Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand ra. fl. från viss betalningsskyldighet.

1938-03-24 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:80, Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand ra. fl. från viss betalningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

3

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 24 mars 1938 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående

befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand

ra. fl. från viss betalningsskyldighet.

(l:a avd.)

l:o) I proposition nr 156 har Kungl. Majit, under åberopande av vid

propositionen fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslagit

riksdagen medgiva (punkt 1), att värnpliktige E. F. Björkstrand må

befrias från den honom jämlikt regementskrigsrättens vid Livregementets

grenadjärer utslag den 29 januari 1937 åliggande skyldighet att till kronan

utgiva 187 kronor.

Vid Västmanlands flygflottilj tjänstgörande värnpliktige nr 138 47/1936

Enar Folke Björkstrand framförde den 13 januari 1937 i tjänsteärende

en kronan tillhörig paketautomobil å allmänna landsvägen från Hässiö gård

mot flottiljens förläggningsplats. Vid inbromsning för möte kom automobilen,

som framförts med en hastighet av omkring 30—40 km/tim., till följd

av slirigt väglag i sådan sladdning, att den lämnade vägbanan och vid dikeskörningen

tillfogades vissa skador.

Med anledning härav ställdes Björkstrand av vederbörande åklagare under

åtal vid regementskrigsrätten vid Livregementets grenadjärer, som genom

utslag den 29 januari 1937, enär i målet måste anses ådagalagt, att Björkstrand

vid ifrågavarande tillfälle ej iakttagit nödig varsamhet och han därigenom

vållat, att automobilen kommit ned i landsvägsdiket och skadats,

prövade lagligt döma Björkstrand jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten

att för vårdslöshet i fullgörande av tjänsteplikt undergå disciplinstraff av

vaktarrest i fyra dagar. Därjämte förpliktade krigsrätten Björkstrand att

till kronan utgiva ersättning för skadorna å automobilen med i sådant

hänseende fordrade 187 kronor. Regementskrigsrättens utslag har vunnit

laga kraft.

Av handlingarna inhämtas, att till gäldande av Björkstrand ådömt ersättningsbelopp

medelst kvittning tagits i anspråk viss del av denne såsom

värnpliktig tillkommande penningbidrag.

Uti en av flygförvaltningen, jämte såväl eget yttrande som yttrande av

chefen för Västmanlands flygflottilj, den 12 mars 1937 överlämnad skrift har

nu Björkstrand anhållit att bliva befriad från den honom på grund av krigsrättens

utslag åliggande ersättningsskyldigheten. Till stöd för ansökningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

har Björkstrand åberopat underhållsskyldighet gentemot föräldrar, av vilka

fadern på grund av olycksfall i arbete sedan flera år tillbaka vore invalid.

Chefen för Västmanlands flygflottilj har med förmälan, att synnerligen

ömmande ekonomiska förhållanden syntes föreligga, tillstyrkt framställningen.

Flygförvaltningen har i berörda yttrande, under hänvisning, bland annat,

till med det förevarande likartade fall hemställt, att Kungl. Majit måtte i

proposition föreslå riksdagen medgiva, att kronans förenämnda fordran hos

Björkstrand finge efterskänkas och till följd därav den del av beloppet, som

kunde hava innehållits av Björkstrand såsom värnpliktig tillkommande penningbidrag,

till honom utbetalas ävensom att ifrågavarande fordringsbelopp,

187 kronor, finge ur flygvapnets räkenskaper avskrivas.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 18 mars 1937 framhållit, att

vad i ärendet anförts syntes utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande av statsverkets

ifrågavarande fordran hos Björkstrand, varför ämbetsverket tillstyrkt,

att riksdagens medgivande utverkades till efterskänkandet och till därav

betingade avskrivningsåtgärder.

Departementschefen har för egen del uttalat, att han i likhet med de i

ärendet hörda myndigheterna ansett det skäligt och billigt, att kronan avstår

från sin ifrågavarande fordran hos Björkstrand, och att till följd härav

till Björkstrand bör utbetalas, vad som av hans penningbidrag som värnpliktig

innehållits för skuldens täckande.

