Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet med utlandet m. m.

1938-03-18 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:64, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet med utlandet m. m.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

5

Nr 64.

Ankom till riksdagens kansli den 18 mars 1938 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet

med utlandet m. m.

(2:a avd.)

I propositionen (nr 1) angående statsverkets tillstånd och behov under

budgetåret 1939/39 har Kungl. Majit under åttonde huvudtiteln (punkten

132 av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotollet över

ecklesiastikärenden för den 4 januari 1938) föreslagit riksdagen att, i

avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd,

beräkna till centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet

för budgetåret 1938/39 ett anslag av 2,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Majit uti en den 4 februari 1938 dagtecknad

proposition (nr 91), under åberopande av vid propositionen fogat utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för sistnämnda dag,

föreslagit riksdagen att till centralnämnden för skolungdomsutbytet med

utlandet för budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 1,000 kronor.

Genom beslut den 5 juni 1936 bemyndigade Kungl. Majit ministern

för utrikes ärendena att tillkalla fyra sakkunniga för utredning angående

Sveriges skolbarnsutbyte med utlandet.

I det yttrande till statsrådsprotokollet, varmed ministern för utrikes

ärendena anmälde nämnda fråga, erinrades, att skolbarnsutbyte för

Sveriges del numera ägde rum i en betydande utsträckning. Anmärkningsvärt

vore dock, att utbytet till övervägande del — omkring 95

procent — försigginge med ett enda land, nämligen Tyskland. Det svenska

skolbarnsutbytet med Tyskland, vilket åren 1927—32 stått under överinseende,

respektive ledning av läroverkslärarnas riksförbund, hade sedan

dess försiggått utan någon form av medverkan eller överinseende från det

offentligas sida. Med hänsyn till de samhällsviktiga uppgifter, skolbarnsutbytet

hade, måste ett sådant sakernas tillstånd betecknas såsom otillfredsställande

och en av ett offentligt organ utövad kontroll däröver

såsom ur många synpunkter synnerligen önskvärd. Redan den omstän
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

digheten, att ett sådant centralorgan funnes i det land, med vilket vårt

utbyte vore livligast, påkallade upprättandet av ett motsvarande organ

i Sverige med ungefär samma befogenheter och samma auktoritet. En

dylik medverkan från det allmännas sida skulle utan tvivel medföra

större enhetlighet och planmässighet i verksamheten och en ökad trygghet

för att barnen, såväl de från Sverige utsända som de utländska

gästerna, placerades i för dem lämplig och önskvärd miljö. Självfallet

vore det icke fråga om att tvångsvis ställa hela ungdoms- och skolbarnsutbytet

under den ifrågasatta centrala ledningen, men även det på enskilt

initiativ företagna utbytet torde kunna draga stor fördel av

en central instans, som hade möjlighet att överblicka läget och ägde erforderlig

auktoritet gentemot utlandet.

De sakkunniga hava i sitt sedermera avgivna betänkande framlagt

förslag om inrättande av en central instans för ledning och kontroll av

vårt lands skolungdomsutbyte med utlandet.

De sakkunniga hade ansett, att en central instans för skolungdomsutbytet

borde till en början inrikta sig på att förutom med Tyskland åvägabringa

utbytesförbindelser med England och Frankrike. Dessa tre länders

språk och kultur vore nämligen sedan gammalt föremål för studium i svenska

skolor och våra kulturella och kommersiella förbindelser med dem vore

sedan lång tid tillbaka livliga. Härtill komme ett fjärde land, nämligen Belgien,

med vilket utbyte enligt de sakkunnigas mening borde komma till

stånd. Mellan belgisk och svensk skolungdom rådde redan en ganska omfattande

brevutväxling. Det vore sannolikt, att det bleve ett större antal

svenska ungdomar, som önskade komma till franskt språkområde än det

antal franska utbyteskamrater, som även i gynnsammaste fall kunde påräknas,

och i åtskilliga svenska hem skulle man säkert gärna se ett utbyte

med belgiska hem.

