Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till Vattendomstolarna: Avlöningar m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1938-04-01 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1938:92, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till Vattendomstolarna: Avlöningar m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
1
Nr 92.
Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1938 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag
till Vattendomstolarna: Avlöningar m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
l:o) Vattendomstolarna: Avlöningar. I propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1938/39 har Kungl. Maj:t
under andra huvudtiteln, innefattande anslagen till justitiedepartementet, föreslagit
riksdagen (punkt 24) att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret 1938/39 beräkna ett förslagsanslag
av 234,800 kronor.
Sedermera har Kungl. Majit i en den 4 februari 1938 dagtecknad proposition,
nr 143, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över justitiedepartementsärenden, föreslagit riksdagen att dels
godkänna av departementschefen förordad personalförteckning för vattendomstolarna,
dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat
för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1938/39, dels ock till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret 1938/39
anvisa ett förslagsanslag av 234,800 kronor.
I samband med Kungl. Maj ris förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels en inom andra kammaren av herrar A. Hansson i Rubbestad och A.
Gustafson i Kasenberg väckt motion, nr 374, vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj ris ifrågavarande proposition måtte uttala,
att Vänersborg bör bibehållas som förläggningsort för Västerbygdens vattendomstol;
dels
ock en inom samma kammare av herr G. de Geer i Lesjöfors väckt motion,
nr 377, vari föreslås sådan ändring i Kungl. Maj ris förslag, att Västerbygdens
vattendomstol förflyttas till Stockholm i stället för till Göteborg, eller
alternativt, att förläggningsfrågan göres till föremål för vidare utredning,
innan beslut fattas örn förflyttning från Vänersborg.
I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får utskottet
hänvisa till motionerna.
Vattendomstolarna äro för närvarande fyra till antalet samt benämnas
Norrbygdens vattendomstol, österbygdens vattendomstol, Söderbygdens
vattendomstol och Västerbygdens vattendomstol. Kanslierna äro förlagda
till följande orter, nämligen Norrbygdens till Umeå, österbygdens och
Söderbygdens till Stockholm samt Västerbygdens till Vänersborg. Vid
Bihang till riksdagens protokoll 1938. 6 sami. Nr 92.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
domstolarna äro, förutom annan personal, såsom ordinarie befattningshavare
anställda fyra vattenrättsdomare och sex vattenrättsingenjörer, därav
tre vattenbyggnadstekniska och tre agrikulturtekniska ingenjörer. Av
vattenrättsingenjörerna äro en vattenbyggnadsteknisk och en agrikulturteknisk
ingenjör anställda vid Norrbygdens vattendomstol samt två vattenbyggnadstekniska
och två agrikulturtekniska ingenjörer vid de övriga vattendomstolarna
gemensamt. Utav de vid sistnämnda vattendomstolar gemensamt
anställda vattenrättsingenjörerna har en, med sakkunskap särskilt i
fråga om byggande i vatten, fått sin stationeringsort bestämd till Vänersborg,
medan de övriga eller således en vattenbyggnadsteknisk ingenjör och
båda de agidkulturtekniska ingenjörerna blivit stationerade i Stockholm. Beträffande
tjänstgöringen för vattenrättsingenjör, som samtidigt är anställd
vid mer än en domstol, gäller, att densamma fördelas mellan domstolarna
enligt plan, som efter samråd med ingenjören för lämplig tidsperiod fastställes
av vattenrättsdomarna i de domstolar, vid vilka han innehar anställning.
Vid uppgörande av sådan plan skall särskilt iakttagas, att ingenjörens
tjänstgöring utom stati oneringsorten kan äga rum i såvitt möjligt
sammanhängande följd samt att statsverkets kostnader för resor och dagtraktamenten
i möjligaste mån begränsas. Vattenrättsingenjör åligger, bland
annat, att, då han icke är upptagen av sammanträde med vattendomstolen
eller av undersöknings- eller besiktningsförrätlning, i enlighet med de föreskrifter
vattenrättsdomaren meddelar och, då ingenjören är anställd vid
mer än domstol, den för hans tjänstgöring fastställda planen deltaga i arbetet
å vattendomstolens kansli.
