Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till oförutsedda utgifter.

1938-02-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till oförutsedda utgifter.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

9

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 1 februari 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställning om anslag till oförutsedda utgifter.

(4:e avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1938/39 har Kungl. Maj:t jämte det Kungl. Maj:t genom utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för riksdagen anmält de utgifter,

Kungl. Majit under år 1937 anvisat till utgående från ifrågavarade anslag,

föreslagit riksdagen att till Oförutsedda utgifter för budgetåret 1938/39 anvisa

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor, att stå till Kungl. Majits förfogande
a)

för bestridande av utgifter, vilka äro av så brådskande art, att frågan

ej hinner underställas riksdagen, under följande villkor, nämligen:

att utgiften är av den storlek, att vederbörande huvudtitels anslag till extra

utgifter med hänsyn till därå förefintliga behållningar icke lämpligen kan

för ändamålet anlitas,

att utgiften är av beskaffenhet att ej kunna bestridas av andra till Kungl.

Majrts förfogande stående medel,

att utgiften icke heller är av den art, som omförmäles i § 63 regeringsformen,

samt att genast vid riksdagens början en särskild specificerad anmälan

göres till riksdagen om de utgifter, Kungl. Majit under det senaste året beslutat

anvisa till utgående från anslaget;

b) för bestridande av utgifter å inkomsttiteln »övriga diverse inkomster»,

för vilkas gäldande inkomsterna å samma titel icke förslå.

Under förevarande punkt har departementschefen erinrat, att Kungl. Majit

den 14 augusti 1937 från anslaget till oförutsedda utgifter, på framställning

av byggnadsstyrelsen, anvisat högst 80,000 kronor för moderniserings- och

förnyelsearbeten i generaltullstyrelsens äldre byggnad. Därvid anförde han

bland annat följande:

Av tillgängliga uppgifter framgår, att de medel, som av riksdagen anvisats

för ifrågavarande byggnadsföretag i enlighet med Kungl. Majits på byggnadsstyrelsens

beräkningar grundade förslag, i den meningen äro otillräck
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

liga för sitt ändamål, att de ej förslå för samtliga de arbetsuppgifter som

falla inom riksdagsbeslutets principiella ram och som böra utföras i ett

sammanhang örn ej kostnaderna skola onödigtvis ökas. Att övervägande

skäl tala för att erforderliga medel i detta läge böra ställas till förfogande

synes givet. Någon reguljär och av riksdagen i princip godkänd form för

täckande av en sådan medelsbrist å ett kapitalökningsanslag finnes emellertid

ej.

I här ifrågavarande framställning och däröver avgivna utlåtanden ha två

utvägar till bristens täckande upptagits till diskussion, nämligen dels disposition

av förnyelsefondsmedel, dels anvisande av förskott. Ehuru jag icke

kan dela den av riksräkenskapsverket uttalade uppfattningen att förnyelsefondsmedel

på allmänna grunder icke kunna komma till användning för ett

ändamål sådant som det här ifrågavarande, kan jag likväl av de formella

skäl, till vilka statskontoret hänvisat, icke tillstyrka disposition av förnyelsefonden.

Ej heller synes det mig tillfredsställande att anvisa de erforderliga

medlen förskottsvis. Det framstår såsom föga konsekvent, att sedan

man avvecklat förskottssystemet för de verkliga utgifternas del och ersatt

det med ett särskilt anslag till oförutsedda utgifter, likväl i ett fall som detta,

där medel borde ha anvisats av riksdagen på kapitalbudgeten, bibehålla möjligheten

till förskott. Motiveringen till olikheten i behandlingssätt skulle

vara, att medelsbehovet i sistnämnda fall normalt skulle avse lånemedel respektive

att medelsdispositionen skulle ge upphov till ett kapitalvärde, förutsättningar

som emellertid icke utan vidare kunna godtagas.