Därest i enlighet med de sakkunnigas förslag ett centralt organ för utbytesverksamheten

komme till stånd och erfarenheterna från verksamheten

ställde sig gynnsamma, torde denna emellertid undan för undan böra vidgas

till att omfatta även andra länder än de fyra ovan nämnda. Särskilt

torde det icke böra dröja alltför länge, innan ett internordiskt utbyte bleve

föremål för övervägande. Visserligen funnes här större möjligheter för de

enskilda att själva ordna besök och motbesök, och behovet av offentlig

ledning och kontroll vore här mindre framträdande. Föreningen Norden

hade också redan utövat och utövade en betydelsefull verksamhet för upprättande

av förbindelser mellan skandinavisk ungdom i olika länder. Ett

dylikt centralt organ skulle emellertid hava stora förutsättningar för att,

väl helst i samarbete med föreningen Norden, organisera ett ungdomsutbyte

mellan dessa länder, vilket sannolikt skulle visa sig efterfrågat och bidraga

till en ökning i de internordiska förbindelserna. Andra länder, vilka utom

Danmark, Finland och Norge också kunde tänkas komma i fråga som utbytesländer

för åtminstone mindre kontingenter av svensk ungdom, vore

de baltiska länderna, Holland, Schweiz och Österrike.

De sakkunniga hade utgått från att utbytesverksamheten, i varje fall

under den närmaste tiden, skulle avse de högre skolorna av olika kategorier.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande Nr 64.

Ledningen av skolnngdomsutbytet såsom helhet betraktad skulle utövas

genom en styrelse, centralinstansen för skolungdomsutbytet med

utlandet, under vilken skulle sortera: a) ett verkställande organ, byrån,

b) ledare för de olika länder, varmed utbyte skedde, landsledare, samt

i mån av behov c) lokala ledare på olika ifrågakommande orter inom

varje utbytesland, ortsledare.

Centralinstansen skulle bestå av fem av Kungl. Majit utsedda ledamöter,

av vilka en ordförande, jämte en av Kungl. Majit förordnad sekreterare.

De av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna för utbytesverksamheten

utgå ifrån att utbytet i princip skulle, utom i vad

avsåge arvoden till instansens ledamöter och sekreterare, vara självförsörjande,

ävensom att staten skulle stå såsom ekonomisk garant för utbytesverksamheten.

De sakkunniga hade tänkt sig, att den anmälningsavgift, som

borde erläggas av varje till utbytet anmäld deltagare, skulle vara tillräcklig

för bestridande av de egentliga omkostnaderna för utbytesverksamheten, således

kostnaderna för byråns (inklusive lands- och ortsledarnas) verksamhet,

inkvartering, resor, mottagningar etc. Emellertid ansåge de sakkunniga

nödvändigt, att arvodena till ledamöterna och sekreteraren i den permanent

fungerande instansen icke gjordes beroende av de inkomna anmälningsavgifterna,

vilkas summa kunde variera år från år. De sakkunniga föresloge

därför, att arvodena till instansens ledamöter och sekreterare skulle

bestridas av statsmedel enligt de för kommittéer gällande grunderna.

Myndigheterna hava i avgivna yttranden i huvudsak tillstyrkt förslaget.

Statskontoret har yttrat bland annat följande:

Såvitt statskontoret kunde finna, talade goda skäl för att staten genom

förordnande av den av de sakkunniga föreslagna centralinstansens ledamöter

och sekreterare skänkte stadga och auktoritet åt utbytesverksamheten.

Att med den omfattning, verksamheten tagit, helt överlåta åt enskilda

att mer eller mindre ur vinstsynpunkt ordna densamma, vore enligt

ämbetsverkets mening ej lyckligt. Vid verksamhetens organiserande borde

emellertid givetvis vederbörlig hänsyn tagas till ovissheten om huru de på

utbytesverksamheten inverkande förhållandena kunde utveckla sig. Organisationen

borde med beaktande härav vara sådan, att den — där så skulle

bliva erforderligt — kunde utan onödig tidsutdräkt och särskilda kostnader

avvecklas. Arvoden och andra ersättningar borde således endast avse tid,

då arbete utfördes för instansen.

