Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning av läroböcker jämte i ämnet väckta motioner.

1938-05-20 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:155, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning av läroböcker jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

1

Nr 155.

Ankom till riksdagens kansli den 20 maj 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag

för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning

av läroböcker jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit (punkten 131 av det vid nämnda proposition

fogade utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för

den 4 januari 1938) föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition

i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, till nämnden för granskning

av läroböcker för budgetåret 1938/39 beräkna ett anslag av 15 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition

(nr 206), under åberopande av vid sistnämnda proposition fogat utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

att till läroboksnämnden för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av

15 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Norman väckt motion (I: 278), vari

hemställts, att riksdagen ville, med avslag å Kungl. Majits proposition nr 206

angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning av

läroböcker, besluta hos Kungl. Majit hemställa om utfärdande av sådana bestämmelser

i fråga om sättet för granskning av läroböcker vid folk- och

fortsättningsskolor samt högre skolor, som huvudsakligen överensstämma

med de av skolöverstyrelsen i underdånigt yttrande den 31 januari 1938 angivna

riktlinjerna;

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren

av herr Rahmn m. fl. (I: 279) och den andra inom andra kammaren av

herr Lindskog m. fl. (11:411), vari hemställts, att riksdagen med avslag å

Kungl. Majits proposition nr 206 måtte till granskning av läroböcker genom

skolöverstyrelsen bevilja ett anslag av 5 000 kronor.

Beträffande de skäl, som anförts lill stöd för nämnda, motionsvis gjorda

yrkanden hänvisas — i den mån ej redogörelse därför lämnas här nedan —

till motionerna 1:278 och 11:411.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 155.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

På grundval av ett av särskilda sakkunniga år 1935 avgivet betänkande

framlade Kungl. Majit i proposition nr 143/1936 förslag om inrättande aven

nämnd för central granskning av läroböcker, utmynnande i en hemställan

örn anvisande av ett anslag av 15 000 kronor för ändamålet. Förslaget

avslogs av riksdagen, som därjämte anhöll örn verkställande av utredning

och framläggande för riksdagen, i den mån så kunde visa sig erforderligt,

av förslag till åtgärder för ett förbilligande av kostnaderna för läroböcker

m. m. vid skolorna.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit tillkallade departementschefen

efter givet bemyndigande fil. lic. N. Forssell såsom sakkunnig för att inom

departementet biträda vid fortsatt utredning av frågan om läroboksbeståndet

vid högre allmänna läroverk m. fl. undervisningsanstalter jämte därmed

sammanhängande frågor. Med skrivelse den 15 december 1937 överlämnade

nämnde sakkunnige utredning och förslag rörande särskild granskning

av läroböcker, över vilket förslag den 31 januari 1938 avgivits utlåtanden

av statskontoret och av skolöverstyrelsen. I anledning av överstyrelsens utlåtande

har den sakkunnige avgivit särskilt yttrande den 18 februari 1938.

Kungl. Majits förslag bygger på och överensstämmer i huvudsak med den

sakkunniges förslag.

Kungl. Majlis i propositionen nr 143/1936 framlagda förslag

innebar i huvudsak följande:

Granskningen av läroböcker för skolornas undervisning borde utvidgas och

centraliseras. Resultatet av granskningen, vilken skulle hava karaktären av en

förhandsgranskning, omfattande både helt nya läroböcker och nya, omarbetade

upplagor av sådana, skulle framträda i officiella läroboksförteckningar,

upptagande godkända läroböcker och dessas priser. Förteckningarna, som

skulle bilda utgångspunkten för läroboksurvalet vid skolorna, borde därför

upprättas på objektiva, i varje särskilt fall tillämpade grunder. Som dylika

grunder angav departementschefen bland annat, att läroboken borde vara

ny, d. v. s. icke till väsentliga delar vara en reproduktion av en redan förefintlig

bok, att den borde bära en självständig, vederhäftig pedagogisk prägel

och att den i huvudsak motsvarade ett i en undervisningsplan ingående,

bestämt pedagogiskt ändamål.

Granskningen skulle ankomma på en särskild, fristående nämnd.

Antagningen av lärobok för viss skola skulle ske genom ett från granskningen

skilt förfarande av skolöverstyrelsen efter förslag av vederbörande

ämneskonferens, då de gällde en högre skolform, respektive vederbörande

folkskolinspektör efter förslag av skoldistriktet, då det gällde folk- eller fortsättningsskola.

Granskningsnämndens sammansättning skulle vara följande: Nämnden

skulle bestå av fem medlemmar. Fyra av dessa jämte suppleanter skulle

utses av Kungl. Majit för en tid av fyra år, varvid en medlem skulle förordnas

att tillika vara nämndens ordförande. Såsom femte medlem av

nämnden skulle, allteftersom nämnden handlade läroboksärenden av olika

beskaffenhet, inträda en ledamot av skolöverstyrelsen, vilken överstyrelsen

därtill förordnade. De medlemmar, som tillsattes av Kungl. Majit, skulle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

3

utses enligt sådana grunder, att ordföranden företrädde det allmänna och

offentliga intresse, som vore förenat med läroboksfrågan, medan de övriga

Ire medlemmarna vöre aktivt verksamma pedagoger, vilka kunde anses företräda

gymnasiet, mellanskolan och folkskolan. Nämnden skulle förfoga över

experter (speciellt sakkunniga), som utsåges av Kungl. Majit. Experterna

vöre dels en sakkunnig rörande tryckeri- och förlagsärenden, dels ämnesexperter.

