Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande av effektivare skydd för svensk konstslöjd. Första lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren avherrar Fredrik Ström och Alfred Andersson samt nr £41 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl.

1939-04-25 · 21 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande av effektivare skydd för svensk konstslöjd. Första lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren avherrar Fredrik Ström och Alfred Andersson samt nr £41 i andra kammaren av herr Kilbom m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr @4-

1

Nr 24.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1939 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående beredande

av effektivare skydd för svensk konstslöjd.

Första lagutskottet Ilar till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren avherrar

Fredrik Ström och Alfred Andersson samt nr £41 i andra kammaren

av herr Kilbom m. fl. I motionerna, vilka äro likalydande, har föreslagits,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa örn undersökning

av på vad sätt svensk konstslöjd skall såväl inom som utom

landet beredas effektivare skydd samt om att Kungl. Majit måtte inför

riksdagen snarast framlägga resultaten av undersökningen och de förslag

denna kan föranleda.

Beträffande de skäl som föranlett motionärernas hemställan får utskottet

hänvisa till motionerna.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1 § i lagen den 30 maj 1919 örn rätt

till verk av bildande konst skyddades rätten till verk av bildande konst,

såsom teckning och annan grafisk konst, målarkonst, bildhuggarkonst samt

byggnadskonst. Genom uttryckligt tillägg till paragrafen voro alster av

konsthantverk och konstindustri undantagna från lagens skydd.

Ett mycket begränsat mönsterskydd har anordnats genom lagen den 10

juli 1899 örn skydd för vissa mönster och modeller. Genom registrering

enligt nämnda lag kan, därest mönster är nytt, dess upphovsman eller hans

rättsinnehavare vinna rätt att med andras uteslutande begagna mönster

vid tillverkning till avsalu av alster tillhörande metallindustrien. Med metallindustri

avses såväl industri som hantverk inom metallbranschen. Lagen

gäller emellertid endast prydnads- och icke nyttighetsmönster. Detta framgår

av förarbetena till lagen och har jämväl fastslagits i rättspraxis. Under

mönster innefattas jämväl modell, som i avseende å ändamålet är jämförlig

med mönster. Skyddstiden är fem år.

Genom en år 1926 verkställd ändring i lagen örn rätt till verk av bildande

konst utsträcktes denna lags tillämpningsområde. I lagen upptogs nämligen

ett så lydande stadgande: Till verk av bildande konst hänföras jämväl

alster av konsthantverk och konstindustri; dock att beklädnadsartiklar

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 0 sami. 1 avd. Nr 2/f.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 24.

och vävnader, avsedda för dylika artiklar, icke äro föremål för skydd enligt

denna lag. Skyddstiden är 10 år.

Angående räckvidden av föreslagna bestämmelserna till skydd för konsthantverk

och konstindustri anförde departementschefen i den proposition

(nr 2), varigenom förslag i ämnet förelädes 1926 års riksdag (sid. 30):

Rörande räckvidden av de ifrågasatta skyddsbestämmelserna föreslogo

de sakkunniga i ett år 1914 avgivet betänkande, att skyddet skulle omfatta

konstslöjden i dess helhet. Däremot intog kommerskollegium år 1915

den ståndpunkten, att skyddet skulle gälla konsthantverket samt av konstindustrien

möbeltillverkningen och guldsmidet. Första lagutskottet uttalade

1919, att skyddet principiellt borde omfatta hela konstslöjden. I riksdagsskrivelse

år 1924 har tillkännagivits anslutning till den åsikten, att lagskyddet

bör gälla all konstslöjd, vilket dock icke ansetts utesluta, att vid

en på sådan grund utformad lagstiftning särskilda omständigheter kunna

påkalla undantag från skyddets verkningar beträffande vissa industrier.

Under den nu verkställda utredningen har från en del håll gjorts gällande,

att vissa industrigrenar borde ställas utanför en dylik lagstiftning. Sålunda

har Östergötlands och Södermanlands handelskammare påyrkat, att undantag

måtte göras för metall- och textilindustrierna. Denna mening torde

delas även av Stockholms handelskammare. Sveriges industriförbund har

framhållit såsom önskvärt, att undantag från skyddet måtte göras för textilindustriens

produkter eller åtminstone för vävnader, avsedda för beklädnadsartiklar.

Skånes handelskammare och handelskammaren i Göteborg

hava ifrågasatt, huruvida icke de industrigrenar, vilkas utövare ej önska

skydd, skulle kunna undantagas från lagens tillämplighetsområde, varjämte

Västergötlands och norra Hallands handelskammare framhållit behovet av

bestämmelser, som förhindra, att säsongvaror och enklare nyttighetsartiklar

komma att hänföras till konstindustrien. Enligt vad den nu verkställda

utredningen giver vid handen förefinnes inom textil-, metall- och hushållsglasindustrierna

en önskan, att dessa industrier icke måtte bliva föremål

för rättsskydd. Kommerskollegium har i sitt senaste utlåtande ansett rättsskyddet

böra omfatta konstslöjden i allmänhet men funnit undantag böra

stadgas för beklädnadsartiklar och vävnader, avsedda för dylika artiklar.