Om riksdagen anvisat ett visst belopp av lånemedel för ett byggnadsföretag

och det därefter, utan att frågan kan underställas riksdagen, anses nödvändigt

att kostnadssumman överskrides, kunna skäl åberopas för att överskridandet

icke bör föranleda, att byggnaden uppföres å fastighetsfonden

med ett värde överstigande det av riksdagen anvisade beloppet. Med denna

utgångspunkt blir överskridandet närmast att jämställa med en anläggningsförlust

som bör täckas av skattemedel. Detta betraktelsesätt synes böra

hävdas främst av hänsyn till angelägenheten av en restriktiv praxis vid finansiering

med hjälp av kapitalmedel och för att riksdagens prövningsrätt

med avseende å de statliga investeringarna ej skall kringgås. Därmed bortfalla

skälen att anvisa medel förskottsvis. Som en naturligare utväg framstår

att — liksom för verkliga utgifters del — ställa erforderliga medel till

förfogande från anslaget till oförutsedda utgifter. Möjligheten att i extraordinär

väg täcka en anslagsbrist å kapitalbudgeten bör givetvis strängt

begränsas till fall, där det här angivna betraktelsesättet låter sig genomföra.

Då jag efter övervägande av de olika möjligheter som stå till buds, när det

gäller att finna en lämplig form för täckande av brister å kapitalökningsanslag

av den typ som här föreligger, funnit övervägande skäl tala för den

sist angivna utvägen, får jag —- med en begränsning av beloppet till det

strängt nödvändiga — hemställa, att Kungl. Majit måtte medgiva byggnadsstyrelsen

att utföra i verkets framställning angivna moderniserings- och förnyelsearbeten

i generaltullstyrelsens äldre byggnad för en kostnad av högst

80,000 kronor samt förordna, att erforderliga medel skola utgå av det å riksstaten

för budgetåret 1937/38 anvisade förslagsanslaget till oförutsedda utgifter.

Under höstens budgetarbete hade, framhåller departementschefen under

nu förevarande punkt av statsverkspropositionen, övervägts huruvida man

vid övergången till den nya riksstatsuppställningen eventuellt borde lösa här

berörda problem genom uppförande å kapitalbudgeten av ett särskilt anslag

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

11

till oförutsedda utgifter. Tillräcklig anledning till en dylik budgetteknisk

nybildning hade dock ej ansetts föreligga.

I överensstämmelse med förenämnda beslut hade vissa av prisstegringen Utskottet.

påkallade förstärkningar av kapitalökningsanslag ansetts böra ske med anlitande

av anslaget till oförutsedda utgifter.

Under förevarande punkt har departementschefen ansett sig böra närmare

redogöra för ett av Kungl. Maj:t den 14 augusti 1937 fattat beslut örn

anvisande från anslaget till oförutsedda utgifter av ett tilläggsanslag å

80,000 kronor till den pågående ombyggnaden för generaltullstyrelsen. Lik
0
nande

tillvägagångssätt har synts departementschefen kunna få ske i andra

liknande rena undantagsfall, då fråga vore om sådana begränsade tilläggsbelopp,

att ej härigenom nämnvärt påverkades det efter tidigare av riksdagen

beviljade anslag beräknade, för byggnadens uppförande i fastighetsfonden

avgörande byggnadsvärdet.

Med avseende å den av departementschefen sålunda väckta frågan om

anskaffningen av medel, då exempelvis på grund av prisstegring tilläggsanslag

skyndsamt påkallas som förstärkning av tidigare beviljade kapitalökningsanslag,

får utskottet erinra örn de skilda möjligheter, som i detta avseende

stå till buds. För statens järnvägars del gäller jämlikt ett medgivande

av 1922 års riksdag, att, därest överskott uppkommit eller framdeles

skulle uppstå å ett under huvudgruppen »Nya byggnader och anläggningar

vid statens trafikerade järnvägar» upptaget anslag, järnvägsstyrelsen må använda

dylikt överskott till täckande av sådan brist å annat anslag inom

samma huvudgrupp, som icke kunnat undvikas, därvid skall iakttagas, att

överskottet i första hand bör användas till täckande av brist å anslag för

närmast jämförliga ändamål. Då detta medgivande lämnades, förutsatte

riksdagen, att redogörelse lämnades riksdagen för de fall, då överskott sålunda

användes för täckning av brister. (I 1938 års statsverksproposition

lämnas en dylik redovisning i samband med behandlingen av kapitalbudgeten,

bil. 5, sid. 57.)

