Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens lån förseende med husbehovsvirke.
1938-05-24 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
JoU 1938:93, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens lån förseende med husbehovsvirke.
Dokumentets text
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.
11
Nr 93.
Ankom till riksdagens kansli den 24 maj 1938 kl. 4 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens
lån förseende med husbehovsvirke.
(2:a avd.)
I en till riksdagen den 31 mars 1938 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 269, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels medgiva, att, där skogstillgången å särskild husbehovsskog inom ''Västerbottens
eller Norrbottens läns lappmarker befinnes otillräcklig att förse
fastigheten med nödigt husbehovsvirke, fastighetens innehavare må i huvudsak
under de villkor och i den ordning föredragande departementschefen angivit
medgivas rätt att till fyllande av sådan brist erhålla fri utsyning av husbehovsvirke
å kronomark,
dels ock att till Kostnader i samband med upplåtande av viss utsyningsrätt
å kronoskogar i Västerbottens eller Norrbottens lån för budgetaret 1938/1939
anvisa ett reservationsanslag av 4,000 kronor.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till propositionen.
Den 20 juni 1935 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla dels en utredningsman för att i enlighet med de av departementschefen
i anförande till statsrådsprotokollet samma dag angivna
riktlinjer verkställa utredning och avgiva förslag beträffande vissa skogslagstiftningsfrågor
och dels i mån av behov sakkunniga personer att med
utredningsmannen deltaga i överläggningar i ämnet. Med stöd av detta bemyndigande
tillkallade chefen för jordbruksdepartementet den 28 juni 1935
såsom utredningsman hovrättsrådet i Svea hovrätt T. W. G. Sjöfors. Att
såsom sakkunniga med honom deltaga i överläggningar rörande fråga om
ny lagstiftning för husbehovsskogar i Västerbottens och Norrbottens län utsåg
departementschefen den 20 juli 1936, dåvarande byråchefen i domänstyrelsen
G. G. Cassel, länsjägmästaren i Västerbottens län K. E. Kallin, dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare hemmansägaren P. J. Näslund
i Åsele samt ledamoten av riksdagens andra kammare redaktören O.
W. Lövgren i Boden. Utredningsmannen och de sakkunniga, vilka antagit be
-
12
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.
nämningen skogslagkommissionen, avgåvo den 23 december 1936 betänkande
med förslag till lagstiftning angående särskilda husbehovsskogar m. m. (Statoff.
utr. 1937: 5). över betänkandet hava efter remiss yttranden avgivits av
kammarkollegiet, domänstyrelsen jämte vederbörande skogsstatstjänstemän,
statskontoret, riksräkenskapsverket, kommunikationsverkens lönenämnd
samt länsstyrelserna, skogsvårdsstyrelserna och hushållningssällskapens förvaltningsutskott
i Västerbottens och Norrbottens län, landstingets i Västerbottens
län förvaltningsutskott, ävensom centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas
förbund, Norrlands skogsvårdsförbund, skogsägarnas riksförbund samt
ett stort antal delägare i nämnda skogar.
I förenämnda betänkande har skogslagkommissionen framlagt — förutom
förslag till lagstiftning rörande de särskilda husbehovsskogarna — förslag
till åtgärder för att förse vissa av de fastigheter, vartill berörda skogar höra
och vilka till följd av skogarnas dåliga beskaffenhet sakna nödigt virke för
husbehov, med sådant virke. I årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln,
punkt 194, har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avbidan på den
proposition i ämnet, som kunde bliva riksdagen förelagd, till kostnaderna för
dylika åtgärder för budgetåret 1938/1939 beräkna ett reservationsanslag av
4,000 kronor.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»Av den av kommissionen verkställda utredningen torde framgå, att ett ej
ringa antal innehavare av husbehovsskogar underlåtit att inom ett år efter
tillträdet av fastigheterna jämlikt 3 § tredje stycket husbehovsskogslagen
göra anmälan rörande bristande tillgång å husbehovsvirke å skogen och till
följd härav icke erhållit utsyning till fyllande av bristen å närmaste avvittringslaget
tillhöriga allmänningsskog enligt bestämmelserna i nämnda
lagrum. Brist å husbehovsvirke föreligger alltjämt beträffande flertalet av
de fastigheter, i fråga om vilka sådan anmälan underlåtits. Denna brist
torde vålla innehavarna av fastigheterna betydande svårigheter på grund av
deras svaga ekonomiska ställning. På sätt kommissionen framhållit torde
en av de mest bidragande orsakerna till att anmälan rörande bristande tillgång
å husbehovsvirke underlåtits vara att söka däri, att preklusionstiden
för anmälan bestämts alltför kort. Med hänsyn till det anförda finner jag
i likhet med kommissionen, att billigheten kräver, att åtgärder från statsmakternas
sida vidtagas i syfte att bispringa innehavarna av ifrågavarande
husbehovsskogar.
