Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta motioner.
1938-05-05 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1938:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79-
1
Nr 79.
Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1938 kL 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning
inom det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta
motioner.
(l:a avd.)
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på den proposition i ämnet som kunde bliva förelagd riksdagen, till
Lånefonden för underlättande av gemensam maskinanvändning i det mindre
jordbruket för budgetåret 1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av
1,000,000 kronor (kapitalbudgeten: bil. 8, punkt 12). Kungl. Maj:t har vidare
på föredragning av chefen för finansdepartementet föreslagit riksdagen
att bland anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i statens utlåningsfonder
för budgetåret 1938/1939, i avbidan på den särskilda propositionen,
för nyssnämnda lånefond beräkna ett reservationsanslag av 620,000
kronor. Ytterligare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen, nionde huvudtiteln,
punkt 127, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i
ämnet, som må varda riksdagen förelagd, till Bidrag till jordbrukstekniska
föreningen: Verkamheten i allmänhet för budgetåret 1938/1939 beräkna ett
anslag av 19,000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 25 februari 1938 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 217, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att
dels till Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Verksamheten i allmänhet
för budgetåret 1938/1939 anvisa ett anslag av 19,000 kronor,
dels besluta inrättande av en statlig lånefond för främjande av gemensam
maskinanvändning i det mindre jordbruket, benämnd »Jordbrukets maskin-’
lånefond»,
dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder, som i statsrådsprotokollet angivits,
dels ock till Jordbrukets maskinlånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa
ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom
andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen
l:o) den vid riksdagens början väckta motionen nr 316 av herr Nordström
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 79.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
i Kramfors m. fl., vari hemställts, att riksdagen beslutar i skrivelse till regeringen
anhålla om förslag för »gemensam maskinanvändning inom det
mindre jordbruket» i enlighet med sakkunnigas förslag, men med ändring,
i enlighet med vad angivits i motionen, av grunderna för finansiering av
kostnaderna jämte vissa detaljer i organisationsförslagen samt särskilt prövar
frågan örn att genom en centralisering av maskininköpen nedbringa kostnaderna
för desamma;
2:o) den i anledning av propositionen väckta motionen nr 428 av herrar
Skoglund och Nolin, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vid den
i Kungl. Maj:ts proposition nr 217 föreslagna låneverksamheten lån må utlämnas
till sammanslutning av jordbrukare, vars brukningsdelar till minst
65 % utgöras av högst 20 hektar åker.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.
Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 januari 1937 bemyndigat chefen för
jordbruksdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa
utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till lättande av arbetsförhållandena
inom det mindre jordbruket. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallade departementschefen såsom utredningsmän professorn vid
lantbrukshögskolan P. L. Nanneson, Ultuna, tillika ordförande, ingenjören
Nils Henrik Berglund, Ultuna, ledamoten av riksdagens första kammare,
lantbrukaren Alfred Andersson, Bussjö, ledamoten av riksdagens andra kammare,
agronomen Stig Janson, Sparreholm, samt lantbrukaren Fritiof Karlsson,
Nöttja.
Utredningen har såsom ett första resultat av sitt arbete den 30 oktober
1937 avgivit ett betänkande med förslag till åtgärder för befrämjande av
gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket.
Över detta betänkande hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, som
i ärendet hört samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, samt av
statskontoret, lantbruksakademien, Sveriges allmänna lantbrukssällskap och
styrelsen för jordbrukstekniska föreningen ävensom ett antal småbrukareföreningar.
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Då jag i början av förra året begärde Kungl. Maj:ts bemyndigande att
igångsätta en utredning rörande vissa åtgärder till lättande av arbetsförhållandena
inom det mindre jordbruket, hänvisade jag bland annat till att utvecklingen
på maskinteknikens område och den därav möjliggjorda rationaliseringen
av jordbruksdriften icke i nämnvärd omfattning kommit det
mindre jordbruket till godo.
Detta bekräftas av de uppgifter, som lämnas i det föreliggande betänkandet.
Det framgår sålunda, att vid det mindre jordbruket användes levande
kraft i avsevärt större utsträckning än vid det medelstora och större jordbruket,
vare sig man räknar efter arealenhet eller producerad enhet,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
3
En ökad maskinanvändning skulle ur flera synpunkter innebära fördelar
för det mindre jordbruket.
Med användningen av jordbruksmaskiner åsyftas regelmässigt att ernå en
besparing av mänsklig arbetskraft eller av antalet erforderliga dragare.
Jordbruksekonomiskt sett bör uppställas som önskemål att åstadkomma en
minskning på jordbrukets utgiftssida, som överväger kostnaderna för inköpet
och användningen av maskinerna. Genom maskinanvändningen ökas
även möjligheterna att få viktiga arbeten utförda i rätt tid, vartill kommer
att vissa arbeten inom jordbruket, särskilt vissa slag av jordbearbetning,
kunna utföras bättre med maskin än med levande kraft.
De ekonomiska fördelar, som ligga i en besparing av arbetskraft, framträda
mindre starkt då — såsom ofta är fallet just inom det mindre jordbruket
— detta skötes enbart av jordbrukaren själv med hustru och barn
utan anlitande av lejd arbetskraft. Här får maskinanvändningen sin största
betydelse genom att lätta arbetsbördan för småbrukarfamiljerna. Jordbrukaren
och hans familj — och icke minst hustrun — ha särskilt under vissa
delar av året ett synnerligen slitande arbete. Detta lämnar ingen tid över
till den rekreation, på vilken småbrukaren lika väl som andra bör kunna
göra anspråk, och vidare kan det ofta icke undgås, att omvårdnaden av jordbrukarhemmet
blir lidande av arbetsanhopningen. Det synes mig uppenbart,
att en ökad maskinanvändning med den lättnad i arbetsbördan, som
denna kan medföra, i sin mån bör kunna verka till en förbättring av jordbrukarnas
trivsel i sitt yrke.
Det nu sagda innebär icke, att ökad maskinanvändning är motiverad under
alla förhållanden. Där en brukningsenhet icke är större än att jordbrukaren
och hans familj med lätthet kunna sköta jordbruket utan maskinkraft,
kan tydligen nyttan av en maskinanskaffning sättas i fråga, liksom anskaffning
av exempelvis en traktor kan sakna fog, om jordbrukaren oberoende
härav behöver samma antal dragare för skogskörsler m. m.
Att maskinanvändningen icke vunnit större utbredning inom det mindre
jordbruket än fallet blivit, torde ha sin naturliga förklaring i att jordbruksmaskinerna
äro dyra i inköp och att deras arbetskapacitet vid ett mindre
jordbruk ofta icke kan utnyttjas i en utsträckning, som motsvarar kapitalutlägget.