I anslutning till vad departementschefen anfört får utskottet med tillstyrkande

av Kungl. Majits förevarande förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige E. F. Björkstrand

må befrias från den honom jämlikt regementskrigsrättens

vid Livregementets grenadjärer utslag den 29 januari

1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 187 kronor.

2:o) I förenämnda proposition nr 156 har Kungl. Majit under punkt 2:o)

föreslagit riksdagen medgiva, att korpralen K. G. Treutiger må befrias från

den honom jämlikt regementskrigsrättens vid förutvarande fälttelegrafkåren

utslag den 12 mars 1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 556

kronor 15 öre.

Den 16 februari 1937 framförde korpralen vid dåvarande fälttelegrafkåren

nr 4/3 Karl Gustaf Treutiger i tjänsteärende en kronan tillhörig personautomobil

från Marieberg till kårens förläggning vid Frösunda. I en vägkurva

inom kårens förläggningsområde slirade automobilen av vägbanan och

kolliderade med ett stenröse, därvid automobilen tillfogades vissa skador.

Med anledning härav ställdes Treutiger av vederbörande åklagare under

åtal vid regementskrigsrätten vid fälttelegrafkåren, och genom utslag den

12 mars 1937 prövade regementskrigsrätten, som fann upplyst, att Treutiger

vid ifrågavarande tillfälle framfört personbilen ovarsamt och därigenom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

5

vållat, att densamma kommit av vägen oell stött emot stenröset, rättvist

döma Treutiger jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för vårdslöshet i

fullgörande av tjänsteplikt att hållas i vaktarrest fyra dagar ävensom förplikta

Treutiger att till kronan i skadestånd utgiva 556 kronor 15 öre. Regementskrigsrättens

utslag har vunnit laga kraft.

Uti skrivelse den 17 april 1937 har chefen för fälttelegrafkåren — under

framhållande att Treutiger vid ifrågavarande tillfälle icke gjort sig skyldig

till grov vårdslöshet samt att kostnaderna för automobilens reparation kunde

bestridas från kårens anslag — hemställt, att Treutiger måtte bliva befriad

från utgivandet av det honom ådömda skadeståndsbeloppet.

Chefen för dåvarande östra arméfördelningen har i yttrande över framställningen

den 19 april 1937 tillstyrkt bifall till densamma.

I utlåtande den 7 maj 1937 hava arméförvaltningens intendents- och civila

departement anfört, bland annat, följande:

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anse sig arméförvaltningens

intendents- och civila departement, vilka gemensamt handlagt detta ärende,

böra tillstyrka, att framställning göres till riksdagen om befrielse för Treutiger

att erlägga det utdömda beloppet. Departementen finna dock, med

beaktande av vad 1935 års riksdag i sin skrivelse, nr 156, uttalat i anledning

av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från viss betalningsskyldighet,

skäligt att såsom villkor för dylik befrielse uppställes, att

Treutiger senast den 1 juli 1938 erlägger visst belopp, förslagsvis 100 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 20 maj 1937 ansett sig med hänsyn till

vad som av vederbörande myndigheter anförts till stöd för den gjorda framställningen

kunna tillstyrka, att Treutiger erhölle befrielse från den honom

ådömda skadeståndsskyldigheten. Med hänsyn till föreliggande omständigheter

och den relativt ringa avlöning, Treutiger ägde uppbära, ifrågasatte

statskontoret huruvida icke betalningsskyldigheten borde därvid helt eftergivas.

Departementschefen har för egen del anfört, att han med hänsyn till omständigheterna

i ärendet funnit det skäligt, att kronan helt avstår från sin

fordran hos Treutiger på grund av omförmälda domstolsutslag.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att korpralen K. G. Treutiger må

befrias från den honom jämlikt regementskrigsrättens vid förutvarande

fälttelegrafkåren utslag den 12 mars 1937 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva 556 kronor 15 öre.

3:o) Under punkt 3:o) i förenämnda proposition har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen medgiva, att värnpliktige vicekorpralen J. P. G. N. Dyrssen

må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 4 februari

1936 åliggande skyldighet att till kronan utgiva 358 kronor 3 öre.

