Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta motioner.

1938-05-05 · 20 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:79, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79-

1

Nr 79.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1938 kL 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning

inom det mindre jordbruket jämte i ämnet väckta

motioner.

(l:a avd.)

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att, i

avbidan på den proposition i ämnet som kunde bliva förelagd riksdagen, till

Lånefonden för underlättande av gemensam maskinanvändning i det mindre

jordbruket för budgetåret 1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av

1,000,000 kronor (kapitalbudgeten: bil. 8, punkt 12). Kungl. Maj:t har vidare

på föredragning av chefen för finansdepartementet föreslagit riksdagen

att bland anslagen till avskrivning av nya kapitalinvesteringar i statens utlåningsfonder

för budgetåret 1938/1939, i avbidan på den särskilda propositionen,

för nyssnämnda lånefond beräkna ett reservationsanslag av 620,000

kronor. Ytterligare har Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen, nionde huvudtiteln,

punkt 127, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition i

ämnet, som må varda riksdagen förelagd, till Bidrag till jordbrukstekniska

föreningen: Verkamheten i allmänhet för budgetåret 1938/1939 beräkna ett

anslag av 19,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 25 februari 1938 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 217, under åberopande av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,

föreslagit riksdagen att

dels till Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Verksamheten i allmänhet

för budgetåret 1938/1939 anvisa ett anslag av 19,000 kronor,

dels besluta inrättande av en statlig lånefond för främjande av gemensam

maskinanvändning i det mindre jordbruket, benämnd »Jordbrukets maskin-’

lånefond»,

dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som i statsrådsprotokollet angivits,

dels ock till Jordbrukets maskinlånefond för budgetåret 1938/1939 anvisa

ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft följande inom

andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

l:o) den vid riksdagens början väckta motionen nr 316 av herr Nordström

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 79.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

i Kramfors m. fl., vari hemställts, att riksdagen beslutar i skrivelse till regeringen

anhålla om förslag för »gemensam maskinanvändning inom det

mindre jordbruket» i enlighet med sakkunnigas förslag, men med ändring,

i enlighet med vad angivits i motionen, av grunderna för finansiering av

kostnaderna jämte vissa detaljer i organisationsförslagen samt särskilt prövar

frågan örn att genom en centralisering av maskininköpen nedbringa kostnaderna

för desamma;

2:o) den i anledning av propositionen väckta motionen nr 428 av herrar

Skoglund och Nolin, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att vid den

i Kungl. Maj:ts proposition nr 217 föreslagna låneverksamheten lån må utlämnas

till sammanslutning av jordbrukare, vars brukningsdelar till minst

65 % utgöras av högst 20 hektar åker.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

I fråga om de skäl, som anförts till stöd för motionerna, hänvisas till dessa.

Kungl. Maj:t har genom beslut den 29 januari 1937 bemyndigat chefen för

jordbruksdepartementet att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa

utredning och avgiva förslag rörande vissa åtgärder till lättande av arbetsförhållandena

inom det mindre jordbruket. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallade departementschefen såsom utredningsmän professorn vid

lantbrukshögskolan P. L. Nanneson, Ultuna, tillika ordförande, ingenjören

Nils Henrik Berglund, Ultuna, ledamoten av riksdagens första kammare,

lantbrukaren Alfred Andersson, Bussjö, ledamoten av riksdagens andra kammare,

agronomen Stig Janson, Sparreholm, samt lantbrukaren Fritiof Karlsson,

Nöttja.

Utredningen har såsom ett första resultat av sitt arbete den 30 oktober

1937 avgivit ett betänkande med förslag till åtgärder för befrämjande av

gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket.

Över detta betänkande hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen, som

i ärendet hört samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, samt av

statskontoret, lantbruksakademien, Sveriges allmänna lantbrukssällskap och

styrelsen för jordbrukstekniska föreningen ävensom ett antal småbrukareföreningar.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Då jag i början av förra året begärde Kungl. Maj:ts bemyndigande att

igångsätta en utredning rörande vissa åtgärder till lättande av arbetsförhållandena

inom det mindre jordbruket, hänvisade jag bland annat till att utvecklingen

på maskinteknikens område och den därav möjliggjorda rationaliseringen

av jordbruksdriften icke i nämnvärd omfattning kommit det

mindre jordbruket till godo.

Detta bekräftas av de uppgifter, som lämnas i det föreliggande betänkandet.

Det framgår sålunda, att vid det mindre jordbruket användes levande

kraft i avsevärt större utsträckning än vid det medelstora och större jordbruket,

vare sig man räknar efter arealenhet eller producerad enhet,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

3

En ökad maskinanvändning skulle ur flera synpunkter innebära fördelar

för det mindre jordbruket.

Med användningen av jordbruksmaskiner åsyftas regelmässigt att ernå en

besparing av mänsklig arbetskraft eller av antalet erforderliga dragare.

Jordbruksekonomiskt sett bör uppställas som önskemål att åstadkomma en

minskning på jordbrukets utgiftssida, som överväger kostnaderna för inköpet

och användningen av maskinerna. Genom maskinanvändningen ökas

även möjligheterna att få viktiga arbeten utförda i rätt tid, vartill kommer

att vissa arbeten inom jordbruket, särskilt vissa slag av jordbearbetning,

kunna utföras bättre med maskin än med levande kraft.

De ekonomiska fördelar, som ligga i en besparing av arbetskraft, framträda

mindre starkt då — såsom ofta är fallet just inom det mindre jordbruket

— detta skötes enbart av jordbrukaren själv med hustru och barn

utan anlitande av lejd arbetskraft. Här får maskinanvändningen sin största

betydelse genom att lätta arbetsbördan för småbrukarfamiljerna. Jordbrukaren

och hans familj — och icke minst hustrun — ha särskilt under vissa

delar av året ett synnerligen slitande arbete. Detta lämnar ingen tid över

till den rekreation, på vilken småbrukaren lika väl som andra bör kunna

göra anspråk, och vidare kan det ofta icke undgås, att omvårdnaden av jordbrukarhemmet

blir lidande av arbetsanhopningen. Det synes mig uppenbart,

att en ökad maskinanvändning med den lättnad i arbetsbördan, som

denna kan medföra, i sin mån bör kunna verka till en förbättring av jordbrukarnas

trivsel i sitt yrke.

Det nu sagda innebär icke, att ökad maskinanvändning är motiverad under

alla förhållanden. Där en brukningsenhet icke är större än att jordbrukaren

och hans familj med lätthet kunna sköta jordbruket utan maskinkraft,

kan tydligen nyttan av en maskinanskaffning sättas i fråga, liksom anskaffning

av exempelvis en traktor kan sakna fog, om jordbrukaren oberoende

härav behöver samma antal dragare för skogskörsler m. m.

