Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för elektrifiering av avlägset belägna, glest befolkade bygder i Norrland.

1938-05-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:85, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för elektrifiering av avlägset belägna, glest befolkade bygder i Norrland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

1

Nr 85.

Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1938 kl. 5. e m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för elektrifiering

av avlägset belägna, glest befolkade bygder i

Norrland.

(2:a avd.)

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande

motioner, nämligen I: 203 av herr Domö m. fl. och II: 315 av herr Bagge m. fl.,

har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit begära skyndsam

utredning och till nästa års riksdag förslag örn åtgärder att med statens

hjälp bereda avlägset belägna, glest befolkade bygder i de fyra nordligaste

länen tillgång till elektrisk kraft.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna framställning, får utskottet

hänvisa till motionerna.

Utskottet har i vederbörlig ordning införskaffat yttranden över motionerna

från kommerskollegium, vattenfallsstyrelsen samt länsstyrelserna i Västernorrlands,

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Motion vid 1936 års riksdag.

I motionen 11:27 av herrar R. Lundqvist och E. Thorell hemställdes, att

riksdagen hos Kungl. Majit måtte anhålla om utredning rörande de åtgärder

— eventuellt med vinstmedel från statens kraftverk — som kunde vidtagas

för befrämjande av elektrifieringen av rikets skärgårdsområden.

Statsutskottet anförde i utlåtande (nr 149) följande.

Alltifrån världskrigsåren, då rådande brist på brännoljor starkt framhävde

den inhemska kraftförsörjningens betydelse, hade landsbygdselektrifieringen

gjort raska framsteg. Ett intresserat arbete, som vore värt erkännande, hade

av vattenfallsstyrelsen — liksom också av vissa enskilda kraftföretag — nedlagts

på att elektrifiera även sådana bygder, där kraftavsättningen måste

förutses bliva ringa samt också mindre vinstgivande. I detta sammanhang

borde ej heller förbises den tillgång till elektrisk energi, som öppnats genom

ett stort antal lokala, delvis i ganska avsides belägna delar av landet befintliga

kraftverk, tillkomna genom privata eller kommunala initiativ.

Trots allt vad som sålunda åtgjorts vore den elektriska kraftens användning

inom landet alltjämt ojämn. Vissa områden, för vilkas elektrifiering rätt

goda naturliga förutsättningar förelåge, stöde alltjämt utan tillgång till elektrisk

kraft. Detta gällde såväl Norrland som andra trakter av Sverige. Vad

Bihang till riksdagens protokoll 19.18. 10 sami. Nr 85—88.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

de i motionen avsedda kusttrakterna beträffade franninge av de upplysningar,

utskottet från vattenfallsstyrelsen inhämtat, att rätt talrikt befolkade

skärgårdsöar ej ännu vore elektrifierade, ehuru kostnaderna härför, främst

avseende kabelanläggningar, måste betraktas som överkomliga.

Bortsett från den kraftdistribution, som skedde genom statens vattenfallsverk,

hade statens direkta insats för landsbygdselektrifieringen varit inskränkt

dels till utlämnande av lån från vattenkrafts- och kraftledningslånefonderna

— mot 4*/2 procents ränta och med ganska stora krav på säkerheten — dels

ock ett anslag under nionde huvudtiteln till rådgivande och planläggande

verksamhet, vilket anslag från att tidigare hava utgått med 50,000—100,000

kronor för år dock numera — sedan de stora distributionsnäten hunnit

färdigbyggas — nedgått till ett så begränsat belopp som 7,800 kronor för nästkommande

budgetår.

Elektrifieringens allmänna betydelse för landsbygden, enkannerligen för

befolkningens försörjningsmöjligheter, trivsel och kvarhållande därstädes torde

ej behöva närmare utvecklas. Inom de vidsträckta delar av landsbygden,

som redan elektrifierats, torde väl den elektriska kraften betraktas som nära

nog oumbärlig. Starka samhälleliga skäl måste då tala för elektrifiering även

av de mera vanlottade bygderna, där de allmänna livsbetingelserna vore särskilt

härda. Från sakkunnigt håll hade vitsordats, att småindustri av olika

slag visat sig kunna växa fram i eljest karga bygder, i den mån elektrifiering

skett av dessa bygder.

Vissa praktiska vanskligheter måste dock föreligga för elektrifieringens utsträckning

till dylika, mera avlägset belägna eller befolkningsfattiga trakter.

