Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens lån förseende med husbehovsvirke.

1938-05-24 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

JoU 1938:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens lån förseende med husbehovsvirke.

Dokumentets text

s. 11 Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

11

Nr 93.

Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder

för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens

lån förseende med husbehovsvirke.

(2:a avd.)

I en till riksdagen den 31 mars 1938 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad

proposition, nr 269, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att

dels medgiva, att, där skogstillgången å särskild husbehovsskog inom ''Västerbottens

eller Norrbottens läns lappmarker befinnes otillräcklig att förse

fastigheten med nödigt husbehovsvirke, fastighetens innehavare må i huvudsak

under de villkor och i den ordning föredragande departementschefen angivit

medgivas rätt att till fyllande av sådan brist erhålla fri utsyning av husbehovsvirke

å kronomark,

dels ock att till Kostnader i samband med upplåtande av viss utsyningsrätt

å kronoskogar i Västerbottens eller Norrbottens lån för budgetaret 1938/1939

anvisa ett reservationsanslag av 4,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.

Den 20 juni 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet

att tillkalla dels en utredningsman för att i enlighet med de av departementschefen

i anförande till statsrådsprotokollet samma dag angivna

riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa skogslagstiftningsfrågor

och dels i mån av behov sakkunniga personer att med

utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Med stöd av detta bemyndigande

tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 28 juni 1935

såsom utredningsman hovrättsrådet i Svea hovrätt T. W. G. Sjöfors. Att

såsom sakkunniga med honom deltaga i överläggningar rörande fråga om

ny lagstiftning för husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens län utsåg

departementschefen den 20 juli 1936, dåvarande byråchefen i domänstyrelsen

G. G. Cassel, länsjägmästaren i Västerbottens län K. E. Kallin, dåvarande

ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren P. J. Näslund

i Åsele samt ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören O.

W. Lövgren i Boden. Utredningsmannen och de sakkunniga, vilka antagit be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

nämningen skogslagkommissionen, avgåvo den 23 december 1936 betänkande

med förslag till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar m. m. (Statoff.

utr. 1937: 5). över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av

kammarkollegiet, domänstyrelsen jämte vederbörande skogsstatstjänstemän,

statskontoret, riksräkenskapsverket, kommunikationsverkens lönenämnd

samt länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott

i Västerbottens och Norrbottens län, landstingets i Västerbottens

län förvaltningsutskott, ävensom centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, Norrlands skogsvårdsförbund, skogsägarnas riksförbund samt

ett stort antal delägare i nämnda skogar.

I förenämnda betänkande har skogslagkommissionen framlagt — förutom

förslag till lagstiftning rörande de särskilda husbehovsskogarna — förslag

till åtgärder för att förse vissa av de fastigheter, vartill berörda skogar höra

och vilka till följd av skogarnas dåliga beskaffenhet sakna nödigt virke för

husbehov, med sådant virke. I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,

punkt 194, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den

proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till kostnaderna för

dylika åtgärder för budgetåret 1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av

4,000 kronor.

Departementschefen har i ärendet anfört följande.

»Av den av kommissionen verkställda utredningen torde framgå, att ett ej

ringa antal innehavare av husbehovsskogar underlåtit att inom ett år efter

tillträdet av fastigheterna jämlikt 3 § tredje stycket husbehovsskogslagen

göra anmälan rörande bristande tillgång å husbehovsvirke å skogen och till

följd härav icke erhållit utsyning till fyllande av bristen å närmaste avvittringslaget

tillhöriga allmänningsskog enligt bestämmelserna i nämnda

lagrum. Brist å husbehovsvirke föreligger alltjämt beträffande flertalet av

de fastigheter, i fråga om vilka sådan anmälan underlåtits. Denna brist

torde vålla innehavarna av fastigheterna betydande svårigheter på grund av

deras svaga ekonomiska ställning. På sätt kommissionen framhållit torde

en av de mest bidragande orsakerna till att anmälan rörande bristande tillgång

å husbehovsvirke underlåtits vara att söka däri, att preklusionstiden

för anmälan bestämts alltför kort. Med hänsyn till det anförda finner jag

i likhet med kommissionen, att billigheten kräver, att åtgärder från statsmakternas

sida vidtagas i syfte att bispringa innehavarna av ifrågavarande

husbehovsskogar.