Enligt gällande bestämmelser omfattar Västerbygdens vattendomslols
domsområde de delar av Jönköpings län som tillhöra Fylleåns, Nissans,
Ätrans och Vänerns vattenområde, den del av Kronobergs län som tillhör
Fylleåns vattenområde, den del av Hallands län som är belägen norr örn
vattendelaren mellan Lagans vattenområde, å ena, och Fylleåns med flera
vattendrags vattenområden, å andra sidan, Skaraborgs län med undantag av
de delar som höra till Hjälmarens och Vätterns jämte Motalaströms vattenområden,
Älvsborgs län, Göteborgs och Bohus län, Värmlands län, den utmed
gränsen till sistnämnda län belägna del av Kopparbergs län, som hör
till Vänerns vattenområde, samt den del av örebro län som tillhör sistnämnda
vattenområde.
Kungl. Majit föreslår nu, att ytterligare en vattenrättsingenjör, med sakkunskap
särskilt å det vattenbyggnadstekniska området, anställes för österbygdens,
Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar samt att denne
tillsvidare placeras å extra stat i lönegraden B 30. Kungl. Maj:ts förslag innebär
härjämte, att Västerbygdens vattendomstols kansli bibehålies vid förläggning
inom domstolens verksamhetsområde men förflyttas från Vänersborg
till Göteborg.
I ärendet hava åtskilliga myndigheter och sammanslutningar yttrat sig.
Redogörelser för dessa yttranden finnas intagna i propositionen nr 143 sid
12—37.
Statsutskottets utlåtande Nr 92■ 3
Föredragande departementschefen har för egen del anfört bland annat följande.
I ärendet har från olika håll framhållits vikten därav att domstolarna, med
hänsyn till det allmännas och de rättssökandes intressen, äro förlagda inom
sina respektive domsområden samt att avsteg från denna grundsats icke bör
ske, med mindre säskilt kraftiga praktiska skäl tala för en förläggning
utom verksamhetsområdet. Emellertid har ock uttalats att för vattendomstolarnas
del, med hänsyn till det sätt varpå vattenmålens handläggning anordnats,
den angivna grundsatsen ej har fullt samma betydelse som för övriga
underdomstolar. I sådant hänseende är att uppmärksamma föreskriften i
11 kap. 50 § vattenlagen att för prövning av ansökningsmål — de vid vattendomstolarna
betydelsefullaste och talrikaste målen — vattendomstol har att
sammanträda till syn på stället eller, där målet kan prövas utan syn, å annan
plats som är för parterna välbelägen. Denna bestämmelse, vilken jämlikt
föreskrifter i 81 och 92 §§ vattenlagen skall i huvudsak iakttagas jämväl
vid handläggningen av stämningsmål samt besvärs- och underställningsmål,
medför, att vid huvudförhandlingen i vattenmål det i regel blir vattendomstolen
som beger sig till parterna och icke tvärtom.
När vattendomstolarna år 1919 inrättades, förlädes allenast en av vattendomstolarna,
Söderbygdens vattendomstol, utom sitt område, nämligen till
Stockholm. År 1932 beslöto emellertid statsmakterna ytterligare ett avsteg
från omförmälda grundsats för domstolarnas förläggning, i det att riksdagen
då biföll Kungl. Majlis förslag örn ändrad organisation av vattendomstolarna,
innebärande bland annat att kansliet för Västerbygdens vattendomstol
skulle flyttas från Vänersborg till Stockholm, där — förutom
Söderbygdens vattendomstols kansli — jämväl österbygdens vattendomstols
kansli är beläget. Orsaken till alt 1932 års organisationsplan upptog en centralisering
till en och samma ort av kanslierna för nämnda tre för mellersta
och södra Sverige avsedda vattendomstolar var, som i ärendet redan framhållits,
allenast den att den vid samma domstolar då föreliggande och för framtiden
beräknade arbetsmängden icke med säkerhet ansågs kunna bereda full
sysselsättning åt flera än fyra heltidsanställda vattenrättsingenjörer. Då vattenrättsingenjörerna
i egenskap av domare borde göras till ordinarie tjänstemän,
men man icke kunde anslälla flera dylika befattningshavare än som
motsvarade behovet, samt en fördelning av tjänstgöringen på olika, till skilda
orter förlagda domstolar ansågs medföra svårigheter, vilka vid en gemensam
förläggning kunde undvikas, föreslogs en dylik central förläggning av de tre
nämnda vattendomstolarnas kanslier. Med genomförande av den beslutade
flyttningen av Västerbygdens vattendomstol till Stockholm har emellertid,
i enlighet med uttalanden av dåvarande departementschefen vid frågans behandling
inför kamrarna vid 1932 års riksdag, hittills fått anstå i avbidan
på slutförandet vid domstolen av målet örn sjön Vänerns reglering samt
erfarenhet under tiden rörande verkningarna för domstolsarbetet, särskilt
ingenjörernas medverkan däri, av den splittrade förläggningen.
