Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition vied förslag till lag angående vissa ändringar i lagen den 9 december 1910

1939-04-18 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:21, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition vied förslag till lag angående vissa ändringar i lagen den 9 december 1910

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition vied förslag

till lag angående vissa ändringar i lagen den

9 december 1910 (nr 141, sid. 37) örn reglering av

prästerskapets avlöning.

.Genom en den 17 februari 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad

proposition, nr 148, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl.

Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden föreslagit riksdagen att antaga följande

vid propositionen fogade förslag till

Lag

angående vissa ändringar i lagen den 9 december 1910 (nr 141, sid. 27)

om reglering av prästerskapets avlöning.

Härigenom förordnas, att IG § lagen den 9 december 1910 örn reglering

av prästerskapets avlöning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles

samt att i samma lag skola införas två nya paragrafer, betecknade

16 a § och 16 b §, av nedan angivna lydelse:

16 §.

Har ordinarie präst eller adjunkt, som i 14 § 3 mom. avses, förordnats

att uppehålla annan befattning eller annan i hans tjänst biträda, äger han

av den, som uppbär med den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta

gottgörelse enligt de av Konungen meddelade föreskrifter angående

beräkning av sådan gottgörelse.

16 a §.

Under tjänstledighet vare präst pliktig att för särskilda fall, utöver vad

han enligt 14 eller 16 § har att utgöra eller gälda för vikaries avlönande,

å honom tillkommande avlöningsförmåner vidkännas avdrag med belopp,

som för varje fall, jämlikt av Konungen härför bestämda grunder, föreskrives.

Bihang lill riksdagens protokoll 19S9. 0 somt. I avd. Nr 21.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Försia lagutskottets utlåtande Nr 21.

Örn prästs skyldighet att avstå avlöningsförmåner i händelse av avstängning

från tjänstgöring, varom i 16 b § stadgas, gäde vad Konungen därom

förordnar.

16 b §.

En var präst, såväl ordinarie som extra ordinarie, är, i enlighet med vad

Konungen förordnar, skyldig underkasta sig undersökning av läkare till

utrönande av huruvida han i följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt

arbetsförmåga är oförmögen att på tillfredsställande sätt fullgöra på

honom ankommande tjänstgöring, ävensom, där sådan undersökning påkallats,

tjänstledighet eller avstängning tills vidare från tjänstgöring.

Har i avvaktan å utgången av läkarundersökning, varom ovan sägs,

tjänstledighet meddelats präst, äge denne, där av läkarundersökningen icke

ådagalägges, att han under sådan tid varit oförmögen att på tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden, åtnjuta ersättning för de avlöningsförmåner,

örn vilka han gått miste under ledigheten.

Kostnad för läkarundersökning samt ersättning för mistade avlöningsförmåner,

varom här stadgas, gäldas av kyrkofonden.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl som ligga till grund för det framlagda förslaget

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen.

Den 22 februari 1935 utfärdades kungörelse, nr 52, angående skyldighet

för lärare att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning samt den 18

juli 1935 kungörelse, nr 459, angående skyldighet för tjänsteman, tillhörande

den civila statsförvaltningen, att i vissa fall underkasta sig läkarundersökning

m. m. Ifrågavarande kungörelser innehålla i huvudsak likartade

bestämmelser. I båda författningarna stadgas sålunda, att, där tjänsteman

(lärare eller annan i författningarna avsedd befattningshavare) befinnes

icke på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst och sannolikt synes,

att anledningen därtill är sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga,

tjänstemannen må — där fråga är örn lärare eller med sådan jämställd,

av skolöverstyrelsen efter därom av rektor eller skolstyrelse gjord

anmälan, men eljest omedelbart av vederbörande myndighet — åläggas undersökning

av behörig läkare: för lärare och jämställda, den läkare, skolöverstyrelsen

efter samråd med medicinalstyrelsen bestämmer, och för andra

tjänstemän, vederbörande verksläkare eller den läkare, myndigheten bestämmer*

De betydelsefullare stadgandena i övrigt äro i båda kungörelserna

av huvudsakligen följande innehåll. Den myndighet, som förordnat

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtande Nr 21.

om läkarundersökningen, må, då så finnes erforderligt, i avvaktan på utgången

av läkarundersökningen meddela tjänstemannen (i fråga örn kommunala

läroanstalter medgiva, att denne meddelas) ledighet såsom på grund

av sjukdom. Sedan läkarintyg inkommit och, i visst förutsatt fall, medicinalstyrelsens

utlåtande avgivits, skall myndigheten utan dröjsmål upptaga

ärendet till prövning och har densamma att, örn anledning därtill gives,

vidtaga eller, där beslutanderätt i sådant avseende ej tillkommer myndigheten,

föreslå erforderlig åtgärd för meddelande av ledighet eller avsked.

Därest läkarintyg eller, då medicinalstyrelsens utlåtande inhämtats i ärendet,

nämnda utlåtande icke utvisar, att tjänstemannen under den tid, han

enligt vad nyss sagts åtnjutit ledighet såsom på grund av sjukdom, varit

oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, skall han åtnjuta

ersättning för de avlöningsförmåner, örn vilka han gått miste under ledigheten.

