konsulent Löfors’ skrivelse bar framhållits, att de båda raserna förekomme

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

under samma miljöförhållanden och med samma produktionsinriktning. En

sammanslagning skulle bland annat förenkla arbetet med avelns ledning, och

korsningen torde ej i nämnvärd omfattning behöva befaras medföra ulklyvning

av nya, icke önskvärda typer. Risken för inavel skulle ej heller bliva

större än inom de nuvarande raserna. Efter en sammanslagning skulle i varje

besättning kunna införas den motsatta rasens främsta egenskaper. Ingen uppfödare

vore förhindrad att fasthålla vid (leii ena eller andra av de ursprungliga

raserna, även örn en sammanslagning av dessa komme till stånd.

Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har tillstyrkt

i motionen framfört förslag om sammanslagning och bifogat av vederbörande

svinpremieringsnämnds ordförande, jordbrukskonsulenten O. S. Nilsson, avgivet

yttrande.

Konsulenten Nilsson har anfört, att hållandet av två likvärdiga raser medförde

oreda i avelsarbetet och inom galtföreningarna framkallade oenighet

om rasvalet, samt att en sammanslagning skulle avkoppla ovederhäftig propaganda

från vissa smågrisförsäljares sida, men ville ej yttra sig örn de svårigheter

för avelsarbetet, som framdeles eventuellt kunde uppstå.

Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

genom de upplysningar, som gödnings- och slaktförsöken inom svinaveln numera

skänkte, aveln inom en ras lätt nog kunde koncentreras till en och samma

blodlinje, varmed snart nog skulle följa svårigheter att anskaffa obesläktade

djur. Då det vid bruksdjursaveln vore vanligt, att galtar från båda raserna

omväxlande användes, hade därför den nuvarande rasuppdelningen vid

denna avel ett betydande praktiskt värde, och en sammanslagning av raserna

skulle kunna medföra risk för inavel även vid produktion av bruksdjur. Påtagligt

behov av sammanslagning ansåges ej föreligga inom sällskapets område.

Utskottet funne det naturligast, örn initiativ i den bland fackmän sedan

länge dryftade frågan komme från svinuppfödarna själva, varför den föreliggande

motionen ej borde föranleda någon riksdagens åtgärd.

Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har, med bifogande

av ett utav sällskapets husdjurskonsulent C. E. Carlsson avgivet yttrande,

anfört, att motionens syfte ur praktisk synpunkt förefölle beaktansvärt

och att, därest en sammanslagning kunde ske utan någon olägenhet, åtgärden

vore motiverad. Av en till motionen fogad sammanställning över klassificeringsresultaten

från ett antal skånska slakterier funne utskottet emellertid,

att »blandras», som för Skånes vidkommande förmodades utgöra en

korsningsprodukt mellan de båda ifrågavarande raserna, lämnade en sämre

slakteriprodukt än de båda raserna var för sig. Skillnaden kunde möjligen

förklaras, men utskottet funne det önskvärt, att — innan någon annan åtgärd

vidtoges — med frågan sammanhängande förhållanden av ekonomisk

betydelse utreddes genom försök vid institutet för husdjursförädling eller vid

avdelningen för husdjursskötsel vid centralanstalten för försöksväsendet på

jordbruksområdet.

Konsulenten Carlsson har i sin skrivelse framhållit, att orsaken till att långörade

svin i den allmänna handeln vore mest efterfrågade kunde tänkas vara

den, att vid en korsning mellan sugga av den tidigare förhärskande yorkshirerasen

och lantrasgalt en viss s. k. korsningsvitalitet hos avkomman kunde hava

framträtt. Därest raserna sammansloges, komme inom länet sannolikt

endast att finnas en avelsstam, varifrån galtar kunde köpas, mot för närvarande

två, och svårigheterna att i den allmänna aveln undvika släktskapsavel

att ökas.

