Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om sammanslagning av de båda svinraserna Yorkshire och Förädlad Lantras.
1938-05-03 · 9 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1938:75, Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om sammanslagning av de båda svinraserna Yorkshire och Förädlad Lantras.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
1
Nr 75.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1938 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående utredning om
sammanslagning av de båda svinraserna Yorkshire och
Förädlad Lantras.
(2:a avd.)
I en inom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad
motion, nr 221, av herr De Geer i Hanaskog m. fl. har hemställts, att riksdagen
måtte besluta anhålla att Kungl. Maj :t måtte föranstalta örn skyndsam
utredning rörande de fördelar, som kunna vinnas för svinaveln genom en
sammanslagning av våra båda svinraser, Yorkshire och Förädlad Lantras, och
om utredningen ger anledning härtill vidtaga erforderliga åtgärder för en sådan
sammanslagning.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet
hänvisa till motionen.
Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande över motionen
från lantbruksstyrelsen, som bifogat yttranden från samtliga hushållningssällskaps
förvaltningsutskott ävensom från svenska svinavelsföreningen, institutet
för husdjursförädling samt professorn i husdjurens avels- och raslära
vid lantbrukshögskolan Ivar Johansson.
I motionen framhålles, att de båda här i landet förefintliga svinraserna,
stora vita engelska rasen (yorkshire) och förädlad lantras, vilka båda äro
föremål för riksstamboksföring, därigenom att samma mål uppställts för avelsarbetet
beträffande båda raserna så småningom kommit att uppvisa i stort
sett samma bruksegenskaper och exteriör. Denna omständighet har ansetts
utgöra skäl för en sammanslagning av nämnda raser, varigenom en förenkling
i avelsarbetet jämte vissa administrativa fördelar skulle stå att vinna.
Av de från hushållningssällskapens förvaltningsutskott inkomna yttrandena
framgår, att sex hushållningssällskaps förvaltningsutskott, nämligen Jönköpings
läns, Älvsborgs läns södra, Västerbottens, Gotlands och Malmöhus
läns samt Älvsborgs läns norra, förorda — de tre sistnämnda dock först
efter föreslagen utredning — den ifrågasatta sammanslagningen mellan landets
båda svinraser. Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och Kronobergs
läns, Kalmar läns norra och södra samt Kristianstads, Blekinge, Göteborgs
och Bohus och Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
förorda i första hand den i motionen föreslagna utredningen, varjämte några
av de nämnda sällskapens förvaltningsutskott även tillstyrka sammanslagningen,
därest utredningens resultat skulle motivera en sådan. Stockholms,
Bihang till riksdagens protokoll lö:<8. 10 sami. Nr 75. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
•>
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 7J.
Värmlands, Kopparbergs och Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
betvivla lämpligheten av en sammanslagning men motsätta sig e.j
frågans utredning. Örebro läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott uttalar
tvivel örn nödvändigheten av utredning i ämnet. Skaraborgs, Västmanlands
samt Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott avstyrka
bestämt en sammanslagning och anse, att icke heller förslaget om utredning
bör föranleda någon åtgärd. Gävleborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott slutligen önskar icke göra något uttalande i frågan.
Förvaltningsutskotten lia i huvudsak anfört följande.
Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott har
anfört, att motionärernas huvudskäl för en sammanslagning av raserna, nämligen
att skillnaderna mellan dessa numera blott skulle bestå i vissa exteriördetaljer,
ej vore bärande, även om det skulle synas tillfyllest ur administrativ
synpunkt. Efter en sammanslagning bleve avelsarbetet måhända i högre
grad än vad nu vore fallet inom de enskilda raserna inriktat på några få blodlinjer.
