Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen örn vägdistrikt. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 120 av herr Pettersson i Dahl m. fl. och nr 235 av herr Lindmark samt nr 152 av herr Jacobson m. fl. och nr 236 av herr Lindmark.

1938-04-26 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1938:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om vissa ändringar i lagen örn vägdistrikt. Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 120 av herr Pettersson i Dahl m. fl. och nr 235 av herr Lindmark samt nr 152 av herr Jacobson m. fl. och nr 236 av herr Lindmark.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 27 april 1938 kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om vissa ändringar i lagen örn vägdistrikt.

Konstitutionsutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft de

inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionerna nr 120 av

herr Pettersson i Dahl m. fl. och nr 235 av herr Lindmark samt nr 152 av

herr Jacobson m. fl. och nr 236 av herr Lindmark.

I motionen II: 120 hemställes, »att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.

Majit hemställa, att Kungl. Majit efter nödig beredning av frågan måtte för

nästa års riksdag framlägga de förslag till likställighet mellan samtliga skatteunderlag

vid vägskattens utgörande, vartill denna beredning må föranleda».

I motionen 11:235 hemställes, »att riksdagen må i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla örn utredning angående verkningarna av de vid 1933 års riksdag

beslutade vägskattegrunderna samt för 1939 års riksdag framlägga förslag

till sådan ändring av § 56 Lag 7 juni 1934 om vägdistrikt, att full likställighet

i fråga om vägskattebördans fördelning på de olika beskattningsföremålen

erhålles».

I motionen lii 152 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om förslag till sådan ändring i lagen om vägdistrikt, att val av

vägstämmoombud må i kommuner, som äro indelade i flera valdistrikt, äga

rum inför respektive valnämnder».

I motionen 11:236 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Majit anhålla om utredning rörande sådan ändring i lagen örn vägdistrikt,

att där kommunalstämman så beslutar val av vägstämmoombud i kommun,

som äro indelade i valdistrikt, skola äga rum inför respektive valnämnder.

Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda förslagen får utskottet

hänvisa till vederbörande motioner.

Enligt 1734 års lag ålåg det allmänna vägliållningsbesväret på landet uteslutande

den i mantal satta jorden. Denna princip bibehölls orubbad ända

lill 1891 års vägreform, då besväret utsträcktes till andra beskattningsföremål

och fördelades sålunda, att jordbruksfastighet, med undantag av staten

eller menighet tillhöriga allmänningsskogar, skulle påföras en vägfyrk —

den nya repartitionsenheten — för varje 100 kronor av taxeringsvärdet, att

nämnda skogar, frälseränta, till bevillning taxerad annan fastighet med taxeringsvärde

av minst 800 kronor ävensom staten tillhörig dylik fastighet, såvitt

inkomst därav droges och taxeringsvärdet uppginge till minst nyssnänmBihang

till riksdagens protokoll 1938. 5 sami. 2 avd. Nr 13.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

da belopp, skulle påföras en vägfyrk för varje 400 kronor av taxeringsvärdet,

samt att inkomst skulle påföras en vägfyrk för varje 30 kronor av den till bevillning

beskattningsbara andelen därav. Vägskatt erlades icke för taxerade

inkomster under 1,000 kronor och ej heller för vissa slag av inkomster. Den

lindring för jordbruket i väghållningsbesväret, som 1891 års väglag innebar,

ansågs emellertid icke tillräcklig, och revision av lagen påyrkades snart.

Sådan företogs första gången år 1905 och följdes av ny ändring år 1927. Även

efter sistnämnda ändring voro dock fastigheterna och särskilt jordbruksfastigheterna

avsevärt högre beskattade än den till kommunal inkomstskatt

beskattningsbara inkomsten. Sålunda beskattades inkomst av jordbruksfastighet

tre gånger och inkomst av annan fastighet två gånger hårdare än

vanlig inkomst. Vägskattebördans fördelning kom därefter under prövning

av 1929 års vägsakkunniga. De sakkunniga — som övervägt frågan om

vägskattebördans utgörande efter samma grunder som den allmänna kommunalskatten

— yttrade bl. a., att då vägskattens utgörande enligt de allmänna

kommunalskattegrunderna skulle medföra en plötslig, synnerligen

genomgripande förändring i bestående skatteförhållanden, något som ansåges

böra undvikas, hade de stannat vid att föreslå en till sina verkningar mindre

långt gående ändring, nämligen att all fastighet skulle påföras en fyrk för

varje 200 kronor av tax.-värdet, medan inkomst oförändrat skulle påföras

en fyrk för varje 15 kronor av det beskattningsbara beloppet. De sakkunniskas

förslag framfördes motionsvis vid 1933 års riksdag och vann riksdagens

bifall. I lagen om vägdistrikt den 7 juni 1934 inflöto de år 1933 antagna

vägskattegrunderna utan egentlig saklig ändring. I formellt hänseende

undergingo de däremot fullständig omarbetning i samband med införande av

särskilda s. k. vägskattekronor. Sålunda gäller nu, att för varje skattekrona,

som enligt kommunalskattelagen påförts skattskyldig såsom underlag för

fastighetsskatt, skola påföras honom, såvitt angår jordbruksfastighets jordbruksvärde

