Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, U och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen den 10 juni 1932

1938-05-24 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:92, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, U och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen den 10 juni 1932

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

1

Nr 92.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 2, U och 6 §§ samt 13 §

1 mom. lagen den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av

vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens låns

lappmarker med flera områden.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 31 mars 1938 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 268, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen

bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen

föreslagit riksdagen att antaga Kungl. Maj:ts förslag till lag örn

ändrad lydelse av 2, 4 och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen den 10 juni 1932

(nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker med flera områden.

Förslaget är av följande lydelse:

“Förslag

till

Lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen

den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden.

Härigenom förordnas, att. 2, 4 och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen den 10

juni 1932 om vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns

lappmarker med flera områden1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det

följande framgår:

2 §•

1 mom. Från tillämpningen av denna lag undantagas:

1) skogar lydande under lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna;
2)

skogar å kronohemman och krononybyggen under stadgad åborätt, lydande

under förordningen den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å

viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker med flera

områden;

1 Senaste lydelse av 2 §; 1937: 152.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 10 sami. Nr 92—93.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

3) städernas skogar;

4) skogar å statens utarrenderade jordbruksdomäner och å ecklesiastika

boställen ävensom å fastigheter, som upplåtits under besittningsrätt för obegränsad

tid (åborätt) enligt lagen om upplåtelse under åborätt av viss jord;

samt

5) övriga här ovan ej nämnda skogar, varå förordningen den 26 januari

1894 (nr 17) angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket äger

tillämpning eller som avses i § 4 av nämnda förordning.

2 mom. Ligger skog, som i 1 mom. 4) eller 5) angives, i samfällighet med

skog, som lyder under denna lag, skall lagen äga tillämpning å det samfällda

skogsområdet i dess helhet.

4 §■

I avsende å rättigheter och skyldigheter, som enligt denna lag äro förenade

med äganderätt till fast egendom, vare åbo å kronohemman eller krononybygge

under stadgad åborätt likställd med ägare.

Denna lag medför ej rubbning i den rätt till skog, som enligt vad särskilt

är stadgat tillkommer lapparna.

6 §•

Yngre skog---omfattande avverkning.

Till skydd för återväxten å särskild eller samfälld husbehovsskog äger

skogsvårdsstyrelsen, där sådant finnes vara av nöden, meddela förbud mot

avverkning till husbehov inom visst område av skogen. Sådant område skall

å marken tydligt utmärkas, varefter avverkning inom området ej må ske,

förrän skogsvårdsstyrelsen därtill lämnat tillstånd.

13 §.

1 mom. Sker avverkning i strid mot stadgande i 6 § första stycket eller

mot anvisning eller föreskrift, som enligt 10 § 2 mom. första stycket meddelats,

eller finner skogsvårdsstyrelsen på grund av företagen utmärkning av

skog eller eljest skälig anledning antaga, att avverkning planlagts, vilken

skulle komma i strid mot nämnda stadgande eller mot anvisning eller föreskrift,

varom nyss sagts, äger styrelsen att, därest sådant finnes vara av nöden,

meddela förbud att å den fastighet, där avverkning sålunda ägt rum

eller planlagts, utan styrelsens tillstånd verkställa avverkning, med rätt för

styrelsen att begränsa förbudet att gälla allenast viss del av fastigheten eller

eljest på visst sätt inskränka förbudet. Innan förbud varder meddelat, skall

fastighetens ägare samt, där avverkning verkställts eller planlagts av annan,

jämväl denne beredas tillfälle att yttra sig i ärendet; finner skogsvårdsstyrelsen

saken sådan, att den ej kan tåla uppskov, må den dock meddela förbud

tillsvidare och intill dess annorlunda varder förordnat.

Förbud, som---i kraft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

3

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1939; med undantag av 2 § 1 mom.

punkt 1, som skall träda i kraft den 1 januari 1940.