Rörande erfarenheterna i sistnämnda hänseenden under de fem år, som
numera förflutit efter det omorganisationen av vattendomstolarna trädde i
kraft, tillåter jag mig hänvisa lill vad vattenrättsdomaren Thelin och Västerbygdens
vattendomstol ävensom vattenrättsdomaren Hamilton därom anfört
i sina i detta ärende avgivna, av mig förut återgivna framställningar och
yttranden. Härav torde framgå alt olägenheterna för arbetet vid förenämnda
vattendomstolar av anordningen med gemensamma vattenrättsingenjörer
men förläggning til! skilda orter visserligen visat sig avsevärda. Enligt min
mening kunna de dock icke anses vara av den svårhetsgrad, att den lokala
förläggningen av Västerbygdens vattendomstol — vilken med hänsyn lill de
4
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
obestridliga fördelar som liro förknippade med en domstols förläggning inom
sitt område är önskvärd — bör upphöra.
I detta sammanhang bör ock beaktas att, enligt vad föreliggande uppgifter
angående antalet mål vid Västerbygdens, Österbygdens och Söderbygdens
vattendomstolar utvisa, dessa domstolars arbetsbörda numera nått den omfattning
att en förstärkning av de tekniska arbetskrafterna vid domstolarna
synes erforderlig, om målens handläggning och avgörande inom skälig tid
skall med säkerhet kunna påräknas. Redan i det år 1931 i ämnet avgivna sakkunnigbetänkandet
beräknades, med ledning av den då föreliggande arbetsbördan,
för de tre sydliga vattendomstolarna fem vattenrättsingenjörer vara
erforderliga, därav tre vattenbyggnadstekniska och två agrikulturtekniska ingenjörer,
men blev antalet i Kungl. Majlis proposition nedsatt till två ingenjörer
av vartdera slaget. Sedan år 1930, det sista år för vilket statistiska uppgifter om
arbetsmängden förelåg vid tiden för avgivandet av 1932 års proposition, har
antalet till de tre sydliga vattendomstolarna inkomna målen starkt stegrats.
Medan sålunda under år 1930 upptagits lill behandling, vid Österbygdens
vattendomstol 62 mål, vid Söderbygdens vattendomstol 58 mål och vid
Västerbygdens vattendomstol 54 mål, utgjorde motsvarande antal under år
1937 respektive 92, 79 och 103 mål. Utvecklingen i förevarande hänseende
belyses närmare i de förut omförmälda statistiska bilagorna, till vilka jag
hänvisar. I fråga om österbygdens vattendomstol låter sig ökningen till en
del förklaras därigenom att domstolens verksamhetsområde undergått en
viss förstoring, men ej så beträffande de båda övriga domstolarna, vilkas
domsområden förblivit, Söderbygdens i stort sett och Västerbygdens helt,
orubbade. Den sålunda ökade tillströmningen av mål avspeglar sig även i
en på det hela taget stigande arbetsbalans vid dessa domstolar. Antalet balanserade
mål har sålunda stigit vid Österbygdens vattendomstol frän 52
vid utgången av år 1930 till 74 vid utgången av år 1937 och vid Söderbygdens
vattendomstol från 33 lill 67 vid utgången av nämnda år, medan den redan
år 1930 synnerligen höga arbetsbalansen vid Västerbygdens vattendomstol,
eller 95 mål, företett en obetydlig nedgång till 89 mål vid slutet av år 1937.
De nu anförda siffrorna synas mig giva vid handen, att kunde redan år
1932 på sakkunnigt håll behovet uppskattas till fem vattenrättsingenjörer
för ifrågavarande tre vattendomstolar, så kan man med så mycket större
fog göra det i närvarande stund. I ärendet föreligga också från skilda håll
uttalanden i denna riktning. Tveksamhet råder endast därom huruvida ifrågavarande
behov kommer att visa sig beständigt. I fråga örn arten av den
ingenjörsförstärkning, som sålunda får anses erforderlig, råder samstämmig
uppfattning därom att denna ur arbetsbördans synpunkt erfordras endast på
det vattenbyggnadstekniska området. På det agrikulturtekniska området
däremot motiverar arbetsmängden i och för sig icke för närvarande anställande
av någon ytterligare vattenrättsingenjör. Möjligen kan en blivande
lagstiftning angående tillgodogörande av grundvattenförekomster m. m. framdeles
medföra behov härav.