Vid sannolikt snart uppstående behov av nytt blod i aveln skulle till
de svårigheter, som redan nu förefunnes vid import av avelsdjur från Danmark
och England, även komma den, att man i de nämnda länderna alltjämt
dreve avel med båda raserna. Sverige skulle i stort sett nödgas bliva
självförsörjande inom aveln. Utskottet hyste, med erfarenheterna från sammanslagningen
av R. S. B. och ayrshirerasen för ögonen, den meningen,
att varje avelsbesättning efter en sammanslagning komme att företaga inblandning
av det motsatta avelsmaterialet. Förvaltningsutskottet ville ej
motsätta sig en utredning, men ansåge att denna borde utföras såsom en på
lång sikt lagd, praktisk försöksverksamhet, lämpligen anförtrodd åt institutet
för husdjursförädling.
Inom Uppsala län vore sedan gammalt yorkshirerasen dominerande, medan
på grund av smågrisuppköparnas efterfrågan efter grisar med hängande
öron lantrasen dock numera vunne terräng. Särskilt bleve det svårt att tvinga
galtföreningarna att hålla en mindre efterfrågad ras. Då praktiska skäl mycket
starkt talade för en sammanslagning, tillstyrkte Uppsala läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott livligt motionärernas hemställan.
Södermanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har förordat
den föreslagna utredningen och överlämnat av sällskapets svinavelskommitté
avgivet särskilt yttrande. I detta framhålles, att antalet lantrasgaltar inom
länet starkt ökats på yorkshireavelns bekostnad, en utveckling som syntes
kommittén sakna bärande skäl och endast stödde sig på smågrisuppköparnas
krav beträffande grisarnas öronform. Galthållarna såge sig dock nödsakade
efterkomma önskemålen och inköpte ofta medelmåttiga men slokörade lantrasgaltar,
ehuru ur avelssynpunkt värdefullare yorkshiregaltar kunde erhållas.
Avelsledningen vore därför till stor del bragt ur funktion. Starka skäl
talade för en rassammanslagning, vars lämplighet dock först borde på Kungl.
Maj:ts föranstaltande utredas.
Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott vore av den
meningen, att den ifrågasatta utredningen borde komma till stånd. I denna
borde ingå planmässigt utförda avelsförsök, lämpligen anförtrodda åt institutet
för husdjursförädling. Därest av en sådan utredning franninge, att
de förmodade fördelarna med rassammanslagningen också i verkligheten
vore att räkna med, syntes det sällskapet, som om icke någon invändning
kunde göras mot, att sammanslagningen komme till stånd.
Vid yttrandet har fogats av premieringsnämnden för svin inom Östergötlands
län till sällskapet avgivet yttrande i ärendet jämte en skrivelse från
■Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
3
ledamoten av nämnden, husdjurskonsulenten S. Kvarnbäck, vilken huvudsakligen
i fråga om motiveringen anfört skiljaktig mening. Nämnden har erinrat
örn att någon planmässig korsningsavel med uppgift att efter visst antal
generationer överföra djur av en ras till en annan eller blandad ras till
s. k. ren ras icke förekommit beträffande svinaveln i motsats till nötkreatursaveln.
Endast i bruksaveln hade korsning förekommit, då det vore en spridd
uppfattning, att den första korsningsgenerationen bestode av livskraftiga och
snabbvuxna djur. Planmässiga försök häröver hade emellertid ej förekommit.
Då ingendera rasén hade några särskilt värdefulla egenskaper, som den andra
saknade, förefölle utsikterna små att genom sammanslagning få fram en de
båda föräldraraserna överlägsen ras. Nämnden förordade emellertid den av
sällskapet föreslagna utredningen.
Konsulenten Kvarnbäck har anfört, att det efter en sammanslagning av
raserna borde var lätt att hos de framstående avelsbesättningar av yorkshireras,
som funnes inom länet, med hjälp av något avelsmaterial av lantras införa
de eftersträvade hängande öronen, en utväg som vore enklare än att medelst
upplysningsverksamhet få frågan om de hängande öronens bagatellartade
karaktär känd. De båda raserna vore till exteriör och bruksegenskaper
lika; en sammanslagning skulle ställa ett större antal individer till förfogande
för det gemensamma avelsarbetet och därmed minska inavelsrisken och behovet
av import av obesläktade djur. Stamboken skulle icke längre behöva
vara sluten för hondjur utan stamhoksfört möderne. Då korsningsavel mellan
de båda nuvarande raserna kunde leda både till förbättring och försämring
av rasen, kunde frågan först lösas, sedan avelsförsök, sträckande sig över
3—4 generationer, utförts.
