Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden, dels ock i ämnet väckta motioner.

1939-04-18 · 5 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:22, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Förslå lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 18 april 1939 kl. 2 e. rn.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning med vissa bestämmelser angående

utrotande av berberis inom nationalparker och såsom

naturminnesmärken fridlysta områden, dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 10 mars 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 160, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

justitiedepartementsärenden föreslagit riksdagen att antaga följande vid

propositionen fogade förslag till

Förordning

med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom nationalparker

och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.

Härigenom förordnas som följer:

Utan hinder av vad som finnes stadgat angående nationalparker eller av

bestämmelser, som må hava meddelats vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke,

äger lagen den 26 maj 1933 om utrotande av berberis å

viss mark tillämpning å sådana skyddade områden.

Utrotning, som ankommer på annan än vetenskapsakademien, må dock

icke inom dylika områden verkställas, utan att anmälan örn sättet för arbetets

utförande skett hos akademien samt vid utrotningen iakttages vad akademien

därutinnan föreskrivit. Bryter någon mot vad sålunda är stadgat,

straffes med böter från och med tio till och med tvåhundra kronor, vilka

böter tillfalla kronan. Förseelse som nu sägs åtalas av allmän åklagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

I samband med denna proposition bar utskottet till behandling förehafl

två före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen nr 30 i första kammaren av herr Heiding

m. fl. samt nr 65 i andra kammaren av herrar Tornegård och Jonsson i

Skedsbygd. I motionerna, vilka äro likalydande, hemställes, att riksdagen

måtte besluta sådan ändring av lagarna den 25 juni 1909 angående nationalparker

och angående naturminnesmärkens fredande, att lagen den 26 maj

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 22. 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

1933 om utrotande av berberis å viss mark må äga tillämpning på nationalparker

och såsom naturminnesmärken fredade områden.

I fråga örn de skäl som ligga till grund för det genom propositionen framlagda

författningsförslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till propositionen. Beträffande motiveringen till

motionärernas hemställan hänvisas till motionerna.

Gällande lagbestämmelser örn utrotande av berberis innefattas i lagen

den 26 maj 1933 om utrotande av berberis å viss mark. Enligt 1 § i denna

lag äger Konungen, där förhållandena inom något hushållningssällskaps

område det påkalla, på framställning av hushållningssällskapet och vederbörande

landsting förordna, att vanlig berberis (Berberis vulgaris), däri inbegripet

dess varieteter, samt andra arter av för svartrost (Puccinia gränums)

mottaglig berberis skola utrotas inom hushållningssällskapets verksamhetsområde.

Skyldighet att ombesörja utrotningen åligger jordägare eller

vissa nyttjanderättshavare.

I samma paragraf stadgas, att förordnande örn utrotning ej må omfatta

berberis i botaniska trädgårdar som äro förbundna med högre undervisningsanstalter.

Därutöver innehåller berberislagen icke någon bestämmelse

som begränsar dess tillämplighetsområde. På grund av stadganden i lagen

den 25 juni 1909 angående nationalparker samt på grund av fridlysningsbestämmelser,

som utfärdats med stöd av lagen samma dag angående naturminnesmärkens

fredande, har emellertid osäkerhet uppkommit rörande berberislagens

tillämplighet å nationalparker och såsom naturminnesmärken

fridlysta områden.

Rörande 1909 års naturskyddslagstiftning må här anmärkas följande.

I lagen angående nationalparker stadgas, att om kronan tillhörigt område

blivit avsatt till nationalpark, skall därinom nied vissa undantag vara

förbjudet att fälla eller skada växande träd eller borttaga växter eller växtdelar

av annan beskaffenhet än bär som användas till omedelbar förtäring.

Från vad sålunda är stadgat äger Kungl. Majit med avseende å varje nationalpark

i särskilt reglemente föreskriva de undantag, som må finnas nödiga

för bland annat parkens skyddande mot fara samt för annat ändamål som

är förenligt med det med nationalparken avsedda syftet. Genom reglemente

den 22 december 1911 ha föreskrifter meddelats rörande nationalparkernas

förvaltning. Dessa parker skola stå under vetenskapsakademiens vård

och av akademien förvaltas enligt sådana grunder, att syftet med områdenas

avsättande i möjligaste mån främjas.