Utskottet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Vid Norrlands trängkår tjänstgörande värnpliktige vice korpralen nr 1720

45/1932 Jokan Peder Gerhard Nils Dyrssen framförde den 11 september

1935 i tjänsteärende en kronan tillhörig personautomobil å landsvägen

mellan Sundsvall och Sollefteå. Under färden förlorade Dyrssen i en kurva

herraväldet över automobilen, vilken till följd därav lämnade vägbanan och

välte över ända, därvid bilen tillfogades vissa skador.

I anledning härav ställdes Dyrssen av vederbörande åklagare under åtal

vid Norrlands trängkårs krigsrätt under yrkande, att Dyrssen måtte fällas

till ansvar för det han genom vårdslöshet vållat dikeskörningen samt förpliktas

ersätta kronan den beräknade kostnaden för automobilens iståndsättande,

360 kronor.

I målet har Dyrssen gjort gällande, att automobilens fotbroms- och gaspedaler

varit placerade alltför nära varandra, varför Dyrssen, som icke varit

van framföra ifrågavarande automobiltyp och vid tillfället varit iklädd grova

marschskodon, vid försöken till inbromsning i kurvan kommit att nedtrycka

jämväl gaspedalen.

Krigsrätten meddelade utslag den 20 september 1935, därvid krigsrätten,

enär ifrågavarande händelse ansåges hava inträffat till följd av att Dyrssen

i kurvan hållit högre hastighet än förhållandena medgivit samt Dyrssen förty

vore förvunnen till vårdslöshet i tjänsten, prövade rättvist att, jämlikt 130 §

strafflagen för krigsmakten, döma Dyrssen att undergå disciplinstraff av

vaktarrest i två dagar. Härjämte förpliktade krigsrätten Dyrssen, bland annat,

att såsom ersättning för skadorna å automobilen till kronan utgiva 360

kronor med rätt för Dyrssen att, därest automobilens iståndsättande i verkligheten

komme att understiga det sålunda beräknade beloppet, mot kronan

göra gällande anspråk på gottgörelse för vad Dyrssen erlagt utöver den

verkliga kostnaden.

Genom utslag den 4 februari 1936 fann krigshovrätten, varest Dyrssen

anfört besvär över krigsrättens utslag med yrkande tillika örn målets återförvisning

för vittnesförhörs anställande, ej skäl vare sig att bifalla sistnämnda

yrkande eller att göra ändring i överklagade utslaget. Jämlikt 30

kap. 6 § rättegångsbalken ägde Dyrssen ej fullfölja talan mot krigshovrättens

utslag.

Sedermera har Dyrssen i underdånighet sökt tillstånd till talans fullföljande

och i samband därmed ingivit underdåniga besvär. Ansökningen

blev emellertid lämnad utan bifall och besvären till följd därav icke upptagna

till prövning.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift, dagtecknad den 15 oktober 1937, har

Dyrssen anhållit att bliva befriad från utgivande av det honom jämlikt krigshovrättens

utslag ådömda skadeståndet. Till stöd för ansökningen har Dyrssen

framhållit, att han saknade egen inkomst och att han nödgats sätta sig i skuld

för bedrivande av nyligen avslutade studier vid lantbruksinstitut.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att kostnaderna för reparation av

skadorna å automobilen uppgått till 358 kronor 3 öre.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

7

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i gemensamt utlåtande

den 9 november 1937 anfort, bland annat, följande.

Att döma av det Dyrssen ådömda straffet synes den av Dyrssen visade

vårdslösheten icke kunna anses hava varit av grov beskaffenhet. Därest

kronan hållit den av Dyrssen förda automobilen vagnskadeförsäkrad, skulle

den kronan förorsakade skadan hava ersatts av försäkringsgivaren utan

rätt för denne att regressvis hålla sig till Dyrssen, som alltså för sådan

händelse skulle hava undgått att ersätta nu ifrågavarande skador.

