Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock anslag till statens veterinärbakteriologiska anstalt för budgetåret 1938/1939.

1938-05-05 · 25 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 19 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:83, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock anslag till statens veterinärbakteriologiska anstalt för budgetåret 1938/1939.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

1

Nr 83.

Ankom till riksdagens kansli den 5 maj 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels

åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels

ock anslag till statens veterinärbakteriologiska anstalt

för budgetåret 1938/1939.

(lia avd.)

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit under nionde huvudtiteln,

punkt 86, föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, för budgetåret 1938/1939 beräkna till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder

mot smittsam kastning hos nötkreaturen ett förslagsanslag av 87,000 kronor.

Under punkterna 80 och 81 i statsverkspropositionen har vidare Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan på blivande proposition i ämnet, till

Statens veterinärbakteriologiska anstalt- Avlöningar för budgetåret 1938/

1939 beräkna ett förslagsanslag av 292,000 kronor samt till Statens veterinärbakteriologiska

anstalt: Omkostnader för samma budgetår beräkna ett

förslagsanslag av 305,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en till riksdagen den 25 februari 1938 avlåten,

till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 226, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma

dag, föreslagit riksdagen att

1) med godkännande av de av departementschefen i statsrådsprotokollet

för bekämpande bland nötkreautren av sjukdomen smittsam kastning angivna

grunderna till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen för budgetåret

1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 70,000 kronor;

2) för statens veterinärbakteriologiska anstalt fastställa viss personalförteckning;
3)

godkänna viss avlöningsstat för statens .veterinärbakteriologiska anstalt,

att tillämpas tillsvidare från och med budgetåret 1938/1939;

4) till Statens veterinärbakteriologiska anstalt: Avlöningar för budgetåret

1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 282,000 kronor;

5) till Statens veterinärbakteriologiska anstalt: Omkostnader för budgetåret

1938/1939 anvisa ett förslagsanslag av 305,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid propositionen

fogade statsrådsprotokollet.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 83-

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

I.

Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen.

1935 års riksdag anhöll i anledning av två inom riksdagen väckta motioner

(II: 35 och II: 106) och under åberopande av jordbruksutskottets av

riksdagen godkända utlåtande nr 67 i skrivelse den 17 maj 1935, nr 199,

bland annat, att Kungl. Maj:t måtte verkställa skyndsam utredning angående

frågan om bekämpande av den smittsamma kastningen hos nötkreatur

samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Genom beslut den 15 juni 1935 uppdrog Kungl. Maj:t åt lantbruksstyrelsen

och medicinalstyrelsen att gemensamt verkställa utredning i bland annat

det av riksdagen angivna hänseendet. Med skrivelse den 11 juni 1937 hava

styrelserna överlämnat betänkande med utredning i ämnet (stat. off. utr.

1937:19).

Efter remiss ha över betänkandet yttranden avgivits av samtliga länsstyrelser

samt lantbruksakademien, Sveriges allmänna lantbrukssällskap, Riksförbundet

landsbygdens folk, Sveriges slahteriförbund, Avelsföreningen för

svensk röd och vit boskap, Svenska veterinärläkarföreningen, Svenska länsveterinärföreningen,

samarbetsdelegationen för husdjurshygien, styrelsen för

veterinärhögskolan, statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Vid länsstyrelsernas yttranden ha fogats utlåtanden från samtliga

hushållningssällskaps förvaltningsutskott samt ett flertal länsveterinärer.

Lantbruksstyrelsens och medicinalstyrelsens förslag innebär, att sjukdomen

i första hand skall bekämpas genom frivilliga åtgärder från djurägarnas

sida och att bekämpandet skall uppmuntras genom understöd av statsmedel

i likhet med vad som sker i fråga om kreaturstuberkulosen. En djurägare

bör sålunda enligt vad i betänkandet föreslagits kunna ansluta sig till det

frivilliga bekämpandet av sjukdomen och därefter erhålla vissa förmåner såsom

kostnadsfria undersökningar rörande sjukdomens förekomst samt bidrag

av statsmedel vid nedslaktning. Därjämte bör djurägaren under vissa förutsättningar

kunna erhålla förmånen att få sin djurbesättning förklarad fri

från sjukdomen. Efter att hava anslutit sig till det frivilliga bekämpandet

av sjukdomen skall djurägaren vara skyldig ställa sig till efterrättelse de regler

härför, som medicinalstyrelsen meddelar. Denna form av verksamheten

skall bedrivas inom områden där sjukdomen är spridd. Emellertid ha

styrelserna förordat, att i fråga örn sådana trakter av landet, där sjukdomen

är mindre utbredd, en mera utvidgad verksamhet bör bedrivas. Denna verksamhet,

som alltjämt skall vila på frivillighetens grund, avser ett mera effektivt

uppspårande och utrotande av sjukdomen. Slutligen hava styrelserna

ifrågasatt, att inom områden, där sjukdomen har endast synnerligen ringa utbredning,

tillämpning av epizootilagen skall äga rum. I anslutning härtill

hava styrelserna även övervägt huruvida icke införsel av kreatur till sådana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

3

områden bör underkastas viss kontroll. I överensstämmelse med det anförda

hava styrelserna utarbetat förslag dels till kungörelse om statsunderstöd för

åtgärder mot sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur (abortus infectiosus

bovis Bang) och dels till kungörelse med föreskrift örn tillämpning av

epizootilagen den 12 april 1935 (nr 105) med avseende å sjukdomen smittsam

kastning hos nötkreatur.

Departementschefen bär i denna del anfört följande.

»Den smittsamma kastningen har enligt vad utredningen giver vid handen

fått en avsevärd utbredning inom stora delar av landet. I vissa trakter, som

för närvarande äro i mindre grad hemsökta av sjukdomen, lärer densamma

mer och mer breda ut sig. De förluster, som genom sjukdomen årligen tillskyndas

lantbruket, torde vara betydande. I ett stort antal yttranden har

betonats nödvändigheten av att åtgärder i syfte att bistå djurägarna i kampen

mot denna kreaturssjukdom vidtagas. I likhet med vad i betänkandet förordats

och i yttrandena tillstyrkts anser jag, att de åtgärder som i första hand

torde komma i fråga böra vara, att staten biträder med organiserandet av ett

av djurägarna frivilligt bedrivet bekämpande av sjukdomen och lämnar detta

bekämpande ett ekonomiskt stöd. Att i någon större omfattning tillgripa

tvångsåtgärder är, såsom också så gott som enhälligt framhållits, icke tillrådligt.

Med hänsyn till att mera ingående erfarenhet saknas huru bekämpandet

bör bedrivas och då djurägarna i stor omfattning för närvarande torde vara

engagerade i kampen mot kreaturstuberkulosen, torde det nu ifrågasatta bekämpandet

av den smittsamma kastningen till en början i allmänhet icke

böra bedrivas i större omfattning. Inom områden, där sjukdomen mera sällsynt

förekommer, torde emellertid en mera omfattande kamp mot sjukdomen

kunna övervägas i enlighet med vad som förordas i betänkandet. Vad

åter angår sådana områden, där sjukdomen förekommer synnerligen sällsynt

eller också icke alls, lärer kunna ifrågakomma att bekämpa sjukdomen efter

de i epizootilagen uppdragna linjerna med tvångsingripande från statsmakternas

sida.

Då bekämpandet av sjukdomen bygger på frivillig anslutning från djurägarens

sida, bör det såsom regel ankomma på denne att göra framställning om

statens stöd för åtgärder med avseende på hans besättning. Innan dylikt stöd

lämnas bör emellertid prövas, huruvida förutsättningar finnas att med framgång

upptaga kampen mot sjukdomen inom besättningen. Såsom i betänkandet

föreslagits bör det ankomma på medicinalstyrelsen att verkställa

denna prövning. För att staten skall äga någon garanti att det bistånd som

lämnas icke missbrukas bör uppenbarligen krävas, att djurägaren förbinder

sig att följa de föreskrifter ''rörande sjukdomens bekämpande, som kunna

finnas erforderliga. I betänkandet ha lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen

framlagt huvuddragen av de föreskrifter som i sådant hänseende

för närvarande böra ifrågakomma. Vad sålunda föreslagits torde i stort

sett vara ändamålsenligt. Såsom styrelserna förordat torde det vara lämpligast,

att fastställandet av dessa föreskrifter ankommer på medicinalstyrelsen.