Beträffande centralinstansens ledamöter ansåge sig statskontoret böra

ifrågasätta, huruvida icke dessa med hänsyn till uppgiftens och verksamhetens

art kunde antagas vara villiga att ställa sig till förfogande, utan att

särskild ersättning bereddes dem. Därest emellertid arvode funnes böra utgå

till ledamöterna, syntes det tveksamt, om kostnaderna härför borde bestridas

av statsmedel. Ämbetsverket ville likväl icke motsätta sig att så skedde,

men finge flir dylikt fall föreslii, att antalet sammanträdes- och arbetsdagar,

för vilka gottgörclse finge beräknas, på lämpligt sätt begränsades, förslagsvis

lill högst 12 per år.

I övrigt borde enligt statskontorets uppfattning statsverket icke iklädas

några utgifter för den ifrågavarande verksamheten, utan torde kostnaderna

för denna böra bestridas av inflytande anmälningsavgifter. Att döma av

den föreliggande utredningen syntes också under normala förhållanden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 64-

kunna påräknas så pass stora inkomster härav, att de borde kunna täcka

kostnaderna för verksamheten.

Departementschefen, som för egen del i huvudsak tillstyrkt de sakkunnigas

förslag, har beträffande den ekonomiska sidan av detta förslag

yttrat följande:

Jag delar de sakkunnigas och myndigheternas principiella uppfattning,

att utbytesverksamheten bör vara självförsörjande och finansieras av inflytande

anmälnings- och andra liknande avgifter. Det under år 1937 utvunna

ekonomiska resultatet giver också vid handen, att denna princip

under normala förhållanden utan svårighet kan upprätthållas. Då det

emellertid är tänkbart, att de inflytande inkomsterna icke varje år förslå att

bekosta även utgifterna för centralnämnden, vilken måste förutsättas

fungera permanent, synes det mig likväl lämpligt, att ett anslag för sistnämnda

ändamål av förslagsanslags natur uppföres i riksstaten under åttonde

huvudtiteln för att tagas i anspråk, örn och i den mån inkomsterna

icke äro tillräckliga för att bestrida kostnaderna för ifrågavarande nämnd.

Överskott å inflytande anmälnings- m. fl. avgifter torde böra av nämnden

mot sedvanlig redovisningsskyldighet inför riksräkenskapsverket disponeras

för ifrågavarande verksamhet och därmed sammanhängande ändamål

enligt Kungl. Maj:ts närmare bestämmande.

Det torde böra ankomma på nämnden att varje år underställa Kungl.

Maj:t förslag till stat för verksamheten. Anmälningsavgifternas storlek

synes mig likaledes böra fastställas av Kungl. Majit.

Statskontoret har ifrågasatt, att, därest arvode ansåges böra utgå till

centralnämndens ledamöter, antalet sammanträdes- och arbetsdagar, för

vilka arvode finge åtnjutas, skulle begränsas till högst tolv per år. Arbetet

inom centralnämnden måste, såvitt nu kan bedömas, bliva både ansvarsfullt

och tidvis arbetskrävande. Med hänsyn härtill anser jag det billigt,

att arvode enligt samma grunder, som gälla för kommittéer, får utgå till

nämndens ledamöter. Då det emellertid synes lämpligt, att viss återhållsamhet

iakttages beträffande disponerandet av de för skolungdomsutbytet

inflytande medlen, tillstyrker jag, att — i likhet med vad som stadgats för

de statliga lönenämnderna — sammanträdpsdagarna för centralnämnden

fixeras till ett bestämt antal, vilket icke utan Kungl. Majrts medgivande må

överskridas. I sådant avseende synes mig ett antal av tolv dagar vara alltför

knappt tillmätt, varför jag förordar, att antalet sammanträdesdagar

bestämmes till högst tjugu. Några extra dagarvoden för ordföranden —

vilket de sakkunniga föreslagit — synas mig icke påkallade, varför medel

icke böra beräknas för detta ändamål.

