Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m.

1938-05-27 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:182, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

1

Nr 182.

Ankom till riksdagens kansli den 27 maj 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag

till statliga och kommunala beredskapsarbeten

m. m.

(3:e avd.)

I propositionen, nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1938/39 har Kungl. Majit under femte huvudtiteln (punkt 21)

föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Statliga

och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1938/39 beräkna ett

reservationsanslag av 10,000,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit i propositionen nr 284, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden den 8 april 1938,

föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad departementschefen

anfört, besluta om igångsättande av statliga och kommunala beredskapsarbeten

till en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;

dels till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret 1938/39

anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

dels ock medgiva, att den behållning, som kan komma att kvarstå vid utgången

av budgetåret 1937/38 å de av 1933 och 1934 års riksdagar anvisade

reservationsanslagen till lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet

må, i den av departementschefen förordade ordningen, efter

nämnda tidpunkt av Kungl. Majit disponeras för samma ändamål.

Hjälpprogrammet i dess helhet. Under denna avdelning av propositionen

är sammanfört ett omfattande statistiskt material till belysning av arbetsmarknadens

och arbetslöshetens utveckling under senare år (sid. 2—7)

samt verkställigheten av tidigare beslutade hjälpåtgärder (sid. 7—32). Därefter

lämnas en utförlig redogörelse för det förslag, som avgivits av 1936

års utredning angående beredskapsarbeten (sid. 32—60), samt vissa preliminära

uppgifter rörande resultatet av 1937 års arbetslöshetsräkning (sid. 62

—73). 1 övrigt redogöres för pågående och avslutade utredningar inom området

för arbetslöshetens bekämpande.

Rörande arbetslöshetsläget och arbetslöshetspolitikens allmänna inriktning

anför departementschefen följande.

Arbetslöshetsläget har under budgetåret 1937/38 i hög grad förbättrats

även i jämförelse med det relativt tillfredsställande läget under föregående

år. En viss föreställning örn förbättringens styrka erhålles genom uppgiften,

att antalet hjälpsökande arbetslösa under tiden den 31 januari 1937

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 182—183. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr 1S2.

till den 31 januari 1938 minskats från 32.509 till 21.723. Antalet kommuner

med mera betydande arbetslöshet har under året starkt nedgått. Medan

sålunda den 31 december 1936 147 av landets kommuner hade en arbetslöshet

på över 1 procent av invånareantalet, var motsvarande antal den 31

december 1937 80. En arbetslöshet pä över 2 procent av invånareantalet

hade den 31 december 1936 54 kommuner: motsvarande dag 1937 var antalet

31. Kommuner med 3-procentig arbetslöshet utgjorde vid årsskiftet

1936 37 35, medan motsvarande siffra vid årsskiftet 1937 38 var 18. 6 kommuner

hade den 31 december 1936 en så stor arbetslöshet som minst 6 procent

av invånareantalet. Den 31 december 1937 fanns ingen kommun i landet

med denna höga arbetslöshetssiffra.

I stort sett hava alltså de förhoppningar, som jag i propositionen nr 300

till 1937 års riksdag uttalade angående arbetslöshetens minskning under

innevarande budgetår, infriats. Jag erinrade i berörda sammanhang därom,

att arbetslöshetskommissionen hade beräknat genomsnittliga antalet arbetslösa

under budgetåret 1937/38 till 13,000 per månad. Jag höll för sannolikt,

att under förutsättning av en helt oförändrad arbetslöshetspolitik det

genomsnittliga antalet arbetslösa skulle komma att något överskrida sagda

siffra på grund av förekomsten av de hårt arbetslöshetstyngda områdena.

Tack vare den utökning av de statliga och kommunala beredskapsarbetena,

som i sagda områden skulle komma till ständ, förmodade jag emellertid, att

arbetslöshetskommissionens beräkningar skulle visa sig hållbara.

Under budgetårets första 8 månader har det genomsnittliga antalet arbetslösa

uppgått till 15.000. Den preliminära månadsrapporten för mars månad

utvisar ett antal hjälpsökande arbetslösa av något över 19,000. Under sådana

förhållanden torde månadsgenomsnittet för budgetåret komma att ligga

mellan 14- och 15,000 eller något över den siffra jag i fjolårets proposition

betecknade såsom sannolik. Under tiden juli 1937—januari 1938 har

arbetslöshetsläget utvecklat sig i stort sett enligt de tidigare beräkningarna.