En annan utväg är den vid 1937 års riksdag beträffande telegrafverket -—

på inrådan av riksräkenskapsverket — anlitade, nämligen att telegrafstyrelsen

i avvaktan på att nyanvisade anslagsmedel kunde hinna ställas till förfogande

förutsattes kunna erhålla bemyndigande »att vidtaga erforderliga

åtgärder» för påbörjande av vissa brådskande arbeten. Ett annat tillvägagångssätt

— vilket närmast överensstämmer med det av riksräkenskapsverket

beträffande generaltullstyrelsens ombyggnad nu föreslagna — är, att utgiften

förskotteras från anslaget till oförutsedda utgifter för att sedermera ersättas

från anslag, anvisat av riksdagen. Detta tillvägagångssätt bar tidigare

vid enstaka tillfällen brukats, även då fråga varit örn utgifter för kapitalökning.

Så skedde genom Kungl. Majlis beslut den 5 april 1928 för erläggande

av likvid för aktier i ett bolag, bildat för att tillvarataga de svenska stenkolsfyndigheterna

å Spetsbergen. Ett liknande medgivande förekom också vid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

1937 års riksdag, då det gällde att skyndsamt bereda medel för statlig förskottering

av kostnaderna för kommunala stadsplanearbeten (se riksdagens

skrivelse nr 35).

Om samtliga här anlitade olika förfaranden gäller emellertid, att de måste

betraktas som mindre tilltalande nödfallsutvägar. Skäl kunde onekligen anföras

för den av departementschefen framförda tanken på att vid sidan av

driftbudgetens anslag till oförutsedda utgifter uppföra ett liknande anslag å

kapitalbudgeten. Åtminstone enligt hittillsvarande erfarenheter torde man

emellertid vara berättigad räkna med att de tillfällen, då på grund av felkalkylering,

oförutsedd prisfördyring eller andra orsaker ett dylikt anslag skulle

behöva tagas i anspråk, skola bliva rätt sällsynta. Att märka är också, att

med avseende å sådana mera begränsade tilläggsanslag som de här förevarande

den av Kungl. Majit i detta fall anlitade utvägen står till buds, nämligen

medlens definitiva utanordning från anslaget till oförutsedda utgifter.

I anslutning till departementschefens uttalanden vill emellertid utskottet

framhålla angelägenheten av att anlitandet av denna möjlighet för en anslagsbrists

täckning strängt begränsas, så att ej riksdagens rättigheter som

anslagsbeviljande myndighet härigenom kringgås.

Vad här anförts gäller givetvis icke för det fall, att förnyelsefondsmedel stå

till förfogande för ändamålet.

I fråga om själva anslagsbeloppet och de allmänna villkoren för anslagets

användning får utskottet erinra därom, att ingen ändring härutinnan av

Kungl. Majit ifrågasatts.

Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. för Oförutsedda utgifter för budgetåret 1938/39 anvisa

ett förslagsanslag av 1,000,000 kronor,

II. besluta, att anslaget skall stå till Kungl. Majits förfogande
a)

för bestridande av utgifter, vilka äro av så brådskande

art, att frågan ej hinner underställas riksdagen, under följande

villkor, nämligen:

att utgiften är av den storlek, att vederbörande huvudtitels

anslag till extra utgifter med hänsyn till därå förefintliga

behållningar icke lämpligen kan för ändamålet anlitas,

att utgiften är av beskaffenhet att ej kunna bestridas av

andra till Kungl. Majits förfogande stående medel,

att utgiften icke heller är av den art, som omförmäles i

§ 63 regeringsformen,

samt att genast vid riksdagens början en särskild specificerad

anmälan göres till riksdagen om de utgifter, Kungl.

Majit under det senaste året beslutat anvisa till utgående

från anslaget;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 21.

13

b) för bestridande av utgifter å inkomsttiteln »övriga diverse

inkomster», för vilkas gäldande inkomsterna å samma

titel icke förslå.

Stockholm den 1 februari 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 20.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:34 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag till oförutsedda utgifter. s. 1 i texten