Sådan ersättning liksom kostnaderna för läkarundersökningen gäldas

av statsmedel. Vägrar tjänstemannen underkasta sig läkarundersökning,

äger myndigheten (i fråga örn kommunal läroanstalt, skolstyrelsen)

tills vidare avstänga honom fran utövandet av befattningen. Vad angar

avstående av avlöningsförmåner under tiden för dylik avstängning, stadgas

i den tidigare kungörelsen, att det skall bero på Kungl. Maj:ts prövning,

huruvida läraren under sådan tid skall av sina avlöningsförmåner avstå

mer än vad för fall av ledighet på grund av sjukdom är stadgat, men i den

senare, att tjänstemannen skall förpliktas att därunder avstå samtliga honom

tillkommande avlöningsförmåner, så framt ej Kungl. Majit efter därom

gjord framställning finner skäligt annorlunda förordna, hör det fall att

tjänstemannen redan åtnjuter ledighet pa grund av sjukdom, liksom ock då

han i fall, som i författningarna avses, meddelas ledighet för viss tid, må

tjänstemannen jämväl, vare sig fråga är örn lärare eller örn annan, avfordras

läkarintyg till styrkande, att han återvunnit förmågan att på tillfredsställande

sätt sköta tjänsten. Beslut jämlikt här återgivna bestämmelser

skola, enligt båda kungörelserna, gå i verkställighet utan hinder av besvärs

anförande.

Under hänvisning till bestämmelserna i nämnda tva kungörelser hemställde

under år 1936 domkapitlet i Växjö, kyrkomötet och biskopsmötet

hos Kungl. Majit örn åtgärders vidtagande i syfte att prästerna måtte

kunna åläggas skyldighet att underkasta sig läkarundersökning i likhet

med vad för lärare och andra civilstatens tjänstemän i förevarande kungörelser

föreskrivits, (iver Växjö domkapitels framställning avgåvos efter

remiss yttranden av övriga domkapitel samt av kammarkollegiet och

statskontoret.

I anledning av de gjorda framställningarna verkställdes sedermera utredning

inom ecklesiastikdepartementet av tillkallad sakkunnig, kammarrådet

Tom Wohlin, vilken med skrivelse den 3 november 1938 överläm
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande Nr SL

naile en promemoria i ämnet med två därtill hörande lagförslag. Utredningen

saftade i första hand till åvägabringande av en allmän reglering

jämväl för prästernas del av den skyldighet att i förekommande fall

underkasta sig läkarundersökning, som i avseende å andra befattningshavare

i allmän tjänst redan genomförts i vidsträckt omfattning. De

erforderliga huvudbestämmelserna för en dylik reglering upptogos av

den sakkunnige i ett förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen

den 9 december 1910 örn reglering av prästerskapets avlöning. Den sakkunnige

behandlade vidare i detta sammanhang spörsmålet örn en skärpning

av de i den prästerliga emeritilönelagstiftningen för närvarande

gällande bestämmelserna om skyldighet för ordinarie präst att i fall av

dokumenterad, för framtiden bestående ohälsa — oavsett uppnådd levnadsålder

avgå från tjänsten mot åtnjutande av pension. Föreskrifter

i detta hänseende upptogos av den sakkunnige i ett förslag till lag örn

ändrad lydelse av 4 och 10 §§ lagen den 9 december 1910 örn emeritilöner

för präster.

Över den sakkunniges promemoria med tillhörande lagförslag avgåvos

yttranden av kammarkollegiet och statskontoret samt av justitiekanslersämbetet.

I skrivelse den 11 november 1908 (nr 9) begärde Kungl. Majit kyrkomötets

yttrande över lagförslagen. 1 betänkande, nr 29 år 1908, i anledning

av nämnda skrivelse framställde kyrkolagsutskottet vissa erinringar

mot förslaget till ändrad lydelse av emeritilönelagen. Utskottet

förklarade sig utgå ifrån att de föreliggande lagförslagen efter undergången

öv erarbetning ater komme under kyrkomötets bedömande, men

uttalade tillika att, vad förslaget till ändring av 16 § i den prästerliga

avlöningslagen anginge, särskild anledning till erinran icke syntes före^£8®"

Utskottet hemställde, att kyrkomötet i frågans dåvarande läge

måtte, under åberopande av utskottets yttrande och däri uttryckta förbehåll,

förklara sig icke hava något att erinra mot de allmänna grundsatser,

som fått uttryck i de föreliggande förslagen. Utskottets hemställan

bifölls av kyrkomötet, varefter avläts skrivelse till Kungl. Majit

(nr 32 år 1938).

T förevarande proposition uttalar föredragande departementschefen,

att han med hänsyn till de föreliggande omständigheterna icke funnit

sig nu beredd att taga slutlig ställning till sakkunnigförslaget i vad det

berör ändringarna i den prästerliga pensioneringsregleringen. Ett framskjutande

tills vidare av lösningen av denna fråga bör emellertid enligt

departementschefen icke uppehålla den i första hand angelägna regleringen

av prästernas skyldighet att underkasta sig läkarundersökning

och av proceduren härför. I enlighet härmed har — efter formell överarbetning

inom departementet av den sakkunniges förslag till lag örn

ändrad lydelse av 16 § lagen örn reglering av prästerskapets avlöning —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 21. 5

i förevarande proposition framlagts förslag till lagstiftning i sistnämnda

fråga.