Däremot hava februari- oell marssiffrorna visat sig något högre, än nian vid

utarbetandet av propositionen nr 300 till 1937 års riksdag beräknade. Någon

särskild oro torde emellertid detta förhållande icke behöva ingiva. Jag

vill erinra örn att årets februarisiffra med nära 10,000 understiger fjolårets

och att även marssiffran 1938 torde komma att med cirka 8,000 understiga

motsvarande siffra 1937. Emellertid vågar jag icke för nästa budgetår räkna

med någon mera avsevärd ytterligare förbättring av arbetslöshetsläget, även

örn konjunkturutvecklingen fortlöper utan någon ny kris. Med hänsyn till

att utgångsläget för budgetåret 1938 39 torde te sig något gynnsammare än

för det löpande budgetåret utgår jag från att genomsnittliga antalet anmälda

arbetslösa per månad kan sättas till 12,000.

Den uppfattning, som jag i fjolårets proposition uttalade angående den

då kvarvarande arbetslöshetens natur, torde äga giltighet även under nu rådande

föi-hållanden. Alltjämt möta två huvudproblem, nämligen arbetslösheten

i storstäderna och arbetslösheten i de svårt hemsökta landsdelarna.

Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands län samt i någon mån även Blekinge

län och Norrbottens län.

Restarbetslöshetens problem är föremål för övervägande av 1937 års arbetslöshetssakkunniga.

De sakkunnigas arbete har hittills närmast haft

karaktären av förberedande undersökningar, vilka torde bliva av värde vid

bedömandet av åtgärder mot den även under högkonjunkturen kvardröjande

arbetslösheten. Särskilt lär därvid kännedom om arbetslöshetsorsaker

och levnadsförhållanden beträffande de personer, som under högkonjunktur

och högsäsong sakna sysselsättning, kunna giva vägledning. Sådan kännedom

avser 1937 års arbetslöshetsräkning att skänka. De sakkunniga hava

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

3

-salunda icke hittills haft tillgång till allt det material, som behövs för att

taga ställning till frågan örn de lämpligaste åtgärderna i kampen mot restarbetslösheten.

Under sådana förhållanden torde arbetslöshetspolitiken böra

bedrivas i stort sett enligt de riktlinjer, som uppdrogos i fjolårets proposition.

Arbetet på att främja åtgärder för att inom de arbetslöshetstyngda områdena

skapa såväl nya industrier som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter

för befolkningen bör alltså fortsätta. Ekonomiskt stöd torde därför

böra lämnas åt företagareföreningar för ökande av deras möjligheter att

inom arbetslöshetstyngda distrikt med odifferentierat näringsliv framskapa

småindustri och hantverk. Kungl. Majit har på mitt förslag anvisat medel för

undersökning rörande lämpligheten att förlägga ett finpappersbruk till Västernorrlands

län. Beträffande Blekinge län torde medel böra anvisas för

fortsatt verksamhet för komplettering av ofullständiga jordbruk inom länet

samt till en av Blekingeutredningen föreslagen inventering av sådana jordbruk.

Jag förordar dessutom fortsatt medelsanvisning till Lyckebyåns reglering.

Under året hava genom tillkallade sakkunniga undersökningar rörande

möjligheterna att förvärva marknad för export av färdiga trähus verkställts.

De sakkunniga hava efter jämförelsevis grundliga studier i England, vilkas

resultat peka i avgjort gynnsam riktning, avgivit förslag, som för närvarande

är föremål för närmare prövning. Det är min avsikt att, därest riksdagen

icke däremot framställer någon erinran, med anlitande av tillgängliga anslag

för främjande av enskild företagsamhet ställa medel till förfogande för ett

bolag, som kan bildas i syfte att för tillverkning av färdiga trähus i huvudsak

för export anlägga ett industriföretag å sådan ort, att arbetslösa kunna

beredas sysselsättning. Blir resultatet av detta försök tillfredsställande, torde

böra övervägas, huruvida ytterligare någon fabrik lämpligen kan anläggas.

Trots den utökning av arbetstillfällena, som de här antydda åtgärderna

skulle medföra, kommer vid oförändrat arbetslöshetsläge likväl en kännbar

arbetslöshet att kvarstå inom Västernorrlands, Göteborgs och Bohus samt i

viss mån Blekinge län. Det torde därför även under nästföljande budgetår

vara nödvändigt, att medel anvisas till statliga och kommunala beredskapsarbeten.

Departementschefen upptager därefter till behandling vissa detaljspörsmål

samt anför följande.

Beträffande anslagen till kommunala beredskapsarbeten har 1936 års utredning

angående beredskapsarbeten föreslagit, att det måtte bringas till kommunernas

kännedom redan under goda tider, alt kommunerna under en arbetslöshetsperiod

ägde möjligheter att erhålla bidrag även till sådana företag,

som de under alla förhållanden ämnade utföra, såframt för arbetets

verkställande anlitades arbetslösa till visst minimiantal från annan ort. De

sakkunnigas motiv för detta förslag har varit, att kommunerna kunde tänkas

vara villiga att förlägga en större del av sina arbeten, än hittills varit

fallet, till depressionsperioder, såvida kommunerna ägde kännedom örn

möjligheten att under arbetslöslietstider erhålla statsbidrag även till sina

mera ordinarie arbeten. Anslaget till kommunala beredskapsarbeten skulle

alltså enligt de sakkunnigas mening användas till all söka motverka, att

kommunerna under högkonjunkturstider igångsatte arbeten, som utan olägenhet

kunde uppskjutas.

