Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lotteriförordning.

1939-03-16 · 20 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 20 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:17, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lotteriförordning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

1

Nr 17.

Ankom till riksdagens kansli den 17 mars 1939 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lotteriförordning.

Genom en den 20 januari 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 76, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj:t under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsärenden förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande över följande

vid propositionen fogade

Förslag

till

lotteriförordning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Lotteri om penningar eller penningars värde må ej utan tillstånd av Kungl.

Maj:t för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning än som

stadgas i denna förordning.

Såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en

eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en

var deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater,

ringkastningsanordningar och skjutbanor, vilka äro förenade med vinstmöjligheter

som nu sagts, skola betraktas såsom lotterier oavsett företagens beskaffenhet

i övrigt.

Bestämmelserna i denna förordning äga ej tillämpning å svenska statens

premieobligationer.

2 §•

Lotteri må anordnas efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar

innan, under förutsättning

att lotteriet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning

till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål,

att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 17.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna icke överstiger

25 öre,

att vinsterna uteslutande utgöras av varor eller av anvisningar, gällande

såsom betalningsmedel allenast inom det för tillställningen avsedda området,

att värdet å högsta vinst icke överstiger 5 kronor,

samt att vinstfördelning äger rum i omedelbar anslutning till deltagande

i lotteriet.

3 §.

Lotteri, däri insatser, om sådana fordras, och vinster äro till antal och

storlek bestämda enligt uppgjord plan, må, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna

icke äro för handen, anordnas

a) efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan, under förutsättning
att

lotteriet anordnas i samband med tillställning till förmån för välgörande,

kulturellt eller allmännyttigt ändamål,

att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

att vinsterna icke utgöras av penningar eller värdepapper,

att behållningen i lotteriet uteslutande användes för det ändamål, till vars

förmån den tillställning äger rum i samband varmed lotteriet är anordnat,

samt

att icke vid samma tillställning anordnas lotterier, som avses i denna paragraf,

med insatser till högre sammanlagt belopp än 1,000 kronor;

b) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom länet,

att vinsterna icke utgöras av penningar eller värdepapper, samt

att icke inom länet av samme anordnare under kalenderåret anordnas lotterier,

som avses i denna paragraf, med insatser till högre sammanlagt belopp

än 3,000 kronor, lotterier, vilka anordnas enligt 2 § eller enligt a)

här ovan, därvid dock icke medräknade.

4 §•

Anordnare av lotteri, varom förmäles i 2 och 3 §§, vare skyldig att ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter, som polismyndigheten eller länsstyrelsen,

en var såvitt angår lotteri varmed den myndigheten enligt nämnda paragrafer

har att taga befattning, må finna anledning meddela för åstadkommande av

kontroll å och ordning vid lotteriet. Vid meddelande av dylika föreskrifter

skall iakttagas, att lotteriet icke mer än nödigt är betungas.

Länsstyrelsen äger vid meddelande av tillstånd enligt 3 § tillika att för

tillståndets tillgodonjutande föreskriva de närmare villkor med avseende å

lotteriet, som av omständigheterna kunna föranledas.

Varor, vilka användas såsom vinster i lotteri enligt 3 §, skola, med un
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

3

dantag för skänkta föremål, vara frambragta eller tillverkade inom landet.

Förekomma i sådant lotteri anvisningar å varor såsom vinster, skola anvisningarna

vara så beskaffade, att de möjliggöra förvärv av varor som nyss

sagts.

5 §•

Utan anmälan eller tillstånd, varom förut i denna förordning stadgas, må

lotteri anordnas i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift, under

förutsättning

att anordnande av lotterier icke ingår såsom väsentligt led i utgivandet

av skriften,

att deltagande i lotteriet står öppet för en var utan erläggande av prenumerationsavgift

eller annan insats, samt

att värdet å högsta vinst icke överstiger 100 kronor.

6 §■

Ej må någon främja deltagande i inom landet anordnat lotteri, som ej

är tillåtet, eller i utländskt lotteri

genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla

bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan handling, avsedd

för deltagande däri,

genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser i lotteriet eller

förmedla insamling av insatser,

genom att förmedla utbekommande av vinst från lotteriet eller

genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande i lotteriet.

Det vare ock förbjudet att kungöra tillhandagående, varom förut nämnts,

eller att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande

meddelande beträffande lotteri, som avses i denna paragraf, såframt ej

av omständigheterna framgår, att avsikten icke är att främja deltagande i

lotteriet.

7 §•

Ej må någon yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan

vid deltagande i lotteri, som är tillåtet, utan medgivande av anordnaren.

Utan tillstånd av Kungl. Maj:t må ej bedrivas yrkesmässig verksamhet,

varigenom andel i bevis om rätt till delaktighet i lotteri, som i första stycket

sägs, avyttras eller särskild rätt till den å beviset utfallande vinst eller andel

däri tillförsäkras annan.

Ej heller må utan tillstånd av Kungl. Maj:t vid yrkesmässig försäljning

av delaktighetsbevis, som nyss nämnts, försäljningen ske mot betalning i

särskilda poster eller beviset av säljaren innehållas såsom säkerhet för köpeskillingen.

8 §■

Vad i denna förordning stadgas skall äga tillämpning jämväl å sådant lotteri,

vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sam
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

4:

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

manslutning, därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri

eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varunder

deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten.

9 §•

Med polismyndighet förstås i denna förordning för Stockholm Överståthållarämbetet,

för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga

städer magistrat eller stadsstyrelse eller, där magistrat eller stadsstyrelse ej

finnes, kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten.

10 §.

överträdelse av i denna förordning stadgade förbud eller enligt 4 § andra

stycket föreskrivna villkor straffes med dagsböter.

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förseelse som avses i första

stycket, andra gången eller oftare med sådan förseelse eller äro omständigheterna

eljest försvårande, må till fängelse i högst ett år dömas.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats enligt 4 § första stycket, eller

mot bestämmelserna i tredje stycket av samma paragraf, vare straffet böter,

högst trehundra kronor.

11 §•

Då för överträdelse av i denna förordning stadgade förbud dömes, vare

tillika förverkade för lotteriet uppburna insatser samt bevis örn rätt till delaktighet

i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, varmed olagligen

tagits befattning.

Dömes någon för överträdelse av stadgandet i 1 §, må jämväl förklaras

förbrutna i lotteriet utfästa vinster, vilka äro åtkomliga och icke utgöras av

penningar.

12 §.

Åtal för förseelse, som avses i 10 § första och andra styckena, skall anhängiggöras

vid allmän domstol.

Åtal för förseelse, som avses i 10 § tredje stycket, må jämväl anhängiggöras

vid polisdomstol, örn sådan finnes, eller hos poliskammare.

Åtal utföres av allmän åklagare.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom insatser, vilka dömas

förverkade, och värdet av förbrutna vinster tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 6 augusti 1881 (nr

38, sid. 2) angående förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

5

försäljning av lotter för in- eller utländska lotteriers eller andra sådana företags

räkning, förordningarna den 22 juni 1928 (nr 189) och den 21 maj

1931 (nr 115), innefattande tillägg till nämnda förordning, samt förordningen

den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar.

