Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18

1938-05-20 · 12 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1938:18, Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

1

Nr 18.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition till riksdagen med förslag till lag angående

rätt för Konungen att meddela förordnande örn vissa

förmåner dt statslösa med flera.

Till konstitutionsutskottets handläggning hava båda kamrarna den 29 mars

1938 hänvisat en av Kungl. Majit till riksdagen avlåten proposition, nr 260,

däri Kungl. Majit föreslagit riksdagen att antaga nedan intagna förslag till

lag angående rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner

åt statslösa m. fl.

Beträffande motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget får

utskottet hänvisa till de propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll.

I övrigt får utskottet i fråga om statslösas och politiska flyktingars behandling

m. m. hänvisa till en inom utskottets kansli uppgjord som Bilaga 1 till

utlåtandet fogad P. M.

Sverige har i följd av världskriget och därefter inträffade händelser inom

sina gränser mottagit ett icke ringa antal statslösa och politiska flyktingar.

Vår lagstiftning har hittills föga beaktat deras ställning. Den behandling

ifrågavarande personer erhållit hos oss torde ändå i stort sett kunna betecknas

såsom välvillig. De hava sålunda i likhet med andra utlänningar,

som vistats här, kunnat komma i åtnjutande av fattigvård, barnavård och

sjukvård; med avseende på arbetstillstånd har en för dem förmånlig politik

tillämpats. De statslösa och de politiska flyktingarna hava dock i vissa hänseenden

varit sämre ställda än andra utlänningar, därigenom att de i allmänhet

varit utestängda från möjligheten att erhålla åtskilliga förmåner, vilka

enligt överenskommelser, träffade av Konungen under förutsättning av reciprocitet,

tillkomma eller kunna tillkomma medborgare i annat land. Det i den

nu förevarande propositionen framlagda lagförslagets huvudsyfte är enligt föredragande

departementschefens uttalande, att för de statslösa och med dem

jämförliga personer efter Konungens förordnande öppna tillgång till förmåner

av angiven art, vilka utgå vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet

och arbetslöshet. Det principiellt berättigade i en lagstiftning med dylikt syftemål

lärer icke kunna bestridas. Humanitära skäl tala för att Sverige i sin

mån bidrager till de från Nationernas förbund utgående strävandena att förbättra

de statslösas oell de politiska flyktingarnas i flera hänseenden bekymmersamma

ställning. De senare befinna sig i ett vida sämre läge än sina

Bihang lill riksdagens protokoll 1938. 5 sand. 2 avd. Nr 18.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

forna landsmän och flertalet utlänningar överhuvud taget, vilka icke äro berövade

bistånd från myndigheterna i det egna landet. Ehuru lagförslaget

å ena sidan beaktar de humanitära synpunkterna på flyktingsfrågan

m. m., riskerar man å andra sidan icke genom ett bifall till detsamma, att vårt

lands egna intressen behöva åsidosättas. Möjligheten att mot icke önskvärda

utlänningar föra en restriktiv politik kvarstår alltjämt. Den nya utlänningslagen,

vars regler icke skulle rubbas av den nu föreslagna lagstiftningens

genomförande, förlänar nämligen myndigheterna betydande möjligheter i

syfte att förhindra invandring till vårt land av mindre önskvärda element.

Utöver vad som redan anförts finner sig utskottet endast föranlåtet uttala

det önskemålet, att frågan, om icke staten skäligen borde åtaga sig hela den

kostnad som den föreslagna lagstiftningens genomförande skulle medföra, synes

vara förtjänt att tagas under förnyat övervägande. Utskottet hemställer

alltså,

att riksdagen med bifall till den förevarande propositionen

ville antaga följande

Lag

angående rätt för Konungen att meddela förordnande om vissa förmåner

åt statslösa med flera.

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Härigenom förordnas som följer:

Äger jämlikt stadgande i lag eller särskild författning Konungen under

förutsättning av ömsesidighet förordna, att viss förmån skall tillkomma medborgare

i annat land, må Konungen, i den mån skäl därtill föreligga, jämväl

förordna, att sådan förmån skall tillkomma personer, vilka icke någonstädes

äga medborgarskap eller, ehuru de äga medborgarskap, icke åtnjuta sitt

hemlands beskydd.

Vid meddelande av förordnande, som nu sagts, föreskriver Konungen de

villkor och bestämmelser som må anses erforderliga. Ej må förordnandet,

med mindre särskilda förhållanden till annat föranleda, avse annan än den

som stadigvarande vistas i riket.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

Stockholm den 20 maj 1938.