Inom de olika kraftföretagen måste sålunda en viss motsättning uppkomma

mellan å ena sidan önskan att uppvisa en tillfredsställande vinst eller att

tillgodose de större, ofta nog i företaget direkt delaktiga förbrukarna och å

andra sidan det ansvar, som borde följa med den ej sällan praktiskt taget

fullständiga ensamrätt över kraftdistributionen, som den beviljade koncessionen

medförde. Och inom de talrika förekommande elektrifieringsföreningama

kunde av helt naturliga skäl — närmast den ökning i den å samtliga konsumenter

fördelade medelkostnaden, som uppkomme — en viss obenägenhet

förefinnas mot nätets utvidgning utöver en av den mera centrala bebyggelsen

med dess större befolkningstäthet bestämd gräns.

Att kunna i lämpliga former övervinna dessa svårigheter vore ett problem,

som i vissa fall kunde fordra statens mellankomst. Utskottet ville erinra

därom, att redan i samband med riksdagens initiativ år 1917 till den allmänna

landsbygdselektrifieringen förutsågs, att denna tillsvidare måste begränsas till

de härför mera gynnsamma bygderna. Samtidigt förutsattes emellertid också,

att, sedan detta första skede avslutats, en undersökning borde komma

till stånd om möjligheterna för den elektriska kraftens fortsatta utnyttjande.

I uppdraget för den under åren 1917—1923 arbetande elektrifieringskommittén

ingick också att utreda i vad mån statsbidrag borde lämnas för elektrifiering

»av vissa, med hänsyn till elektrifieringsmöjligheterna mindre gynnsamt

situerade bygder» och i så fall i vilken omfattning. På grund av den inträdande

lågkonjunkturen ansåg sig kommittén ej böra fullfölja uppdraget på

denna punkt, men uttalade att en utredning i förevarande hänseende eventuellt

framdeles kunde visa sig påkallad. Även vad som sålunda förekommit

ansåge utskottet tala för att tidpunkten nu vore inne att taga under förnyat

övervägande frågan örn möjligheterna till en statlig medverkan för en fortsatt

elektrifiering av landsbygden.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställde utskottet, att

riksdagen, i anledning av förevarande motion II: 27, måtte hos Kungl. Majit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

3

hemställa om övervägande av möjligheterna till en statlig medverkan för en

fortsatt elektrifering av landsbygden med särskilt beaktande av att även vissa

skärgårdsområden och mera avlägset belägna eller glest befolkade landsdelar

måtte kunna erhålla tillgång till elektrisk kraft.

Riksdagen biföll statsutskottets hemställan.

I anledning av riksdagens skrivelse i ämnet (nr 383) uppdrog Kungl. Maj:t

den 23 oktober 1936 åt kommerskollegium att verkställa utredning rörande

de åtgärder, som kunde finnas påkallade och lämpligen borde vidtagas i av

riksdagen angivna hänseenden för landsbygdens elektrifiering, samt att med

berörda utredning jämte förslag, som därav kunde föranledas, inkomma till

Kungl. Maj:t.

Yttrandena över motionerna vid innevarande riksdag.

Kommerskollegium har i sitt yttrande till jordbruksutskottet anfört följande:
Behovet

av bistånd från det allmännas sida för att förskaffa befolkningen

i mera avlägset belägna trakter tillgång till elektrisk kraft har tidigare uppmärksammats

av statsmakterna och bland annat lett till att statsbidrag vid

olika tillfällen anvisats för elektrifieringsföretag inom dylika områden, i första

hand i Norrland. Sålunda ha 1929, 1930 och 1931 års riksdagar anvisat tillhopa

407,500 kronor för elektrifiering av nordöstra finnbygden i Norrbottens

län samt 1936 års riksdag 102,500 kronor för elektrifiering av Gällivare socken

i samma län. I proposition nr 275 har Kungl. Majit föreslagit årets riksdag

att som bidrag till elektrifiering av Jokkmokks socken å beredskapsstat

för budgetåret 1938/39 upptaga ett förskottsanslag av 185,000 kronor.

I detta sammanhang kan även erinras örn att riksdagen under åren 1918—

1937 anvisat tillhopa 1,193,500 kronor för befrämjande av en planmässig

organisation och utveckling av landsbygdens elektrifiering. Dessa anslagsmedel

hava till övervägande del ställts till resp. länsstyrelsers förfogande och

av dem vanligen använts för understödjande av elektrisk konsulentverksamhet

inom länet. Sedan några år tillbaka har dylikt bidrag utgått endast till

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län (år 1937 med resp. 2,500, 4,700

och 6,000 kronor).