Bestämmelserna äro huvudsakligen av veterinärmedicinsk beskaffen
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

het och kunna esomoftast bliva i behov av ändringar och tillägg i den mån

nya rön och erfarenheter framkomma rörande sjukdomens bekämpande.

Utöver iakttagandet av nämnda föreskrifter bör det emellertid även åligga

djurägaren att iakttaga nödig försiktighet, så att smitta icke sprides till besättning,

som är fri från sjukdomen.

Målet för bekämpandet är uppenbarligen att helt befria kreatursbesättningar

från sjukdomen eller ock bibehålla dem fria från densamma. Att ett sådant

resultat uppnåtts bör på något sätt utmärkas utåt. Härigenom möjliggöres för

djurägarna att ekonomiskt utnyttja denna besättningarnas högre standard. På

sätt i förslaget upptagits torde därför vara lämpligt, att djurägare, vars besättning

är fri från sjukdomen, under vissa villkor kan erhålla en auktoritativ förklaring

härom. Dylik förklaring bör meddelas av medicinalstyrelsen. Förklaringen

bör dock endast meddelas, därest verkligt betryggande garantier föreligga

att sjukdomen icke förekommer inom besättningen. De krav som i sådant

hänseende föreslagits i betänkandet torde vara tillfyllest. Det bör sålunda

i första hand fordras, att djurägaren följer de för sjukdomens bekämpande

meddelade föreskrifterna. Vidare torde böra fordras, att minst ett år förflutit

efter det sista fallet av smittsam kastning inom besättningen och att under året

närmast friförklaringen med en mellantid av sex månader tagits två blodprov

av varje djur inom besättningen över ett års ålder samt att varje blodprov

visat negativt resultat. Den en gång meddelade friförklaringen torde böra gälla

tills den återkallas av medicinalstyrelsen. Mot de av styrelserna i betänkandet

angivna omständigheterna, vilka skola föranleda återkallelse av friförklaring,

finnes från min sida intet att erinra. Den i förslaget förordade bestämmelsen

att — därest kastningsfall inträffar inom en friförklarad besättning

— nötkreatur icke må utföras ur besättningen till fullgörande av köp finner

jag i likhet med vad i ett flertal yttranden uttalats icke helt tillfredsställande.

För att på ett mera effektivt sätt förhindra spridande av smitta genom

utförande av djur ur besättningen torde böra gälla, att varje sådant utförande

för annat ändamål än till omedelbar nedslaktning skall vara förbjudet.

De former styrelserna i betänkandet föreslagit för statens bistånd vid bekämpandet

finner jag lämpliga. Statsunderstöd bör sålunda lämnas djurägarna

dels i form av i viss omfattning kostnadsfria undersökningar rörande

sjukdomens förekomst inom besättningen och dels i form av bidrag vid nedslaktning

av djur för sjukdomens utrotande. I vissa yttranden har ifrågasatts

att genom premiering medelst pristillägg av mjölk från besättningar, som

deltaga i bekämpandet av den smittsamma kastningen, uppmuntra bekämpandet

av sjukdomen. En sådan åtgärd skulle otvivelaktigt bidraga att öka

intresset hos djurägarna för sjukdomens bekämpande. Med hänsyn till den

karaktär av försök, som kännetecknar den föreslagna kampen mot sjukdomen

och som, enligt vad jag förut anfört, medför att kampen till en början

icke bör bedrivas i större omfattning, anser jag mig icke kunna förorda

införande av bestämmelser örn sådant pristillägg.

Vid bedömande av frågan rörande omfattningen av statens ekonomiska bistånd

till bekämpandet måste hänsyn tagas till å ena sidan den enskilde djur
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

■1 ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

5

ägarens behov av att erhålla ett så stort bidrag som möjligt och å andra sidan

nödvändigheten att tillse, att staten icke i alltför hög grad betungas med utgifter,

vilka dock närmast böra bäras av den enskilde. De förslagsställande styrelserna

ha ansett, att staten bör bekosta de blodprovsundersökningar, varom

veterinär i enlighet med medicinalstyrelsens föreskrifter förordnat, samt

därjämte gälda ersättningen till veterinären för tagande av blodproven i fråga

om de fem första djuren i varje besättning. Ersättning för nedslaktade djur

har föreslagits till femtio kronor för yngre djur och sjuttiofem kronor för

äldre djur. I ett stort antal yttranden har hävdats, att de sålunda föreslagna

statliga bidragen äro alltför knappt tillmätta. I vissa andra yttranden lia emellertid

de föreslagna bidragen ansetts skäliga. För min del kan jag icke tillstyrka

högre statsbidrag än som av styrelserna förordats. Det är synnerligen

svårt att nu överblicka vilken omfattning, som anslutningen till den

ifrågavarande verksamheten kommer att få, och följaktligen även vilka

krav, som komma att ställas på statskassan; jag erinrar i detta sammanhang

örn de mycket betydande kostnader, som betingats av kampen mot

nötkreaturstuberkulosen. Till dess större klarhet härutinnan vunnits, torde

en viss försiktighet böra iakttagas. Det bör även framhållas, att, då djurägaren

har det största intresset av att sjukdomen bekämpas, den övervägande

delen av kostnaderna härför bör åvila honom. Den förordade bidragsformen

medför, att djurägare med mindre kreatursbesättningar, vilka bäst

behöva hjälp, erhålla en fördelaktigare ställning i fråga om understöd till

blodprovstagningen. I fråga om de föreslagna ersättningsbeloppen för nedslaktade

djur är att märka, att dessa djur i regel icke torde betinga mindre

slaktvärde än djur, som nedslaktas på grund av öppen tuberkulos, varför

skäl torde saknas att bestämma bidragen till högre belopp än dem som

gälla vid nedslaktning för bekämpande av kreaturstuberkulosen.

Den en gång medgivna förmånen av kostnadsfri undersökning bör på sätt

föreslagits i betänkandet förbli gällande intill dess densamma återkallas av

medicinalstyrelsen. Ett sådant återkallande bör uppenbarligen äga rum, då

förutsättningarna för bekämpandet icke längre äro för handen. Vidare bör,

såsom också föreslagits, återkallelse ske, då djurägaren icke ställer sig till efterrättelse

meddelade föreskrifter rörande sjukdomens bekämpande. Dessa

föreskrifter äro i första hand de, som medicinalstyrelsen utfärdat, men därjämte

bör djurägaren såsom förut nämnts iakttaga varsamhet till förhindrande

av att sjukdomen sprides till andra besättningar. Kontrollen över att

djurägaren fullgör sina åligganden torde böra utövas av den veterinär, som

anlitas vid bekämpandet av sjukdomen. Även om kontrollen icke skulle bli

fullt effektiv genom en dylik anordning, synes någon annan utväg knappast

stå till buds, därest icke kostnaderna för kontrollen skola stiga till alltför stora

belopp. Det bör åligga veterinären att underrätta medicinalstyrelsen, då han

finner att djurägaren eftersätter sina ifrågavarande skyldigheter.

Ett bekämpande av sjukdomen torde ofta icke kunna ske med utsikt till

framgång, därest det icke sker samtidigt inom ett flertal besättningar. I betänkandet

har detta förhållande jämväl beaktats och särskilda föreskrifter

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

ha föreslagits rörande gemensamma åtgärder inom flera besättningar. Vad

härutinnan föreslagits finner jag välbetänkt. Det bör alltså ankomma på medicinalstyrelsen

att vid avgörande av ansökan örn statsbidrag från en djurägare

för bekämpandet överväga, huruvida inom trakten kan bildas ett naturligt

skyddsområde. Är så ej förhållandet, torde i många fall utsikterna

för ernående av ett verkligt resultat vara så små, att staten icke bör träda

emellan med bidrag av allmänna medel. Finner medicinalstyrelsen att ett

gemensamt bekämpande bör komma till stånd, bör förmånen av kostnadsfria

undersökningar ej medgivas med mindre samtliga djurägare, som

deltaga i det gemensamma bekämpandet, undertecknat förbindelsen att

ställa sig till efterrättelse de mot sjukdomen meddelade föreskrifterna. För

den händelse djurägare inom ett område sammansluta sig för sjukdomens

bekämpande, torde, som i förslaget förutsatts, särskilda föreskrifter få meddelas

i syfte att förhindra att någon av djurägarna genom åsidosättande av

sina skyldigheter äventyrar verksamheten i hela trakten och därigenom vållar

att de kostnader övriga djurägare nedlagt för ändamålet bliva onyttiga.

