Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnadcr m. m.

1938-05-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

S2LU 1938:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning örn lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvårdskostnadcr m. m.

Dokumentets text

s. 29 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

29

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 18 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning örn lindring i obemedlades och mindre

bemedlades tandvårdskostnadcr m. m.

Genom en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 128, vilken

hänvisats till lagutskott och därefter tilldelats andra lagutskottet, har Kungl.

Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Förordning

om lindring i obemedlades och mindre bemedlades tandvård skostnader

m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har landsting med bidrag av statsmedel anordnat folktandvård inom kommun,

åligger det kommunen att till landstinget erlägga de årliga behandlingsavgifter,

vilka, enligt vad därom är särskilt stadgat, belöpa å till regelbundet

deltagande i folktandvården anmälda barn inom kommunen.

Kommunen äger att av vederbörande målsmän uttaga nämnda avgifter, i

den mån de icke belöpa å obemedlade eller mindre bemedlade barn. Avgiftsbelopp,

för vilket kommunen ej äger uttaga ersättning, skall icke vara att anse

såsom fattigvård.

2 §•

1 mom. Har kommun, varom i 1 § förmäles, anvisat till fattigvård ej hänförliga

medel för bestridande av avgifter för folktandvård åt obemedlade vuxna,

äger kommunen, enligt vad nedan i detta moment närmare sägs, erhålla

ersättning av staten med hälften av i sådant hänseende av kommunen havda

kostnader.

Statsbidrag utgår för inom kommunen kyrkoskrivna svenska medborgare,

vilka genom intyg från vederbörande fattigvårdsmyndighet styrkt sig vara

obemedlade, för avgifter, som avse:

1) behandling, som erfordras till avhjälpande av akuta tandbesvär;

2) uttagning av tänder, som ej kunna eller böra bevaras;

3) andra kirurgiska ingrepp, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas;

4) nödvändig behandling av tänder, som böra bevaras;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

5) behandling av tandköttssjukdomar och andra inflammationer i munhålan;
6)

röntgenundersökningar, som befinnas nödvändiga; samt

7) tandvård på medicinska grunder enligt intyg av tjänsteläkare.

2 mom. Vad i 1 mom. stadgats om statsbidrag åt kommun till tandvårdsavgifter

för obemedlade vuxna skall äga motsvarande tillämpning beträffande

statsbidrag till sådana avgifter för mindre bemedlade vuxna, dock att härvid

statsbidrag ej må utgå i annat fall, än då behandlingen innefattar fullständig

munsanering, samt icke med högre belopp än 25 procent av den del av

kostnaden för i ett sammanhang utförd behandling, som överstiger 30 kronor.

3 mom. Såsom material vid tandvård, för vilken avgift helt eller delvis

erlägges av kommun med bidrag av statsmedel, må ädla metaller och porslin

icke komma till användning.

3 §•

Där stad, som icke deltager i landsting, med bidrag av statsmedel anordnat

folktandvård, skall vad i 1 och 2 §§ är stadgat äga motsvarande tillämpning.

4 §•

Ansökning om statsbidrag för visst kalenderår skall ingivas till länsstyrelsen

före utgången av mars månad nästföljande år.

Ansökningen skall vara åtföljd av:

a) förteckning enligt av medicinalstyrelsen fastställt formulär å de avgifter,

som utbetalats under det år ansökningen avser, de personers namn och

hemvist, för vilka avgifterna erlagts, den åt varje person meddelade tandbehandlingen,

tiden därför och den å behandlingen belöpande ersättningen i

dess helhet;

b) i 2 § avsedda intyg av fattigvårdsmyndighet rörande i förteckningen

upptagna personer; samt

c) kvitton å erlagda avgifter.

Förteckningen, i vilken obemedlade skola upptagas för sig och mindre

bemedlade för sig, skall vara försedd med påskrift av vederbörande tandläkare,

att den åt de i förteckningen upptagna personerna meddelade tandbehandlingen

är att hänföra till tandvård, som avses i 2 §.

Länsstyrelsen har att skyndsamt, efter granskning av handlingarna, besluta

i anledning av ansökningen och därefter utbetala beviljat statsbidrag från för

ändamålet anvisat riksstatsanslag.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1939.