Efter att ha omnämnt det erhållna utredningsuppdraget i ämnet har kollegiet

fortsatt:

Den utredning, som kollegium till uppdragets fullgörande igångsatt, har i

första hand ansetts böra inriktas på införskaffandet av uppgifter, avsedda

att möjliggöra en allmän överblick över landsbygdselektrifieringens nuvarande

utbredning, samt på en beräkning av det ungefärliga kapitalbelopp,

som skulle erfordras för dess slutförande i rimlig omfattning. I dessa delar

föreligger numera ett i stort sett komplett utredningsmaterial. Detta material

lämnar emellertid icke tillräckligt underlag för uppgörande av detaljerade

förslag över i vad omfattning stödåtgärder från det allmännas sida böra ifrågakomma.

För bedömande av detta spörsmål torde vara erforderligt, att det

för varje elektrifieringsprojekt uppgöres en specifierad plan över huru

elektrifieringen lämpligen bör ordnas i tekniskt, ekonomiskt och organisatoriskt

avseende. Först efter dylika detaljerade utredningar torde kunna avgöras,

huruvida över huvud taget möjligheter för en elektrifiering föreligga.

Utsikterna att få en elektrifiering till stånd äro nämligen beroende icke blott

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

på anläggningskostnaderna och det statsunderstöd, som kan påräknas, utan

i hög grad även på befolkningens intresse för saken och dess vilja och förmåga

att åtaga sig de prestationer i ekonomiskt och organisatoriskt avseende,

som äro nödvändiga för företagets genomförande.

Enligt kollegii mening vore det icke ändamålsenligt att söka medelst ett

centraiiserat utredningsförfarande verkställa behövliga detaljundersökningar

för områden av så betydande utsträckning som exempelvis Norrland. Dylika

undersökningar böra erhålla en bestämd lokal begränsning och i första hand

inriktas på sådana trakter, inom vilka förutsättningar för elektrifieringens

genomförande inom rimlig tid kunna anses föreligga.

Kollegium har under övervägande, vilka åtgärder som lämpligen kunna

vidtagas från det allmännas sida för att få erforderliga specialutredningar till

stånd.

Då frågan om fortsatt elektrifiering av landsbygden under medverkan från

det allmännas sida redan i anledning av framställning från riksdagen är föremål

för utredning, vill det synas kollegium, som om motionerna ej borde

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vattenfallsstyrelsen har anfört följande:

Av de fyra nordligaste länen beröras Jämtlands och Västernorrlands län

endast i ytterst obetydlig utsträckning av vattenfallsstyrelsens ledningsnät.

Elektrifieringen inom dessa län handliaves av kommunala eller enskilda

kraftföretag. Det föreligger icke någon rationell anledning för staten att genom

egen distribution ingripa i förhållandena inom dessa län.

Aven Västerbottens län är endast i ringa grad berört av vattenfallsstyrelsens

anläggningar. Styrelsen har visserligen nyligen byggt en högspänningsledning

längs norra stambanan, men på grund av dess höga spänning är den

icke lämplig såsom utgångspunkt för en landsbygdsdistribution. Vattenfallsstyrelsens

för allmän distribution utförda anläggningar äro lokaliserade

till södra delen av länets kustland, och denna torde icke kunna hänföras till

de av motionen berörda, avlägset liggande, glest befolkade bygderna.

En kraftledning är nu planerad från kustlandet till vissa inre delar av Västerbottens

län, men denna ledning torde komma att utgå från Skellefteå

stads kraftverk. Vattenfallsstyrelsen har med hänsyn till sina utbyggda krafttillgångar

och kraftledningsnät däremot inga naturliga förutsättningar för

att elektrifiera någon nämnvärd anpart av den inre, glest bebyggda delen av

Västerbottens län.

Vad Norrbottens län beträffar, är vattenfallsstyrelsen redan energileverantör

till betydande delar av länet, och dess verksamhet torde komma att

successivt utsträckas alltmera, även om man får förutsätta, att vissa avsides

liggande bygder billigare och enklare förses med kraft från lokala vattenfall,

eventuellt understödda av dieselkraftverk, än genom långa och dyrbara kraftledningar

från det statliga kraftsystemet.

