Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare, och därefter inteckna samma rätt.

1939-04-25 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:23, Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare, och därefter inteckna samma rätt.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående införande av

möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare,

och därefter inteckna samma rätt.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 334,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Holmbäck hemställt, att

riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av frågan

om införande av möjlighet att inskriva gruvrätt i ett protokoll, fört av inskrivningsdomare,

och därefter inteckna samma rätt.

I fråga örn de skäl som föranlett motionärens hemställan får utskottet, i

den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Den nya, den 3 juni 1938 utfärdade gruvlagen, vilken träder i kraft den

1 januari 1940, innehåller bl. a. följande bestämmelser.

Envar kan genom inmutning erhålla rätt att undersöka och bearbeta vissa

inineralfyndigheter å egen eller annans grund. Den som vill erhålla dylik

rätt till mineralfyndighet (inmutningsrätt) har att göra skriftlig ansökan

därom hos bergmästaren. Bifalles ansökningen, utfärdas en s. k. mutsedel,

och sökanden äger därefter inom det område som i mutsedeln anvisas (inmutat

område) anställa undersökningsarbete å inmutningsbara mineral. Under

vissa förutsättningar, bestående däri att undersökningsarbete av visst

slag skall ha utförts, äger inmutaren, efter särskild ansökan hos bergmästaren,

få sig anvisat visst arbetsområde (utmål) samt inom detta bryta och

tillgodogöra sig inmutningsbara mineral (1 och 2 §§ gruvlagen). Det undersökningsarbete

som erfordras för erhållande av utmål skall vara utfört inom

tre år från dagen för mutsedelns utfärdande. I vissa fall kan denna tid

förlängas (19 §). Ansökan örn utmål skall göras skriftligen och hava inkommit

till bergmästaren före utgången av undersökningstiden. Försummar

inmutaren att inom den i lagen föreskrivna undersökningstiden göra ansökan

om utmål, förlorar han inmutningsrätten (20 §). Sedan utmål vid en särskild

förrättning blivit anvisat, äger den eller de som hava del i fyndigheten

(gruvinnehavaren) rätt att bryta och tillgodogöra sig alla inom utmålet

befintliga inmutningsbara mineral (51 §). Det åligger gruvinnehavaren att

från och med året efter det varunder utmålsförrättningen avslutats utgiva

en årlig försvarsavgift. Denna avgift skall förskottsvis för varje år senast

den 31 december föregående år inbetalas till bergmästaren. Försummar gruv
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 23.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

innehavaren alt inom denna tid erlägga försvarsavgiften, skall han senast

den 31 mars påföljande år till bergmästaren inbetala dubbel avgift, vid äventyr

örn det försummas att rätten till gruvan förverkas. Det åligger bergmästaren

att senast den 15 januari i rekommenderat brev översända påminnelse

örn avgiftens erläggande med angivande av nyssnämnda äventyr. Då

rätt till gruva förverkats, förlorar gruvinnehavaren all rätt till de inom utmålet

befintliga icke uppfordrade inmutningsbara mineralen, till de för gruvans

styrka och bestånd verkställda byggnaderna samt till den mark som

inom eller utom utmålet blivit upplåten till gruvdriften. Andra för gruvdriften

gjorda anläggningar än de nyssnämnda ävensom ur gruvan uppfordrade

inmutningsbara mineral må under högst två år efter förverkandet

kvarligga för gruvinnehavarens räkning; till det som icke inom nämnda

tid borttagits förlorar gruvinnehavaren all rätt. Efter förverkandet är jordägaren

berättigad att utan lösen förfoga över den mark som varit upplåten

för gruvdriften. Annan förverkad egendom tillfaller kronan; dock skola de

för gruvans styrka och bestånd verkställda byggnader övergå till den som

i laga ordning förvärvar rätt till gruvans bearbetande. (55—57 §§.)

Angående gruvregister stadgas i gruvlagen (78 §), att bergmästaren skall

föra ett gruvregister dels över inmutade områden och dels över utmål. I detta

register skall anteckning göras då rätt till gruva eller andel däri övergått

å ny innehavare. Vidare skall anteckning göras örn alla sådana av bergmästare,

domstol eller annan myndighet meddelade beslut eller vidtagna

åtgärder, som röra det inmutade området eller utmålet, ävensom beträffande

andra omständigheter som äro av betydelse för bedömande av rätten till

gruvan. När domstol eller annan myndighet meddelat beslut varom anteckning

bör ske i gruvregister, skall underrättelse om beslutet så snart ske kan

tillsändas bergmästaren.

Avtal varigenom rätt till gruva eller andel däri överlåtes skall upprättas

skriftligen. I avhandlingen skola upptagas samtliga villkor som betingas.

Ändring eller tillägg som ej avfattas skriftligen är utan verkan, överlåtelse

av rätt till gruva är ej gällande mot överlåtarens borgenärer, förrän anmälan

om överlåtelsen blivit gjord hos bergmästaren.

Enligt lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva

fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag gäller följande. Utländsk

medborgare må ej utan Konungens för särskilt fall givna tillstånd

här i riket förvärva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka gruvdrift,

ej heller i något fall härstädes inmuta mineralfyndighet. Vad sålunda

är stadgat örn utländsk medborgare skall ock tillämpas beträffande utländska

bolag, föreningar, andra samfälligheter och stiftelser (1 §). Svenskt handelsbolag,

vari finnes utländsk bolagsman, svenskt aktiebolag vars aktiebrev

må ställas till innehavaren eller svensk ekonomisk förening må icke

här i riket inmuta mineralfyndighet, förvärva eller bearbeta inmutad mine
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

3

ralfyndighet eller idka gruvdrift, utan att Konungen för särskilt fall givit

bolaget eller föreningen tillstånd därtill. Detsamma gäller örn svenskt aktiebolag

vars aktiebrev skola vara ställda till viss man, örn icke i bolagsordningen

intagits förbehåll av visst angivet innehåll (2 §). Vad i 1 och 2 §§

är stadgat utgör dock ej hinder att medelst inrop å exekutiv auktion förvärva

inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet (6 §). Har någon enligt

vad i 6 § sägs förvärvat inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet, skall

han i regel avyttra denna inom ett år efter det den exekutiva auktionen vunnit

laga kraft (10 §). Företager någon å inmutad mineralfyndighet eller gruvlägenhet,

för vars förvärvande eller bearbetande Konungens tillstånd erfordras,

utan sådant tillstånd undersöknings- eller gruvarbete, är detta arbete

utan verkan till bevarande av rätt till fyndigheten eller gruvlägenheten (11 §).