Genom denna lag upphävas lagen den 5 juni 1909 (nr 53 s. 1) angående

husbehovsskogar inom vissa områden och kungörelsen den 8 oktober 1918

(nr 915) angående utsyning och stämpling å vissa husbehovsskogar inom

Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Vid tillämpning å särskilda och samfällda husbehovsskogar av lagen den

10 juni 1932 örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker med flera områden skall iakttagas:

1) Beträffande avverkning, som ägt rum före nya lagens ikraftträdande,

skola förut gällande bestämmelser lända till efterrättelse.

2) Genom nya lagen förringas ej giltigheten av utsyning och stämpling,

som verkställts före dess ikraftträdande; dock att avverkningen ej må i något

fall verkställas senare än fem år efter utsyningen. Ej heller inverkar nya

lagens ikraftträdande å giltigheten av tidigare meddelade tillstånd till avverkning

för skogsmarks uppodling eller föreskrifter, som avse överhållande

av fröträd eller utövande av kontroll över avverkning, överträdelse av föreskrift,

som nu sagts, bedömes efter äldre bestämmelser.

3) Vad lagen den 10 juni 1932 innehåller örn skyldighet att vidtaga åtgärder

till betryggande av återväxt i anledning av skada, varom i 16 § av

lagen sägs, gäller icke, där sådan skada uppkommit före nya lagens trädande

i kraft.

4) Vad i lagen den 5 juni 1909 eller kungörelsen den 8 oktober 1918 är

stadgat örn befogenhet eller skyldighet för befattningshavare vid skogsstaten

att vidtaga eller föranstalta om viss åtgärd, skall efter nya lagens ikraftträdande

i fall, där lagen den 5 juni 1909 eller nämnda kungörelse eller enligt

densamma meddelat tillstånd eller föreskrift äger fortsatt giltighet, i stället

gälla om skogsvårdsstyrelsen samt, vad angår rätt att taga i beslag virke,

som skall anses förbrutet, jämväl örn hos denna anställd befattningshavare

med skoglig utbildning.

Under tiden från nya lagens utfärdande till den 1 januari 1939 må utsyning

enligt 5 § lagen den 5 juni 1909 påkallas hos vederbörande skogsstatstjänsteman,

ändå att den i sagda paragraf stadgade tid ej förflutit från det

sådan utsyning senast begärdes.»

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse därför

ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.

Den 20 juni 1935 bemyndigade Kungl. Majit chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla dels en utredningsman för att i enlighet med vissa av

departementschefen i anförande till statsrådsprotokollet samma dag angivna

riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag beträffande skogslagstiftningsfrågor

och dels i mån av behov sakkunniga personer att med ut
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92-

redningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 28 juni 1935

såsom utredningsman hovrättsrådet T. W. G. Sjöfors.

Sedan utredningsmannen jämte tillkallade sakkunniga avgivit dels den 24

februari 1936 förslag till lagstiftning angående skyddsskogar (stat. off. utr.

1936: 19) och dels den 27 juni 1936 förslag till lagstiftning angående skogar

å städer och enskilda tillhöriga flygsandsfält i Hallands län (stat. off. utr.

1936:30), upptog utredningsmannen till behandling fråga om ny lagstiftning

angående husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Att såsom sakkunniga med utredningsmannen deltaga i överläggningar

rörande denna fråga tillkallade chefen för jordbruksdepartementet

den 20 juli 1936 dåvarande byråchefen i domänstyrelsen C. G. Cassel, länsjägmästaren

i Västerbottens län K. E. Kallin, dåvarande ledamoten av riksdagens

andra kammare hemmansägaren P. J. Näslund i Åsele samt ledamoten

av riksdagens andra kammare redaktören O. W. Lövgren i Boden. Utredningsmannen

och de sakkunniga, vilka såsom gemensam benämning antogo

skogslagkommissionen, avgåvo den 23 december 1936 betänkande med förslag

till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar m. m. (stat. off. utr.