För övrigt skulle experter anlitas enligt nämndens omprövning.

För granskning av kristendomsböcker borde dock, förutom äinnesexperterna,

finnas en sakkunnig prästman, representerande de ifrågakommande rent

kyrkliga intressena.

Skolöverstyrelsen hade med avstyrkande av detta förslag i stället förordat

en granskning genom överstyrelsens försorg. Förslaget —- vilket alltjämt

vidhålles av överstyrelsen — innebar i huvudsak följande:

Enligt skolöverstyrelsens förslag skulle — under förutsättning av att

officiella, av Kungl. Majit utfärdade läroboksförteckningar förelåge — överstyrelsen

verkställa granskning av nya läroböcker. För den högre skolan

skulle detta på samma sätt som hittills ske i direkt samband med antagningen

av läroböcker och på förslag av ämneskonferenserna. För den lägre

skolan skulle granskningen verkställas på särskild framställning av vederbörande

lokala skolmyndighet, närhelst ny lärobok föreslagits till antagande

inom ett folkskoledistrikt. Nya omarbetade upplagor skulle godkännas av

överstyrelsen enligt samma procedur som de sakkunniga förordat. Vid slutet

av varje år skulle vederbörande skolmyndigheter delgivas uppgifter rörande

godkännande av nya läroböcker och nya, omarbetade upplagor av läroböcker.

Granskningen skulle i varje särskilt fall ske med anlitande av två

experter. Då överstyrelsen avslagit framställning örn godkännande av lärobok,

skulle skälen därför angivas i expeditionen till vederbörande skolmyndighet.

Besvär över överstyrelsens beslut skulle i vanlig ordning ingivas till

Kungl. Majit. Utgallring av läroböcker skulle ske vart femte år genom en

på angivet sätt anordnad, särskild granskningsnämnd, varefter Kungl. Majit

skulle fastställa och utfärda läroboksförteckningar, innefattande det godkända

läroboksbeståndet.

Den sakkunniges, av departementschefen i propositionen nr

2 0 6/1 9 3 8 i huvudsak tillstyrkta förslag innebär, att en särskild nämnd

skulle verka för granskning av läroböcker och därmed jämställd undervisningsmateriel.

Nämndens beslut skulle underställas skolöverstyrelsen för

prövning. Godkändes icke nämndens beslut av överstyrelsen, skulle frågan

hänskjutås till Kungl. Majits avgörande. För bestridande av de med nämndens

verksamhet förenade kostnaderna skulle anvisas ett anslag av i runt

tal 14 700 kronor.

Enligt den sakkunnige vore det av vikt, att målsmannaintresset komme

att kunna göra sig gällande vid läroboksgranskningen under förutsättningar

och former, som betryggade dess reella och positiva inflytande. Härför fordrades

emellertid, att målsmännen hleve representerade i en nämnd såsom

ett självständigt organ.

Då på så sätt en nödig effektivitet skulle säkerställas åt lekmannaelemenlets

medverkan i granskningsarbetet, vore det å andra sidan uppenbart, att

denna medverkan borde utövas ej blott under kontroll av överstyrelsens arn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

betsmyndighet utan också under ständigt samarbete med och information

från pedagogisk sakkunskap både inom överstyrelsen och inom själva nämnden

samt, i mån av behov, även från ämnesexperter.

I tre särskilda avseenden skulle denna samverkan mellan det allmänna intressets

representanter och den pedagogiska administrationen och expertisen

organiseras för att möjliggöra ett ur olika synpunkter önskvärt granskningsresultat.

1) Dels skulle såsom nämnt nämndens förslag regelmässigt underställas

överstyrelsen.

2) Vidare syntes också aktiva pedagoger böra vara bisittare i nämnden, i

enlighet med vad som föreslagits i 1936 års proposition. Två viktiga avvikelser

från de i sistnämnda proposition föreslagna principiella bestämmelserna

torde dock i detta sammanhang böra vidtagas. Dels påkallade kravet om att

allmänintressets målsmän borde äga en utslagsgivande ställning inom nämnden,

att dessa ägde majoritet inom nämnden. För det andra förtjänade en

anmärkning att beaktas, som framställts i skolöverstyrelsens utlåtande över

1934 års lärobokssakkunnigas betänkande, då det nämligen hävdats, att i

synnerhet folkskolans befogade anspråk icke tillräckligt tillgodosetts genom

att densamma enligt nämnda sakkunnigas förslag blott ägde en representant

i nämnden.

