Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs frioch rättigheter, m. m.

1938-03-22 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

UU 1938:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn statsfartygs frioch rättigheter, m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Ni 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 23 mars 1938 kl. 9 f. m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående godkännande av en den 10 april 1926

avslutad internationell konvention rörande fastställande

av vissa gemensamma bestämmelser i fråga örn

statsfartygs fri- och rättigheter, m. m.

Genom en den 17 december 1937 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad

proposition, nr 15, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen

bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll samt med överlämnande av

texten, jämte översättning därav till svenska språket, till en den 10 april

1926 avslutad internationell konvention rörande fastställande av vissa gemensamma

bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter jämte tillläggsprotokoll,

dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention

jämte tilläggsprotokoll, dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen

att antaga här nedan intagna förslag till lag med vissa bestämmelser

örn främmande statsfartyg m. m.

I fråga örn konventionens och protokollets text ävensom propositionens

svenska översättning av dessa får utskottet hänvisa till propositionen.

Enligt folkrätten är i allmänhet en stat ej skyldig att ingå i svaromål inför

domstol i annan stat och exekution i främmande stats egendom ej tillåten. I

den folkrättsliga doktrinen ävensom i de olika ländernas domstolspraxis lia

olika meningar framträtt beträffande frågan, huruvida en stats rätt till dylik

immunitet gäller utan inskränkning. Utvecklingen har dock numera

gått därhän, att främmande stats rätt till immunitet i åtskilliga länder icke

erkännes i obegränsad omfattning. Frågan om immunitetsgrundsatsens räckvidd

har erhållit aktualitet särskilt under åren närmast efter världskriget,

med hänsyn till att ett betydande antal statliga fartyg då begagnades i handelssjöfarten.

I syfte att uppnå en enhetlig reglering av frågan örn statsfartygs rättsliga

ställning upptog den internationella sjörättsföreningen ''Comité maritime international’

problemet till dryftande. Vid en konferens i Bryssel i april 1926,

vid vilken även Sverige var företrätt, utarbetade ombud för ett stort antal

regeringar texten till en konvention rörande fastställande av vissa gemensamma

bestämmelser i fråga örn statsfartygs fri- och rättigheter. Enligt denna

Bihang till riksdagens protokoll 1938. B sami. 1 avd. Nr 3—1.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

konvention, som undertecknades den 10 april 1926, gäller i huvudsak följande.

Principiellt skall en stat i fråga om fordringar, vilka grunda sig på begagnande

av fartyg, som staten äger eller nyttjar, eller på befordran av staten

tillhörig fartygslast, vara underkastad samma regler om ansvarighet och samma

förpliktelser, som gälla för enskilda fartyg, fartygslaster och rederier

(art. 1). Staten skall således icke äga åberopa någon rätt till immunitet, därest

i annan stat på grund av sådan fordran talan anliängiggöres inför domstol

eller exekutiva åtgärder vidtagas beträffande fartyg eller last.

Denna princip skall ej vara tillämplig å krigsfartyg eller andra fartyg, som

staten äger eller nyttjar och vid tiden för fordringsanspråkets tillkomst brukade

uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift (art. 3 § 1 första

stycket). Detsamma gäller beträffande last, som tillhör en stat och fraktas å

sådant fartyg (art. 3 § 2). Fordringsägare skall dock vara berättigad att anhängiggöra

talan vid domstol i den stat, som äger eller nyttjar fartyget, såvida

fråga är om fordringsanspråk, som härleder sig från sammanstötning eller

andra olyckshändelser vid navigeringen, assistans och bärgning, skyldighet

att bidraga till gäldande av gemensamt haveri, reparation, leverans av förnödenheter

eller andra avtal, som gälla fartyget (art. 3 § 1 andra stycket).

Även beträffande laster, som tillhöra en stat och som för statsändamål och icke

för affärsdrift fraktas med handelsfartyg, gäller att de i en annan stat icke

skola kunna göras till föremål för exekutiva åtgärder eller för rättslig åtgärd

’in rem’; hinder för anhängiggörande av talan inför domstol i annan stat

möter däremot ej, såvitt angår i huvudsak samma slag av fordringsanspråk

som, enligt vad nyss nämnts i fråga om krigsfartyg och därmed jämställda

fartyg, skulle berättiga till anställande av talan vid domstol i den stat fartyget

tillhör (art. 3 § 3).

Konventionens bestämmelser skola tillämpas i envar fördragsslutande stat,

dock med rätt att ej låta andra än fördragsslutande stater och deras undersåtar

komma i åtnjutande av de förmåner konventionen medgiver eller att i

förhållande till annan stat göra tillämpningen beroende av ömsesidighet.

Konventionen skall ej heller utgöra hinder för fördragsslutande stat att genom

egna lagar bestämma dess undersåtars rättigheter vid dess egna domstolar

(art. 6).