Beträffande de skäl som ligga till grund för det framlagda förslaget får

utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till

propositionen.

Gällande bestämmelser om lotterier och vissa liknande företag.

Enligt 18 kap. 14 § strafflagen skall den som håller hus, där äventyrliga

spel om penningar eller penningevärde allmänneligen bedrivas, straffas med

fängelse i högst sex månader eller böter. Tillåter den, som håller källare,

värdshus eller annat allmänt näringsställe, att sådant spel där bedrives, dömes

till böter. Den som å ställe, som sålunda är sagt, deltager i äventyrligt

spel, skall ock straffas med böter.

Enligt förordningen den 6 augusti 1881 (nr 38, sid. 2) angående förbud

mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning av lotter för ineller

utländska lotteriers eller andra sådana företags räkning må lotteri om

penningar eller penningars värde icke för allmänheten inrättas och öppnas.

Vidare förbjudes att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller avyttra

lott eller annat bevis om rätt till delaktighet i lotteri eller att kungöra försäljning

av sådant bevis. Ifrågavarande förbud gäller ock örn annat företag,

varigenom åt en eller flera av de däri deltagande erbjudes i penningar

eller penningars värde utfäst och efter lottning eller därmed jämförlig anordning

utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes åt en var av

deltagarna. Efter tillstånd av länsstyrelsen må emellertid, utan hinder av

dessa stadganden, bortlottning i särskilda fall ske av lösören för välgörande

eller allmännyttigt ändamål eller av konstsaker till svenska konstidkares

understöd och uppmuntran under förutsättning att lotternas sammanlagda

försäljningsvärde ej överstiger 3,000 kronor. Förseelse mot förordningen

är belagd med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor varjämte,

då lösören hållits till föryttrande genom lottning, dessa, om de finnas åtkomliga,

skola dömas förbrutna.

Genom två förordningar den 22 juni 1928 (nr 189) och den 21 maj 1931

(nr 115), innefattande tillägg till 1881 års lotteriförordning, hava vissa förbud

meddelats mot yrkesmässigt avyttrande av andelar och vinsträttigheter

i premieobligationer, lottsedlar och dylika bevis ävensom mot yrkesmässig

avbetalningshandel med handlingar av nämnt slag.

Jämsides med 1881 års lotteriförordning gäller vidare förordningen den 7

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 1

juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar. I sistnämnda

förordning stadgas förbud mot anordnande för allmänheten av vadhållning

medelst totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt i samband

med kapplöpning eller annan tävlan utan tillstånd av Kungl. Majit. Vidare

förbjudes att främja deltagandet i sådan inom landet anordnad vadhållning,

som ej är tillåten, eller i utländsk vadhållning genom att för egen

eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla bevis örn

rätt till delaktighet i vadhållningen eller annan handling, avsedd för deltagande

däri, genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser

i vadhållningen eller förmedla insamlandet av insatser eller genom att eljest

tillhandagå annan vid deltagande i vadhållningen. Slutligen förbjudes dels

att kungöra försäljning eller förmedling av bevis eller annan handling, som

nyss nämnts, eller att sprida inbjudningar, planer, vinstförteckningar eller

andra liknande meddelanden, som hava avseende å otillåten vadhållning,

dels ock att utan medgivande av den, som erhållit tillstånd att anordna

vadhållning, yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid

deltagande däri. Ifrågavarande förbud gälla även vadhållning vid vilken

såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss förening,

därest föreningen tillkommit väsentligen för anordnande av dylik vadhållning

eller vadhållningen eljest är att jämställa med vadhållning, anordnad

för allmänheten. Överträdelse av förbuden straffas med dagsböter

varjämte förverkas de vid vadhållningen gjorda insatser, som den brottslige

uppburit, samt kuponger, delaktighetsbevis och andra dylika vadhållningen

avseende handlingar. Upprepad förseelse eller förseelse i större omfattning

eller yrkesmässigt kan medföra fängelse i högst ett år.

I § 3 mom. 12 tryckfrihetsförordningen stadgas straff för inbjudningar

till deltagande uti inländskt lotteriföretag, som ej är tillåtet, ävensom i utländskt

lotteri.

Till belysning av frågan om de olika författningarnas tillämplighetsområden

må här anföras följande uttalanden i professor Nils Stjernbergs arbete

»Kommentar till strafflagen kap. 17—18» (andra uppl.) sid. 151—154:

Uttrycket »spel» i 18 kap. 14 § strafflagen är att fatta i strängt teknisk

mening. För »spel» i denna mening förutsättes ett uttryckligt eller genom

konkludent handlande ingånget avtal, varigenom deltagarna underkasta sig

risken av en förmögenhetsförlust mot erhållande av en vinstmöjlighet, vidare

en fortgående verksamhet från i avtalet deltagande för vinstmöjlighetens

förverkligande eller förmögenhetsförlustens undvikande enligt i avtalet

ingående förutsättningar, samt slutligen att slumpen därvid förutsättes

åtminstone till en viss grad skola inverka på utfallet. Hit hör sålunda även

t. ex. tärningsspel och s. k. rulettspel. Från spel har man att särhålla vadet.

Det avgörande är här icke, huruvida i avtalet deltagande förutsättes

skola genom egen verksamhet inverka på utgången eller ej. Ty så kan vara

förhållandet även vid ett vad. Det för vadet utmärkande är fastmera, att

avtalet i fråga objektivt sett framstår såsom ett uttryck för en strid mellan

olika meningar eller uppfattningar hos deltagarna angående vissa existenta

eller i framtiden inträffande sakförhållanden. I fråga örn existenta sak
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

7

förhållanden får så anses vara fallet, därest de deltagande vid avtalets ingående

ägt möjlighet alt konstatera sakförhållandet i fråga, varemot rena

gissningstävlingar äro att hänföra till spelets område. I fråga örn framtida

sakförhållanden får så anses vara fallet, även om slumpen därvid förutsättes

kunna spela in, men utfallet likvisst, objektivt sett, framstår såsom väsentligen

grundat i redan konstaterbara sakförhållanden. — Med »äventyrligt»

spel åter förstås ett sådant spel, vid vilket från samtliga eller åtminstone

flertalet deltagares sida utfallet förutsättes skola uteslutande eller alldeles

övervägande bestämmas genom slumpen (hasardspel). På vinstmöjlighetens

eller förlustriskens storlek kommer det däremot icke an.

Från äventyrligt spel, i den mening 18 kap. 14 § strafflagen tager detta

ord, har man att särhålla lotterier. Ett lotteri är ett företag, varigenom ett

subjekt (anordnaren) genom utfästelse i enlighet med en tillkännagiven plan

inbjuder andra subjekt till förvärvande av en alldeles övervägande av slumpen

(lottning eller annan därmed jämförlig anordning) beroende ekonomisk

vinstmöjlighet mot erläggande av bestämda ekonomiska motprestationer, åtminstone

av alla dem som icke bliva vinnare, samt att enligt planen samtliga

dessa vinstmöjligheter förutsättas förverkligade genom ett enhetligt ordnat

förfarande. I övrigt kunna alla spelets kännetecken därvid föreligga.