örebro läns hushållningsållskaps förvaltningsutskott har, med hänvisning

till bifogat, av sällskapets husdjurskonsulent M. Friman avgivet utlåtande,

förklarat sig hysa tvivel om nödvändigheten av den ifrågasatta utredningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

5

Konsulent Friman har anfört, att galtföreningarna inom Örebro län lämnats

tämligen fria händer att vid inköp av galt göra ombyte av ras, enär gällande

reglemente örn svinpremiering ej utgjorde hinder för en sådan åtgärd,

och funne därför det i motionen framförda påståendet, att galthållarnas önskemål

beträffande svinens öron form skulle vara liinderligt för avelsarbetets

ledande i önskvärd riktning, oförståeligt.

Örn rasvalet sålunda vid produktion av bruksdjur saknade större betydelse,

så vöre förhållandet ett annat vid produktion av avelsdjur. Till avclsbesättningarna

toges ofta galtar från en och samma stam, varför samtliga stammar

snart bleve inbördes besläktade. Så länge man emellertid kunde hålla

raserna skilda åt, funnes garanti för att släktskapsavel ej behövde uppstå inom

bruksdjursbesättningarna.

Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att

de i motionen anförda skälen för en sammanslagning av de båda raserna

vore otillräckliga, även örn de vöre riktiga. På grund av svinens snabba generationsväxling

och därmed följande inavelsrisk vöre fördelen att hava två

obesläktade raser mycket stor. Inom bruksbesättningarna, där tillräcklig kännedom

ofta saknades om suggornas härstamning, kunde inavel ändock undvikas

genom att galtar av båda raserna omväxlande användes.

örn raserna sammansloges, finge visserligen även avelsbesättningarna en

möjlighet att bekämpa inavelssymptom, men denna fördel bleve dock sannolikt

helt kortvarig på grund av den naturliga strävan att sprida de bästa galtarnas

avkomlingar till alla den nya rasens avelsbesättningar. Utskottet har

ifrågasatt, om det icke, därest raserna sammansloges, i en framtid bleve nödvändigt,

att djur av ursprungsraserna importerades för att bota inavelns följder

inom landets svinbesättningar. Slutligen har utskottet påpekat, att genom

sammanslagning det otvivelaktigt nyttiga tävlingsmoment, som förut funnits,

bortfölle, och har utskottet därför föreslagit, att motionen ej måtte föranleda

någon åtgärd.

Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vitsordat

riktigheten av vad i motionen anförts örn de båda svinrasernas bruksegenskaper

men har icke kunnat dela uppfattningen, att köpare av avelsgaltar

skulle så ytligt bedöma dessa, att avseende mera skulle fästas vid öronformen

än ur avelssynpunkt betydelsefullare egenskaper. Utskottet trodde därför ej,

att en sammanslagning skulle hava någon större praktisk betydelse inom hushållningssällskapets

verksamhetsområde. Utskottet medgåve, att för avelsbesättningarna

därigenom kombinationsmöjligheterna skulle ökas, men ville

ifrågasätta, om icke ett större antal blodlinjer, vilka framgått ur en sålunda

företagen korsningsavel, skulle giva större möjligheter till framgång inom

aveln än de båda nuvarande huvudlinjerna. Då emellertid motionen endast

avsåge utredning av dessa förhållanden, bade utskottet intet att erinra mot bifall

till densamma.

Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar funnit, alt

de ekonomiskt viktiga egenskaperna hos de båda raserna i stort sett vöre desamma,

och bar därför ansett en sammanslagning fördelaktig, därest inga

praktiska olägenheter uppstode; avelsmaterialet skulle genom sammanslagningen

bliva bättre utnyttjat och typbestämningen underlättas. Utskottet önskade

dock, på grund av den ringa omfattningen av länets svinavel, ej göra

något bestämt uttalande i frågan.

Inom Västernorrlands län bedreves avel endast med svin av den stora vita

engelska rasén, och gödsvinsuppfödarna, vilka förr föredragit typer med korta

huvudformer, bekymrade sig siillan örn, vilken ras eller rastyp djuren tillhörde.

Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott funne,

alt sammanslagning syntes kunna företagas, men endast under villkor, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

ärftlighetsforskare, som ägnat sig åt utredning rörande letäla arvsfaktorer

hos svin, jämväl ansåge sig oförhindrade att tillstyrka sammanslagningen.

Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansåge det tveksamt,

om fördelarna av en sammanslagning mellan raserna övervägde nackdelarna.