Rätt till gruva är enligt svensk rätt att anse såsom lös egendom. Det till

gruvan hörande inmutade området eller utmålet tillhör, även om lösen för

detsamma erlagts till jordägaren, fortfarande den fastighet varå gruvan upptagits.

Gruvinnehavaren tillhöriga å utmålet uppförda byggnader eller andra

anläggningar som äro avsedda för gruvdriften äro, jämlikt bestämmelserna

i 4 § i lagen angående vad till fast egendom är att hänföra, ej att räkna till

den fasta egendomen. Detta gäller även örn dessa anläggningar tillhöra

ägaren av den jord varå gruvan är belägen. Av dessa regler följer att gruvinnehavare

icke kan komma i åtnjutande av de med fastighetskrediten förenade

förmånerna. Däremot kan rätten till gruva användas såsom säkerhet

för fordran i den formen att förlagsinteckning meddelas. I kungl, förordningen

den 13 april 1883 angående förlagsinteckning stadgas sålunda numera,

att då någon som driver industriell rörelse, för vilken i regel användes

drivkraft örn minst fem effektiva hästkrafter eller ock minst tio arbetare,

utfäster att hans för rörelsen avsedda lösa inventarier och råvaror samt i

rörelsen frambragta alster skola utgöra säkerhet för fordran, må förlagsinteckning

beviljas i denna egendom. Under begreppet industriell rörelse innefattas

idkande av bergsbruk eller gruvdrift. Under förlagsegendomen inbegripes

vid gruvdrift jämväl gruva.

Till skillnad från inteckning i fast egendom medför förlagsinteckning

ej panträtt i den intecknade egendomen utan endast en förmånsrätt till betalning

ur den intecknade egendomen vid konkurs (17 kap. 7 § handelsbalken).

Därest den intecknade egendomen utmätes för annans fordran, är

däremot innehavaren av förlagsinteckningen icke berättigad till betalning ur

(gendomen framför utmätningssökanden. För att kunna göra sin rätt gällande

i samband med utmätningen skall emellertid innehavare av förlagsinteckning

av utmätningsmannen underrättas örn utmätningen (72 § utsökningslagen.

Jfr 4 och 24 §§ konkurslagen.) Då förlagsegcndom försäljcs,

(iger innehavare av förlagsinteckning förmånsrätt i köpeskillingen, sä länge

den utestår ogulden.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

Redan vid tillkomsten av 1883 års förordning angående förlagsinteckning

var frågan om gruvas utnyttjande såsom säkerhet för fordran föremål för

behandling. Då gällde en förordning av år 1748 örn förlag vid bergs- och

brukshantering. Däri meddelades särskilda föreskrifter rörande förlag som

bergsmännen i järnbergslagerna behöva taga till deras bergsbruk, antingen

på tack- eller stångjärn (2 §), förlag till järn- och mässingsbruk samt kopparhamrar

(14 §), kopparförlag vid stora och nya Kopparberget (18 §) samt

förlag till alla andra gruvor av ädlare metaller samt mineralier och därpå

byggda verk (17 §). I fråga om kopparförlag stadgades, att om förlagstagaren

hade andra borgenärer skulle förläggaren alltid äga företräde till

bans koppar, nasgods, trotssten, malm, kol och ved som av bruket härrör

så ock till hans hytte- och gruvedel. Den som lämnat förlag till sådana

gruvor och verk som nämnas i 17 § skulle äga förmånsrätt till betalning uti

själva gruvan med dess åbyggnad och effekter. Vid förlag till övriga slags

rörelser talas däremot icke örn att gruva skulle utgöra säkerhet för förlaget

utan endast om företräde till förlagstagarens tillverkning, såväl som

rede, dragare och körredskap (2 §), resp. brukets inventarier och effekter

(14 §).

I det kommittéförslag som ligger till grund för 1883 års förordning saknades

stadgande om förmånsrätt i gruva. I motiven anfördes, att ägare till

gruvor av vissa ädlare metaller visserligen enligt 1748 års förordning kunde

förskriva själva gruvan med dess åbyggnader, men då förlag hade till ändamål

att befrämja den industriella rörelsens drift och dess förbättring och

ingalunda borde användas för förvärvande av den egendom där rörelsen

bomme att drivas, syntes en förlagsgivare icke böra erhålla förmånsrätt i

denna egendom. Kommittén ansåg fördenskull att ifrågavarande endast för

vissa gruvor gällande stadgande icke borde bibehållas. Den proposition i

ämnet som framlades vid 1882 års riksdag tillerkände icke den som lämnat

förlagslån till idkande av gruvdrift någon förmånsrätt i själva gruvan. Lagutskottet

vid 1882 års riksdag ansåg det kunna ifrågasättas, huruvida icke

enligt 17 § i 1748 års förordning varje slag av gruva kunde vara föremål

för förlagsinteckning. Vidare syntes vid inteckning för förlagslån för gruvdrift

själva gruvan vara det yppersta föremålet för förmånsrätten.

Sedan frågan om ny lagstiftning rörande förlagsinteckning fallit vid 1882

års riksdag, avläts ny proposition i ämnet till 1883 års riksdag. I överensstämmelse

med den ståndpunkt första kammaren intagit år 1882 innehöll

den nya propositionen bestämmelse att även själva gruvan, dock ej järngruva,

skulle utgöra säkerhet för förlagslån. Till stöd härför åberopades

att meningen var att såvitt möjligt bibehålla förlagsinteckningsrätten i dess

förutvarande utsträckning, att det kunde sättas i fråga huruvida icke äldre

författningar medgåve förmånsrätt i själva gruvan, att inteckning på grund

av dessa författningar faktiskt blivit meddelad i stenkolsgruvor samt att

man från den då gällande lagstiftningen kunde hämta stöd för den meningen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

alt järngruvor varit från förmånsrätt uteslutna liksom ock diskussionen i

första kammaren ådagalagt att en sådan rätt icke av gruvägarna eftersträvades.