Enligt min mening torde hinder icke möta för all realisera de sakkunnigas

förslag särskilt då det gäller skattetyngda kommuner; detta så mycket

mindre som gränsen mellan en kommuns ordinarie arbeten och arbeten av

den typ, som ursprungligen ansågos särskilt lämpade för kommunala beredskapsarbeten,

alltid mäste betecknas såsom ganska flytande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

Även ett annat av de förslag, vilka framlagts av 1936 års utredning angående

beredskapsarbeten, torde böra bliva föremål för övervägande i nu

förevarande sammanhang. Jag åsyftar härvid de sakkunnigas förslag, att

statsbidrag i särskilda fall måtte kunna beviljas till kostnaderna för planläggningen

av sådana arbeten, som lämpa sig att framdeles utföras i arbetslöshetsbekämpande

syfte.

Vikten av att noggrant utarbetade planer för utförande av lämpliga arbeten

finnas tillgängliga vid en inträffad krissituation, ligger enligt min mening

i öppen dag. I fråga om den statliga byggnadsverksamheten har Kungl.

Majit i annat sammanhang framlagt förslag i syfte att garantera tillgång

till effektiva arbetsplaner. Vad kommunernas arbeten beträffar, har visserligen

den verkställda inventeringen ådagalagt, att en mycket betydande arbetsreserv

här finnes tillgänglig. Inventeringen har emellertid tillika givit

vid handen, att kommunernas arbeten endast till en relativt ringa del äro på

ett sådant sätt förberedda, att de utan tidsutdräkt kunna igångsättas. Under

sådana förhållanden ligger det stor vikt uppå, att kommunerna så snabbt

som möjligt verkställa de förberedande åtgärder, vilka de sakkunniga föreslagit.

Uppgörandet av fullständiga arbetsplaner medför emellertid för åtskilliga

av våra kommuner betydande utgifter. De sakkunnigas förslag att

staten i viss begränsad utsträckning bör lämna bidrag till utarbetandet av

planer till sådana arbeten, som kunna vara lämpliga att framdeles utföras i

arbetslöshetsbekämpande syfte, synes mig därför beaktansvärt. Under förutsättning

att riksdagen icke däremot framställer erinran, har jag också för

avsikt att efter prövning i varje särskilt fall föreslå, att sådana bidrag måtte

beviljas kommuner, för vilka ifrågasatt planläggningsarbete skulle medföra

en kännbar ekonomisk belastning. Kostnaderna härför torde böra bestridas

av anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten.

Det centrala register, över lämpliga arbeten, som upprättats på grundval

av den inventering, som verkställts av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten,

bör självfallet ständigt hållas aktuellt. De sakkunnigas av ett

flertal remissinstanser tillstyrkta förslag, att registret bör kompletteras genom

successiva inventeringar, synes mig förtjäna beaktande. Ifrågavarande

kompletteringsarbete torde lämpligen böra komma till utförande inom socialdepartementet.

Övriga av 1936 års utredning rörande beredskapsarbeten framförda förslag

torde i nu förevarande sammanhang icke böra upptagas till avgörande.

Enligt vad jag inhämtat komma inom kommunikations- och jordbruksdepartementen

de sakkunnigas förslag till åtgärder, fallande inom dessa departements

arbetsområden, att bliva föremål för fortsatt prövning. Vad beträffar

det av vissa remissinstanser framförda önskemålet örn en central organisation

av den samhälleliga arbetslöshetspolitiken, torde fortsatta överväganden

vara erforderliga, innan ärendet bringas under Kungl. Maj:ts prövning.

Särskilda frågor, Handhavandet av vattenavledningsföretaget

Lgckebyån åvilar jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 23 oktober 1936 den

s. k. Lyckebyåutredningen.

I fråga om erforderliga medel för finansieringen av vattenavledningsföretaget

samt inköpen av mader, skogsmark m. m. för genomförandet av den

nya fastighetsbildningen redogjordes i proposition nr 300 till 1937 års riksdag

(sid. 46). Av denna redogörelse framgår, att de kostnader, som skola

stanna å statsverket, beräknats till 331,000 kronor, samt att de utgifter, som

icke skola stanna å statsverket, utan endast utgöra förskott (rörelsekapital),

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

5

belöpa sig till 832,924 kronor. Av sålunda erforderliga medel ha redan anvisats

av 1936 års riksdag 250,000 kronor och av 1937 års riksdag 200,000

kronor eller tillhopa 450,000 kronor.