Jönköpings läns, Älvsborgs läns södra och Västerbottens läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava med hänsyn till den i motionen antydda
utvecklingen inom de båda svinraserna förordat en sammanslagning av dessa.
Västerbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett,
att ett svenskt namn, exempelvis svensk förädlad svinras eller hellre svensk
svinras, därvid borde åsättas rasén.
Kronobergs läns, Kalmar läns norra och Blekinge läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava ansett en sammanslagning mellan svinraserna
ändamålsenlig ur praktisk och organisatorisk synpunkt. Då emellertid egentlig
rasblandning hittills ej förekommit och kännedom saknades, huruvida
den uppnådda typlikheten grundade sig på ensartade arvsanlag, och en sammanslagning
följaktligen kunde tänkas leda till en utklyvning av mindre
önskvärda egenskaper, förordade utskotten i första hand den i motionen föreslagna
utredningen. Även Kalmar läns södra och Kristianstads läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott hava tillstyrkt dylik utredning.
Gotlands och Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott hava
ansett, att intet vore att vinna på att ifrågavarande båda raser hölles åtskilda
i stamboksavseende, och hava därför tillstyrkt den föreslagna utredningen.
Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningutskott har ansett, att
många skäl talade för en sammanslagning mellan raserna. Skiljaktigheter i
genetiskt avseende kunde dock eventuellt motivera ett särskiljande. Den föreslagna
utredningen borde även omfatta andra viktiga spörsmål, såsom stamboksföringens
omfattning, stambokens uppställning och innehåll, försöksstationernas
antal och understödjande m. m.
Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har såsom
eget yttrande överlämnat ett av sällskapets liusdjurskonsulent, J. Löfors,
i ärendet avgivet utlåtande samt tillstyrkt bifall till förslaget örn utredning.
T konsulent Löfors’ skrivelse bar framhållits, att de båda raserna förekomme
4
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
under samma miljöförhållanden och med samma produktionsinriktning. En
sammanslagning skulle bland annat förenkla arbetet med avelns ledning, och
korsningen torde ej i nämnvärd omfattning behöva befaras medföra ulklyvning
av nya, icke önskvärda typer. Risken för inavel skulle ej heller bliva
större än inom de nuvarande raserna. Efter en sammanslagning skulle i varje
besättning kunna införas den motsatta rasens främsta egenskaper. Ingen uppfödare
vore förhindrad att fasthålla vid (leii ena eller andra av de ursprungliga
raserna, även örn en sammanslagning av dessa komme till stånd.
Älvsborgs läns norra hushållningssällskaps förvaltningsutskott har tillstyrkt
i motionen framfört förslag om sammanslagning och bifogat av vederbörande
svinpremieringsnämnds ordförande, jordbrukskonsulenten O. S. Nilsson, avgivet
yttrande.
Konsulenten Nilsson har anfört, att hållandet av två likvärdiga raser medförde
oreda i avelsarbetet och inom galtföreningarna framkallade oenighet
om rasvalet, samt att en sammanslagning skulle avkoppla ovederhäftig propaganda
från vissa smågrisförsäljares sida, men ville ej yttra sig örn de svårigheter
för avelsarbetet, som framdeles eventuellt kunde uppstå.
Skaraborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att
genom de upplysningar, som gödnings- och slaktförsöken inom svinaveln numera
skänkte, aveln inom en ras lätt nog kunde koncentreras till en och samma
blodlinje, varmed snart nog skulle följa svårigheter att anskaffa obesläktade
djur. Då det vid bruksdjursaveln vore vanligt, att galtar från båda raserna
omväxlande användes, hade därför den nuvarande rasuppdelningen vid
denna avel ett betydande praktiskt värde, och en sammanslagning av raserna
skulle kunna medföra risk för inavel även vid produktion av bruksdjur. Påtagligt
behov av sammanslagning ansåges ej föreligga inom sällskapets område.
Utskottet funne det naturligast, örn initiativ i den bland fackmän sedan
länge dryftade frågan komme från svinuppfödarna själva, varför den föreliggande
motionen ej borde föranleda någon riksdagens åtgärd.
Värmlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har, med bifogande
av ett utav sällskapets husdjurskonsulent C. E. Carlsson avgivet yttrande,
anfört, att motionens syfte ur praktisk synpunkt förefölle beaktansvärt
och att, därest en sammanslagning kunde ske utan någon olägenhet, åtgärden
vore motiverad. Av en till motionen fogad sammanställning över klassificeringsresultaten
från ett antal skånska slakterier funne utskottet emellertid,
att »blandras», som för Skånes vidkommande förmodades utgöra en
korsningsprodukt mellan de båda ifrågavarande raserna, lämnade en sämre
slakteriprodukt än de båda raserna var för sig. Skillnaden kunde möjligen
förklaras, men utskottet funne det önskvärt, att — innan någon annan åtgärd
vidtoges — med frågan sammanhängande förhållanden av ekonomisk
betydelse utreddes genom försök vid institutet för husdjursförädling eller vid
avdelningen för husdjursskötsel vid centralanstalten för försöksväsendet på
jordbruksområdet.
Konsulenten Carlsson har i sin skrivelse framhållit, att orsaken till att långörade
svin i den allmänna handeln vore mest efterfrågade kunde tänkas vara
den, att vid en korsning mellan sugga av den tidigare förhärskande yorkshirerasen
och lantrasgalt en viss s. k. korsningsvitalitet hos avkomman kunde hava
framträtt. Därest raserna sammansloges, komme inom länet sannolikt
endast att finnas en avelsstam, varifrån galtar kunde köpas, mot för närvarande
två, och svårigheterna att i den allmänna aveln undvika släktskapsavel
att ökas.
örebro läns hushållningsållskaps förvaltningsutskott har, med hänvisning
till bifogat, av sällskapets husdjurskonsulent M. Friman avgivet utlåtande,
förklarat sig hysa tvivel om nödvändigheten av den ifrågasatta utredningen.
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
5
Konsulent Friman har anfört, att galtföreningarna inom Örebro län lämnats
tämligen fria händer att vid inköp av galt göra ombyte av ras, enär gällande
reglemente örn svinpremiering ej utgjorde hinder för en sådan åtgärd,
och funne därför det i motionen framförda påståendet, att galthållarnas önskemål
beträffande svinens öron form skulle vara liinderligt för avelsarbetets
ledande i önskvärd riktning, oförståeligt.
Örn rasvalet sålunda vid produktion av bruksdjur saknade större betydelse,
så vöre förhållandet ett annat vid produktion av avelsdjur. Till avclsbesättningarna
toges ofta galtar från en och samma stam, varför samtliga stammar
snart bleve inbördes besläktade. Så länge man emellertid kunde hålla
raserna skilda åt, funnes garanti för att släktskapsavel ej behövde uppstå inom
bruksdjursbesättningarna.
Västmanlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har ansett, att
de i motionen anförda skälen för en sammanslagning av de båda raserna
vore otillräckliga, även örn de vöre riktiga. På grund av svinens snabba generationsväxling
och därmed följande inavelsrisk vöre fördelen att hava två
obesläktade raser mycket stor. Inom bruksbesättningarna, där tillräcklig kännedom
ofta saknades om suggornas härstamning, kunde inavel ändock undvikas
genom att galtar av båda raserna omväxlande användes.