Genom konventionen (art. 7) har slutligen rätt förbehållits fördragsslutande

stat att i krigstid genom förklaring, riktad till övriga fördragsslutande

stater, tillfälligt sätta konventionen så till vida ur kraft, att varken fartyg,

som ägas eller nyttjas av nämnda stat, eller laster, som ägas av denna, må göras

till föremål för utmätning, kvarstad eller annat kvarhållande på grund av

beslut av främmande stats domstol. I fordringsägares befogenhet att anhängiggöia

talan inför domstol medför dock sadan förklaring ej någon inskränkning.

Sedan fran en av de i Brysselkonferensen deltagande staternas sida fråga

väckts örn vissa förtydliganden beträffande konventionens bestämmelser,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

3

upprättades i Bryssel den 24 maj 1934 ett särskilt protokoll, avsett att utgöra

en integrerande del av konventionen.

Genom protokollet har bland annat fastslagits, att även fartyg, som av en

stat äro befraktade för tid eller för viss resa, under förutsättning att de brukas

uteslutande för statsändamål oell icke för affärsdrift, ävensom laster befordrade

å sådana fartyg icke skola få göras till föremål för exekutiva åtgärder.

Med hänsyn till nu nämnda fartyg och laster innefattar protokollet dock

icke någon inskränkning i övrigt beträffande de rättigheter, som tillkomma

fordringsägarna, eller de rättsmedel, som de äga anlita (punkt I). Nämnas

bör även att, vad angår rätten att njuta befrielse från exekutiva åtgärder,

äganderätt som förvärvats eller nyttjande som utövas av en stat vid den tidpunkt,

då exekutiva åtgärder komma i fråga, enligt protokollet skall likställas

med äganderätt som föreligger eller nyttjande som utövas vid tiden för

ett fordringsanspråks tillkomst (punkt II).

Konventionen bar undertecknats å följande staters vägnar, nämligen Belgien,

Brasilien, Chile, Danmark, Estland, Frankrike, Italien, Jugoslavien,

Mexiko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien, Storbritannien,

Sverige, Tyskland och Ungern. För Brasilien, Mexiko, Rumänien,

Spanien, Storbritannien och Sverige skedde undertecknandet ad referendum.

Samtliga stater, som undertecknat konventionen, ha jämväl undertecknat protokollet.

Hittills bar konventionen jämte protokollet ratificerats av Belgien,

Brasilien, Chile, Estland, Italien, Nederländerna, Polen, Rumänien, Tyskland

och Ungern.

Det föreliggande lagförslaget och den internationella konvention, varå det

bygger, äro uttryck för en under senare tid framträdande tendens att begränsa

främmande stats rätt till immunitet i processuellt och exekutivt avseende,

såvitt angår tvister om rent privaträttsliga förhållanden. Förslaget

avser endast fartyg och last, som tillböra främmande stat, icke annan statsegendom.

Enligt utskottets mening utgör konventionen ett steg i rätt riktning. Även

om det varit önskvärt, att den i konventionen intagna ståndpunkten fått en

mera följdriktig utformning på vissa punkter, anser utskottet, att ifrågavarande

överenskommelse bör biträdas för Sveriges del. Det vid propositionen

fogade lagförslaget har icke givit utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen måtte, nied bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition, dels meddela av Kungl. Majit äskat godkännande

av den nied propositionen överlämnade, den 10

april 1926 avslutade internationella konventionen rörande

fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga

örn statsfartygs fri- oell rättigheter jämte tilläggsprotokoll,

dels ock antaga följande förslag till

Utslcotlet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

Lag

med vissa bestämmelser örn främmande statsfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Ej må i andra fall än här nedan stadgas den omständigheten, att fartyg

äges eller nyttjas av främmande stat eller att fartygslast tillhör sådan stat,

utgöra hinder för att vid domstol här i riket upptaga talan angående fordran,

vilken grundar sig å fartygets begagnande eller lastens befordran, eller för

att med avseende å fartyget eller lasten här i riket företaga utmätning, kvarstad

eller annan handräckning på grund av fordran som nyss sagts.

2 §•

Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej talan mot främmande

stat av domstol här i riket upptagas såvitt angår:

1. krigsfartyg eller annat fartyg, som den främmande staten äger eller

nyttjar och vid tiden för fordringens tillkomst brukade uteslutande för

statsändamål och icke för affärsdrift;

2. den främmande staten tillhörig last, som fraktas med fartyg varom

under 1 är sagt;

3. den främmande staten tillhörig last, som för statsändamål och icke för

affärsdrift fraktas med handelsfartyg, med mindre fordringen avser bärgarlön

eller bidrag till gäldande av gemensamt haveri eller ock grundar sig på

avtal som slutits rörande lasten.

3 §•

Ändå att fråga är örn fordran som i 1 § sägs, må ej utmätning, kvarstad

eller annan handräckning här i riket företagas med avseende å:

1. krigsfartyg eller annat fartyg, som främmande stat äger eller nyttjar

eller i dess helhet befraktat för viss resa eller för tid, och som brukas uteslutande

för statsändamål och icke för affärsdrift;

2. främmande stat tillhörig last, som fraktas med fartyg varom under 1 är

sagt eller ock med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift.