I skrivelse den 25 februari 1938 har Lyckebyåutredningen meddelat, att

endast obetydliga utgifter hittills förekommit, enär pågående syneförrättning

ännu ej avslutats, varför köpeavtalen ännu hade preliminär karaktär.

Emellertid har utredningen med hänsyn till att tiden nalkas, då arbetet kan

förväntas komma att igångsättas, begärt, att ytterligare 100,000 kronor måtte

anvisas för ändamålet.

Departementschefen anför följande.

Till bestridande av de kostnader för vattenavledningsföretaget Lyckebyån,

vilka skola stanna å statsverket, ha redan medel reserverats. Utredningens

förevarande framställning innebär, att ytterligare 100,000 kronor måtte anvisas

såsom rörelsekapital åt företaget. Även örn hela detta belopp sannolikt

icke kommer att behöva tagas i anspråk under nästföljande budgetår,

torde emellertid försiktigheten bjuda, att ytterligare medel reserveras för ändamålet.

De medel, som tidigare reserverats för företaget, hava utgått av de jämlikt

riksdagens medgivande i samband med anslag till reservarbeten anvisade

särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet. Jämväl för den fortsatta

finansieringen torde den angivna utvägen böra anlitas. På en senare

prövning torde få bero, huruvida och i vilken mån berörda kostnader definitivt

böra gäldas av arbetslöshetsanslaget. Sannolikt kan det komma att befinnas

riktigast, att medel av avdikningsanslaget eller avdikningslånefonden

vid en slutlig reglering helt eller delvis tagas i anspråk för ändamålet och

motsvarande belopp sålunda framdeles tillföras den nämnda anslagsposten.

På initiativ av Västernorrlandsutredningen har Västernorrlands

läns företagarförening u. p. a. tillkommit. Föreningens syfte

är bland annat att utreda möjligheterna för skapande av småindustrier, att

genom propaganda främja ökad företagsamhet på olika områden och att genom

förmedling av lån eller utlämnande av lån eller understöd stimulera

företagsamheten. Genom andelsteckning beräknar föreningen att kunna

disponera över ett kapital av omkring 60,000 kronor.

I skrivelse den 13 oktober 1937 har Västernorrlandsutredningen tillstyrkt,

att till föreningens förfogande måtte ställas dels ett belopp av 50,000 kronor

att utlämnas som lån till småföretag, dels ock ett belopp av 60,000 kronor såsom

subvention till skydd mot ofrånkomliga förluster.

över framställningen har utlåtande avgivits av kommerskollegium (sid.

79—83).

Departementschefen anför följande.

De uppgifter rörande förekomsten av industriella företag inom Västernorrlands

län, vilka Västernorrlandsutredningen bifogat sin framställning i

förevarande ärende, bestyrka det kända förhållandet, att näringslivet inom

länet saknar den mångsidighet, som är utmärkande för de mellersta och

södra delarna av riket. Otvivelaktigt utgör detta ur sysselsättningssynpunkt

en svaghet, framför allt då den inom länet helt dominerande, huvudsakligast

för exportmarknaden arbetande storindustrien icke har kunnat bereda syssel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

sättning i tillräcklig omfattning ens under nu rådande högkonjunktur. En

svårare arbetslöshet än i någon annan del av landet kvardröjer sålunda alltjämt

inom länet. En försämring av konjunkturförhållandena utomlands

kommer att i särskild grad öka arbetslösheten i ett distrikt, vars näringsliv

så ensidigt inriktats på viss exportindustri som Västernorrlands. Såväl med

hänsyn till dagens situation som med tanke på den framtida utvecklingen bör

därför varje planmässigt strävande att skapa rikare variation av försörjningsmöjligheterna

genom för hemmamarknaden arbetande företag uppmuntras.

Det initiativ, som de sakkunniga tagit genom bildandet av Västernorrlands

läns företagareförening, synes mig därför vara välbetänkt.

På grund av de särskilda svårigheter, som möta försöken att få till stånd

nya företag i Västernorrlands län, bör enligt min mening staten skänka sitt

stöd åt föreningens strävanden. Detta stöd bör lämnas under former, som

möjliggöra nödig handlingsfrihet för föreningen i dess verksamhet. I motsats

till kommerskollegium håller jag nämligen före, att en lokalt arbetande

organisation av nu ifrågavarande typ har större förutsättningar än ett statsdepartement

eller ett centralt ämbetsverk att i varje särskilt fall bedöma,

hur man med anlitandet av tillgängliga resurser skall erhålla gynnsammast

möjliga resultat. Jag har därför för avsikt att, såvida icke riksdagen däremot

framställer erinran, av de i samband med anslag till reservarbeten anvisade

särskilda medlen till främjande av företagsverksamhet, ställa medel

till förfogande för av Västernorrlands läns företagareförening u. p. a. bedriven

låneverksamhet av i huvudsak den karaktär, som angivits i utredningens

förut omförmälda skrivelse.

