Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement.
1938-03-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1938:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
1
Nr 7.
Ankom till riksdagens kansli den 11 mars 1938 kl. 5 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner
om utredning angående inrättande av ett hälsovårdsdepartement.
Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 74
i första kammaren av herr Ohlin m. fl. och nr 150 i andra kammaren av fröken
Hesselgren m. fl. hemställes, »att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t hemställa
om utredning rörande inrättande av ett hälsovårdsdepartement samt
om de förslag vartill utredningen kan föranleda».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
Historik. Genom 1840 års departementalreform lädes grunden till den
nuvarande centralförvaltningens högsta instans. Reformen innebar att av
statsrådets tio ledamöter sju skulle vara chefer för var sitt av justitie-, utrikes-,
lantförsvars-, sjöförsvars-, civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen;
de övriga tre statsråden skulle icke förestå departement. Snart gjorde
sig emellertid krav gällande på en ändring i denna organisation. De avsågo
huvudsakligen lättande av vissa departementschefers alltmer tyngande
arbetsbörda samt beredande av större utrymme inom Kungl. Maj:ts kansli
för tillvaratagande av vissa samhällsintressen, vilka med den fortgående utvecklingen
uppstått eller erhållit vidgad betydelse. En av de vägar på vilka
man sökt vinna nämnda mål var inrättande av nya statsdepartement. Härmed
förbands ock frågan om sammanslagning av redan befintliga departement.
En annan väg åsyftade avskiljande från departementens handläggning
av sådana grupper av ärenden, som ansåges lämpligen kunna och böra
handhavas av annan myndighet.
I förstnämnda hänseende gjordes misslyckade försök vid 1856—58 års
riksdag att inrätta ett departement för allmänna arbeten och kommunikationsanstalter,
vid 1868 års riksdag ett departement för dessa grupper av
ärenden samt för näringarna och vid 1885 års riksdag ett departement uteslutande
för näringarna. Först år 1900 inrättades ett nytt åttonde departement
för en av näringarna, nämligen jordbruket, varvid samtidigt statsrådsledamöternas
antal ökades från tio till elva.
Målsmän för de näringar, vilkas intressen icke särskilt kunnat tillgodoses
vid jordbruksdepartementets bildande, framställde snart krav på ett särskilt
departement; de sociala ärendenas växande betydelse framkallade behov
av särskilda anordningar för dessa ärendens behöriga handläggning;
och slutligen gjorde sig den alltsedan det första byggandet av statsjärnvä
Bihang
till riksdagens protokoll t!)38. S sami. 2 avil. Nr 7. 1
2
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
gärna i Sverige uppställda fordran på ett bättre utrymme för kommunikationsväsendets
angelägenheter alltjämt gällande. Dessa olika strävanden
gåvo till resultat tre olika riksdagsskrivelser åren 1905, 1907 oell 1908.
Jämsides med nu nämnda krav på omläggning av departementsorganisationen
inriktades reformförslagen på sammanslagning av redan befintliga
departement. Härvid ville man till en början genom lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementens
sammanslagning dels underlätta inrättandet av nya
departement för vissa förvaltningsgrenar, dels åt försvarsväsendet bereda
större enhetlighet oell planmässighet i organisation och utförande.
I syfte att möjliggöra en blivande omläggning av departementsindelningen
utan hinder av den omständliga procedur, som gäller för ändringar i grundlag,
genomfördes vid 1918 års riksdag sådana grundlagsändringar, att de
tidigare bestämmelserna i regeringsformen om departementens antal och
benämningar utbyttes mot stadgande!!, att för särskilda grenar av rikets styrelse
skola finnas statsdepartement till ett antal, lägst åtta och högst tio, som
bestämmes i särskild av Konung och riksdag gemensamt stiftad lag, vilken
tillika angiver departementens benämning och huvudsakliga verksamhetsområden.
Bestämmelserna örn departementens antal inom nämnda gränser
samt om deras benämningar och huvudsakliga verksamhetsområden överfördes
alltså från grundlag till en särskild författning av lags natur. Den
närmare fördelningen av ärendena departementen emellan bestämmes av
Konungen genom särskild stadga. — Statsrådsledamöternas antal gjordes
samtidigt beroende på departementens antal, nämligen på så sätt att statsrådet
skall bestå av cheferna för departementen samt tre konsultativa
statsråd.