Ett större antal blodlinjer erhölles, men vissa fördelaktiga skiljaktigheter

försvunne liksom även möjligheten till korsning för erhållande

av bruksdjur. Det nuvarande tävlingsmomentet saknade ej heller betydelse.

Frågan borde ägnas uppmärksamhet, innan sammanslagning företoges.

Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att

man i övre Norrland ej gjort erfarenheter, som motiverade sammanslagning.

Förvaltningsutskottets väntade tvärtom olägenheter av en sådan. För undvikande

av inavel, då det gällde bruksdjur, hade man alltjämt behov av två

raser. Att de båda raserna numera vore lika, voro endast en fördel och ägnat

att minska risken vid korsningsavel. Utskottet ansåge icke, att anledning

nu förelåge att verkställa den föreslagna utredningen.

Svenska svinavelsföreningen har vid årsmötet 1938 beslutat tillstyrka en

förutsättningslös och allsidig utredning av sammanslagningsfrågan, omfattande

jämväl spörsmålet hur korsningsförfarandet vid bruksdjursproduktion

borde planeras och försiggå. Tillika har föreningen uttalat den meningen,

att ifrågavarande utredning borde läggas på rent experimentell bas.

Institutet för husdjur förädling har hänfört sig till ett av filosofie doktorn

C. Hallqvist avgivet utlåtande av i huvudsak följande innehåll.

Då det gällde sammanslagning av raser, sådana som de ifrågavarande, uppstode

först den mera principiella frågan om rasernas ärftliga avelskonstitution.

Därnäst kunde avelstaktiska lämplighetshänsyn bliva avgörande.

Funnes skillnader i arvsmassan raserna emellan, uppstode korsning. Korsning

kunde tillgripas för att öka variationen hos avkomman. Både bättre och

sämre kombinationer uppstode härvid och, först sedan de förstnämnda utselektionerats,

hade en förbättring uppnåtts.

Från det faktum, att de båda raserna i fråga örn bruksegenskaper vore

synnerligen lika, kunde man icke sluta, att raserna också ärftligt sett vöre

lika. De yttre egenskaperna kunde bero på olika ärftliga anlag, och det kunde

med bestämdhet förutses, att de exteriöra egenskaperna komme att visa ökad

variation efter en sammanslagning av raserna. Med tanke på den långa

genealogiska differentieringen vore det även sannolikt, att raserna ifråga om

bruksegenskaper trots den yttre likheten vore ärftligt olika. Försiktigheten

bjöde därför att icke hela avelsmaterialet på en gång utsattes för riskerna av

en sammanslagning.

Örn man ej önskade arbeta med två så pass lika raser, borde ur principiell

förädlingssynpunkt förenklingen lämpligast ske icke genom sammanslagning

av båda utan genom upphörande med den ena av raserna, vilket skulle innebära,

att staten endast lämnade stöd åt stamboksföring av en av raserna. Institutet

ansåge ej en dylik åtgärd önskvärd men hade velat anvisa den principiellt

riktiga vägen, om man önskade endast en ras.

Instititutet har vidare anfört avelstekniska skäl mot en sammanslagning avraserna.

Därest en sammanslagning ej komme till stånd, innebure detta nämligen

garantier för effektivare möjlighet att undvika inavel och trygghet mot

eventuellt misslyckande inom aveln.

Örn man med stamböckernas hjälp holle raserna skilda, borde denna fördel

utnyttjas genom att i vissa fall para dessa. Detta kunde exempelvis ske för

smågrisproduktion, då produkten snarast bleve bättre, än om samma ras an
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-

i

vändes, emedan inavel kunde undvikas. Uppdelningen på två raser vore

således härvid till fördel. Det stötte emellertid på svårigheter att inom bruksbesättningarna

hålla galtar av en ras och suggor av en annan, då de senare

oftast rekryterades inom besättningen och således bleve korsningsprodukter.

Detta torde vara ofrånkomligt men hade av avelsledningen ansetts böra undvikas.

Vid dylik återkorsning förelåge dock avsevärt mindre risk, än örn

även galtarna vore korsningsprodukter, i vilket fall den största anlagsklyvningen

med åtföljande osäkerhet inträdde. Institutet förmodade, att opinionen

för en sammanslagning bottnade i dessa svårigheter vid tillämpning av korsningsavel.