Beträffande de olika möjligheter, som i ärendet ifrågasatts till bringande
av hjälp åt innehavarna av husbehovsskogarna, anser jag den utväg, som
vissa skogsinnehavare förordat, nämligen att lämpliga skogsområden av
kronomark med äganderätt skola tilldelas de fastigheter med husbehovsskogar,
å vilka virke för husbehov saknas, icke böra ifrågakomma. En dylik
åtgärd skulle i realiteten innebära ett upprivande av de genom lagakraftvunna
utslag avslutade avvittringsförfarandena. Det är ock att märka, att
härigenom skulle de innehavare av husbehovsskogar, som underlåtit att
opaginerad Kontrollera mot PDF
J ordbruksutskottets utlåtande Nr 93.
13
begagna sig av den möjlighet husbehovsskogslagen erbjudit för erhållande
av utsyning av husbehovsvirke, komma i ett bättre läge än de som begagnat
samma möjlighet, i det att de förra finge utvidgat sina fastigheters områden.
Icke heller finner jag mig kunna biträda det av vissa skogsstatstjänstemän i
yttrandena upptagna förslaget, att utsyning av husbehovsvirke, i fall då brist å
sådant virke föreligger i fråga om husbehovsskog, skall få ske å vederbörande
allmänningsskog. Såsom kommissionen framhållit innebär ett bifall
till detta förslag ett obehörigt ingrepp i övriga delägares rätt till allmänningsskogen.
Enligt min mening torde den lämpligaste lösningen av
det föreliggande spörsmålet vara den, att på sätt kommissionen föreslagit
ifrågavarande innehavare av husbehovsskogar medgives viss utsyningsrätt å
kronan tillhörig skog.
Den av mig nu förordade utsyningsrätten å kronoskog torde i överensstämmelse
med vad kommissionen ifrågasatt böra i huvudsak givas samma innehåll
som den i 3 § tredje stycket husbehovsskogslagen stadgade utsyningsrätten
å allmänningsskog. Denna bestämning av utsyningsrättens omfattning
innebär, att innehavare av husbehovsskog med bristande tillgång å husbehovsvirke,
vilka underlåtit att inom föreskriven tid göra anmälan om berörda
brist för erhållande av utsyning å allmänningsskog, i stort sett försättas i
samma läge som örn de icke genom berörda underlåtenhet försuttit sin rätt.
För erhållande av nu ifrågasatta utsyningsrätt bör alltså i enlighet med det
anförda gälla, att skogstillgången å husbehovsskogen vid tillträdet efter fullbordad
avvittring haft otillfredsställande sammansättning, och att till följd
därav skogstillgången då varit otillräcklig att förse fastigheten med nödigt
husbehovsvirke. Givet är att för medgivande av den utsyningsrätt, varom nu
är fråga, bör gälla, att utsyning enligt 3 § tredje stycket husbehovsskogslagen
icke erhållits. På sätt kommissionen närmare uttalat bör utsyningsrätten
avse den virkeskvantitet, som beräknas åtgå för tillgodoseende av fastighetens
husbehov under tiden från tillträdet efter fullbordad avvittring intill dess
skogen å fastigheten erhållit en tillfredsställande sammansättning. Avdrag
bör dock därvid göras för det husbehovsvirke, som under samma tid kan uttagas
från fastighetens skog. Vid bedömande av frågan, huruvida skogstillgången
i varje särskilt fall är otillräcklig, torde i enlighet med vad kommissionen
framhållit hänsyn icke böra tagas till sådan ökning i husbehovet, som
kan hava ägt rum efter tillträdet och då ej bort förutsättas. Den nu förordade
utsyningsrätten bör ej avse inhvsingslägenheter. Enligt husbehovsskogslagen
tillkom nämligen den i 3 § tredje stycket upptagna utsyningsrätten ej
innehavare av sådana lägenheter. Den av domänstyrelsen i dess yttrande ifrågasatta
begränsningen av den föreslagna utsyningsrätten att avse allenast sådana
fastigheter, som efter avvittringen ej avyttrats till ny ägare, torde icke
böra genomföras. Ifrågavarande utsyningsrätt är nämligen såsom även framgår
av vad jag inledningsvis anfört betingad av ett socialt intresse, att innehavarna
av de fastigheter, varom här är fråga, erhålla erforderligt husbehovsvirke.
Vad kammarkollegiet erinrat mot förslaget finner jag av samma
skäl icke vara av beskaffenhet att böra föranleda någon ändring i detsamma.
14
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93.
På sätt kommissionen förordat torde innehavare av husbehovsskog, som
medgivits nu ifrågavarande utsyningsrätt, såsom regel erhålla fri förfoganderätt
över virket. Den myndighet, som prövar frågan örn medgivande av utsyningsrätt,
bör emellertid äga befogenhet att, där så finnes lämpligt, meddela
föreskrift därom att utsynat virke skall användas för husbehov.
