Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner.

1938-03-29 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:89, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

1

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 29 mars 1938 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa

stödåtgärder inom malmkommunerna jämte två motioner.

(4:e avd.)

I en den 3 mars 1938 dagtecknad proposition, nr 248, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bifogat utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att till Avsättning till

fond för vissa stödåtgärder inom malmkommunerna under sjunde huvudtiteln

för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000,000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren, nr 275,

av herr P. Sandström m. fl. och den andra inom andra kammaren, nr 405,

av herr E. Hage m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte bifalla propositionen

med det tillägget att den i propositionen ifrågasatta stödåtgärden må

kunna omfatta även Norrbottens läns landsting, därest och i den omfattning

förhållandena härtill föranleda.

I anslutning till förslaget om avtal mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara

Aktiebolag samt Trafikaktiebolget Grängesberg—Oxelösund angående

viss merbrytning vid i främsta rummet de lappländska malmfälten

(propositionen nr 74 till årets riksdag) hava framställningar inkommit från.

bland andra, Norrbottens läns landsting, Luleå stad samt Jukkasjärvi och

Gällivare kommuners samarbetskommitté.

I anledning av de sålunda ingivna framställningarna hava inom finansdepartementet

verkställts vissa utredningar, vilkas resultat, i vad de avse möjligheterna

att tillgodose de av gruvdriften direkt berörda kommunernas krav

på lättnader i belastningen på kommunernas finanser vid en konjunkturbetingad

nedgång i malmbrytningen, sammanfattats i en promemoria. I promemorian

konstateras bland annat, att kommunernas krav kunna tillgodoses

endast under förutsättning av vissa ekonomiska uppoffringar från statens

sida, vilka emellertid bli av väsentligt olika omfattning vid skilda slag

av stöd till kommunerna. Som den enklaste och även minst kostsamma lösningen

framstode, att staten vid en nedgång i skatteunderlaget gåve kommu
Bihang

till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 89. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande Nr Sö
-

nerna. och eventuellt även landstinget ett visst bidrag utan bestämt ändamål

men avsett att vid stigande skatteunderlag avräknas från staten då påförda

kommunalutskylder. En dylik anordning skulle ur statens synpunkt medföra

blott en viss ränteförlust, men borde inom vissa gränser innebära ett

värdefullt stöd för kommunerna. En annan lösning vore givetvis alt bereda

kommunerna bistånd genom anordnandet vid behov av speciella arbeten eller

vidtagandet av andra mera socialt betonade hjälpåtgärder.

Departementschefen har anfört följande:

Bland de spörsmål, som upptagits till behandling i de olika nu omnämnda

framställningarna, synes frågan om de av gruvdriften omedelbart berörda

kommunernas finansiella ställning i främsta rummet förtjänt av uppmärksamhet.

Gruvdriften, som helt dominerar det ekonomiska livet inom malmkommunerna,

är erfarenhetsmässigt starkt konjunkturkänslig. Kommunerna lia

därför att räkna med, att skatteunderlaget vid en depression skall kraftigt

reduceras samtidigt som en allvarlig ökning av arbetslösheten inträder. Om

än kommunernas läge i dessa avseenden ej saknar motsvarigheter på andra

håll inom landet, torde dock med fog kunna hävdas, att de lokala förhållandena

äro ägnade att ge de finansiella svårigheterna en ovanligt allvarlig prägel,

som i och för sig är tillräcklig att motivera, att staten vidtar särskilda

stödåtgärder. Därtill kommer emellertid, att staten har ett ansvar för den

ekonomiska utvecklingen inom kommunerna, som ej möter i andra sammanhang.

Jag tänker härvid icke på det i framställningarna åberopade förhållandet,

att statens inkomster av gruvdriften, i den mån de inflyta såsom intäkt

av malmbanan, undandragas kommunernas beskattning; ränteberäkningen

å det i malmbanan nedlagda kapitalet, till vilken fraktsättningen anknyter,

får nämligen icke betraktas som en forin för dold vinstuttagning från

bolaget. Vad jag avser är i stället, att staten såsom hälftendelägare i malmbolaget

i viss mån är ansvarig för produktionspolitiken vid gruvorna och

alltså har särskild anledning att uppmärksamma dess inflytande på sysselsättningen.

Av betydelse är även att statens ställning såsom en av de största

skattebetalarna bör vara ägnad att underlätta åtgärder i syfte att mildra

konjunkturernas återverkan på kommunernas inkomster.

Efter övervägande av de olika möjligheter att förbättra kommunernas finansiella

ställning, som stå statsmakterna till buds, bär jag stannat för, att

den lyckligaste lösningen skulle vinnas genom en kombination av de i den

förut refererade departementspromemorian angivna åtgärderna.