Någon omedelbar ändring i departementsindelningen skedde icke i och
med antagandet av 1918 års lag örn statsdepartement. Följande år antogs
emellertid en ny sådan lag — den ännu gällande lagen om statsdepartementen
av år 1919. Genom denna ökades departementens antal från åtta till
nio; lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen förenades till ett försvarsdepartement
samtidigt som civildepartementet uppdelades i två departement,
ett kommunikations- och ett socialdepartement, och ett nytt handelsdepartement
inrättades genom handelsärendenas utbrytning från finansdepartementet.
Redan år 1924 väcktes emellertid inom riksdagen ett visserligen av denna
avvisat förslag om minskning av departementens antal från nio till åtta genom
hopslagning av kommunikations- och handelsdepartementen. Två år
senare uttalade sig emellertid konstitutionsutskottet för utredning rörande
ändrad departementsindelning, däri inbegripen frågan om minskning av departementens
antal genom hopslagning av dessa två departement. Skrivelseförslaget
var föranlett av en proposition till 1926 års riksdag med förslag till
ny lag om statsdepartement, innebärande främst ecklesiastikdepartementets
omdaning till ett undervisningsdepartement genom kyrkoärendenas överflyttning
lill justitiedepartementet. I följd av kamrarnas skiljaktiga beslut
förföll dock frågan. Båda kamrarnas beslut får emellertid anses innebära
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
3
ett positivt uttalande för behovet av en reform av departementsorganisationen.
Andra kammaren hade nämligen i huvudsak bifallit propositionen, under
det att första kammaren bifallit konstitutionsutskottets utredningsförslag.
Riksdagen förutsatte därför också år 1928 en revision av lagen om
statsdepartement, då den i samband med en sådan revision begärde utredning
av frågan om ändring av ej mindre socialdepartementets än även andra
departements namn samt i nämnda sammanhang framläggande för riksdagen
av förslag i samma fråga.
Ett mera genomgripande förslag om ändrad departementsorganisation
väcktes vid 1930 års riksdag. Enligt detta förslag — som nära anknöt till
ett uttalande av vederbörande departementschef i den förut nämnda propositionen
till 1926 års riksdag — skulle Kungl. Majit erhålla frihet att bestämma
regeringsledamöternas och statsdepartementenas antal, dock med
den begränsningen att ett visst minimum skulle föreskrivas i lag, liksom
att fördela ärendena mellan regeringsledamöter och statsdepartement. Motionen
avstyrktes av konstitutionsutskottet och avslogs av riksdagen. Utskottet
hänvisade till att den föreslagna anordningen icke överensstämde
med svenska förvaltningsförhållanden sådana dessa historiskt utvecklat sig;
vissa grundläggande regler angående departementens antal borde alltjämt
givas i grundlag och i övrigt antalet departement och departementsindelningen
bestämmas av Konung och riksdag. Förslaget syntes utskottet kunna
leda till att vid bildandet av en regering antalet departement och fördelningen
av ärendena mellan departementen bestämdes mera med hänsyn till
personliga och partipolitiska förhållanden än till sakliga grunder.
Beträffande det ovan berörda spörsmålet om avskiljande från departementen
av vissa grupper av ärenden ha förslag härom vid flera tillfällen
framställts, till dess år 1909 följde upprättande av en regeringsrätt, till vars
prövning och avgörande överlämnades flertalet av de förut av Kungl. Majit i
statsrådet handlagda administrativa besvärsmålen såvitt de huvudsakligen
avsågo rättsfrågor. Senare har bl. a. konstitutionsutskottet vid 1926 års
riksdag ifrågasatt, huruvida icke i åtskilliga fall en överflyttning av ärenden
från Kungl. Majit i statsrådet till centrala verk skulle kunna ske, dock med
rätt för vederbörande att besvärsvägen draga frågan under Kungl. Majits
slutliga prövning. Frågan örn överflyttning av ärenden från Kungl. Majit i
statsrådet till centrala ämbetsverk har även därefter vid skilda tillfällen varit
föremål för riksdagens prövning.
Utskottet. De nu förevarande motionerna åsyfta i första hand hälsooch
sjukvårdsärendenas utbrytande från socialdepartementet och förläggande
under ett nytt departement, ett hälsovårdsdepartement, för behandling
av främst dessa ärenden.