Här kunde såsom i vissa yttranden ifrågasatts övervägas, huruvida icke till

förhindrande av dylikt obehörigt förfaringssätt borde upptagas en mera

vittgående återbetalningsskyldighet för djurägare i dylika fall än den som

förordats i betänkandet. Emellertid lärer den nu ifrågasatta verksamheten

böra uppbäras av djurägarens frivilliga åtgöranden. I annat fall kan

befaras, att hos djurägama uppstå betänkligheter mot att ansluta sig till

densamma. Jag håller därför före, att man icke lämpligen bör gå längre i

fråga om återbetalningsskyldigheten än i betänkandet förordats. Undandrager

sig en djurägare sina skyldigheter vid gemensamt bekämpande, bör

han alltså vara återbetalningsskyldig till statsverket för vad under de två

närmaste åren av statsmedel utgivits för åtgärderna inom den försumliges

egen kreatursbesättning. I de av djurägarna utfärdade förbindelserna bör

upptagas förbehåll rörande den nu föreslagna återbetalningsskyldigheten.

Kungl. Maj:t bör emellertid kunna efter skälighetsprövning befria djurägaren

från nämnda återbetalningsskyldighet eller nedsätta densamma. På sätt i

förslaget upptagits torde en majoritet av de i den gemensamma kampen mot

sjukdomen deltagande djurägarna böra äga rätt att uppsäga nyssnämnda

förbindelse och frånträda bekämpandet. Därest icke en sådan möjlighet

öppnas, torde djurägare icke i någon större utsträckning komma att ansluta

sig till ett gemensamt uppträdande mot sjukdomen.

De åtgärder som nu förordats äro avsedda att tillämpas inom områden, där

sjukdomen är mera utbredd. Såsom förut berörts finnas emellertid avsevärda

områden, där sjukdomen endast har en ringa spridning. Med hänsyn

till de större möjligheter, som föreligga att snabbare utrota sjukdomen inom

dessa områden, torde där en mera intensiv verksamhet för sjukdomens bekämpande

böra bedrivas. För att få en sådan verksamhet till stånd torde

det dock vara nödvändigt, att staten inom dylika områden påtager sig en

något större bidragsskyldighet än beträffande förut avsedda områden. Denna

|nera intensiva verksamhet bör, på sätt i betänkandet förordats, i första

hand taga sikte på ett snabbt uppspårande av förekommande smitthärdar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

7

Med hänsyn härtill torde det, såsom föreslagits, vara lämpligt, att inom

dessa områden djurägarna, oavsett om de äro anslutna till det frivilliga bekämpandet

eller ej, erhålla rätt att kostnadsfritt få undersökning verkställd

av de inom besättningarna förekommande kastningsfallen. För detta ändamål

torde djurägama böra äga insända djurens fosterhinnor för kostnadsfri

diagnostisering till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller godkänt

veterinärbakteriologiskt laboratorium. Likaledes bör veterinär, som

misstänker förekomsten av sjukdomen, få insända fosterhinnor och blodprov

till anstalten för undersökning på statens bekostnad. För att emellertid

på ett effektivt sätt få en säker kännedom om sjukdomens förekomst

inom ifrågavarande områden bör medicinalstyrelsen, i enlighet med vad som

också föreslagits, erhålla befogenhet att föranstalta om blodprovsundersökning

inom besättningar, som misstänkas vara infekterade av sjukdomen.

Djur, som därvid underkastas sådan undersökning, bör märkas för underlättande

av dess identifiering, därest nedslaktningsåtgärder inom besättningen

senare skulle ifrågakomma. För blodprovstagningen och märkningen

bör i främsta rummet eftersträvas att erhålla djurägarens frivilliga medverkan.

I sista hand torde dock, såsom i betänkandet föreslagits, möjlighet

böra öppnas att påkalla handräckning hos länsstyrelsen för åtgärdernas vidtagande.

Har sjukdomen konstaterats inom en besättning, kan ifrågasättas, huruvida

det icke vöre lämpligt, att tvångsåtgärder vidtoges för sjukdomens utrotande

inom område varom nu är fråga. Emellertid anser jag i likhet med

styrelserna, att bestämmelser härom icke böra upptagas, utan medicinalstyrelsen

torde böra söka genom råd och anvisningar få djurägarna att bekämpa

sjukdomen eller förmå dem att ansluta sig till det frivilliga bekämpandet.

Skulle sjukdomen kunna helt utrotas inom området i fråga genom

nedslaktning av ett mindre antal djur, torde på sätt föreslagits medicinalstyrelsen

böra söka förmå djurägarna att nedslakta djuren. Nedslaktningen

bör i enlighet med förslagets grundprincip ske frivilligt. För att uppmuntra

härtill torde medicinalstyrelsen böra äga möjlighet att lämna viss

gottgörelse för de nedslaktade djuren. För åtnjutande av dylik gottgörelse

bör djurägaren, förutom att nedslakta djuren, förbinda sig att vid inköp

av nya djur iakttaga viss försiktighet. Det minimum av varsamhet, som

bör fordras, torde, såsom föreslagits, vara, att djurägaren rådgör med veterinär

rörande faran för smittspridning genom de för inköp avsedda djuren

eller ock avfordrar säljaren veterinärintyg rörande sjukdomens förekomst

inom dennes kreatursbesättning. Med hänsyn till den karaktär av försök,

som kännetecknar den föreslagna verksamheten för sjukdomens bekämpande,

kan jag icke förorda att bestämmelser givas örn påföljd för underlåten nedslaktning

av i den enskildes rättigheter så ingripande natur som styrelserna

föreslagil. Det synes för övrigt mindre sannolikt att en djurägare, som förbundit

sig att verkställa nedslaktning, skulle kort tid därefter vilja rygga förbindelsen.

För den händelse djurägaren eftersätter sina åtaganden i fråga

om inköpen, bör han såsom föreslagits bliva återbetalningsskyldig för de belopp

han uppburit såsom bidrag till ncdslaktningen. De nu ifrågavarande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

bidragen torde böra bestämmas till samma belopp, som förordats beträffande

förut omförmäld nedslaktning.

Såsom redan berörts finnas vissa områden, inom vilka sjukdomen är ytterst

sällsynt eller ock icke alls förekommande. Företrädesvis torde detta

gälla de nordligare länen. Men även inom län, där sjukdomen är mera allmänt

spridd, kunna finnas mindre, begränsade områden, som äro helt fria

från sjukdomen eller där den endast finnes inom enstaka besättningar. Inom

dylika områden torde, på sätt styrelserna framhållit, böra övervägas att tilllämpa

epizootilagens strängare bestämmelser. För att nämnda lag skall

vinna tillämpning i fråga om smittsam kastning måste emellertid jämlikt 2 §

3 mom. i lagen Kungl. Majit därom förordna, varjämte kompletterande föreskrifter

böra utfärdas. Mot det av styrelserna framlagda förslaget till sådana

föreskrifter finnes i sak intet att erinra från min sida. Emellertid torde

tillsvidare med utfärdandet av nyssnämnda förordnande böra anstå, till dess

närmare kännedom vunnits om sjukdomens spridning. Medicinalstyrelsen

torde böra inkomma med förslag rörande de områden, där epizootilagen bör

vinna tillämpning, varefter jag ånyo torde få underställa denna fråga Kungl.

Maj:ts skärskådande. Likaledes torde tillsvidare böra anstå med det av

styrelserna ifrågasatta införandet av bestämmelser rörande en spärrgräns

för införande av nötkreatur till vissa områden i syfte att förhindra spridning

av den smittsamma kastningen.

I ett flertal yttranden har uttalats, att det för vinnande av ett säkert resultat

av bekämpandet av sjukdomen är nödvändigt att jämväl handeln med kreatur

underkastas en särskild reglering. Styrelserna ha såsom förut berörts

framlagt ett förslag till bestämmelser i ämnet, vilket förslag emellertid mött

starka betänkligheter i ett flertal av de däröver avgivna yttrandena. Enligt

min mening är denna fråga ännu icke mogen för sin lösning utan torde tarva

ytterligare utredning och överväganden. Sambandet mellan detta spörsmål

och det nu ifrågavarande förslaget örn bekämpande av den smittsamma kastningen

finner jag icke vara av den art, att icke sistnämnda förslag kan genomföras

självständigt.