samt tomt- och industrivärde så ock annan fastighet, en och en

halv vägskattekrona samt, såvitt angår jordbruksfastighets skogsvärde, en

och trefjärdedels vägskattekrona. För varje skattekrona, som enligt kommunalskattelagen

påförts skattskyldig såsom underlag för kommunal inkomstskatt,

skall påföras honom en vägskattekrona; dock skall i fråga örn

fysisk person, som för kommunal inkomstskatt i hemortskommunen påförts

mindre än tre skattekronor, sådan påföring därstädes icke äga rum.

I propositionen till 1934 års riksdag med förslag till lag om allmänna vägar

m. m. föreslogs, att vägdistrikts beslutanderätt skulle utövas av ombud,

vilka skulle väljas å kommunalstämma eller, i kommun där kommunalfullmäktige

funnes, av dessa. Enligt propositionen skulle sålunda de vanliga

kommunala rösträttsgrunderna komma att gälla. Vid propositionens behandling

i riksdagen beslöts emellertid sådan ändring i det framlagda förslaget,

att rösträtt å kommunalstämma för val av ombud tillkommer en var i

kommunens gemensamma angelägenheter röstberättigad man eller kvinna,

som jämlikt näst föregående årets taxeringslängder är skyldig att erlägga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

3

vägskatt till distriktet; varje röstberättigad äger en röst; rösträtt får icke utövas

av den, vilken häftar för skatt, som nyss nämnts och som förfallit

till betalning under de tre sistförfIllina kalenderåren. Införandet av andra

rösträttsgrunder än de vanliga kommunala för val av vägdistriktens representantförsamlingar

medförde som konsekvens bl. a., att särskild röstlängd

för val av vägstämmoombud måste upprättas samt att valet av ombud för

kommunen, där kommunalfullmäktige finnas, icke kunde anförtros åt dessa.

Valet skall därför enligt lagen örn vägdistrikt i samtliga kommuner förrättas

å kommunalstämma. Att låta valet äga rum distriktsvis inför vederbörande

valnämnder ansågs icke vara erforderligt, särskilt i betraktande av

att antalet röstberättigade skulle bliva avsevärt lägre än vid kommunalval i

teknisk mening. — Vid 1936 års och 1937 års riksdagar väcktes motioner

om att de i den nyssnämnda propositionen vid 1934 års riksdag föreslagna

grunderna för rösträtt vid val av vägstämmoombud skulle ersätta de i vägdistriktslagen

stadgade. Konstitutionsutskottet avstyrkte vid båda tillfällena

motionerna. År 1936 avslogos de också av riksdagen men år 1937 förföll

frågan örn skrivelse i motionernas syfte i följd av kamrarnas skiljaktiga beslut:

första kammaren biföll utskottets hemställan, medan andra kammaren

biföll ett inom utskottet reservationsvis framfört skrivelseförslag.

Utskottet. Föreliggande motioner avse dels åvägabringande av likställighet

mellan fastighet och inkomst vid vägskattens utgörande, dels sådan ändring

av bestämmelserna om val av vägstämmoombud, att dessa val skola obligatoriskt

eller fakultativt verkställas inför valnämnderna i stället för å kommunalstämma.

Beträffande den förra frågan finner utskottet, särskilt med hänsyn till den

hastiga utveckling av den interkommunala biltrafiken och hela vägväsendets

anpassning därefter, vilken ägt och alltjämt äger rum, de skäl, som tidigare

må hava funnits för en hårdare belastning av fastighet än av andra beskattningsunderlag

vid vägskattens utgörande, icke längre vara bärande och en utjämning

till likställighet mellan fastighet och inkomst såsom vägskatteunderlag

berättigad. Huruvida denna utjämning bör, med hänsyn till vägdistriktens

regelmässigt i förhållande till kommunerna större omfattning, även avse

en ändring av den garantiskatteplikt som nu åvilar fastighet, är en fråga, som

det icke tillhör utskottet att upptaga, då den omedelbart sammanhänger med

den allmänna kommunalbeskattningen och sålunda icke är av kommunallags

natur. Ej heller tillkommer det utskottet att ingå på den i motionen II: 120

berörda frågan örn förhållandet mellan landsbygd och stad beträffande vägväsendet,

