Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet.

1938-04-05 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1938:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Nr 97.

Ankom till riksdagens kansli den 5 april 1938 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet.

(l:a avd.)

I proposition nr 245 har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen

fogat utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden, föreslagit

riksdagen medgiva, att H. F. Andersson må befrias från vidare ersättningsskyldighet

till riksförsäkringsanstalten för vad anstalten jämlikt 1927 års

militärersättningsförordning utgivit eller kan komma att utgiva till A. A.

Mattsson i anledning av denne den 28 september 1934 genom Anderssons

förvållande åsamkad kroppsskada.

Under pågående fälttjänstövning i regementsförband vid Västerbottens

regemente den 28 september 1934 blev en av de i övningen deltagande värnpliktiga,

Axel Andreas Mattsson, träffad i vänstra ögat av splitter från en

exploderande lösskjutningspatron, därvid ögat skadades så svårt, att det

sedermera måst bortopereras. De närmare omständigheterna vid olyckstillfället

voro följande: Under ett uppehåll i övningen hade en del av manskapet

gjort upp en eld, i vars närhet uppehållit sig förutom Mattsson

jämväl värnpliktiga Hans Filip Andersson och Erik Bertil Karlsson. Därunder

hade först Karlsson och sedan Andersson med omkring en halv

minuts mellanrum i elden inkastat var sin lösskjutningspatron. De inkastade

patronerna hade efter en stund exploderat med ungefär samma tidsskillnad

som förefunnits mellan deras inkastande. Den första explosionen hade skett

med en dämpad och den andra med en skarp knall. I omedelbar anslutning

till den senare explosionen hade Mattsson träffats av splitter från patronen.

Med anledning av vad sålunda förekommit ställdes Andersson och Karlsson

av vederbörande krigsfiskal under åtal vid Västerbottens regementes krigsrätt.

Genom utslag den 21 februari 1935 prövade krigsrätten på grund av vad

i målet förekommit rättvist att, såvitt nu är i fråga, döma Andersson att

dels jämlikt 14 kap. 17 § allmänna strafflagen för ouppsåtligt vållande till

kroppsskada till kronan utgiva tjugufem dagsböter med två kronor för varje

dagsbot, dels ock jämlikt 130 § strafflagen för krigsmakten för vårdslöshet

vid fullgörande av tjänsteplikt undergå disciplinstraff av vaktarrest i sex

dagar. Därjämte förpliktade krigsrätten Andersson att till riksförsäkringsanstalten

utgiva — förutom rättegångskostnad, 40 kronor — ersättning med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

9

av anstalten fordrat belopp, 134 kronor, vilket belopp av anstalten utgivits

till Mattsson i sjukpenning för tiden den 9 oktober—14 december 1934,

anstalten obetaget att i särskild rättegång mot Andersson föra talan örn

utbekommande av ytterligare ersättning, som anstalten kunde visa sig hava

utgivit till Mattsson för ifrågavarande skada. Krigsrättens utslag har vunnit

laga kraft.

I en till försvarsdepartementet den 15 maj 1937 inkommen skrift har

Andersson — under åberopande av att han befunne sig i betryckta ekonomiska

omständigheter — anhållit att bliva befriad från den ersättningsskyldighet,

som åvilade honom på grund av den Mattsson tillfogade skadan.

I utlåtande i ärendet den 28 september 1937 har arméförvaltningens civila

departement hemställt, att Kungl. Maj:t med hänsyn till i ärendet förebragta

ömmande omständigheter måtte i proposition till riksdagen föreslå efterskänkande

såväl av kronans fordran hos Andersson på grund av regementskrigsrättens

förenämnda utslag som av fordran, som framdeles kunde

uppkomma på grund av ifrågavarande skada.

Ililcsförsäkring sanstalten har i utlåtande den 29 december 1937 med hänsyn

till i ärendet föreliggande ömmande omständigheter tillstyrkt bifall till sökandens

framställning örn befrielse från all ersättningsskyldighet för vad

Kungl. Majit och kronan genom riksförsäkringsanstalten utöver av Andersson

ersatt belopp utgivit och kunde komma att utgiva på grund av den Mattsson

åsamkade kroppsskadan.