Det borde därför prövas, i vad mån det vore lämpligt att inom

bruksbesättningarna omväxlande använda galtar av den ena och den andra

rasen.

Korsning inom stamboksförda besättningar borde däremot ej ske, örn ej

utgångsmaterialet för korsningsaveln skulle äventyras. De större kombinationsmöjligheter,

som erhölles efter en sammanslagning, skulle endast bliva

av temporär giltighet. Med den matadoravel, som nu bedreves, skulle snart

antalet blodlinjer bliva detsamma som i endera av de nuvarande raserna.

Om raserna bibehölles, kunde blodlinjerna bibehållas och användas i korsningsaveln.

Institutet avstyrkte bestämt en sammanslagning mellan svinraserna och

uttalade, att en eventuell utredning borde inriktas på, huru de båda raserna

lämpligen borde utnyttjas till korsningsavel inom bruksbesättningar.

Professor Johanssons yttrande, däri den ifrågasatta sammanslagningen avstyrkes,

innehåller i huvudsak följande.

En utredning angående sammanslagning av svinraserna, utförd med förefintligt

material, torde knappast giva några upplysningar, utöver vad som

redan nu kunde inhämtas från meddelandena om svinstamkontrollen och ur

materialet från suggkontrollen. Resultatet av en sammanslagning bleve beroende

av i vad mån avelsdjursuppfödarna komme att koncentrera aveln på

ett fåtal individer eller släkter. Sammanslagningen mellan nötkreatursraserna

Ayrshire och R. S. B., varvid den förra rasens värdefulla egenskaper ej

i önskad grad utnyttjades, hade lett till en släktskap mellan de tjurproducerande

besättningarna inom rasen, som kunde innehålla risker för dess framtid.

På samma sätt torde det vara att befara, att svinaveln komme att koncentreras

på ett fåtal vid sammanslagningstillfället populära »blodlinjer»

inom den ena rasen, och med svinens snabba förökning skulle detta leda till

att samtliga avelsstammar inom kort vore nära besläktade. Nykombinationsmöjligheterna

hade i så fall alls icke ökats.

Den svenska svinstockens storlek gjorde det önskvärt, att förädlingsarbetet

vore uppdelat på två raser, även om dessas typ och egenskaper vore fullständigt

desamma. Därigenom bibehölles möjligheten till korsning inom

bruksbesättningarna, varigenom inavelsdegenerationen brötes. Möjligen skulle

man i samma syfte för användning inom galtföreningarna kunna godkänna

handjur efter stamboksförda föräldrar från de olika raserna. Det vore även

önskligt, att korsningsprodukter (Fi) i större utsträckning än sorn nu skedde

prövades i svinstam- och treveckorskontroll.

Lantbruksstyrelsen har för egen del anfört följande.

Enligt lantbruksstyrelsens mening torde frågan om sammanslagning av

förevarande svinraser böra bedömas med hänsyn till de eventuella följderna

av en sådan åtgärd för såväl besättningar, vilka allenast uppfödde bruks

djur — smågrisar för gödning — som för egentliga avelsbesättningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

Utskottet.

Inom det förstnämnda slaget av besättningar kunde modersuggorna tillhöra

antingen en av de nuvarande raserna eller -— vilket vore jämförelsevis

vanligt — utgöra korsningsprodukter mellan båda, i vilket sistnämnda fall

härstamningen vore så gott som okänd. På grund av för svinavelns befrämjande

gällande bestämmelser användes däremot mera allmänt galtar av ren

ras.

Då avel med ren ras icke vore allmänt förekommande inom bruksbesättningar,

torde ett stort antal inom sådana besättningar födda grisar utgöra resultat

antingen av korsning mellan de båda olika raserna eller av återkorsning

mellan renrasig galt och sugga av blandras. Vid produktion inom bruksbesättningar

torde korsning knappast kunna anses medföra större nackdelar

utan syntes snarare ägnad att utnyttja de första korsningsgenerationernas i

allmänhet goda vitalitet och utgöra en säkerhetsåtgärd mot risken för inavel.