Vattenfallsstyrelsen är beredd att jämte vederbörande länsstyrelse deltaga

i utredningen rörande den fortsatta elektrifieringen av Norrbottens län och

sådana delar av Västerbottens län, där det finns naturliga förutsättningar för

kraftleverans från styrelsen. Med hänsyn till att styrelsens personal är synnerligen

knapp i förhållande till dess nuvarande arbetsuppgifter, är det däremot

icke möjligt eller lämpligt, att styrelsen ägnar sig åt elektrifieringsfrågor

i Jämtlands och Västernorrlands län samt sådana delar av Västerbottens

län, till vilka styrelsen icke kan rationellt leverera kraft.

Vattenfallsstyrelsens egen erfarenhet ävensom dess erfarenhet från elektrifieringkommitténs

arbeten ger vid handen, att generella utredningar för sto
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

5

ra områden med nödvändighet bli ganska summariska. Det krävs icke minst

för de glest befolkade områdena inom de nordliga länen synnerligen ingående

och detaljerade undersökningar, innan en elektrifiering kan genomföras.

Kraftbehoven och ledningskostnaderna behöva undersökas för varje ort, för

att man skall kunna få en lämplig gräns mellan de delar, som kunna medtagas,

och de delar, som åtminstone tillsvidare måste uteslutas. Det krävs

upprepade och svåra förhandlingar, innan en lämplig avvägning erhålles mellan

de bidrag, som böra lämnas av strömkonsumenterna och i olika form från

statens sida. Organisationsformen behöver också noggrant genomarbetas.

Ofta är det svårt att få en av tillräcklig majoritet accepterad lämplig fördelning

av kostnaderna mellan de olika strömkonsumenterna. Vid en generell

utredning torde det med den begränsade arbetskraft, som i allmänhet står till

förfogande för ett sådant ändamål, icke bli möjligt att inom rimlig tid genomföra

de nödvändiga undersökningarna och förhandlingarna för ett län i dess

helhet. Det är bättre, örn man, såsom hittills skett i Norrbottens län, angriper

problemet etappvis, så att man först koncentrerar elektrifieringsarbetet

på en viss bygd och först därefter tager itu med nästa område, varvid arbetet

väsentligt underlättas genom den hänvisning, som kan göras till den redan

verkställda elektrifieringen.

Naturligtvis kan det dock vara av värde att genom en allmän översikt erhålla

uppfattning örn storleken av den elektrifieringsuppgift, som finnes att

utföra inom de av motionärerna angivna områdena. En sådan översikt torde

emellertid erhållas ur den utredning, som för närvarande pågår inom kommerskollegium

angående kraftförsörjningen inom landets ännu oelektrifierade

bygder och som torde bli slutförd inom en nära framtid.

Norrbotten ger ett gott exempel på hur elektrifieringen kan finansieras.

Det synes rimligt, att kraft göres disponibel till normalt pris på lämplig central

punkt inom varje större bygd, eventuellt genom statliga stödåtgärder.

Därvid bör det stödkapital, som lämnas ifrån statens sida, icke såsom hittills

bokföras såsom en tillgång, utan omedelbart avskrivas. Så länge kapitalet

finnes bokfört, föreligger det ett moraliskt tryck på vederbörande verk att

söka åstadkomma förräntning av detta kapital, varigenom sådana undantagsförmåner,

som eljest kunnat beviljas ödemarkskonsumenterna, bliva förhindrade.

Samtidigt som kraft göres disponibel inom bygden torde, enligt det

arbetssätt, som tillämpats i Norrbotten, andelsföreningar lämpligen böra bildas,

som omhändertaga den lokala distributionen under stöd och medverkan

från statens och länsstyrelsens sida. Staten bör kunna lämna visst kontant

bidrag. Slutligen böra kraftkonsumenterna inom bygden själva lämna bidrag

både i naturaprestationer och i kontanter.

Det är synnerligen viktigt, att länsstyrelsen får till hjälp en lokal sakkunnig

institution liknande länsföreningen i Norrbottens län, som kan icke blott

biträda landsbygdens invånare med projektering av ledningsnätet, utan som

jämväl kan i fortsättningen kontrollera och stödja företagen, vilkas skötsel

eljest lätt blir försummad.