Till stöd för tanken på inrättande av ett särskilt hälsovårdsdepartement
har anförts hälso- och sjukvårdsfrågornas betydelse för vårt folk. Men detta
förhållande kan icke ensamt utgöra tillräckligt stöd för den föreslagna reformen.
Mot förslaget kan med fog invändas, att de förevarande frågornas
4
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
antal i högsta instans såvitt nu kan bedömas är allt för ringa för att de
lämpligen skola kunna utgöra den huvudsakliga grunden för ett nytt departements
verksamhet. Vidare kan erinras, att man vid genomförandet
av 1919 års dep a r tern en t a 1 ref o rm utgick ifrån att hälso- och sjukvårdsärenden
skulle ingå i ett och samma departement som de sociala ärendena i
egentlig mening. De förra stå också i så intimt samband med och i ett så
nära växelförhållande till de senare, till vilka de i vidsträckt bemärkelse
för övrigt måste räknas, att skälen mot dessa ärendens uppdelning på två
skilda departement enligt utskottets mening bliva övervägande.
Bakom motionärernas förslag ligger emellertid den riktiga tanken, att allt
för omfattande arbetsuppgifter numera torde få anses åvila socialdepartementet.
Till detta departements handläggning hör nämligen icke endast
huvudparten av de rent sociala ärendena utan därjämte ett betydande antal
viktiga ärenden av annan natur. Liksom civildepartementet från att hava
varit ett kombinerat inrikes-, social- och kommunikationsdepartement efter
kommunikationsärendenas utbrytning år 1919 blev ett enbart inrikes- och
socialdepartement, synes den sociala omvårdnadens snabba utveckling under
senare år nu motivera en närmare undersökning, om icke detta departements
verksamhetsområde borde begränsas och detsamma omdanas till ett
departement omfattande allenast de grupper av ärenden, som äro av rent social
natur. Den ledande tanken vid bestämmandet år 1919 av socialdepartementets
verksamhetsområde var nämligen, såsom ock namnet antyder, att
de sociala ärenden, som år 1912, i samband med socialstyrelsens inrättande,
hänförts till civildepartementet, skulle bilda kärnan i detta departement
och utgöra departementets huvuduppgift; i den mån de sociala uppgifterna
vidgades kunde sedan från socialdepartementet till annat departement
överflyttas de grupper av ärenden, som läge mera vid sidan av de i
egentlig mening sociala spörsmålen.
Frågan om en dylik överflyttning till annat eller andra departement är
endast en sida av det mera omfattande, likaledes aktuella problemet örn dels
en något jämnare fördelning av ärendena departementen emellan, dels ett
avskiljande av vissa ärenden från avgörande i statsrådet. I den sistnämnda
frågan må erinras örn utskottets ovan anförda uttalande från 1926 (sid. 3).
Utskottet finner denna fråga alltfort förtjäna närmare undersökning. Med
utgångspunkt i statsrådsprotokollens granskning har utskottet låtit verkställa
en översikt, vilken såsom bilaga fogas till detta betänkande, av sådana
grupper av ärenden, som inom de olika departementen regelbundet i
större antal återkomma hos Kungl. Majit i statsrådet. Den ifrågavarande
översikten anger icke något ställningstagande från utskottets sida i frågan
huruvida och vilka grupper av ärenden, som lämpligen skulle kunna decentraliseras.
Utskottet förbiser nämligen ingalunda, att likformigheten i dessa
ofta återkommande ärendens avgörande, vilken kunde motivera en utflyttning
från departementen, icke utesluter att ur andra synpunkter en diskretionär
prövning av Kungl. Majit kan vara önskvärd. Dock torde av denna
översikt framgå, att en viss decentralisering är möjlig, även örn någon mera
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
5
avsevärd minskning av arbetet inom flertalet av departementen därigenom
icke skulle bliva följden. Vad speciellt det arbetstyngda socialdepartementet
beträffar skulle sannolikt en även för departementschefen ganska avsevärd
arbetslättnad ernås, örn vid en ny ekonomisk kris handläggning av konkreta
ärenden angående krisens bekämpande i första hand åvilade annan myndighet
än detta statsdepartement, eller övertoges av särskild föredragande
hos Kungl. Majit.