På konstitutionsutskottets vägnar:

C. A. REUTERSKIÖLD.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

3

Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Gustaf Adolf Björkman, Bergman, Källman, Rahmn,

Karl Bodin, Nils Andersson, Anders Andersson, Härdin, Karl Andersson, Fast,

Vougt, Lundqvist*, Eriksson i Tofvered, Fält, Mosesson*, Hellberg*, Norén,

Sundström i Skövde och Wolgast.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservationer:

1) av herr Reuterskiöld, som, med instämmande i övrigt i den av herr

Björkman m. fl. avgivna reservationen, anfört:

»Innebörden av den föreslagna lagen synes vara den att, om och i den

mån Konungen finner skäl föreligga att låta statslösa personer och personer

utan sitt hemlands skydd komma i åtnjutande av alla eller vissa av de förmåner,

vilka en främmande stats medborgare kan här i riket genom ömsesidighetsavtal

med denna stat erhålla, Konungen skall äga utfärda förordning

härom med erforderliga villkor, förbehåll och bestämmelser i övrigt, oaktat

ömsesidighet beträffande dessa ej kan uppnås. Ingen prövning av fall för

fall är härvid ifrågasatt, utan förordningen skulle omfatta alla statslösa

och med dem jämställda på inbördes lika sätt. Något behov av en sådan

förordning synes icke föreligga med hänsyn till ifrågavarande personer, i

och för sig, då redan enligt gällande lag och oberoende av konventioner

fattigvårdssamhälle är skyldigt att lämna hjälp och vård åt alla därav i behov

varande ålderstigna, minderåriga och sjuka, vilka vistas inom samhället,

vare sig de äro svenska eller utländska medborgare eller statslösa och

med dem jämställda. Lagförslaget har därför betydelse blott för det fall

att Sverige skulle önska ratificera 1933 och 1938 års konventioner örn statslösa

m. fl. och de i dessa förekommande bestämmelserna örn vissa rättigheter,

dem konventionsstaterna skulle förbinda sig att tillerkänna utlänningar,

som i konventionerna avses och som äro statslösa eller med dem

jämställda.

Undersöker man dessa bestämmelser, finner man, att först och främst

rätt till vistelse och bosättning inom konventionsstats eget område skulle av

dessa stater medgivas, under vissa förbehåll, samt att med denna grundläggande

rätt skulle följa rätt att erhålla resecertifikat, som skulle berättiga till

både utresa och återresa: dessa certifikat kunna i övrigt erhålla formen av

vanliga främlingspass eller identitetscertifikat. Därjämte avse konventionsbestämmelserna

rätt att tala och svara inför domstol, att under vissa villkor

lättare erhålla arbetstillstånd än utlänning, som ej är statslös eller därmed

jämställd, att erhålla viss gynnad ställning i fråga örn olycksfall i arbete,

fattigvård och annat understöd, socialförsäkring, tillträde till ömsesidiga

understödsföreningar, till skolor och undervisningsanstalter, vidare att beskattas

på samma sätt sorn undersåtar i vederbörande konventionsstat själv

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

och att icke administrativt utvisas eller avvisas med mindre nationell säkerhet

eller allmän ordning annorlunda skulle kräva. Reglerna om fattigvård

och beskattning gälla redan nu i Sverige för statslösa lika som för utländska

medborgare.

Följden härav blir med nödvändighet den, att statslösa och med dem jämställda,

som icke falla under förbehållen, måste erhålla tillstånd att här vistas

och uppehålla sig och att den diskretionära prövningsrätt in casu, som nu tillkommer

socialstyrelsen, i dylika fall blir faktiskt, örn än icke formellt begränsad.

Härtill kommer att redan gällande lagstiftning tillägger inskränkande

betydelse vid prövning av uppehållsfrågor redan åt det faktum, att

utlänning längre tid här vistats och att han på olika sätt mer eller mindre införlivats

med det svenska samhället. Om statslösa och med dem jämställda sålunda

.skulle erhålla alla eller de flesta av de rättigheter, som andra utlänningar

i regel icke erhållit, därför att för dessas del fordras ömsesidighetsavtal, som

endast undantagsvis kommit till stånd, ligger det i sakens natur att de statslösa

och med dem jämställda icke blott privilegieras i förhållande till dem,

som äro medborgare i viss stat, utan också bliva ett slags svenska medborgare

utan dessas politiska rättigheter och skgldigheter (t. ex. värnplikt) och bliva

detta i annan ordning än för medborgarskaps vinnande är stadgat, d. v. s.

utan egen ansökan och prövning i varje särskilt fall. Den omständigheten,

att de statslösa icke kunna vända sig till eget lands representanter, saknar för

frågans bedömande all betydelse, då Kungl. Maj:t i administrativ väg kan

hänvisa dem till svensk myndighet, såsom i konventionerna också förutsättes.