I anslutning till vad av mig förut anförts har inom jordbruksdepartementet

upprättats förslag dels till kungörelse om åtgärder mot sjukdomen smitt- ‘

sam kastning hos nötkreatur och dels till kungörelse med föreskrifter vid tilllåmpning

av epizootilagen den 12 april 1935 (nr 105) å sjukdomen smittsam

kastning hos nötkreatur, vilka förslag torde såsom bilaga 1 och 2 få fogas till

statsrådsprotokollet.1

Vad härefter beträffar statens utgifter för det föreslagna kastsjukebekämpandet

torde jag få behandla utgifterna för kastsjukelaboratoriet i samband

med anslagen till statens veterinärbakteriologiska anstalt.

I likhet med vad i betänkandet förutsatts håller jag före, att av övriga

utgifter för närvarande allenast de vilka grundas på den föreslagna kungörelsen

om statsunderstöd böra tagas i beräkning.

1 Bifogas såsom bilaga 1 och 2 jämväl till detta utlåtande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

9

Lantbruksstyrelsen och medicinalstyrelsen ha antagit, att under de första

åren anslutningen till bekämpandet icke kommer att bliva så stor. Med

utgångspunkt från att 10,000 besättningar deltaga däri samt att varje år

150 djur jämlikt 6 § i kungörelsen komma i fråga till nedslagning, av vilka

en femtedel måste märkas vid särskild förrättning, lia styrelserna beräknat

statens kostnader för arvode till veterinärer för blodprovstagning från

de fem första djuren från varje besättning efter en krona för varje djur till

sammanlagt ungefär 50,000 kronor om året. Ersättningen av statsmedel för

nedslaktning har efter 75 kronor för varje djur beräknats till något över

11.000 kronor. Kostnaderna för den särskilda märkningsförrättningen ha

ämbetsverken på i det föregående angivna grunder beräknat till 600 kronor.

Mot de sålunda verkställda beräkningarna har jag intet annat att erinra

än att man synes kunna räkna med ett något mindre antal i bekämpandet

deltagande besättningar. Med en antagen årlig anslutning av 8,000 besättningar

i stället för av styrelsen föreslagna 10,000 samt med i övrigt oförändrade

grunder för kostnadernas beräkning skulle statens årliga utgifter i

denna del kunna antagas komma att uppgå till (40,000 + 9,000 + 600 =)

49,600 eller i avrundat tal 50,000 kronor.

Mot styrelsernas beräkning av kostnaderna av statsmedel för bekämpandet

i sådana trakter, där sjukdomen har allenast ringa utbredning, finnes i och

för sig intet att erinra. Dock synes det knappast antagligt, att under det

första året förordnanden jämlikt 8 § skola kunna utfärdas i av styrelserna

antagen omfattning. De av styrelserna till (5,400 + 20,000 =) 25,400 kronor

beräknade kostnaderna torde därför kunna nedsättas till förslagsvis

20.000 kronor.

Styrelserna ha framhållit, att enligt deras förslag blodprovs- och andra

undersökningar skulle kunna utföras även å lokala laboratorier, som medicinalstyrelsen

godkänt, samt att för att dessa undersökningar skulle kunna

utföras kostnadsfritt bidrag av statsmedel erfordrades. Styrelserna, som

funne sådant bidrag böra utgå med 50 öre för varje undersökt blodprov,

hade emellertid icke kunnat beräkna storleken av det härför erforderliga beloppet.

Jag finner det visserligen ändamålsenligt att lokala laboratorier, som anskaffa

erforderlig utrustning, anlitas vid sjukdomens bekämpande. Härigenom

komma, bland annat, kostnaderna för den centrala anstalten att

minskas. De lokala laboratorierna torde emellertid ännu någon tid vara

helt upptagna med de uppgifter, som föranledas av kampen mot kreaturstuberkulosen.

Anslag för statsbidrag till lokalt utförda undersökningar torde

alltså för närvarande icke vara erforderligt.

Då, såsom styrelserna anfört, de utgifter av statsmedel, som föranledas

av de föreslagna bestämmelserna om kostnadsfria undersökningar å statens

veterinärbakteriologiska anstalt, ingå i omkostnaderna för det föreslagna

kastsjukelaboratoriet, till vilka jag torde få återkomma längre fram, skulle

för de i förevarande sammanhang avsedda åtgärderna mot smittsam kastning

hos nötkreaturen för budgetåret 1988/1939 alltså erfordras en medelsanvisning

av (50,000 + 20,000 ==) 70,000 kronor.»

s. 10 Kontrollera mot PDF

I

10 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83-

II.

Anslag till statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 oktober 1937 ha tillkallats

fem utredningsmän (generaldirektören J. A. Höjer, ordförande, professorn

C. E. G. Forssell, professorn H. G. Magnusson, länsveterinären F. Salwén och

veterinären S. Jerlov) att inom jordbruksdepartementet biträda med utredning

angående organiserandet av verksamheten vid statens veterinärbakteriologiska

anstalt. *

Utredningsmännen ha den 11 januari 1938 avgivit anbefallt utlåtande och

däri hemställt att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret

1938/1939 dels till statens veterinärbakteriologiska anstalt anvisa till avlöningar

ett förslagsanslag av ett till 375,000 kronor avrundat belopp samt till

omkostnader ett förslagsanslag av 330,000 kronor, i vilka anslagsposter inbegripits

huvuddelen av personal- m. fl. kostnader för bekämpandet av smittsam

kastning hos nötkreaturen, dels ock att på medicinalstyrelsens stat för

kastningsbekämpandet anvisa till avlöningar ett förslagsanslag av ett till

29,000 kronor avrundat belopp samt till omkostnader (resekostnader) ett

förslagsanslag av 10,000 kronor.

Utredningsmännen ha inledningsvis uttalat, att anstaltens nuvarande organisation

företedde stora brister i olika hänseenden och att behovet av en

omorganisation vore trängande. En av orsakerna till den bristande effektiviteten

i företagets skötsel vore att söka i avsaknaden av en gemensam byggnad

för de olika avdelningarna, som för närvarande vore inhysta å fem,

delvis på betydande avstånd från varandra belägna lokaler. Denna splittring

medförde svårighet för föreståndaren och laboratorerna att utöva er:

forderlig tillsyn samt orsakade stor tidspillan och betydande extra utgifter.

Det vore därför av största vikt att anstaltens lokalbehov snabbast möjligt tillfredsställdes.

En annan orsak till anstaltens ineffektivitet vore bristen på

tillräckligt antal befattningshavare med därav följande överbelastning av den

befintliga personalen samt för lågt satta löner och arvoden över lag.

Utredningsmännen ha i tabellform redogjort för anstaltens arbetsresultat

under de fyra sistförflutna budgetåren samt första hälften av innevarande

budgetår och ha anfört, att verksamheten år från år utökats men att stegringen

i arbetsbördan ej följts av ett tillfredsställande tillgodoseende av anstaltens

behov av utökad personal. Följden hade blivit, att laboratorerna och

de fåtaliga assistenterna såväl som de tekniska biträdena på grund av stor

arbetsbörda ej fått tillräcklig tid att ägna erforderlig omsorg åt varje särskild

arbetsuppgift. Beträffande lönenivån hade klagomål framförts bland

annat över att assistentbefattningarna blivit passageplatser med därav följande

brist på precision i arbetet vid ombyte av befattningshavare.

Det vöre enligt utredningsmännens mening ett vitalt intresse för anstalten

att förvärva välkvalificerad arbetskraft men förutsättningen härför vore, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

11

de anställdas löner och arvoden bringades någorlunda i nivå med vad arbetet

på andra områden inom veterinärväsendet inbringade. Härutinnan kunde

man ej avvakta lösandet av anstaltens byggnadsfråga. Utredningsmännen

ville därför föreslå dels flera nya befattningar, dels ock avsevärda löneförbättringar.

Sålunda borde tillkomma nya befattningar i ordinarie ställning

för den vetenskapliga personalen.

Departementschefen har härom anfört följande.

»Vad först angår ledningen av bekämpandet av den smittsamma kastningen

hos nötkreaturen torde denna, såsom också utan meningsskiljaktighet framhållits

i förslagen och yttrandena, böra, åtminstone till dess närmare erfarenhet

vunnits, utövas centralt. Hinder bör dock ej föreligga att, i den mån

överenskommelse kan träffas, för bekämpandet anlita lokala laboratorier

med härför erforderlig utrustning och personal. Det för den centrala ledningen

nödvändiga laboratoriet — kastsjukelaboratoriet — torde böra organiseras

såsom en avdelning inom statens veterinärbakteriologiska anstalt

och jag kan alltså icke biträda styrelsernas och utredningsmännens förslag,

att vissa befattningshavare vid laboratoriet skola uppföras å medicinalstyrelsens

stat. I avbidan på lösningen av anstaltens byggnadsfråga och

därmed sammanhängande omorganisation av anstalten, vilka frågor givetvis

komma att inverka på den framtida gestaltningen av kastsjukelaboratoriet,

torde icke ens någon del av den för detta erforderliga personalen böra givas

ordinarie anställning. Med undantag för en assistentbefattning med av Kungl.