Även anordnaren kan sålunda underkasta sig en viss risk för förmögenhets1’örlust.

Anordningen kan förutsätta en verksamhet av de i lotteriet deltagande

för vinstmöjlighetens realiserande. Det avgörande är att vinstmöjligheten

och motprestationens storlek äro enligt den tillkännagivna planen bestämda,

så att det icke står deltagarna fritt att genom godtyckligt ändrande av

motprestationens storlek bereda sig ändrade vinstmöjligheter. Det s. k.

rulettspelet faller därför utanför lotteriets område, ehuru det eljes i mycket

äger dess kännetecken. Innebär inbjudan icke någon ekonomisk förlustrisk

för deltagarna, i ty att deras motprestationer, bortsett från den av utfästelsen

beroende vinstmöjligheten, skola göras mot erhållande av full ekonomisk

valuta, är företaget enligt i vårt land härskande rättsuppfattning icke att anse

såsom lotteri i egentlig mening. Emellertid skall enligt 2 § av 1881 års lotteriförordning

vad som är stadgat angående lotterier gälla även »annat företag,

varigenom åt en eller flera av de däruti deltagande erbjudes i penningar eller

penningars värde utfäst och efter lottning eller därmed jämförlig anordning

utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes at en var av deltagarne».

Innebörden av denna bestämmelse är först och främst den, att även om man

under uttrycket »lotteri» vill hänföra allenast sådana anordningar, vid vilka

vinstmöjligheten är avsedd att realiseras medelst lottning, hit blir att hänföra

även sådana fall, då den är avsedd att förverkligas genom »annan

därmed jämförlig anordning». Angående vad under sistnämnda uttryck är

att hänföra, se rättsfall N. J. A. 1891 s. 59 (s. k. ringkastningsspel icke ansett

såsom lotteri); 1899 s. 503 (anordnande av prisskjutning med en s. k. luftkanon,

vilken icke synes hava varit avsedd att inriktas av den skjutande, dit

hänfört); rättsfallen 1908 s. 399 och 418, 1909 s. 29 och 1910 s. 98 (anordnande

av gissningstävlan under vissa förhållanden hänfört under förevarande

stadgande); rättsfall 1908 s. 399 (anordnande av premieutdelning å utgivna

premiekuponger på grundval av den ordning, i vilken de insända kupongförsändelserna

öppnades, hänfört under förevarande stadgande); 1916 s. 469

(anordning, varigenom vinsten bestämts att utgå på grundval av datum för

gjord beställning, hänförd under förevarande stadgande). Meri vidare inbegripas

under nämnda stadgande även de ovan angivna tall, då inbjudan i

fråga icke innebär någon ekonomisk förlustrisk lör deltagarna, i ty att

deras förmögenhetsprestationer skola göras mot erhållande av lull ekonomisk

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

valuta, även bortsett från den av utfästelsen beroende vinstmöjligheten. Stadgandets

krav på ett »företag», och ett företag, »varigenom» »erbjudes» »en

utfäst och efter lottning eller därmed jämförlig anordning utgående vinst»,

innefattar emellertid säkerligen ett krav på, att det skall föreligga en genom

utfästelse enligt en bestämd plan gjord inbjudan till förvärvande av en av

lottning eller därmed jämförlig anordning beroende vinstmöjlighet. Däremot

synes det icke vara något hinder för stadgandets tillämpning, att sådan inbjudan

skett på grundval av till anordnaren redan fullgjorda ekonomiska prestationer

eller att ens någon motprestation överhuvud betingats för »deltagande

i företaget».

Det nu framlagda förslagets tillkomst.

Med skrivelse den 27 maj 1938 hava de med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 30 december 1935 tillkallade sakkunniga för utredning om

inrättande av ett statslotteri samt vissa andra frågor, avseende lotterier,

framlagt betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. (Stat. off. utr.

1938:17). De sakkunnigas betänkande innefattar tillika yttrande med anledning

av vissa till dem under utredningsarbetet remitterade framställningar

i ämnet, nämligen dels en skrivelse den 27 maj 1936 från Svenska tidningsutgivareföreningens

styrelse, dels en skrivelse den 3 februari 1937 från

Sveriges tivoliägareförening, Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening

och Sveriges tivoliägares tjänstemannaförbund, dels ock en skrivelse den

16 november 1937 från firma Wesslings basarvaru aktiebolag. Slutligen

har i förslaget hänsyn jämväl tagits till ett av de sakkunniga den 2 juni

1937 till chefen för handelsdepartementet avgivet yttrande med förslag till

sådan ändring i gällande lagstiftning, att anordnande av s. k. tippning för

allmänheten utan samband med tävling förbjödes.

över de sakkunnigas betänkande och förslag hava yttranden avgivits, beträffande

utredningen i dess helhet av justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna

— vilka i stor utsträckning vid sina yttranden fogat utlåtanden av

underordnade myndigheter m. fl. — och Svenska penninglotteriet aktiebolag,

samt över särskilda delar av utredningen av generalpoststyrelsen, fullmäktige

i riksgäldskontoret, Aktiebolaget tipstjänst, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening.

Härjämte hava Folkets parkers centralstyrelse, Lisebergs aktiebolag,

Aktiebolaget folkets park i Malmö och Aktiebolaget gröna

lunds tivoli gemensamt inkommit med en skrift i ärendet. I de synpunkter,

som anförts av tivoliägareföreningarna samt i yttrandet från Folkets

parkers centralstyrelse m. fl., hava i särskilda skrivelser instämt ett betydande

antal idrottssammanslutningar och andra organisationer. Slutligen

hava Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, Aktiebolaget

Lindarna, Falun, och utgivaren av tidningen »Vi tippa» E. Hallgren

ävensom firma Wesslings basarvaru aktiebolag med instämmande av Svenska

landsbygdens ungdomsförbund, Nationaltemplarorden, Nykterhetsorganisationen

Verdandi, Skytteförbundens överstyrelse, Sveriges scoutförbund och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

9

Förbundet mellan Sveriges kristliga föreningar av unge män i särskilda skrivelser

framfört vissa synpunkter och önskemål i ämnet.

De sakkunnigas förslag till lotteriförordning har därefter undergått omarbetning

inom handelsdepartementet.

Förslagets innehåll.

Rörande de sakkunnigas förslag må anföras följande.

De sakkunniga framhålla, att den av rättspraxis godtagna nuvarande

gränsdragningen mellan ur lotterisynpunkt tillåtna och otillåtna företag icke

är lyckad. Denna gränsdragning, som bottnar i uppfattningen att ett

företag icke beröres av lotterilagstiftningen, därest skicklighetsmomentet är

större än slumpmomentet, anse de sakkunniga vålla åtskillig osäkerhet hos

såväl myndigheter som företagare. För att undvika sådan osäkerhet bör

enligt de sakkunnigas méning frågan, huruvida ett företag skall bedömas

såsom lotteri, i största möjliga utsträckning avgöras icke med hänsyn till

den större eller mindre graden av slump i det speciella fallet utan med hänsyn

till den allmänna karaktären hos den anordning, på vilken företaget bygger.