Nu angivna förhållande synes departementen innefatta ett i och för sig

vägande billighetsskäl till förmån för att Dyrssen befrias från sin ersättningsskyldighet

till kronan. För ett dylikt efterskänkande synes emellertid

erfordras riksdagens samtycke.

Med anledning av vad sålunda anförts hemställde departementen, att

Kungl. Majit måtte avlåta proposition till riksdagen angående efterskänkande

av kronans ifrågavarande fordran, 358 kronor 3 öre.

Statskontoret har i utlåtande den 16 december 1937 funnit vad i ärendet

anförts utgöra tillräckliga skäl för efterskänkande av statsverkets ifrågavarande

fordran hos Dyrssen. Ämbetsverket tillstyrkte förty, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen, att kronans fordran finge efterskänkas.

Departementschefen har med hänsyn till omständigheterna i ärendet funnit

det skäligt, att kronan avstår från sin fordran hos Dyrssen på grund av

omförmälda domstolsutslag.

Då Kungl. Majits förevarande förslag ej givit utskottet anledning till erinran,

hemställer utskottet,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige vicekorpralen

J. P. G. N. Dyrssen må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens

utslag den 4 februari 1936 åliggande skyldighet att

till kronan utgiva 358 kronor 3 öre.

4:o) Under punkt 4:o) i förenämnda proposition har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen medgiva, att värnpliktige G. E. Velin må befrias från den

honom jämlikt krigshovrättens utslag den 23 mars 1937 åliggande skyldighet

att till kronan utgiva skadestånd med 864 kronor 12 öre.

Den 1 september 1936 framförde vid Gotlands artillerikår tjänstgörande

värnpliktige nr 246 15/1935 Gösta Elis Velin i tjänsteärende en kronan

tillhörig lastautomobil å allmänna landsvägen genom Boge socken. Därvid

kom bilen vid passerandet av en kurva i svängning med påföljd att den

lämnade vägen och välte omkull i landsvägsdiket, varvid skador tillfogades

såväl bilen som å densamma lastad materiel.

Sedan saken hänskjuta till artillerikårens krigsrätt för undersökning

rörande skadans uppkomst, yrkades av vederbörande åklagare, som förmenade,

att Velin genom att hava vid tillfället ökat farten måste anses hava

varit vållande till de uppkomna skadorna, åläggande för denne att till kronan

utgiva ersättning för desamma med 864 kronor 12 öre.

Genom utslag den 9 oktober 1936 fanff krigsrätten, enär omständigheterna

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

i målet gåve anledning antaga, att Velin icke varit vållande till den olyckshändelse,

varigenom ifrågavarande skador uppkommit, åklagarens skadeståndsyrkande

icke kunna bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens ombudsman enligt uppdrag av

ämbetsverkets intendentsdepartement anfört besvär över krigsrättens utslag,

yttrade i utslag den 23 mars 1937, att i målet finge anses ådagalagt, att

Velin vid ifrågavarande tillfälle underlåtit att iakttaga den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna,

samt härigenom vållat att automobilen och därå forslad, kronan tillhörig

materiel skadats. Då Velin på grund härav ådragit sig skyldighet att ersätta

kronan ifrågavarande skador, prövade krigshovrätten, med ändring av överklagade

utslaget, lagligt förplikta Velin att såsom ersättning för samma skador

till kronan utgiva i sådant hänseende fordrade beloppet 864 kronor 12 öre.

Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde Velin ej fullfölja talan mot krigshovrättens

utslag.

I en till Kungl. Majit ställd skrift, dagtecknad den 23 april 1937, har

Velin anhållit att av nåd bliva befriad från utgivande av den honom jämlikt

krigshovrättens utslag ådömda skadeersättningen.

I utlåtande i ärendet den 14 juli 1937 hava arméförvaltningens intendentur - och civila departement anfört, att det av handlingarna i målet syntes framgå,

att Velin icke ådagalagt grov vårdslöshet vid framförandet av automobilen.

Därest automobilen varit försäkrad, skulle kostnaderna för reparation av

densamma med all sannolikhet hava gäldats av vederbörande försäkringsgivare.