Beträffande de olika möjligheter, som i ärendet ifrågasatts till bringande

av hjälp åt innehavarna av husbehovsskogarna, anser jag den utväg, som

vissa skogsinnehavare förordat, nämligen att lämpliga skogsområden av

kronomark med äganderätt skola tilldelas de fastigheter med husbehovsskogar,

å vilka virke för husbehov saknas, icke böra ifrågakomma. En dylik

åtgärd skulle i realiteten innebära ett upprivande av de genom lagakraftvunna

utslag avslutade avvittringsförfarandena. Det är ock att märka, att

härigenom skulle de innehavare av husbehovsskogar, som underlåtit att

opaginerad Kontrollera mot PDF

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

13

begagna sig av den möjlighet husbehovsskogslagen erbjudit för erhållande

av utsyning av husbehovsvirke, komma i ett bättre läge än de som begagnat

samma möjlighet, i det att de förra finge utvidgat sina fastigheters områden.

Icke heller finner jag mig kunna biträda det av vissa skogsstatstjänstemän i

yttrandena upptagna förslaget, att utsyning av husbehovsvirke, i fall då brist å

sådant virke föreligger i fråga om husbehovsskog, skall få ske å vederbörande

allmänningsskog. Såsom kommissionen framhållit innebär ett bifall

till detta förslag ett obehörigt ingrepp i övriga delägares rätt till allmänningsskogen.

Enligt min mening torde den lämpligaste lösningen av

det föreliggande spörsmålet vara den, att på sätt kommissionen föreslagit

ifrågavarande innehavare av husbehovsskogar medgives viss utsyningsrätt å

kronan tillhörig skog.

Den av mig nu förordade utsyningsrätten å kronoskog torde i överensstämmelse

med vad kommissionen ifrågasatt böra i huvudsak givas samma innehåll

som den i 3 § tredje stycket husbehovsskogslagen stadgade utsyningsrätten

å allmänningsskog. Denna bestämning av utsyningsrättens omfattning

innebär, att innehavare av husbehovsskog med bristande tillgång å husbehovsvirke,

vilka underlåtit att inom föreskriven tid göra anmälan om berörda

brist för erhållande av utsyning å allmänningsskog, i stort sett försättas i

samma läge som örn de icke genom berörda underlåtenhet försuttit sin rätt.

För erhållande av nu ifrågasatta utsyningsrätt bör alltså i enlighet med det

anförda gälla, att skogstillgången å husbehovsskogen vid tillträdet efter fullbordad

avvittring haft otillfredsställande sammansättning, och att till följd

därav skogstillgången då varit otillräcklig att förse fastigheten med nödigt

husbehovsvirke. Givet är att för medgivande av den utsyningsrätt, varom nu

är fråga, bör gälla, att utsyning enligt 3 § tredje stycket husbehovsskogslagen

icke erhållits. På sätt kommissionen närmare uttalat bör utsyningsrätten

avse den virkeskvantitet, som beräknas åtgå för tillgodoseende av fastighetens

husbehov under tiden från tillträdet efter fullbordad avvittring intill dess

skogen å fastigheten erhållit en tillfredsställande sammansättning. Avdrag

bör dock därvid göras för det husbehovsvirke, som under samma tid kan uttagas

från fastighetens skog. Vid bedömande av frågan, huruvida skogstillgången

i varje särskilt fall är otillräcklig, torde i enlighet med vad kommissionen

framhållit hänsyn icke böra tagas till sådan ökning i husbehovet, som

kan hava ägt rum efter tillträdet och då ej bort förutsättas. Den nu förordade

utsyningsrätten bör ej avse inhvsingslägenheter. Enligt husbehovsskogslagen

tillkom nämligen den i 3 § tredje stycket upptagna utsyningsrätten ej

innehavare av sådana lägenheter. Den av domänstyrelsen i dess yttrande ifrågasatta

begränsningen av den föreslagna utsyningsrätten att avse allenast sådana

fastigheter, som efter avvittringen ej avyttrats till ny ägare, torde icke

böra genomföras. Ifrågavarande utsyningsrätt är nämligen såsom även framgår

av vad jag inledningsvis anfört betingad av ett socialt intresse, att innehavarna

av de fastigheter, varom här är fråga, erhålla erforderligt husbehovsvirke.

Vad kammarkollegiet erinrat mot förslaget finner jag av samma

skäl icke vara av beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i detsamma.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.

På sätt kommissionen förordat torde innehavare av husbehovsskog, som

medgivits nu ifrågavarande utsyningsrätt, såsom regel erhålla fri förfoganderätt

över virket. Den myndighet, som prövar frågan örn medgivande av utsyningsrätt,

bör emellertid äga befogenhet att, där så finnes lämpligt, meddela

föreskrift därom att utsynat virke skall användas för husbehov.