Det nu framlagda lagförslaget innebär i huvudsak följande.

I en ny paragraf, betecknad 16 b §, i prästlöneregleringslagen upptagas

stadganden om skyldighet för präst som avses i lagen att underkasta

sig såväl undersökning av läkare till utrönande av huruvida han

i följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga är oförmögen

att på tillfredsställande sätt fullgöra på honom ankommande

tjänstgöring, som ock tjänstledighet eller avstängning tills vidare från

tjänstgöring, allt efter regler som avses att bliva meddelade i administrativ

väg.

I detta sammanhang har även vidtagits en jämkning av prästlönelagens

bestämmelser örn regleringen av prästs löneförmåner dels i visst

fall såsom vikarie, dels under tjänstledighet.

I 16 § prästlönelagen stadgas för närvarande, att ordinarie präst, som

mottagit förordnande att jämte egen tjänst uppehålla annan befattning

eller annan i hans tjänst biträda, äger att av den, som uppbär med

den senare beställningen förenade inkomster, åtnjuta gottgörelse enligt

de av Kungl. Majit meddelade föreskrifter angående beräkning av sådan

gottgörelse. Stadgandet föreslås nu skola utvidgas till att gälla även

för fall, då ordinarie präst — med ledighet från egen tjänst — mottager

dylikt förordnande, liksom ock i fråga örn de i dessa hänseenden med

de ordinarie befattningshavarna jämställda kyrkoadjunkterna.

Enligt de nu gällande bestämmelserna äro avlöningsförmånerna för

extra ordinarie präst (pastoratsadjunkt), då denne på grund av förordnande

uppehåller ordinarie prästerlig tjänst, i huvudsak så bestämda,

att adjunkten under förordnandet äger uppbära, förutom visst adjunktsarvode

ur kyrkofonden samt bostad och vivre in natura eller gottgörelse

därför, tillika särskilt vikariearvode med belopp, som beräknas i enlighet

med de av Kungl. Majit därom meddelade föreskrifter. Är vikariatsförordnandet

meddelat i anledning av den ordinarie prästen beviljad

tjänstledighet, åligger det denne senare såväl att tillhandahålla adjunkten

de angivna naturaförmånerna eller lämna gottgörelse därför i penningar

som ock att gälda det bestämda vikariearvodet. Härigenom har viss

möjlighet beretts att jämväl tillgodose kravet på att det tjänstledighetsavdrag,

som den tjänstledige ordinarie prästen på grund av sin skyldighet

att i viss utsträckning bestrida vikariens avlönande skall hava att

vidkännas, må kunna skäligen avpassas allt efter de omständigheter,

som föranlett ledigheten, ledighetens varaktighet och andra härvid inverkande

förhållanden. Med den gällande ordningen är emellertid förbunden

den olägenheten, att för särskilda fall avpassade tjänstledighetsavdrag

icke kunna föreskrivas för ordinarie präster i annan form än

Bihang till riksdagens ''protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 21. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

6 Första lagutskottets utlåtande nr 31.

genom förhöjda vikariearvoden. I propositionen föreslås nu att i en ny

paragraf, betecknad 16 a §, i prästlönelagen skall stadgas, att under

tjänstledighet präst skall vara pliktig att för särskilda fall, utöver vad

han enligt lagen har att utgöra eller gälda för vikaries avlönande, å

honom tillkommande avlöningsförmåner vidkännas avdrag med belopp,

som för varje fall, jämlikt av Kungl. Majit härför bestämda grunder,

föreskrives. Härunder inbegripas även fall, då präst i enlighet med de

nya bestämmelserna i samband med läkarundersökning meddelas tjänstledighet.

Därest präst i anledning av läkarundersökning blivit avstängd

tills vidare från tjänstgöring, skall — enligt ett stadgande som upptagits

såsom ett andra stycke i den nya 16 a § — prästen vara skyldig avstå

avlöningsförmåner efter vad Kungl. Majit därom föreskriver.

I anslutning till de nya bestämmelserna i 16 b § om prästs skyldighet

att underkasta sig tjänstledighet i avvaktan å utgången av läkarundersökning

upptages vidare i sistnämnda paragraf stadgande att, därest läkarundersökningen

icke visar att prästen varit oförmögen att på tillfredsställande

sätt fullgöra sina tjänståligganden, prästen skall äga åtnjuta

ersättning för mistade avlöningsförmåner. Denna ersättning liksom kostnaden

för läkarundersökningen skall gäldas av kyrkofonden.

Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke

funnit anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 april 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson*, Gärde*, Karl

Johan Olsson, Emil Andersson, Verner Andersson och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Hedlund i Östersund, Lindmark,

Gezelius, Berg, Lindberg i Stockholm och Gustafsson i Lekåsa.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1939, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

891699

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående vissa ändringar i lagen den 9 december 1910 s. 6 i texten