Att maskinanvändningen icke vunnit större utbredning inom det mindre

jordbruket än fallet blivit, torde ha sin naturliga förklaring i att jordbruksmaskinerna

äro dyra i inköp och att deras arbetskapacitet vid ett mindre

jordbruk ofta icke kan utnyttjas i en utsträckning, som motsvarar kapitalutlägget.

Med utgångspunkt härifrån böra strävandena att underlätta maskinanvändningen

inom det mindre jordbruket inriktas såväl på att göra

jordbruksmaskinerna billigare i inköp som på alt möjliggöra ett bättre utnyttjande

av deras kapacitet.

Det skulle enligt min mening vara önskvärt, om särskilda för det mindre

jordbrukets förhållanden lämpade maskiner kunde, utan åsidosättande av

hållbarheten och arbetsprestationen, konstrueras till billiga priser. Utredningen

har utgått från att möjligheterna härutinnan äro synnerligen begränsade.

För min del är jag emellertid ej övertygad om att icke tekniken skall

kunna finna framkomliga vägar även på detta område. Jag vill erinra om

vad lantbruksakademien anfört därom att frågan örn speciella maskintyper

för det mindre jordbruket börjat tilldraga sig en icke ringa uppmärksamhet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

i vissa främmande länder. Även bortsett från möjligheterna att konstruera

särskilda för det mindre jordbruket lämpliga maskiner, bör betonas önskvärdheten

av att maskinerna, liksom även reservdelar till dem, försäljas till

rimliga priser. Därest de här åsyftade åtgärderna för främjande av gemensam

maskinanvändning få åsyftad verkan, kommer efterfrågan på maskiner

att ökas. Härav föranledd stegring i tillverkningen och omsättningen bör

kunna medföra, att maskiner och reservdelar kunna tillhandahållas till lägre

priser, vilket bidrager till att för jordbruket i dess helhet minska det relativt

höga omkostnadskontot för inköp och underhåll av maskiner. Det synes

kunna förutsättas, att tillverkare och försäljare av jordbruksmaskiner komma

att beakta nu berörda synpunkter och söka genomföra sådana rationaliseringar,

som i möjligaste mån kunna vara ägnade att förbilliga inköpspriserna

för jordbrukarna. Kan icke tillfredsställande resultat åstadkommas

med nuvarande anordningar, synes denna frågas vikt för jordbruket i dess

helhet böra föranleda, att lämpliga organisationer såsom led i jordbrukets

ekonomiska föreningsrörelse vidtaga åtgärder för förmedling av inköp av

jordbruksmaskiner och reservdelar till dem. Utredningen har icke ingått

på någon närmare behandling av nu berörda frågor och har som skäl härför

hänvisat till att hushållningssällskapens ombudsmöte år 1937 beslutat igångsätta

en undersökning rörande prisförhållandena inom produktionen och

distributionen av jordbrukets maskiner och redskap. Bland annat med hänsyn

härtill anser jag mig för närvarande sakna anledning att vidare uppehålla

mig vid dessa spörsmål. Utvecklingen på området torde emellertid

böra följas med uppmärksamhet.

Utredningen har i huvudsak inriktat sin undersökning på möjligheterna

att ernå ett mera ekonomiskt utnyttjande av jordbruksmaskinernas kapacitet.

I sådant syfte har utredningen förordat, att jordbrukarna i större omfattning

än hittills förena sig om gemensam maskinanvändning.

Även jag anser en gemensam maskinanvändning kunna vara till stor nytta

för de mindre jordbrukarna. Därigenom att en maskin användes av flera

jordbrukare kommer dess kapacitet att kunna utnyttjas mera fullständigt,

än när endast en enskild jordbrukare begagnar den till sitt jordbruk, och

en dylik gemensam maskinanvändning utgör ofta en förutsättning för att sådan

besparing av arbetskraft skall kunna vinnas, som motiverar kapitalutlägget

för maskinanskaffningen.

Här må vidare anmärkas, att vad som i vissa yttranden anförts angående

lättheten för jordbrukarna att genom respektive försäljare erhålla kredit vid

anskaffning av maskiner icke synes utgöra något skäl emot det föreslagna

underlättandet av gemensam maskinanvändning. Lättheten att erhålla kredit

torde mången gång förleda en mindre jordbrukare att skaffa sig en maskin,

som han i verkligheten icke har möjlighet att i tillräcklig grad utnyttja.

Samtidigt som kreditvillkoren vid dessa affärer ofta äro ganska oförmånliga,

torde ett dylikt inköpssystem — vanligen baserat på s. k. avbetalningsköp —

vara ägnat att icke oväsentligt öka kostnaderna för maskinanskaffningen.

Av utredningens betänkande framgår, att redan nu gemensam maskin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

5

användning förekommer i viss omfattning. En mera allmän utbredning

av densamma torde ha tillbakahållits av att det berett svårigheter att

disponera erforderliga medel för maskinanskaffningen samt att småbrukarna

ofta saknat kännedom om huru en gemensam maskinanvändning

lämpligen bör ordnas. De vanskligheter, som kunna vara förenade med denna,

ha stundom tett sig allvarligare än de behöva vara.

Det är naturligt, att den gemensamma maskinanvändningens fördelar och

olägenheter måste väga olika alltefter omständigheterna i de särskilda fallen.

Svårigheterna kunna vara avsevärda. Detta gäller i synnerhet, när fråga

är om maskiner för sådd och skörd, i det att flera jordbrukare här kunna

ha intresse av att vid en och samma tidpunkt, vid tjänlig väderlek, få använda

den gemensamma maskinen. Riskerna för slitningar äro mindre,

när gemenskapen avser maskiner, vilkas användning kan regleras mera

fritt, exempelvis tröskverk, maskiner för spannmålsrensning, sågmaskiner

m. m. Förutsättningarna för gemensam maskinanvändning — och detta

gäller icke minst användningen av traktorer — betingas också i hög grad

av ortsförhållandena. Det säger sig självt att, där olika brukningsdelar ligga

avlägset från varandra eller där vägförbindelserna äro dåliga, detta

måste minska möjligheterna till en gemensam maskinanvändning. Även personliga

förhållanden kunna givetvis vara ägnade att försvåra ett samarbete.

En gemensam maskinanvändning bör vara ordnad på sådant sätt, att

tvister mellan deltagarna i möjligaste mån kunna undvikas och att, om

slitningar likväl uppkomma, dessa kunna lösas utan äventyrande av gemenskapens

fortbestånd. Garantier böra också finnas för en lämplig maskinvård.