Med hänsyn härtill och då Velin såsom värnpliktig blivit kommenderad

att utföra ifrågavarande körning, för vilken han icke åtnjutit särskild

ersättning, ehuru han därvid nödgats ikläda sig viss risk, ansåge sig departementen

böra tillstyrka framställning till riksdagen örn befrielse för Velin

från erläggande av det utdömda beloppet.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 16 december 1937 under erinran

örn Kungl. Majits beslut den 21 maj 1937 i anledning av riksdagens skrivelse

nr 247/1937 i fråga örn befrielse för furiren K. Å. Andersson från viss

betalningsskyldighet, vilket ärende syntes statskontoret i väsentliga delar

likartat med det nu förevarande, tillstyrkt, att Kungl. Majit måtte i proposition

till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Velin måtte efterskänkas.

Departementschefen har funnit sig böra i anslutning till vad myndigheterna

anfört tillstyrka, att Velin befrias från honom enligt krigshovrättens förenämnda

utslag den 23 mars 1937 åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

I anslutning till vad departementetschefen anfört får utskottet med tillstyrkande

av Kungl. Majits förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva, att värnpliktige G. E. Velin må

befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 23

mars 1937 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd

med 864 krone» 12 öre.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

9

5:o) I förenämnda proposition har Kungl. Maj:t under punkt 5:o) föreslagit

riksdagen medgiva, att vicekorpralen B. L. A. Nordström må befrias från

den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 21 december 1937 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva 181 kronor 40 öre.

%

Vice korpralen vid signalregementet nr 9/4 Bengt Lars Anders Nordström

tjänstgjorde under den hösten 1937 i trakten av Västervik anordnade

arméfälttjänstövningen såsom befälhavare för en halv stationsbilgrupp, bestående

av en kronan tillhörig lastautomobil jämte förare. Vid ett tillfälle,

då föraren lämnat lastautomobilen parkerad omedelbart bakom ett annat av

de i övningarna deltagande fordonen, hade Nordström, som icke varit körkunnig,

från vänster sida — den högra dörren hade varit låst — stigit in i

den vänsterstyrda automobilens förarhytt. Han råkade därvid av misstag

trampa ned motorns startpedal, som var placerad i förarhyttens golv omedelbart

innanför vänstra dörren, med påföljd att automobilen sattes i rörelse

framåt och tornade emot det framförstående fordonet, därvid lastautomobilens

kylare skadades.

Sedan frågan örn ersättning för de å lastautomobilen uppkomna skadorna

gjorts till föremål för handläggning vid signalregementets krigsrätt, yrkade

vederbörande åklagare, att Nordström, som vid ifrågavarande tillfälle måste

anses hava gjort sig skyldig till oaktsamhet, måtte förpliktas ersätta kronan

kostnaderna för lastutomobilens iståndsättande med 181 kronor 40 öre.

Genom utslag den 27 september 1937 fann krigsrätten med avseende å

vad i målet blivit upplyst rörande de förhållanden, under vilka den ifrågavarande

händelsen ägt rum, Nordström icke vara vållande till den å lastautomobilen

uppkomna skadan och blev förty den i målet mot Nordström

förda ersättningstalan av krigsrätten ogillad.

Genom utslag den 21 december 1937 fann emellertid krigsliovrätten, varest

vederbörande åklagare anfört besvär över krigsrättens utslag, av handlingarna

framgå, att Nordström vid ifrågavarande tillfälle förfarit oaktsamt och

att han vid sådant förhållande måste anses hava ådragit sig skyldighet att

ersätta kronan kostnaderna för ifrågavarande skada. Krigshovrätten prövade

förty, med ändring av krigsrättens utslag, lagligt förplikta Nordström att till

kronan utgiva ersättning med det fordrade och utan anmärkning lämnade

beloppet, 181 kronor 40 öre. Jämlikt 30 kap. 6 § 2 mom. rättegångsbalken

ägde Nordström ej fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

Uti en av arméförvaltningens civila departement, jämte såväl eget yttrande

som yttrande av chefen för signalregementet, den 25 januari 1938

överlämnad skrift har Nordström anhållit att bliva befriad från utgivande

av det honom jämlikt krigshovrättens utslag ådömda skadeståndsbeloppet.

