Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående be- ■ frielse för kontoristen N. E. K. Nilsson från viss betalningsskyldighet.

1938-03-08 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående be- ■ frielse för kontoristen N. E. K. Nilsson från viss betalningsskyldighet.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 53.

Nr 53.

Ankom till riksdagens kansli den 8 mars 1938 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående be- ■

frielse för kontoristen N. E. K. Nilsson från viss betalningsskyldighet.

(lia avd.)

I proposition nr 64 tiar Kungl. Majit, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslagit riksdagen

medgiva, att kontoristen N. E. Iv. Nilsson i Hököpinge må, därest han

löre den 1 juli 1939 till arméförvaltningen inbetalar ett belopp av 500 kronor,

befrias från återstoden av den honom jämlikt två av Villands häradsrätt den

6 februari 1928 meddelade utslag åliggande betalningsskyldighet till kronan.

Vid upphandling av proviant för arméns räkning under hösten 1927 antogs

handlanden N. E. Nilsson i Åhus efter i vederbörlig ordning avgivna

leveransanbud till leverantör av potatis till vissa truppförband inom dåvarande

andra och tredje arméfördelningarna. Emellertid visade sig Nilsson

icke kunna fullgöra de leveranser han genom nämnda anbud åtagit sig. Till

följd härav måste förnyade upphandlingar av potatis för ifrågavarande

Iruppförbands räkning företagas under hösten 1927, varvid upphandlingsprisen

blevo åtskilligt högre än de av Nilsson i förenämnda anbud upptagna.

Då Nilsson måste anses vara ersättningsskyldig för de merkostnader, som

härigenom uppstodo för kronan för dessa potatisinköp, instämde arméförvaltningens

intendentsdepartement å kronans vägnar honom sedermera till

\''Hlands häradsrätt med yrkande, att honom måtte åläggas att i förevarande

in seende till kronan utgiva tillhopa 9 825 kronor 10 öre jämte ränta samt

gottgörelse för kronans rättegångskostnader. Genom två särskilda utslag den

(i februari 1928, vilka vunnit laga kraft, förpliktade häradsrätten Nilsson att

lill kronan utgiva tillhopa nyssnämnda belopp, 9 825 kronor 10 öre, jämte

leni procents ränta därå från stämningsdagen den 19 december 1927 ävensom

gottgöra kronan för utgifter å målen med tillhopa 100 kronor.

Uti en till Konungen stiilld, den 12 februari 1937 dagtecknad skrift har

kontoristen N. E. K. Nilsson såsom innehavare av firman N. E. Nilsson anhållit

att bliva befriad från betalningsskyldighet för den skuld, vari han på

grund av förenämnda domstolsutslag häftade till kronan samt därvid anfört

i huvudsak följande:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande .Yr 53.

Sökandens fader köpmannen J. E. Nilsson i Åhus hade tidigare drivit en

omfattande handel med företrädesvis potatis. Hösten 1926 hade han emellertid

på grund av förluster på kunder och aktieaffärer m. m. försatts i konkurs.

För att kunna försörja sig och sin familj hade han dock nödgats försöka

fortsätta verksamheten inom den bransch, där han tidigare arbetat. Han

hade därför i sökandens namn startat en ny firma, för vilken han själv blivil

prokurist. Verksamheten i denna firma hade dock hela tiden bedrivits av

fadern, ehuru sökanden, som var kontorist, vissa tider vistats i hemmet och

då hjälpt till med affärens skötsel. Vid tiden för firmans registrering hade

sökanden varit 22 år gammal. Under hösten 1927 hade fadern, som tidigare

haft stora potatisleveranser till armén, i firmans namn avgivit anbud å leverans

av potatis till ett flertal truppförband. Emellertid hade han därvid förföljts

av otur, i det att potatisprisen efter anbudens avgivande kraftigt stigit,

varför de avgivna anbuden icke kunnat fullföljas. De truppförband, till vilka

leveranserna enligt de avgivna anbuden skulle hava skett, hade därför nödgats

att till väsentligt högre priser köpa potatis från andra håll, och genom

rättegångarna hade sökanden i egenskap av firmans innehavare ålagts att

betala skadestånd för brott mot leveransanbuden. Vid utmätningsförsök.

som gjorts efter rättegångarnas avslutande, hade emellertid konstaterats, att

sökanden saknat utmätningsbara tillgångar, och sedan dess hade han icke

förrän under år 1937 avhört något beträffande kronans ifrågavarande fordran.