I första kammaren hade år 1882 åberopats att de bolag — solidariska

bolag eller aktiebolag — som ägde de bruk varunder de flesta järngruvor i

landet hörde ej hade synnerligt behov av att upptaga förlagslån för gruvdriften,

då densamma bekostades medelst årliga tillskott. Dessutom skulle

såväl aktierna som de s. k. lottbreven i de solidariska bolagen förlora den

huvudsakligaste delen av sitt belåningsvärde, om förlagsinteckning medgåves

i själva järngruvan. Enligt den lydelse 17 kap. 7 § handelsbaden

erhöll 1883 skulle förlagsinteckning vid förlag till bearbetande av andra

gruvor än järngruvor medföra förmånsrätt bl. a. i själva gruvan.

I en vid 1904 års riksdag väckt motion föreslogs sådan ändring i 17 kap.

7 § handelsbaden att förmånsrätt vid förlag till gruvdrift skulle finnas i

själva gruvan jämväl då fråga var om järngruvor. I motionen anfördes att

alla mera värdefulla järngruvor tidigare ägts av järnverken men att förhållandena

i det hänseendet ändrats. På många håll hade uppstått fullt självständig

gruvdrift utan förening med bruksrörelse. Den antydda lagändringen

skulle särskilt bliva till fördel för mindre bemedlade inmutare och jordägare,

som oftast bliva tvungna, i saknad av nödigt driftkapital, att för en ringa penning

avyttra sin inmutarrätt eller sin jordägarandel i nyupptäckta men

kanske värdefulla malmfyndigheter. I anledning av motionen hemställde

lagutskottet (1904 nr 17) att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

att Kungl. Majit måtte taga under övervägande, huruvida förlagsinteckning

för gruvdrift kunde, vad järngruvor angick, medgivas jämväl i

själva gruvan. Utskottet erinrade om att järngruvdriften i mycket stor utsträckning

idkades såsom självständig industriell verksamhet, vilken liksom

varje annan dylik måste antagas hava bestämd fördel av att få sina kreditmöjligheter

utvecklade. Faran för att kreditens underlättande för järngruvindustrien

skulle komma att medföra att landets järnmalmstillgångar hastigare

än eljest uttömdes, ansåg utskottet böra mötas genom åtgärder på helt andra

områden. Utskottet uttalade vidare, att en vidgning av förlagsinteckningsinstitutets

tillämpning på järngruvor ej kunde antagas medföra någon ökad

risk att utlänningar skulle komma i besittning av delar av landets territorium.

I anslutning härtill erinrade utskottet örn de då gällande inskränkningarna

i rätten att förvärva gruva samt örn det förhållandet att förlagsinteckning

icke medförde panträtt utan endast förmånsrätt. Utskottets hemställan

bifölls av riksdagen.

Riksdagens framställning remitterades av Kungl. Majit till kommerskollegium

för avgivande av utlåtande. Fullmäktige i järnkontoret, vilka hördes

av kommerskollegium, tillstyrkte den ifrågasatta lagändringen, varvid de

anförde att det för järnbruken skulle vara till fördel att vid anordnande av

gruvdriften efter moderna principer, vilket ofta kräver dyrbara maskiner,

kunna lämna en även i själva gruvan gällande förlagsinteckning såsom säker
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

het för erforderliga penningförsträckningar. Även kommerskollegium tillstyrkte

lagändringen under åberopande av att de skäl som föranlett järngruvornas

undantagande från förlagsinteckning förlorat sin giltighet. Handlingarna

i ärendet överlämnades år 1920 till gruvlagstiftningssakkunniga.

Genom ändring i förlagsinteckningsförordningen år 1932 borttogs skillnaden

mellan järngruvor och andra gruvor, och numera är förlagsinteckning

medgiven beträffande gruvor av alla slag, såvida de uppfylla de i förordningen

upptagna bestämmelserna. Inteckningen medför, såsom förut

nämnts, säkerhet jämväl i själva gruvan.

4 kap. i 1907 års lag örn nyttjanderätt till fast egendom innehåller regler

om nyttjanderätter av särskilt slag. Till tomt som äges av kronan, kommun

eller municipalsamhälle och är belägen å område som blivit planlagt för

bebyggande kan upplåtas s. k. tomträtt för en tid av 26—100 år. Till säkerhet

för beståndet av upplåten tomträtt kan tomträtten inskrivas i ett av

inskrivningsdomaren fört tomträttsprotokoll. Sedan sådan inskrivning meddelats,

skall byggnad, stängsel eller annan för stadigvarande bruk avsedd

anläggning som finns på tomten såsom tillbehör hänföras till tomträtten.

Inskriven tomträtt kan intecknas för fordran, vilket för fordringshavaren

medför panträtt i tomträtten med vad därtill hör. Vad i utsökningslagen,

lagsökningslagen och konkurslagen är stadgat örn fast egendom och inteckning

däri skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn tomträtt och

inteckning däri. Det huvudsakliga syftet med tomträttsupplåtelse är att bereda

enskilda tillfälle att på fördelaktiga villkor och under betryggande

former komma i besittning av mark för uppförande av eget hem. Upplåtelse

av tomträtt skall ske genom skriftligt avtal. Innehållet i dylikt avtal har icke

i lag reglerats i annan mån än i fråga örn tiden. Hinder möter således icke

att avtalet kan innehålla bestämmelser att tomträtten skall anses förverkad

om tomträttshavaren åsidosätter sina förpliktelser eller att å tomten uppförda

byggnader vid avtalets upphörande skola tillfalla upplåtaren utan

ersättning. Därest lösen skall utgå äger inteckningshavare viss rätt till beloppet.