1937:5). Förslaget innebar, att sistnämnda skogar skulle inordnas under

lagen den 10 juni 1932 (nr 180) om vård av vissa skogar inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker med flera områden (lappmarkslagen),

över betänkandet avgåvos efter remiss yttranden av kammarkollegiet, domänstyrelsen

jämte vederbörande skogsstatstjänstemän, statskontoret, riksräkenskapsverket,

kommunikationsverkens lönenämnd samt länsstyrelserna,

skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Västerbottens

och Norrbottens län, landstingets i Västerbottens län förvaltningsutskott

ävensom centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund, Norrlands

skogsvårdsförbund, skogsägarnas riksförbund samt ett stort antal delägare i

ifrågavarande skogar.

Efter avgivandet av sistnämnda betänkande upptog utredningsmannen

till behandling fråga örn ändrad lagstiftning angående besparingsskogar i

Kopparbergs och Gävleborgs län samt allmänningsskogar i Västerbottens

och Norrbottens län. Att med utredningsmannen deltaga i överläggningar

rörande denna fråga tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 13

februari 1937 byråchefen Cassel, ledamoten av riksdagens andra kammare

småbrukaren E. Ericsson i Sörsjön, förvaltaren av Älvdalens sockens besparingsskog

jägmästaren A. Leo Holmgren i Älvdalen, ledamoten i styrelsen

för Orsa sockens besparingsskog nämndemannen Finn Erik Hansson i Orsa,

ordföranden i styrelsen för Tärna och Stensele allmänningsskog hemmansägaren

Ernst Johansson i Hemavan samt förvaltaren av Gällivare allmänningsskog

jägmästaren O. E. Holm i Gällivare. Utredningsmannen och sistnämnda

sakkunniga, vilka jämväl antogo benämningen skogslagkommissionen,

avgåvo den 31 augusti 1937 betänkande med förslag till lag om allmänningsskogar

i Norrland och Dalarna m. m. (stat. off. utr. 1937: 29). Enligt

förslaget skulle nämnda lag erhålla tillämpning dels å besparingsskogar
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

5

na i Kopparbergs och Gävleborgs län samt allmänningsskogarna i Västerbottens

och Norrbottens län dels ock å de samfällda husbehovsskogarna. I

fråga om sistnämnda skogar voro två av de sakkunniga, byråchefen Cassel

och hemmansägaren Johansson, av skiljaktig mening och föreslogo i ett vid

betänkandet fogat särskilt yttrande, att dessa skogar i likhet med vad som

i betänkandet 1937: 5 föreslagits beträffande de särskilda husbehovsskogarna

skulle inordnas under lappmarkslagen, över betänkandet 1937:29 avgåvos

till följd av remiss yttranden av kammarkollegiet, domänstyrelsen

jämte vederbörande skogsstatstjänstemän, statskontoret, riksräkenskapsverket,

kommunikationsverkens lönenämnd samt länsstyrelserna, landstingens

och hushållningssällskapens förvaltningsutskott och skogsvårdsstyrelserna i

Kopparbergs, Gävleborgs, Västerbottens och Norrbottens län, styrelserna för

besparingsskogarna och allmänningsskogarna i nämnda län samt delägarna

i nämnda skogar och de samfällda husbehovsskogarna ävensom centralrådet

för skogsvårdsstyrelsernas förbund, Norrlands skogsvårdsförbund, skogsägareföreningarnas

riksförbund och Sveriges skogsägareförbund.

Departementschefen har vid ärendets föredragning i statsrådet inledningsvis

anfört följande.