Om nämnden erhölle en konstant kärna av tre målsmän för allmänintresset

(lekmannarepresentanter), inklusive ordföranden, kunde såsom ledamöter

i densamma inträda två representanter för den högre skolan (gymnasiet,

lyceet och mellanskolan) vid granskning av undervisningsmateriel för dess

skolformer, samt i stället för dessa placeras två representanter för folkskolan,

när granskningen gällde materiel inom dennas verksamhetsområde. Nämnden

arbetade sålunda successivt på två avdelningar, en för högre och en för

lägre skola. Naturligtvis skulle ordföranden äga rätt att inkalla samtliga de

fyra pedagoger, som vore medlemmar av nämnden, för att dryfta de frågor,

som i detta samband kunde äga allmän och gemensam betydelse för högre

och lägre skola.

Vid besluts fattande inom denna fulltaliga nämnd torde dock — i enlighet

med den grundsats, som uppställts om allmänintressets dominerande inflytande

— endast en representant för den högre och en för den lägre skolan

böra äga votum, enligt Kungl. Maj:ts förordnande i samband med utseende

av medlemmar av nämnden.

3) Nämndens samverkan med pedagogiska auktoriteter skulle givetvis

också ske genom att experter anlitades vid förekommande behov. Den princip,

som godtagits år 1936, att två experter borde, var för sig eller gemensamt,

avgiva offentligt yttrande över varje bok, torde alltjämt böra upprätthållas.

Antagningen av läroböcker borde vara en från granskningsförfarandet

skild procedur.

Det ville synas, som om det i och för sig befogade kravet på viss pedagogisk

garanti för kvaliteten av den undervisningsmateriel, som underställdes

granskning, kunde fyllas, utan att granskningen sammankopplades med antagningsförfarandet.

Detta kunde lämpligen ske, örn, såsom fallet vore enligt

det i Norge sedan ett fyrtiotal år sedan tillämpade granskningsförfarandet,

det påkallades, att två kända pedagoger, i yttrande, tillsammans eller var för

sig, rekommenderade förlagets (eller författarens) ansökan om att viss lärobok

bleve godkänd till införande i skolorna.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

5

Granskningen skulle även omfatta priset å böckerna. Prisgranskningen

skulle, i motsats mot vad fallet bleve vid en granskning i samband med lärobokens

antagande vid viss skola, helt och hållet basera sig på prisuppgifterna

beträffande de böcker, som redan funnes upptagna å den auktoriserade

läroboksförteckningen, vilket vore en fördel.

Skolöverstyrelsen har avstyrkt det sålunda framställda förslaget och i stället

förordat ett genomförande av det av överstyrelsen tidigare framlagda förslaget.

I sitt utlåtande har överstyrelsen sammanfattat sina anmärkningar

mot den sakkunniges förslag på följande sätt:

1. De föreslagna bestämmelserna i fråga örn nämndens och skolöverstyrelsens

befogenheter i granskningsärenden vore mindre lyckligt funna

och undandroge dessa ärenden skolöverstyrelsens beslutanderätt. Skolöverstyrelsen

ansåge, att överstyrelsen alltjämt borde vara beslutande myndighet

i dessa ärenden.

2. De föreslagna bestämmelserna om rätten att påkalla granskning, örn

nämndens arbetssätt och om hänskjutandet till skolöverstyrelsen av nämndens

beslut för godkännande skulle i många fall kunna medföra en tredubbel

expertgranskning, vilket skolöverstyrelsen funne innebära ett onödigt

förtyngande av granskningsarbetet.

3. Den majoritetställning, som enligt förslaget skulle intagas av nämndens

lekmannarepresentanter, vöre med hänsyn till nämndens uppgift att

utföra en väsentligen pedagogisk granskning av läroböckernas användbarhet

för skolbruk icke nöjaktigt motiverad.

4. Även med hänsyn därtill, att läroboksgranskningen i och för sig icke

kunde fylla någon väsentlig uppgift i fråga om läroböckernas förbilligande,

vore nämndens sammansättning icke nöjaktigt motiverad.

5. Bestämmelsen örn fasta pedagogiska bisittare vore av de skäl, som anfördes

i punkt 3 här ovan, mindre lyckligt utformad.

6. Den mest tyngande delen av nämndens arbete torde komma att utgöras

av granskningen av helt nya läroböcker, medan däremot granskningen avnya

upplagor i de flesta fall kunde förutses bliva jämförelsevis enkel. Men

antalet nya läroböcker vore icke så stort, att icke skolöverstyrelsen, med anlitande

av experter, skulle kunna fullgöra denna liksom den övriga delen av

granskningsarbetet.