Om dessa förutsättningar äro uppfyllda, kan det spela mindre

roll, vilken form som väljes för gemenskapen. När fråga är om dyrbara

maskiner, exempelvis tröskverk, eller när deltagarna i den gemensamma

maskinanvändningen äro många till antalet, är det emellertid lämpligt, att

en särskild ekonomisk förening eller därmed jämförlig sammanslutning i bolagsform

bildas såsom organisation för maskinanvändningen. I andra fall

kan en dylik anordning synas alltför omständlig. Gemenskapen kan då

ordnas genom ett avtal i mera enkla former. Huvudsaken är, att deltagarnas

rättigheter och skyldigheter äro klart angivna i avtalet och att, såsom nyss

framhållits, det är sörjt för ett rättvist lösande av uppkommande tvister samt

för en ändamålsenlig vård av den gemensamma maskinen.

En form av gemensam maskinanvändning, som kan erbjuda stora fördelar,

vare sig fråga är örn större eller mindre maskintyper, är det s. k.

maskinhållaresystemet. Fördelarna med detta system i jämförelse med andra

former av gemensam maskinanvändning äro, att maskinhållaren såsom ägare

till maskinen kan bestämma örn ordningen mellan olika jordbrukare vid

maskinanvändningen samt alt det ligger i hans eget intresse att sörja för ett

rationellt utnyttjande av maskinens arbetskapacitet ävensom för en noggrann

vård av densamma. Anordnandet av maskinhållning torde emellertid ofta

vara svårgenomförbart på grund av brist på kapital för maskinförvärvet.

För övrigt ställer ett företag av ifrågavarande art stora krav på sin utövare.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Hållbara ekonomiska kalkyler, garantier för tillräcklig efterfrågan på maskinhållarens

tjänster samt en omsorgsfull maskinvård utgöra villkor för

företagets framgång.

På grund av de fördelar, som en gemensam maskinanvändning — den må

ske i den ena eller andra formen — kan medföra för det mindre jordbruket,

biträder jag utredningens uppfattning att statliga åtgärder böra vidtagas för

främjande av sådan maskinanvändning.

Dessa åtgärder synas, i enlighet med vad utredningen föreslagit, böra bestå

i dels upplysningsverksamhet rörande olika med den gemensamma maskinanvändningen

sammanhängande förhållanden och dels underlättande av

tillgången till erforderligt kapital för inköp av maskiner.

I likhet med utredningen anser jag den upplysningsverksamhet, som bör

anordnas med avseende å gemensam maskinanvändning inom det mindre

jordbruket, i första rummet böra omhänderhavas av hushållningssällskapen.

Upplysningsverksamheten bör givetvis icke erhålla formen av ensidig propaganda

för gemensam maskinanvändning. Den bör visserligen framhålla

de fördelar av olika slag, som äro förenade med sådan maskinanvändning,

men den bör icke heller försumma att fästa uppmärksamheten på därmed

förenade risker och på förutsättningarna för att en gemensam maskinanvändning

skall kunna väntas lända till övervägande nytta. Det bör inskärpas

att, innan en jordbruksmaskin anskaffas, noggranna ekonomiska

kalkyler verkställas till bedömande av å ena sidan alla kostnader för den

gemensamma maskinanvändningen, såväl anskaffnings- som driftkostnader

av olika slag, samt å andra sidan den besparing i levande kraft, som kan

påräknas. Upplysningsverksamheten bör även avse rådgivning angående

lämpligt val av maskin under olika förhållanden. Att det nu närmast är

fråga örn gemensam maskinanvändning hindrar naturligtvis icke, att den

rådgivande verksamheten även kan komma den enskilda maskinanvändningen°till

godo. Vad angår den del av upplysningsverksamheten, som direkt

avser anordnandet av gemensam maskinanvändning, kommer rådgivningen

härvidlag att gälla valet av organisationstyp för gemenskapen och de formella

frågor, som stå i samband med anordnandet av densamma.

Beträffande formerna för hushållningssällskapens utövande av ifrågavarande

upplysningsverksamhet torde denna bland annat komma att bestå i

besvarande av förekommande förfrågningar, rådgivning i samband med

jordbrukskonsulenternas och vandringsrättarnas förrättningsresor samt distribution

av broschyrer i maskinanvändningen berörande frågor. Icke minst

kommer upplysningsverksamheten emellertid att tagas i anspråk vid handhavandet

av den utlåning, som jag i det följande ämnar förorda. Det bor

förutsättas, att hushållningssällskapen härvid icke blott komma att såsom

villkor för lån uppställa vissa fordringar beträffande maskinanskaflningen

och den gemensamma maskinanvändningens anordnande utan även

härutöver meddela råd i olika hänseenden. .

Då ifrågavarande upplysningsverksamhet intimt sammanhänger med hus
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

7

hållningssällskapens övriga verksamhet, torde den knappast medföra en sådan

ökning i arbetsbelastningen för hushållningssällskapen, att dessa med

hänsyn härtill skulle behöva utöka sin personal.

Det torde kunna förutsättas, att hushållningssällskapens funktionärer

redan ha en betydande erfarenhet i fråga örn jordbruksmaskiner, örn olika

fabrikat, användning och skötsel o. s. v., och att de framdeles söka följa

utvecklingen på detta område. Några särskilda kurser för ändamålet finner

jag därför åtminstone för närvarande icke vara behövliga. Ej heller anser

jag de i en del yttranden framkomna förslagen örn kurser i maskinlära

för maskinskötare och smeder å landsbygden nu böra föranleda några åtgärder.

Såsom nyss nämnts kan det vara lämpligt, att hushållningssällskapen genom

broschyrer sprida kunskap i frågor, berörande den gemensamma maskinanvändningen.

Av skäl, som anförts av lantbruksstyrelsen, synas emellertid

särskilda anslagsmedel icke vara erforderliga för detta ändamål.

Det framgår av utredningens betänkande, att jordbrukstekniska föreningen

och lantbrukshögskolans maskintekniska institution i samarbete verk

ställt vissa undersökningar rörande gemensam maskinanvändning. Jag delar

utredningens uppfattning, att dessa undersökningar böra fortsättas, och

tillstyrker att ett anslag av 4,000 kronor för ändamålet anvisas till jordbrukstekniska

föreningen.

I detta sammanhang får jag erinra om att lantbruksakademien i sitt yttrande

över utredningens betänkande framhållit önskvärdheten av att hushållningssällskapen

i sin verksamhet för främjande av gemensam maskinanvändning

finge hjälp av ett centralt rådgivande organ med speciell sakkunskap

på detta område. Det har ifrågasatts, att denna funktion skulle

uppdragas åt jordbrukstekniska föreningen och att anslag av statsmedel

skulle anvisas för ändamålet. Även föreningen själv har förklarat sig beredd

att, därest nödiga medel — 10,000 kronor — ansloges härför, organisera

och upprätthålla en rådgivningsbyrå för maskinfrågor. Ehuru jag håller

före att en sådan central rådgivning ingalunda skulle sakna betydelse,

anser jag mig åtminstone icke för närvarande, i avbidan på erfarenheter av

hushållningssällskapens verksamhet, böra förorda anvisande av särskilda

anslagsmedel för ifrågavarande ändamål.