Den praxis, som utbildats på området, bör därvid tagas till utgångspunkt

på så sätt, att under lotterilagstiftningen inbegripas samtliga sådana

slag av företag, utan hänsyn till om slumpen spelar stor eller liten roll, vilka

enligt hittillsvarande praxis bedömas såsom lotteri då slumpmomentet överväger

skicklighetsmomentet. Ett tivolispel t. ex. bör alltså anses som lotteri,

även örn företagna prov skulle visa att skickligheten är avgörande, ehuru

icke ensam avgörande, för resultatet.

Enligt de sakkunnigas förslag till lotteriförordning, vilken avses skola

ersätta såväl nuvarande 1881 års lotteriförordning som 1934 års vadliållningsf

orörd ning, skall såsom huvudregel gälla (1 §), att lotteri om penningar

eller penningars värde icke får för allmänheten anordnas utan tillstånd

av Kungl. Maj:t. Såsom lotteri skall härvid anses varje företag, däri efter

lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis

beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre

värde än det, som erhålles av en var deltagare. Undantag göras dock för

svenska statens premieobligationer samt företag, som uppenbarligen icke

åsyfta ekonomisk vinning. I den föreslagna förordningen stadgas vidare

för vissa särskilt angivna lotterier undantag från huvudregeln örn fordran

på Kungl. Maj:ts tillstånd.

I sin motivering till bestämmelsen i 1 § örn vilka företag, som skulle anses

såsom lotterier, anföra de sakkunniga bland annat:

Någon definition i egentlig mening å begreppet lotteri torde ej erfordras.

Däremot borde angivas de fall då elt företag, enligt den principiella uppfattning,

åt vilken i det föregående givits uttryck, skulle anses såsom lotteri. En

möjlighet vore härvid att såsom lotteri beteckna varje företag, som avgjordes

genom lottning eller annan av slumpen helt eller delvis beroende anordning,

och vari till någon eller några deltagare utginge högre vinst än den alla er
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

holle, samt att därefter från denna regel göra vissa uppräknade undantag.

En dylik uppräkning bleve emellertid både omfattande och äventyrlig. Med

nyssberörda bestämning av lotteribegreppet skulle nämligen därunder falla

ett stort antal företag, som uppenbarligen ej borde behandlas såsom lotterier.

Undantag finge sålunda göras för exempelvis idrottstävlingar och andra

tävlingar, där resultatet väsentligen berodde på de deltagandes fysiska egenskaper

eller på yrkesskicklighet eller utbildning, tävlingar av vetenskaplig,

konstnärlig eller därmed jämförlig beskaffenhet m. m. Att åstadkomma en

fullständig förteckning över dylika undantag vore tydligen förenat med stora

svårigheter. Ramen bleve lätt antingen för vid eller för trång.

En annan möjlighet — till undvikande av all osäkerhet på området — vöre

att söka i förordningen uttömmande uppräkna de olika företag, å vilka densamma

skulle äga tillämpning. Emellertid torde vara förståndigast att lämna

ett visst utrymme åt rättspraxis. En fullständig uppräkning torde i varje

tal! icke kunna ske. Man torde alltid bliva tvungen att skydda sig mot förbiseenden

genom att taga in något stadgande om »likartade» eller »jämförbara»

lördag. Ett dylikt stadgande erfordrades jämväl med hänsyn därtill

att möjligheterna vore stora att nya, hittills okända, slag av företag igångsattes,

vilka man alltså nu ej kunde närmare angiva, men vilka rimligen borde

omfattas av förordningen. Det syntes också önskvärt att undvika större

stelhet i systemet än som ur rättssäkerhetssynpunkt vore absolut nödvändig.

Vid angivande i författningsform av den nya lagstiftningens tillämpningsområde

hade det i betraktande av vad nu anförts befunnits lämpligt att ansluta

till den terminologi, som begagnats för lotteriliknande företag i nuvarande

lotteriförordning, med vederbörliga kompletteringar. I det av sakkunniga

utarbetade förslaget till ny lotteriförordning hade från dessa utgångspunkter

stadgats, att såsom lotteri skulle anses varje företag, där vinstfördelningen

skedde efter »lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig, av slumpen

helt eller delvis beroende, anordning». Enligt gällande förordning jämställdes,

såsom förut nämnts, med lotteri allenast annat företag, där vinstfördelningen

ägde rum efter »lottning eller därmed jämförlig anordning».

Det nya i förslaget vöre alltså dels att, vid sidan av lottning, nämndes även

gissning och vadhållning, dels ock att slumpmomentets större eller mindre

inverkan uttryckligen förklarades icke skola tillmätas någon betydelse. Härmed

torde vinnas det syfte, som i det föregående angivits böra eftersträvas,

eller att företag, baserat på en anordning av det slag, som hittills ansetts medföra

lotteriförordningens tillämpning i vissa fall, nämligen om slumpen spelat

en avgörande roll, framdeles bleve att betrakta såsom lotteri, oberoende av

slumpen Å andra sidan torde av den föreslagna exemplifieringen »lottning,

gissning, vadhållning eller jämförlig» anordning framgå, att t. ex. en idrottstävling,

oaktat givetvis även där ett slumpmoment spelade in, icke omfattades

av stadgandet. Detsamma gällde naturligtvis tävlingar av konstnärlig eller

litterär beskaffenhet, tävlingar beroende på yrkesskicklighet eller särskild

utbildning och andra dylika tävlingar. Även om vid sådan tävling två eller

flera deltagare skulle befinnas lika vinstberättigade och resultatet därför

skulle slutligt avgöras genom lottning dem emellan, torde lotteribestämmelserna

här icke vara att anse såsom tillämpliga.

Därest lagstiftningens tillämpningsområde angåves på sätt här föreslagits,

torde därunder — åtminstone som regel —- ej falla sådana slag av tivolinöjen

som skjutbanor och ringkastningsanordningar. En tävling på ett tivolis

skjutbana behövde icke vara mera lotteribetonad än t. ex. en tävling, anordnad

av någon skytteförening; och i anslutning till vad nyss sagts om

idrottstävlingar borde naturligtvis skyttetävlingar ej betraktas såsom lotterier.

Prisskjutningar å tivolibanor skiljde sig visserligen i så måtto från egent
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

11

liga skyttetävlingar, att varje tävlande vid de förstnämnda hade möjlighet till

ett obegränsat antal insatser. Deltagarna skulle härigenom, på samma sätt

som vid lotterier, kunna frestas att satsa större belopp än som kunde anses

försvarligt. Men å andra sidan torde man utgå från att vinstvärdena hölles

inom sådana gränser, att de ej lockade till överdrivet deltagande. En tivoliskjutbana

torde huvudsakligen vara anlagd på att roa de besökande. Vinsterna,

där sådana funnes, spelade en sekundär roll. Alltför värdefulla vinster

torde vara uteslutna jämväl av den anledningen, att tivoliägaren genom höga

vinstvärden skulle riskera ekonomisk förlust, så snart en skicklig skytt deltoge.