»Förut denna dag har jag för Kungl. Maj:t anmält ett inom jordbruksdepartementet

på grundval av betänkandet 1937:29 och de däröver avgivna

yttrandena utarbetat förslag till lag om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna. Enligt förslaget skall nämnda lags tillämpningsområde omfatta

allenast besparingsskogarna i Kopparbergs och Gävleborgs län samt allmänningsskogarna

i Västerbottens och Norrbottens län. I förslagets motivering

har jag i anslutning till det av herrar Cassel och Johansson avgivna särskilda

yttrandet tillstyrkt, att de samfällda husbehovsskogarna i likhet med vad i

betänkandet 1937:5 föreslagits beträffande de särskilda husbehovsskogarna

överföras till lappmarkslagen. På min hemställan har Kungl. Maj:t förut

denna dag beslutat infordra lagrådets yttrande över sagda lagförslag.

I överensstämmelse med den ståndpunkt jag vid anmälan av nyssnämnda

lagförslag intagit har jag med ledning av omförmälda särskilda yttrande av

herrar Cassel och Johansson samt betänkandet 1937:5 ävensom av de i

ärendet avgivna yttrandena låtit inom jordbruksdepartementet utarbeta

förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen

den 10 juni 1932 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och

Norrbottens läns lappmarker med flera områden. Förslaget innebär att såväl

de samfällda som de särskilda husbehovsskogarna skola inordnas under

lappmarkslagen.»

I anslutning härtill antecknas, att Kungl. Maj:t i proposition, nr 267, framlagt

förslag till lag örn allmänningsskogar i Norrland och Dalarna m. m.

Gällande bestämmelser angående vården och dispositionen av de vid avvittringen

i Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker utlagda husbehovsskogarna

återfinnas huvudsakligen i förenämnda lag den 5 juni 1909

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

angående husbehovsskogar inom vissa områden samt kungörelsen den 8 oktober

1918 (nr 915) angående utsyning och stämpling å vissa husbehovsskogar

inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker.

Beträffande behovet av revision av husbehovsskogslagen har departementschefen

anfört följande.

»Otvivelaktigt har lagen angående husbehovsskogar under den tid densamma

tillämpats varit till gagn för innehavarna av dessa skogar. Emellertid

torde lagen numera, såsom framgår av vad kommissionen anfört, få

anses vara i flera avseenden bristfällig. Lagens i viss mån ensidiga inriktning

på bevarandet av nödigt virke för husbehov å ifrågavarande skogar

har medfört, att skog sparats även sedan den nått avverkningsmogen ålder

eller eljest blivit av den beskaffenhet, att den från skogliga synpunkter sett

borde avverkas. En dylik avverkningsregel strider uppenbarligen mot grunderna

för en god skogsvård. Såsom kommissionen ock påpekat hava konsekvenserna

av lagens ståndpunkt i förevarande avseende blivit den, att

husbehovsskogarnas virkesförråd fått en otillfredsställande sammansättning.

Men även ur andra skogliga synpunkter giver lagen rum för allvarliga erinringar.

Sålunda saknas varje föreskrift rörande skyldighet att efter avverkning

vidtaga reproduktionsåtgärder. Vidare må framhållas, att med

den nuvarande organisationen för husbehovsskogslagens handhavande den

viktiga rådgivande och upplysande verksamheten bland vederbörande skogsägare

ej torde i den omfattning, som är av behovet påkallad, kunna bedrivas.

Även i andra avseenden föreligga emellertid, såsom kommissionen

framhållit, brister i lagstiftningen angående ifrågavarande skogar. Jag biträder

fördenskull kommissionens uppfattning, att en genomgripande revision

av lagen bör komma till stånd.»

Kommissionens förslag i fråga örn de särskilda husbehov sskogarna innebär

i huvudsak följande. De särskilda husbehovsskogarna skola underkastas

i stolt sett samma bestämmelser som för närvarande gälla i fråga om de

under lappmarkslagen lydande skogarna. Husbehovsskogslagen skall således

upphävas såvitt angår de särskilda husbehovsskogarna och dessa skola

i stället inordnas under lappmarkslagen. I enlighet härmed skall avsaluavverkning

å berörda skogar i regel få ske allenast efter tillstånd av skogsvårdsmyndighet.