Med utgångspunkt härifrån böra strävandena att underlätta maskinanvändningen
inom det mindre jordbruket inriktas såväl på att göra
jordbruksmaskinerna billigare i inköp som på alt möjliggöra ett bättre utnyttjande
av deras kapacitet.
Det skulle enligt min mening vara önskvärt, om särskilda för det mindre
jordbrukets förhållanden lämpade maskiner kunde, utan åsidosättande av
hållbarheten och arbetsprestationen, konstrueras till billiga priser. Utredningen
har utgått från att möjligheterna härutinnan äro synnerligen begränsade.
För min del är jag emellertid ej övertygad om att icke tekniken skall
kunna finna framkomliga vägar även på detta område. Jag vill erinra om
vad lantbruksakademien anfört därom att frågan örn speciella maskintyper
för det mindre jordbruket börjat tilldraga sig en icke ringa uppmärksamhet
4
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
i vissa främmande länder. Även bortsett från möjligheterna att konstruera
särskilda för det mindre jordbruket lämpliga maskiner, bör betonas önskvärdheten
av att maskinerna, liksom även reservdelar till dem, försäljas till
rimliga priser. Därest de här åsyftade åtgärderna för främjande av gemensam
maskinanvändning få åsyftad verkan, kommer efterfrågan på maskiner
att ökas. Härav föranledd stegring i tillverkningen och omsättningen bör
kunna medföra, att maskiner och reservdelar kunna tillhandahållas till lägre
priser, vilket bidrager till att för jordbruket i dess helhet minska det relativt
höga omkostnadskontot för inköp och underhåll av maskiner. Det synes
kunna förutsättas, att tillverkare och försäljare av jordbruksmaskiner komma
att beakta nu berörda synpunkter och söka genomföra sådana rationaliseringar,
som i möjligaste mån kunna vara ägnade att förbilliga inköpspriserna
för jordbrukarna. Kan icke tillfredsställande resultat åstadkommas
med nuvarande anordningar, synes denna frågas vikt för jordbruket i dess
helhet böra föranleda, att lämpliga organisationer såsom led i jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse vidtaga åtgärder för förmedling av inköp av
jordbruksmaskiner och reservdelar till dem. Utredningen har icke ingått
på någon närmare behandling av nu berörda frågor och har som skäl härför
hänvisat till att hushållningssällskapens ombudsmöte år 1937 beslutat igångsätta
en undersökning rörande prisförhållandena inom produktionen och
distributionen av jordbrukets maskiner och redskap. Bland annat med hänsyn
härtill anser jag mig för närvarande sakna anledning att vidare uppehålla
mig vid dessa spörsmål. Utvecklingen på området torde emellertid
böra följas med uppmärksamhet.
Utredningen har i huvudsak inriktat sin undersökning på möjligheterna
att ernå ett mera ekonomiskt utnyttjande av jordbruksmaskinernas kapacitet.
I sådant syfte har utredningen förordat, att jordbrukarna i större omfattning
än hittills förena sig om gemensam maskinanvändning.
Även jag anser en gemensam maskinanvändning kunna vara till stor nytta
för de mindre jordbrukarna. Därigenom att en maskin användes av flera
jordbrukare kommer dess kapacitet att kunna utnyttjas mera fullständigt,
än när endast en enskild jordbrukare begagnar den till sitt jordbruk, och
en dylik gemensam maskinanvändning utgör ofta en förutsättning för att sådan
besparing av arbetskraft skall kunna vinnas, som motiverar kapitalutlägget
för maskinanskaffningen.
Här må vidare anmärkas, att vad som i vissa yttranden anförts angående
lättheten för jordbrukarna att genom respektive försäljare erhålla kredit vid
anskaffning av maskiner icke synes utgöra något skäl emot det föreslagna
underlättandet av gemensam maskinanvändning. Lättheten att erhålla kredit
torde mången gång förleda en mindre jordbrukare att skaffa sig en maskin,
som han i verkligheten icke har möjlighet att i tillräcklig grad utnyttja.
Samtidigt som kreditvillkoren vid dessa affärer ofta äro ganska oförmånliga,
torde ett dylikt inköpssystem — vanligen baserat på s. k. avbetalningsköp —
vara ägnat att icke oväsentligt öka kostnaderna för maskinanskaffningen.
Av utredningens betänkande framgår, att redan nu gemensam maskin
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
5
användning förekommer i viss omfattning. En mera allmän utbredning
av densamma torde ha tillbakahållits av att det berett svårigheter att
disponera erforderliga medel för maskinanskaffningen samt att småbrukarna
ofta saknat kännedom om huru en gemensam maskinanvändning
lämpligen bör ordnas. De vanskligheter, som kunna vara förenade med denna,
ha stundom tett sig allvarligare än de behöva vara.
Det är naturligt, att den gemensamma maskinanvändningens fördelar och
olägenheter måste väga olika alltefter omständigheterna i de särskilda fallen.
Svårigheterna kunna vara avsevärda. Detta gäller i synnerhet, när fråga
är om maskiner för sådd och skörd, i det att flera jordbrukare här kunna
ha intresse av att vid en och samma tidpunkt, vid tjänlig väderlek, få använda
den gemensamma maskinen. Riskerna för slitningar äro mindre,
när gemenskapen avser maskiner, vilkas användning kan regleras mera
fritt, exempelvis tröskverk, maskiner för spannmålsrensning, sågmaskiner
m. m. Förutsättningarna för gemensam maskinanvändning — och detta
gäller icke minst användningen av traktorer — betingas också i hög grad
av ortsförhållandena. Det säger sig självt att, där olika brukningsdelar ligga
avlägset från varandra eller där vägförbindelserna äro dåliga, detta
måste minska möjligheterna till en gemensam maskinanvändning. Även personliga
förhållanden kunna givetvis vara ägnade att försvåra ett samarbete.
En gemensam maskinanvändning bör vara ordnad på sådant sätt, att
tvister mellan deltagarna i möjligaste mån kunna undvikas och att, om
slitningar likväl uppkomma, dessa kunna lösas utan äventyrande av gemenskapens
fortbestånd. Garantier böra också finnas för en lämplig maskinvård.