Vid en i samband med frågan örn en jämnare fördelning av ärendena mellan
departement företagen undersökning av spörsmålet om överflyttning från
socialdepartementet till annat departement av de icke sociala ärendena lärer
i första hand böra komma under övervägande lantregeringsärendenas, däri
inbegripa polisärendenas, överförande till justitiedepartementet såsom ett
justitie- och inrikesdepartement. En sådan reform får dock icke medföra,
att det senare departementets arbetsuppgifter så väsentligen ökas, att den allmänna
översyn av lagstiftningsarbetet, som åvilar departementet, härigenom
äventyras. Vid prövning vidare av frågan örn de kommunala ärendenas utsöndring
från socialdepartementet bör eftersträvas, att dessa i största möjliga
utsträckning sammanföras i ett enda departement, så att den nuvarande
för deras allsidiga och sakkunniga bedömande olämpliga splittringen
såvitt möjligt undanröjes, och därvid även deras sammanhang med
lantregeringsärendena beaktas.
Att härvid kan uppkomma fråga om inrättande av ett fristående inrikesdepartement
för främst dessa och närbesläktade ärendens handläggning ligger
i sakens natur. I samband därmed torde dock en undersökning böra verkställas
angående möjligheten och lämpligheten av en sammanslagning av
andra departement. Konstitutionsutskottet ansåg som tidigare nämnts år
1926, att en sådan utredning borde inriktas på sammanslagning av kommunikations-
och handelsdepartementen; denna uppfattning delades väl av första
kammaren men icke av andra kammaren, i följd varav frågan om en utredning
av detta spörsmål då förföll. Frågan sammanhänger i viss mån med
en annan fråga, som numera kräver särskild uppmärksamhet, nämligen den
om de konsultativa statsrådens antal och arbetsuppgifter.
Beträffande de konsultativa statsråden vill utskottet erinra, att, eftersom
statsministern i regel icke samtidigt är departementschef, i allmänhet i statsrådet
ingå endast två administrativa konsultativa statsråd i egentlig mening.
Med hänsyn till att statsverksamheten avsevärt utvidgats under senare år
kan det finnas anledning taga under övervägande möjligheten att vid särskilt
behov tillsätta något ytterligare statsråd med specialuppgifter, men
utan departement, örn än utrustat nied särskilt kansli. Ett dylikt statsråd
skulle bl. a. kunna bidraga till att väsentligen lätta en av särskilda anledningar
alltför hårt tyngd departementschefs arbetsbelastning.
Utskottet vill härutöver framhålla, att utan några författningsändringar
riksdagen kan ställa medel till Kungl. Majits förfogande för anställande av
två eller flera statssekreterare inom samma departement, men en dylik
anordning lärer knappast kunna avsevärt minska departementschefens ar
-
6
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
betsuppgifter, då utskottet förutsätter att härmed icke följer någon ändrad
konstitutionell ställning för statssekreterarna.
Enligt utskottets mening är tiden inne för en närmare undersökning av frågan
om en departementalreform. Med vad ovan anförts har utskottet
velat fästa uppmärksamheten på vissa härmed sammanhängande spörsmål,
utan att uppdraga några bestämda riktlinjer för en sådan reform. En närmare
utredning i ämnet synes från riksdagens sida böra göras förutsättningslös,
och även andra spörsmål än de, som här berörts, lära, om anledning därtill
visar sig föreligga, komma under övervägande vid utredningen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla
örn en förutsättningslös utredning av frågan om en
departementalreform samt örn framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill utredningen må föranleda.
2. att förevarande motioner måtte anses besvarade genom
vad utskottet ovan under 1. hemställt.
Stockholm den 11 mars 1938.
På konstitutionsutskottets vägnar:
C. A. REUTERSKIÖLD.
Närvarande: Herrar Reuterskiöld, Strömberg, Gustaf Adolf Björkman, Oscar Gottfrid Karlsson,
Sandegård, Bergman, Källman, Andrén, öman*, Karl Andersson, Andersson
i Igelboda*, Lindskog, Fast, Andersson i Ovanmyra, Lundqvist*, Nordström
i Torsby, Nilsson i Göteborg, Fält, Wolgast* och Nilsson i Steneberg*.
* Ej närvarande vid justeringen.