Chefen för signalregementet har i förenämnda yttrande tillstyrkt bifall till

ansökningen.

Arméförvaltningens civila departement har anfört, att departementet med

hänsyn till i ärendet föreliggande omständigheter ansåge billighetsskäl tala

s. 10 Kontrollera mot PDF

XJtakottet.

10 Statsutskottets utlåtande Nr SO.

för att Nordström befriades från ifrågavarande ersättningsskyldighet till

kronan.

Statskontoret har i utlåtande den 2 februari 1938 framhållit, att jämlikt

krigshovrättens utslag uppsåt eller grov vårdslöshet icke legat Nordström

till last- vid ifrågavarande tillfälle. Därest lastautomobilen varit skadeförsäkrad,

skulle försäkringsgivaren fått i sista hand svara för de genom

olyckshändelsen uppkomna kostnaderna. Med hänsyn därtill och till i övrigt

förekomna omständigheter tillstyrkte statskontoret, att Kungl. Maj:t måtte i

proposition till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Nordström finge

efterskänkas.

Departementschefen har funnit sig i anslutning till vad myndigheterna

anfört böra tillstyrka, att Nordström befrias från honom enligt krigshovrättens

förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må medgiva, att vicekorpralen B. L. A. Nordström

må befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag

den 21 december 1937 åliggande skyldighet att till kronan

utgiva 181 kronor 40 öre. •

6:o) I förenämnda proposition har Kungl. Majit under punkt 6:o) slutligen

föreslagit riksdagen medgiva, att furiren T. E. Svanfelt må befrias

från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 25 januari 1938 åliggande

skyldighet att till kronan utgiva skadestånd med 600 kronor.

Den 29 augusti 1936 framförde dåvarande volontären vid Karlsborgs artilleriregemente,

numera furiren i Karlsborgs luftvärnsregemente nr 30/4

Thord Edvin Svalefelt i tjänsteärende en kronan tillhörig lastautomobil

å allmänna vägen Norehoff—Nässja inom Örberga socken. Då

Svalefelt därvid i en kurva icke kunnat hålla bilen kvar på vägbanan, kom

bilen ut på högra vägkanten och välte med påföljd att bilen och å densamma

transporterat manskap tillfogades skada.

Av handlingarna i ärendet inhämtas, att automobilen bland annat på grund

av sin storlek och belastning vid tillfället varit förhållandevis svår att manövrera,

att vägen i kurvan icke varit på ett tillfredsställande sätt anordnad, till

följd varav god förfarenhet i att föra automobil varit av nöden vid tillfället,

samt att Svalefelt varit att anse högst såsom en medelgod bilförare.

Sedan Svalefelt av allmän åklagare ställts under åtal vid Aska, Dals och

Bobergs häradsrätt för det han vid ifrågavarande tillfälle icke iakttagit behörig

omsorg och varsamhet, blev Svalefelt genom utslag den 1 december

1936 på anförda skäl av häradsrätten befriad från åtalet.

Göta hovrätt, dit åtalet fullföljts, prövade genom utslag den 23 mars 1937,

enär av utredningen i målet framginge, att Svalefelt vid ifrågavarande tillfälle

icke iakttagit ali den omsorg och varsamhet, som till förekommande av olycks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

11

fall betingats av omständigheterna, lagligt att, med upphävande av överklagade

utslaget, döma Svanfelt för vad han sålunda låtit komma sig till last

jämlikt 2 och 16 §§ vägtrafikstadgan den 20 juni 1930 att till kronan utgiva

tio dagsböter, envar om två kronor. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken

ägde Svalefelt ej fullfölja talan mot hovrättens utslag.