Den utsyningsrätt, som jag här förordat, bör upplåtas allenast å sådan

kronomark, varå domänstyrelsen disponerar över skogstillgången, nämligen

kronoparker, kronoöverloppsmarker och oavmätta kronomarker. Utsyningen

av den medgivna virkeskvantiteten bör i enlighet med vad kommissionen

föreslagit ske på en gång samt virket uttagas av fastighetsinnehavaren

inom fem år efter utsyningen.

Även i fråga om förfarandet vid beviljande av den av mig nu förordade

utsyningsrätten kan jag i huvudsak ansluta mig till vad kommissionen föreslagit.

Ansökan om erhållande av utsyningsrätt torde sålunda böra ingivas

till länsstyrelsen. Ansökningen bör vara ingiven inom fem år efter det bestämmelserna

örn utsyningsrätten trätt i kraft. Det bör åligga länsstyrelsen,

därest denna icke finner uppenbart, att ansökningen icke kan bifallas, att

verkställa erforderliga undersökningar rörande den fastighet, som avses i ansökningen,

och de skogliga förhållandena å densamma samt i fråga örn möjligheterna

att å närbelägen kronoskog erhålla husbehovsvirke för fastigheten.

Denna undersökning bör av länsstyrelsen uppdragas åt person, som

länsstyrelsen finner äga nödiga kvalifikationer för uppdraget. Att såsom

kommissionen föreslagit ovillkorligen fordra högre skoglig utbildning hos den

som skall företaga undersökningen synes icke nödvändigt. Avgörandet av

ansökning om utsyningsrätt torde på sätt kommissionen förordat böra ankomma

på Kungl. Majit. Därest ansökning bifalles, bör det åligga vederbörande

skogsstatstjänsteman att utsyna och utstämpla den virkeskvantitet,

som avses i Kungl. Maj :ts beslut. Det bör därjämte tillkomma denna tjänsteman

att i samband härmed meddela erforderliga föreskrifter rörande avverkningen

och bortforslingen av det utsynade virket ävensom att kontrollera

dessas efterlevnad.

Medgivande av nu förordade rätt till utsyning lärer förutsätta riksdagens

samtycke. Sedan detta inhämtats, torde det böra ankomma på Kungl. Majit

att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.

Vad angår de kostnader, som komma att uppstå till följd av medgivande

av den nu ifrågasatta utsyningsrätten, anser jag, att någon ersättning av

statsmedel till domänfonden för det utsynade virket, på sätt domänstyrelsen

och vissa skogsstatstjänstemän yrkat, icke bör lämnas. I allmänhet måste

utsyning till innehavare av fastigheter med husbehovsskog på grund av fastigheternas

ofta isolerade och ogynnsamma läge ske å skogstrakter, som äro

ur avsättningssynpunkt olämpligt belägna. Rotvärdet å ifrågavarande virke

torde därför vara mycket ringa, örn — i de flesta fall — ens något. Däremot

anser jag i likhet med kommissionen, att kostnaderna för verkställande av

förutnämnda undersökningar ävensom för utsyning och stämpling av virket

opaginerad Kontrollera mot PDF

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93. 15

samt för kontroll över avverkning och bortforsling böra bestridas av allmänna

medel. Mot den av kommissionen verkställda beräkningen av berörda

kostnader torde i huvudsak intet vara att erinra. Det torde alltså kunna beräknas,

att dessa kostnader komma att i medeltal per år belöpa sig till 4,000

kronor under de fem första åren, varunder utsyning kan komma i fråga, och

till 1,500 kronor under de därefter följande fem åren. Till täckande av kostnaderna

torde böra anvisas ett särskilt anslag, vilket bör få naturen av reservationsanslag.

»

Enär Kungl. Maj:ts föreliggande framställning icke föranleder någon utskottets

erinran, hemställer utskottet,

att riksdagen må

dels medgiva, att, där skogstillgången å särskild husbehovsskog

inom Västerbottens eller Norrbottens läns lappmarker

befinnes otillräcklig att förse fastigheten med nödigt

husbehovsvirke, fastighetens innehavare må i huvudsak under

de villkor och i den ordning departementschefen angivit

medgivas rätt att till fyllande av sådan brist erhålla fri utsyning

av husbehovsvirke å kronomark,

dels ock att till Kostnader i samband med upplåtande av

viss utsyningsrätt å kronoskogar i Västerbottens eller Norrbottens

län för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 4,000 kronor.

Stockholm den 24 maj 1938.

På jordbruksutskottets vägnar:

C. J. JOHANSSON.

Utskottet.

Närvarande: se utlåtande nr 92.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:374 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens län förseende med husb a1 i texten