Statskontoret har anfört, att — därest för granskningen av läroböcker ansåges

erforderligt att inrätta en från överstyrelsen fristående särskild nämnd

— ville det synas statskontoret, att det föreliggande förslaget beträffande

nämndens organisation och verksamhet vore väl ägnat att fylla de önskemål,

som från olika håll kunde framföras. Visserligen kunde ifrågasättas, örn icke

antalet ledamöter i nämnden vore större än nödigt vore. För den händelse

emellertid lekmannaelementet ansåges böra beredas avgörande inflytande

vid frågornas prövning, torde, då antalet pedagoger inom nämnden icke

lämpligen torde kunna sättas lägre än som föreslagits, ledamotsantalet näppeligen

kunna minskas. Statskontoret har föreslagit vissa jämkningar i kostnadsberäkningarna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i Statsutskottets utlåtande .Yr 155.

Departementschefen har för egen del, efter att hava konstaterat, att enighet

syntes råda om liirobokskontrollens syftemål och allmänna utformning,

anfört bland annat:

Departementschefen holle före, att skolöverstyrelsen och över huvud taget

representanterna för skolan i alltför hög grad undervärderat betydelsen av

lekmannainflytande vid läroboksgranskningen. Vid denna granskning vore

självfallet det pedagogiska momentet av stor, ofta utslagsgivande betydelse.

Men lika säkert vore, att de former, varunder läroboksproduktionen för närvarande

bedreves, och det sätt, varpå skolor och skolorganisationer och även

skolmyndigheter intresserades för nya läroböcker och nya utgåvor av läroböcker,

gjorde det till ett angeläget önskemål, att vid läroboksgranskningen

utrymme bereddes jämväl för mer allmänna synpunkter.

Det vore ingen nyhet i vår skolorganisation, att lekmannaelementet bereddes

inflytande på angelägenheter, som kunde betecknas såsom pedagogiska.

Som bekant vore lekmannainflytandet inom folkundervisningen avsevärt,

även i frågor, som kunde karaktäriseras såsom i egentlig mening pedagogiska,

och ingen hade ifrågasatt det berättigade i detta inflytande. Ingen

hade heller bestritt, att icke detta inflytande på det stora hela taget varit till

gagn för folkundervisningen. Lekmannainflytande inom de högre skolformerna

vore mindre rotfäst, men i de fall, då det förekomme, hade det visat

sig vara ur skolans synpunkt till fördel.

Med hänsyn härtill kunde departementschefen icke inse, varför lekmannainflytandet

skulle hållas tillbaka, då det gäller en för vårt skolväsende så

viktig uppgift som granskningen av de läroböcker, vilka användes i skolan.

Fastmer vore det, såsom redan antytts, just på detta område påkallat, att

lekmannainflytandet finge med styrka göra sig gällande, bland annat för att

hänsynen till kostnadsfrågan icke skulle tillmätas ett alltför blygsamt utrymme.

Departementschefen trodde för sin del, att det skulle visa sig mycket

svårt att uppfylla de önskemål i fråga örn skolmaterielens förbilligande, som

riksdagen flera gånger understrukit, örn ej vid handhavandet av läroboksgranskningen

de pedagogiska facksynpunkterna bleve konfronterade med

lekmannasynpunkterna. Än viktigare tedde sig tillgodoseendet av dessa önskemål,

därest i en framtid det allmänna skulle komma att i större omfattning

än hittills påtaga sig kostnaderna för skolmaterielen. Som bekant påginge

härom utredning inom ecklesiastikdepartementet genom särskilda

sakkunniga.

Det vore från denna utgångspunkt, departementschefen måste bedöma de

föreliggande förslagen i fråga örn läroboksgranskningens organisation —

å ena sidan utredningsmannens förslag örn inrättande av en särskild granskningsnämnd

för ändamålet med starkt inslag av representanter för ickepedagogiska

synpunkter, d andra sidan skolöverstyrelsens förslag örn en

granskning av läroböckerna allenast genom överstyrelsens försorg med biträde

av pedagogiska experter.

En lösning efter den sistnämnda linjen beredde icke inflytande åt lekmannaintresset

och avstyrktes därför av departementschefen. Han kunde ej

heller ansluta sig till uppfattningen, att granskningen av läroböckerna borde

ske i samband med antagningen av läroböckerna för bruk vid de särskilda

skolorna. Den sakkunnige syntes nämligen hava på ett ovedersägligt sätt

uppvisat, hurusom vid en på sådant vis anordnad granskning möjligheterna

att bevaka de synpunkter, vilka genom lekmannainslaget skulle tillvaratagas,

särskilt i prisfrågan, bleve i hög grad beskurna. Departementschefen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

1

fäste i detta hänseende speciellt uppmärksamheten på vad den sakkunnige i

sitt senaste yttrande andragit i fråga om granskningen av nya omarbetade

upplagor. Av vad den sakkunnige anfört hade departementschefen helt blivit

övertygad örn nödvändigheten av att åtskilja antagnings- och granskningsförfarandet

på sätt den sakkunnige föreslagit. Vederbörande skolmyndigheter

borde alltså få träffa sitt val av läroböcker inom ramen av en i förväg upprättad

och efter hand reviderad och kompletterad förteckning över sådana

böcker, som befunnits böra ifrågakomma till antagning för skolbruk.