Om dessa förutsättningar äro uppfyllda, kan det spela mindre
roll, vilken form som väljes för gemenskapen. När fråga är om dyrbara
maskiner, exempelvis tröskverk, eller när deltagarna i den gemensamma
maskinanvändningen äro många till antalet, är det emellertid lämpligt, att
en särskild ekonomisk förening eller därmed jämförlig sammanslutning i bolagsform
bildas såsom organisation för maskinanvändningen. I andra fall
kan en dylik anordning synas alltför omständlig. Gemenskapen kan då
ordnas genom ett avtal i mera enkla former. Huvudsaken är, att deltagarnas
rättigheter och skyldigheter äro klart angivna i avtalet och att, såsom nyss
framhållits, det är sörjt för ett rättvist lösande av uppkommande tvister samt
för en ändamålsenlig vård av den gemensamma maskinen.
En form av gemensam maskinanvändning, som kan erbjuda stora fördelar,
vare sig fråga är örn större eller mindre maskintyper, är det s. k.
maskinhållaresystemet. Fördelarna med detta system i jämförelse med andra
former av gemensam maskinanvändning äro, att maskinhållaren såsom ägare
till maskinen kan bestämma örn ordningen mellan olika jordbrukare vid
maskinanvändningen samt alt det ligger i hans eget intresse att sörja för ett
rationellt utnyttjande av maskinens arbetskapacitet ävensom för en noggrann
vård av densamma. Anordnandet av maskinhållning torde emellertid ofta
vara svårgenomförbart på grund av brist på kapital för maskinförvärvet.
För övrigt ställer ett företag av ifrågavarande art stora krav på sin utövare.
6
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Hållbara ekonomiska kalkyler, garantier för tillräcklig efterfrågan på maskinhållarens
tjänster samt en omsorgsfull maskinvård utgöra villkor för
företagets framgång.
På grund av de fördelar, som en gemensam maskinanvändning — den må
ske i den ena eller andra formen — kan medföra för det mindre jordbruket,
biträder jag utredningens uppfattning att statliga åtgärder böra vidtagas för
främjande av sådan maskinanvändning.
Dessa åtgärder synas, i enlighet med vad utredningen föreslagit, böra bestå
i dels upplysningsverksamhet rörande olika med den gemensamma maskinanvändningen
sammanhängande förhållanden och dels underlättande av
tillgången till erforderligt kapital för inköp av maskiner.
I likhet med utredningen anser jag den upplysningsverksamhet, som bör
anordnas med avseende å gemensam maskinanvändning inom det mindre
jordbruket, i första rummet böra omhänderhavas av hushållningssällskapen.
Upplysningsverksamheten bör givetvis icke erhålla formen av ensidig propaganda
för gemensam maskinanvändning. Den bör visserligen framhålla
de fördelar av olika slag, som äro förenade med sådan maskinanvändning,
men den bör icke heller försumma att fästa uppmärksamheten på därmed
förenade risker och på förutsättningarna för att en gemensam maskinanvändning
skall kunna väntas lända till övervägande nytta. Det bör inskärpas
att, innan en jordbruksmaskin anskaffas, noggranna ekonomiska
kalkyler verkställas till bedömande av å ena sidan alla kostnader för den
gemensamma maskinanvändningen, såväl anskaffnings- som driftkostnader
av olika slag, samt å andra sidan den besparing i levande kraft, som kan
påräknas. Upplysningsverksamheten bör även avse rådgivning angående
lämpligt val av maskin under olika förhållanden. Att det nu närmast är
fråga örn gemensam maskinanvändning hindrar naturligtvis icke, att den
rådgivande verksamheten även kan komma den enskilda maskinanvändningen°till
godo. Vad angår den del av upplysningsverksamheten, som direkt
avser anordnandet av gemensam maskinanvändning, kommer rådgivningen
härvidlag att gälla valet av organisationstyp för gemenskapen och de formella
frågor, som stå i samband med anordnandet av densamma.
Beträffande formerna för hushållningssällskapens utövande av ifrågavarande
upplysningsverksamhet torde denna bland annat komma att bestå i
besvarande av förekommande förfrågningar, rådgivning i samband med
jordbrukskonsulenternas och vandringsrättarnas förrättningsresor samt distribution
av broschyrer i maskinanvändningen berörande frågor. Icke minst
kommer upplysningsverksamheten emellertid att tagas i anspråk vid handhavandet
av den utlåning, som jag i det följande ämnar förorda. Det bor
förutsättas, att hushållningssällskapen härvid icke blott komma att såsom
villkor för lån uppställa vissa fordringar beträffande maskinanskaflningen
och den gemensamma maskinanvändningens anordnande utan även
härutöver meddela råd i olika hänseenden. .
Då ifrågavarande upplysningsverksamhet intimt sammanhänger med hus
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
7
hållningssällskapens övriga verksamhet, torde den knappast medföra en sådan
ökning i arbetsbelastningen för hushållningssällskapen, att dessa med
hänsyn härtill skulle behöva utöka sin personal.
Det torde kunna förutsättas, att hushållningssällskapens funktionärer
redan ha en betydande erfarenhet i fråga örn jordbruksmaskiner, örn olika
fabrikat, användning och skötsel o. s. v., och att de framdeles söka följa
utvecklingen på detta område. Några särskilda kurser för ändamålet finner
jag därför åtminstone för närvarande icke vara behövliga. Ej heller anser
jag de i en del yttranden framkomna förslagen örn kurser i maskinlära
för maskinskötare och smeder å landsbygden nu böra föranleda några åtgärder.
Såsom nyss nämnts kan det vara lämpligt, att hushållningssällskapen genom
broschyrer sprida kunskap i frågor, berörande den gemensamma maskinanvändningen.
Av skäl, som anförts av lantbruksstyrelsen, synas emellertid
särskilda anslagsmedel icke vara erforderliga för detta ändamål.
Det framgår av utredningens betänkande, att jordbrukstekniska föreningen
och lantbrukshögskolans maskintekniska institution i samarbete verk
ställt vissa undersökningar rörande gemensam maskinanvändning. Jag delar
utredningens uppfattning, att dessa undersökningar böra fortsättas, och
tillstyrker att ett anslag av 4,000 kronor för ändamålet anvisas till jordbrukstekniska
föreningen.
I detta sammanhang får jag erinra om att lantbruksakademien i sitt yttrande
över utredningens betänkande framhållit önskvärdheten av att hushållningssällskapen
i sin verksamhet för främjande av gemensam maskinanvändning
finge hjälp av ett centralt rådgivande organ med speciell sakkunskap
på detta område. Det har ifrågasatts, att denna funktion skulle
uppdragas åt jordbrukstekniska föreningen och att anslag av statsmedel
skulle anvisas för ändamålet. Även föreningen själv har förklarat sig beredd
att, därest nödiga medel — 10,000 kronor — ansloges härför, organisera
och upprätthålla en rådgivningsbyrå för maskinfrågor. Ehuru jag håller
före att en sådan central rådgivning ingalunda skulle sakna betydelse,
anser jag mig åtminstone icke för närvarande, i avbidan på erfarenheter av
hushållningssällskapens verksamhet, böra förorda anvisande av särskilda
anslagsmedel för ifrågavarande ändamål.