Under mellantiden hade han erhållit fast anställning såsom kontorist

hos Svenska Sockerfabriksaktiebolaget med en månadslön av 283 kronor.

Enär han hoppats att inom detta företag finna en tryggad framtid, hade han

i februari 1937 vidtagit åtgärder för ingående av äktenskap. Då han i samband

därmed besökt sitt föräldrahem i Åhus, hade han emellertid uppsökts

av landsfiskalen, som krävt betalning för kronans omförmälda fordran, varå

räntorna dåmera vuxit till cirka 4 500 kronor. Han hade emellertid icke heller

vid denna tidpunkt ägt några utmätningsbara tillgångar.

Då statens organ självfallet bomme att sin plikt likmätigt tid efter annan

undersöka hans ekonomiska ställning för fordringens uttagande, komme

ifrågavarande skuld, som egentligen bort vara hans faders, att kasta en dyster

skugga över hans framtid. Då det kunde tänkas, att han framdeles erhölle

befordran till en något bättre avlönad plats och att något mindre belopp

då månatligen skulle kunna uttagas av hans lön, skulle han, eftersom

hans lön aldrig torde komma att förslå till någon kapitalavbetalning, i hela

sitt liv få förränta denna stora skuld och ständigt leva under betryckta ekonomiska

villkor. Han hemställde därför, alt skulden i fråga måtte i sin helhet

efterskänkas.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningens intendents- och

civila departement den 16 mars 1937 samt av statskontoret den 16 april samma

år. Myndigheterna hava med hänsyn till konsekvenserna icke ansett sig

kunna tillstyrka den av Nilsson gjorda ansökningen.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Enligt vad som nu kan förutses lärer det med hänsyn till vad i ärendet

upplysts om Nilssons ekonomiska förhållanden få anses vara i det närmaste

uteslutet, att han skall kunna inom rimlig tid gälda det ansenliga skuldbelopp,

vari han på grund av förenämnda domstolsutslag den 6 februari 1928

häftar till kronan. Därest inga lättnader medgivas beträffande skuldens be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 53. 9

kilning, löper Nilsson därför risken att under hela sitt återstående liv få dragas

med en synnerligen betungande skuldbörda. Detta måste för honom kännas

så mycket hårdare som skulden i själva verket icke uppkommit genom

hans eget utan genom hans faders förvållande vid en tidpunkt, då han själv

på grund av sin ungdom näppeligen kunnat till fullo inse de ekonomiska

risker han iklädde sig genom att låta registrera sig såsom innehavare av en

firma, över vars skötsel han icke kunde utöva någon egentlig kontroll.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden finner jag starka billighetsskäl

tala för ett bifall åtminstone i huvudsak till Nilssons hemställan örn skuldens

efterskänkande. De i ärendet hörda myndigheterna hava visserligen icke

funnit sig kunna tillstyrka bifall till ansökningen på grund av de konsekvenser,

som ett beslut i dylik riktning skulle kunna medföra. De i förevarande

fall föreliggande omständigheterna synas mig emellertid vara av en så särartad

beskaffenhet, att ett beslut om skuldens efterskänkande knappast kan

befaras medföra några olämpliga konsekvenser ur prejudikatsynpunkt. Emellertid

anser jag mig icke kunna förorda, att kronan utan vidare avstår från

sin ifrågavarande fordran i dess helhet, utan torde efterskänkandet böra göras

beroende av att Nilsson inom viss tid inbetalar en mindre, efter hans

ekonomiska ställning anpassad del av skuldbeloppet till statsverket. Med

hänsyn till Nilssons löneinkomster torde den summa, vars inbetalande sålunda

skulle utgöra betingelsen för skuldens efterskänkande, icke böra bestämmas

till högre belopp än 500 kronor. Beloppet i fråga synes i sin helhet

höra vara inbetalt till arméförvaltningen före den 1 juli 1939.

Under hänvisning till vad departementschefen i ärendet anfört får utskottet

med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att kontoristen N. E. K. Nilsson

i Hököpinge må, därest han före den 1 juli 1939 till arméförvaltningen

inbetalar ett belopp av 500 kronor, befrias från

återstoden av den honom jämlikt två av Villands häradsrätt

den 6 februari 1928 meddelade utslag åliggande betalningsskyldighet

till kronan.

Stockholm den 8 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Utskottet.

Närvarande: se linder utlåtandet nr 51.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:120 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för kontoristen N. E. K. Nilsson från viss betalningsskyldighet. a1 i texten