En lösning av frågan efter den av utredningsmannen tillstyrkta linjen

syntes i hög grad tillgodose kravet på medverkan från överstyrelsens sida

vid läroboksgranskningen. Den nämnd, som enligt det år 1936 framlagda

förslaget skulle inrättas, hade ifrågasatts skola fungera fristående från överstyrelsen,

direkt sorterande under Kungl. Majit. Den nämnd, som av den sakkunnige

nu föresloges till inrättande, skulle så till vida lyda under överstyrelsen,

att överstyrelsen skulle pröva de av nämnden fattade besluten. 1 fall avdelade

meningar mellan nämnden å ena sidan och överstyrelsen å den andra

skulle frågan underställas Kungl. Maj:ts prövning. Detta förfarande syntes

med hänsyn till den ifrågasatta sammansättningen av nämnden och jämväl i

betraktande av dess tilltänkta arbetsformer garantera en synnerligen grundlig

pedagogisk bedömning, samtidigt som det tillförsäkrade lekmannaintresset

behörigt inflytande på läroboksgranskningen. Av praktiska skäl, för att

förhindra att obetydliga meningsskiljaktigheter skulle föranleda hithörande

ärendens hänskjutande till Kungl. Majit, ville departementschefen emellertid

föreslå den förändringen i proceduren, att sådant hänskjutande skulle ske

allenast örn nämnden, vilken givetvis skulle erhålla del av överstyrelsens

beslut, inom viss tid efter delgivningen påkallade, att beslutet underställdes

Kungl. Maj:ts prövning. Vanlig besvärstalan av därtill berättigad part borde

självfallet under alla förhållanden stå öppen. Genom nämnda modifikation

av förslaget bereddes skolöverstyrelsen den ställning av beslutande myndighet

i dessa frågor, varpå den gjort anspråk.

I likhet med .statskontoret funne sig departementschefen kunna i huvudsak

biträda utredningsmannens förslag rörande nämndens sammansättning. Såsom

skett i andra liknande fall borde det få ankomma på Kungl. Majit att

framdeles taga detaljerna i utredningsmannens förslag på denna punkt under

närmare övervägande. Förslaget syntes emellertid kunna i huvudsak tagas

till utgångspunkt för de bestämmelser i ämnet, som borde av Kungl. Majit

meddelas.

Mot de jämkningar i utredningsmannens kostnadsberäkningar, som vidtagits

av statskontoret, hade departementschefen icke något att i huvudsak

erinra.

Departementschefen ville till sist framhålla, att den pågående utredningen

angående skolöverstyrelsens organisation icke borde kunna tagas till intäkt

för ett ytterligare undanskjutande av förevarande frågas lösning. Genom att

den grundläggande granskningen förlädes till en utanför överstyrelsen stående

nämnd lämnades överstyrelsens organisationsproblem orört.

Till stöd för det i motionerna 1:279 och 11:411 framställda yrkandet har

bland annat anförts:

Utredningsmannen föreslår, ali den nya läroboken skall kunna inlämnas

till granskning i korrektur, och gör gällande, att härigenom avsevärda besparingar

kunna göras, som skulle kunna möjliggöra en prissänkning. Enligt

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

de uppgifter, som lämnats oss, kan denna förmodan mycket starkt ifrågasättas.

Om boken blir helt underkänd, är det nog rikligt, då ju härigenom

trycknings- och papperskostnader inbesparas. Blir den godkänd, måste kostnaderna

tvärtom ökas genom detta förfarande. Såsom utredningsmannen

själv framhåller, skall i nämnden prövas bl. a. bokens yttre skick, hygieniska

krav och illustrationernas beskaffenhet, och detta kan ej ske med

mindre korrekturet föreligger ombrutet med illustrationerna insatta och

tryckta på gott papper. De extra åtgärder, som måste vidtagas härför, och

den väntetid, som måste förflyta, tills granskningen kan slutföras, nämnden

fattat sitt beslut och den slutliga tryckningen kan påbörjas, måste förväntas

snarast medföra en prisförhöjning.

I förslaget talas på upprepade ställen om önskvärdheten av en prissänkning

på läroböckerna, och det ligger ju i såväl det allmännas som målsmännens

intresse, att lärobokspriserna hållas så låga som möjligt. Riksdagen har

ju också vid upprepade tillfällen uttalat sig för utredningar och förslag i

detta syfte. Det är därför anmärkningsvärt, att utredningsmannen ej kommit

med ett enda förslag, som kan tänkas verka i förbilligande riktning.

Vissa föreslagna bestämmelser t. ex. utbytandet av ämneskonferensernas avgiftsfria

granskning mot rekommendationer från av författare eller förlag

avlönade experter böra tvärtom verka i prisfördyrande riktning. Det enda.

som ifrågasatts för läroböckernas förbilligande, är att inom nämnden en

viss press skulle åstadkommas genom jämförelser med priset på övriga motsvarande

läroböcker. Men detta är ju något, som redan nu sker. Utredningsmannen

synes visserligen tro, att vid prövning av ett läroboksförslag inom

t. ex. en ämneskonferens, göres jämförelser blott mellan den gamla läroboken

och den till införande föreslagna. Intet kan emellertid vara felaktigare.