4 §•

Efter överenskommelse med främmande stat må, såframt den främmande

staten i krigstid därom gör framställning, Konungen förordna att ej heller

i andra fall än i 3 § avses utmätning, kvarstad eller annan handräckning

må här i riket företagas med avseende å fartyg, som den främmande staten

äger eller nyttjar, samt fartygslast tillhörig denna stat.

5 §•

Konungen äger ock, efter överenskommelse med främmande stat, förordna

att, där yrkande framställts örn upphävande av utmätning, kvarstad eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

5

virnan handräckning med avseende å fartyg eller fartygslast, varom i 3 §

förmäles, samt den myndighet hos vilken yrkandet framställts finner anledning

till tvekan huruvida fartyget uteslutande brukas eller lasten fraktas för

statsändamål och icke för affärsdrift, vitsord skall i sådant avseende tillerkännas

intyg av den främmande statens diplomatiske representant här i riket.

Sådant intyg må genom utrikesdepartementets förmedling tillställas

myndigheten med allmänna posten.

Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.

Stockholm den 22 mars 1938.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling lia närvarit:

från första kammaren: herrar Undén, Hammarskjöld, Tjällgren, Sam Larsson, Johan

Bärg*, Björnsson* och Pauli; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Närlinge, Lindqvist, Andersson i Rasjön*, Fast*,

Skoglund och Lithander.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Hammarskjöld, som anfört:

Utan tvivel skulle det vara mycket önskvärt att ernå en kodifikation av

den internationella rätten beträffande de ämnen, som avses i den vid propositionen

nr 15 fogade Brysselkonventionen. De allmänna grunderna för

denna konvention stå i och för sig i överensstämmelse med de tendenser,

som under de senaste årtiondena gjort sig allt mera gällande, och med

svensk rättsuppfattning. Redan i den egentliga konventionstexten återfinnes

emellertid (art. 5) en bestämmelse, som kan synas ägnad att äventyra konventionens

syfte och gagn. Tillämpningen av konventionens i artiklarna 1

och 2 uttalade principer örn ansvarighet och örn domstolskompctens är enligt

art. 3 beroende därav, örn fartyg eller last är av offentlig och icke kommersiell

natur. Nu stadgas i art. 5 — dock endast såvitt fråga är örn upphävande

av utmätning, kvarstad eller annat kvarliållande på grund av myndighets

beslut — att, örn domstolen finner anledning till tvekan i nämnda avseende,

ett intyg av den diplomatiske representanten för ifrågavarande stat

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Utrikesutskottets utlåtande Nr 3.

gäller som bevis, att fartyget eller lasten är av offentlig och icke kommersiell

natur. Visserligen förutsättes det, icke blott att domstolen funnit anledning

till tvekan utan även att intyget skall vara framlagt genom förmedling

av den stat, vid vars domstol talan är anhängig. Men den inskränkande

tolkning, som på grund härav skulle kunna ifrågasättas, omöjliggöres genom

protokollet av den 24 maj 1934 (punkt III), där det säges, att bestämmelserna

i art. 5 av konventionen icke utgöra hinder för vederbörande regeringar

att själva iakttaga inställelse vid domstolen och där framlägga i nämnda

artikel omförmälda intyg.

Då det måste antagas, att den diplomatiske representanten handlar i överensstämmelse

med sin regering och då enligt protokollet (punkt VI) en närmare

motivering eller bevisföring kan av »nationella» skäl underlåtas, synes

det alltså i själva verket bero av den främmande statens samtycke, om sådant

mål får av svensk domstol upptagas. Detta betecknar icke något framsteg

utan tvärtom en tillbakagång. Att fråga endast är om upphävande av

utmätning, kvarstad eller annan handräckning, saknar större betydelse, eftersom

en doms praktiska värde uppenbarligen i hög grad beror av möjligheten

till exekution. Då det i lagförslaget (5 §) förutsättes ett förordnande

av Konungen efter överenskommelse med främmande stat, må erinras, att

en sådan överenskommelse innefattas i konventionen med protokollet och

att enligt konventionen (art. 10) varje stat har rätt att ansluta sig till konventionen.

Härtill kommer, att då konventionen endast avser fartyg och last, den

särskilt stipulerade inskränkningen i stats immunitet kan tänkas föranleda

den slutsatsen, att i övriga fall — även sådana av större praktisk betydelse

— då en sådan inskränkning mer eller mindre allmänt gjorts gällande, immuniteten

bör anses obeskuren.

På grund av vad sålunda anförts finner jag tillräckliga skäl saknas för

konventionens ratificerande. Då lagförslaget uppenbarligen framlagts under

förutsättning av ratifikation, anser jag alltså, att utskottet bort avstyrka

ifrågavarande proposition.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1938:149 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Matris proposition angående godkännande av en den 10 april 1926 avslutad internationell konvention rörande fastst a1 i texten