Vad nu anförts torde i huvudsak äga motsvarande tillämpning beträffande

ringkastning och tivolinöjen av liknande art. Undantag kunde dock

tänkas. Såsom lotteri borde t. ex. enligt de sakkunnigas mening anses en

skjutbana, örn där tävlades med förbundna ögon, eller en ringkastning, där

de föremål, som skulle inringas, doldes av ett förhänge, över vilket ringarna

måste kastas. Även andra undantagsfall kunde naturligtvis förekomma.

Att på förhand mera uttömmande angiva, när ett tivolinöje av typen skjutbana

eller ringkastning sålunda, ehuru det regelmässigt icke folie under

lolteribegreppet enligt förslagets 1 §, likväl borde anses såsom lotteri, vore

omöjligt. Frågan finge bedömas efter omständigheterna. Avgörande syntes

härvid bliva huruvida och i vilken mån anordningen avveke från vad som

enligt praxis kunde betecknas såsom det normala för ifrågavarande slag av

anordningar.

I likhet med nuvarande lotteriförordning och vadhållningsförordningen

torde den nya lotteriförordningen allenast böra omfatta sådana företag, vilka

anordnades för allmänheten. Till undvikande av att denna bestämmelse

kringginges genom föreningsbildande eller dylikt torde särskilt stadgande

böra upptagas.

Med hänsyn till tivolispelen hade den i nuvarande lotteriförordning angivna

förutsättningen för förordningens tillämpning, att åt en eller flera av

de i företaget deltagande erbjödes vinst till högre belopp än det som erbjödes

åt en var av deltagarna, i förslaget ändrats därhän, att i stället erfordrades,

att av en eller flera deltagare kunde erhållas vinst till högre belopp än det

som alla kunde erhålla. I

I propositionen anför departementschefen angående förslaget i allmänhet

samt — efter en redogörelse för innehållet i vissa avgivna yttranden — beträffande

de grundläggande bestämmelserna i 1 § bland annat följande:

»Det torde vara en allmän mening, att nuvarande lotterilagstiftning icke

är tillfredsställande. Anledningen härtill lärer i främsta rummet vara att

söka i den av de sakkunniga framhållna svårigheten att enligt gällande bestämmelser

avgöra, huruvida ett företag är eller icke är tillåtet. I detta

hänseende delar jag de sakkunnigas uppfattning, att frågan huruvida ett

företag skall bedömas såsom lotteri rätteligen bör avgöras, icke, på sätt

nu är fallet, efter den större eller mindre graden av slump i det speciella

fallet utan med hänsyn till den allmänna karaktären hos den anordning,

på vilken företaget bygger. Lotteriförordningen av 1881 är vidare bristfällig

därutinnan, att reklam för och annat främjande av otillåtna lotterier,

såväl in- som utländska, icke verksamt hindras genom förordningens bestämmelser.

Förhållandet har vid upprepade tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. De sakkunnigas förslag, vilket i dessa delar

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

nära ansluter sig till föreskrifterna i 1934 års vadhållningsföroröning, söker

avhjälpa de anmärkta bristerna och torde härigenom vara ägnat att motverka

deltagandet från svensk sida i utländska eller eljest otillåtna lotteriföretag.

Slutligen må erinras att nuvarande lotteriförordning, med dess

undantagslösa förbud mot anordnande av lotteri för allmänheten utan tillstånd,

i vissa fall kan framstå såsom onödigt sträng och ur praktiska synpunkter

mindre lämplig. Följden torde också vara att gällande bestämmelser

ej sällan åsidosättas utan att förseelsen beivras. Jag tänker härvid bland

annat på smärre basarlotterier och på tidningslotterier. Jämväl härutinnan

avser de sakkunnigas förslag att åstadkomma en förbättring.

Det föreliggande förslaget till lotteriförordning upptager i sig även bestämmelser

angående vadhållning. Författningstekniskt synes detta innebära

en fördel. I sak överensstämma förslagets vadhållningsföreskrifter

i stort sett med de nu gällande. Den väsentligaste ändringen är, att bestämmelserna

utvidgats till att avse jämväl vadhållning utan samband med tävlan.

Ifrågavarande ändring torde enligt vad erfarenheten visat vara välbefogad.

Såsom framgår av vad jag redan anfört ansluter jag mig till de sakkunnigas

i motiven till 1 § närmare utvecklade uppfattning angående de principer,

vilka böra vara avgörande för huruvida ett företag skall anses såsom

lotteri i den nya lotteriförordningens mening. Att i författningstexten bringa

dessa principer till tydligt uttryck möter betydande svårigheter. Beträffande

den av Överståthållarämbetet föreslagna utvidgningen av lotteribegreppet1

delar jag de betänkligheter, som varit avgörande för de sakkunniga, då de

ansett sig icke kunna förorda en dylik lösning. Jag anser icke heller en

sådan utvidgning nödvändig för att — med den motivering som ligger till

grund för de sakkunnigas författningsförslag — åt detta skall vid rättstilllämpningen

givas den tolkning, som de sakkunniga avsett. Uppfattningen att

utredning alltid skulle bliva erforderlig angående slumpmomentets storlek

synes icke hållbar.

Vad angår länsstyrelsens i Uppsala län uttalande, att tivolinöjen med mekaniska

anordningar icke skulle komma att omfattas av en i enlighet med

de sakkunnigas förslag utformad författningsbestämmelse, må erinras att

sådana företag redan nu bedömas såsom lotteri, då slumpen spelar den

avgörande rollen. Enligt förslaget skall slumpmomentets större eller mindre

inverkan icke vidare tillmätas betydelse. Jag biträder de sakkunnigas mening,

att till följd härav nyssnämnda tivolinöjen måste anses inbegripna i författningsförslaget

sådant detta utformats av de sakkunniga. Emellertid

finner jag det välbetänkt att, till undvikande av varje tveksamhet, låta denna

tanke komma till direkt uttryck i författningen. I departementsförslaget

hava därför företag av typen marknads- och tivolinöjen förklarats alltid

skola betraktas såsom lotteri, därest med deltagandet är förenad möjlighet 1

1 Överståthållarämbetet hade under närmare angiven motivering föreslagit, att ordet •jämförlig»

i 1 § andra stycket utbyttes mot »annan».

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

13

till vinst, men dylik icke utgår till envar deltagare och med samma värde till

alla. Ehuru någon närmare förklaring av begreppet tivoli- och marknadsnöjen

icke torde vara erforderlig, har i departementsförslaget skett en exemplifiering

genom angivande av några av de vanligaste arterna, nämligen mekaniska

spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor. En dylik

exemplifiering har ansetts på sin plats särskilt med hänsyn därtill, att departementsförslaget

innebär en avvikelse i sak från vad de sakkunniga avsett,

då enligt nämnda förslag jämväl sådana tivolinöjen som skjutbanor

och ringkastningsanordningar skola omfattas av lotteribegreppet. Denna utvidgning,

som ansluter sig till vad tivoliägareföreningarna föreslagit, torde ur

praktiska synpunkter vara en fördel.

Det torde få anses utan vidare klart, att för lotteriförordningens tillämpning

å ett företag av här avsedd art icke behöver fordras att företaget anordnas

i samband med en marknad eller ett tivoli. Det väsentliga är, att

företaget som sådant kan inordnas under begreppet tivolinöje; de omständigheter,

varunder företaget bedrives, sakna betydelse.