örn raserna sammansloges, finge visserligen även avelsbesättningarna en
möjlighet att bekämpa inavelssymptom, men denna fördel bleve dock sannolikt
helt kortvarig på grund av den naturliga strävan att sprida de bästa galtarnas
avkomlingar till alla den nya rasens avelsbesättningar. Utskottet har
ifrågasatt, om det icke, därest raserna sammansloges, i en framtid bleve nödvändigt,
att djur av ursprungsraserna importerades för att bota inavelns följder
inom landets svinbesättningar. Slutligen har utskottet påpekat, att genom
sammanslagning det otvivelaktigt nyttiga tävlingsmoment, som förut funnits,
bortfölle, och har utskottet därför föreslagit, att motionen ej måtte föranleda
någon åtgärd.
Kopparbergs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har vitsordat
riktigheten av vad i motionen anförts örn de båda svinrasernas bruksegenskaper
men har icke kunnat dela uppfattningen, att köpare av avelsgaltar
skulle så ytligt bedöma dessa, att avseende mera skulle fästas vid öronformen
än ur avelssynpunkt betydelsefullare egenskaper. Utskottet trodde därför ej,
att en sammanslagning skulle hava någon större praktisk betydelse inom hushållningssällskapets
verksamhetsområde. Utskottet medgåve, att för avelsbesättningarna
därigenom kombinationsmöjligheterna skulle ökas, men ville
ifrågasätta, om icke ett större antal blodlinjer, vilka framgått ur en sålunda
företagen korsningsavel, skulle giva större möjligheter till framgång inom
aveln än de båda nuvarande huvudlinjerna. Då emellertid motionen endast
avsåge utredning av dessa förhållanden, bade utskottet intet att erinra mot bifall
till densamma.
Gävleborgs läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott bar funnit, alt
de ekonomiskt viktiga egenskaperna hos de båda raserna i stort sett vöre desamma,
och bar därför ansett en sammanslagning fördelaktig, därest inga
praktiska olägenheter uppstode; avelsmaterialet skulle genom sammanslagningen
bliva bättre utnyttjat och typbestämningen underlättas. Utskottet önskade
dock, på grund av den ringa omfattningen av länets svinavel, ej göra
något bestämt uttalande i frågan.
Inom Västernorrlands län bedreves avel endast med svin av den stora vita
engelska rasén, och gödsvinsuppfödarna, vilka förr föredragit typer med korta
huvudformer, bekymrade sig siillan örn, vilken ras eller rastyp djuren tillhörde.
Västernorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott funne,
alt sammanslagning syntes kunna företagas, men endast under villkor, att
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
ärftlighetsforskare, som ägnat sig åt utredning rörande letäla arvsfaktorer
hos svin, jämväl ansåge sig oförhindrade att tillstyrka sammanslagningen.
Jämtlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott ansåge det tveksamt,
om fördelarna av en sammanslagning mellan raserna övervägde nackdelarna.
Ett större antal blodlinjer erhölles, men vissa fördelaktiga skiljaktigheter
försvunne liksom även möjligheten till korsning för erhållande
av bruksdjur. Det nuvarande tävlingsmomentet saknade ej heller betydelse.
Frågan borde ägnas uppmärksamhet, innan sammanslagning företoges.
Norrbottens läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört, att
man i övre Norrland ej gjort erfarenheter, som motiverade sammanslagning.
Förvaltningsutskottets väntade tvärtom olägenheter av en sådan. För undvikande
av inavel, då det gällde bruksdjur, hade man alltjämt behov av två
raser. Att de båda raserna numera vore lika, voro endast en fördel och ägnat
att minska risken vid korsningsavel. Utskottet ansåge icke, att anledning
nu förelåge att verkställa den föreslagna utredningen.