Till komplettering av ofullständiga jordbruk i Blekinge

län har enligt riksdagens medgivande hittills disponerats 100,000

kronor av de medel, som ställts till Kungl. Maj:ts förfogande för främjande

av företagsverksamhet.

I skrivelse den 18 februari 1938 har Blekingeutredningen framlagt förslag

rörande inventering av de ofullständiga jordbruken i Blekinge län samt

rörande vissa omedelbara åtgärder till stärkande av de ofullständiga jordbrukens

ekonomiska bärkraft. För inventeringens verkställande erfordras

ett belopp av 25,000 kronor. Rörande åtgärderna i övrigt hänvisar utskottet

till propositionen (sid. 84).

Över framställningen ha utlåtanden avgivits av lantbruksstyrelsen och statens

arbetslöshetskommision (sid. 85—87).

Departementschefen anför följande.

Vad angår Blekingeutredningens förslag att till Blekinge läns hushållningssällskaps

förfogande måtte ställas medel för verkställande av en systematisk

inventering av de ofullständiga jordbruken i länet, avsedd att läggas

till grund för de åtgärder av olika slag, som i de särskilda fallen lämpligen

böra vidtagas för stärkandet av dessa småbruks ekonomiska bärkraft, synes

mig detta förslag beaktansvärt. I likhet med utredningen håller jag

före, att en dylik grundläggande inventering skulle vara ägnad att befordra

planmässigheten och effektiviteten i den hjälp till självhjälp åt de ofullständiga

jordbruken, som nu i skilda former lämnas från statens sida och vars

intensifiering står på dagordningen. Uttryckligen må betonas, att igångsättandet

av en inventering av förevarande slag icke kan anses föregripa resultatet

av 1936 års egnahemsutrednings ännu ej avslutade arbete. Tvärtom

torde, enligt vad jag inhämtat, det för ifrågavarande utredning vara av viss

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

7

betydelse att i mindre skala pröva värdet av en inventering sådan som den

föreslagna, innan man eventuellt går att tillämpa ett dylikt inventeringsförfarande

i större omfattning. Jag delar därför Blekingeutredningens åsikt,

att inventeringen å ena sidan bör igångsättas fortast möjligt, d. v. s. redan

den 1 juli i år, men att den å andra sidan bör, på grund av sin försökskaraktär,

till tiden begränsas till att tillsvidare omfatta allenast två år. Riktlinjerna

för inventeringen torde böra av Kungl. Majit senare fastställas. I

fråga örn de för inventeringen erforderliga medlen torde dessa böra utgå

från de i samband med anslag till reservarbeten anvisade särskilda medlen

till främjande av företagsverksamhet.

Beträffande Blekingeutredningens förslag om anvisande av särskilda medel

till åtgärder i olika hänseenden till stärkande av de blekingska ofullständiga

jordbrukens bärkraft ligger saken något annorlunda till. Å ena sidan

synes det önskvärt och väl försvarbart, att medel fortsättningsvis anvisas

till fullföljandet av den speciella hjälpverksamhet beträffande de blekingska

småbruken, som avsågs med beviljandet år 1936 av förutnämnda 100,000- kronorsanslag till grundförbättringar vid ofullständiga jordbruk. Häremot torde

så mycket mindre kunna anföras någon principiell betänklighet, som riksdagen

redan bifallit Kungl. Majlis förslag om höjning av det allmänna anslaget

för detta ändamål samt den för nyss berörda 100,000 kronorsanslag

lämnade redovisningen ger vid handen, att största delen av anslaget just använts

och väl därför kan antagas även komma att i fortsättningen företrädesvis

användas för det ändamål — stenröjningen — som ansetts

särskilt motivera det allmänna anslagets höjande. Härtill kommer, att,

allteftersom den föi-ordade inventeringen fortskrider, ökade garantier torde

vinnas för att de beviljade medlen verkligen komma till användning där

behovet är störst. Å andra sidan lär man emellertid, när det gäller övriga

av Blekingeutredningen i detta sammanhang framförda anslagsäskanden,

icke kunna undgå att — hur starkt motiverade dessa än må i och för sig vara

— taga tillbörlig hänsyn därtill, att egnahemsutredningen kan förväntas komma

att inom kort framlägga förslag till nya åtgärder och ändrade grunder

för stärkandet av de ofullständiga jordbrukens bärkraft. Att under sådana

förhållanden, på sätt Blekingeutredningen föreslagit, redan nu anvisa medel.

vilka skulle utgå till i viss mån nya ändamål eller i allt fall enligt ändrade

grunder, synes ägnat att väcka betänkligheter och lär därför icke gärna

kunna komma ifråga i annat fall än då alldeles särskilda skäl tala därför.