Att medgiva dylika rättigheter åt statslösa och med dem jämställda över

lag kan knappast vara väl grundat och synes kunna försvaras endast om

detta är nödvändigt för att Sverige skall biträda vissa konventioner och om

sådant tillträde finnes vara för Sveriges del önskligt. Det riktigaste och lämpligaste

synes därför vara att prövningen av frågan örn de statslösas och med

dem jämställdas rättsliga ställning sker i samband med frågan om ovan antydda

konventioners ratifikation. Då denna fråga icke torde kunna av årets

riksdag behandlas, bör frågan om de statslösa m. fl. icke heller vid denna

riksdag såsom en fristående fråga avgöras, utan propositionen f. n. avslås

med begäran örn nytt förslags framläggande för den riksdag, då konventionernas

ratificering underställes riksdagens godkännande. Att ett sådant

underställande erfordras följer därav, att genom konventionerna utövningen

av såväl riksdagens beskattningsmakt som av konungs och riksdags samfällda

lagstiftningsmakt skulle i förhållande till konventionsstaterna för

framtiden begränsas, ehuru en eventuell förordning i anslutning till nu framlagda

fullmaktslag skulle medföra att vid ratifikationstillfället konventionerna

ej komme i strid med svensk lagstiftning.

Härtill kommer att dels det framlagda lagförslagets text skäligen borde

omskrivas, då den i sitt nuvarande skick kan föranleda missförstånd, t. ex.

beträffande innebörden av uttrycket »förordna», som kan avse vare sig ett generellt

eller ett kasuellt förordnande, dels åtminstone ett utkast till sådan generell

förordning, som torde vara avsedd, borde för riksdagen framläggas, dels

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

5

det synes önskligt, att frågan om den avsedda lagen skulle kunna erhålla giltighet

för viss begränsad tid underkastas en ingående omprövning.

Då dessa synpunkter med avseende å det sakliga resultatet, ehuru icke å

motiveringen, väsentligen täckas av herr Bergmans nedan intagna reservation,

skulle jag kunna ge min röst för denna, men har inom utskottet biträtt

herrar Björkmans, Hellbergs m. fl. reservation, sedan där utslagits ett mitt

yrkande örn hemställan, att riksdagen, med förklarande att föreliggande proposition

icke kunnat nu bifallas, ville hos Kungl. Majit begära till en kommande

riksdag nytt förslag i samband med framläggande till riksdagens prövning

av internationella överenskommelser i ämnet.»

2) av herrar Gustaf Adolf Björkman, Rahmn, Karl Bodin, Lundqvist och

Hellberg, vilka ansett att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»Utskottet, som i princip ansluter sig till tanken att tillerkänna statslösa

och vissa med dem likställda möjlighet att i lämplig utsträckning få del

av de sociala välfärdsinrättningar, som i vårt land stå svenska medborgare

till buds, finner, att föreliggande lagförslag i Kungl. Maj:ts proposition nr

260 ej i nu föreliggande skick kan läggas till grund för lagstiftning i frågan.

Det synes utskottet, som örn riksdagen ej kan låta sig berövas medbestämmanderätten

beträffande de förutsättningar, under vilka en dylik generell

utsträckning av sociala välfärdsanordningar, avsedda för svenska medborgare,

och under förutsättning av reciprocitet även i vissa fall för utländska

medborgare, kan äga rum även till förmån för statslösa och med

dem likställda, där sådan ömsesidighet ej kan förekomma. Utskottet anser

därför, att lagförslaget bort åtföljas av ett utkast till i förslaget förutsedd

särskild kungörelse.

Det förtjänar även närmare undersökas, örn icke det önskade resultatet

lika väl kan vinnas genom ett beaktande av den av Svea hovrätt framförda

synpunkten på en omarbetning av de skilda lagar, som äro stiftade med

avseende på de olika välfärdsanordningarna. Skulle en dylik överarbetning

ej anses lämplig, utan riksdagen besluta sig för en fullmaktslag sådan som

den föreliggande, bör densamma allenast ges temporär giltighet. Den rådande

politiska ovissheten runt örn i världen gör det ej otänkbart, att i

en kanske ej avlägsen framtid statslösa kunna rekryteras även från andra

länder än vad nu är fallet, och detta bör mana till en viss återhållsamhet

i lagstiftningen, ej minst i fråga örn dess temporära giltighet.