De erinringar, vilka i vissa yttranden riktats mot de sakkunnigas förslag

att från förordningens tillämpning undantaga företag, som uppenbarligen

icke åsyfta ekonomisk vinning, synas välgrundade. I departementsförslaget

har ifrågavarande undantagsbestämmelse därför uteslutits. Några betänkligheter

häremot hava så mycket mindre ansetts möta som, enligt vad de

sakkunniga själva framhållit, de fall, vilka åsyftats med bestämmelsen, äro

tämligen sällan förekommande. Några olägenheter av att för dylika fall

uppehålla fordran på Kungl. Maj:ts tillstånd torde alltså i praktiken knappast

uppkomma.

I övrigt har jag icke beträffande förevarande paragraf funnit anledning

till avvikelse från vad de sakkunniga föreslagit. Vad i yttrandena anförts

därom, att i förslaget borde komma till tydligare uttryck den av de sakkunniga

hävdade principen, att det för lotteriförordningens tillämpning å ett företag

vore utan betydelse huruvida insats däri fordrades eller icke, har föranlett

vissa jämkningar i den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av efterföljande

paragrafer. Att i författningstexten direkt utforma berörda princip

torde ej vara erforderligt, då densamma indirekt klart framgår därav,

att någon fordran på insats icke uppställts såsom förutsättning för författningens

tillämpning.»

Det genom propositionen framlagda förslaget till lotteriförordning upptar

i enlighet med vad ovan anförts i 1 § den grundläggande bestämmelsen,

att lotteri örn penningar eller penningars värde icke må utan tillstånd av

Kungl. Majit för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning

än som stadgas i förordningen. Såsom lotteri skall därvid anses varje företag,

däri efter lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen

hell eller delvis beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas

vinst till högre värde än det, som crhålles av en var deltagare. Marknadsoch

tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

och skjutbanor, vilka äro förenade med vinstmöjligheter som nu sagts, skola

betraktas såsom lotterier oavsett företagens beskaffenhet i övrigt. Bestämmelserna

i förordningen skola ej äga tillämpning å svenska statens premieobligationer.

I 2 § medgives rätt att efter allenast anmälan hos polismyndighet anordna

vissa smärre lotterier, som uppfylla i paragrafen angivna förutsättningar.

Här avses närmast lotterier av typen tivolinöjen.

Än längre gående undantag från huvudregeln om fordran på Kungl. Maj:ts

tillstånd upptagas i 3 § beträffande lotterier, däri insatser, om sådana

fordras, och vinster äro till antal och storlek bestämda enligt uppgjord

plan, d. v. s. lotterier i egentlig mening såsom exempelvis tombolalotterier.

I paragrafen medgives dels under a) rätt att efter anmälan hos polismyndighet

anordna dylikt lotteri i samband med viss tillställning och dels under

b) rätt att efter tillstånd av länsstyrelsen inom länet anordna lotteri av i

paragrafen angiven beskaffenhet, allt under förutsättning att vissa i paragrafen

ytterligare angivna villkor äro uppfyllda.

4 § upptar i första och andra styckena bestämmelser om skyldighet för

anordnare av lotteri enligt 2 och 3 §§ att ställa sig till efterrättelse av polismyndighet

eller länsstyrelse meddelade kontroll- och ordningsföreskrifter

samt om rätt för länsstyrelsen att vid meddelande av tillstånd enligt 3 §

föreskriva närmare villkor med avseende å lotteriet. I tredje stycket lämnas

föreskrift örn svenskt ursprung å varuvinster i lotterier enligt 3 § m. m.

Enligt 5 § må s. k. tidningslotterier under vissa närmare angivna förutsättningar

anordnas utan vare sig anmälan eller tillstånd.

6 och 7 §§ upptaga bestämmelser örn förbud mot tillhandagående vid deltagande

i lotterier m. m., i huvudsaklig anslutning till vissa nu gällande

stadganden i vadhållningsförordningen och tilläggsförordningarna till lotteriförordningen.

I 8 § utsträckes förordningens tillämplighet att i vissa

fall gälla även lotterier, vid vilka såsom villkor för deltagande fordras

medlemskap i sammanslutning. 9 § upptager föreskrift om vad med polismyndighet

i förordningen förstås.

För övrigt upptager förslaget vissa straff- och åtalsbestämmelser m. m.

(10—13 §§).

Förordningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1940. Genom

förordningen skola upphävas 1881 års lotteriförordning med tilläggsförordningarna

av år 1928 och år 1931 samt 1934 års vadhållningsförordning.

Utskottets yttrande.

Det föreliggande förslaget avser att avhjälpa de brister, som på åtskilliga

punkter framträtt i den gällande lagstiftningen om lotterier och därmed

jämförliga företag, och samtidigt att till en gemensam författning sammanföra

de bestämmelser i ämnet, vilka nu återfinnas i 1881 års lotteriförordning

med tilläggsförordningar av år 1928 och år 1931 samt 1934 års vad
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

15

hållningsförordning. önskvärdheten av en ny lagstiftning på området torde

vara obestridlig. En av huvudpunkterna i förslaget är den bestämning

av lotteribegreppet som upptages i 1 § och som innebär en icke oväsentlig

utvidgning av vad som för närvarande får anses gälla. Vid bedömandet av

huruvida ett företag är att anse såsom lotteri fästes nu enligt praxis avgörande

vikt vid örn vinstmöjligheterna i det enskilda fallet övervägande äro

beroende av slumpen eller örn skickligheten kan anses öva något väsentligt

inflytande på desamma. Enligt förslaget skall däremot den större eller

mindre graden av slump i det speciella fallet icke vara avgörande utan i

stället den allmänna karaktären hos den anordning på vilken företaget bygger.

Under det att sålunda omfattningen av de företag som skola falla under

förordningen vidgats, har å andra sidan det nu gällande undantagslösa

kravet på tillstånd mildrats såtillvida att smärre företag av lotterikaraktär

under vissa närmare angivna villkor skola få anordnas efter allenast anmälan

hos polismyndighet eller, beträffande vissa tidningslotterier, utan ens

sådan anmälan. Utskottet finner de huvudgrunder, på vilka förslaget sålunda

och i övrigt är uppbyggt, innebära påtagliga fördelar framför de nu

gällande bestämmelserna. I fråga örn vissa detaljer i den föreslagna förordningen

vill utskottet anföra följande.

Den i 1 § angivna bestämningen av lotteribegreppet omfattar uppenbarligen

även spel i den bemärkelse, som angivits i utskottets redogörelse, såsom

exempelvis rulett eller tärningsspel. I vissa fall skall bedrivande av

äventyrliga spel örn penningar eller penningvärde straffas enligt 18 kap.

14 § strafflagen. Att den enligt 2 § i förslaget medgivna rätten att efter

anmälan anordna lotteri ej medför undantag härifrån, synes i klarhetens

intresse böra angivas i författningen. Med hänsyn till att motsvarande gäller

beträffande tillstånd av Kungl. Maj:t torde nyssnämnda önskemål lämpligen

böra tillgodoses genom att till 1 § fogas en erinran att örn straff för

äventyrliga spel i vissa fall stadgas i strafflagen.