I anslutning till vad jag nyss anfört torde anslaget till Bidrag till jordbrukstekniska

föreningen: Verksamheten i allmänhet, vilket anslag för innevarande

budgetår utgår med 15,000 kronor, böra för nästkommande budgetår

höjas med 4,000 kronor och sålunda utgöra 19,000 kronor.

Vad härefter angår utredningens förslag örn inrättande av en särskild statlig

utlåningsfond för främjande av gemensam maskinanvändning i det mindre

jordbruket, anser jag mig böra, liksom skett i de flesta yttrandena, i princip

tillstyrka förslaget.

De från en del håll uttalade betänkligheterna mot långivningen såsom äg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

nåd att öka jordbrukarnas skuldsättning kunna visserligen icke frånkännas

fog. Emellertid måste jag å andra sidan giva utredningen rätt i dess uttalande

att, om anskaffningen av en maskin anses vara ekonomiskt motiverad,

medel hellre böra upplånas för detta ändamål än att jordbrukarna avstå

från inköpet eller uppskjuta detsamma av brist på egna medel. Jag vill

tillägga att, även örn ifrågavarande lån komma att säkerställas genom borgen,

lånen dock ekonomiskt sett komma att motsvaras av tillgångar i form

av inköpta maskiner. Genom att viss kontantinsats erfordras och lånen för

varje år nedbetalas, ernås vissa garantier för att en sådan motsvarighet melian

skuld och tillgång kommer att bestå även under lånetidens lopp.

Som jag förut framhållit, kan en ökad maskinanvändning i det mindre

jordbruket, även bortsett från dess ekonomiska betydelse, vara önskvärd

med hänsyn till arbetsförhållandena på detta område och icke minst med

tanke på småbrukarhustrurnas arbetsbelastning. Dessa sociala synpunkter

anser jag tala för att staten icke blott bör främja den gemensamma maskinanvändningen

genom lämplig upplysningsverksamhet utan jämväl bör skänka

densamma ekonomiskt stöd. I likhet med utredningen anser jag detta stöd

böra lämnas i form av förmånligt anordnade krediter.

Med anledning av vad statskontoret anfört därom, att behov av lån på godtagbara

villkor kunna tillgodoses inom ramen för den nu förefintliga kreditorganisationen,

vill jag hänvisa lill att jag i det följande förordar, att ifrågavarande

kreditgivning sammankopplas med en bidragstilldelning av statsmedel.

För övrigt kan en statlig utlåningsverksamhet ur allmänna synpunkter

vara förenad med den fördelen, att staten får tillfälle att i samband med

långivningen medverka till att den gemensamma maskinanvändningen anordnas

efter ändamålsenliga principer.

I enlighet med utredningens förslag tillstyrker jag alltså, att en statlig

lånefond för främjande av gemensam maskinanvändning i det mindre jordbruket

inrättas, vilken lånefond ställes under statskontorets förvaltning. Utlåningen

torde åtminstone tills vidare böra handhavas av hushållningssällskapen,

vilka kunna kombinera lånerörelsen med lämplig upplysningsverksamhet.

Hushållningssällskapen böra ha att söka statslån hos lantbruksstyrelsen

och därefter i sin tur ombesörja utlåningen till de särskilda

maskinanskaffningsföretagen, varvid i princip samma lånevillkor böra gälla

för statslånen till hushållningssällskapen som för de av dessa utlämnade

lånen. Jag delar lantbruksakademiens uppfattning, att hushållningssällskapens

framställningar om statslån icke skola behöva grundas på redan inkomna

låneansökningar. Lantbruksstyrelsen bör kunna tilldela sällskapen

statslån å runda belopp, vilka dessa sedermera äga i mån av behov lyfta hos

statskontoret och disponera för sin utlåning. Hushållningssällskapen böra

givetvis vara skyldiga att till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelser för

handhavandet av lånerörelsen. På lantbruksstyrelsen bör ankomma att, i

den mån icke Kungl. Maj :t utfärdar bestämmelser i ämnet, meddela de föreskrifter,

som finnas erforderliga rörande bedrivandet av ifrågavarande utlåningsverksamhet,

samt därvid även fastställa för densamma lämpliga formu
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

9

lär m. m. I detta sammanhang vill jag erinra örn att i en del yttranden

uttalats önskemål om en förenkling av de förslag, som härutinnan utarbetats

av utredningen.

Med de ifrågavarande hjälpåtgärdernas syfte skulle bäst överensstämma,

om de endast bomme mindre jordbruk till godo. Till dessa har utredningen

hänfört jordbruk med en åkerareal understigande 15 hektar. Emellertid

torde det icke sällan, med hänsyn till önskvärdheten av att en maskins

kapacitet utnyttjas i största möjliga utsträckning, kunna möta svårigheter

att vid anordnande av gemensam maskinanvändning såsom deltagare i denna

allenast medtaga jordbrukare med så ringa åkerareal, som nyss nämnts.

Utredningen har med utgångspunkt härifrån förordat, att minst 75 procent

av den åkerareal, som representeras i en gemenskap, skola tillhöra dylika

mindre jordbrukare, medan återstående 25 procent skola kunna hänföra sig

till större brukningsdelar. I ett flertal yttranden har det gjorts gällande,

att den sålunda angivna begränsningen är alltför sträng. Förslag ha framförts

dels i den riktningen, att minimisiffran för den åkerareal, som skall

hänföra sig till mindre jordbrukare, bör nedsättas från 75 till 60 eller 50

procent av hela den i maskinanvändningen företrädda åkerarealen, och dels

i den riktningen, att gränsen för de mindre jordbruken bör höjas från 15

till 20 eller 30 hektar åker. Vid övervägande av förevarande fråga har

jag ansett mig böra föreslå, att minst 65 procent av den åkerareal, som innehaves

av de i maskinanvändningen deltagande jordbrukarna, skola tillhöra

brukningsdelar med högst 15 hektar åker.

Hushållningssällskap bör vid prövning av låneansökan tillse, att nyss angivna

förutsättning är uppfylld. Ansökan bör därför, när fråga är om lån

till maskinhållare, lämna uppgift örn vilka jordbrukare som avses skola

deltaga i den gemensamma maskinanvändningen och av dem innehavd åkerareal

samt, när fråga är om lån till ekonomisk förening eller bolag, örn

föreningsmedlemmarna eller bolagsmännen och deras åkerareal. Vad i övrigt

angår de förutsättningar, som böra gälla för lån, böra dessa anknyta

dels till lämpligheten av den åsyftade maskinanskaffningen och deltagarnas

nytta av densamma, dels till organisationen av den gemensamma maskinanvändningen

och dels till säkerheten för lånet. Vad särskilt angår

lån till maskinhållare bör såsom förutsättning även gälla, att lånesökanden

med hänsyn till sin ekonomiska ställning och förhållandena i övrigt

prövas vara lämplig för bedrivande av sådan verksamhet samt att de avgifter,

vilka han härvid ämnar betinga sig, icke befinnas oskäliga. Vilken form

för den gemensamma maskinanvändningen som än väljes, måste noga uppmärksammas,

att de ekonomiska kalkylerna för företaget äro väl genomtänkta.