1 konferensens skrivelse till överstyrelsen kanske ej någon annan jämförelse

göres, men inom konferensen har i regel dessförinnan före beslutets fattande

en ingående granskning företagits av samtliga böcker, som kunna ifrågakomma,

även i prisfrågan, och överstyrelsen bör ju ej ha någon svårighet att,

om dess förslag godtages av riksdagen, ha översikten tillgänglig.

Motionärerna anmärka vidare, att utredningsmannen icke åberopat några

exakta priskalkyler. 1927 års skolsakkunniga hava i detta avseende gjort

ingående och sakliga utredningar och härvid kommit till det resultatet, att

de svenska läroböckerna för de högre skolorna, för vilka utredningen gjordes,

äro billiga. Örn man bortser från den förhöjning av lärobokspriserna,

som ägde rum i samband med dessa skolors omorganisation, ha läroböckerna

i stort sett blivit billigare i varje fall för den enskilde lärjungen, sedan ovannämnda

undersökning gjordes.

Motionärerna bestrida vidare, att förlagen i regel lia någon ekonomisk

vinst av att provocera fram en omarbetad upplaga av en lärobok, då framställningskostnaderna

regelmässigt bli större än inkomsterna på den framtvingade

omsättningsökningen, samt framhålla, att en förnyelse av läroböckerna

är nödvändig för att de icke skola bli föråldrade.

Det ifrågasättes, om lekmännen skulle kunna i högre grad än skolöverstyrelsen

hålla bokpriserna nere. Lekmännen måste för övrigt bliva beroende

av experterna.

Motionärerna finna för sin del lämpligast, att den centrala granskningen

av läroböckerna uppdrages åt skolöverstyrelsen, sorn för det anslag, som

riksdagen finner lämpligt bevilja, förslagsvis 5 000 kronor, utser experter,

som äro sakkunniga på det undervisningsområde och det ämne, som läroboken

avser, och för bedömning av lärobokens pris.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

9

Såsom i propositionen och de i ämnet väckta motionerna framhållits. Utskottet.

råder en enig uppfattning örn behovet av en effektivare kontroll över läroboksbeståndet

vid folk- och fortsättningsskolorna, de allmänna läroverken

m. fl. läroanstalter. En central granskning av läroböckerna synes vara av

de föreliggande omständigheterna påkallad. Utskottet finner sig böra tillstyrka,

att dessa uppgifter anförtros åt ett för ändamålet lämpat statligt

organ.

Bedömandet av en läroboks lämplighet för skolbruk är tvivelsutan till

väsentlig del en pedagogisk uppgift. Det råder emellertid enligt utskottets

mening ingen tvekan om att uppgiftens art gör det till ett angeläget önskemål,

att jämväl lekmannasynpunkterna beredas ett starkt inflytande vid

behandlingen av dessa ärenden. I detta hänseende anser sig utskottet kunna

helt ansluta sig till vad departementschefen yttrat. Om, såsom skolöverstyrelsen

föreslagit, läroboksgranskningen skulle omhänderhavas av sistnämnda

ämbetsverk, kunna lekmannasynpunkterna icke göra sig gällande

i lika hög grad som om läroboksgranskningen anförtros åt ett för ändamålet

tillskapat organ, vars sammansättning och verksamhet planlagts med

särskilt aktgivande på önskvärdheten av att lekmannainflytandet icke tillbakatränges.

Å andra sidan är det lämpligt, icke blott att skolöverstyrelsen

såsom central pedagogisk instans erhåller möjlighet att övervaka utvecklingen

på förevarande ur pedagogisk synpunkt mycket viktiga område och

öva inflytande på urvalet av de läroböcker, som skola användas inom undervisningsväsendet,

utan också att läroboksgranskningen kan tillgodogöra

sig den inom överstyrelsen förefintliga pedagogiska sakkunskapen.

Det av departementschefen framlagda förslaget om inrättande av en

särskild nämnd för granskning av läroböcker med starkt inslag av representanter

för icke-pedagogiska synpunkter och vars beslut skulle underställas

överstyrelsen för prövning synes utskottet på ett tillfredsställande

sätt tillgodose både det ena och det andra av de ovan av utskottet angivna

önskemålen och sålunda tillförsäkra såväl skolöverstyrelsen som lekmannaelementet

behörigt inflytande på granskningsproceduren.