I detta sammanhang bör framhållas, alf vattenfallsstyrelsen icke anser det

lämpligt, att styrelsen omhändertager den lokala distributionen. Skulle staten

omhändertaga den lokala distributionen, bleve otvivelaktigt följden, att

anspråken på denna oerhört stegras. Dels skulle man begära, att ledningsnätet

utsträcktes till snart sagt varje stuga, dels skulle kraven på driftsäkerhet

och soliditet i bygnadssättet stegras. Man skulle därjämte riskera att även

relativt små meningsbrytningar skulle föranleda hänvändelser ända upp till

vattenfallsstyrelsens centrala förvaltning och möjligtvis till regering oell riksdag.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

Utskottet.

I anslutning till vad ovan anförts får vattenfallsstyrelsen sålunda förklara

sig beredd att deltaga i utredningar rörande elektrifiering av Norrbottens län

och sådan mindre del av Västerbottens län, som styrelsen anser kunna lämpligen

förses med kraft från styrelsens nät, efter de riktlinjer, som ovan föreslagits,

medan vattenfallsstyrelsen icke anser sig kunna påtaga sig något arbete

med utredningarna rörande Jämtlands och Västernorrlands län.

Ur yttrandena från länsstyrelserna i de fyra nordligaste länen antecknas

följande.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som bifogat yttrande från Västernorrlands

läns elektriska förening u. p. a., har för länets vidkommande livligt

förordat, att åtgärder från statmakternas sida snarast möjligt vidtagas för

ett rationellt ordnande av elektrifieringsproblemen för länet i dess helhet. Den

i motionerna föreslagna utredningen anser länsstyrelsen sålunda vara av

stort behov påkallad.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har överlämnat infordrat yttrande i ärendet

från Jämtlands läns elektricitetsförening u. p. a. och för sin del förklarat sig

ej ha något att erinra mot att utredning verkställes för vidtagande av de ifrågasatta

åtgärderna.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har — med åberopande av yttrande från

Västerbottens läns elektriska förening u. p. a. — anfört, att det i nu föreliggande

motioner berörda ämnet innefattas i den utredning, som pågår inom

kommerskollegiet. Länsstyrelsen har givit uttryck åt sin livliga förhoppning,

att denna utredning äntligen måtte slutföras och föranleda snara och

verksamma åtgärder till hjälp för landets sämst ställda medborgare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har anfört, att det även i fortsättningen

torde komma att ställas krav på statsmakternas välvilja och hjälpverksamhet,

innan elektrifieringen av länet genomförts i önskvärd utsträckning. Om

uppnåendet av detta mål kan påskyndas genom bifall till de föreliggande

motionerna, är mycket vunnet enligt länsstyrelsens mening. Ett yttrande

från Norrbottens elektricitetsförening u. p. a. har bifogats länsstyrelsens

utlåtande i ärendet.

I likhet med motionärerna finner utskottet det vara av stor betydelse, att

landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden kunna förbättras. Såsom ett

led i en rad av åtgärder för tillgodoseende av detta syfte ha nu motionärerna

särskilt framfört frågan om statlig medverkan i och för elektrifiering av de

avlägset belägna, glest befolkade bygderna i de fyra nordligaste länen. Av

den i ärendet ovan lämnade redogörelsen för vissa hithörande spörsmål synes

framgå, att denna angelägenhet torde innefattas i den utredning, som

Kungl. Maj:t i enlighet med en riksdagens tidigare skrivelse (1936:383)

uppdragit åt kommerskollegium. Med hänsyn härtill torde utskottet kunna

inskränka sig till att understryka vikten av att denna utredning snarast möjligt

slutföres. Därvid vill utskottet i anledning av de yttranden, utskottet

införskaffat, emellertid framhålla, att det synes vara lämpligt, att kommerskollegium

i detta utredningsarbete söker samverkan med vattenfallsstyrelsen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 85.

7

och respektive länsstyrelser. Ehuru alltså utskottet delar motionärernas

mening om behovet av föreslagna åtgärder, anser dock utskottet i överensstämmelse

med det anförda icke påkallat att nu tillstyrka skrivelse till

Kungl. Majit i ärendet.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionerna I: 203 och II: 315, likalydande, må anses

besvarade med vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 maj 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

, C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Gabrielsson, Tjällgren,

Alfred Andersson, von Stockenström, Jacob Hansson och Lindbärg; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Uddenberg, Hedlund i Häste,

Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön, Hilding, Persson i Grytterud och Pettersson i Dahl.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.