Det är vidare klart, att hushållningssällskap vid prövningen av

låneansökning bör tillse, att den gemensamma maskinanvändning, som

är avsedd att komma till stånd, organiseras på ett sätt, som innebär garantier

i fråga örn förekommande och lösande av tvister mellan deltagarna

ävensom beträffande maskinvård m. m. Kraven på organisationen böra

emellertid icke ställas så högt, att anordnandet av gemensam maskinan
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

vändning kommer att te sig alltför omständligt för jordbrukarna och verka

avskräckande på dessa. Detta är så mycket mindre nödvändigt, som möjlighet

bör finnas för hushållningssällskap att även efter utlämnandet av

lån ingripa med anvisningar och råd. För att giva erforderligt eftertryck

åt dessa kommer jag att föreslå, att hushållningssällskap skall förbehålla

sig rätt att uppsäga lån till omedelbar betalning i vissa fall, då låntagare

förfogar över maskin på ett sätt, som strider mot syftet med lånet.

I detta sammanhang må uppmärksammas, att hinder icke bör möta för

vare sig maskinhållare eller sammanslutning att, när maskin icke tages i

anspråk av de jordbrukare, vilka äro deltagare i den gemensamma maskinanvändningen,

ställa maskinen till förfogande för utomstående.

Jag övergår härefter till att behandla återbetalnings- och räntevillkoren

för lån.

Enligt utredningens förslag skall för lånen gälla en återbetalningstid av

tio år, och lånen skola amorteras med 15 procent vid slutet av vart och ett

av de tre första åren, med 10 procent vid slutet av vart och ett av de därpå

följande fyra åren och med 5 procent vid slutet av vart och ett av de

tre sista åren. I likhet med statskontoret anser jag icke tillräckliga skäl

föreligga att, till skillnad mot vad som i allmänhet gäller i fråga om statens

utlåningsfonder, bestämma en sådan växlande amorteringsplan. Återbetalningen

torde böra ske medelst årligen lika amorteringar. Beträffande

återbetalningstiden har den av utredningen föreslagna tiden

av tio år i åtskilliga yttranden ansetts för lång. Ur kreditsynpunkt är

det en sund princip, att ett lån för inköp av visst produktionsmedel hinner

återbetalas, innan produktionsmedlet blivit förslitet eller eljest obrukbart.

Å andra sidan bör emellertid återbetalningstiden icke vara så kort,

att det möter alltför stora svårigheter för låntagaren att inom densamma

hinna återbetala lånet. Enligt min mening bör med hänsyn till det nu

sagda amorteringstiden kunna fastställas olika i skilda fall, beroende av

varaktigheten hos den jordbruksmaskin, till vars förvärvande lån användes.

Dock torde lånetiden böra utgöra högst åtta år. Då lån endast torde böra

utlämnas för inköp av jämförelsevis dyrbara maskiner, anser jag för lånen

även böra bestämmas en minimitid av fem år. När hushållningssällskap gör

framställning hos lantbruksstyrelsen om statslån, bör angivas, om och på

vad sätt detta bör uppdelas med avseende å olika återbetalningstider, och

sedermera bör hushållningssällskapet vid medelsrekvisitioner hos statskontoret

likaledes meddela, från vilka av de sålunda bestämda återbetalningskategorierna

medlen skola uttagas. Det bör åligga lantbruksstyrelsen att

giva allmänna anvisningar rörande bestämmandet av återbetalningstiden

med avseende å olika slag av maskiner.

Av utredningen har föreslagits, att de sista amorteringarna å lån skola

kunna efterskänkas, om låntagaren ordentligt fullgjort de med lånet förbundna

villkoren. I statskontorets och vissa andra yttranden ha uttalats

betänkligheter mot ett sådant efterskänkande. För min del vill jag trots

detta i huvudsak förorda utredningens förslag i förevarande hänseende.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

11

Förslagets syfte torde böra tillgodoses i den ordningen, att lantbruksstyrelsen

efter framställning av vederbörande hushållningssällskap beviljar låntagare

bidrag till låns återbetalning. Bidraget bör enligt min mening utgå

med en femtedel av lånets ursprungliga kapitalbelopp. Förutsättningar för

bidrag synas böra vara, att lånet i övrigt jämte upplupen ränta blivit ordentligt

återbetalat i överensstämmelse med fastställd återbetalningsplan samt att

den gemensamma maskinanvändningen finnes ha utövats pa ett ändamålsenligt

sätt. Sådant bidrag, varom nu är fråga, bör kunna beviljas icke blott

sammanslutning utan även maskinhållare. Ehuru en anordning av här föreslagen

art kan sägas gynna upptagande av lån för maskinanskaffning framför

kontanta inköp, synes densamma kunna försvaras såväl med hänsyn

till att kontantköpen av åtminstone dyrbarare jordbruksmaskiner under alla

förhållanden torde höra till undantagen vad beträffar de mindre jordbrukarna

och till att med lånevägen är förknippad en ur olika synpunkter önskvärd

kontroll över att den gemensamma maskinanvändningen utövas på ett

lämpligt sätt. Övervägande skäl synas mig tala för att staten genom de

ifrågasatta åtgärderna bör medverka till att den gemensamma maskinanvändningen

nu tränger igenom och härvid från början ordnas efter ändamålsenliga

linjer.

Under vissa förhållanden bör lån kunna återfordras redan före den bestämda

lånetidens utgång. Detta bör till en början kunna ske, om låntagaren

genom oriktig uppgift föranlett låns beviljande eller om han icke

fullgör lånevillkoren. Vidare bör lån kunna uppsägas, örn sådana förhållanden

inträffat, att låntagaren med hänsyn till det med lånet avsedda syftet

uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta detsamma. I viss mån

som specialfall härtill kunna betraktas de fall, då maskinhållare betingar sig

avgifter, som vederbörande hushållningssällskap finner oskäliga, ävensom

då inköpt maskin avyttras, utmätes eller blir obrukbar. Slutligen torde

uppsägningsrätt även böra föreligga, örn hushållningssällskap finner säkerheten

för lån ha undergått avsevärd försämring.