Jag anser sålunda under alla förhållanden lämpligt, att avtal träffas med

kommunerna om inbetalning från statens sida av vissa minimibelopp utan

angivet ändamål, vilka, i den mån de överstiga staten under året påförd

kommunalskatt, skola avräknas mot skatten under de år då denna överstiger

det garanterade beloppet. Jag hoppas att efter förhandlingar med kommunerna

kunna förelägga Kungl. Maj:t förslag till sådana avtal, avsedda att

underställas nästa års riksdag för godkännande. Ett uppskov med beslut

i denna fråga kan icke vara förbundet med någon risk ur kommunernas

synpunkt, enär man med visshet kan förutse betydande skatteintäkter för

kommunerna under åren 1939 och 1940.

Utöver det ekonomiska stöd som skulle beredas kommunerna, i händelse

avtal av angivet innehåll komma till stånd, anser jag, att staten bör åtaga

sig det ekonomiska ansvaret för vissa direkta hjälpåtgärder i händelse av

en nedgång i sysselsättningen. Såsom i departementspromemorian framhål
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr SO.

3

lits, bör vid utformningen av dessa hjälpåtgärder iakttagas, att de strängt

begränsas till att avse en sådan förbättring i omvårdnaden om de arbetslösa

som staten i arbetsgivarställning har anledning att främja. Endast

under förutsättning att tillskotten på detta sätt berövas karaktären av extraordinära

skatteutjämningsbidrag, anser jag mig kunna förorda, att statsmedel

i särskild ordning disponeras för stöd åt kommunerna.

Ehuru jag icke är beredd att i detta sammanhang framlägga förslag till

närmare bestämmelser för dispositionen av de medel som kunna ställas till

förfogande — förslaget torde böra utformas i samråd med kommunerna och

bli föremål för sedvanligt remissförfarande — håller jag före, att ekonomiska

möjligheter redan nu böra öppnas för hjälpåtgärder av ifrågasatt slag.

Ett omslag i arbetslöshetssituationen kan nämligen inträda relativt snabbt.

Saken torde lämpligen kunna ordnas så, att en särskild fond bildas för

ändamålet av medel som erhållas genom disposition av viss del av den staten

tillkommande vinsten från LKAB. Budgettekniskt skulle fonden bildas genom

anvisande av ett avsättningsanslag under sjunde huvudtiteln å i''iksstaten

för budgetåret 1938,39. Utgiftsökningen bör balanseras genom en

uppräkning av statens inkomst av LKAB. För ändamålet torde böra anvisas

förslagsvis 3 miljoner kronor.

I avvaktan på att bestämmelser för fondens disposition utarbetas och fastställas

av riksdagen torde den böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande att

användas i enlighet med de allmänna riktlinjer som här angivits. Skyldighet

bör föreligga att till nästföljande års riksdag avgiva redogörelse för de åtgärder

som må hava vidtagits med stöd av riksdagens bemyndigande.

Ehuru utformningen av de här diskuterade hjälpåtgärderna såväl som skälen

för dessa äro sådana, att stödaktionen i händelse av behov synes mig böra

komma till stånd oberoende av bolagets åtgöranden, har jag dock vid framläggandet

av förslaget utgått ifrån, att från bolagets sida kommer att göras

vad som står i dess förmåga för att hålla uppe sysselsättningen vid en inträffad

depression. Jag har ansett mig kunna förutsätta detta, emedan de

vinstfonderingar, som skett inom bolaget, ha haft till syfte bland annat att

öka företagets möjligheter till en sådan produktionspolitik och lia biträtts

av staten såsom preferensaktieägare främst av hänsyn till detta ändamål.

Jag har här behandlat förslagen örn finansiellt stöd åt malmkommunerna

blott i vad de avse hjälpåtgärder i händelse av en depression. Med hänsyn till,

bland annat, den avsevärda tid malmtillgångarna vid nuvarande brytning

kunna väntas räcka, anser jag icke tidpunkten mogen för en prövning jämväl

av frågan örn fundering till skydd mot konsekvenserna av en eventuell

avveckling av gruvdriften.

En andra i de ingivna framställningarna behandlad fråga avser fördelningen

av malmexporten mellan Narvik och Luleå samt giltighetstiden för en

i 1927 års malmavtal införd ekonomisk garanti för viss minimiskeppning

över Luleå. Med hänsyn till den mycket betydande skeppning över Luleå som

nu sedan någon tid fortgått och torde vara att påräkna, så länge de goda

malmkonjunkturerna fortsätta, saknar detta spörsmål omedelbar aktualitet.

Det har därför icke synts lämpligt att blott för att vinna möjlighet lill en

prövning redan vid årets riksdag av de förslag, vartill framställningarna må

kvinna föranleda, upptaga de förhandlingar med LKAB, som äro en förutsättning

för en lösning av frågan, innan denna hunnit underkastas nödig

utredning.