1 många fall ha kommunerna att svara för åtminstone en del av de kostnader,

som förorsakas av de sociala välfärdsanordningarna. Då det ej är uteslutet,

att vissa kommuner mer än andra kunna tänkas bliva hemvist för

till landet inkomna statslösa, synes det utskottet önskvärt att en mer ingående

utredning av frågan örn kostnadernas bestridande kommer till stånd.

Utskottet kan vidare ej finna, ali förebragta handlingar ge tillfredsställande

vägledning för vederbörande myndigheter att avgöra, när en främling

ej längre skall anses åtnjuta silt hemlands beskydd, ej heller för att få

klarhet i vad som skall avses med uttrycket »stadigvarande vistas i riket».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

Inför utskottet har ej framlagts övertygande skäl för, att ett omedelbart

tvingande behov av en lagstiftning sådan som den föreslagna föreligger.

Huvudmotivet till förslaget torde fastmer vara en önskan att genom detsammas

antagande ge Kungl. Maj:t en möjlighet för biträdande av de föreliggande

konventionerna. Att ge Kungl. Majit dylikt bemyndigande utan att

riksdagen själv fått tillfälle taga ställning till de förutsättningar, under vilka

konventionernas bestämmelser skola tillämpas, finner utskottet vara ett ej

önskvärt tillvägagångssätt.

Då emellertid riksdagen kan beredas tillfälle till sådan prövning, därest

Kungl. Maj :t till nästa års riksdag inkommer med proposition om biträdande

av konventinen, åtföljt av ett omarbetat lagförslag och utkast till erforderlig

kungörelse angående lagens tillämpning, får utskottet hemställa,

1) att riksdagen ville avslå Kungl. Majits proposition nr

260, samt

2) att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville begära

framläggande för nästa års riksdag av ett i anslutning till

ovan anförda synpunkter upprättat förslag till behandling

av statslösa och med dem likställda.

3) av herr Bergman, som anfört:

»Den nu föreslagna lagen är en typisk fullmaktslag. En sådan lag bör

icke erhålla en till tiden obegränsad giltighet. Denna med vårt konstitutionella

statsskick överensstämmande regel har icke iakttagits i den förevarande

propositionen. Det synes emellertid välgrundat att till en början begränsa

lagstiftningens giltighet till exempelvis tre år. Det hemställes alltså,

att riksdagen ville för sin del antaga den i propositionen

föreslagna lagen med den ändring, att slutbestämmelsen i

densamma erhåller följande lydelse: ''Denna lag träder i

kraft genast efter utfärdandet och gäller till och med den

30 juni 1941’.»

4) av herr Eriksson i Toftered, som inom utskottet biträtt ett framställt

yrkande om bifall till propositionen med villkor att konventionerna skulle

föreläggas riksdagen för godkännande.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18•

7

Bilaga 1.

P. M.

i anledning av propositionen nr 260 om statslösa» och politiska flyktingars

behandling.

Lika väl som det finns personer med medborgarskap i två eller flera länder,

finns det personer utan något medborgarskap (statslösa i inskränkt

mening). Detta förhållande kan bliva följden redan därav, att medborgarskapslagarna

i olika länder äro uppbyggda efter skiljaktiga principer. Någon

allmän folkrättslig plikt för en stat att upptaga statslösa boende på statens

territorium, som medborgare i landet, finnes icke. Detta hindrar icke,

att lagstiftningen i olika länder ofta innehåller bestämmelser med syfte att

åtminstone i viss utsträckning förhindra statslöshet. Så är t. ex. fallet med

regeln i den svenska medborgarskapslagen, att utländsk man eller utländsk

ogift kvinna, som är född i Sverige och oavbrutet här haft sin hemvist, blir

svensk medborgare vid uppnådd ålder av tjugutvå år, för så vitt han icke

avsagt sig rättigheten att bliva svensk medborgare och styrkt sig äga medborgarskap

i annat land. Här i landet födda barn till denationaliserade politiska

flyktingar bliva därför i regel som vuxna svenska medborgare, varför

flyktingsproblemet — därest icke nya omvälvningar inträffa ute i världen

— är av övergående natur om än blott betraktat på lång sikt.