I sitt ursprungliga förslag hade de sakkunniga till arvode åt sekreteraren

beräknat ett belopp av 1,800 kronor. Sedermera hava de sakkunniga

i samband med avgivandet av sin berättelse för verksamheten under år

1937 anfört, att med hänsyn till såväl omfattningen som arten av sekreterarens

arbete man icke syntes kunna beräkna hans lön till lägre belopp än

motsvarande lönegraden B 24 i högsta dyrortsgrupp och helst även i högsta

löneklassen. De sakkunniga hava dock på grund av tveksamhet om lämpligheten

att uppföra en dylik befattning på ordinarie stat ansett, att man

tills vidare borde upptaga befattningen antingen på extra stat eller med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 64- 9

ett särskilt för år fixerat arvode. I betraktande av den förevarande organisationens

beskaffenhet och de arbetsuppgifter, som äro i fråga, finner jag

i likhet med statskontoret det icke lämpligt att för ändamålet inrätta en

tjänst på ordinarie eller extra stat. Jag anser frågan rörande sekreterarens

avlönande böra lösas på sätt statskontoret alternativt föreslagit eller alltså

så, att vederbörande erhåller — förutom i förekommande fall ersättning för

mistade avlöningsförmåner — gottgörelse med visst belopp för arbetsdag. På

grund av arbetets ansvarsfulla och maktpåliggande art synes mig nämnda

belopp böra sättas något högre än för vanlig kommittésekreterare. Jag föreslår

i sådant hänseende 8 kronor.

Ovissheten rörande den framtida utvecklingen av utbytesverksamheten

gör, att det icke nu är möjligt att verkställa en säkrare uppskattning av

anslagsbehovet eller rörande medelsdispositionen under nästa budgetår.

Jag anser mig böra föreslå, att anslaget för nästa budgetår uppföres med

1,000 kronor, vilket belopp synes tillräckligt med hänsyn till överskottet

å 1937 års rörelse.

Utskottet finner det välbetänkt, att vårt lands skolungdomsutbyte

med utlandet ställes under det allmännas inseende. Det synes emellertid

nu vara för tidigt att göra något bestämdare uttalande i fråga om

den föreslagna organisationens ändamålsenlighet. Det föreliggande förslaget

lärer kunna godtagas som en försöksanordning.

Vederbörande sakkunniga hava enligt det föregående utgått från att

utbytesverksamheten skall, i varje fall under den närmaste tiden, begränsas

till att avse de högre skolorna. I anledning härav vill utskottet

framhålla, att skäl tala för att även folkskolans barn böra, i den

mån så lämpligen kan ske, bliva delaktiga av utbytesverksamheten.

Det synes sannolikt, att eleverna i folkskolans högre avdelningar, vilka

i vissa avseenden kunna jämställas med eleverna i de lägre läroverksklasserna,

i många fall kunna hava lika stor fördel av en tids utlandsvistelse

som de skolbarn, vilka av de sakkunniga främst ansetts böra

ifrågakomma vid skolungdomsutbytet. Om barn från folkskolan eller

dess överbyggnader bliva delaktiga av utbytesverksamheten — något

som i varje fall synes böra ske om utbytesverksamheten i en framtid

utsträckes till att avse också de nordiska länderna — bör detta enligt

utskottets mening komma till uttryck också i fråga om sammansättningen

av den planerade centralnämnden för skolungdomsutbytet.

Utskottet, som icke anser sig böra uttala någon mening rörande grunderna

för sekreterarens avlönande, har ingenting att erinra mot att

kostnaderna för centralnämnden bestridas från ett under åttonde huvudtiteln

uppfört förslagsanslag, att tagas i anspråk, örn och i den mån

inkomsterna av utbytesverksamheten icke äro tillräckliga för att gälda

nämnda kostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag torde nämnda

anslag böra för nästa budgetår uppföras med 1,000 kronor.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 63—66.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande Nr Ös
linder

åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må till Centralnämnden för skolungdomsutbytet

med utlandet för budgetåret 1938/39 anvisa

ett förslagsanslag av 1,000 kronor.

Stockholm den 18 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 63.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:154 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till en centralnämnd för skolungdomsutbytet med utlandet m. m. s. 2 i texten