Vattenfall som äges av kronan må för viss tid upplåtas under vattenfallsrätt.

Därvid kan även upplåtas utmål av kronan tillhörig mark. Liksom

tomträtt kan vattenfallsrätt inskrivas i tomträttsprotokollet och därefter

intecknas. Syftet med upplåtelse av vattenfallsrätt torde hava varit att tillföra

industrien kraft från kronans vattenfall under former som medgåve att

nyttjanderättshavaren kunde använda vattenkraftsanläggningen såsom underlag

för en verklig realkredit.

Vid högsta domstolens granskning år 1881 av förslag till gruvstadga anfördes,

att gruvor därigenom att de i rättsligt hänseende kommit att betraktas

såsom lösören till stor olägenhet för gruvägarna blivit uteslutna från

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

7

det skydd lagfarten medförde samt ej heller kunde bliva delaktiga av fastighetskreditens

förmåner. I en promemoria av nuvarande hovrättspresidenten

Bendz, vilken promemoria fogats vid det betänkande med förslag till

gruvlag som avgivits av 1920 års gruvlagstiftningssakkunniga (stat. off. utr.

1924: 16), framhålles att flera skäl tala mot en förändring i lagstiftningen

därhän, att gruvegendom hänföres till fast egendom, men att det därför

icke torde vara uteslutet att genom ändringar i lagstiftningen förbättra den

säkerhet som gruvegendomen vid belåning kan erbjuda. Man kunde efter

mönster av tomträtt och vattenfallsrätt införa ett nytt rättsinstitut: inskriven

gruvrätt, som sedan kunde bliva föremål för inteckning av fordran. Under

den inskrivna gruvrätten borde inbegripas rätten till själva fyndigheten,

gruvägarens rätt till mark som inlösts för gruvdriften, byggnader och fasta

anläggningar för gruvdriften samt möjligen även driftsinventarier, förråd

för gruvdrift och de i gruvdriften utvunna produkterna.

I augusti 1927 avgav socialiseringsnämnden till Konungen yttrande angående

allmänna principer för en ny gruvlagstiftning. Vid yttrandet var

fogad en av två av nämndens ledamöter avgiven gemensam reservation beträffande

vissa delar av nämndens yttrande. I denna reservation anfördes

bl. a.:

För tillkomst och utveckling av en sund gruvindustri med därå baserad

förädlingsverksamhet erfordras av självklara skäl, att rätten till gruvtillgångarna

är på betryggande sätt säkerställd. Såsom positivt önskemål för

blivande gruvlagstiftning vilja vi uttala, att rätt till gruva bör givas så långt

som möjligt samma karaktär som rätt till annan egendom. I samband med

frågan örn rättssäkerheten vilja vi erinra örn behovet av lagbestämmelser,

som möjliggöra intecknings beviljande dels i gruva, och detta oberoende av

om denna håller järnmalm eller fyndighet av annat slag, och dels i för

gruvrörelsen upplåten mark med därå uppförda anläggningar. Endast genom

att rätten till gruva och till den mark, varå gruvanläggningarna uppföras,

blir säkerställd och genom att inteckningsinstitutet utvidgas på föreslaget

sätt, bliva gruvföretag kreditvärdiga i samma mening som företag

inom andra industribranscher, vilket påtagligen är för gruvnäringens kapitalanskaffning

och utveckling av stor betydelse. Rätt till gruva bör givas

så långt som möjligt samma karaktär som rätt till annan egendom. Rätt till

inteckning i gruvegendom bör vidgas.

I propositionen nr 40 till 1938 års riksdag med förslag till gruvlag m. m.

anfördes bl. a. (s. 116):

»I samband med frågan om gruvrättens säkerställande ha jämväl framställts

vissa önskemål örn underlättande av gruvnäringens kreditmöjligheter.

Dessa önskemål sammanhänga i viss mån därmed, att enligt förlagsinteckningsförordningen,

sådan denna författning tidigare varit utformad, järngruva,

i motsats till annan gruva, icke kunnat utgöra föremål för förlagsinteckning.

Genom den revision av förlagsinteckningsförordningen, som genomförts

år 1932, har emellertid även järngruva inbegripits i sådan egendom

som kan förlagsintecknas. Härigenom lia sålunda nyss angivna önskemål

i ej oväsentlig utsträckning redan vunnit beaktande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

Emellertid torde fa medgivas att förlagsinteckning knappast erbjuder den

säkerhet, som ur synpunkten av en mera omfattande kreditgivning kunde

förefalla önskvärd. Förlagsinteckningen medför ej någon panträtt utan endast

viss förmånsrätt i den intecknade egendomen. Den är vid sådant förhållande

ej på långt när likvärdig med fastighetsinteckningen eller tomträttsinteckningen.

Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas, huruvida icke

gruvnäringens behov av realkredit boede tillgodoses i annan ordning än

genom förlagsinteckning. Vissa uppslag härtill ha diskuterats i den promemoria

angående hithörande spörsmål, som finnes fogad vid det av gruvlagstiftningssakkunniga

avgivna betänkandet. Efter att bland annat ha avvisat

tanken att gruvegendom skulle förklaras vara fast egendom och .sålunda

kunna bliva föremal för faslighetsinteckning, synes promemorians

författare närmast förorda införandet av ett nytt'' rättsinstitut, inskriven

gruvrätt, som i likhet med inskriven tomträtt skulle kunna särskilt intecknas.