Svenska svinavelsföreningen har vid årsmötet 1938 beslutat tillstyrka en
förutsättningslös och allsidig utredning av sammanslagningsfrågan, omfattande
jämväl spörsmålet hur korsningsförfarandet vid bruksdjursproduktion
borde planeras och försiggå. Tillika har föreningen uttalat den meningen,
att ifrågavarande utredning borde läggas på rent experimentell bas.
Institutet för husdjur förädling har hänfört sig till ett av filosofie doktorn
C. Hallqvist avgivet utlåtande av i huvudsak följande innehåll.
Då det gällde sammanslagning av raser, sådana som de ifrågavarande, uppstode
först den mera principiella frågan om rasernas ärftliga avelskonstitution.
Därnäst kunde avelstaktiska lämplighetshänsyn bliva avgörande.
Funnes skillnader i arvsmassan raserna emellan, uppstode korsning. Korsning
kunde tillgripas för att öka variationen hos avkomman. Både bättre och
sämre kombinationer uppstode härvid och, först sedan de förstnämnda utselektionerats,
hade en förbättring uppnåtts.
Från det faktum, att de båda raserna i fråga örn bruksegenskaper vore
synnerligen lika, kunde man icke sluta, att raserna också ärftligt sett vöre
lika. De yttre egenskaperna kunde bero på olika ärftliga anlag, och det kunde
med bestämdhet förutses, att de exteriöra egenskaperna komme att visa ökad
variation efter en sammanslagning av raserna. Med tanke på den långa
genealogiska differentieringen vore det även sannolikt, att raserna ifråga om
bruksegenskaper trots den yttre likheten vore ärftligt olika. Försiktigheten
bjöde därför att icke hela avelsmaterialet på en gång utsattes för riskerna av
en sammanslagning.
Örn man ej önskade arbeta med två så pass lika raser, borde ur principiell
förädlingssynpunkt förenklingen lämpligast ske icke genom sammanslagning
av båda utan genom upphörande med den ena av raserna, vilket skulle innebära,
att staten endast lämnade stöd åt stamboksföring av en av raserna. Institutet
ansåge ej en dylik åtgärd önskvärd men hade velat anvisa den principiellt
riktiga vägen, om man önskade endast en ras.
Instititutet har vidare anfört avelstekniska skäl mot en sammanslagning avraserna.
Därest en sammanslagning ej komme till stånd, innebure detta nämligen
garantier för effektivare möjlighet att undvika inavel och trygghet mot
eventuellt misslyckande inom aveln.
Örn man med stamböckernas hjälp holle raserna skilda, borde denna fördel
utnyttjas genom att i vissa fall para dessa. Detta kunde exempelvis ske för
smågrisproduktion, då produkten snarast bleve bättre, än om samma ras an
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75-
i
vändes, emedan inavel kunde undvikas. Uppdelningen på två raser vore
således härvid till fördel. Det stötte emellertid på svårigheter att inom bruksbesättningarna
hålla galtar av en ras och suggor av en annan, då de senare
oftast rekryterades inom besättningen och således bleve korsningsprodukter.
Detta torde vara ofrånkomligt men hade av avelsledningen ansetts böra undvikas.
Vid dylik återkorsning förelåge dock avsevärt mindre risk, än örn
även galtarna vore korsningsprodukter, i vilket fall den största anlagsklyvningen
med åtföljande osäkerhet inträdde. Institutet förmodade, att opinionen
för en sammanslagning bottnade i dessa svårigheter vid tillämpning av korsningsavel.
Det borde därför prövas, i vad mån det vore lämpligt att inom
bruksbesättningarna omväxlande använda galtar av den ena och den andra
rasen.
Korsning inom stamboksförda besättningar borde däremot ej ske, örn ej
utgångsmaterialet för korsningsaveln skulle äventyras. De större kombinationsmöjligheter,
som erhölles efter en sammanslagning, skulle endast bliva
av temporär giltighet. Med den matadoravel, som nu bedreves, skulle snart
antalet blodlinjer bliva detsamma som i endera av de nuvarande raserna.
Om raserna bibehölles, kunde blodlinjerna bibehållas och användas i korsningsaveln.