Ett sådant undantagsfall föreligger enligt min mening beträffande det utav

Blekingeutredningen förordade anslaget till underlättandet av de ofullständiga

jordbrukens reglering — genom sammanslagning eller eljest — till större

enheter, vilket anslags användande nära sammanhänger med själva inventeringsarbetet.

Såväl önskvärdheten i och för sig av att denna utväg till de

ofullständiga jordbrukens »fullständigande» försöksvis prövas och verkligen

anlitas i de fall, där förutsättningarna för dess beträdande eljest föreligga,

som ock den av Blekingeutredningen framhållna nödvändigheten av att

man i det enskilda fallet ej försitter det riktiga »psykologiska» ögonblicket

för genomförandet av en dylik reglering utgör enligt min mening tillräcklig

anledning att bär bortse från nyssnämnda betänkligheter. När det gäller

de andra hithörande anslagen, betyder bristen på tillgängliga medel i regel

endast elt uppskov med åtgärdens vidtagande; bär däremot i de flesta fall

att åtgärdens vidtagande på grund av det rätta ögonblickets försummande

helt och hållet omöjliggöres. Beträffande anslagets användande anser jag mig

dock böra föreslå den inskränkningen, att det får tagas i anspråk endast i

sådana fall, dä dess anlitande blir aktuellt i samband med verkställd inventering

av del bvalag, lill vilke! vederbörande ofullständiga jordbruk hörer.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

Utskottet.

Anslagsbehov. Vid 1937 års riksdag beslöts, att Kungl. Majit skulle äga att

igångsätta statliga och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd

kostnad för staten av högst 15,000,000 kronor. Av detta belopp anvisades

för budgetåret 1937/38 10,000,000 kronor. För nästa budgetår återstår således

att anvisa 5,000,000 kronor.

Kungl. Majits anslagsäskande för nästa budgetår innebär, att Kungl. Majit

skulle äga besluta örn igångsättande av arbeten för en kostnad för staten av

högst 10,000,000 kronor. Av detta belopp äskas emellertid endast 5,000,000

kronor.

Sammanlagda medelsbehovet för statliga och kommunala beredskapsarbeten

under nästa budgetår uppgår alltså till 10,000,000 kronor.

Departementschefen erinrar beträffande frågan örn anslag till lån och subventioner

till främjande av enskild företagsamhet, att anslag för lån senast

anvisades av 1934 års riksdag för budgetåret 1934/35. Anslag till subventioner

har anvisats allenast av 1933 års riksdag, varvid emellertid är att märka,

att 1934 års riksdag medgivit, att det för budgetåret 1933/34 för detta

ändamål anvisade reservationsanslaget finge disponeras jämväl för låneunderstöd.

Från och med budgetåret 1934/35 har alltså gällt, att båda de

ifrågavarande anslagen kunnat tagas i anspråk för låneverksamheten. Å

anslagen återstår outnyttjat ett belopp av omkring 1,900,000 kronor.

Därefter anför departementschefen följande.

Sagda belopp bör få disponeras av Kungl. Majit jämväl efter utgången av

innevarande budgetår enligt hittills tillämpade grunder. Vad angår de budgettekniska

anordningar, som böra vidtagas för att möjliggöra en på så sätt

utvidgad dispositionsrätt, får jag erinra, att i propositionen med förslag till

beredskapsstat för budgetåret 1938/39 förutsatts inrättandet i ett krisläge

av en särskild diversemedelsfond för lån och subventioner till främjande av

enskild företagsamhet. För avsättning till denna fond har anslag upptagits

å beredskapsstaten under femte huvudtiteln. Även de här ifrågavarande reservationerna,

vilka givetvis böra få disponeras helt oberoende av beredskapsstaten,

böra lämpligen redovisas å en dylik fond. I sådant syfte får

jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, förorda, att fondbildningen

kommer till stånd redan med utgången av innevarande budgetår.

Närmare föreskrifter härom torde få meddelas av Kungl. Majit.

Jag vill emellertid betona, att den föreslagna anordningen är av rent formell

natur. För min del anser jag nämligen icke skäl föreligga att i nuvarande

läge fullfölja den allmänna stödverksamheten och med hänsyn härtill

saknas alltså förutsättningar för inrättande av en lånefond i egentlig

mening. Däremot föreligger alltjämt behov av att med statsmedel främja

tillkomsten av nya företag i de av arbetslöshet svårt hemsökta landsdelarna.

Såvitt nu kan bedömas, erfordras, för att på denna väg mera avsevärt öka

sysselsättningsmöjligheterna, att för ett och samma företag betydande belopp

ställas till förfogande, och jag avser att för sådana fall, i likhet med vad som

hittills skett, underställa riksdagen föreliggande stödfrågor.