Enligt 1 § andra stycket i förslaget skola »marknads- och tivolinöjen, såsom

mekaniska spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor»

betraktas såsom lotterier så snart med deltagandet är förenad möjlighet till

vinst men dylik icke utgår till en var deltagare och med samma värde till

alla. Även rena skicklighetsspel av denna typ falla sålunda under den nya

förordningen. Och enligt ett uttalande av departementschefen skulle härför

ej behöva fordras att företaget anordnades i samband med en marknad

eller ett tivoli, utan det väsentliga vore att företaget som sådant kunde inordnas

under begreppet tivolinöje; de omständigheter, varunder företaget

bedreves, saknade betydelse. Den gräns, som härigenom dragés mellan

exempelvis å ena sidan egentliga skyttetävlingar och å andra sidan skjutbanor

av karaktären tivolinöjen, blir i viss mån obestämd. Med anledning

av ett uttalande av de sakkunniga, att prisskjutningar å tivolibanor skilja

sig i så måtto från egentliga skyttetävlingar, att varje tävlande vid de förstnämnda

har möjlighet till ett obegränsat antal insatser, vill utskottet framhålla,

alt vid skytteföreningarnas tävlingar stundom anordnas s. k. insatsskjut
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

ningar, där deltagarna äga rätt att efter erläggande av ny insats skjuta ånyo

för att förbättra sitt tävlingsresultat. Det synes därför böra understrykas,

att vid avgörande av om en prisskjutning är att hänföra till kategorien tivolinöjen

och på den grund faller under lotteriförordningen särskild vikt skall

fästas vid den omständigheten, huruvida skjutningar av den ifrågavarande

typen pläga anordnas i samband med egentliga skyttetävlingar, och att sålunda

skytteföreningarnas regelmässiga verksamhet icke bör anses falla under

lotteriförordningen.

1 förslagets 2 § medgives rätt att efter anmälan till polismyndighet anordna

vissa smärre lotterier, närmast av typen tivolinöjen. En av de härför uppställda

förutsättningarna är den, att om för deltagande i lotteriet fordras insats,

denna icke får överstiga 25 öre. I yttranden från representanter för de

av förordningen berörda nöjesanordnarna har framhållits att, då det gällde

varulotterier där vinstfördelningen avgjordes enbart genom slumpen, det vöre

önskvärt att — såsom redan nu tillämpades på välordnade nöjesplatser — alla

speldeltagarna erhölle vinst. Detta bleve emellertid icke möjligt örn så låg insats

som 25 öre vore fixerad. Utskottet, som funnit jämkning av de i förslaget

uppställda kraven i sålunda angiven riktning utan olägenhet kunna vidtagas,

vill därför föreslå att i paragrafen såsom villkor i förevarande hänseende

föreskrives att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna icke

överstiger 25 öre eller, där vinsterna utgöras uteslutande av varor, 50 öre.

I förslagets 3 § under a) medgives rätt att vid vissa tillställningar efter

anmälan hos polismyndighet anordna egentliga lotterier — d. v. s. företag

där insatser och vinster på förhand reglerats enligt uppgjord plan; såsom

exempelvis de vanliga tombolalotterierna — under förutsättning bland annat,

att icke vid samma tillställning anordnas lotterier av nyssnämnd beskaffenhet

med insatser till högre sammanlagt belopp än 1,000 kronor. Med

den föreslagna avfattningen av paragrafen synas i nämnda maximisumma

skola inräknas icke blott — såsom av departementschefen framhållits -—

lotterier, som vid tillställningen anordnas efter tillstånd av Kungl. Maj:t

eller länsstyrelse, utan även sådana egentliga lotterier som anordnas efter

anmälan enligt 2 §. Enligt utskottets mening skulle en ur praktisk synpunkt

icke oväsentlig förenkling vinnas, om maximibeloppet anknötes allenast

till sådana lotterier som vid tillställningen anordnas på grund av förevarande

moment a) i 3 §. I samband härmed synes maximibeloppet kunna

nedsättas, särskilt som denna rätt att anordna lotterier skall kunna utövas

utan någon inskränkning i fråga örn antalet tillställningar under en viss

tidsperiod. De sakkunniga hade förslagit ett maximibelopp för varje tillställning

av 500 kronor, vilket lämnades utan erinran av flertalet av de i

ärendet hörda myndigheterna och sammanslutningarna. Utskottet föreslår

därför att såsom villkor för anordnande av lotteri enligt 3 § under a) uppställes,

att icke vid samma tillställning anordnas lotterier, som avses i förevarande

paragraf under a), med insatser till högre sammanlagt belopp än

500 kronor.

Enligt 3 § under b) i förslaget skall länsstyrelse äga meddela tillstånd till

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

17

egentligt lotteri under förutsättning bland annat, att icke inom länet av

samme anordnare under kalenderåret anordnas lotteri av dylik beskaffenhet

med insatser till högre sammanlagt belopp än 3,000 kronor, varvid lotterier

vilka anordnas enligt 2 § eller enligt 3 § a) icke skola medräknas. Däremot

skall enligt förslaget lotteri som anordnas efter tillstånd av Kungl.

Maj:t inräknas i nämnda maximibelopp. I den i stort sett motsvarande bestämmelsen

i 3 § nu gällande lotteriförordning om rätt för länsstyrelse att

lämna tillstånd till lotteri hänför sig maximibeloppet icke till kalenderår.

Bestämmelsen torde likväl i praktiken såsom regel hava tillämpats i enlighet

därmed. Då omständigheterna i ett enskilt fall kunna vara sådana att

länsstyrelsen bör vara berättigad att meddela nytt tillstånd även under samma

kalenderår, anser utskottet det vara tillräckligt att i förordningen anknyta

maximibeloppet till det lotteri varom fråga är. Beträffande beloppets

storlek anser utskottet, att då det i dessa fall ankommer på länsstyrelsen

att pröva alla de omständigheter, som kunna inverka på frågan om tillstånd

skall lämnas, samt någon ovillkorlig rätt för en sökande att erhålla

tillstånd givetvis icke föreligger, det sammanlagda insatsbelopp, vid vars

överskridande meddelande av tillstånd endast skall få ankomma på Kungl.

Majit, utan olägenhet kan sättas till 5,000 kronor. Utskottet föreslår alltså

att såsom villkor för meddelande av tillstånd enligt 3 § under b) uppställes,

att insatserna i lotteriet icke uppgå till högre sammanlagt belopp än 5,000

kronor.