Institutet avstyrkte bestämt en sammanslagning mellan svinraserna och
uttalade, att en eventuell utredning borde inriktas på, huru de båda raserna
lämpligen borde utnyttjas till korsningsavel inom bruksbesättningar.
Professor Johanssons yttrande, däri den ifrågasatta sammanslagningen avstyrkes,
innehåller i huvudsak följande.
En utredning angående sammanslagning av svinraserna, utförd med förefintligt
material, torde knappast giva några upplysningar, utöver vad som
redan nu kunde inhämtas från meddelandena om svinstamkontrollen och ur
materialet från suggkontrollen. Resultatet av en sammanslagning bleve beroende
av i vad mån avelsdjursuppfödarna komme att koncentrera aveln på
ett fåtal individer eller släkter. Sammanslagningen mellan nötkreatursraserna
Ayrshire och R. S. B., varvid den förra rasens värdefulla egenskaper ej
i önskad grad utnyttjades, hade lett till en släktskap mellan de tjurproducerande
besättningarna inom rasen, som kunde innehålla risker för dess framtid.
På samma sätt torde det vara att befara, att svinaveln komme att koncentreras
på ett fåtal vid sammanslagningstillfället populära »blodlinjer»
inom den ena rasen, och med svinens snabba förökning skulle detta leda till
att samtliga avelsstammar inom kort vore nära besläktade. Nykombinationsmöjligheterna
hade i så fall alls icke ökats.
Den svenska svinstockens storlek gjorde det önskvärt, att förädlingsarbetet
vore uppdelat på två raser, även om dessas typ och egenskaper vore fullständigt
desamma. Därigenom bibehölles möjligheten till korsning inom
bruksbesättningarna, varigenom inavelsdegenerationen brötes. Möjligen skulle
man i samma syfte för användning inom galtföreningarna kunna godkänna
handjur efter stamboksförda föräldrar från de olika raserna. Det vore även
önskligt, att korsningsprodukter (Fi) i större utsträckning än sorn nu skedde
prövades i svinstam- och treveckorskontroll.
Lantbruksstyrelsen har för egen del anfört följande.
Enligt lantbruksstyrelsens mening torde frågan om sammanslagning av
förevarande svinraser böra bedömas med hänsyn till de eventuella följderna
av en sådan åtgärd för såväl besättningar, vilka allenast uppfödde bruks
djur — smågrisar för gödning — som för egentliga avelsbesättningar.
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
Utskottet.
Inom det förstnämnda slaget av besättningar kunde modersuggorna tillhöra
antingen en av de nuvarande raserna eller -— vilket vore jämförelsevis
vanligt — utgöra korsningsprodukter mellan båda, i vilket sistnämnda fall
härstamningen vore så gott som okänd. På grund av för svinavelns befrämjande
gällande bestämmelser användes däremot mera allmänt galtar av ren
ras.
Då avel med ren ras icke vore allmänt förekommande inom bruksbesättningar,
torde ett stort antal inom sådana besättningar födda grisar utgöra resultat
antingen av korsning mellan de båda olika raserna eller av återkorsning
mellan renrasig galt och sugga av blandras. Vid produktion inom bruksbesättningar
torde korsning knappast kunna anses medföra större nackdelar
utan syntes snarare ägnad att utnyttja de första korsningsgenerationernas i
allmänhet goda vitalitet och utgöra en säkerhetsåtgärd mot risken för inavel.
Beträffande det egentliga avelsarbetet, det ville säga uppfödningen av djur,
som kunde bliva föremål för stamboksföring, hade anförts, att en sammanslagning
skulle häva striden örn den i exteriört avseende påtagligaste olikheten
mellan de båda nu använda raserna, nämligen öronformen, samt bereda
ökad möjlighet till kombination mellan de olika stammarna av de båda
raserna. Förstnämnda omständighet syntes lantbruksstyrelsen icke utgöra tillräckligt
skäl för tillgripande av en åtgärd av för hela landets svinavel så genomgripande
natur som en sammanslagning mellan de bägge raserna.
