Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934
1939-02-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1939:14, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 14.
1
Nr 14.
Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1989 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall av
betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.
Genom en den 3 februari 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 68, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om'' fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 16 februari 1934 örn fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., vilken
lag gäller till och med den 30 juni 1939,1 skall äga fortsatt giltighet efter
sistnämnda dag till och med den 30 juni 1940.
I fråga om de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Sedan 1934 års riksdag (skr. nr 15) bifallit av Kungl. Maj:t i proposition
den 12 januari 1934 (nr 56) framlagt förslag till lag om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., att gälla tills
vidare till och med den 30 juni 1935, utfärdade Kungl. Maj:t den 16 februari
1934 lag i ämnet (nr 19), i det följande benämnd clearinglagen.
I proposition den 17 maj 1935 (nr 246) föreslog Kungl. Majit riksdagen
fortsatt giltighet av clearinglagen till och med den 30 juni 1936, dock att
1 och 3 §§ skulle från och med den 1 juli 1935 hava viss ändrad lydelse.
Sedan riksdagen (skr. nr 297) anmält, att riksdagen bifallit propositionen,
utfärdades i överensstämmelse härmed lag den 15 juni 1935 (nr 326).
Efter förslag av Kungl. Majit i proposition den 28 februari 1936 (nr 121),
1 Se S. F. S. 1938: 110. Senaste lydelse av 1 och 3 §§, se S. F. S. 1935:326 och 1937:199.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 14. 1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 14.
den 26 februari 1937 (nr 142) och den 11 februari 1938 (nr 96) har riksdagen
(skr. 1936: nr 115, 1937: nr 89 och 1938: nr 123) sedermera beslutat,
att clearinglagen i sålunda ändrat skick skulle erhålla ytterligare förlängd
giltighet för tiden till och med den 30 juni 1939, därvid dock lydelsen av
3 § skulle från och med den 1 juni 1937 ånyo i visst hänseende ändras. Senaste
lag i ämnet har utfärdats den 8 april 1938 (nr 110).
Clearinglagen har i dess nu gällande avfattning följande lydelse:
‘1 §■
Har i främmande stat rätten att förfoga över betalningsmedel inskränkts,
åge Konungen, i den mån så prövas nödigt för vinnande av betalningsutjämning
(clearing), efter hörande av fullmäktige i riksbanken förordna, att
den, som är betalningsskyldig för vara, härrörande från den främmande
staten, eller eljest är pliktig att utgiva betalning för fordran, som tillkommer
någon i den staten eller som från sådan fordringsägare övergått å annan,
skall fullgöra betalningsskyldigheten
a) om clearingavtal slutits med den främmande staten, genom att på villkor,
som stadgas i avtalet, inbetala beloppet i riksbanken eller i annan av
Konungen angiven bank eller ock i särskild för ändamålet inrättad kassa;
samt
b) i annat fall genom beloppets insättande i bank eller kassa, varom
under a) förmäles, å räkning, varöver förfogande icke må ske i vidare mån
än Konungen bestämmer.
I förordnande, som nu sagts, åge Konungen föreskriva, i vilket myntslag
betalningen skall fullgöras.
2 §•
I fall då förordnande meddelas örn insättning av medel å räkning, som i
1 § under b) avses, äge Konungen, där omständigheterna därtill föranleda,
tillika förordna, att den, som har fordran hos någon i den främmande staten
men på grund av där vidtagna inskränkningar i rätten att förfoga över
betalningsmedel ej kan erhålla betalning, skall äga utbekomma betalning av
insatta medel mot det att han för clearing av fordringar, för vilkas gäldande
insättningar skett, avstår så mycket av sin egen fordran, som svarar
mot uppburet belopp.
3 §.
Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande varom ovan sagts så finnes
behövligt, äge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte
därtill hörande handlingar. Konungen äge jämväl i övrigt meddela erforderliga
föreskrifter för verkställande av förordnandet så ock till förhindrande
av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet av
med förordnandet avsett ändamål.»
Förordnanden jämlikt ifrågavarande lag hava av Kungl. Maj :t hittills meddelats
i förhållande till följande länder, med vilka betalningsöverenskommelser
avslutats: Turkiet (kungörelse den 22 juni 1934, nr 348; ändr. 1936
nr 488); Tyska riket (kungörelse den 28 augusti 1934, nr 464; ändr. 1934
nr 510 och 549); Estland (kungörelse den 27 mars 1935, nr 72); Lettland
(kungörelse den 27 mars 1935, nr 71; ändr. 1936 nr 258); Italien (kungö
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 14.
3
reise den 28 juni 1935, nr 381; ändr. 1936 nr 498 och 585 samt 1937 nr
441). Därjämte har Kungl. Majit den 19 september 1936 med stöd av clearinglagen
utfärdat kungörelse (nr 511) om fullgörande av betalningsskyldighet
i förhållande till Spanien, varigenom betalningarna till nämnda land i
viss omfattning spärrats.
Det framlagda lagförslaget innebär att clearinglagen, vilken såsom förut
nämnts upphör att gälla med utgången av juni månad 1939, förlänas förlängd
giltighet under ytterligare ett år.
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget ej funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 28 februari 1939.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Eskhult, Branting,
Ewerlöf, Karl Karlsson, Gärde och Karl Johan Olsson;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Byberg, Gezelius, Berg, Larsson
i Hede, Landgren och Lindahl.
Utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:113 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 a1 i texten