Majit bestämt arvode torde samtliga tjänster vid laboratoriet böra upptagas

såsom extra ordinarie.

Ledningen av laboratoriet torde böra anförtros åt en laborator, som tillika

skall hava att i medicinalstyrelsen föredraga frågor rörande kastningsbekämpandet.

I likhet med vad som jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 15 oktober

1937 är fallet med laboratorn vid anstaltens tuberkulosavdelning (tuberkuloslaboratoriet)

torde laboratorn vid kastsjukelaboratoriet böra bliva föreståndare

för detta laboratorium. Såsom lämplig lönegradsplacering för den

ifrågavarande tjänsten förordar jag 26 lönegraden. Med hänsyn till de åligganden

såsom föreståndare och föredragande i medicinalstyrelsen som. enligt

vad jag nyss anfört, skola åvila tjänsteinnehavaren, torde dessutom ett

arvode av 480 kronor för år böra tillerkännas honom.

I likhet med utredningsmännen förordar jag inrättande vid laboratoriet av

en konsulent- och en sekreterarebefattning, båda i 24 lönegraden.

Vad beträffar den övriga personalen vid laboratoriet delar jag statskontorets

och lönenämndens uppfattning, att med inrättandet av en del av de

av styrelserna och utredningsmännen föreslagna tjänsterna kan anstå, till

dess närmare erfarenhet vunnits örn laboratoriets arbetsuppgifter. Jag kan

alltså icke förorda inrättandet av mer än en assistentbefattning med ett arvode

av 6,500 kronor för år. För den tekniska och övriga biträdespersonalen

torde böra beräknas medel för anställande av ett första laboratoriebiträde

i 11 lönegraden, ett laboratoriebiträde i 7 lönegraden, fyra tekniska biträden

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

i 4 lönegraden, ett kanslibiträde i 7 lönegraden, två kontorsbiträden i 4 lönegraden,

en vaktmästare i 7 lönegraden och ett kvinnligt biträde i 2 lönegraden.

Med den av mig sålunda förordade organisationen av kastsjukelaboratoriet

kommer medelsbehovet för avlöningar vid laboratoriet att utgöra, för

arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl. Maj :t (480 + 6,500

=) 6,980 kronor, för arvoden till övrig icke-ordinarie personal grundavlöningar

43,000 kronor och avlöningsförhöjningar m. m. 6,000 kronor eller tillhopa

49,000 kronor samt för särskilda löneförmåner till extra ordinarie personal

3,220 kronor. Sammanlagt torde för avlöningar vid kastsjukelaboratoriet

alltså behöva anvisas (6,980 + 49,000 + 3,220 =) 59,200 kronor.

Vidkommande härefter avlöningsanslaget för statens veterinärbakteriologiska

anstalt i övrigt kan jag, i likhet med statskontoret och lönenämnden,

icke innan det slutliga resultatet av utredningen angående anstaltens organisation

föreligger förorda vare sig några mera genomgripande förändringar

i organisatoriskt avseende eller någon mera betydande utökning av personalen.

Att märka är att genom inrättande av ett kastsjukelaboratorium viss

personal vid anstalten kommer att frigöras. Denna personal kan då disponeras

för anstaltens arbetsuppgifter i övrigt. Viss ytterligare personalökning

ävensom någon förbättring i en del befattningshavares lönevillkor synes

emellertid ofrånkomlig, därest anstalten under provisorietiden skall kunna

fylla sin uppgift.

I enlighet med vad som gäller örn laboratorn vid tuberkuloslaboratoriet

och vad jag nyss förordat beträffande laboratorn vid kastsjukelaboratoriet

torde laboratorn vid det serologiska laboratoriet böra såsom föreståndare

leda sistnämnda laboratorium. Den i förhållande till anstaltens föreståndare

självständiga ställning, som sålunda skulle tillkomma laboratorerna vid tuberkulos-

och serologiska laboratorierna, synes mig motivera, att åt en var

av dem gives viss löneförbättring i form av arvode, vilket torde kunna bestämmas

till 480 kronor för år.

För ett vart av de övriga båda laboratorierna, nämligen det bakteriologiska

och det patologisk-anatomiska laboratoriet, torde böra inrättas en extra ordinarie

laboratorstjänst i 24 lönegraden.

Jag anser skäligt, att assistentarvodena höjas till respektive 6,500 kronor

och 4,500 kronor för år. Antalet assistentbefattningar med det högre arvodet

torde böra bibehållas vid nuvarande fyra. Däremot anser jag mig kunna förorda

anställande av ytterligare en assistent med det lägre arvodet, vadan

antalet sådana befattningar likaledes skulle komma att uppgå till fyra.

I likhet med statskontoret och lönenämnden vill jag förorda att anstaltens

nuvarande kassör hänföres till lönegrad B 9. Den härigenom ledigblivna

kanslibiträdestjänsten i lönegrad B 7 torde, såsom medicinalstyrelsen och

utredningsmännen förutsatt, få besättas med det kontorsbiträde, som förestår

serumexpeditionen. På så sätt blir en kontorsbiträdesbefattning ledig.

Med dennas återbesättande med ordinarie innehavare torde böra anstå i avvaktan

på anstaltens omorganisation.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

13

Vad medicinalstyrelsen anfört angående de redogöraren tillkommande arbetsuppgifterna

synes mig motivera någon förhöjning av det denne befattningshavare

tillkommande arvodet. I likhet med lönenämnden kan jag emellertid

icke förorda så stor höjning som styrelsen och utredningsmännen föreslagit

utan anser redogörarens arvode böra bestämmas till 2,400 kronor,

vilket alltså innebär en förhöjning med 400 kronor.

De skäl slutligen som av utredningsmännen förebragts för en förbättring

av löneförmånerna ål den djurvårdare, som har hand örn anstaltens marsvinsstam,

finner jag beaktansvärda. Jag anser mig dock icke kunna förorda

högre lönegradsplacering för denne befattningshavare än i 8 lönegraden.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört, har Kungl. Majit genom särskilda

beslut medgivit, att det för avlöningar vid anstalten för innevarande

budgetår beviljade förslagsanslaget å 179,200 kronor finge överskridas med

sammanlagt omkring 15,000 kronor. I detta belopp ingår arvode till en

assistentveterinär ävensom arvode till ett tillfälligt anställt vetenskapligt biträde.

Med hänsyn till dels att genom inrättandet av ett kastsjukelaboratorium

en assistentbefattning å det serodiagnostiska laboratoriet torde kunna

överflyttas till det serologiska laboratoriet, dels att vid bifall till vad jag nyss

förordat i fråga om antalet assistentbefattningar med lägre arvode anstalten

kommer att tillföras ytterligare en sådan assistent, torde något arvode till

veterinärassistent icke behöva tagas i beräkning vid fastställandet av anstaltens

medelsbehov för avlöningar. Ej heller torde man behöva räkna med

arvodet till det vetenskapliga biträdet. Medelsförbrukningen för avlöningar

under innevarande budgetår kan därför efter avdrag av nämnda båda arvoden

beräknas till (179,200 + 15,000 — 4,500—-3,000=) i avrundat tal

186,700 kronor.

De av mig nu förordade ändringarna i anstaltens — med undantag för

kastsjukelaboratoriet — personalstat kräva för sitt genomförande ett belopp

av 30,980 kronor. Av beloppet belöpa 780 kronor å avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat, 14,760 kx-onor å arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, 14,730 kronor å arvoden till övrig icke-ordinarie

personal, därav 13,026 kronor å delposten grundavlöningar m. m., samt 710

kronor å särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän.

Lönekostnaderna för kastsjukelaboratoriet har jag tidigare beräknat till

59,200 kronor. Medelsbehovet för avlöningar vid anstalten skulle alltså utgöra

(186,700 + 30,980 + 59,200 = ) i avrundat tal 276,900 kronor. Emellertid

synes mig vad lönenämnden yttrat angående den extra och extra

ordinarie personalens vid anstalten avlöningsförhållanden böra föranleda

att medel beräknas för någon förbättring i denna personals löneställning.

Såsom skäligt belopp härför torde, i avbidan på anstaltens omorganisation,

kunna beräknas 5,100 kronor. För avlöningar vid anstalten torde alltså böra

anvisas tillhopa (276,900 + 5,100 =) 282,000 kronor.