Därest, såsom jag vill förorda, ytterligare en vattenbyggnadsteknisk ingenjörsbefattning
inrättas vid Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens
vattendomstolar, så hava därmed enligt min mening skälen för en central förläggning
jämväl av sistnämnda domstols kansli ytterligare försvagats. Det förefaller
mig nämligen, som om med tillgång för sagda domstolar till tre vattenbyggnadstekniska
ingenjörer — därvid dessas tjänstgöring bör kunna ordnas
så att Västerbygdens vattendomstol får sin vid domstolen nu stationerade
ingenjör helt eller åtminstone i det väsentliga för sig själv — olägenheterna
för domstolsarbetet av en fortsatt lokal förläggning av domstolen böra bliva
i hög grad minskade. Jag förbiser härvid icke de svårigheter som alltjämt
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
5
komma att förefinnas i fråga om ett rationellt utnyttjande av de agrikulturtekniska
ingenjörernas arbetskraft, men jag anser att för närvarande andra
åtgärder till bemästrande av dessa svårigheter icke böra ifrågakomma än att
de agrikulturtekniska ingenjörerna i mån av verkligt behov beredas ledighet
från handläggningen av visst eller vissa mål med särskilda vikarier i sådant
avseende. Den av advokatavdelningen i Göteborg framkastade utvägen att
såsom bisyssla inrätta en agrikulturteknisk ingenjörsbefattning anser jag icke
böra ifrågakomma. Detta skulle nämligen innebära en återgång till det tidigare
praktiserade, men år 1932 med hänsyn till erfarenheterna därav utdömda
systemet med icke heltidsanställda vattenrättsingenjörer.
På grund av vad sålunda anförts föreslår jag, att från och med nästa
budgetår ytterligare en vattenrättsingenjörsbefattning, med sakkunskap särskilt
i fråga om byggande i vatten, inrättas för österbygdens, Söderbygdens
och Västerbygdens vattendomstolar gemensamt. Denna befattning synes med
hänsyn till ovissheten örn utvecklingen av arbetsbördan vid dessa vattendomstolar
böra uppföras å extra stat.
Det är min avsikt att sedermera föreslå Kungl. Majit att Västerbygdens
vattendomstol bibehålies vid förläggning inom sitt domsområde. I detta
sammanhang får jag även framhålla, att vid den föreslagna nyanställningen
av en vattenrättsingenjör jämte en lokal förläggning av domstolens kansli
uppkomma vissa besparingar för statsverket i form av minskade reseersättningar
till domstolens ledamöter samt minskade utgifter i anledning av vattenrättsingenjörernas
kanslitjänstgöring, vilka besparingar i viss mån komma
att uppväga merutgifterna för den nye vattenrättsingenjören.
I fråga om den ort, där domstolens kansli i händelse av lokal förläggning
bör placeras, föreligga i ärendet tre olika förslag. Ett av dessa förordar bibehållandet
av nuvarande förläggningsort Vänersborg, ett annat kansliets
förflyttning till Göteborg, ett tredje dess förläggning till Karlstad. Av dessa
orter anser jag, på skäl som av advokatsamfundets västra avdelning samt av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län utförligt angivits, Göteborg vaxa att
obetingat föredraga. Av vattendomstolens yttrande i ärendet framgår för
övrigt att jämväl enligt domstolens uppfattning Göteborg är den lämpligaste
kansliorten vid lokal förläggning. Flyttningen synes kunna vara genomförd
senast till den 1 oktober 1938.
Avlöningskostnaden för den nye vattenrättsingenjören, vilken förutsättes
bliva stationerad i Stockholm, beräknas till i runt tal 10,600 kronor. Merkostnaden
för personalen i övrigt till följd av kansliets förflyttning från Vänersborg
(D-ort) till Göteborg (G-ort) uppskattas till sammanlagt 1,900 kronor
för de ordinarie befattningshavarna och 1,200 kronor för de icke-ordinarie.