Särskilt yttrande
av herr Lundqvist, som anfört följande:
»Då jag delar utskottets uppfattning, att en utredning bör komma till
stånd, har jag biträtt utskottets beslut. Enligt mitt förmenande bör emellertid
en väsentlig lättnad i departementens arbetsbörda lämpligen kunna ernås
genom att avgörandet i olika frågor i betydligt större utsträckning än som
hittills skett överflyttas från Kungl. Majit till centrala ämbetsverk eller
andra myndigheter. Det hade därför varit önskvärt, att utskottet starkare
än som skett understrukit önskvärdheten av att vid den kommande utredningen
just denna fråga örn ökad decentralisering ägnades särskild uppmärksamhet
och att i anslutning därtill den översikt av ärenden, som i större
antal återkomma hos Kungl. Majit, även kompletterats med hl. a. i särskild
bilaga (sid. 10) upptagna ärenden.»
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
7
Bilaga.
Förteckning över vissa ärenden, vilka i större antal pläga återkomma
till avgörande hos Kungl. Majit.
Granskningsåret * *% 1937—°/i 1038.
Justitiedepartementet.
Hela antalet ärenden 5,590. Antalet
ärenden.
1. Antagande av släktnamn. (K. F. den 5 december 1901; K. K. den 29
april 1921; K. K. den 27 november 1931) ..................... 2,959
2. Förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap (Lag den 23 maj
1924 om förvärvande och förlust av svenskt medborgarskap) ____ 631
Ecklesiastikdepartementet.
Hela antalet ärenden 4,007.
1. Utdelning av statens räntefria studielån (K. reglemente den 19 juni
1919) ......................................................
2. Tillstånd till försäljning av kyrklig jord i vissa fall samt till upplåtelse
av sådan jord under tomträtt (Lag den 4 januari 1927).....
‘455
312
Försvarsdepartementet.
Hela antalet ärenden 5,886.
1. Ansökningar om antagande såsom officersaspirant i vissa fall .. . 221
2. Uppskov med viss värnpliktstjänstgöring ..................... 371
3. Hemförlovning av vissa värnpliktiga .......................... 94
4. Befrielse från värnpliktens fullgörande helt eller delvis (värnpliktslagen
den 30 juni 1936) ...................................... 933
Socialdepartementet.
Hela antalet ärenden 2,601.
1. Lån och subvention för främjande av enskild företagsamhet____ 2156
2. Beredskapsarbeten ........................................ s106
3. Statsbidrag till marklösen vid statskommunala reservarbeten...... 14
4. Understöd ur allmänna arvsfonden (lag den 8 juni 1928 örn allmänna
arvsfonden) ................................................ 445
5. Tillstånd att till prövning upptaga för sent ingivna ansökningar örn
ersättning av staten för fattigvård och barnavård (Lag den 14 juni
1918 örn fattigvården) ...................................... 31
6. Befrielse från skyldighet att skyddskoppympa barn (lag den 2 juni
1910 om skyddskoppympning) ............................... 16
1 Härav avse 78 st. uppskov med amortering m. m. och ett ärende studielånens utdelninc
367 st. sökande. 6
s Motsvarande siffra var år 1931 402.
* » » . » » 499.
8
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
Kommunikationsdepartementet.
Hela antalet ärenden 2,836. ärenden.
1. Tillstånd att i vissa fall utbekomma körkort eller erhålla tillstånd
att framföra lättviktsmotorcykel ............................. 390
2. Tillstånd att i vissa fall utbekomma trafikkort................. 34
3. Statsbidrag till enskilda utfartsvägar .......................... 45
4. Tillstånd att uppsätta och nyttja radioanläggningar (lagen den 16
maj 1924 om utförande och nyttjande av elektrisk anläggning för
telegrafering eller telefonering utan tråd m. m.) ................ 72
Finansdepartementet.
Hela antalet ärenden 2,554.
1. Ärenden angående utförsel av
a) guld ................................................... 56
b) obligationer.............................................. 17
2. Ärenden angående ansökningar om
a) pension ................................................ 100
b) understöd ............................................. 139
3. Ansökningar om industrirestitution och tullrestitution. [Tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316) och K. F. den 4 oktober 1929
(nr 307) om tullrestitution.] .......................• ••........ 35
4. Ansökningar om restitution av gummiskatt (K. F. den 2 juni 1922 örn
särskild skatt å automobilgummiringar.) ........................ 116
5. Ang. avstående av klandertalan för allmänna arvsfonden. (Lag den
8 juni 1928 om allmänna arvsfonden.) ........................ 76
6. Ang. besvär beträffande utskänkning av
a) pilsnerdricka ............................................ 13
b) rusdrycker ............................................. 20
(Rusdrycksförsäljningsförordningen den 14 juni 1917.)