Även rätten till husbehovsavverkning å dessa skogar skall

i viss omfattning stå under skogsvårdsmyndighetens kontroll. Tillstånd till

avverkning skall regelmässigt meddelas enligt avverkningsplan, dock att i

vissa fall sådant tillstånd må meddelas, utan hinder av att avverkningsplan

ej upprättats. Reproduktionsskyldighet skall i viss omfattning åvila skogsägaren.

Tillsynsmyndighet skall vara skogsvårdsstyrelsen.

Kommissionens förslag örn de samfällda husbehovsskogarna innebär, såsom

förut berörts, att dessa skola inordnas under den av kommissionen föreslagna

lagen örn allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Under denna

lag skola enligt kommissionens förslag hänföras, förutom de samfällda husbehovsskogarna,

jämväl besparingsskogarna i Kopparbergs och Gävleborgs

s. 7 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

7

län samt allmänningsskogarna i Västerbottens och Norrbottens län. Till stöd

för förslaget härutinnan har kommissionen framhållit att de samfällda

husbehovsskogarna vore såväl i rättsligt avseende som till sin skogliga karaktär

så likartade med allmänningsskogarna, att vården och förvaltningen

av båda dessa grupper skogar lämpligen borde handhavas efter i stort sett

samma regler.

Från kommissionens förslag i förevarande avseende hava, såsom förut

nämnts, två av de sakkunniga, byråchefen C. G. Cassel och hemmansägaren

Ernst Johansson, varit skiljaktiga. I ett vid kommissionens betänkande

1937:29 fogat särskilt yttrande hava dessa två sakkunniga föreslagit, att de

samfällda husbehovsskogarna skulle i likhet med vad kommissionen förordat

i fråga örn de särskilda husbehovsskogarna inordnas under lappmarkslagen.

I yttrandena över kommissionens förslag i fråga om de särskilda husbehovsskogarna

har förslaget i stort sett vunnit allmän anslutning. Endast

i tre yttranden hava erinringar av mera principiell natur framförts mot förslaget.

Däremot hava i yttrandena över kommissionens förslag örn de samfällda

husbehovsskogarna de myndigheter och korporationer, som yttrat sig härom,

så gott som undantagslöst anslutit sig till den mening, som hävdats av herrar

Cassel och Johansson.

Departementschefen har angående innebörden av föreslagna lagstiftning

anfört bland annat följande.

»Till de av kommissionen förordade grunderna för den nya lagstiftningen

rörande de särskilda husbehovsskogarna kan jag helt ansluta mig. Förslaget

synes på ett tillfredsställande sätt hava löst frågan örn vården av dessa skogar.

Kommissionens förslag i fråga om de samfällda husbehovsskogarna kan jag

däremot ej biträda. Av skäl, som jag förut denna dag framlagt vid anmälan

för Kungl. Majit av förslaget till lag om allmänningsskogar i Norrland och

Dalarna, anser jag, att jämväl de samfällda husbehovsskogarna böra införas

under de bestämmelser, som skola gälla för de särskilda husbehovsskogarna.

Dessa bestämmelser lära i allo med fördel kunna tillämpas även i fråga om

de samfällda husbehovsskogarna. Någon sådan skillnad i skogsbiologiskt avseende

mellan berörda skogar föreligger icke, att olika regler rörande skogarnas

vård skulle vara av behovet påkallade.

Till kommissionens förslag i fråga om husbehovsskogarna torde jag i övrigt

få knyta följande påpekanden och erinringar.