Även om konjunkturutvecklingen under nästa budgetår icke skulle medföra

en allmän försämring av arbetslöshetsläget, måste man räkna med en

kvardröjande restarbetslöshet av i stort sett samma omfattning och karaktär

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

9

som för närvarande. Sannolikheten talar följaktligen för att de problem,

som under innevarande budgetår dominera arbetslöshetspolitiken, komma

att i samma grad göra sig gällande under nästa budgetår. Dessa problem

avse framför allt restarbetslösheten i vissa områden av Göteborgs och Bohus

län, Västernorrlands län samt i någon mån även Blekinge och Norrbottens

län.

Enligt departementschefen bör arbetslöshetspolitiken under nästa budgetår,

i avvaktan på resultatet av pågående utredning rörande medlen för

restarbetslöshetens bekämpande, bedrivas efter samma riktlinjer, som varit

vägledande under innevarande budgetår. Utskottet delar denna uppfattning.

Hjälpverksamheten bör sålunda alltjämt inriktas på att inom områden

med kvardröjande arbetslöshet befrämja åtgärder, avseende att skapa

såväl nya industrier som eljest förbättrade försörjningsmöjligheter för befolkningen.

Av utskottets allmänna inställning till arbetslöshetspolitikens utformning

framgår, att utskottet tillstyrker, att medel anvisas till statliga och kommunala

beredskapsarbeten. Rörande medlens användning ifrågasätter utskottet icke

någon ändring av den praxis, som utvecklat sig.

Av 1936 års utredning angående beredskapsarbeten har framlagts förslag

rörande dels statsbidrag till arbeten, som kommunerna under alla förhållanden

ämnade utföra, samt kommunernas underrättande örn denna möjlighet

under goda tider, dels ock statligt bidrag till kommunerna för utarbetande

av planer till arbetsföretag. Vad sålunda föreslagits föranleder icke någon

erinran från utskottets sida. Utskottet vill allenast beträffande förslaget om

statsbidrag till planläggning av arbeten understryka departementschefens

uttalande om att dylikt bidrag endast bör utgå efter prövning i varje särskilt

fall och då planläggningsarbeten skulle medföra en kännbar ekonomisk belastning

för kommunerna.

Det förslag, som av exporthuskommittén framlagts rörande möjligheterna

att förvärva marknad för export av färdiga trähus, anser utskottet beaktansvärt.

Därest under ärendets fortsatta behandling skulle visa sig lämpligt,

att staten understöder bolag, som kan bildas i syfte att för tillverkning av

färdiga trähus för export anlägga industriföretag å sådan ort, att arbetslösa

kunna beredas sysselsättning, har utskottet icke något att erinra mot att tidigare

till främjande av enskild företagsamhet anvisade medel anlitas för

ändamålet. Utskottet tillstyrker sålunda, att den behållning, som kan komma

att kvarstå vid utgången av budgetåret 1937/38 å de av 1933 och 1934

års riksdagar anvisade reservationsanslagen till lån och subventioner till

främjande av enskild företagsamhet, må disponeras i enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag.

Vad departementschefen i här ej särskilt berörda hänseenden anfört föranleder

icke någon utskottets erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad departementschefen

i statsrådsprotokollet anfört, besluta örn igångsättande

av statliga och kommunala beredskapsarbeten till

en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;
b)

till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000

kronor;

c) medgiva, att den behållning, som kan komma att kvarstå

vid utgången av budgetåret 1937/38 å de av 1933 och

1934 års riksdagar anvisade reservationsanslagen till lån och

subventioner till främjande av enskild företagsamhet må,

i den av departementschefen i statsrådsprotokollet förordade

ordningen, efter nämnda tidpunkt av Kungl. Maj :t disponeras

för samma ändamål.

Stockholm den 27 maj 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson

i Malmö, Hansén, Asplund, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Andrén,

Ström i Lidköping, Magnusson i Kalmar och Domö; samt

från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Eriksson

i Stockholm, Jeppsson, Persson i Falla, Svensson, Andersson i Prästbol, Lindberg i

Umeå, Isacsson, De Geer i Hanaskog och Erlander.

Reservation

av herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Landeryd, Andrén, Domö,

Magnusson i Skövde och Persson i Falla, vilka ansett, att utskottets utlåtande

och hemställan bort hava följande lydelse:

»Även om konjunkturutvecklingen under nästa budgetår icke skulle medföra

en allmän försämring av arbetslöshetsläget, måste man räkna med en

mindre, kvardröjande restarbetslöshet av samma karaktär som för närvarande.