En sammanslagning skulle givetvis till en början kunna öka kombinationsmöjligheterna
inom avelin Vid frågans bedömande torde dock hänsyn böra
tagas jämväl till utsikterna för dessa möjligheters bevarande i framtiden. På
grund av de exakta uppgifter för avkommans bedömande, som genom svinstamkontrollen
numera stöde avelsdjursuppfödare till buds, torde nämligen
föreligga risk att aveln snabbt skulle komma att koncentreras på vissa individer
eller släkter. Enligt lantbruksstyrelsens mening torde följden härav
bliva, att svinuppfödarna bomme att ställas inför frågan, varifrån nytt blod
skulle hämtas för att undvika ekonomiska skadeverkningar av inavel.
På anförda grunder ansåge lantbruksstyrelsen sig icke kunna utan vidare
förorda bifall till motionärernas förslag, helst som styrelsen ansåge det vara
en fördel att tvenne ur brukssynpunkt likvärdiga raser funnes inom landet.
Från flera håll hade emellertid i ärendet framförts förslag örn dels en allsidig,
på korsningsavel grundad undersökning, om vilket avelsdjursmaterial,
som genom en sammanslagning av raserna vore att förvänta, dels ock utredning
om, på vad sätt korsning mellan de nuvarande raserna borde planeras
för bruksdjursproduktionens vidkommande.
Gentemot en på sådant sätt lagd utredning hade lantbruksstyrelsen intet att
erinra. Det torde emellertid böra framhållas, att en utredning, vilken — även
örn den vore av experimentell art — av naturliga skäl, då den endast kunde
förfoga över en mindre del av i landet befintligt avelsmaterial, knappast
kunde komma att lämna svar på den för en sammanslagning avgörande frågan,
om och i vad mån nu befintliga blodlinjer inom de olika raserna skulle
kunna bevaras i en ny ras. Likväl syntes för frågans fortsatta bedömande
undersökningar av nyssnämnt slag böra komma till stånd.
Lantbruksstyrelsen funne därför skäl tala för att staten iklädde sig kostnaden
för sålunda av styrelsen förordad utredning, vars planläggning torde
böra anförtros åt styrelsen och institutet för husdjursförädling.
I de över motionen införskaffade yttrandena lia beaktansvärda skäl anförts
såväl för som emot en sammanslagning av de båda nu i riket före
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 75.
9
kommande svinraserna, Yorkshire och Förädlad Lantras. Utskottet för sin
del anser sig i frågans nuvarande läge icke kunna taga ställning till de skilda
ståndpunkter, som sålunda kommit till uttryck. Den i förevarande motion
upptagna frågan är emellertid enligt utskottets mening av den vikt, att en
allsidig utredning av densamma bör verkställas genom Kungl. Maj :ts försorg,
med uppmärksamhet jämväl på den avelstekniska innebörden av en sammanslagning
av svinraserna. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att tilllika
vidtaga de åtgärder för en sådan sammanslagning, vilka kunna påkallas
med hänsyn till vad denna utredning giver vid handen.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionen II: 221 må i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville föranstalta
örn utredning av frågan om sammanslagning till en
av de båda svinraserna Yorkshire och Förädlad Lantras
samt, om utredningen ger anledning därtill, vidtaga erforderliga
åtgärder för en sådan sammanslagning.
Stockholm den 3 maj 1938.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Alfred
Andersson, von Stockenström, Jacob Hansson och Beck-Friis; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Andersson i Löbbo,
Carlström, Ericsson i Sörsjön, Liedberg, Pettersson i Rosta och Persson i Grytterud.
Bihang till riksdagens protokoll 1938.
10 sami.
Nr 15.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:273 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förstärkning av åttonde huvudtitelns anslag till kommittéer och utredningar genom sakk s. 6 i texten