Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av vissa kostnader för kompensation åt arbetare i statens tjänst för familjepcnsionsavdrag.

1938-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:130, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av vissa kostnader för kompensation åt arbetare i statens tjänst för familjepcnsionsavdrag.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 130.

1

Nr 130.

Ankom till riksdagens kansli den 6 maj 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande

av vissa kostnader för kompensation åt arbetare

i statens tjänst för familjepcnsionsavdrag.

(lia och 3:e avd.)

I en den 11 februari 1938 dagtecknad proposition, nr 167, har Kungl.

Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att å

tiden före den 1 juli 1938 belöpande kostnader för kompensation åt arbetare

vid försvarsväsendet för familjepensionsavdrag må, därest arbetarnas löner

utgå från materielanskaffningsanslag och dessa icke förslå till utgifternas

täckande, bestridas från det för budgetåret 1937/38 anvisade förslagsanslaget

till oförutsedda utgifter.

Det den 16 oktober 1936 utfärdade familjepensionsreglementet för arbetare

(nr 543) äger i princip tillämpning å arbetare, för vilken tjänstepensionsreglementet

för arbetare gäller. Så länge sådan arbetare innehar sin anställning,

skall han enligt förstnämnda reglemente å avlöningen vidkännas

familjepensionsavdrag. Detta avdrag utgör beträffande arbetare i anställning,

för vilken ej kräves särskild yrkesutbildning, 6 kronor 50 öre per månad

för manlig och 1 krona 30 öre per månad för kvinnlig arbetare samt beträffande

arbetare i anställning, för vilken kräves särskild yrkesutbildning, 7

kronor 25 öre per månad för manlig och 1 krona 55 öre per månad för

kvinnlig arbetare. Per vecka uppgå motsvarande avdrag till 1 krona 50 öre

för manlig och 30 öre för kvinnlig respektive 1 krona 70 öre för manlig

och 35 öre för kvinnlig arbetare.

Familjepensionsreglementet för arbetare trädde i kraft den 1 januari 1937.

I skrivelse den 8 mars 1937 ha svenska järnvägsmannaförbundet, telegrafoch

telefonmannaförbundet samt försvarsverkens civila personals förbund

— under åberopande av, bland annat, att vissa extra ordinarie befattningshavare

i statens tjänst tillerkänts provisoriskt lönetillägg med belopp lika

med de för befattningarna fastställda familjepensionsavdragen — hemställt,

att jämväl de arbetare, å vilka familjepensionsreglementet för arbetare är

tillämpligt, måtte beredas samma förmån.

Vidare har statstjänarkartellen — statstjänarorganisationer anslutna till

landsorganisationen — i skrivelse den 22 november 1937 under hänvisning

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 130—131.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr. ISO,

till att kompensation för familjepensionsavdrag icke bereus statens arbetare

vid de kollektivavtal, som slutits efter den 1 januari 1937, hemställt, att frågan

om dylik kompensation måtte underställas innevarande års riksdag.

Departementschefen har för egen c|el i ärendet anfört följande:

För flertalet statliga arbetare regleras lönerna genom kollektivavtal. Detta

är fallet med de affärsdrivande verkens och försvarsväsendets arbetargrupper.

Därjämte förekommer, ehuru mera undantagsvis, att arbetare avlönas

enligt individuella avtal, ingångna vid arbetarens anställande i statstjänst.

Så är till exempel förhållandet vid vissa statliga anstalter, som sysselsätta ett

mindre antal arbetare.

För statens arbetare har familjepensionering, såsom förut framhållits, ordnats

från och med den 1 januari 1937. Den icke obetydliga förmån, som

de statliga arbetarna därigenom bereus, måste anses väl uppväga den belastning

av arbetarnas ekonomi, som följer av de föreskrivna familjepensionsavdragen.

Under åberopande av att extra ordinarie befattningshavare i statens

tjänst erhålla kompensation för familjepensionsavdragen ha emellertid

vissa arbetarorganisationer hemställt örn dylik kompensation jämväl åt arbetare

i statstjänst.