De politiska flyktingarna i Sverige såväl som i andra länder äro här i

följd av asylrätten eller riktigare i följd av asylprincipen. Någon rätt till

asyl föreligger nämligen icke för den enskilde flyktingen; rätten tillkommer

asylstaten att giva asyl, vilket innebär att den stat, från vilken den enskilde

flytt, icke kan göra gällande något folkrättsligt anspråk på utlänning gentemot

asylstaten. Det är också denna regel, som kommit till uttryck i utlämningsfördragen

under de senaste etthundra åren, då flyktingar där undantagas

från utlämning för politiska brott. Regel finnes även i 1913 års lag

örn utlämning av förbrytare, enligt vilken utlämning icke får ske för politiskt

brott. Som sådant anses dock icke mord, mordförsök eller dråp å

främmande statsöverhuvud eller någon till en främmande suveräns familj

hörande person.

Antalet politiska flyktingar har — liksom antalet statslösa — under de

senaste tjugo åren avsevärt ökat i antal såväl i Sverige som i vissa andra

länder i följd av de politiska omvälvningarna under och efter världskriget.

Antalet flyktingar och statslösa hos oss uppskattas till bortåt 5,000, varav

flertalet kommit hit som en följd av händelserna i Ryssland år 1917, i Finland

ai 1918 samt i Tyskland ar 1933 och i någon mån i Österrike innevarande

år. Bland flyktingarna sakna en del medborgarskap i något land

— begreppen statslös och politisk flykting täcka varandra delvis — andra

aga visserligen formellt medborgarskap i visst land, men åtnjuta icke sitt

hemlands beskydd, vilket bl. a. brukar komma till uttryck däri, att de icke

kunna erhålla hemlandspass. Rätten till protektion i utlandet är eljest just

den rättighet som vid sidan av vissa politiska rättigheter är en av statsmedborgarskapets

väsentliga förmåner.

En rysk lag av år 1921 har denationaliserat de ryska flyktingar, som icke

inom viss tid avgåvo förklaring örn att vilja återvända till Ryssland och en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

lag av år 1924 denationaliserade den, som då icke hade gjort etet, vilket

dock utgjorde undantaget. En turkisk lag av år 1927 har denationaliserat

de turkiska flyktingar, som icke vänt tillbaka till Turkiet den dag lagen kungjordes.

En tysk lag av år 1933 överlämnade till inrikesministeriet att denationalisera

de tyska flyktingar, som handlat mot tyska intressen eller som

efter att hava uppfordrats att återvända icke vände tillbaka inom utsatt

frist. Enligt en tysk förordning den 3 februari 1938 kan en tysk medborgare,

som uppehåller sig utomlands och icke fullgör stadgad anmälningsplikt,

så länge detta sker, vägras tyska statens skydd; den som underlåter att

fullgöra anmälningsplikten på ett sätt som visar tredska och ådagalägger brott

mot trohetsplikten i förhållande till folk och stat kan enligt gällande bestämmelser

förklaras förlustig sitt medborgarskap.

Några allmänt godtagna internationella regler för behandlingen av statslösa

och politiska flyktingar finnas icke. Emellertid har frågan om sådana

regler uppmärksammats inom Nationernas Förbund beträffande de politiska

flyktingarna samt föranlett upprättandet av vissa överenskommelser,

vilka sedan omsatts i lagstadganden i ett flertal länder. Till en början tillkommo

under år 1922 och närmast följande tid vissa överenskommelser örn

utfärdande av särskilda internationellt gällande identitetscertifikat (Nansenpass)

för flyktingar från Ryssland, Armenien m. fl. länder. Med rysk flykting

avsågs därvid person av rysk härkomst som icke åtnjöte skydd av De

Socialistiska Rådsrepublikernas Union och icke förvärvat^ medborgarskap i

annat land. Sedermera har å en internationell konferens år 1933 upprättats

en konvention angående dessa flyktingars internationella ställning. Denna

konvention avser att bereda dem en mera tryggad existens överhuvud taget.

Flykting skall enligt denna konvention av det land där han stadigvarande

uppehåller sig erhålla identitetscertifikat enligt vissa närmare angivna bestämmelser.

Utvisning eller förpassning av flykting, som erhållit tillstånd

att stadigvarande vistas i landet, får endast ske, om hänsyn till allmän ordning

och säkerhet det kräver. I familjerättsliga och andra personrättsliga

hänseenden skola gälla vissa särskilda regler beträffande flyktingarna för

lösande av lagkonflikter m. m., i syfte att hindra att flyktingskapet skall

för dem medföra en försämrad ställning. Flyktingarna skola hava samma

rätt som utlänningar i allmänhet att besöka skolor och universitet samt där

åtnjuta fördelar i form av befrielse från avgifter eller tillgång till stipendier.