I fråga om räntevillkoren för lån har utredningen föreslagit, att lånen

skola vara räntefria under de tre första åren. Statskontoret har avstyrkt

räntefrihet under någon del av lånetiden. För egen del anser jag det knappast

vara tillräckligt motiverat att medgiva ifrågavarande lättnad under de

första åren av lånetiden, då den inköpta jordbruksmaskinen är ny och icke

påfordrar några kostnader för reparationer. Jag finner naturligare att, såsom

jag nyss förordat, statens ekonomiska stöd förlägges till slutet av lånetiden

och erhåller formen av ett bidrag till låns slutbetalning. Vad beträffar

den räntesats som bör tillämpas har utredningen föreslagit denna skola bestämmas

på samma sätt som räntan å lån från sekundärlånefonden. Sistnämnda

lån skola enligt gällande bestämmelser förräntas efter fast, vid

lånets beviljande bestämd, räntefot. Denna fastställes av Kungl. Maj:t och

må icke understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under

det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med tilllägg

av en halv procent. Räntan å sekundärlånen utgör för närvarande 3.G

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

procent. Med hänsyn till syftet med maskinanskaffningslånen anser jag mig

böra förorda, att räntan å dem icke fastställes högre än till en fjärdedels

procent utöver statens upplåningsränta, så beräknad som nyss sagts.

Mot utredningens förslag, att lån må uppgå till högst 80 procent av köpeskillingen

för respektive maskin, har jag intet att erinra. Då vederbörande

hushållningssällskap har att för varje särskilt fall pröva, örn en maskinanskaffning

är motiverad och svarar mot vederbörandes behov, kan jag ej finna

tillräcklig anledning att, såsom från något håll föreslagits, införa föreskrift

om ett maximalt belopp, utöver vilket en och samma låntagare icke må häfta

i skuld.

Enligt min mening bör hinder icke föreligga för en låntagare att, sedan en

maskin blivit försliten, erhålla lån till ny maskin. En förutsättning bör dock

självfallet vara, att låntagaren icke misskött det tidigare lånet. Uppmärksammas

bör även, att det synes önskvärt att hushållningssällskapen söka

förmå låntagare att under lånetiden såvitt möjligt göra avsättningar till förnyelse

av den ifrågavarande maskinen, så att upplåningen för anskaffning

av ny maskin kan begränsas.

Beträffande säkerheten för lån bör förutsättas, att denna av vederbörande

hushållningssällskap prövas betryggande. I allmänhet torde säkerheten komma

att utgöras av borgen med solidariskt ansvar. Med anledning av vad som

anförts av en av de hörda småbrukareföreningarna vill jag framhålla, att

det icke kan anses tillräckligt att bygga kredit enbart på värdet av den inköpta

maskinen, även om denna, såsom i allmänhet torde böra krävas, hålles

försäkrad. Möjligen hör det likväl kunna komma under övervägande att i

någon utsträckning begränsa de deltagande jordbrukarnas solidariska ansvar.

Man torde kunna utgå från att, om hushållningssällskapen handha ifrågavarande

lånerörelse på ett försiktigt sätt, de därmed förenade riskerna icke

skola bliva så stora, att de böra avskräcka hushållningssällskapen från att

medverka vid lånerörelsen. I allmänhet torde en ganska långtgående riskfördelning

komma att vara för handen. Härtill kommer, att enligt vad förut

anförts staten förutsättes skola lämna bidrag till återbetalning av viss del

av lån.

I detta sammanhang vill jag beröra frågan örn den ersättning, som bör

tillerkännas hushållningssällskapen för deras handhavande av långivningen

och deras uppgifter i samband därmed. Utredningen har föreslagit, att såsom

ersättning skall utgå dels för varje lån ett organisationsbidrag (engångsersättning)

motsvarande 1 procent av lånebeloppet och dels ett årligt förvaltningsbidrag

med 0.3 procent av utestående lånesumma. Statskontoret

har ansett ersättningen böra begränsas till sistnämnda förvaltningsbidrag. En

del hushållningssällskap ha däremot funnit den föreslagna ersättningen vara

alltför låg. För min del finner jag motiverat, att ersättningen utgår såväl

med visst engångsbelopp för varje lån som i form av årligt förvaltningsbidrag.

Då engångsersättningen avser kostnader och arbete i samband med

låns utlämnande, vilka till stor del äro oberoende av lånebeloppet, finner jag

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

13

lämpligt, att densamma fastställes till visst bestämt belopp för varje lån,

vilket belopp synes mig böra bestämmas till 20 kronor. Förvaltningsbidraget

torde böra utgå i enlighet med vad utredningen föreslagit.

Såsom redan inledningsvis antytts, har i det under nionde huvudtiteln beräknade

anslaget till Bidrag till hushållningssällskapen inräknats ett belopp av

26,000 kronor, vilket belopp enligt utredningens beräkning skulle åtgå till

ersättningar åt hushållningssällskapen för organiserandet av den gemensamma

maskinanvändningen och förmedlingen av lån. Jag kommer att i den

proposition, som skall avgivas angående bidrag till hushållningssällskapen,

tillstyrka att nu ifrågavarande belopp icke beräknas högre än till 15,000

kronor.

Detta sammanhänger med att jag, i enlighet med vad som redan i statsverkspropositionen

beräknats, anser avsättningen av medel till den statliga

utlåningsfonden för här berörda ändamål icke behöva för nästa budgetår

bestämmas till så högt belopp som utredningen föreslagit, 2 milj. kronor,

utan kunna inskränkas till 1 milj. kronor. Ett anslag å sistnämnda belopp

torde alltså böra uppföras å kapitalbudgeten för budgetåret 1938/1939. Det

ankommer på chefen för finansdepartementet att framlägga förslag angående

anslag till erforderlig avskrivning å ifrågavarande kapitalinvestering.

Några anslagsmedel för bidrag till återbetalning av lån äro tills vidare icke

erforderliga.

I anslutning till de grunder, som angivits i det föregående, har inom jordbruksdepartementet

upprättats ett utkast till kungörelse angående lån för

främjande av gemensam maskinanvändning i det mindre jordbruket, vilket

utkast torde få fogas som bilaga1 till statsrådsprotokollet.»

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom att en ökad maskinanvändning

inom det mindre jordbruket ur flera synpunkter skulle innebära

fördelar.

Emellertid är utskottet icke lika övertygat, att föreliggande förslag — vars

väsentligaste del innebär inrättandet av en lånefond för främjande av gemensam

maskinanvändning i det mindre jordbruket — är ägnat att i högre

grad åstadkomma de resultat, som därmed åsyftas. Utskottet vill härvidlag

särskilt understryka de av departementschefen anmärkta svårigheter, som

obetingat måste uppkomma vid gemensam maskinanvändning för sådd och

skörd. Vidare torde vid gemensam maskinanvändning den erforderliga

maskinvärden lätteligen bliva eftersatt.