I 4 § upptagas bestämmelser, i första stycket om skyldighet för anordnare

av lotteri enligt 2 eller 3 § att underkasta sig kontroll- och ordningsföreskrifter

av vederbörande polismyndighet eller länsstyrelse samt i andra

stycket örn rätt för länsstyrelse att vid meddelande av tillstånd enligt 3 §

föreskriva särskilda villkor med avseende å lotteriet. Då någon klar gräns

svårligen synes kunna dragas mellan de föreskrifter som länsstyrelse i olika

hänseenden kan lämna vid meddelande av tillstånd enligt 3 § under b),

anser utskottet dessa föreskrifter lämpligen böra hänföras under en gemensam

bestämmelse i förordningen. Därjämte torde — med särskild hänsyn

till straffbestämmelserna, vartill utskottet nedan återkommer — 4 § böra

givas sådan avfattning att därav även framgår att Kungl. Majit vid meddelande

av lotteritillstånd kan uppställa villkor samt själv eller genom polismyndighet

lämna föreskrifter för åstadkommande av kontroll å och ordning

vid anordnandet av lotteriet. Utskottet vill därför förorda att i förevarande

hänseenden stadgas, att vid meddelande av tillstånd till lotteri må

föreskrivas de närmare villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser som

av omständigheterna kunna föranledas, saint att anordnare av lotteri, varom

förmäles i 2 § eller 3 § under a), är skyldig att ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter, som polismyndigheten må finna anledning meddela

för åstadkommande av kontroll å och ordning vid lotteriet, därvid skall iakttagas

att lotteriet icke mer än nödigt är betungas.

I 5 § medgives anordnande av tidningslotteri utan vare sig anmälan eller

tillstånd under förutsättning bland annat, att deltagande i lotteriet står öp
Ttihanq

tilt riksdagens protokoll 10.19. 9 sami. 1 avil. Nr 17. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

pet för en var utan erläggande av prenumerationsavgift eller annan insats.

Av motiveringen till stadgandet framgår, att detsamma åsyftar ett förbud

mot att såsom villkor för deltagande i lotteriet uppställes fordran på insats

vare sig av ena eller av andra slaget. Ett tidningsföretag, som anordnar

en korsordstävlan, skall sålunda — enligt vad de sakkunniga framhålla —

ej få fordra, att lösningen skall insändas å ett urklipp ur tidningen eller

att tidningen medföljande kupong eller dylikt insändes. Då detta icke med

önskvärd tydlighet framgår av den föreslagna författningstexten, hemställer

utskottet att ifrågavarande förutsättning avfattas så att densamma utvisar,

att för deltagande i lotteriet icke får fordras insats samt att rätten att deltaga

ej heller får förbindas med innehav av tidningsexemplar.

Enligt 10 § i förslaget skall överträdelse av de i förordningen stadgade

förbud eller enligt 4 § andra stycket av länsstyrelse vid meddelande av tillstånd

föreskrivna villkor straffas med dagsböter (första stycket) och må vid

upprepad förseelse eller vid försvårande omständigheter dömas till fängelse

i högst ett år (andra stycket). Brott mot kontroll- eller ordningsföreskrift

som enligt 4 § första stycket meddelats av polismyndighet eller länsstyrelse

eller mot bestämmelserna i 4 § tredje stycket — angående svenskt

ursprung å vissa varuvinster m. m. —- skall straffas med böter, högst

300 kronor (tredje stycket av 10 §). Med den avfattning paragrafen erhållit

synes densamma icke omfatta förseelse mot villkor eller föreskrift

som Kungl. Majit kan hava uppställt vid meddelande av lotteritillstånd.

Vidare torde böra beaktas att iakttagandet av lämnade kontrollföreskrifter,

t. ex. bestämmelser om visst förfarande vid vinstdragning, många gånger

kari vara, särskilt ur allmänhetens synpunkt, väl så viktigt som uppfyllandet

av åtskilliga av de i förordningen stadgade förutsättningarna för

anordnande av lotteri efter anmälan eller tillstånd. Enligt utskottets mening

kunna straffbestämmelserna i förordningen — frånsett nuvarande

andra stycket — lämpligen sammanföras under ett gemensamt stadgande

som upptager dagsböter. Vid de ringare förseelserna — till vilka

utan tvivel även avvikelser mot förordningens direkta bestämmelser i många

fall äro att hänföra —- kan enligt vanliga regler dagsbotens belopp jämkas.

Utskottet föreslår sålunda att, med uteslutande av tredje stycket i förevarande

paragraf, i första stycket upptages bestämmelse om att förseelse mot

förordningen eller med stöd av densamma meddelad föreskrift straffas med

dagsböter.

Förslagets 11 § upptager bestämmelser om förverkande av insatser m. m.

(första stycket) samt vinster (andra stycket). För närvarande stadgas i

lotteriförordningen förverkandepåföljd allenast beträffande vinster, under

det att vadhållningsförordningen åter endast föreskriver förverkande av insatser

jämte vissa handlingar. Utskottet har funnit betänkligheter möta att

beträffande ett och samma företag föreskriva förverkande av såväl insatser

som vinster. För undanröjande av möjligheten att en anordnare skulle kunna

bereda sig vinning av ett olagligt lotteri synes vara tillräckligt att insatserna

förverkas. Sådan påföljd bör då inträda beträffande alla de insatser, som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

den brottslige uppburit, vare sig dessa ännu innehavas av honora eller ej. Utan

särskild föreskrift torde få anses gälla, att därest den brottslige haft fasta

agenter eller ombud, av dessa uppburna insatser bliva förverkade även örn

redovisning ännu ej skett till huvudmannen. Då uttrycket »överträdelse av

i denna förordning stadgade förbud» i första stycket av 11 § torde kunna giva

anledning till skiljaktiga uttolkningar, synes förverkandepåföljden böra anknytas

till förseelse mot förordningens bestämmelser eller mot föreskrift som

meddelats med stöd av förordningen. Å andra sidan kan det synas obilligt

att tillämpa förverkandepåföljd även vid exempelvis helt obetydliga förseelser

mot detaljbestämmelser i förordningen eller i meddelade föreskrifter; påföljden

bör därför ej göras obligatorisk. Utskottet föreslår fördenskull, att

11 § gives den innebörd, att då någon dömes för förseelse mot förordningen

eller med stöd av densamma meddelad föreskrift, må tillika förklaras förverkade

av honom för lotteriet uppburna insatser samt sådana handlingar som

omförmälas i 11 § första stycket av Kungl. Maj:ts förslag.

Vid den ändring, som utskottet förordat beträffande 10 §, böra jämväl

de i 12 § upptagna åtalsbestämmelserna omformuleras. Utskottet förordar

att de två första styckena i paragrafen sammanföras till ett stadgande av

innebörd att åtal för förseelse mot förordningen eller med stöd av densamma

meddelad föreskrift skall anhängiggöras vid polisdomstol, där sådan är inrättad,

men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän

domstol.

Vad utskottet hemställt rörande 11 § föranleder jämkning jämväl av 13 §;

utskottet förordar att i sistnämnda paragraf föreskrives att böter, som ådömas

enligt förordningen, ävensom värdet av förverkad egendom tillfalla

kronan.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit förklara,

att riksdagen vid sin granskning av det genom förevarande

proposition framlagda förslaget icke funnit anledning till

andra erinringar än de här ovan i utskottets utlåtande upptagna.

Stockholm den 16 mars 1939.

På första lagutskottets vägnar:

THORWALD BERGQUIST.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 17.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Karl Emil Johanson, Wagnsson, Eskhult, Branting,

Karl Karlsson, Gärde, Karl Johan Olsson och Emil Andersson;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Ryberg, Gezelius, Berg*, Larsson i

Hede, Landgren och Lindahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

397520. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:178 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lotteriförordning. a1 i texten