Den förebragta utredningen rörande arbetsbördan vid Västerbygdens, österbygdens
och Söderbygdens vattendomstolar synes utskottet motivera, att de
tekniska arbetskrafterna därstädes förstärkas med en vattenrättsingenjör å
extra stat, på sätt Kungl. Majit föreslagit. I anseende härtill och till vad föredragande
departementschefen i övrigt anfört finner utskottet likaledes välbetänkt,
att Västerbygdens vattendomstols kansli bibehålies vid en förläggning
inom domstolens verksamhetsområde.
Däremot kan utskottet icke finna tillräckliga skill anförda för en förflyttning
av sistnämnda kansli från Vänersborg till Göteborg. Utskottet ansluter
sig i denna del till den uppfattning, som kommit lill uttryck i motionen lii
Utskottet.
6
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
374 och som närmast innebär, att Vänersborg med hänsyn såväl till sitt läge
inom domstolsområdet som till de billigare levnadsomkostnaderna å orten
måste anses vara att föredraga framför Göteborg. Utskottet förordar därför,
att ifrågavarande kansli bibehålies vid sin nuvarande förläggning till Vänersborg.
Av det anförda framgår, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka det i
motionen 11:377 framförda yrkandet örn förflyttning av Västerbygdens vattendomstols
kansli till Stockholm. Med den ståndpunkt, utskottet intagit,
synes utskottet anledning ej heller föreligga att tillstyrka det i samma motion
alternativt framställda yrkandet om ytterligare utredning av berörda
förläggningsfråga.
Vid bifall till vad utskottet förordat bör den av Kungl. Majit föreslagna
anslagsposten till tjänsteman å extra stat upptagas med äskat belopp eller
10,600 kronor, medan övriga poster torde kunna bibehållas vid samma belopp
som upptagits för innevarande budgetår.
Under åberopande härav får utskottet hemställa,
att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
herrar Hanssons i Rubbestad och Gustafsons i Kasenberg
motion (11:374) samt med avslag av herr De Geers motion
(11:377), må
a) godkänna följande personalförteckning för vattendomstolarna:
Personalförteckning’.
Befattning Lönegrad
Tjänstemän å ordinarie stat.
4 vattenrättsdomare ............................ A 2
6 vattenrättsingenjörer .............. B 30
4 kontorsbiträden .................... B 4;
Tjänsteman å extra stat.
1 vattenrättsingenjör ............................ B 30;
b) godkänna följande avlöningsstat för vattendomstolarna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1938/39:
Avlöningsstat.
1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie
stat, förslagsvis .................... kronor 131,700
2. Avlöning till tjänsteman å extra stat, förslagsvis
.......................... » 10,600
3) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis . . »
9,000
Statsutskottets utlåtande Nr 92.
7
4. Avlöningar till icke-ordinarie personal:
a) Grundavlöningar
m. m.............kronor 67,700
b) Avlöningsförhöjning
gar
m. m., förslagsvis » 3,200 kronor 70,900
5. Särskilda löneförmåner till ordinarie och
icke-ordinarie tjänstemän, förslagsvis » 9,500
Summa kronor 231,700;
c) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret 1938/
39 anvisa ett förslagsanslag av 231,700 kronor.
2:o) Vattendomstolarna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 25, sid. 57, av det vid statsverkspropositionen fogade utdraget av
statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden) och under erinran, att
för innevarande budgetår anvisats enahanda belopp som det nu äskade, hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Vattendomstolarna: Omkostnader för
budgetåret 1938/39 anvisa ett förslagsanslag av 56,100 kronor.
Stockholm den 1 april 1938.
På statsutskottets vägnar:
ANDERS RÅSTOCK.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Nilsson i Gränebo, Johansson i Fredrikslund, Nilsson
i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Hansén, Asplund, Bergström, Gustafsson i Benestad,
Ström i Lidköping, Carlström, Magnusson i Kalmar och Nisser; samt
från andra kammaren: herrar Råstock, Jansson i Falun, Törnkvist, Jeppsson, Persson
i Falla, Andersson i Prästbol, Lindberg i Umeå, Isacsson, Weijne, De Geer i Hanaskog,
von Seth och Hansson i Rubbestad.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1938:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Vattendomstolarna: Avlöningar m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 2 i texten