Vad i de förutnämnda motionerna anförts har icke kunnat föranleda utskottet

att i den föreliggande frågan intaga en annan ståndpunkt än den

nyss återgivna. Värdet av lekmannaelementets medverkan vid läroboksgranskningen

synes utskottet icke hava av motionärerna i tillbörlig grad

beaktats. Motionärerna hava icke heller klart ådagalagt, att ett förläggande

av läroboksgranskningen till skolöverstyrelsen .skulle väsentligt förbilliga

granskningsförfarandet. De i motionerna 1:279 och 11:411 angivna

kostnaderna vid en lösning av frågan enligt det i dessa motioner förordade

förslaget synas sålunda innesluta allenast de av granskningen föranledda

kostnaderna för experter, däremot icke sådana kostnader, som kunna anses

vara för hela ämbetsverket gemensamma och som måste ökas vid bifall

till det motionsvis framställda förslaget. Utskottet har ej heller kunnat

llihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 155. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

linna, att det av departementschefen föreslagna granskningsförfarandet

skulle i onödan tynga granskningsarbetet. Däremot är nämnda förfarande

ägnat att främja en allsidig och ingående bedömning av de till användning

vid skolorna ifrågasatta läroböckernas lämplighet. Tillika må framhållas,

att ett förläggande av läroboksgranskningen till skolöverstyrelsen innebär

en utökning av överstyrelsens arbetsuppgifter och arbetsbörda, som måste

inverka på bedömandet av den under utredning varande frågan örn överstyrelsens

organisation.

Utskottet, som sålunda finner sig böra i huvudsak tillstyrka departementschefens

förslag och avstyrka de i ämnet väckta motionerna, har ingenting

att erinra emot att vid delade meningar mellan skolöverstyrelsen och nämnden

vederbörande ärende skall, om nämnden så inom viss tid påkallar,

underställas Kungl. Maj:ts prövning. I detta sammanhang anser sig utskottet

böra i anledning av vad i motionerna anförts framhålla, att det synes

mindre troligt att överstyrelsen vid sin prövning av läroboksnämndens beslut

skall behöva annat än i särskilda undantagsfall anlita egna experter.

Den föreslagna sammansättningen av läroboksnämnden synes utskottet

väl avvägd och torde kunna av Kungl. Majit i huvudsak godtagas. Mot de

föreliggande kostnadsberäkningarna har utskottet icke något att erinra.

Utskottet, som jämväl i övrigt biträder vad av departementschefen anförts,

hemställer således,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt

med avslag å de ovannämnda motionerna (I: 278 samt I: 279

och II: 411), till Läroboksnämnden för budgetåret 1938/39

under åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 15 000 kronor.

Stockholm den 20 maj 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Olof Olsson, Nilsson i Malmö,

Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Asplund, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i

benestad, Andrén, Carlström, Bäcklund och Bäckström: samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Jeppsson,

Persson i Falla, Jonsson i Eskilstuna, Ward, Holmdahl, Isacsson, Andersson i

.Södergård, Weijne och Hansson i Rubbestad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

11

Reservationer:

1) av herrar Svensson i Kompersmåla, Nilsson i Landeryd, Andrén, Carlström,

Persson i Falla och Holmdahl, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom i —--(= utskottet)--— statligt organ.

Vid bedömandet av den föreliggande propositionen får det icke förbises,

ått läroboksgranskningen är väsentligen en pedagogisk angelägenhet och

dessutom en av de viktigare uppgifter, som skolöverstyrelsen i dess egenskap

av central pedagogisk myndighet har att handlägga. Till vad av överstyrelsen

och motionärerna i detta avseende anförts kan utskottet i stort sett

giva sin anslutning. Särskilt må framhållas vikten av att den pedagogiska

sakkunskap och den nära förtrogenhet med läroboksbeståndet, varöver skolöverstyrelsen

förfogar, omedelbart nyttiggöres för läroboksgranskningen.

Utskottet har härmed anslutit sig till den uppfattning, som statsutskottet år

1936 företrädde i sitt utlåtande i denna fråga.

Ur dessa synpunker är den av departementschefen ifrågasatta organisationen

av läroboksgranskningen icke tillfredsställande. Förslaget är bristfälligt

ej blott så till vida, att en nämnd inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen,

som i första hand skall pröva och antaga läroböcker, utan också

därutinnan, att granskningsförfarandet härigenom blir onödigt komplicerat

och dessutom kommer att draga högre kostnader än som äro nödvändiga.

Utskottet anser sig böra i stället för de av departementschefen föreslagna

anordningarna tillstyrka, att läroboksgranskningen såsom hittills företages

inom skolöverstyrelsen. Då det emellertid är önskvärt, att även lekmannaelementet

beredes inflytande på granskningen och det på grund härav är

nödvändigt att inom överstyrelsen närmare reglera lekmännens deltagande

i granskningsförfarandet, vill utskottet föreslå, att granskningen inom överstyrelsen

anförtros åt ett särskilt granskningsutskott, bestående av vederbörande

avdelningschef som ordförande, föredragande undervisningsrådet

inom överstyrelsen samt två lekmän med biträde av högst två av överstyrelsen

utsedda ämnesexperter för de särskilda fackområdena. Skolöverstyrelsen

utser en särskild expert rörande tryckeri- och förlagsärenden. En

.sekreterare hos utskottet utses av överstyrelsen. Vid lika röstetal bör ordföranden

äga utslagsrösten. Det beslut, som av granskningsutskottet fattas,

bör gälla såsom överstyrelsens beslut. Över beslutet bör givetvis besvär

kunna i vanlig ordning anföras hos Kungl. Maj:t. De två lekmännen inom

granskningsutskottet böra utses av Kungl. Majit.