Propositionen har enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra

lagutskottet hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra lagutskott.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2. 31

Enligt Kungl. Maj:ts av utskottet i utlåtande nr 1 tidigare denna dag tillstyrkta

proposition nr 127 angående folktandvård skall under landstingens

och städernas utanför landsting huvudmannaskap anordnas tand värds verksamhet,

avseende såväl barn som vuxna. Kostnaderna för barntandvården

skola till väsentlig del bestridas av det allmänna, under det att kostnaderna

för de vuxnas tandvård principiellt skola bäras av de vårdbehövande. I fråga

om obemedlade och mindre bemedlade vårdbehövande skola emellertid åtgärder

vidtagas för att tillförsäkra dem tandvård med ekonomiskt stöd av

samhället.

Vid anmälan av nämnda proposition har föredragande departementschefen,

statsrådet Möller, under rubrikerna »Tandvårdsavgifter för barn» samt

»Lindring i tandvårdsavgifter för obemedlade och mindre bemedlade vuxna»

lämnat redogörelse för huvudgrunderna i fråga om de regler, som föreslagits

skola gälla rörande bidrag från det allmännas sida uti ifrågavarande hänseenden.

Under förstnämnda rubrik erinrades om att 1937 års folktandvårdssakkunniga

i sitt den 15 december 1937 avgivna betänkande med förslag rörande

folktandvård (statens off. utredn. 1937:47) framhållit, att en viss

mindre, årlig avgift per barn skäligen syntes kunna uttagas av målsman, som

ansåges vara i stånd att erlägga sådan avgift. Med hänsyn till det sätt, varå

barntandvården avsåges skola organiseras, holle de sakkunniga före, i överensstämmelse

med av statens sjukvårdskommitté tidigare intagen ståndpunkt,

att kommun borde hava att gentemot landstinget ansvara för de

behandlingsavgifter, som belöpte å inom kommunen till tandvård inskrivna

barn. Emellertid borde kommun, som funne skäl därtill, äga frihet att —

med bibehållande av ansvarigheten i förhållande till landstinget — underlåta

att av vederbörande målsmän uttaga behandlingsavgifter för barn. Dylik

avgiftsbefrielse borde, såsom ock sjukvårdskommittén föreslagit, av kommun

under alla omständigheter medgivas för obemedlade och mindre bemedlade

barn. Härav för kommun uppkommande kostnader skulle icke

tilläggas karaktär av fattigvård. Medel för ändamålet borde alltså anslås i

annan ordning. Några bindande föreskrifter rörande spörsmålet vilket kommunalt

organ, som lämpligen borde hava att meddela beslut om avgiftsbefrielse

för obemedlade och mindre bemedlade barn inom kommuner, där

avgifter uttoges av målsmännen, borde icke meddelas. Vederbörande kommuner

syntes böra äga att därutinnan förfara efter omständigheterna. — De

sakkunnigas förslag i nu förevarande avseende förklarade departementschefen

sig kunna godtaga.

Beträffande spörsmålet i övrigt örn lindring i obemedlades och mindre

bemedlades tandvårdskostnader får utskottet hänvisa till departementschefens

redogörelse och anförande i propositionen nr 127 under rubriken

»Lindring i tandvårdsavgifter för obemedlade och mindre bemedlade vuxna»

(sid. 71—80).

I enlighet med de riktlinjer, som sålunda uppdragits i propositionen nr 127,

har inom socialdepartementet — på grundval av ett av 1937 års folktand
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 2.

Utskotta.

vårdssakkunniga upprättat utkast till förordning — utarbetats här förut intagna

förslag till förordning om lindring i obemedlades och mindre bemedlades

tandvårdskostnader m. m.

Närmare redogörelse för innehållet i de i förslaget till förordning ingående

bestämmelserna har lämnats i förevarande proposition, nr 128, sid.

7—12, vartill utskottet tillåter sig hänvisa.

Utskottet har vid granskning av berörda förslag till förordning icke funnit

anledning till erinran och får därför hemställa,

att propositionen nr 128 måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 maj 1938.

På sammansatta stats- och andra lagutskottets vägnar:

OSKAR HAGMAN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 1.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

382118

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.