Vad härefter beträffar anstaltens omkostnadsstat lia, såsom av utredningen

framgår, väsentliga överskridanden av anslaget till omkostnader ägt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Utskottet.

rum under de senaste budgetåren. Till grund för anslagsbehovet för nästkommande

budgetår har anstaltens föreståndare i sin av medicinalstyrelsen

och utredningsmännen godtagna beräkning av omkostnaderna lagt den

beräknade medelsåtgången under innevarande budgetår, utgörande 256,650

kronor, samt med hänsyn till den konstanta årliga ökningen av anstaltens

utgifter, vilken utgjort i genomsnitt 20 procent, hemställt om ett anslag för

omkostnader av 299,000 kronor.

För att i möjligaste mån undvika, att det i riksstaten upptagna anslaget

till omkostnader jämväl i fortsättningen kommer att överskridas, synes mig

den antagliga belastningssiffran under innevarande budgetår, i avrundat tal

260,000 kronor, böra tagas till utgångspunkt för beräkningen av medelsbehovet

för nästkommande budgetår. Däremot kan jag icke ansluta mig till

uppfattningen, att man därjämte skall hava att räkna med en konstant utgiftsstegring.

Ehuru denna utgiftsslegring kan tänkas bliva i viss mån kompenserad

av en samtidigt skeende ökning av anstaltens inkomster — att

märka är att kastsjukebekämpandet torde komma att medföra viss inkomstminskning

för anstalten — synes det mig dock böra ankomma på anstaltens

ledning att så avväga verksamheten vid anstalten, att en dylik utgiftsstegring

i möjligaste mån undvikes. För kastsjukelaboratoriets omkostnader

torde den av utredningsmännen verkställda beräkningen, innebärande ett

omkostnadsanslag å i runt tal 45,000 kronor, därav för resor 10,000 kronor,

kunna godtagas. För omkostnader vid anstalten torde alltså för nästa budgetår

behöva anvisas (260,000 +45,000 =) 305,000 kronor. Stat för anslaget

torde i sinom tid få fastställas av Kungl. Majit.»

Utskottet vill erinra, att 1935 års riksdag på hemställan av jordbruksutskottet

i dess utlåtande nr 67 anhöll, att Kungl. Majit måtte verkställa

skyndsam utredning angående frågan om bekämpandet av den smittsamma

kastningen hos nötkreatur samt för riksdagen framlägga de förslag, vartill

utredningen kunde föranleda. I berörda utlåtande yttrade utskottet, bland

annat, att med hänsyn till den betydande spridning, sjukdomen erhållit, en

tvångslagstiftning på detta område sannolikt skulle bliva synnerligen betungande

för jordbrukarna. På grund därav skulle kunna befaras — anförde

utskottet vidare — att djurägarna av fruktan för de ekonomiska konsekvenserna

av upptäckten utav sjukdomen inom deras besättningar komme

att hemlighålla inträffade sjukdomsfall. En sådan lagstiftning skulle ofta

nog få en effekt motsatt den avsedda. Starka skäl syntes sålunda tala mot

att åtminstone för det dåvarande införa tvångsföreskrifter för sjukdomens

bekämpande. I stället syntes det böra övervägas att bekämpa sjukdomen

på frivillighetens väg genom understödjande av djurägarnas egna strävanden.

Det av Kungl. Majit nu framlagda förslaget till åtgärder mot smittsam

kastning hos nötkreaturen överensstämmer i huvudsak med vad medicinalstyrelsen

och lantbruksstyrelsen i gemensamt betänkande föreslagit. Liksom

jordbruksutskottet vid 1935 års riksdag närmast förordade, innebär

s. 15 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

15

förslaget, att staten biträder med organiserandet av ett av djurägarna frivilligt

bedrivet bekämpande av sjukdomen och lämnar detta bekämpande

ett ekonomiskt stöd. Formerna av denna verksamhet avses skola bli olika

inom områden, där sjukdomen är spridd, och inom sådana trakter av landet,

där sjukdomen är mindre utbredd. Å sistnämnda ställen skall en mera utvidgad

verksamhet bedrivas. Slutligen avses med förslaget, att inom områden,

där sjukdomen har endast synnerligen ringa utbredning, tillämpning

av epizootUagen skall äga rum.

Utskottet har funnit de nu angivna huvudprinciperna för sjukdomens bekämpande

ändamålsenliga. Ej heller deltaljema i det framlagda förslaget

har föranlett någon erinran från utskottets sida.

Emellertid vill utskottet understryka departementschefens uttalande därom,

att det nu ifrågasatta bekämpandet av den smittsamma kastningen till

en början i allmänhet icke bör bedrivas i större omfattning. Då det enligt

grunderna för bekämpandet torde ankomma på medicinalstyrelsen att avgöra,

vilka kreatursbesättningar som må deltaga i det statliga bekämpandet

av sjukdomen, förutsätter utskottet, att styrelsen härvidlag kommer att iakttaga

återhållsamhet och försiktighet. Med hänsyn framförallt till de avsevärda

kostnader för statsverket, en mera omfattande anslutning till bekämpandet

obetingat kommer att medföra, synes det utskottet vara av vikt, att

en sådan större anslutning eftersträvas först sedan en ingående erfarenhet

av bekämpandet erhållits. Härigenom torde statens ekonomiska bistånd

kunna komma att bliva på det mest effektiva sätt utnyttjat. Inom områden,

där sjukdomen mera sällsynt förekommer, torde emellertid — såsom departementschefen

yttrat — en mera omfattande kamp mot sjukdomen kunna

övervägas.

I fråga om Kungl. Maj:ts anslagsäskande till åtgärder mot smittsam kastning

hos nötkreaturen har utskottet intet att erinra.

Vidkommande härefter anslagsanvisningarna till Statens veterinärbakteriologiska

anstalt för budgetåret 1938/1939 ansluter sig utskottet till departementschefens

uttalande därom, att innan det slutliga resultatet av utredningen

angående anstaltens organisation föreligger, varken några mera genomgripande

förändringar i organisatoriskt avseende eller någon mera betydande

utökning av personalen torde böra förordas. Emellertid innebär Kungl.

Maj:ts förslag härutinnan viss personalökning ävensom någon förbättring

i en del befattningshavares lönevillkor. Dessa förändringar sammanhänga

delvis med förslag örn inrättandet av ett kastsjukelaboratorium — föranlett

av de utav utskottet tillstyrkta statliga åtgärderna mot den smittsamma kastningen

hos nötkreaturen. Vidare ha åtskilliga personalförstärkningar synts

ofrånkomliga, därest anstalten under provisorietiden skall kunna fylla sin

uppgift. Då Kungl. Maj:ts framställningar i nu berörda hänseenden synas

väl avvägda, tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts anslagsäskanden i fråga örn

statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts framställningar,

1) med godkännande av de av departementschefen i statsrådsprotokollet

för bekämpande bland nötkreaturen av sjukdomen

smittsam kastning angivna grunderna till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:

Åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreaturen för

budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln, anvisa ett

förslagsanslag av 70,000 kronor;

2) för statens veterinärbakteriologiska anstalt fastställa följande
Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Befattning Lönegrad

1 föreståndare ................................ B 30

2 laboratorer .................................. B 26

1 kontorist .................................... B 9

1 vaktmästare, tillika preparator .................. B 8

1 kanslibiträde ................................ B 7

1 tekniskt biträde .............................. B 7

1 vaktmästare .................................. B 7

1 stallförman .................................. B 7

5 kontorsbiträden ................................. B 4;

3) godkänna följande avlöningsstat för statens veterinärbakteriologiska

anstalt, att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1938/1939:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis.............................. kronor 60,600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit ...................... » 58,600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m.,

förslagsvis ............ kronor 137,700

b) Avlöningsförhöjningar

m. m., förslagsvis...... » 11,600 » 149,300

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis ........ » 13,500

Summa kronor 282,000;

4) till Statens veterinärbakteriologiska anstalt: Avlöningar

för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 282,000 kronor;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

17

5) till Statens veterinärbakteriologiska anstalt: Omkostnader

för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 305,000 kronor.

Stockholm den 5 maj 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Alfred Andersson, Jacob

Hansson, Mannerskantz, Lindbärg och Gottfrid Karlsson; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Carlström,

Casenberg, Andersson i Tungelsta, Karlsson i Munkedal, Pettersson i Rosta och Andersson

i Surahammar.