I anslutning till vad jag nyss anfört torde anslaget till Bidrag till jordbrukstekniska
föreningen: Verksamheten i allmänhet, vilket anslag för innevarande
budgetår utgår med 15,000 kronor, böra för nästkommande budgetår
höjas med 4,000 kronor och sålunda utgöra 19,000 kronor.
Vad härefter angår utredningens förslag örn inrättande av en särskild statlig
utlåningsfond för främjande av gemensam maskinanvändning i det mindre
jordbruket, anser jag mig böra, liksom skett i de flesta yttrandena, i princip
tillstyrka förslaget.
De från en del håll uttalade betänkligheterna mot långivningen såsom äg
-
8
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
nåd att öka jordbrukarnas skuldsättning kunna visserligen icke frånkännas
fog. Emellertid måste jag å andra sidan giva utredningen rätt i dess uttalande
att, om anskaffningen av en maskin anses vara ekonomiskt motiverad,
medel hellre böra upplånas för detta ändamål än att jordbrukarna avstå
från inköpet eller uppskjuta detsamma av brist på egna medel. Jag vill
tillägga att, även örn ifrågavarande lån komma att säkerställas genom borgen,
lånen dock ekonomiskt sett komma att motsvaras av tillgångar i form
av inköpta maskiner. Genom att viss kontantinsats erfordras och lånen för
varje år nedbetalas, ernås vissa garantier för att en sådan motsvarighet melian
skuld och tillgång kommer att bestå även under lånetidens lopp.
Som jag förut framhållit, kan en ökad maskinanvändning i det mindre
jordbruket, även bortsett från dess ekonomiska betydelse, vara önskvärd
med hänsyn till arbetsförhållandena på detta område och icke minst med
tanke på småbrukarhustrurnas arbetsbelastning. Dessa sociala synpunkter
anser jag tala för att staten icke blott bör främja den gemensamma maskinanvändningen
genom lämplig upplysningsverksamhet utan jämväl bör skänka
densamma ekonomiskt stöd. I likhet med utredningen anser jag detta stöd
böra lämnas i form av förmånligt anordnade krediter.
Med anledning av vad statskontoret anfört därom, att behov av lån på godtagbara
villkor kunna tillgodoses inom ramen för den nu förefintliga kreditorganisationen,
vill jag hänvisa lill att jag i det följande förordar, att ifrågavarande
kreditgivning sammankopplas med en bidragstilldelning av statsmedel.
För övrigt kan en statlig utlåningsverksamhet ur allmänna synpunkter
vara förenad med den fördelen, att staten får tillfälle att i samband med
långivningen medverka till att den gemensamma maskinanvändningen anordnas
efter ändamålsenliga principer.
I enlighet med utredningens förslag tillstyrker jag alltså, att en statlig
lånefond för främjande av gemensam maskinanvändning i det mindre jordbruket
inrättas, vilken lånefond ställes under statskontorets förvaltning. Utlåningen
torde åtminstone tills vidare böra handhavas av hushållningssällskapen,
vilka kunna kombinera lånerörelsen med lämplig upplysningsverksamhet.
Hushållningssällskapen böra ha att söka statslån hos lantbruksstyrelsen
och därefter i sin tur ombesörja utlåningen till de särskilda
maskinanskaffningsföretagen, varvid i princip samma lånevillkor böra gälla
för statslånen till hushållningssällskapen som för de av dessa utlämnade
lånen. Jag delar lantbruksakademiens uppfattning, att hushållningssällskapens
framställningar om statslån icke skola behöva grundas på redan inkomna
låneansökningar. Lantbruksstyrelsen bör kunna tilldela sällskapen
statslån å runda belopp, vilka dessa sedermera äga i mån av behov lyfta hos
statskontoret och disponera för sin utlåning. Hushållningssällskapen böra
givetvis vara skyldiga att till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelser för
handhavandet av lånerörelsen. På lantbruksstyrelsen bör ankomma att, i
den mån icke Kungl. Maj :t utfärdar bestämmelser i ämnet, meddela de föreskrifter,
som finnas erforderliga rörande bedrivandet av ifrågavarande utlåningsverksamhet,
samt därvid även fastställa för densamma lämpliga formu
-
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
9
lär m. m. I detta sammanhang vill jag erinra örn att i en del yttranden
uttalats önskemål om en förenkling av de förslag, som härutinnan utarbetats
av utredningen.
Med de ifrågavarande hjälpåtgärdernas syfte skulle bäst överensstämma,
om de endast bomme mindre jordbruk till godo. Till dessa har utredningen
hänfört jordbruk med en åkerareal understigande 15 hektar. Emellertid
torde det icke sällan, med hänsyn till önskvärdheten av att en maskins
kapacitet utnyttjas i största möjliga utsträckning, kunna möta svårigheter
att vid anordnande av gemensam maskinanvändning såsom deltagare i denna
allenast medtaga jordbrukare med så ringa åkerareal, som nyss nämnts.
Utredningen har med utgångspunkt härifrån förordat, att minst 75 procent
av den åkerareal, som representeras i en gemenskap, skola tillhöra dylika
mindre jordbrukare, medan återstående 25 procent skola kunna hänföra sig
till större brukningsdelar. I ett flertal yttranden har det gjorts gällande,
att den sålunda angivna begränsningen är alltför sträng. Förslag ha framförts
dels i den riktningen, att minimisiffran för den åkerareal, som skall
hänföra sig till mindre jordbrukare, bör nedsättas från 75 till 60 eller 50
procent av hela den i maskinanvändningen företrädda åkerarealen, och dels
i den riktningen, att gränsen för de mindre jordbruken bör höjas från 15
till 20 eller 30 hektar åker. Vid övervägande av förevarande fråga har
jag ansett mig böra föreslå, att minst 65 procent av den åkerareal, som innehaves
av de i maskinanvändningen deltagande jordbrukarna, skola tillhöra
brukningsdelar med högst 15 hektar åker.