Vid den statliga pensioneringen gäller såsom allmän princip, att löntagaren

skall vidkännas pensionsavdrag å honom tillkommande lön. Denna princip

bör enligt min mening bibehållas även för pensionsberättigad statlig arbetarpersonal.

Emellertid synas mig vissa billighetsskäl tala för att ifrågavarande

personal i samband med övergången till det nya familjepensionssystemet

kompenseras för de med denna pensionering förenade avdragen. Jag är

därvid icke beredd att godtaga den åberopade jämförelsen med extra ordinarie

befattningshavare i statens tjänst, då kompensationen åt dessa befattningshavare

motiverats med att deras löner i förhållande till den för ordinarie

tjänstemän gällande löneskalan avvägts under beaktande av frånvaron

av pensionsavdrag. I den mån även billighetsskäl kunna anses ha förelegat

vid kompensationens bestämmande, kan dock hävdas, att likartade synpunkter

böra göra sig gällande i föreliggande fall. För mig framstår såsom

betydelsefullt, alt familjepensionsavdragen medföra en i förhållande till lönernas

storlek relativt kännbar belastning för de statliga arbetarna samt att

den mot utgiftsbelastningen svarande förmånen, såsom hänförlig till framtiden,

icke lättar det omedelbara ekonomiska trycket.

Då jag sålunda förordar, att statens arbetare temporärt kompenseras för

familjepensionsavdragen, förutsätter jag, att kompensation icke skall ifrågar

komma efter det nya löner fastställts vid blivande avtalsuppgörelser, vare

sig dessa hava karaktären av kollektiva eller individuella uppgörelser.

Den av mig ifrågasatta kompensationen torde böra utgå retroaktivt från

och med den 1 januari 1937.

Jag torde, därest riksdagen icke framställer någon erinran mot vad jag i

det föregående föreslagit, sedermera få framlägga förslag till erforderliga

bestämmelser i ämnet.

Enligt verkställda beräkningar uppgå de årliga kostnaderna för kompensationen

till något mer än 900,000 kronor, varav ungefär 600,000 kronor belöpa

huvudsakligen å de affärsdrivande verken och återstoden å försvarsväsendet.

Utgifterna för kompensationen böra bestridas från de medel, varav

arbetarnas löner utgå. I den mån dessa löner beträffande försvarsväsendet

gäldas från matcrielanskaffningsanslag och anslagen i fråga icke förslå till

täckande av de å tiden före den 1 juli 1938 belöpande utgifterna för kompensationen,

synes det för innevarande budgetår anvisade anslaget till oförut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr ISO
-

3

sedda utgifter böra anlitas. Riksdagens medgivande härtill torde inhämtas.

Skulle utvecklingen anses påkalla en förstärkning av materielanskaffningsanslagen

under nästa budgetår, torde frågan härom sedermera få upptagas

till övervägande.

Utskottet, som icke funnit anledhirig UÖ erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

eller mot vad föredragande departementschefen i ärendet anfört, får hemställa,

att riksdagen må medgiva, att å tiden före den 1 juli 1938

belöpande kostnader för kompensation åt arbetare vid försvarsväsendet

för familjeperisionsavdrag må, därest arbetarnas

löner utgå från materielanskaffningsanslag och dessa icke

förslå till utgifternas täckande, bestridas från det för budgetåret

1937/38 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter,

.ck.-i. i J Junti <’ ..i •> i uob

Stockholm den 6 maj 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

frän första kammaren: herrär Johansson i Fredrikslund, Seensson i Kompersmåla,

Aspland, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gastafsson i Benestad, Garlström, Nilsson i

Fredriksfält, Larsson i Varberg, Magnusson i Kalmar och Bäckström; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Eriksson

i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Ward, Isacsson, Weijne, Andersson

i Malmö och Hansson i Rubbestad.

Utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:283 Skrivelse till Konungen angående yngre sjukhusläkares avlöningsarbetsoch bostadsförhållanden. s. 5 i texten