Flyktingarna skola åtnjuta mest gynnad nations behandling i fråga örn socialförsäkring,

rätt att bilda eller vara medlemmar i föreningar till ömsesidigt

bistånd samt rätt till ersättning till dem själva eller deras rättsinnehavare

för olycksfall i arbete inom landet. Flyktingar, som uppehålla sig

inom landet, skola komma i åtnjutande av mest gynnad nations behandling

i avseende å bistånd och understöd då de äro arbetslösa eller lida av fysiska

och psykiska sjukdomar eller då de i följd av ålderdom eller invaliditet äro

oförmögna att förtjäna sitt uppehälle. Motsvarande skall gälla i fråga örn

understöd åt barn, så ock åt kvinnor vid havandeskap. Ej heller skola sådana

flyktingar betala högre skatter eller andra allmänna avgifter än landets

egna medborgare. Flyktingar, som äro bosatta eller stadigvarande uppe

hålla sig inom landet* skola åtnjuta en mera gynnad ställning än andra

utlänningar i fråga örn rätt att taga arbetsanställning. Sådana flyktingar

skola vidare på samma villkor som landets egna undersåtar komma i at

njutande av förmånen av fri rättshjälp och vara fritagna från skyldigheten

att ställa säkerhet för rättegångskostnader. Såsom en allmän grundsats fastslås

slutligen, att åtnjutandet av vissa rättigheter och förmåner, vilka medgivits

utlänningar under förutsättning av ömsesidighet, icke skola forvägras

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

9

de flyktingar konventionen avser, även om nämnda förutsättning ej föreligger.

Alltsedan år 1933 har även problemet örn flyktingar från Tyskland varit

föremål för behandling inom Nationernas Förbund. Ä en internationell konferens

år 1936 upprättades ett provisoriskt avtal om dessa flyktingars ställning.

Detta avtal avser personer av tysk härkomst som icke äga annan nationalitet

än den tyska och icke rättsligt eller faktiskt åtnjuta den tyska

riksregeringens beskydd. Avtalet ansluter sig nära till 1933 års konvention

om ryska m. fl. flyktingar; dock saknas bl. a. föreskrifter om rätt

till sociala förmåner. Å en konferens bär slutligen den 10 februari 1938 upprättats

en konvention rörande de tyska flyktingarna, vilken i huvudsak upptager

bestämmelserna i 1936 års avtal och i övrigt nära överensstämmer med

1933 års konvention. Denna konvention har ännu ej trätt i kraft.

Sverige har icke anslutit sig till någon av konventionerna av år 1933 och

1936. Däremot hava bl. a. Danmark och Norge anslutit sig till desamma,

dock med vissa förbehåll i fråga om den tidigare konventionen. Dessa båda

stater hava även undertecknat den ännu icke ikraftträdda konventionen av

år 1938.

För en viss kategori flyktingar, nämligen de finska, finnas icke några

konventioner.

Frånsett bestämmelserna i utlänningsförfattningarna om särskilda legitimationshandlingar

för statslösa och med dem jämförliga personer har svensk

lagstiftning i regel icke särskilt reglerat dessa personers ställning. Vid utarbetandet

av 1937 års utlänningsförfattningar har emellertid i viss utsträckning

hänsyn tagits till flyktingskonventionerna. Beträffande personliga rättsförhållanden,

tillträde till undervisningsanstalter ävensom beskattning åtnjuta

emellertid statslösa och med deni jämförliga personer i allt väsentligt

samma behandling som kommer utlänningar i allmänhet till del. I fråga örn

rätt till sociala och vissa andra förmåner äro de i viss mån sämre ställda än

utlänningar som äga medborgarskap i annat land, enär sådana förmåner för

närvarande ofta endast under förutsättning av ömsesidighet kunna tillerkännas

utlänningar.

Fattigvård, barnavård och sjukvård meddelas i princip utlänningar i samma

utsträckning som svenskar. Så är däremot icke fallet med folkpension

m. m., moderskapspenning, mödralijälp, barnbidrag, förskott å underhållsbidrag

till barn, blindhetsersättning, arbetslöshetsunderstöd, rätt att vinna

inträde i arbetslöshetskassor, ersättning till sjömän vid fartygs förolyckande

m. lii., ersättning för olycksfall i arbete m. m., överflyttning till sjukkassa,

fri rättegång och befrielse från skyldighet att ställa borgen i rättegång. Under

förutsättning av ömsesidighet äger Konungen dock träffa överenskommelse

med främmande stat, att dess medborgare i något eller några av dessa

hänseenden skall likställas nied svensk medborgare. Någon överenskommelse

örn ömsesidighet har ännu icke träffats nied utländsk stat angående

folkpension lii. m., moderskapspenning, mödralijälp, barnbidrag, förskott å

underhållsbidrag till barn, blindhetsersättning och överflyttning till sjukkassa.