Hushållningssällskap bör vid prövning av låneansökan tillse, att nyss angivna
förutsättning är uppfylld. Ansökan bör därför, när fråga är om lån
till maskinhållare, lämna uppgift örn vilka jordbrukare som avses skola
deltaga i den gemensamma maskinanvändningen och av dem innehavd åkerareal
samt, när fråga är om lån till ekonomisk förening eller bolag, örn
föreningsmedlemmarna eller bolagsmännen och deras åkerareal. Vad i övrigt
angår de förutsättningar, som böra gälla för lån, böra dessa anknyta
dels till lämpligheten av den åsyftade maskinanskaffningen och deltagarnas
nytta av densamma, dels till organisationen av den gemensamma maskinanvändningen
och dels till säkerheten för lånet. Vad särskilt angår
lån till maskinhållare bör såsom förutsättning även gälla, att lånesökanden
med hänsyn till sin ekonomiska ställning och förhållandena i övrigt
prövas vara lämplig för bedrivande av sådan verksamhet samt att de avgifter,
vilka han härvid ämnar betinga sig, icke befinnas oskäliga. Vilken form
för den gemensamma maskinanvändningen som än väljes, måste noga uppmärksammas,
att de ekonomiska kalkylerna för företaget äro väl genomtänkta.
Det är vidare klart, att hushållningssällskap vid prövningen av
låneansökning bör tillse, att den gemensamma maskinanvändning, som
är avsedd att komma till stånd, organiseras på ett sätt, som innebär garantier
i fråga örn förekommande och lösande av tvister mellan deltagarna
ävensom beträffande maskinvård m. m. Kraven på organisationen böra
emellertid icke ställas så högt, att anordnandet av gemensam maskinan
-
10
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
vändning kommer att te sig alltför omständligt för jordbrukarna och verka
avskräckande på dessa. Detta är så mycket mindre nödvändigt, som möjlighet
bör finnas för hushållningssällskap att även efter utlämnandet av
lån ingripa med anvisningar och råd. För att giva erforderligt eftertryck
åt dessa kommer jag att föreslå, att hushållningssällskap skall förbehålla
sig rätt att uppsäga lån till omedelbar betalning i vissa fall, då låntagare
förfogar över maskin på ett sätt, som strider mot syftet med lånet.
I detta sammanhang må uppmärksammas, att hinder icke bör möta för
vare sig maskinhållare eller sammanslutning att, när maskin icke tages i
anspråk av de jordbrukare, vilka äro deltagare i den gemensamma maskinanvändningen,
ställa maskinen till förfogande för utomstående.
Jag övergår härefter till att behandla återbetalnings- och räntevillkoren
för lån.
Enligt utredningens förslag skall för lånen gälla en återbetalningstid av
tio år, och lånen skola amorteras med 15 procent vid slutet av vart och ett
av de tre första åren, med 10 procent vid slutet av vart och ett av de därpå
följande fyra åren och med 5 procent vid slutet av vart och ett av de
tre sista åren. I likhet med statskontoret anser jag icke tillräckliga skäl
föreligga att, till skillnad mot vad som i allmänhet gäller i fråga om statens
utlåningsfonder, bestämma en sådan växlande amorteringsplan. Återbetalningen
torde böra ske medelst årligen lika amorteringar. Beträffande
återbetalningstiden har den av utredningen föreslagna tiden
av tio år i åtskilliga yttranden ansetts för lång. Ur kreditsynpunkt är
det en sund princip, att ett lån för inköp av visst produktionsmedel hinner
återbetalas, innan produktionsmedlet blivit förslitet eller eljest obrukbart.
Å andra sidan bör emellertid återbetalningstiden icke vara så kort,
att det möter alltför stora svårigheter för låntagaren att inom densamma
hinna återbetala lånet. Enligt min mening bör med hänsyn till det nu
sagda amorteringstiden kunna fastställas olika i skilda fall, beroende av
varaktigheten hos den jordbruksmaskin, till vars förvärvande lån användes.
Dock torde lånetiden böra utgöra högst åtta år. Då lån endast torde böra
utlämnas för inköp av jämförelsevis dyrbara maskiner, anser jag för lånen
även böra bestämmas en minimitid av fem år. När hushållningssällskap gör
framställning hos lantbruksstyrelsen om statslån, bör angivas, om och på
vad sätt detta bör uppdelas med avseende å olika återbetalningstider, och
sedermera bör hushållningssällskapet vid medelsrekvisitioner hos statskontoret
likaledes meddela, från vilka av de sålunda bestämda återbetalningskategorierna
medlen skola uttagas. Det bör åligga lantbruksstyrelsen att
giva allmänna anvisningar rörande bestämmandet av återbetalningstiden
med avseende å olika slag av maskiner.
Av utredningen har föreslagits, att de sista amorteringarna å lån skola
kunna efterskänkas, om låntagaren ordentligt fullgjort de med lånet förbundna
villkoren. I statskontorets och vissa andra yttranden ha uttalats
betänkligheter mot ett sådant efterskänkande. För min del vill jag trots
detta i huvudsak förorda utredningens förslag i förevarande hänseende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
11
Förslagets syfte torde böra tillgodoses i den ordningen, att lantbruksstyrelsen
efter framställning av vederbörande hushållningssällskap beviljar låntagare
bidrag till låns återbetalning. Bidraget bör enligt min mening utgå
med en femtedel av lånets ursprungliga kapitalbelopp. Förutsättningar för
bidrag synas böra vara, att lånet i övrigt jämte upplupen ränta blivit ordentligt
återbetalat i överensstämmelse med fastställd återbetalningsplan samt att
den gemensamma maskinanvändningen finnes ha utövats pa ett ändamålsenligt
sätt. Sådant bidrag, varom nu är fråga, bör kunna beviljas icke blott
sammanslutning utan även maskinhållare. Ehuru en anordning av här föreslagen
art kan sägas gynna upptagande av lån för maskinanskaffning framför
kontanta inköp, synes densamma kunna försvaras såväl med hänsyn
till att kontantköpen av åtminstone dyrbarare jordbruksmaskiner under alla
förhållanden torde höra till undantagen vad beträffar de mindre jordbrukarna
och till att med lånevägen är förknippad en ur olika synpunkter önskvärd
kontroll över att den gemensamma maskinanvändningen utövas på ett
lämpligt sätt. Övervägande skäl synas mig tala för att staten genom de
ifrågasatta åtgärderna bör medverka till att den gemensamma maskinanvändningen
nu tränger igenom och härvid från början ordnas efter ändamålsenliga
linjer.
Under vissa förhållanden bör lån kunna återfordras redan före den bestämda
lånetidens utgång. Detta bör till en början kunna ske, om låntagaren
genom oriktig uppgift föranlett låns beviljande eller om han icke
fullgör lånevillkoren. Vidare bör lån kunna uppsägas, örn sådana förhållanden
inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet
uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. I viss mån
som specialfall härtill kunna betraktas de fall, då maskinhållare betingar sig
avgifter, som vederbörande hushållningssällskap finner oskäliga, ävensom
då inköpt maskin avyttras, utmätes eller blir obrukbar. Slutligen torde
uppsägningsrätt även böra föreligga, örn hushållningssällskap finner säkerheten
för lån ha undergått avsevärd försämring.