Beträffande det egentliga avelsarbetet, det ville säga uppfödningen av djur,

som kunde bliva föremål för stamboksföring, hade anförts, att en sammanslagning

skulle häva striden örn den i exteriört avseende påtagligaste olikheten

mellan de båda nu använda raserna, nämligen öronformen, samt bereda

ökad möjlighet till kombination mellan de olika stammarna av de båda

raserna. Förstnämnda omständighet syntes lantbruksstyrelsen icke utgöra tillräckligt

skäl för tillgripande av en åtgärd av för hela landets svinavel så genomgripande

natur som en sammanslagning mellan de bägge raserna.

En sammanslagning skulle givetvis till en början kunna öka kombinationsmöjligheterna

inom avelin Vid frågans bedömande torde dock hänsyn böra

tagas jämväl till utsikterna för dessa möjligheters bevarande i framtiden. På

grund av de exakta uppgifter för avkommans bedömande, som genom svinstamkontrollen

numera stöde avelsdjursuppfödare till buds, torde nämligen

föreligga risk att aveln snabbt skulle komma att koncentreras på vissa individer

eller släkter. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde följden härav

bliva, att svinuppfödarna bomme att ställas inför frågan, varifrån nytt blod

skulle hämtas för att undvika ekonomiska skadeverkningar av inavel.

På anförda grunder ansåge lantbruksstyrelsen sig icke kunna utan vidare

förorda bifall till motionärernas förslag, helst som styrelsen ansåge det vara

en fördel att tvenne ur brukssynpunkt likvärdiga raser funnes inom landet.

Från flera håll hade emellertid i ärendet framförts förslag örn dels en allsidig,

på korsningsavel grundad undersökning, om vilket avelsdjursmaterial,

som genom en sammanslagning av raserna vore att förvänta, dels ock utredning

om, på vad sätt korsning mellan de nuvarande raserna borde planeras

för bruksdjursproduktionens vidkommande.

Gentemot en på sådant sätt lagd utredning hade lantbruksstyrelsen intet att

erinra. Det torde emellertid böra framhållas, att en utredning, vilken — även

örn den vore av experimentell art — av naturliga skäl, då den endast kunde

förfoga över en mindre del av i landet befintligt avelsmaterial, knappast

kunde komma att lämna svar på den för en sammanslagning avgörande frågan,

om och i vad mån nu befintliga blodlinjer inom de olika raserna skulle

kunna bevaras i en ny ras. Likväl syntes för frågans fortsatta bedömande

undersökningar av nyssnämnt slag böra komma till stånd.

Lantbruksstyrelsen funne därför skäl tala för att staten iklädde sig kostnaden

för sålunda av styrelsen förordad utredning, vars planläggning torde

böra anförtros åt styrelsen och institutet för husdjursförädling.

I de över motionen införskaffade yttrandena lia beaktansvärda skäl anförts

såväl för som emot en sammanslagning av de båda nu i riket före
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.

9

kommande svinraserna, Yorkshire och Förädlad Lantras. Utskottet för sin

del anser sig i frågans nuvarande läge icke kunna taga ställning till de skilda

ståndpunkter, som sålunda kommit till uttryck. Den i förevarande motion

upptagna frågan är emellertid enligt utskottets mening av den vikt, att en

allsidig utredning av densamma bör verkställas genom Kungl. Maj :ts försorg,

med uppmärksamhet jämväl på den avelstekniska innebörden av en sammanslagning

av svinraserna. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att tilllika

vidtaga de åtgärder för en sådan sammanslagning, vilka kunna påkallas

med hänsyn till vad denna utredning giver vid handen.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen II: 221 må i skrivelse

till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta

örn utredning av frågan om sammanslagning till en

av de båda svinraserna Yorkshire och Förädlad Lantras

samt, om utredningen ger anledning därtill, vidtaga erforderliga

åtgärder för en sådan sammanslagning.

Stockholm den 3 maj 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Alfred

Andersson, von Stockenström, Jacob Hansson och Beck-Friis; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Andersson i Löbbo,

Carlström, Ericsson i Sörsjön, Liedberg, Pettersson i Rosta och Persson i Grytterud.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

10 sami.

Nr 15.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakk s. 6 i texten