Sedan vederbörande krigsfiskal vid regementskrigsrätten vid Karlsborgs

artilleriregemente, där undersökningsmål anhängiggjorts rörande de omständigheter,

varunder den ifrågavarande automobilen skadats, yrkat, att Svalefelt

måtte förpliktas till kronan utgiva ersättning för skadorna å automobilen

med 600 kronor, fann krigsrätten genom utslag den 30 juni 1937 sådana förhållanden

ej föreligga, att Svalefelt kunde kännas skyldig att till kronan såsom

ägare av bilen utgiva ersättning för de skador, som i följd av kullkörningen

tillfogats densamma, varför den i målet mot Svalefelt förda ersättningstalan

ej kunde av krigsrätten bifallas.

Krigshovrätten, där arméförvaltningens ombudsman enligt uppdrag av

ämbetsverkets tygdepartement anfört besvär över krigsrättens utslag, yttrade

i utslag den 25 januari 1938, att i målet finge anses ådagalagt, att Svalefelt

vid ifrågavarande tillfälle underlåtit att iakttaga den omsorg och varsamhet,

som till förekommande av olycksfall betingats av omständigheterna, samt därigenom

vållat att automobilen skadats. Då Svalefelt på grund därav ådragit

sig skyldighet att ersätta kronan ifrågavarande skador, prövade krigshovrätten,

med ändring av överklagade utslaget, lagligt förplikta Svalefelt att såsom ersättning

för samma skador till kronan utgiva i sådant hänseende fordrade

beloppet 600 kronor. Jämlikt 30 kap. 6 § rättegångsbalken ägde Svalefelt icke

fullfölja talan mot krigshovrättens utslag.

I en av inspektören för artilleriet, jämte såväl eget yttrande som yttrande

av chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente, den 16 februari 1938 överlämnad

skrift, dagtecknad den 14 i samma månad, har Svalefelt anhållit att bliva

befriad från den honom jämlikt krigshovrättens utslag ådömda skadeersättningen.

Chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente har i förenämnda yttrande uttalat,

att av föreliggande handlingar syntes framgå, att Svalefelt icke gjort

sig skyldig till att genom grov vårdslöshet hava riskerat vare sig eget och

andras liv eller honom anförtrodd materiel. Det syntes därför sannolikt att

— därest skadorna vållats å enskild person tillhörigt motorfordon, som varit

försäkrat — försäkringsgivaren varit skyldig att utan regressrätt mot föraren

utgiva ersättning för skadorna å bilen. Då föraren av ett staten tillhörigt

motorfordon i avseende på ekonomisk ansvarighet icke borde vara ogynnsammare

ställd än föraren av ett dylikt fordon, tillhörigt enskild person, finge

regementschefen tillstyrka, att staten vidkändes kostnaderna för ifrågavarande

av sökanden vållade skada.

Inspektören för artilleriet har i sitt yttrande tillstyrkt Svalefelts ansökning

på av regementschefen anförda skäl.

Arméförvaltningens tyg- och civila departement hava i utlåtande den 18

februari 1938 uttalat, att de ausåge sig med hänsyn till omständigheterna böra,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande Nr 80.

Utskottet.

i likhet med chefen för Karlsborgs luftvärnsregemente, tillstyrka, att Svanfelt

helt befriades från den honom ålagda ersättningsskyldigheten.

Slutligen har statskontoret i utlåtande den 23 februari 1938 under erinran

örn tidigare likartade fall uttalat, att ämbetsverket med hänsyn till i ärendet

förekommande omständigheter tillstyrkte, att Kungl. Majit måtte i proposition

till riksdagen föreslå, att kronans fordran hos Svalefelt måtte efterskänkas.

Departementschefen har funnit sig böra i anslutning till vad myndigheterna

anfört tillstyrka, att Svalefelt befrias från honom enligt krigshovrättens

förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet till kronan.

Då utskottet icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,

får utskottet hemställa,

att riksdagen må medgiva, att furiren T. E. Svalefelt må

befrias från den honom jämlikt krigshovrättens utslag den 25

januari 1938 åliggande skyldighet att till kronan utgiva skadestånd

med 600 kronor.

Stockholm den 24 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 79.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:161 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för värnpliktige E. F. Björkstrand m. fl. från viss betalningsskyldighet. s. 1 i texten