Enligt lagen angående naturminnesmärkens fredande må område eller till

fastighet hörande naturföremål, som är av särskilt intresse för kännedomen

örn landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest synes

böra skyddas för framtiden, fridlysas såsom naturminnesmärke. Beslutanderätten

tillkommer länsstyrelsen i det län, där det avsedda området eller

föremålet finnes. Ansökning örn fridlysning må icke bifallas, därest den ej

gjorts av vetenskapsakademien eller blivit av akademien tillstyrkt. Bifalles

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22. •''

ansökning beträffande visst område, skall länsstyrelsen förklara detta för

fridlyst naturminnesmärke samt tillika meddela de bestämmelser som ina

finnas nödiga för naturminnesmärkets fredande. Länsstyrelserna ha i åtskilliga

fall vid fridlysning av områden meddelat förbud mot att borttaga

växter. Enligt § 7 i de av Kungl. Maj:t den 15 april 1904 fastställda grundstadgarna

för vetenskapsakademien äro fridlysta naturminnesmärken ställda

under akademiens inseende och vård.

I skrivelse den 9 september 1933 till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

hemställde vetenskapsakademiens naturskyddskommitté örn

direktiv rörande berberislagens tillämpning på nationalparker och fridlysta

naturskyddsområden. Sedan i anledning av denna framställning utlåtanden

infordrats från statens växtskyddsanstalt och lantbruksakademien, förklarade

Kungl. Majit i brev till vetenskapsakademien den 15 juni 1934, att meddelade

förordnanden angående utrotande av berberis icke skulle hava tilllämpning

å nationalparker.

Under åren 1935 och 1936 inkommo till Kungl. Majit från Örebro läns

hushållningssällskaps förvaltningsutskott, länsstyrelsen i Kalmar län samt

Stockholms läns och stads hushållningssällskaps förvaltningsutskott framställningar

rörande berberislagens tillämplighet a skyddade områden av nu

ifrågavarande slag.

Över framställningarna avgåvo vetenskapsakademien, statens växtskyddsanstalt

och lantbruksakademien infordrade utlåtanden. Växtskyddsanstalten

anförde därvid bland annat, att det ur jordbrukets synpunkt vore synnerligen

farligt, att berberisbusken bereddes fristad och därmed utvecklingsmöjligheter

inom nationalparker eller andra naturskyddsområden, alldenstund

genom buskens spridning därifrån det arbete och de kostnader,

som nedlagts och alltjämt nedlades på buskens och därmed den för vårt

jordbruk betydelsefulla svartrostens utrotande, i hög grad äventyrades. Växtskyddsanstalten

hemställde, att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för sådan

ändring av lagarna angående nationalparker och naturminnesmärkens

fredande, att berberislagen bleve tillämplig å nationalparker och fridlysta

områden. — Lantbruksakademien anförde i sitt utlåtande, att den i likhet

med växtskyddsanstalten funne lagändring önskvärd. Emellertid ansåg

lantbruksakademien det vara ett oeftergivligt villkor, att åt vetenskapsakademien

bereddes rätt till bestämmande av sättet för och möjligheter till effektiv

kontroll över eventuell berberisutrotning inom här avhandlade områden.

Vid lantbruksakademiens yttrande var fogat ett »utkast till lag örn undantag

i visst hänseende från gällande bestämmelser angående nationalparker och

naturminnesmärken».

I propositionen anför föredragande departementschefen efter att hava redogjort

för de inkomna framställningarna och däröver avgivna yttranden:

»Av den lämnade redogörelsen torde framgå, att det för jordbruket inom

vissa delar av landet är angeläget, att åtgärder vidtagas för utrotande av

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

berberis inom nationalparker och andra naturskyddsområden. Att så hittills

icke skett, torde i väsentlig mån vara att tillskriva det förhållandet, att på

grund av gällande föreskrifter angående sådana skyddade områden osäkerhet

varit rådande beträffande berberislagens räckvidd.