Kostnaderna för granskningsutskottets verksamhet torde, intill dess närmare

erfarenhet vunnits, kunna begränsas till det i motionerna I: 279 och

II: 411 angivna beloppet av 5 000 kronor. Härvid förutsätter utskottet, att

utgifter för sekreterargöromål och för expenser bestridas med anlitande av

överstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag och att det särskilda anslag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

å 5 000 kronor, som enligt utskottets mening bör under åttonde huvudtiteln

anvisas till granskning av läroböcker, bör avse arvoden till de förutnämnda

två lekmännen i granskningsutskottet samt arvoden m. m. till experter. Beträffande

arvoden och reseersättningar till omförmälda särskilda ledamöter

torde böra gälla i huvudsak de grunder, som av departementschefen förordats

beträffande ledamöterna i läroboksnämnden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och

de ovannämnda motionerna (I: 278 samt I: 279 och II: 411),

till Granskning av läroböcker för budgetåret 1938/39 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 000 kronor.»

2) av herrar Olof Olsson och Bäckström, vilka ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hava följande lydelse:

»Såsom i — — -— (= utskottet) —--statligt organ.

Vid bedömandet av den föreliggande propositionen får det icke förbises,

att läroboksgranskningen är väsentligen en pedagogisk angelägenhet och

dessutom en av de viktigare uppgifter, som skolöverstyrelsen i dess egenskap

av central pedagogisk myndighet har att handlägga. Till vad av överstyrelsen

och motionärerna i detta avseende anförts kan utskottet i stort sett giva sin

anslutning. Särskilt må framhållas vikten av att den pedagogiska sakkunskap

och den nära förtrogenhet med läroboksbeståndet, varöver skolöverstyrelsen

förfogar, omedelbart nyttiggöres för läroboksgranskningen.

Ur dessa synpunkter är den av departementschefen ifrågasatta organisationen

av läroboksgranskningen icke tillfredsställande. Förslaget är bristfälligt

ej blott så till vida, att en nämnd inrättas vid sidan av skolöverstyrelsen,

som i första hand skall pröva och antaga läroböcker, utan också

därutinnan, att granskningsförfarandet härigenom blir onödigt komplicerat

och dessutom kommer att draga högre kostnader än som äro nödvändiga.

Utskottet anser sig böra i stället för de av departementschefen föreslagna

anordningarna tillstyrka, att läroboksgranskningen såsom hittills företages

inom skolöverstyrelsen. Då det emellertid är önskvärt, att även lekmannaelementet

beredes inflytande på granskningen och det på grund härav är

nödvändigt att inom överstyrelsen närmare reglera granskningsförfarandet,

vill utskottet föreslå, att granskningen inom överstyrelsen anförtros åt ett

särskilt granskningsutskott. Detta kunde lämpligen bestå av sex ledamöter

(med lika många suppleanter), nämligen äldste avdelningschefen i överstyrelsen

jämte ännu ett undervisningsråd som föredragande, tvenne inom

skolväsendet aktiva pedagoger, av vilka den ene skulle företräda den högre

skolan, den andre den lägre och således endast deltaga i de sammanträden,

där ärenden rörande den högre respektive den lägre skolan förekomma, samt

två lekmän — samtliga utanför överstyrelsen stående utsedda av Kungl.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 155.

13

Maj:t. Allt efter tillgång på expertis inom utskottet självt kunde speciellt

sakkunniga tillkallas för de särskilda fackområdena. Avdelningschefen bör

fungera som ordförande och vid lika röstetal äga utslagsrösten. Och det beslut

som av granskningsutskottet fattas bör gälla såsom överstyrelsens

beslut. Över beslutet bör givetvis besvär kunna i vanlig ordning anföras hos

Kungl. Majit.

Kostnaderna för granskningsutskottets verksamhet torde, intill dess närmare

erfarenhet vunnits, kunna begränsas till 5 000 kronor. Härvid förutsätter

utskottet, att utgifter för sekreterargöromål och för expenser bestridas

med anlitande av överstyrelsens avlönings- och omkostnadsanslag och

att det särskilda anslag å 5 000 kronor, som enligt utskottets mening bör

under åttonde huvudtiteln anvisas till granskning av läroböcker, bör avse

arvoden till de förutnämnda av Kungl. Majit utsedda ledamöterna av granskningsutskottet

samt arvoden m. m. till experter. Beträffande arvoden och

resersättningar till omförmälda särskilda ledamöter torde böra gälla i huvudsak

de grunder, som av departementschefen förordats beträffande ledamöterna

i läroboksnämnden.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Majits förslag och

de ovannämnda motionerna (I: 278 samt I: 279 och lii 411),

till Granskning av läroböcker för budgetåret 1938/1939 under

åttonde huvudtiteln anvisa ett anslag av 5 000 kronor.»

3

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sand. Nr 155.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:338 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående anslag för budgetåret 1938/39 till en nämnd för granskning av läroböcker. s. 3 i texten