Sannolikheten talar följaktligen för att de problem, som under innevarande

budgetår dominera arbetslöshetspolitiken, komma att göra sig gällande

under nästa budgetår. Dessa problem avse framför allt arbetslösheten

i vissa delar av Göteborgs och Bohus län, Västernorrlands län samt i

någon mån även Blekinge och Norrbottens län.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 182.

11

Under nu angivna förhållanden bör hjälpverksamheten under nästa budgetår

liksom för närvarande inriktas på åtgärder, som speciellt kunna anses

påkallade av arbetslöshetens karaktär av restarbetslöshet. För bekämpandet

av denna relativt långvariga arbetslöshet är det nämligen enligt utskottets

uppfattning motiverat, att i anslutning till den ståndpunkt, fjolårets

riksdag intog, inom förut åsyftade ''arbetslöshetsöar’ använda även statliga

och kommunala beredskapsarbeten under nästa budgetår. En förutsättning

härför är emellertid, att reservarbeten och beredskapsarbeten icke ställas i

motsatsförhållande till varandra. Utskottet förutsätter, att erforderligt

samråd sker mellan de myndigheter, som handhava arbetslöshetsärenden.

Därjämte förutsätter utskottet att såsom beredskapsarbeten företrädesvis utväljas

sådana arbeten, som i största möjliga utsträckning skapa direkta arbetstillfällen.

Beträffande beredskapsarbetenas anordnande och bedrivande bör gälla

vad förra årets riksdag uttalade. Vad särskilt hänvisningsförfarandet angår

vill utskottet framhålla, att den omständigheten att ett beredskapsarbete anordnas

inom viss ort, icke får medföra, att arbetslösa familjeförsörjare över

huvud taget icke hänvisas till reservarbeten i trakten, även om en sådan hänvisning

av olika anledningar skulle visa sig fördelaktig.

Vid sidan av reservarbeten och beredskapsarbeten böra åtgärder vidtagas,

som kunna vara ägnade att inom områden med kvardröjande arbetslöshet

befrämja förbättrade försörjningsmöjligheter för befolkningen, under förutsättning

dock att härigenom icke vållas intrång i redan bestående företag

och verksamhetsgrenar. Utskottet har därför icke något att erinra mot departementschefens

förslag att i samband med anslag till reservarbeten anvisa

särskilda medel till främjande av företagsverksamhet. Däremot kan

utskottet icke dela departementschefens uppfattning rörande lämpligheten

och ändamålsenligheten av att staten ställer medel till förfogande för bolag,

som eventuellt kan komma att bildas i syfte att för tillverkning av färdiga

trähus för export anlägga industriföretag. Det kan enligt utskottets mening

icke undvikas, att ett dylikt förfarande skulle åstadkomma en för den fria

företagsamheten menlig konkurrens. Rent principiellt anser utskottet, att

den hittills med medel från de tidigare beviljade anslagen till lån och subventioner

till främjande av enskild företagsamhet bedrivna statliga understödsverksamheten

bör avvecklas. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet

Kungl. Maj:ts förslag om medgivande till fortsatt disposition av kvarstående

reservationer å nämnda anslag.

Av det för nästa budgetår äskade anslaget till statliga och kommunala beredskapsarbeten

avser ett belopp av 5,000,000 kronor bidrag, som Kungl.

Majit enligt riksdagens medgivande beviljat under löpande budgetår. Då de

arbeten, som dessa bidrag avse, komma att till övervägande delen bedrivas

under nästa budgetår, torde, såvitt utskottet kan bedöma, ett belopp av ytterligare

5,000,000 kronor vara tillfyllest för statens hjälpverksamhet i förevarande

hänseende under nästa budgetår. Utskottet finner sig därför icke

böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om bemyndigande att igångsätta bered
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande Nr 182.

skapsarbeten till en sammanlagd kostnad för staten av högst 10,000,000

kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) avslå Kungl. Maj:ts förslag örn bemyndigande för

Kungl. Maj:t att, i enlighet med vad departementschefen i

statsrådsprotokollet anfört, besluta om igångsättande av statliga

och kommunala beredskapsarbeten till en sammanlagd

kostnad för staten av högst 10,000,000 kronor;

b) till Statliga och kommunala beredskapsarbeten för budgetåret

1938/39 anvisa ett reservationsanslag av 10,000,000

kronor;

c) avslå Kungl. Maj:ts förslag om medgivande, att den behållning,

som kan komma att kvarstå vid utgången av budgetåret

1937/38 å de av 1933 och 1934 års riksdagar anvisade

reservationsanslagen till lån och subventioner till främjande

av enskild företagsamhet må, i den av departementschefen

i statsrådsprotokollet förordade ordningen, efter

nämnda tidpunkt av Kungl. Maj:t disponeras för samma än
i;''.

damål.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:404 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statliga och kommunala beredskapsarbeten m. m. s. 1 i texten