I fråga om räntevillkoren för lån har utredningen föreslagit, att lånen
skola vara räntefria under de tre första åren. Statskontoret har avstyrkt
räntefrihet under någon del av lånetiden. För egen del anser jag det knappast
vara tillräckligt motiverat att medgiva ifrågavarande lättnad under de
första åren av lånetiden, då den inköpta jordbruksmaskinen är ny och icke
påfordrar några kostnader för reparationer. Jag finner naturligare att, såsom
jag nyss förordat, statens ekonomiska stöd förlägges till slutet av lånetiden
och erhåller formen av ett bidrag till låns slutbetalning. Vad beträffar
den räntesats som bör tillämpas har utredningen föreslagit denna skola bestämmas
på samma sätt som räntan å lån från sekundärlånefonden. Sistnämnda
lån skola enligt gällande bestämmelser förräntas efter fast, vid
lånets beviljande bestämd, räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t och
må icke understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under
det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tilllägg
av en halv procent. Räntan å sekundärlånen utgör för närvarande 3.G
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
procent. Med hänsyn till syftet med maskinanskaffningslånen anser jag mig
böra förorda, att räntan å dem icke fastställes högre än till en fjärdedels
procent utöver statens upplåningsränta, så beräknad som nyss sagts.
Mot utredningens förslag, att lån må uppgå till högst 80 procent av köpeskillingen
för respektive maskin, har jag intet att erinra. Då vederbörande
hushållningssällskap har att för varje särskilt fall pröva, örn en maskinanskaffning
är motiverad och svarar mot vederbörandes behov, kan jag ej finna
tillräcklig anledning att, såsom från något håll föreslagits, införa föreskrift
om ett maximalt belopp, utöver vilket en och samma låntagare icke må häfta
i skuld.
Enligt min mening bör hinder icke föreligga för en låntagare att, sedan en
maskin blivit försliten, erhålla lån till ny maskin. En förutsättning bör dock
självfallet vara, att låntagaren icke misskött det tidigare lånet. Uppmärksammas
bör även, att det synes önskvärt att hushållningssällskapen söka
förmå låntagare att under lånetiden såvitt möjligt göra avsättningar till förnyelse
av den ifrågavarande maskinen, så att upplåningen för anskaffning
av ny maskin kan begränsas.
Beträffande säkerheten för lån bör förutsättas, att denna av vederbörande
hushållningssällskap prövas betryggande. I allmänhet torde säkerheten komma
att utgöras av borgen med solidariskt ansvar. Med anledning av vad som
anförts av en av de hörda småbrukareföreningarna vill jag framhålla, att
det icke kan anses tillräckligt att bygga kredit enbart på värdet av den inköpta
maskinen, även om denna, såsom i allmänhet torde böra krävas, hålles
försäkrad. Möjligen hör det likväl kunna komma under övervägande att i
någon utsträckning begränsa de deltagande jordbrukarnas solidariska ansvar.
Man torde kunna utgå från att, om hushållningssällskapen handha ifrågavarande
lånerörelse på ett försiktigt sätt, de därmed förenade riskerna icke
skola bliva så stora, att de böra avskräcka hushållningssällskapen från att
medverka vid lånerörelsen. I allmänhet torde en ganska långtgående riskfördelning
komma att vara för handen. Härtill kommer, att enligt vad förut
anförts staten förutsättes skola lämna bidrag till återbetalning av viss del
av lån.
I detta sammanhang vill jag beröra frågan örn den ersättning, som bör
tillerkännas hushållningssällskapen för deras handhavande av långivningen
och deras uppgifter i samband därmed. Utredningen har föreslagit, att såsom
ersättning skall utgå dels för varje lån ett organisationsbidrag (engångsersättning)
motsvarande 1 procent av lånebeloppet och dels ett årligt förvaltningsbidrag
med 0.3 procent av utestående lånesumma. Statskontoret
har ansett ersättningen böra begränsas till sistnämnda förvaltningsbidrag. En
del hushållningssällskap ha däremot funnit den föreslagna ersättningen vara
alltför låg. För min del finner jag motiverat, att ersättningen utgår såväl
med visst engångsbelopp för varje lån som i form av årligt förvaltningsbidrag.
Då engångsersättningen avser kostnader och arbete i samband med
låns utlämnande, vilka till stor del äro oberoende av lånebeloppet, finner jag
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
13
lämpligt, att densamma fastställes till visst bestämt belopp för varje lån,
vilket belopp synes mig böra bestämmas till 20 kronor. Förvaltningsbidraget
torde böra utgå i enlighet med vad utredningen föreslagit.
Såsom redan inledningsvis antytts, har i det under nionde huvudtiteln beräknade
anslaget till Bidrag till hushållningssällskapen inräknats ett belopp av
26,000 kronor, vilket belopp enligt utredningens beräkning skulle åtgå till
ersättningar åt hushållningssällskapen för organiserandet av den gemensamma
maskinanvändningen och förmedlingen av lån. Jag kommer att i den
proposition, som skall avgivas angående bidrag till hushållningssällskapen,
tillstyrka att nu ifrågavarande belopp icke beräknas högre än till 15,000
kronor.
Detta sammanhänger med att jag, i enlighet med vad som redan i statsverkspropositionen
beräknats, anser avsättningen av medel till den statliga
utlåningsfonden för här berörda ändamål icke behöva för nästa budgetår
bestämmas till så högt belopp som utredningen föreslagit, 2 milj. kronor,
utan kunna inskränkas till 1 milj. kronor. Ett anslag å sistnämnda belopp
torde alltså böra uppföras å kapitalbudgeten för budgetåret 1938/1939. Det
ankommer på chefen för finansdepartementet att framlägga förslag angående
anslag till erforderlig avskrivning å ifrågavarande kapitalinvestering.
Några anslagsmedel för bidrag till återbetalning av lån äro tills vidare icke
erforderliga.
I anslutning till de grunder, som angivits i det föregående, har inom jordbruksdepartementet
upprättats ett utkast till kungörelse angående lån för
främjande av gemensam maskinanvändning i det mindre jordbruket, vilket
utkast torde få fogas som bilaga1 till statsrådsprotokollet.»
Utskottet delar departementschefens uppfattning därom att en ökad maskinanvändning
inom det mindre jordbruket ur flera synpunkter skulle innebära
fördelar.