Den utväg som sålunda anvisats lärer i och för sig vara förtjänt av att

närmare prövas. Tydligt är emellertid att en sådan reform förutsätter en

ganska omfattande lagstiftning, en reglering som lämpligen torde böra upptagas

i en fristående författning. Då någon utredning av beskaffenhet att

kunna läggas till grund för utarbetandet av dylika lagbestämmelser ej hittills

blivit förebragt, torde det kunna befaras att frågans upptagande i förevarande

sammanhang komme att väsentligen fördröja genomförandet av den

nya gruvlagstiftningen. Detta synes opåkallat såväl med hänsyn till frågans

fristående karaktär, som ock i betraktande därav att viss erfarenhet om

den nya gruvlagstiftningens verkningar kan vara av betydelse för frågans

lösning. En särskild anledning att tills vidare låta frågan anstå är att lagbestämmelserna

rörande inteckning i fast egendom — vilka i viss utsträckning

torde bliva förebildliga jämväl för det eventuellt tillskapade institutet

inteckning i inskriven gruvrätt — kunna antagas undergå väsentliga förändringar

såsom en följd av den igångsatta utredningen rörande revision av

jordabalken.»

I förevarande motion framhålles, att värdet av en förlagsinteckning såsom

underlag för kredit åt ett gruvföretag är jämförelsevis ringa, varefter det

anföres:

Man borde stödja gruvindustriens kapitalbehov genom att skapa en annan

inteckningstyp med sakrättslig verkan — ett problem, som ligger på sidan

om den lagstiftning på gruvrättens område, vilken resulterat i gruvlagen den

3 juni 1938, och i följd därav icke under detta arbete var under ingående

debatt.

En inteckningstyp med sakrättslig verkan kan tänkas vare sig gruva göres

till fast egendom eller förblir lös egendom. Att förvandla gruva till fast egendom

skulle stå i överensstämmelse med äldre svensk rättsuppfattning, och

med att, enligt 5 § lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är

att hänföra, vissa nvttjanderätter äro fast egendom. Olägenheterna av att förvandla

gruva till fast egendom torde emellertid vara påtagliga; bl. a. ur fastighetsredovisningens

synpunkt bör man tvärtom sträva efter att blott äganderätt

till jord och vad därmed äger samband blir fast egendom. Det riktiga

synes därför vara att gruva förblir lös egendom. I så fall bör man åstadkomma

liknande regler som nu gälla beträffande tomträtt och vattenfallsrätt,

vilka kunna intecknas, ehuru de äro lös egendom. Möjlighet bör alltså

beredas att inskriva gruvrätten i ett protokoll, fört av inskrivningsdomaren.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

9

Inskriven gruvrätt bör kunna intecknas på samma sätt som inskriven tomträtt

och inskriven vattenfallsrätt. Noggranna regler böra givas om vilken

egendom panträtten skall omfatta. Detta torde nödvändiggöra analoga stadganden

till § 3 lagen om vad till fast egendom är att hänföra, med paragrafens

föreskrifter örn vad som hör till fabrik eller annan för industriell

verksamhet inrättad byggnad.

För ett införande av inskrivning av gruvrätt erbjuder 1938 års gruvlag

ett bättre underlag än 1884 års gruvstadga. Med den nya lagstiftningen måste

de fall, då gruva förverkats, bliva vida färre än förr: förverkande sker enligt

1938 års lag blott, om gruvägaren försummar att erlägga en mycket ringa

avgift och först sedan gruvägaren i rekommenderat brev påmints om avgiften.

Härigenom har gruvrätten vunnit i fasthet. Hinder torde icke finnas

att giva regler om att även inteckningshavare skola underrättas örn att gruvan

hotas av att bliva sönad, för att de skola bliva i tillfälle att inbetala

avgiften. Dylika regler skulle innebära fullständig trygghet för inteckningshavarna

mot att en värdefull gruva ginge förlorad genom förverkande.

Sedan utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt

yttrande över motionen från kommerskollegium, har sådant yttrande inkommit

(se Bilaga A). Därjämte har kollegium överlämnat inkomna yttranden

i ärendet från Brukssocietetens fullmäktige i Jernkontoret, Svenska

bankföreningen och bergmästarämbetena (se Bilaga B—G). Kommerskollegium

har vidare till utskottet överlämnat avskrift av en av kollegium till

Konungen överlämnad, den 29 december 1938 dagtecknad utredning med

förslag till åtgärder i anledning av 1938 års gruvlag. I denna utredning anföres

bl. a.: Vid utmålsläggningen erhåller bergmästaren kännedom om vem

eller vilka jorden inom utmålet tillhör. Begäres ej senare förändring av utmålet

eller området i dagen eller — så länge gruvstadgan gäller — viloståndsförlängning,

erhåller bergmästaren ej å tjänstens vägnar någon kännedom

örn eventuellt ändrade förhållanden i avseende å äganderätten till

marken. Emellertid synas bestämmelser böra utfärdas i administrativ ordning

för att bergmästaren alltid må äga så tillförlitlig kännedom som möjligt

örn dessa äganderättsförhållanden och alltså bliva i tillfälle att utan

den omgång, som en utredning av varje särskilt fall skulle medföra, vidtaga

åtgärder för fördelning av försvarsavgifterna på jordägarna. Detta torde

ej kunna ernås på annat sätt än att dels bergmästarna lämna vederbörande

inskrivningsdomare uppgift å de fastigheter, å vilkas mark utmål ligga och

senare utläggas, samt dels inskrivningsdomarna meddela bergmästarna för

vilka personer fastigheterna äro lagfarna och de förändringar i lagfartshänseende

dessa fastigheter undergå. Kollegium hemställde därför att Kungl.

Maj:t måtte förordna, att till inskrivningsdomare från vederbörande bergmästare

i tjänsten lämnat meddelande örn förefintlighelen av gruvutmål inom

fastighet skall antecknas i fastighetsboken ävensom att inskrivningsdomare

skall hava att inom en månad underrätta bergmästaren örn vem som

har lagfart å sådan fastighet och vilka anteckningar om lagfartsärenden beträffande

densamma han därefter inför i fastighetsboken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

Utskottet.

Frågan om ordnandet av gruvnäringens kreditmöjligheter kan icke anses

hava blivit slutgiltigt löst genom den år 1932 genomförda lagändringen,

enligt vilken järngruva, i likhet med andra gruvor, inbegripits i den egendom

som kan förlagsintecknas. Det spörsmål som återstår att lösa är på

vad sätt gruvinnehavare skall kunna beredas möjlighet att begagna gruvan

såsom underlag för en kredit av samma slag som fastighets- och tomträttsinteckningen.

