Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren.

1938-03-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:75, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren.

Dokumentets text

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

17

Nr 75.

i , Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande

av en personlig professur för professorn K. B.

J. Karlgren.

(2:a avd.)

Uti en den 4 februari 1938 dagtecknad proposition (nr 104) har Kungl.

Maj:t, under åberopande av vid propositionen fogat utdrag av protokollet

över ecklesiastikärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att dels medgiva,

att för professorn Klas Bernhard Johannes Karlgren må från och med

dagen efter professor J. G. Anderssons avgång från sin professors- och föreståndarbefattning

inrättas en personlig befattning såsom professor och föreståndare

för ostasiatiska arkeologiska samlingarna med de åligganden för

Karlgren såsom innehavare av denna befattning, som av Kungl. Maj:t bestämmas,

dels ock besluta, att Karlgren skall såsom innehavare av elen personliga

professors- och föreståndarbefattningen vara i avlöningshänseende

likställd med universitetsprofessor.

År 1925 erbjöd sig den s. k. Kinakommittén att till svenska staten överlåta

vissa av professorn J. G. Andersson under forskningsresor i Kina hopbragta

samlingar mot att deras vetenskapliga bearbetning tryggades och

garanterades och deras huvudbestånd bleve säkerställt i ett svenskt museum.

Förslag i ämnet framlades av Kungl. Majit i proposition nr 49/1926, vari

föreslogs, att för Andersson skulle med ingången av budgetåret 1926/27

inrättas en personlig befattning såsom professor i ostasiatisk arkeologi och

föreståndare för statens ostasiatiska arkeologiska samlingar med de åligganden

för Andersson såsom innehavare av denna befattning, som av Kungl.

Majit bestämdes.

I det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

anförde föredragande departementschefen — efter att hava förordat

samlingarnas ställande under riksantikvariens samt vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademiens överinseende — följande:

Romme statens historiska museum att få sina lokalförhållanden bättre

ordnade, borde givetvis dessa samlingar lokalt sammanföras med museets

övriga arkeologiska samlingar. Då Andersson framdeles komme att efter

uppnådd pensionsålder frånträda den personliga befattningen syntes den

Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 73—75. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

anordningen böra vidtagas, att de ostasiatiska samlingarna, som då torde

få anses vara vederbörligen bearbetade oell vetenskapligt behandlade, ställdes

under inseende av en av antikvarierna vid historiska museet. Några

konsekvenser för framtiden torde ett bifall till mitt förslag örn den personliga

föreståndarbefattningen för Andersson på intet sätt innebära.

Kungl. Maj:ts förslag bifölls av riksdagen enligt skrivelse nr 52/1926.

Riksdagen uttalade sin anslutning till förslaget, att samlingarna i fråga i

framtiden skulle ställas under inseende av en av antikvarierna vid statens

historiska museum, och ansåg sig i likhet med departementschefen böra betona,

att vid sådant förhållande några konsekvenser för framtiden icke

syntes vara att befara av ett bifall till förslaget örn den personliga föreståndarbefattningen.

Genom beslut den 5 mars 1926 bemyndigade Kungl. Majit vitterhetsakademien

att för Kungl. Maj:ts och kronans räkning mottaga ifrågavarande

samlingar samt utnämnde samtidigt Andersson att från och med den 1 juli

1926 vara professor i ostasiatisk arkeologi och föreståndare för samlingarna.

För budgetåret 1937/38 utgå anslag till ifrågavarande samlingar med

22 300 kronor till avlöningar och 6 500 kronor till omkostnader.

Av propositionen nr 104 inhämtas bland annat följande:

Professorn J. G. Andersson uppnår pensionsåldern den 3 juli 1939.

Under åberopande av en av Kinakommittén (H. K. H. Kronprinsen samt

överintendenten A. Lagrelius) gjord framställning i ämnet har vitterhets-,

historie- och antikvitetsakademien hemställt, att professorn i ostasiatisk

.språkvetenskap och kultur vid Göteborgs högskola K. B. J. Karlgren, efter

Anderssons inträde i pensionsåldern måtte erhålla enahanda personliga professur,

som Andersson nu innehar.

Kinakommittén har till stöd härför anfört bland annat, att ifrågavarande

samlingar även efter år 1926 genom enskilda donatorers medverkan tillförts

betydande material. Det vore en angelägenhet av stor vikt, att den vetenskapliga

bearbetningen av samlingarna finge fortsättas och slutföras. Den avgörande

punkten härvidlag vore frågan om samlingarnas framtida ledning. På

en föreståndare för samlingarna måste, med hänsyn till detta museimaterials

säregna beskaffenhet, ställas mycket stora och mycket speciella fordringar.