Emellertid är utskottet icke lika övertygat, att föreliggande förslag — vars
väsentligaste del innebär inrättandet av en lånefond för främjande av gemensam
maskinanvändning i det mindre jordbruket — är ägnat att i högre
grad åstadkomma de resultat, som därmed åsyftas. Utskottet vill härvidlag
särskilt understryka de av departementschefen anmärkta svårigheter, som
obetingat måste uppkomma vid gemensam maskinanvändning för sådd och
skörd. Vidare torde vid gemensam maskinanvändning den erforderliga
maskinvärden lätteligen bliva eftersatt.
En gemensam maskinanvändning skulle måhända — på sätt departementschefen
anvisat — kunna ordnas på sådant sätt, att tvister mellan deltagarna
i möjligaste mån undvikas och att, örn slitningar likväl uppkomma, dessa
kunna lösas utan äventyrande av gemenskapens fortbestånd. Garantier för
en lämplig maskinvård torde också kunna skapas. Härvidlag synes en anordning
med bestämd maskinskötare böra förordas. Nu angivna svårig
1
Bilaga jämväl till detta utlåtande.
Utskottet.
14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
heter torde även i hög grad bortfalla vid anlitande av det s. k. maskinhållaresystemet.
Med hänsyn till det behjärtansvärda syftet med förslaget och under förhoppning,
att nu berörda svårigheter genom en försiktig tillämpning kunna
undvikas, vill utskottet icke motsätta sig framställningen om inrättande av
en statlig lånefond för främjande av gemensam maskinanvändning i det
mindre jordbruket.
I fråga om grunderna för utlämnande av lån ur fonden har yrkats i motionen
II: 428, att lån må utlämnas till sammanslutning av jordbrukare, varsbrukningsdelar
till minst 65 procent utgöras av högst 20 hektar åker. Enligt
utredningens av Kungl. Majit tillstyrkta förslag skulle lån få utlämnas
till jordbrukare, vars brukningsdelar till minst 65 procent utgöras av högst
15 hektar åker. Utskottet vill icke förneka, att skäl tala för motionens ståndpunkt,
vilken överensstämmer med vad ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i ämnet föreslagit. Emellertid bör beaktas, att lånen I
främsta hand skola komma småbrukare till godo. Utskottet finner det därför
lämpligt, att åtminstone tills vidare, innan erfarenhet vunnits av verksamheten,
65 procent av den med maskinanvändningen avsedda åkerarealen
tillhöra brukningsdelar med högst 15 hektar åker. Återstående del av åkerarealen,
eller 35 procent, må alltså tillhöra större brukningsdelar än lö
hektar åker.
Kungl. Majit har tänkt sig förbinda förevarande låneverksamhet med en
statlig bidragsform så till vida, att låntagare, som fullgjort sina ränte- och
återbetalningsskyldigheter, skulle befrias från återbetalningen av en femtedel
av lånets ursprungliga kapitalbelopp. I motionen lii 316 har ansetts, att
statens bidrag borde utsträckas till 40 procent av maskinens inköpspris, medan
statslånen borde uppgå till likaledes 40 procent av inköpspriset. Innan
någon erfarenhet vunnits av verksamheten, anser sig utskottet icke böra tillstyrka
annan form för statsbidragen än Kungl. Majit föreslagit. Emellertid
förutsätter utskottet, att varje låntagare, som uppfyllt de i 15 § uti kungörelseutkastet
angivna förutsättningarna för erhållande av statsbidrag, verkligen
komma att få tillgodonjuta detsamma.
Beträffande grunderna för utlämnande av lån ur fonden i övrigt har utskottet
intet att erinra mot vad departementschefen anfört och vad som innehålles
i det vid propositionen som bilaga fogade kungörelseutkastet. Vad
som häremot anförts och yrkats i motionen lii 316 kan utskottet således icke
biträda.
Kungl. Majits anslagsäskanden tillstyrkas av utskottet.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag,
dels till Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Verksamheten
i allmänhet för budgetåret 1938/1939 under nionde
huvudtiteln anvisa ett anslag av 19,000 kronor,
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
15
dels besluta inrättande av en statlig lånefond för främjande
av gemensam maskinanvändning i det mindre jordbruket,
benämnd »Jordbrukets maskinlånefond»,
dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de grunder, som i det föregående
angivits,
dels ock till Jordbrukets maskinlånefond för budgetåret
1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor;
B) att motionerna II: 316 och II: 428 — i den mån de ej få
anses besvarade genom vad utskottet sålunda anfört och
hemställt — icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1938.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Tjällgren, Alfred Andersson,
Jacob Hansson, Mannerskantz, Lindbärg och Gottfrid Karlsson; samt
från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Gustafson
i Vimmerby, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta, Karlsson i Munkedal och Gustafson
i Dädesjö.
Reservatio ner:
1) av herr Mannerskantz, som yrkat bifall till motionen II: 428, samt
2) av herr Tjällgren.
16
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Bilaga.
Utkast
till
kungörelse angående lån för främjande av gemensam maskinanvändning
i det mindre jordbruket.
Härigenom förordnas som följer:
Örn statslån till hushållningssällskap.
1 §•
Från jordbrukets maskinlånefond må i den ordning och under de villkor,
nedan sägs, statslån av lantbruksstyrelsen tilldelas hushållningssällskap för
att användas till utlämnande av lån, varom i 7 § förmäles.
2 §.
Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall ingiva skriftlig
framställning härom till lantbruksstyrelsen, innehållande förslag till lånebelopp
och återbetalningstid.
Återbetalningstiden må bestämmas till minst fem och högst åtta år, räknade
från och med året efter statslånets lyftande.
Om beviljat statslån och därför bestämda återbetalningsvillkor skall lantbruksstyrelsen
meddela uppgift till statskontoret.
3 §.
Beviljat statslån skall av hushållningssällskap före utgången av det år,
lånet beviljats, lyftas i statskontoret mot skuldförbindelse enligt formulär,
som statskontoret fastställer. Därest lånebelopp vid årets slut kvarstår outtaget,
är rätten att lyfta detsamma förverkad.
4 §.
Statslån återbetalas, med iakttagande av den återbetalningstid som gäller
för lånet, med lika amorteringar vid utgången av vart och ett av de efter
lånets lyftande närmast följande kalenderåren.
Statslån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.
Denna fastställes av Kungl. Maj:t och må icke understiga medelräntan för
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
17
statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått
det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent.
Ränta skall för varje kalenderår inbetalas före årets utgång.