Från skilda håll har påtalats den svaghet som vidlåder förlagsinteckningen,

bestående däri att verklig panträtt i den förlagsintecknade

egendomen icke uppkommer utan endast en viss förmånsrätt till betalning

vid konkurs.

I de till utskottet inkomna yttrandena vitsordas att en utredning erfordras

rörande möjligheterna att göra gruva till ett mera tjänligt kreditobjekt. Allenast

i ett yttrande, från bergmästarämbetet i södra distriktet, har den meningen

kommit till uttryck att en utredning icke är av behovet påkallad.

De i detta yttrande aberopade skälen mot ett genomförande av motionärens

förslag synas icke böra tillmätas avgörande betydelse. Enligt utskottets mening

är förevarande fråga av den vikt, att densamma bör närmare utredas.

De olika vägar på vilka frågan kan lösas böra därvid undersökas. Utskottet

saknar anledning att i detta sammanhang fatta ståndpunkt i fråga om valet

mellan dessa vägar.

I enlighet med Kungl. Maj:ts beslut den 1 februari 1935 har lagberedningen,

sedan den avlämnat betänkande angående revision av aktiebolagslagstiftningen

vilket beräknas kunna ske i början av budgetåret 1939/40,

att övergå till behandling av frågan om en reform av jordabalken. En av

beredningens ledamöter är redan sysselsatt med förberedelser till detta reformarbete.

Den av utskottet förordade utredningen bör lämpligen ske i

samband med den översyn av reglerna om inteckning i fast egendom och

tomträtt vilken torde komma att ingå i nämnda reformarbete.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion måtte i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville

överlämna motionen jämte däröver avgivna yttranden till

lagberedningen för att tagas under övervägande vid fullgörandet

av dess uppdrag att revidera jordabalken.

Stockholm den 25 april 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

11

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson, Karl

Johan Olsson, Emil Andersson, Theodor Magnusson*, Brandt och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Hedlund i Östersund, Lindmark*,

Berg*, Larsson i Hede, Lindberg i Stockholm, Hansson i Vännäsby* och Gustafsson

i Lekåsa.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

Bilaga A.

KUNGL. MALTS OCH RIKETS

KOMMERS KOLLEGIUM

Bergsbyrån

Stockholm den 16 mars 1939.

Till Riksdagens Första Lagutskott.

Kungl. Kommerskollegium, som erhållit nådig befallning att till Riksdagens

Första Lagutskott avgiva yttrande över en i Andra Kammaren väckt

motion, nr 334, angående införande av möjlighet att inskriva gruvrätt i

protokoll, fört av inskrivningsdomare, och därefter inteckna samma rätt,

får härmed avgiva det sålunda begärda yttrandet.

Därvid får Kollegium överlämna till Kollegium inkomna yttranden i ärendet

från Brukssocietetens fullmäktige i Jernkontoret, Svenska Bankföre.

n*?®en och bergmästarämbetena, till vilka yttrandens innehåll Kollegium

tillåter sig hänvisa.

För egen del får Kollegium anföra följande.

I likhet med motionären finner Kollegium frågan om tillskapande av möjlighet

att med sakrättslig verkan erhålla inteckning i gruva vara av sådan

betydelse, att utredning härom bör komma till stånd.

För den ifrågasatta utredningen har motionären framlagt vissa riktlinjer,

nämligen att gruva fortfarande skulle anses som lös egendom och att den

av honom förordade rätten att erhålla inteckning i gruva skulle anknytas

till ett inskrivningsförfarande hos inskrivningsdomaren.

Det med motionen avsedda syftet kan vinnas såväl örn gruva utgör fast

som lös egendom. Visserligen betraktas nu gruva som lös egendom, och

vilka följdverkningar en ändring av detta förhållande skulle komma att

medföra tilltror sig Kollegium ej att nu kunna överblicka, men Kollegium

anser dock den ifrågasatta utredningen ej böra utan vidare bortse från

möjligheten av att grunda förslaget på en ändring av gruvegendoms natur

i detta avseende.

Kollegium får emellertid härjämte uttala sig för att utredningen ej heller

får som given utgångspunkt att gruvrätt i likhet med tomt- och vattenfallsrätt

skall göras till föremål för ett inskrivningsförfarande hos inskrivningsdomare.

Både i nuvarande gruvstadga och, nied ännu större eftertryck, i

1938 års gruvlag föreskrives, att örn rätt till gruva övergår på ny innehavare

sådant skall registreras hos bergmästaren. På grund av vad tjänsten i andra

avseenden erfordrar, skulle bergmästarna, även örn en sådan bestämmelse

ej funnes, knappast kunna undgå att föra anteckningar örn vederbörande

gruvinnehavare. Örn för förandet av dessa gruvregisteranteckningar angående

gruvinnehavarna tillräckligt noggranna föreskrifter meddelades, vore

det, så vitt Kollegium nu kan finna, ej otänkbart, att desamma skulle kunna

träda i stället för det ifrågasatta inskrivningsförfarandet hos inskrivningsdomaren.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

13

En för Kollegium närliggande analogi erbjuder sig särdeles i fartygsregistreringen,

som verkställes hos Kollegium, ehuru inteckning av fartyg

sker hos inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt.

Genom att ersätta inskrivningen med anteckning i gruvregistret skulle

ett i vissa fall dubbelt förfarande med därav härflytande olägenheter, såsom

t. ex. olika anteckningar beroende på meningsskiljaktigheter mellan bergmästaren

och inskrivningsdomaren, kunna undvikas, och Kollegium finner

önskvärt, att vid utredningen också den av Kollegium ifrågasatta utvägen

prövas.

Det skulle därvid även kunna tänkas, att bergmästaren i tveksamma fall

skulle kunna få inhämta råd hos inskrivningsdomaren.

Om ett av Kollegium, såsom av bilagda avskrift framgår, även i annat

sammanhang föreslaget samarbete mellan myndigheterna i fråga kommer

till stånd, torde utsträckandet av delta samarbete till även nu berörda område

ligga nära till hands.