En antikvarie eller amanuens med sedvanlig utbildning i förhistorisk,

svensk eller klassisk arkeologi kunde härvid ej fylla måttet, emedan

det gällde ett land — eller rättare en världsdel — med en lång och säregen

kulturhistoria, som endast en sinolog av facket och en person med ingående

mångårig direkt kännedom örn Japan och Kina kunde göra sig förtrogen

med. Filologiska kunskaper vore härvidlag oumbärliga dels med hänsyn

till utnyttjandet av äldre litterära källor, dels ock framför allt med tanke

på den mycket omfattande arkeologiska forskning, som numera bedreves

av kineserna och japanerna själva, publicerad i de allra flesta fall enbart på

ostasiatiska språk i ett otal monografier och tidskrifter. En svensk arkeolog,

som vore oförmögen att utnyttja detta material, vore ohjälpligt distanserad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

19

och ur stånd att rätt handhava institutionen och bedriva dess vetenskapliga

arbete.

Sett från dessa avgörande utgångspunkter, funnes i Sverige blott en man,

som kunde på ett tillfredsställande sätt övertaga Anderssons roll: Karlgren.

Denne hade redan som ostasiatisk lingvist och filolog en synnerligen stark

ställning, vilket visades av talrika vetenskapliga utmärkelser av akademier

och lärda samfund, in- och utländska. Men alltsedan 1929 hade han även

direkt gjort en stor insats i ostasiatiska samlingarnas vetenskapliga arbete.

Kinalcommittén hade funnit det vara ett önskemål av avgörande vikt, att

Karlgren utsåges till Anderssons efterträdare från den 3 juli 1939. Karlgren

vore då 50 år och borde under de 15 år, som återstode till hans pensionsålder,

kunna lyckligt fullfölja det stora fortsatta bearbetningsvärv, som väntade.

Kommittén hade sig bekant, att Karlgren vore villig åtaga sig detta

värv, därest Anderssons personliga professur överflyttades på Karlgren och

under förutsättning att han i övrigt finge motsvarande tjänsteställning som

Andersson.

Akademien har erinrat, att departementschefens uttalande år 1926 angående

de ostasiatiska samlingarnas ställande under inseende av en antikvarie

vid historiska museet byggde på den förutsättningen, att samlingarna i fråga

efter Anderssons avgång skulle vara vederbörligen bearbetade och vetenskapligt

behandlade. Då denna förutsättning ännu icke vore för handen,

nödgades akademien understryka angelägenheten av att icke en sådan förändring

av organisationen vidtoges redan nu, som skulle verka hämmande

på samlingarnas utveckling.

Statskontoret har bland annat anfört:

Det kunde icke annat än väcka en viss uppmärksamhet, att man nu sköte

undan den ursprungliga, i och för sig naturliga tanken att ställa här avsedda

samlingar under en av antikvarierna vid historiska museet. Tillräckligt skäl

härtill kunde knappast anses ligga i den omständigheten, att samlingarna i

fråga icke kunde förväntas vara vederbörligen bearbetade och vetenskapligt

behandlade vid Anderssons avgång från föreståndarbefattningen, då det

näppeligen kunde vara nödvändigt, att de arbetsuppgifter, som intill dess

ej medhunnits, måste utföras just av den, som vore föreståndare för samlingarna.

Statskontoret ifrågasatte, örn icke ifrågavarande samlingar från

och med tidpunkten för Anderssons avgång skulle kunna ställas under inseende

av befattningshavare i lägre löneställning än den föreslagna.

Departementschefen har för egen del biträtt vitterhetsakademiens framställning

under åberopande av samlingarnas utomordentligt värdefulla beskaffenhet

och de viktiga vetenskapliga rön, som kunde påräknas såsom

resultat av en fortsatt sakkunnig bearbetning, och med tanke jämväl på att

samlingarna tillförts svenska staten genom enskildas intresse och offervilja

utan kostnad för statsverket.

Vikten av alt de ostasiatiska samlingarna, som ännu icke äro slutligt bearbetade

och fortfarande tillföras nytt material, även i fortsättningen sakkunnigt

vårdas och bearbetas samt den omständigheten, att en för ändamålet

väl lämpad person slår till förfogande, synas utskottet motivera bifall

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande Nr 75.

till Kungl. Maj:ts förslag, trots att detta förslag innebär ett avsteg från berörda,

av 1926 års riksdag gjorda uttalande i fråga om tillsynen av samlingarna

efter den nuvarande föreståndarens avgång.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

a) medgiva, att för professorn Klas Bernhard Johannes

Karlgren må från och med dagen efter professor J. G. Anderssons

avgång från sin professors- och föreståndarbefattning

inrättas en personlig befattning såsom professor och

föreståndare för ostasiatiska arkeologiska samlingarna med

de åligganden för Karlgren såsom innehavare av denna befattning,

som av Kungl. Majit bestämmas;

b) besluta, att Karlgren skall såsom innehavare av den

personliga professors- och föreståndarbefattningen vara i avlöningshänseende

likställd med universitetsprofessor.

Stockholm den 22 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: Se under utlåtandet nr 74.

Reservation:

av herrar Olof Olsson, Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Fredrikstad,

Jonsson i Lycksele, von Heland, Bäcklund, Jansson i Falun, Jeppsson,

Andersson i Södergård och Hansson i Rubbestad, som ansett, att utskottet

bort avstyrka Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

lauris tryckeri. Esselte, Stockholm 1838

innis

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en personlig professur för professorn K. B. J. Karlgren. a1 i texten