Under förevarande omständigheter synes anledning icke föreligga att här

ingå på en diskussion av frågan örn de lämpliga principerna för malmexportens

fördelning mellan Luleå och Narvik. Jag vill dock framhålla, att de för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

Utskottet.

delar i beskattningshänseende som vid ökad skeppning över Luleå skulle tillkomma

staden väsentligen skulle vinnas på bekostnad av ett motsvarande försvagande

av skatteunderlaget i Jukkasjärvi. Ytterligare må erinras, att den

nationalekonomiska fördel som kunde tänkas vunnen på ökad utskeppning

över svensk hamn skulle minskas eller vändas i sin motsats, för den händelse

de i vissa avseenden ogynnsammare skeppningsförhållandena i norra

Östersjön skulle försvaga malmens ställning på den internationella marknaden,

där möjligheten av jämn leverans oberoende av säsongen torde tillmätas

avsevärd vikt.

Vid den undersökning rörande frågan om exportens fördelning mellan Narvik

och Luleå, som jag anser böra verkställas genom representanter för staten,

de lokala intressena och bolaget, torde även det förslag om ändrade regler

för brytningens fördelning mellan Kiruna och Gällivare, för vilket jag tidigare

redogjort, få bliva föremål för närmare övervägande.

De i vissa framställningar berörda skattespörsmålen synas lämpligen böra

vila i avvaktan på de nu aktuella taxeringsfrågornas slutliga avgörande.

Arbetstillgången vid malmfälten i Norrbotten plägar enligt vad erfarenheten

utvisar vara underkastad starka växlingar alltefter konjunkturernas växlingar

och den allmänna efterfrågan på malm. Återverkningarna härav på de

anställda samt också på de av gruvrörelsen starkt beroende malmkommunerna

torde vara av den styrka, att det kan med hänsyn till statens särskilda

intressen i detta fall vara befogat med vissa extraordinära åtgärder för att

mildra dessa verkningar. Utskottet anser sig böra tillstyrka vad Kungl. Majit

härutinnan föreslagit, däri inbegripet förslaget om en avsättning av 3,000,000

kronor, att vid behov anlitas för dylika hjälpåtgärder. För medlens användning

skulle framdeles efter förslag av Kungl. Majit närmare bestämmelser

fastställas av riksdagen.

Såsom i väckta motioner erinras har Norrbottens läns landsting anhållit

att också bliva innefattat i här avsedda hjälpåtgärder. Till stöd härför

har åberopats, att folkförsörjningen inom Norrbotten i mycket stor

utsträckning vilade förutom på skogshanteringen på en så osäker och konjunkturbetonad

näring som gruvbrytningen. Redan under nuvarande goda

konjunkturer utgjorde landstingsskatten 4:30 kronor per skattekrona, och

en krisperiod skulle sannolikt för länet medföra en uttaxering av 6—7 kronor

eller möjligen ett ännu högre belopp.

För egen del vill utskottet framhålla, att landstinget visserligen ej kan sägas

vara på samma sätt direkt beroende av malmkonjunkturen som de egentliga

gruvkommunerna. En nedgång i gruvbrytningen kommer dock otvivelaktigt

att återverka även på landstingets skatteunderlag och alltså i sin mån

bidraga till att den redan nu onormalt höga landstingsskatten — vilken ej genom

statlig skatteutjämning mildras — blir än mer betungande.

Utskottet har ej velat motsätta sig att — i enlighet med det därom framställda

yrkandet — den i motionerna berörda frågan tages under övervägande

i samband med den förestående utredningen, därest och i den omfattning

förhållandena därtill kunna föranleda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 89.

5

Utskottet får hemställa,

a) att riksdagen må till Avsättning till fond för vissa stödåtgärder

inom malmkommunerna under sjunde huvudtiteln

för budgetåret 1938/39 anvisa ett anslag av 3,000,000 kronor;

b) att de i ämnet väckta motionerna I: 275 och II; 405 må

anses besvarade med vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 29 mars 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johansson i Fredrikslund, Nilsson i Malmö, Hansén,

Asplund, Bergström, Nilsson i Landeryd, Gustafsson i Benestad, Ström i Lidköping, Carlström,

Nilsson i Fredriksfält, Nisser och Bäcklund; samt

från andra kammaren: herrar Båstock, Jansson i Falun, Magnusson i Skövde, Strindlund,

Eriksson i Stockholm, Svensson, Andersson i Prästbol, Ward, Lindberg i Umeå,

Isacsson, von Seth och Åqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1038. (i sami. Nr 8!/.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:179 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade pensionsförmåner för vissa f. d. underofficerskorpral vid flottan m. m. s. 3 i texten