Dc av kommissionen förordade stadgandena rörande avverkning för avsalu

å de särskilda husbehovsskogarna ansluta sig till lappmarkslagens bestämmelser

i ämnet. Såsom framgår av vad kommissionen anfört hava husbehovsskogslagens

avverkningsrcgler medfört ett ur skogsvårdssynpunkt olämpligt

sparande av gammal och övermogen skog. Att denna skog enligt de

föreslagna bestämmelserna får avverkas och lämna plats för yngre och bättre

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

bestånd är uppenbarligen till gagn för skogarnas ägare. Emellertid vill jag

i likhet med kommissionen understryka vikten av att den möjlighet att verkställa

ett snabbare uttag av skogen, som de nya bestämmelserna medgiva,

begagnas med försiktighet. Att, såsom i ett yttrande ifrågasatts, i lappmarkslagen

nu upptaga speciella bestämmelser härom allenast såvitt angår husbehovsskogarna,

anser jag emellertid icke lämpligt. Det torde böra övervägas,

huruvida icke frågan om upptagande av restriktivare avverkningsbestämmelser

beträffande skogarna i lappmarkerna jämte vissa andra skogslagstiftningsspörsmål

med avseende å dessa skogar böra göras till föremål för särskild

undersökning.

Även i fråga örn avverkning för husbehov torde de nu förordade bestämmelserna

innefatta en ändamålsenlig lösning. Genom dessa bestämmelser

lämnas skogsvårdsmyndigheten större befogenhet än vad nu är fallet att ingripa

mot olämpliga husbehovsavverkningar. Särskilt vill jag framhålla betydelsen

av att skogsvårdsmyndigheten enligt förslagets föreskrifter äger

möjlighet att till skyddande av återväxten förbjuda avverkning till husbehov.

Avsaknaden av bestämmelser -avseende säkerställandet av återväxten å husbehovsskogarna

torde, såsom förut framhållits, vara en av de mest framträdande

bristerna i husbehovsskogslagen. Lämpligheten av att dylika bestämmelser

upptagas även rörande husbehovsskogarna torde ej kunna ifrågasättas.

För skogsvården å husbehovsskogarna lärer, på sätt kommissionen framhållit,

införandet av reproduktionsskyldighet medföra ej oväsentliga fördelar. Genom

att en dylik skyldighet förefinnes möjliggöres att medgiva större avverkningar

av gamla och oväxtliga bestånd, varigenom dessa kunna snabbare än

eljest varit möjligt ersättas med nya och växtkraftiga. För skogsägarna är

detta uppenbarligen en ekonomisk fördel. Bestämmelserna rörande omfattningen

av den föreslagna reproduktionsskyldigheten synas mig lämpligt avvägda.

Desamma ansluta sig till vad för närvarande gäller beträffande flertalet

övriga enskilda skogar i lappmarkerna. Emellertid vill jag i likhet

med kommissionen framhålla betydelsen av att även efter införandet av reproduktionsplikt

i fråga om husbehovsskogarna avverkningarna å dem komma

att verkställas på sådant sätt, att möjligheten till erhållande av naturlig

föryngring noggrant tillvaratages.

Mot det föreslagna överförandet av husbehovsskogarna från domänverket

till skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde torde intet vara att erinra.

Inom skogslagstiftningen har under senare år framträtt en strävan att befria

domänverket från befattningen med enskilda eller därmed jämställda skogar.

Den nu förordade anordningen innebär alltså endast ett fullföljande av

tidigare lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande område.

I likhet med kommissionen anser jag, att den nya lagstiftningen icke bör

givas formen av en fristående lag utan att bestämmelserna i lappmarkslagen

böra med erforderliga jämkningar utsträckas att tillämpas även å husbehovsskogarna.

Jag ansluter mig ock till kommissionens uppfattning, att den

omständigheten, att äganderätten till de husbehovsskogar, som höra till kronohemman

och krononybyggen, tillkommer kronan, icke utgör något hinder mot

s. 9 Kontrollera mot PDF

Jorclbruksutskottets utlåtande Nr 92.

9

skogarnas inordnande under lappmarkslagen och ställande under skogsvårdsstyrelsernas

tillsyn.

I sammanhang med genomförandet av den nu förordade lagstiftningen

torde lagen angående husbehovsskogar inom vissa områden böra upphävas.