Förutom vad sålunda anförts och vad motionären påpekat angående behovet

av noggranna regler örn vilken egendom den ifrågasatta panträtten

borde omfatta synes vid utredningen böra beaktas, bland annat, följande

frågor.

Det bör övervägas örn icke gemensam inteckning i flera gruvor (utmål)

bör tillåtas. Sådant torde bliva svårfrånkomligt vid kredit till ägare av

gruvfält med flera utmål med gemensamma anläggningar.

Inteckningshavaren bör sättas i tillfälle att bevaka sin rätt, om gruvegendomen

vanvårdas och särskilt om säkerheten kommer i fara genom gruvans

sonande.

I samband härmed torde övervägas de verkningar, som åtgärder enligt

45 § i gruvlagen böra medföra i inteckningsavseende, och här bör jämväl

beaktas det behov bergmästaren kan komma att få av meddelanden örn

inteckningsåtgärder.

Kollegium får alltså tillstyrka, att i anledning av motionen en förutsättningslös

utredning av frågan begäres.

AXEL GJÖRES.

Karl Sidenvall.

C. G. Hindbeck.

Bilaga B.

JERNKONTORET

Till Kungl. Kommerskollegium.

Sedan Kungl. Kollegium genom skrivelse den 28 februari 1939 hemställt

örn fullmäktiges i Jernkontoret yttrande över motion nr 334/1939 i andra

kammaren angående införande av möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll,

fört av inskrivningsdomare, och därefter inteckna samma rätt, få fullmäktige

anföra följande.

Det måste anses såsom en brist i gällande lagstiftning, att möjlighet saknas

att göra gruva till ett mera tjänligt kreditobjekt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

I en motion vid 1904 års riksdag angående utsträckning av förlagsinteckning

att gälla jämväl järngruva anförde motionären, borgmästaren O. V.

Lundberg i Sala, att på många håll uppstått en fullt självständig gruvdrift,

som ej vore förenad med bruksrörelse, och att gruvdriften i dylika fall

sköttes med ett på en gång tillskjutet kapital och således utan årliga tillskott

av delägare, vid vilket förhållande behov lätt kunde uppstå för bolaget

att genom lån anskaffa nytt kapital till bekostande av nya anläggningar och

till nödigt förlag.

Fullmäktige i Jernkontoret tillstyrkte i till Kungl. Kollegium den 24 september

1904 avgivet utlåtande den ifrågasatta lagändringen och yttrade

därvid bl. a., att det icke blott för den järngruvdrift, som idkades såsom

självständig industriell verksamhet, utan även i lika hög grad för de gamla,

annu med järnbruken direkt samverkande gruvbolagen skulle vara till fördel

att vid anordnande av gruvdriften efter moderna principer, vilket ofta

kiävde dyrbara maskinerier, kunna lämna en i själva gruvan gällande förlagsinteckning

såsom säkerhet för erforderliga penningförsträckningar.

Några åtgärder i frågan vidtogos dock som bekant icke förrän år 1932,

då genom en lagändring möjlighet bereddes att förlagsinteckna även järngruva.

Förlagsinteckningsinstitutet är emellertid i och för sig mindre lämpligt

såsom grundval för kreditfrågans ordnande. Förlagsinteckning medför icke

— såsom vanlig inteckning i fast egendom — panträtt i den intecknade

egendomen utan allenast viss förmånsrätt till betalning ur densamma. Panti

ätten kan göras gällande gentemot tredje man, som blir innehavare av den

pantförskrivna egendomen, men fordringsägarens säkerhet i förlagsintecknad

egendom upphör, då gäldenären föryttrar denna. Endast om gäldenären

törsättes i konkurs sa snart därefter, att konkursboet kan återvinna egendomen,

har förmånsrätten till förlagsintecknad egendom i dylikt fall någon

rättslig betydelse. Den som äger panträtt i viss egendom kan, om gäldenär^

icke fullgör sina förbindelser, göra sig betald därur i därför föreskriven

ordning, medan innehavaren av en förlagsinteckning i allmänhet

kan göra sin förmånsrätt gällande endast i samband med konkurs och i viss

omfattning vid utmätning.

Den i 1904 års motion och i fullmäktiges yttrande däröver i korthet angivna

karaktären av modern gruvdrift äger i ännu högre grad giltighet

i våra dagar. I motionen till innevarande års riksdag lämnas en redogörelse

för sättet för gruvdrifts bedrivande dels nu och dels för cirka femtio år

sedan. Utvecklingen under denna tidrymd kännetecknas av en genomgripande

förändring. Gruvdriften har förvandlats från en mera hantverksmässig

hantering till en rationellt bedriven industri av ofta betydande storlek.

Fyndigheternas exploatering sker i våra dagar på ett av den tekniska

utvecklingen betingat, systematiskt sätt.

Lagstiftningen har icke följt med denna utveckling. I sin reservation till

socialiseringsnämndens år 1927 avgivna betänkande om allmänna principer

för en ny gruvlagstiftning fäste direktören Oscar Falkman och fil. dr. Axel

Lindblad uppmärksamheten härpå och hemställde, att rätt till gruva så långt

som möjligt måtte förlänas samma karaktär som rätt till annan egendom,

samt att rätt till inteckning i gruvegendom borde vidgas.

I vissa utländska rättssystem är gruva fast egendom och underkastad

samma regler som denna. Emot införandet av en liknande anordning i

vårt land hava vissa betänkligheter anförts. Utan att i detta sammanhang

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

15

taga ställning till detta spörsmål vilja fullmäktige dock ifrågasätta, örn det

icke vöre lämpligt, att, därest motionen bifalles och utredning kommer till

stånd, i samband därmed en undersökning verkställes rörande frågan om

gruvas karaktär av lös eller fast egendom. Den förändring har ju genom

1938 års gruvlag inträtt, att de fall, då rätt till gruva förverkas, blivit vida

färre än i 1884 års gruvestadga.