Bihang till riksdagens protokoll 193S.

10 sami. Nr S3.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga 1.

Förslag

till

kungörelse om åtgärder mot sjukdomen smittsam kastning

hos nötkreatur.

Beträffande åtgärder för bekämpande av sjukdomen smittsam kastning

hos nötkreatur förordnas härigenom som följer:

Örn frivilligt bekämpande av sjukdomen enligt medicinalstyrelsens

föreskrifter.

1 §•

Medicinalstyrelsen må i enlighet med bestämmelserna i denna kungörelse

medgiva, att för utrönande av förekomsten hos nötkreatur av sjukdomen

smittsam kastning företages blodprovsundersökning på statens bekostnad.

Framställning om sådan undersökning göres hos veterinär, som har att med

eget utlåtande vidarebefordra framställningen till medicinalstyrelsen.

2 §.

Förmånen av kostnadsfri undersökning, som omförmäles i 1 § första stycket,

må medicinalstyrelsen bevilja, där styrelsen finner förutsättning föreligga

antingen att hindra sjukdomens uppkomst inom en nötkreatursbesättning

eller att, där sjukdomen uppkommit inom en besättning, utrota sjukdomen

eller hindra dess spridning.

Djurägare, som beviljats förmån som nyss sagts, skall efter bästa förmåga

bekämpa sjukdomen inom sin besättning och är skyldig att iakttaga medicinalstyrelsens

föreskrifter för sådant bekämpande. Därjämte åligger det djurägaren

att vid försäljning av djur, vid deras betesgång och betäckning samt

vid vården i övrigt av besättningen iakttaga nödig försiktighet, så att icke

sjukdomen sprides till besättning, som är fri från sjukdomen.

Den av djurägaren anlitade veterinären skall, i den mån möjlighet gives,

tillse, att djurägaren fullgör sina skyldigheter i nämnda hänseenden samt, i

händelse han visar försumlighet härutinnan, underrätta medicinalstyrelsen.

3 §•

Är framgången av sjukdomens bekämpande i en besättning beroende av

att åtgärder vidtagas jämväl inom en eller flera andra besättningar, må

den i 1 § första stycket omförmälda förmånen ej beviljas, med mindre en var

av djurägarna till medicinalstyrelsen avgivit förbindelse att följa de rörande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

19

bekämpandet meddelade föreskrifterna, vid äventyr av återbetalningsskyldighet

till statsverket, som sägs i 7 § andra stycket.

Förbindelsen upphör att gälla, då minst hälften av djurägarna med mera

än halva antalet nötkreatur till medicinalstyrelsen anmält, att de vilja upphöra

med bekämpandet.

4 §.

Djurägare äger på ansökan erhålla medicinalstyrelsens förklaring, att hans

besättning tills vidare skall anses fri från sjukdomen (friförklaring), under

förutsättning att han följer föreskrifterna för bekämpandet, att minst ett år

förflutit efter det sista kastningsfall, som orsakats av Bångs abortbacill, att

under året närmast före friförklaringen med en mellantid av minst sex månader

tagits två blodprov av varje djur i besättningen över ett års ålder, därvid

det sista provet ej må hava tagits tidigare än en månad före friförklaringen,

samt att samtliga blodprov, som tagits från besättningen under året närmast

före friförklaringen, visat negativt resultat. Friförklaring må icke meddelas,

där faran för att ny smitta skall inkomma i besättningen måste anses

vara särskilt stor.

Har kastningsfall inträffat inom friförklarad besättning, må, innan undersökning

verkställts huruvida kastningsfallet orsakats av Bångs abortbacill,

djur icke utföras ur besättningen för annat ändamål än omedelbar nedslagning.

Har djurägaren brutit mot de för bekämpandet meddelade föreskrifterna,

eller har inom besättningen inträffat kastningsfall, som orsakats av Bångs

abortbacill, eller har djur reagerat positivt vid blodprovsundersökning eller

kan eljest befaras, att sjukdomen på nytt inkommit i besättningen, skall friförklaringen

återkallas. Har återkallelse skett allenast av den grund, att ett

djur reagerat positivt vid blodprovsundersökning, och finnes vid de två

närmast följande blodprovsundersökningarna, av vilka den sista skall hava ägt

rum tidigast två månader efter återkallelsen, att intet djur i besättningen över

ett års ålder reagerat positivt, må ny friförklaring meddelas.

Veterinären skall äga återkalla friförklaring tills vidare i avbidan å medicinalstyrelsens

beslut.

Medicinalstyrelsens meddelande om återkallelse av friförklaring skall lämnas

djurägaren i rekommenderad försändelse.

5 §•

Djurägare, som beviljats den i 1 § första stycket omförmälda förmånen,

äger å statens veterinärbakteriologiska anstalt erhålla kostnadsfri undersökning

av de blodprov, vilka veterinären tagit i överensstämmelse med medicinalstyrelsens

föreskrifter för bekämpandet. Därjämte skall, i vad avser de

fem första djuren i besättningen, av statsmedel gäldas det arvode, som jämlikt

9 § 12 a) veterinärtaxan den 8 december 1933 (nr 630) tillkommer veterinär

för blodprovstagning.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Under den tid friförklaring gäller är djurägaren tillika berättigad att å

statens veterinärbakteriologiska anstalt erhålla kostnadsfri undersökning av

fosterhinnor från djur, som kastat.

Oaktat medicinalstyrelsen finner förutsättning icke föreligga att bekämpa

sjukdomen, må styrelsen medgiva att kostnaderna för redan verkställd blodprovsundersökning

skola i den omfattning som förut angivits i denna paragraf

gäldas av statsmedel. Sådant medgivande må dock icke lämnas, där

det kan antagas att undersökningen verkställts i annat syfte än att främja

sjukdomens bekämpande.

6 §•

Deltager djurägare i sjukdomens bekämpande enligt medicinalstyrelsens

föreskrifter och finner styrelsen sjukdomen kunna fullständigt utrotas i

besättningen genom nedslaktning av något eller några enstaka djur, äger

styrelsen, där sådant utrotande anses vara av väsentlig betydelse för sjukdomens

bekämpande inom orten i övrigt, på ansökan av djurägaren medgiva

denne att för nedslaktning, som sker snarast möjligt och senast inom

fjorton dagar efter det medgivandet lämnades, undfå ersättning av statsmedel.

Ersättning utgår med femtio kronor för varje djur i åldern sex månader—två

år och sjuttiofem kronor då djurets ålder överstiger två år.

Djur, som avses att nedslaktas, skall vara märkt på sätt medicinalstyrelsen

föreskriver.

Ersättningen utbetalas av medicinalstyrelsen. Djurägare, som vill komma

i åtnjutande därav, skall till styrelsen insända intyg av veterinär eller

av två trovärdiga personer, att det märkta djuret nedslaktats.

Har veterinären för märkningen nödgats särskilt besöka besättningen,

är han härför berättigad till ersättning av statsmedel enligt gällande tjänstetaxa.

7 §•

Finnas förutsättningarna att inom besättningen bekämpa sjukdomen icke

längre föreligga, skall medicinalstyrelsen förordna om upphörande av den i

1 § första stycket omförmälda förmånen. Innan så sker, skola djurägare som

beröras av åtgärden hava blivit hörda.

Sådant förordnande må ock meddelas, där djurägaren försummat vad

honom enligt 2 eller 4 § åligger. Gäller i ty fall beträffande besättningen

av djurägaren utfärdad förbindelse varom förmäles i 3 §, skall han tillika

återgälda statsverket dess utgifter dels för undersökning av de blodprov och

fosterhinnor, som tagits från besättningen under de två sista åren före styrelsens

beslut, och dels för blodprovstagningen, ävensom den ersättning av

allmänna medel, som må hava utgått för under samma tid verkställd nedslaktning,

där ej Kungl. Majit finner skäligt medgiva befrielse från återbetalningsskyldighet

eller nedsättning av det belopp, som djurägaren skall återgälda

statsverket.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83-

21

Om särskilda åtgärder i vissa trakter.

8 §•

Har inom län eller del därav sjukdomen icke mer än ringa utbredning,

skola, där Kungl. Maj:t på hemställan av medicinalstyrelsen så förordnar,

jämväl bestämmelserna i 9—13 §§ där äga tillämpning. Innan styrelsen

gör sådan hemställan, skall den höra vederbörande hushållningssällskap.

9 §•

Djurägare, som misstänker att djur i hans besättning lider av sjukdomen,

äger insända fosterhinnor från djuret till statens veterinärbakteriologiska

anstalt för kostnadsfri undersökning beträffande förekomsten av sjukdomen.