7. Kommunala låneärenden .................................... 710
(Kommunallagarna.)
Jordbruksdepartementet.
Hela antalet ärenden 3,145.
1. Ärenden ang. avkortning av stödlån, ackordslån och sekundärlån 85
2. Ärenden ang. införsel av hästar m. m........................ 170
3. Ärenden ang. utsättande av fast fiskredskap å kronans vatten i
öppna havet ................................. 29
4. Ärenden ang. ersättning för av björn dödade husdjur........... 33 5 6
5. Ärenden ang. köttbesiktningstvång och befrielse från skyldighet att
vidtaga åtgärder för köttbesiktning. (Lag den 11 maj 1934 ang. köttbesiktning
och slakthus.) ........................•••........ 185
6. Ang. befrielse från påförd mjölkavgift (K. F. den 26 juni 1933 ang.
mjölkavgift.) ............................................. 71
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7. 9
Handelsdepartementet.
Hela antalet ärenden 2,124. Antalet
ärenden.
1. Äng. tillstånd att framdraga högspänningsledningar m. m......... 432
2. Ang. tillstånd att utföra antika saker m. m.................. 57
3. Ärenden ang. lotterier:
a) tillstånd till varulotterier ......................... 110
b) ansökningar om anslag av penninglotterimedel samt anordnande
av penninglotterier .......................... 130
4. Ärenden ang. tillstånd för utlänning
a) att vara ledamot i svensk bolagsstyrelse m. m............... 43
b) att här idka verksamhet .................................. 38
(K. F. den 18 juni 1864 om utvidgad näringsfrihet.)
Billang till riksdagens protokoll 1938. 5 sami. 2 avd. Nr 7.
2
10
Konstitutionsutskottets utlåtande Nr 7.
Bilaga till herr Lundqvists särskilda yttrande.
Antalet av Kungl. Maj.t under år 1937 utnämnda ämbets- och tjänstemän i
befattningar under 30:e lönegraden.
Justitiedepartementet:
1) Assessorer och adjungerande ledamöter i hovrätt ................ 16
2) Stadsfiskaler ................................................ 4
3) Sekreterare hos justitiekanslern ................................ 1
4) Fångvårdsstyrelsen ......................................... 1
22
Ecklesiastikdepartementet:
1) Lektorer .................................................... 35
2) Adjunkter .................................................. 206
3) övriga lärare ............................................... 8
4) Kyrkoherdar ................................................ 24
5) Stiftsnotarier m. fl. under 24 lönegraden .......................•___9
282
Försvarsdepartementet:
1) Tjänster i underlydande verk .................................. 4
2) Fänrikar ................................................... 260
3) Underlöjtnanter ............................................. 193
4) Löjtnanter .................................................. 438
5) Kaptener ................................................... 342
6) Musikdirektörer ............................................. 4
7) Bataljonsläkare .............................................. 22
8) » -veterinärer ......................................... 2
9) Regementsveterinärer .........................................2
1,267
Socialdepartementet:
1) Tjänster i underlydande centrala verk .......................... 30
2) Länsassessorer .............................................. 1''
3) Landsfogdar ................................................ 19
4) Häradsskrivare ............................................. 8
74
Kommunikationsdepartementet:
Tjänster i underlydande verk (med undantag för affärsverken) ...... 3
Finansdepartementet:
Befattningar f. o. m. 24—29 lönegraden .......................... 17
» f. o. m. 23 och därunder .............................14
31
Jordbruksdepartementet:
Befattningar f. o. m. 24—29 lönegraden .......................... 13
» f. o. m. 23 och därunder ............................ 8
Distriktsveterinärer ............................................. 12
Distriktslantmätare ............................................•.1®
43
Handelsdepartementet:
Befattningar f. o. m. 24—29 lönegraden .......................... 33
» f. o. m. 23 och därunder ...............................!!
44
Slockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
381 i 59
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:112 Skrivelse till Konungen med hemställan örn utredning angående en departementalreform. a1 i texten