I övrigt hänvisas som komplettering till detta stycke till Bilaga 2.

Huvudsyftet med den i propositionen föreslagna lagstiftningen är att för

statslösa och nied dem jämförliga personer öppna tillgång till förmåner av

nyss angiven natur, vilka utgå vid ålderdom, sjukdom, olycksfall, lyte, invaliditet

och arbetslöshet. Förutsättningen härför skall enligt förslaget vara,

dels alt den författning, sorn reglerar förmånen, innehåller en ömsesidighetsklausul,

dels att Konungen finner skäl föreligga förordna örn förmånens utgående

till statslösa m. fl.

Bilmn<j lill riksdagens protokoll IDUS. 5 sami. 2 avd. Nr 18. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr IS.

För bedömande av det i propositionen framlagda förslaget torde följande

förhållande böra observeras.

Det inom justitiedepartementet utarbetade lagutkastet i ämnet var i så

måtto mera restriktivt än propositionen, som ömsesidighetsklausulen faktiskt

måste hava trätt i tillämpning beträffande viss stat för att statslösa och

flyktingar skulle kunna tillerkännas någon av ifrågavarande förmåner. Det

var över detta utkast som de hörda myndigheterna yttrade sig. Pensionsstyrelsen

anförde emellertid i sitt yttrande, att statslösa och med dem jämförliga

personers ställning i fråga om sociala förmåner borde regleras oberoende

av om överenskommelse träffats med annat land. Till stöd härför

framhölls, att vid tillämpning på utländsk stats medborgare av dylika förmåner

kunde erfordras specialbestämmelser, olika för olika stater, men att

det syntes ovisst, om dessa bestämmelser borde tillämpas även på statslösa

och med dem jämförliga personer. Denna anmärkning har synts departementschefen

böra beaktas.

Vid en mera restriktiv inställning i frågan än den i propositionen intagna

torde i första hand komma under övervägande antingen grundtanken i det

inom justitiedepartementet utarbetade lagutkastet eller en ännu mera snäv

linje, innebärande att de statslösa och politiska flyktingarna endast skulle

komma i åtnjutande av de sociala förmåner, varom här är fråga, under förutsättning

att ömsesidighetsklausulen trätt i tillämpning beträffande en, två

eller flera andra europeiska stater än de nordiska länderna, för vilka alldeles

särskilda skäl kunna föreligga att gå längre i tillmötesgående än i fråga om

andra länder.

Humanitära synpunkter torde i allmänhet anses tala för att de här ifrågavarande

personer, som tillåtits slå sig ned i ett land, åtminstone erhålla de

mest elementära sociala förmånerna fattigvård, barnavård och sjukvård,

arbetstillstånd oell arbetslöshetshjälp. De tre förstnämnda är dem redan

nu oberoende av den föreslagna fullmaktslagstiftningen tillförsäkrad enligt

svensk lag. Arbetstillstånd är beroende på den politik socialstyrelsen för

i dessa frågor; denna politik har uppgivits redan vara välvillig. Arbetslöshetshjälp

kunna däremot de ifrågavarande personerna icke få enligt 1934

års kungörelse angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet. När

man sedan bedömer frågan, örn sociala förmåner av så att säga högre potens

böra tillkomma dem, kan anföras å ena sidan, att den sociala standarden

hos oss är så mycket högre än i flertalet av de länder varifrån flyktingarna

komma, att redan vår först nämnda primära socialvård faktiskt står lika

högt som den sammanlagda socialvårdens i åtminstone vissa av dessa andra

länder, samt å andra sidan de statslösas och flyktingarnas svåra läge genom

att de av förhållandena tvingats lämna sitt land och sina hem och icke äga

någon stats beskydd.

Den frågan uppställer sig vid ett tillstyrkande i princip av propositionens

linje, om staten bör åtaga sig hela den kostnad som förslagets genomförande

skulle medföra, så att denna ej till någon del kommer att belasta kommunerna.

De fall, där kommunerna skola bidraga till kostnaderna för ifrågavarande

förmåner, avse tilläggspension till folkpension, barnbidrag och

förskott å underhållsbidrag till barn. Emellertid är att märka, att i de författningar

som reglera dessa frågor ej stadgats någon rätt till ersättning för

kommunerna, för den händelse Kungl. Majit skulle upplåta sådan förmån

åt medborgare i annat land. Det kan därför enligt departementschefens

mening ej finnas tillräcklig anledning att stadga sådan ersättningsrätt när det

gäller statslösa och med dem jämförliga personer. Det har också framhållits

i ett avgivet meningsyttrande, vilket återgivits av departementschefen, att

en stor del av dessa personer prestera samhällsnyttigt arbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Författningar nied ömsesidighetsklausnler.1

Bilaga 2.