Med fullgörande av betalning må hushållningssällskap åtnjuta anstånd
varje gång under tre månader från förfallodagen.
Därest förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom sålunda bestämd tid,
skall hushållningssällskapet å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta
enligt de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda.
5 §•
Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån
icke fullgöres i rätt tid, göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t, som då
vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas
före den fastställda amorteringstidens slut.
6 §•
Hushållningssällskap, som innehar statslån, skall årligen före den 15
januari till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse för lånerörelsen under nästföregående
kalenderår.
Har lånebelopp disponerats på annat sätt än gällande bestämmelser tilllåta,
skall lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning därav.
Lånebelopp, som återstår odisponerat vid utgången av det år, under vilket
lånet lyftats, skall till statskontoret inbetalas före utgången av januari månad
nästföljande år, där ej lantbruksstyrelsen på ansökning medgiver hushållningssällskapet
rätt att ytterligare ett år för avsett ändamål innehava samma
belopp.
Örn utlåningen från hushållningssällskapen.
7 §■
Hushållningssällskap må med anlitande av medel, som enligt denna kungörelse
ställts till sällskapets förfogande, till enskild person eller sammanslutning
utlämna lån för beredande av tillgång till anskaffande av jordbruksmaskin,
som avses skola användas gemensamt av flera jordbrukare.
8 §•
Ansökning örn lån skall innehålla uppgift, förutom om det sökta lånets
belopp, angående fabrikatet, storleken och priset å den maskin, till vars förvärvande
lånet är avsett att användas, utredning för bedömande av lämpligheten
av maskinens anskaffande, plan för ordnandet av den gemensamma
maskinanvändningen ävensom driftkalkyl.
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 79. 2
18
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
Vid ansökningen skola fogas:
då lån sökes av någon, som ämnar bedriva uthyrning av maskinen eller
utföra maskinarbete åt andra med densamma (maskinhållare), förklaring
av de jordbrukare, som avses skola deltaga i maskinanvändningen, att denna
kan antagas komma att bereda dem nytta, ävensom uppgift för envar av
dem om innehavd jordbruksfastighet och storleken av dess åkerareal, samt
då lån sökes av ekonomisk förening eller bolag, förteckning över förenings
medlemmarna eller bolagsmännen jämte uppgifter, som nyss sagts, samt föreningsstadgar
eller bolagsavtal och i förekommande fall registreringsbevis,
ävensom uppgift om föreningens eller bolagets ekonomiska ställning, vilken
uppgift skall vara styrkt genom avskrift av in- och utgående balansräkning
för senast förflutna räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för
samma tid, där sådan föres, eller i fråga om förening eller bolag, vars första
räkenskapsår vid tiden för ansökningen ännu ej avslutats, genom räkenskapssammandrag
för den tid föreningen varit i verksamhet.
9 §•
Lån må beviljas allenast under förutsättning,
att den jordbruksmaskin, till vars förvärvande lånet är avsett att användas,
av hushållningssällskapet befinnes lämplig för åsyftat ändamål,
att köpeskillingen för maskinen prövas skälig,
att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bereda envar av
de jordbrukare, som äro medlemmar i den lånesökande sammanslutningen
eller som eljest avses skola deltaga i maskinanvändningen, en nytta som kan
antagas svara mot hans kostnader för densamma,
att den gemensamma maskinanvändningen är ändamålsenligt organiserad
och att trygghet finnes för en god skötsel av maskinen,
att av den åkerareal, som innehaves av ovannämnda jordbrukare, minst
sextiofem hundradelar tillhöra brukningsdelar med högst femton hektar
åker, samt
att de jordbrukare, som svara för lånet, gjort sig kända för skötsamhet
och ekonomisk förtänksamhet.
Såsom förutsättning för lan till maskinhållare skall, förutom vad ovan
sagts, även gälla, att lånesökanden med hänsyn till sin ekonomiska ställning
och förhållandena i övrigt prövas vara lämplig för bedrivande av sådan
verksamhet samt att de avgifter, vilka han därvid ämnar betinga sig, icke
befinnas oskäliga.
10 §.
Lån må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar åtta tiondelar av
köpeskillingen för den maskin, till vars förvärvande lånet avses skola användas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
11 §•
För lån skall ställas säkerhet, som av hushållningssällskapet prövas betryggande.
12 §.
Vid låns beviljande skall hushållningssällskapet bestämma den tid, inom
vilken den åsyftade maskinen skall hava anskaffats, ävensom, där det befinnes
lämpligt, meddela sådana föreskrifter rörande lånets ''användande
och sättet för dess utbetalande, att trygghet vinnes för att lånet blir använt
för därmed avsett ändamål.
13 §.
Hushållningssällskapet må icke betinga sig andra villkor i fråga om ränta
och återbetalning, än som gälla för sällskapets statslån till motsvarande belopp.
Dock är hushållningssällskapet icke förpliktat att medgiva anstånd
med fullgörandet av förfallen ränte- och kapitalinbetalning.
Örn rätt för hushållningssällskapet att i särskilda fall uppsäga lån stadgas
i 14 §.
14 §.
Hushållningssällskapet skall förbehålla sig rätt att uppsäga lån helt eller
delvis till omedelbar betalning,
örn låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande,
om låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskriven ränta eller amortering
eller annorledes bryter mot vad honom enligt avgiven skuldförbindelse
åligger,
om maskinhållare betingar sig avgifter, som hushållningssällskapet finner
oskäliga,
om inköpt maskin avyttras, utmätes eller blir obrukbar,
örn eljest sådana förhållanden inträffat, att lantagaren med hänsyn till
det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta
lånet, eller
örn hushållningssällskapet finner säkerheten för lånet hava undergått avsevärd
försämring.
15 §.
Lantbruksstyrelsen må, på framställning av hushållningssällskapet, bevilja
låntagare bidrag till låns återbetalning, motsvarande en femtedel av lånets
ursprungliga kapitalbelopp. Såsom förutsättning för sadant bidrag
skall gälla, att övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta blivit ordentligt
återbetalad i överensstämmelse med fastställd aterbetalningsplan samt
20
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.
att den gemensamma maskinanvändningen utövats på ett ändamålsenligt
sätt.
Beviljat bidrag utbetalas till hushållningssällskapet för att tillgodoskrivas
låntagaren.
Reglementariska föreskrifter.
16 §.
De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga rörande bedrivandet av
ifrågavarande utlåningsverksamhet samt villkoren för utlåningen och vad
därmed har samband, meddelas, där ej Konungen därom förordnar, av lantbruksstyrelsen.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.
387998. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket. a1 i texten