Sådan kostnadsfri undersökning skall ock ske, där veterinär, som

funnit sig hava anledning misstänka sjukdomens förekomst inom en besättning,

insänt fosterhinnor eller blodprov från ett eller flera djur i besättningen

till anstalten.

Vid insändande av fosterhinnor eller blodprov skall uppgivas ändamålet

med undersökningen, djurägarens namn och hemvist, djurets namn och ålder

samt den fastighet, där det finnes uppställt, ävensom namnet på den

veterinär som anlitats.

Djurägaren och veterinären skola underrättas örn undersökningens resultat.

10 §.

Finner medicinalstyrelsen anledning föreligga till misstanke, att sjukdomen

förekommer inom en eller flera besättningar, äger styrelsen förordna

veterinär att, i den omfattning styrelsen finner lämplig, inom angivna besättningar

taga blodprov för kostnadsfri undersökning å statens veterinärbakteriologiska

anstalt beträffande sjukdomens förekomst. De djur från

vilka tagits prov skola förses med igenkänningsmärken på sätt medicinalstyrelsen

föreskriver.

Förvägras veterinären att taga nödiga blodprov eller att märka djuren,

äger länsstyrelsen, efter framställning av veterinären, förordna om handräckning

för sådant ändamål.

För åtgärder, som vidtagas jämlikt denna paragraf, skall veterinären erhålla

ersättning av statsmedel enligt gällande tjänstetaxa.

11 §•

Sedan den i 10 § omförmälda undersökningen slutförts, skola ägarna till

de undersökta djuren ävensom vederbörande veterinär av medicinalstyrelsen

underrättas örn undersökningens resultat beträffande samtliga undersökta

djur. Har sjukdomen konstaterats, skall medicinalstyrelsen samtidigt

meddela anvisningar, huru sjukdomen lämpligen bör bekämpas.

Finner styrelsen förutsättning föreligga att genom nedslaktning av ett

opaginerad Kontrollera mot PDF

22

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

mindre antal djur utrota sjukdomen inom det undersökta området, skall

detta angivas i underrättelsen, så ock under vilka villkor statsbidrag kan utgå

för ändamålet. I ty fall skall underrättelsen givas djurägarna i rekommenderad

försändelse samt åtföljas av formulär till sådan förbindelse varom

förmäles i 12 §.

12 §.

Hava ägarna till samtliga de djur, vilka i medicinalstyrelsens underrättelse

ifrågasatts för nedslaktning, inom tio dagar efter underrättelsens avsändande

inkommit till medicinalstyrelsen med skriftlig förbindelse innefattande

åtagande dels att nedslakta djuren dels ock att fullgöra vad i 13 §

föreskrives vid där stadgat äventyr, skall för djur, som nedslaktas inom tre

veckor efter underrättelsens avsändande, av statsmedel utgå ersättning enligt

de i 6 § stadgade grunderna.

Vad i 6 § tredje stycket finnes föreskrivet angående utbetalande av ersättning

samt vad djurägare skall iakttaga för att utbekomma sådan skall

ock gälla i fråga örn ersättning varom sägs i första stycket.

13 §.

Djurägare som tillgodonjutit ersättning för nedslaktning, som omförmäles i

12 §, skall vid inköp av djur, som icke tillhör friförklarad besättning och

ej heller härrör från område, där epizootilagen den 12 april 1935 (nr 105)

äger tillämpning med avseende å sjukdomen, rådfråga vederbörande tjänsteveterinär

rörande faran för smittspridning genom djuret eller ock avfordra

säljaren veterinärintyg rörande sjukdomens förekomst i dennes besättning.

Har djurägaren gjort sig skyldig till underlåtenhet härutinnan, och yppas

sjukdomen på nytt i hans besättning inom två år från det nedslaktningen

skedde, skall djurägaren återgälda, vad av allmänna medel utgått såsom

ersättning för de nedslaktade djuren där ej är sannolikt, att underlåtenheten

icke medverkat till att sjukdomen inkommit i besättningen.

Allmänna bestämmelser.

14 §.

Medicinalstyrelsen äger medgiva, att vad i denna kungörelse stadgats rörande

statens veterinärbakteriologiska anstalt skall gälla jämväl annat veterinärbakteriologiskt

laboratorium. Det skall åligga dylikt laboratorium att

underrätta styrelsen örn resultatet av de vid laboratoriet i enlighet med denna

kungörelse verkställda undersökningarna.

15 §.

Är veterinär berättigad till ersättning av statsmedel för åtgärd jämlikt

denna kungörelse, skall han i föreskriven ordning insända räkning härå till

medicinalstyrelsen, som det åligger att efter granskning av räkningen till

veterinären utbetala honom tillkommande ersättningsbelopp.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

23

16 §.

De närmare bestämmelser, som kunna erfordras för tillämpningen av denna

kungörelse, meddelas av medicinalstyrelsen.

17 §.

Förordnar Kungl. Majit, att epizootilagen den 12 april 1935 (nr 105) skall

beträffande visst område äga tillämpning med avseende å sjukdomen, upphör

denna kungörelse att gälla inom området.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

Bilaga 2.

Förslag

till

kungörelse med föreskrifter vid tillämpning av epizootilagen den

12 april 1935 (nr 105) å sjukdomen smittsam kastning

hos nötkreatur.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Förekommer sjukdomen smittsam kastning hos nötkreatur icke inom visst

län eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning,

skola inom sådant område, där Kungl. Majit på gemensam framställning av

medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen samt efter hörande av vederbörande

hushållningssällskap det förordnar, bestämmelserna i epizootilagen

äga tillämpning med avseende å sjukdomen. Vid tillämpningen skola iakttagas

de i det följande givna stadgandena.

2 §•

Inträffar fall av kastning, åligger det djurägaren att ofördröjligen och sist

inom 24 timmar göra anmälan därom hos vederbörande tjänsteveterinär

eller närmast boende veterinär.

Kan det misstänkas att smittsam kastning föreligger, skall veterinären tillsäga

djurägaren att ofördröjligen insända fosterhinnor från djuret till statens

veterinärbakteriologiska anstalt eller annat av medicinalstyrelsen godkänt

veterinärbakteriologiskt laboratorium.

Visar undersökningen av fosterhinnorna, att sjukdomen förekommer, skall

veterinären omedelbart avresa till stället, verkställa nödig besiktning av besättningen

och taga erforderliga blodprov samt insända dessa för undersökning.

Besiktning och tagande av blodprov för undersökning äger veterinär

jämväl verkställa, då han eljest finner grundad anledning misstänka sjukdomens

förekomst.

3 §■

I fall som avses i 2 § skall veterinären enligt av medicinalstyrelsen lämnade

anvisningar meddela djurägaren erforderliga föreskrifter till förhindrande

av smittans spridning.

Visar undersökningen, att sjukdomen icke förekommer, skall veterinären

underrätta djurägaren örn att föreskrifterna icke längre behöva iakttagas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 83.

25

4§.

Medicinalstyrelsen äger, när styrelsen finner skäl därtill föreligga, förordna

veterinär att i den omfattning styrelsen bestämmer inom orten taga blodprov

av nötkreatur för undersökning å statens veterinärbakteriologiska anstalt

eller annat veterinärbakteriologiskt laboratorium, som medicinalstyrelsen

bestämmer, beträffande sjukdomens förekomst.

5 §.

Då sjukdomen konstateras, skall medicinalstyrelsen giva vederbörande

länsstyrelse meddelande därom. Länsstyrelsen åligger att omedelbart förklara

ställe, där sjukdomen förekommer, smittat tillika med omkringliggande

område i den utsträckning, som prövas erforderlig.

6 §.

Medicinalstyrelsen skall i fråga om smittförklarat område besluta om vidtagande

av de åtgärder, som prövas erforderliga till förhindrande av sjukdomens

spridning. Därvid äger styrelsen förordna örn nedslaktning av alla

smittade djur i besättning, som avses med smittförklaring, eller, där styrelsen

för att hindra smittspridning så finner nödigt, av hela besättningen.

7 §•

I övrigt skola i tillämpliga delar gälla bestämmelserna i 1—12 §§ kungörelsen

den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpande

av smittsamma husdjurssjukdomar.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1938.

Bihang till riksdagens protokoll 1938.

10 sami. Nr 83.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels åtgärder mot smittsam kastning hos nötkreatur, dels ock anslag till statens veter a1 i texten