Såsom växtskyddsanstalten och lantbruksakademien framhållit tala otvivelaktigt

starka skäl för att berberislagen bör vara tillämplig å områden av

ifrågavarande slag. Emellertid måste tillses, att utrotning av berberis i dylika

fall sker på ett sätt, som icke äventyrar de naturskyddsintressen, vilka

statsmakterna velat tillvarataga genom 1909 års lagar angående nationalparker

och naturminnesmärkens fredande. Det synes med hänsyn härtill

böra överlämnas åt vetenskapsakademien att bestämma de metoder, som må

användas vid utrotningsarbetet.

Stadganden av angivet innehåll torde såsom lantbruksakademien förordat

lämpligen böra upptagas i en särskild författning. I denna bör sålunda angivas,

att 1933 års lag om utrotande av berberis å viss mark skall utan hinder

av vad som finnes stadgat angående nationalparker eller av bestämmelser,

som må ha meddelats vid områdes fridlysande såsom naturminnesmärke,

äga tillämpning å dylika skyddade områden. Vidare bör stadgas,

att utrotningsarbete, som enligt berberislagen ankommer å annan än vetenskapsakademien,

icke må verkställas, utan att anmälan om sättet för arbetets

utförande skett hos akademien samt vid utrotningen iakttages vad akademien

därutinnan föreskrivit. Det torde kunna förutsättas, att vetenskapsakademien

före meddelandet av dylika föreskrifter samråder med växtskyddsanstalten

och därigenom drager nytta av dennas sakkunskap. Det måste vidare

anses självfallet, att akademien utan onödigt dröjsmål skall lämna den

utrotningsskyldige besked, även om några särskilda föreskrifter icke behöva

meddelas.

För uraktlåtenhet att verkställa utrotning finnes straff stadgat i berberislagen.

Särskild straffbestämmelse torde emellertid vara erforderlig för det

fall, att utrotningsåtgärd vidtages utan att anmälan skett eller i strid mot akademiens

föreskrifter. Straffet för sådan ordningsförseelse synes böra bestämmas

till böter från och med tio till och med tvåhundra kronor. Bedrives utrotningsarbetet

på olämpligt sätt och skadas eller förstöres därigenom annan

växtlighet, kunna straffbestämmelserna i lagarna angående nationalparker

och naturminnesmärkens fredande bliva tillämpliga.

Inom justitiedepartementet har i enlighet härmed utarbetats förslag till

förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom

nationalparker och såsom naturminnesmärken fridlysta områden.

Det synes icke behövligt att verkställa någon jämkning av vare sig 1933

års lag om utrotande av berberis å viss mark eller 1909 års lagar angående

nationalparker och naturminnesmärkens fredande.

Några beräkningar rörande kostnaderna för utrotande av berberis å de

områden, som här äro i fråga, ha icke kunnat verkställas. Kostnaderna bliva

givetvis beroende av bland annat de metoder, som användas vid utrotningsarbetet.

Något särskilt anslag för ändamålet torde för närvarande icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 22.

5

vara erforderligt. Det synes nämligen möjligt att inom ramen för tillgängliga

anslag i erforderlig omfattning understödja den verksamhet, som kan

påkallas av Kungl. Maj:ts förordnanden om utrotande av berberis.»

Utskottet har vid sin granskning av det genom propositionen framlagda

författningsförslaget icke funnit anledning till erinran mot detsamma. Genom

förslagets antagande torde det syfte, som legat till grund för motionerna,

bliva tillgodosett. På grund härav får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition, nr 160, måtte av riksdagen

bifallas; samt

B) att de i ämnet väckta motionerna, nr 1:30 och 11:65,

måtte anses besvarade genom utskottets hemställan under A.

Stockholm den 18 april 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Eskhult, Ewerlöf, Karl

Johan Olsson, Verner Andersson, Brandt och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Lindmark, Olsson i Mellerud,

Gezelius, Lindberg i Stockholm, Lindahl* och Gustafsson i Lekåsa.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 7 avd.

Nr 22.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser angående utrotande av berberis inom national a1 i texten