Även de i nämnda lag upptagna bestämmelserna rörande de samfällda husbehovsskogarnas

förvaltning böra sålunda sättas ur kraft. Såsom jag förut

denna dag framhållit vid anmälan för Kungl. Majit av förslaget till lag om

allmänninsskogar i Norrland och Dalarna, torde förvaltningen av de samfällda

husbehovsskogarna med fördel kunna handhavas med tillämpning av

föreskrifterna i lagen den 13 juni 1921 (nr 299) örn förvaltning av bysamfälligheter

och därmed jämförliga samfällda ägor och rättigheter. Några

särskilda förvaltningsbestämmelser härutöver lära icke vara erforderliga.

Den i vissa yttranden gjorda hemställan om upptagande i lappmarkslagen

av bestämmelser rörande ställande av säkerhet, då mera omfattande återväxtåtgärder

erfordras efter företagen avverkning, anser jag beaktansvärd. Då

emellertid frågan om lappmarkslagens komplettering i berörda avseende bör

prövas beträffande samtliga under lagen lydande skogar i ett sammanhang,

finner jag denna fråga icke nu bör upptagas till övervägande, utan på sätt

jag förut anfört, göras till föremål för särskild utredning.

Att ett genomförande av den nu förordade lagstiftningen kommer att medföra

behov av ökade anslag till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och

Norrbottens län torde vara oundvikligt. Med hänsyn till att den nya lagstiftningen

av skäl, vilka jag senare kommer att närmare beröra, icke torde böra

träda i kraft förrän den 1 januari 1939 och då det i riksstaten upptagna anslaget

till skogsvårdens befrämjande avser medelåtgången under det kalenderår,

vars senare hälft ingår i det budgetår, för vilket medel anvisas, inträder

behovet av ökade anslag först budgetåret 1939/1940. Till följd härav lärer

anslagsfrågan icke nu böra upptagas till avgörande. De av kommissionen

verkställda beräkningarna torde emellertid kunna godtagas såsom ägnade

att giva en i huvudsak riktig föreställning angående de ökade anslag till skogsvårdsstyrelserna,

som bliva av behovet påkallade. Möjligen lärer någon ökning

av det ifrågasatta beloppet för skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens län

bliva erforderlig med hänsyn till att jämväl de samfällda husbehovsskogarna

skola överföras till skogsvårdsstyrelsens verksamhetsområde. Frågan om indragning

av den personal, som genom domänverkets befrielse från skyldigheten

att öva tillsyn över husbehovsskogarna blir övertalig, bör däremot underställas

1938 års riksdag. Jag torde sedermera få återkomma till spörsmålet

rörande personalindragningen.»

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Det föreliggande lagförslaget, som avser ett upphävande av gällande bestämmelser

rörande husbehovsskogarna i Västerbottens och Norrbottens

läns lappmarker och dessa skogars införande under 1932 års lappmarkslag,

Utskottet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 92.

innefattar en fortsättning på det arbete, som under senare år bedrivits i syfte

att sammanföra bestämmelserna rörande vården av landets skogar under

de mera allmänt gällande skogslagarna. Utskottet finner förslaget välbetänkt

och ändamålsenligt. Detsamma torde med säkerhet komma att bliva

till gagn för såväl skogsvården i dessa trakter som ock skogsägarna.

Under åberopande härav och då de särskilda bestämmelserna i lagförslaget

icke heller föranleda någon utskottets erinran, hemställer utskottet

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 24 maj 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Sederholm, Carl Eriksson, Granath, Tjällgren, Alfred

Andersson, von Stockenström, Jacob Hansson och Mannerskantz; samt

från andra kammaren: herrar Johansson i Björnlunda, Hedlund i Häste, Gustafson

i Vimmerby, Andersson i Löbbo, Carlström, Casenberg, Andersson i Tungelsta och Ericsson

i Sörsjön.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:373 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 2, 4 och 6 §§ samt 13 § 1 mom. lagen den 10 juni 1932 s. 1 i texten