En gemensam maskinanvändning skulle måhända — på sätt departementschefen

anvisat — kunna ordnas på sådant sätt, att tvister mellan deltagarna

i möjligaste mån undvikas och att, örn slitningar likväl uppkomma, dessa

kunna lösas utan äventyrande av gemenskapens fortbestånd. Garantier för

en lämplig maskinvård torde också kunna skapas. Härvidlag synes en anordning

med bestämd maskinskötare böra förordas. Nu angivna svårig
1

Bilaga jämväl till detta utlåtande.

Utskottet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

heter torde även i hög grad bortfalla vid anlitande av det s. k. maskinhållaresystemet.

Med hänsyn till det behjärtansvärda syftet med förslaget och under förhoppning,

att nu berörda svårigheter genom en försiktig tillämpning kunna

undvikas, vill utskottet icke motsätta sig framställningen om inrättande av

en statlig lånefond för främjande av gemensam maskinanvändning i det

mindre jordbruket.

I fråga om grunderna för utlämnande av lån ur fonden har yrkats i motionen

II: 428, att lån må utlämnas till sammanslutning av jordbrukare, varsbrukningsdelar

till minst 65 procent utgöras av högst 20 hektar åker. Enligt

utredningens av Kungl. Majit tillstyrkta förslag skulle lån få utlämnas

till jordbrukare, vars brukningsdelar till minst 65 procent utgöras av högst

15 hektar åker. Utskottet vill icke förneka, att skäl tala för motionens ståndpunkt,

vilken överensstämmer med vad ett flertal hushållningssällskaps förvaltningsutskott

i ämnet föreslagit. Emellertid bör beaktas, att lånen I

främsta hand skola komma småbrukare till godo. Utskottet finner det därför

lämpligt, att åtminstone tills vidare, innan erfarenhet vunnits av verksamheten,

65 procent av den med maskinanvändningen avsedda åkerarealen

tillhöra brukningsdelar med högst 15 hektar åker. Återstående del av åkerarealen,

eller 35 procent, må alltså tillhöra större brukningsdelar än lö

hektar åker.

Kungl. Majit har tänkt sig förbinda förevarande låneverksamhet med en

statlig bidragsform så till vida, att låntagare, som fullgjort sina ränte- och

återbetalningsskyldigheter, skulle befrias från återbetalningen av en femtedel

av lånets ursprungliga kapitalbelopp. I motionen lii 316 har ansetts, att

statens bidrag borde utsträckas till 40 procent av maskinens inköpspris, medan

statslånen borde uppgå till likaledes 40 procent av inköpspriset. Innan

någon erfarenhet vunnits av verksamheten, anser sig utskottet icke böra tillstyrka

annan form för statsbidragen än Kungl. Majit föreslagit. Emellertid

förutsätter utskottet, att varje låntagare, som uppfyllt de i 15 § uti kungörelseutkastet

angivna förutsättningarna för erhållande av statsbidrag, verkligen

komma att få tillgodonjuta detsamma.

Beträffande grunderna för utlämnande av lån ur fonden i övrigt har utskottet

intet att erinra mot vad departementschefen anfört och vad som innehålles

i det vid propositionen som bilaga fogade kungörelseutkastet. Vad

som häremot anförts och yrkats i motionen lii 316 kan utskottet således icke

biträda.

Kungl. Majits anslagsäskanden tillstyrkas av utskottet.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

A) att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag,

dels till Bidrag till jordbrukstekniska föreningen: Verksamheten

i allmänhet för budgetåret 1938/1939 under nionde

huvudtiteln anvisa ett anslag av 19,000 kronor,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

15

dels besluta inrättande av en statlig lånefond för främjande

av gemensam maskinanvändning i det mindre jordbruket,

benämnd »Jordbrukets maskinlånefond»,

dels medgiva, att lån ur fonden må utlämnas i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder, som i det föregående

angivits,

dels ock till Jordbrukets maskinlånefond för budgetåret

1938/1939 anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor;

B) att motionerna II: 316 och II: 428 — i den mån de ej få

anses besvarade genom vad utskottet sålunda anfört och

hemställt — icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Tjällgren, Alfred Andersson,

Jacob Hansson, Mannerskantz, Lindbärg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Gustafson

i Vimmerby, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta, Karlsson i Munkedal och Gustafson

i Dädesjö.

Reservatio ner:

1) av herr Mannerskantz, som yrkat bifall till motionen II: 428, samt

2) av herr Tjällgren.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Bilaga.

Utkast

till

kungörelse angående lån för främjande av gemensam maskinanvändning

i det mindre jordbruket.

Härigenom förordnas som följer:

Örn statslån till hushållningssällskap.

1 §•

Från jordbrukets maskinlånefond må i den ordning och under de villkor,

nedan sägs, statslån av lantbruksstyrelsen tilldelas hushållningssällskap för

att användas till utlämnande av lån, varom i 7 § förmäles.

2 §.

Hushållningssällskap, som önskar erhålla statslån, skall ingiva skriftlig

framställning härom till lantbruksstyrelsen, innehållande förslag till lånebelopp

och återbetalningstid.

Återbetalningstiden må bestämmas till minst fem och högst åtta år, räknade

från och med året efter statslånets lyftande.

Om beviljat statslån och därför bestämda återbetalningsvillkor skall lantbruksstyrelsen

meddela uppgift till statskontoret.

3 §.

Beviljat statslån skall av hushållningssällskap före utgången av det år,

lånet beviljats, lyftas i statskontoret mot skuldförbindelse enligt formulär,

som statskontoret fastställer. Därest lånebelopp vid årets slut kvarstår outtaget,

är rätten att lyfta detsamma förverkad.

4 §.

Statslån återbetalas, med iakttagande av den återbetalningstid som gäller

för lånet, med lika amorteringar vid utgången av vart och ett av de efter

lånets lyftande närmast följande kalenderåren.

Statslån skall förräntas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot.

Denna fastställes av Kungl. Maj:t och må icke understiga medelräntan för

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

17

statens upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått

det, varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent.

Ränta skall för varje kalenderår inbetalas före årets utgång.

Med fullgörande av betalning må hushållningssällskap åtnjuta anstånd

varje gång under tre månader från förfallodagen.

Därest förfallet kapitalbelopp icke inbetalas inom sålunda bestämd tid,

skall hushållningssällskapet å det förfallna beloppet erlägga dröjsmålsränta

enligt de grunder, som kunna varda i särskild ordning bestämda.

5 §•

Statskontoret har att, därest stadgad kapital- eller räntebetalning å statslån

icke fullgöres i rätt tid, göra anmälan därom hos Kungl. Maj:t, som då

vill bestämma, huruvida oguldet statslånebelopp jämte ränta skall återbetalas

före den fastställda amorteringstidens slut.