Ämne

Stadg. örn rätt för Ko- nungen att träffa ömse- sidighetsöverenskommelser

Ömsesidighetsöverens-

kommelser

Obligatoriska kommu- nala bidrag

Förutsättningar med avseende å

vistelse m. m. beträffande svenska

medborgare

1. Fattigvård, barna-

vård och sjukvård.

Lag örn fattigv. I4/« 1918,

§ 61, mom. 3.

Lag om barnav. 6/''« 1924,

§ 66.

(Avse huvudsakligen hem- sändande och gottgörelse

för fattigvård m. fl. kost- nader.)

Fattigvårdskonvention

med Danmark, Finland

och Norge.

Vistelsekommunen ger bidrag.

2. Moderskapspenning.

Förordn. u/a 1937, § 2.

—

—

Författningsenlig mantalsskrivning i

riket.

3. Mödrahjälp.

Förordn. u/« 1937, § 2.

—

—

D:o

4. Barnbidrag.

Lag 18/e 1937, § 2.

Kommunerna svara för

en del av bidragen (Vs—

3/io).

Stadigvarande vistelse i riket.

5. Förskottering av un- derhållsbidrag till

barn.

Lag ''»/o 1937, § 2.

Kommunerna svara för

V< av bidragen.

D:o

6. Blindhetsersättning.

Förordn. s% 1934, § 2.

—

—

Författningsenlig mantalsskrivning i

riket.

7. Arbetslöshetsunder- stöd.

Kung. s<>/6 1934, § 13.

Danmark, Norge, Tysk- land, Polen, Schweiz, Tjec- koslovakien.

Vistelsekommunen ger understöd.

8. Erkända arbetslös- hetskassor.

Förordn. 15/« 1934, § 13.

Danmark, Schweiz, Tjec- koslovakien. (Österrike).

"

För understöd fordras inbetalning av

52 veckoavgifter, därav 26 under de

sista 12 mån.

t 9. [Hyra till sjömän vid

sjöolycka, sjukvård

m. m.]

Lag I5/« 1922, §§28,41,42.

Hyra vid sjöolycka: ett

tjugutal stater; därutöver:

Danmark och Finland.

Anställd å svenskt fartyg.

1 I fråga orri beskattning intaga de statslösa och med dem jämförliga personer i allt väsentligt samma ställning som utlänningar i allmänhet.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382247

Ämne

Stadg. om rätt för Ko- nungen att träffa ömse- sidighetsöverenskommelser

Ömsesidighetsöverens-

kommelser

Obligatoriska kommu- nala bidrag

Förutsättningar med avseende å

vistelse m. m. beträffande svenska

medborgare

10. Folkpension m. m.

Lag 23/a 1935, § 37.

—

Kommunerna svara för en

del av tilläggspensionerna

(VS-”/!»).

Avgifter inbetalas av i riket mantals- skrivna personer. Dessa få pension i

vanlig ordning, örn de äro mantals- skrivna i riket. Flytta de utomlands,

torde de få pension efter det mate- matiska värdet av inbetalda premier.

11. Olycksfall i arbete,

m. m.

Lag ”/e 1916, § 27.

Betr. tvångsvis’ nedsätt- ning av livränta m. m.

35 stater.

"

Ersättning utgår för alla olycksfall i

arbete inom riket.

12. Överflyttning från

sjukkassa.

Förordn. S6/» 1931, § 15.

Man skall tillhöra den sjukkassa, inom

vars verksamhetsområde man har fast

bostad, eller, om man saknar sådan,

där man är mantalsskriven. Ersätt- ning utgår först 60—120 dagar efter

inträdet i sjukkassa.

13. Fri rättegång.

Lag ''•/« 1919, § 16.

Betr. civilmål 24 stater;

betr. brottmål 1 stat.

—

—

14. Borgen i rättegång.

Lag 19/n 1886, § 3.

Betr. civilmål 24 stater;

betr. brottmål 3 stater.

Överenskommelserna om befrielse avse

utlänningar som äga hemvist i riket

eller i de fördragsslutande staterna.

Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 18.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:363 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om förstärkt grundlagskydd för vissa fundamentala principer för det nuvarande samhället. s. 1 i texten