Den utsyningsrätt, som jag här förordat, bör upplåtas allenast å sådan
kronomark, varå domänstyrelsen disponerar över skogstillgången, nämligen
kronoparker, kronoöverloppsmarker och oavmätta kronomarker. Utsyningen
av den medgivna virkeskvantiteten bör i enlighet med vad kommissionen
föreslagit ske på en gång samt virket uttagas av fastighetsinnehavaren
inom fem år efter utsyningen.
Även i fråga om förfarandet vid beviljande av den av mig nu förordade
utsyningsrätten kan jag i huvudsak ansluta mig till vad kommissionen föreslagit.
Ansökan om erhållande av utsyningsrätt torde sålunda böra ingivas
till länsstyrelsen. Ansökningen bör vara ingiven inom fem år efter det bestämmelserna
örn utsyningsrätten trätt i kraft. Det bör åligga länsstyrelsen,
därest denna icke finner uppenbart, att ansökningen icke kan bifallas, att
verkställa erforderliga undersökningar rörande den fastighet, som avses i ansökningen,
och de skogliga förhållandena å densamma samt i fråga örn möjligheterna
att å närbelägen kronoskog erhålla husbehovsvirke för fastigheten.
Denna undersökning bör av länsstyrelsen uppdragas åt person, som
länsstyrelsen finner äga nödiga kvalifikationer för uppdraget. Att såsom
kommissionen föreslagit ovillkorligen fordra högre skoglig utbildning hos den
som skall företaga undersökningen synes icke nödvändigt. Avgörandet av
ansökning om utsyningsrätt torde på sätt kommissionen förordat böra ankomma
på Kungl. Majit. Därest ansökning bifalles, bör det åligga vederbörande
skogsstatstjänsteman att utsyna och utstämpla den virkeskvantitet,
som avses i Kungl. Maj :ts beslut. Det bör därjämte tillkomma denna tjänsteman
att i samband härmed meddela erforderliga föreskrifter rörande avverkningen
och bortforslingen av det utsynade virket ävensom att kontrollera
dessas efterlevnad.
Medgivande av nu förordade rätt till utsyning lärer förutsätta riksdagens
samtycke. Sedan detta inhämtats, torde det böra ankomma på Kungl. Majit
att meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.
Vad angår de kostnader, som komma att uppstå till följd av medgivande
av den nu ifrågasatta utsyningsrätten, anser jag, att någon ersättning av
statsmedel till domänfonden för det utsynade virket, på sätt domänstyrelsen
och vissa skogsstatstjänstemän yrkat, icke bör lämnas. I allmänhet måste
utsyning till innehavare av fastigheter med husbehovsskog på grund av fastigheternas
ofta isolerade och ogynnsamma läge ske å skogstrakter, som äro
ur avsättningssynpunkt olämpligt belägna. Rotvärdet å ifrågavarande virke
torde därför vara mycket ringa, örn — i de flesta fall — ens något. Däremot
anser jag i likhet med kommissionen, att kostnaderna för verkställande av
förutnämnda undersökningar ävensom för utsyning och stämpling av virket
opaginerad Kontrollera mot PDF
Jordbruksutskottets utlåtande Nr 93. 15
samt för kontroll över avverkning och bortforsling böra bestridas av allmänna
medel. Mot den av kommissionen verkställda beräkningen av berörda
kostnader torde i huvudsak intet vara att erinra. Det torde alltså kunna beräknas,
att dessa kostnader komma att i medeltal per år belöpa sig till 4,000
kronor under de fem första åren, varunder utsyning kan komma i fråga, och
till 1,500 kronor under de därefter följande fem åren. Till täckande av kostnaderna
torde böra anvisas ett särskilt anslag, vilket bör få naturen av reservationsanslag.
»
Enär Kungl. Maj:ts föreliggande framställning icke föranleder någon utskottets
erinran, hemställer utskottet,
att riksdagen må
dels medgiva, att, där skogstillgången å särskild husbehovsskog
inom Västerbottens eller Norrbottens läns lappmarker
befinnes otillräcklig att förse fastigheten med nödigt
husbehovsvirke, fastighetens innehavare må i huvudsak under
de villkor och i den ordning departementschefen angivit
medgivas rätt att till fyllande av sådan brist erhålla fri utsyning
av husbehovsvirke å kronomark,
dels ock att till Kostnader i samband med upplåtande av
viss utsyningsrätt å kronoskogar i Västerbottens eller Norrbottens
län för budgetåret 1938/1939 under nionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 4,000 kronor.
Stockholm den 24 maj 1938.
På jordbruksutskottets vägnar:
C. J. JOHANSSON.
Utskottet.
Närvarande: se utlåtande nr 92.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:374 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för vissa fastigheters i Västerbottens och Norrbottens län förseende med husb a1 i texten