6 §•

Hushållningssällskap, som innehar statslån, skall årligen före den 15

januari till lantbruksstyrelsen avgiva redogörelse för lånerörelsen under nästföregående

kalenderår.

Har lånebelopp disponerats på annat sätt än gällande bestämmelser tilllåta,

skall lantbruksstyrelsen bestämma om omedelbar återbetalning därav.

Lånebelopp, som återstår odisponerat vid utgången av det år, under vilket

lånet lyftats, skall till statskontoret inbetalas före utgången av januari månad

nästföljande år, där ej lantbruksstyrelsen på ansökning medgiver hushållningssällskapet

rätt att ytterligare ett år för avsett ändamål innehava samma

belopp.

Örn utlåningen från hushållningssällskapen.

7 §■

Hushållningssällskap må med anlitande av medel, som enligt denna kungörelse

ställts till sällskapets förfogande, till enskild person eller sammanslutning

utlämna lån för beredande av tillgång till anskaffande av jordbruksmaskin,

som avses skola användas gemensamt av flera jordbrukare.

8 §•

Ansökning örn lån skall innehålla uppgift, förutom om det sökta lånets

belopp, angående fabrikatet, storleken och priset å den maskin, till vars förvärvande

lånet är avsett att användas, utredning för bedömande av lämpligheten

av maskinens anskaffande, plan för ordnandet av den gemensamma

maskinanvändningen ävensom driftkalkyl.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 79. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

Vid ansökningen skola fogas:

då lån sökes av någon, som ämnar bedriva uthyrning av maskinen eller

utföra maskinarbete åt andra med densamma (maskinhållare), förklaring

av de jordbrukare, som avses skola deltaga i maskinanvändningen, att denna

kan antagas komma att bereda dem nytta, ävensom uppgift för envar av

dem om innehavd jordbruksfastighet och storleken av dess åkerareal, samt

då lån sökes av ekonomisk förening eller bolag, förteckning över förenings

medlemmarna eller bolagsmännen jämte uppgifter, som nyss sagts, samt föreningsstadgar

eller bolagsavtal och i förekommande fall registreringsbevis,

ävensom uppgift om föreningens eller bolagets ekonomiska ställning, vilken

uppgift skall vara styrkt genom avskrift av in- och utgående balansräkning

för senast förflutna räkenskapsåret samt av vinst- och förlusträkning för

samma tid, där sådan föres, eller i fråga om förening eller bolag, vars första

räkenskapsår vid tiden för ansökningen ännu ej avslutats, genom räkenskapssammandrag

för den tid föreningen varit i verksamhet.

9 §•

Lån må beviljas allenast under förutsättning,

att den jordbruksmaskin, till vars förvärvande lånet är avsett att användas,

av hushållningssällskapet befinnes lämplig för åsyftat ändamål,

att köpeskillingen för maskinen prövas skälig,

att den gemensamma maskinanvändningen kan antagas bereda envar av

de jordbrukare, som äro medlemmar i den lånesökande sammanslutningen

eller som eljest avses skola deltaga i maskinanvändningen, en nytta som kan

antagas svara mot hans kostnader för densamma,

att den gemensamma maskinanvändningen är ändamålsenligt organiserad

och att trygghet finnes för en god skötsel av maskinen,

att av den åkerareal, som innehaves av ovannämnda jordbrukare, minst

sextiofem hundradelar tillhöra brukningsdelar med högst femton hektar

åker, samt

att de jordbrukare, som svara för lånet, gjort sig kända för skötsamhet

och ekonomisk förtänksamhet.

Såsom förutsättning för lan till maskinhållare skall, förutom vad ovan

sagts, även gälla, att lånesökanden med hänsyn till sin ekonomiska ställning

och förhållandena i övrigt prövas vara lämplig för bedrivande av sådan

verksamhet samt att de avgifter, vilka han därvid ämnar betinga sig, icke

befinnas oskäliga.

10 §.

Lån må icke beviljas till högre belopp än som motsvarar åtta tiondelar av

köpeskillingen för den maskin, till vars förvärvande lånet avses skola användas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

11 §•

För lån skall ställas säkerhet, som av hushållningssällskapet prövas betryggande.

12 §.

Vid låns beviljande skall hushållningssällskapet bestämma den tid, inom

vilken den åsyftade maskinen skall hava anskaffats, ävensom, där det befinnes

lämpligt, meddela sådana föreskrifter rörande lånets ''användande

och sättet för dess utbetalande, att trygghet vinnes för att lånet blir använt

för därmed avsett ändamål.

13 §.

Hushållningssällskapet må icke betinga sig andra villkor i fråga om ränta

och återbetalning, än som gälla för sällskapets statslån till motsvarande belopp.

Dock är hushållningssällskapet icke förpliktat att medgiva anstånd

med fullgörandet av förfallen ränte- och kapitalinbetalning.

Örn rätt för hushållningssällskapet att i särskilda fall uppsäga lån stadgas

i 14 §.

14 §.

Hushållningssällskapet skall förbehålla sig rätt att uppsäga lån helt eller

delvis till omedelbar betalning,

örn låntagaren genom oriktig uppgift föranlett lånets beviljande,

om låntagaren visar försumlighet att erlägga föreskriven ränta eller amortering

eller annorledes bryter mot vad honom enligt avgiven skuldförbindelse

åligger,

om maskinhållare betingar sig avgifter, som hushållningssällskapet finner

oskäliga,

om inköpt maskin avyttras, utmätes eller blir obrukbar,

örn eljest sådana förhållanden inträffat, att lantagaren med hänsyn till

det med lånet avsedda syftet uppenbarligen icke längre bör få tillgodonjuta

lånet, eller

örn hushållningssällskapet finner säkerheten för lånet hava undergått avsevärd

försämring.

15 §.

Lantbruksstyrelsen må, på framställning av hushållningssällskapet, bevilja

låntagare bidrag till låns återbetalning, motsvarande en femtedel av lånets

ursprungliga kapitalbelopp. Såsom förutsättning för sadant bidrag

skall gälla, att övrig del av låneskulden jämte upplupen ränta blivit ordentligt

återbetalad i överensstämmelse med fastställd aterbetalningsplan samt

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 79.

att den gemensamma maskinanvändningen utövats på ett ändamålsenligt

sätt.

Beviljat bidrag utbetalas till hushållningssällskapet för att tillgodoskrivas

låntagaren.

Reglementariska föreskrifter.

16 §.

De ytterligare föreskrifter, som finnas erforderliga rörande bedrivandet av

ifrågavarande utlåningsverksamhet samt villkoren för utlåningen och vad

därmed har samband, meddelas, där ej Konungen därom förordnar, av lantbruksstyrelsen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.

387998. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:275 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder till främjande av gemensam maskinanvändning inom det mindre jordbruket. a1 i texten