då denna fråga reglerats i väglagens §§ 14 ff., vilka falla under annat

utskotts behörighet; utskottet finner dock önskligt att vid en utredning

örn vägskattebördans utjämning icke blott vägdistriktslagens utan också väglagens

bestämmelser bliva beaktade. Vägskattens nära sammanhang med

och beroende av den allmänna kommunalbeskattningen gör det nämligen

efter utskottets uppfattning nödvändigt, att en närmare utredning verkställes

på vad sätt en vägskatteutjämning lämpligast bör åstadkommas och huru väg
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

beskattningen efter utjämning bör ordnas. Vid en dylik utredning kan vägorganisationens

inverkan på vägskattens storlek icke förbigås. Större vägdistrikt

medföra nämligen ökad skatteutjämning. Örn kostnaderna för genomfartsvägarna

överflyttas på staten, skulle en utjämning av grunderna

för vägskattens utgående få minskad betydelse. Dessa frågor beröras emellertid

icke i motionerna och deras bedömande faller också utanför konstitutionsutskottets

kompetensområde.

Skulle en sådan utredning visa, att vägskatten bör utgå efter alldeles samma

grunder som den allmänna kommunalskatten, uppstår helt naturligt frågan,

örn icke därefter val av vägstämmoombud böra överföras till kommunalfullmäktige,

där sådana finnas. Att den nuvarande anordningen av dessa val

i varje fall måste anses olämplig, såsom också motionsvis uttalats, då den nödvändiggör

valens förrättande å kommunalstämma och efter särskild röstlängd,

finner utskottet utgöra ett ytterligare skäl att den ifrågasatta utredningen

snarast företages, men anser det icke vara lämpligt att föregripa denna utredning

genom en möjligen blott tillfällig ändring av vägdistriktslagen därhän

att valen skulle ske inför valnämnderna. Lagens valföreskrifter äro nämligen

i flera avseenden bristfälliga och tarva, om de överhuvud skola bibehållas,

en allmän översyn, som knappast bör företagas, innan huvudfrågan

blivit avgjord.

Den utredning utskottet sålunda förordar har emellertid, efter vad utskottet

under hand inhämtat, av kommunalskatteberedningen i viss utsträckning

redan påbörjats och torde med visshet kunna förväntas bliva av beredningen

fullföljd. Anledning saknas under sådana förhållanden att nu förorda

särskild skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om utredning, och då det ligger

i sakens natur att de ändringar av vägdistriktslagens bestämmelser örn

val av vägstämmoombud, som må anses bliva en följd av en fullständig vägskatteutjämning,

av Kungl. Maj:t beaktas vid prövningen av de förslag, som

från kommunalskatteberedningen kunna framläggas, lärer i nuvarande läge

icke heller vara erforderligt att göra någon framställning härom hos Kungl.

Majit.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att motionerna

a) 11:235 och

b) II: 120

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda; samt

2) att motionerna

a) II: 152 och

b) 11:236

icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1938.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 13.

5

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Hallén, Strömberg*, Lindmark, Sandegård, Källman, Karl

August Johanson, Karl Bodin, Nils Andersson, Hagström*, John Björck*,

Fast*, Andersson i Ovanmyra, Lundqvist*, Eriksson i Toftered, Hällgren,

Fält, Norén*, Nolin och Nilsson i Steneberg*.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Lindmark, Bodin, Hagström, John Björck, Lundqvist, Nolin och

Nilsson i Steneberg, som ansett att utskottets yttrande bort hava följande lydelse:
»Föreliggande

motioner---å kommunalstämma.

Beträffande den---— utskotts behörighet. Vägskattens nära---

bör ordnas.

De nuvarande bestämmelserna örn val av vägstämmoombud, innefattande

att dessa val skola ske å kommunalstämma, kunna, såsom jämväl i motionerna

II: 152 och II: 236 anförts, för vissa större kommuner icke anses tillfredsställande.

Det synes emellertid utskottet som om den härutinnan ifrågasatta

utredningen lämpligen bör anstå i avvaktan på den utredning utskottet

ovan förordat örn på vad sätt likställighet ifråga örn vägskattens utgörande

lämpligen bör åvägabringas. Enligt vad utskottet under hand inhämtat har

emellertid utredning ifråga om vägbeskattningen redan av kommunalskatteberedningen

i viss utsträckning påbörjats och torde med visshet kunna förväntas

att här föreliggande fråga om likställighet i skattehänseende därvid

kommer under behandling. Vid sådant förhållande synes någon framställning

till Kungl. Maj :t i anledning av de föreliggande motionerna icke påkallad.

På grund---— åtgärd föranleda.»

Bihang till riksdagens protokoll 19.18 0 sami

2 avd. Nr 13.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.