Av den av riksförsäkringsanstalten åberopade utredningen framgår, att

Andersson tillsammans med en broder är ägare till en mindre jordbruksfastighet

med ett taxeringsvärde av 2,200 kronor, att fastigheten är intecknad

dels för ett skuldbelopp av 1,000 kronor dels ock för födoråd åt Anderssons

föräldrar, av vilka fadern är 64 år och modern 58 år, att utmätningsbar lösegendom

icke finnes, att Andersson under de senaste två åren brutit det

ena benet två gånger samt att Andersson ännu den 13 september 1937 icke

var fullt arbetsför.

Slutligen har statskontoret i utlåtande i ärendet den 2 mars 1938 framhållit,

att med hänsyn till det vårdslösa sätt, på vilket sökanden förfarit

vid det tillfälle, då Mattsson skadades, statskontoret ansåge sig icke kunna

förorda ett fullständigt efterskänkande av ersättningsskyldigheten, utan föreslog

ämbetsverket, att såsom villkor för befrielse från ersättningsskyldigheten

i övrigt föreskreves, att sökanden skulle till statsverket inbetala ett

såsom skäligt ansett belopp av förslagsvis 300 kronor.

Statskontoret vill emellertid erinra, att 1936 års riksdag i ett med det

förevarande likartat fall rörande efterskänkande av viss furiren I. H. Persson

och värnpliktigen G. G. Magnusson åliggande betalningsskyldighet gentemot

kronan, enligt förslag av Kungl. Majit, medgivit befrielse från all föreliggande

ersättningsskyldighet.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande:

Av utredningen i ärendet framgår, att riksförsäkringsanstalten jämlikt

bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning hitintills tillerkänt

Bihang till riksdagens protokoll 1998. 6 sami. Nr 95—97. 912 38 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande Nr 97.

Utskottet.

Mattsson för den honom på grund av Anderssons förvållande övergångna

skadan sjukpenning för tiden den 9 oktober 1934—den 16 januari 1935 med

tillhopa 219 kronor 50 öre, ersättning för läkarvård, intyg och resor med

39 kronor samt livränta från och med 17 januari 1935 med 294 kronor för

år jämte ett årligt tillägg av 10 kronor, utgörande beräknad årlig kostnad

för förnyelse av protes. Genom Västerbottens regementes krigsrätts utslag

den 21 februari 1935 har Andersson förpliktats till anstalten utgiva — förutom

rättegångskostnad, 40 kronor — ersättning för vad av förenämnda

sjukpenning belöpte å tiden från och med den 9 oktober till och med den

14 december 1934 eller 134 kronor. De sålunda av krigsrätten utdömda

beloppen hava av Andersson guldits, varemot Andersson icke kunnat förmås

fullgöra betalningsskyldighet i anledning av de av riksförsäkringsanstalten

sedermera gentemot Andersson framställda kraven på ytterligare ersättning

för vad anstalten utgivit till Mattsson.

I likhet med arméförvaltningens civila departement och riksförsäkringsanstalten

finner jag mig med hänsyn till föreliggande ömmande omständigheter

böra tillstyrka befrielse för Andersson från ersättningsskyldighet till

kronan för vad riksförsäkringsanstalten sålunda, utöver av Andersson ersatt

belopp, utgivit eller kan komma att utgiva på grund av ifrågavarande,

Mattsson tillfogade skada. Vid det förhållandet, att Andersson i anledning

av olycksfallet redan ersatt riksförsäkringsanstalten tillhopa 174 kronor,

anser jag mig icke böra föreslå ytterligare inbetalning till statsverket såsom

villkor för befrielsen.

Utskottet delar den av statskontoret i ärendet uttalade uppfattningen, att

Andersson med hänsyn till det vårdslösa sätt, på vilket han vid ifrågavarande

tillfälle förfarit, knappast borde erhålla fullständig befrielse från den honom

ålagda ersättningsskyldigheten. Då emellertid av vad i ärendet framgår ringa

utsikter torde förefinnas för statsverket att utfå sin fordran hos Andersson,

vill utskottet icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förevarande förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må medgiva, att H. F. Andersson må befrias

från vidare ersättningsskyldighet till riksförsäkringsanstalten

för vad anstalten jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

utgivit eller kan komma att utgiva till A. A. Mattsson i

anledning av denne den 28 september 1934 genom Anderssons

förvållande åsamkad kroppsskada.

Stockholm den 5 april 1938.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS RÅSTOCK.

Närvarande: se under utlåtandet nr 95.

Stockholm 1938. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:209 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse för H. F. Andersson från viss ersättningsskyldighet. s. 3 i texten