Det i motionen ifrågasatta institutet inskriven gruvrätt skulle i varje fall

avsevärt förbättra gruvnäringens kreditmöjligheter. Då detta skulle fylla

ett förefintligt praktiskt behov, vilja fullmäktige tillstyrka, att den föreslagna

utredningen kommer till stånd.

En av de viktigaste uppgifterna för en dylik utredning blir frågan örn

vilken egendom panträtten skall omfatta. Fullmäktige hava icke anledning

att i detta yttrande närmare ingå härpå utan vilja endast uttala den

förhoppningen, att representanter för gruvnäringen måtte beredas tillfälle

att yttra sig härutinnan vid en blivande utredning.

Stockholm den 8 mars 1939.

JERNKONTORET.

Wiking Johnsson.

I H. Dahlerus.

Bilaga C.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom skrivelse den 28 sistlidne februari har Ni anhållit örn Svenska

Bankföreningens yttrande över en av professor Åke Holmbäck i riksdagens

andra kammare väckt motion nr 334 om utredning av frågan örn införande

av möjlighet att inskriva gruvrätt i ett protokoll, fört av inskrivningsdomaren,

och därefter inteckna samma rätt.

I anledning härav får styrelsen för bankföreningen vördsamt meddela,

att styrelsen tillstyrker utredningens företagande.

Stockholm den 14 mars 1939.

För SVENSKA BANKFÖRENINGEN

Dess Styrelse:

Helmer Stén.

I K. Dahlberg.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

Bilaga D.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Anmodad att inkomma med yttrande över riksdagsman Holmbäcks motion

nr 334 i Andra kammaren vid 1939 års riksdag angående införande

av möjlighet att inskriva gruvrätt i protokoll, fört av inskrivningsdomare,

och därefter inteckna samma rätt, får jag härmed vördsamt uttala mitt

instämmande i motionens syfte och dess begäran örn närmare utredning

av frågan.

Luleå den 8 mars 1939.

E. Lindeman.

(Bergmästare i norra distriktet)

Bilaga E.

BERGMÄSTAREÄMBETET

I ÖSTRA DISTRIKTET

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Med anledning av Kungl. Kollegii skrivelse, Dnr B 145 av den 28 februari

1939, får jag härmed på uppdrag av bergmästare Tiberg, som är ute på

tjänsteresa, vördsamt meddela, att han för sin del tillstyrker bifall till professor

Holmbäcks motion i riksdagens andra kammare angående möjlighet

att inteckna gruvegendom.

Falun den 7 mars 1939.

Knut Mörtsell.

Bilaga F.

BERGMÄSTAREÄMBETET

I VÄSTRA DISTRIKTET

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Till svar å skrivelsen D. N:r B. 145/1939 får jag vördsamt anföra, att

på grund av de kapitalbehov, som numera erfordras för gruvindustriell

verksamhet, största möjliga trygghet för nyttighetens bevarande är påkallad

jämväl med hänsyn till möjlighet till förpantning under betryggande säkerhet

för långivaren, desto mer som gruvdrift på grund av sin natur är mer

riskfylld än annan verksamhet.

För närvarande kan endast förlagsinteckning erhållas i de driftsanläggningar

och bostadsbyggnader, som för fyndighetens tillgodogörande uppförts

på enligt gruvstadgan (resp. gruvlagen) löst mark.

För införande av inteckningstyp med sakrättslig verkan skulle enligt

motionären erfordras, att jämväl långivaren i likhet med gruvägaren erhölle

påminnelse, om risk föreligger för utmåls försonande. Detta skulle förutsätta,

att bergmästaren hölles underkunnig örn; långivare och huru förhållandena

härutinnan successivt förändrades. Då han ej på betryggande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 23.

17

sätt är i stånd följa dessa skulle sålunda ej förefinnas säkerhet för att den

rätte långivaren bleve underrättad, varför motionärens förslag härutinnan

är otillfredsställande.

Motionens syftemål skulle på anförda skäl dock lända gruvhanteringen

till gagn, varför jag får instämma i att den begärda utredningen kommer

till stånd.

Knutsberg, Nora den 3 mars 1939.

På Bergmästareämbetets vägnar:

Joli. Kreepelien.

Bilaga G.

BERGMÄSTAREÄMBETET

I SÖDRA DISTRIKTET

Till Kungl. M a j : t s och Rikets Kommerskollegium.

Med anledning av skrivelsen D. N:r B 145 får jag härmed vördsamt anföra

följande:

Den i motionen föreslagna utredningen av frågan om införande av möjlighet

att inteckna gruvrätt, d. v. s. förvandla gruva från lösöre till fastighet,

anser jag icke vara av behovet påkallad.

Det ligger nog icke så stor fara däri, att en gruvägare skulle underlåta att

inbetala föreskriven försvarsavgift, helst sedan han blivit påmind om skyldigheten,

och därigenom gå förlustig en värdefull gruva. På denna grund

skulle nog inteckningshavaren mycket sällan komma i tillfälle att erlägga

försvarsavgiften.

Motionären har icke meddelat, örn han tänkt sig, att äganderätten till

gruvan skulle övergå från den ursprunglige ägaren till inteckningsägaren,

om denne bleve tvungen att erlägga försvarsavgiften. Detta tillvägagångssätt

tillämpas i åtminstone ett utomeuropeiskt land. Skulle gruvägaren

underlåta att erlägga försvarsavgiften på den grund, att gruvan befunnits

värdelös, har inteckningshavaren knappast något att vinna på att själv

inbetala avgiften. Å andra sidan skulle man kunna tänka sig, att en mindre

nogräknad inteckningshavare genom att uppsäga ett lån vid ett för gruvägaren

olämpligt tillfälle skulle kunna tillägna sig panten för lånet, d. v. s.

tillskansa sig gruvan för oskäligt pris.

Ramlösa den 9 mars 1939.

På Bergmästare-ämbetets vägnar:

A. F. Hedlund.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 23.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:262 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående införande av möjlighet att inskriva gruvrätt i ''protokoll, fört av inskrivningsdomare, och därefte a1 i texten