För min del ansluter jag mig till den uppfattningen, att, därest auktorsskydd

införes för konstslöjdsalster, detta skydd principiellt bör utsträckas

till att gälla konstslöjdens hela område. I detta hänseende böra icke tilllämpas

olika regler för konsthantverk och konstindustri. Såsom under frågans

föregående behandling framhållits, måste det ofta möta olösliga svårigheter

att avgöra, huruvida ett föreliggande alster är en produkt av hantverk

eller industri. Enligt min uppfattning bör alltså endast där det kan

påvisas, att för någon viss näringsgren påtagliga olägenheter skulle uppstå

genom införande av skydd, denna näringsgren ställas utanför skyddet.

Detta torde vara förhållandet endast i fråga örn de näringsgrenar, vilka för

sin tillverkning äro beroende av utländska förebilder och genom införande

av skydd skulle berövas tillgång till dessa. Något berättigat intresse att

obehindrat kunna eftergöra inländska mönster och modeller lärer icke

föreligga.

Den verkställda utredningen torde hava givit vid handen, att det svenska

konsthantverket icke längre har behov av utländska förebilder. Beträffande

åter konstindustrien synes det vara obestridligt, att ett dylikt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första lagutskottets utlåtaiide Nr %4-

behov förefinnes inom beklädnadsindustrien. Ej blott den del av textilindustrien,

som tillverkar vävnader för beklädnadsändamål, utan även

vissa andra grenar av beklädnadsindustrien torde vara hänvisade till att

följa modets växlingar i de på detta område ledande länderna. Någon utsikt

att inom landet frammana nya mönster och modeller för beklädnadsindustrien

lärer, såsom kommerskollegium framhållit, näppeligen förefinnas.

I likhet med kommerskollegium anser jag därför lämpligt, att beklädnadsartiklar

och vävnader, avsedda för dylika artiklar, lämnas utom skyddets

tillämplighetsområde. Härvid synes uttrycket beklädnadsartiklar böra

"ivas en jämförelsevis vidsträckt tolkning. Parasoller, näsdukar, spetsar

o. d. torde sålunda böra hänföras till sådana artiklar. Därest en vävnad

väl lämpar sig till såväl beklädnadsartiklar som andra ändamål, bör den

tydligen vara undantagen från skydd. Däremot bör den omständigheten,

att en vävnad kan tänkas erhålla användning för dylika artiklar, icke.medföra

denna verkan, om vävnadens naturliga och ojämförligt viktigaste

användning är en annan. Vad åter angår den del av textilindustrien, som

icke tillverkar vävnader för beklädnadsartiklar, synes anledning icke föreligga

att göra undantag från skyddet.

De skäl, som alltså föranleda beklädnadsindustriens ställande utanför det

tilltänkta skyddet, synas icke föreligga beträffande någon annan industri.

För övriga industrier torde icke kunna åberopas något lojalt behov att

efterbilda utlandets konstslöjd. Vidkommande metallindustrien finner jag

i likhet med kommerskollegium de anförda betänkligheterna mot införande

av skydd i viss mån överdrivna. I regel torde de mönster och modeller,

som inom denna industrigren komma till användning vid produktion i

större omfattning, icke falla inom ramen för ett konstslöjdsskydd. Någon

möjlighet för en näringsidkare att förskaffa sig monopol på standardartiklar

lärer icke föreligga. Ej heller synes den omständigheten, att för vissa

inom metallindustrien använda mönster skydd kan beredas enligt. 1899

års lag, böra medföra nämnda industris uteslutande från auktorsskydd.

Det torde för övrigt ytterst sällan komma att inträffa, att ett alster, vilket

åtnjuter skydd såsom konstverk, tillika skyddas på grund av registrering

enligt mönsterlagen. Märkas bör även, att dylikt dubbelt skydd kan tänkas

uppkomma även med nu gällande lagstiftning.

Då auktorsskyddet sålunda enligt min mening med nu angivna undantag

bör gälla för konstslöjden i dess helhet, uppkommer frågan, när ett alster

av hantverk eller industri blir att betrakta såsom konstslöjdsalster och alltså

bör åtnjuta skydd. Tydligen kan ett uttömmande svar på denna fråga

icke givas i lag. En legal definition på alster av konstslöjd lärer icke kunna

uppställas. Det måste i varje enskilt fall överlämnas åt domstol att avgöra,

huruvida ett omtvistat alster kan betraktas som en konstslöjdsprodukt.

Till ledning härvid torde tjäna, att ett konstslöjdsalster i mer eller mindre

övervägande grad bör avse ett praktiskt ändamål. Tillika måste emellertid

uppställas den fordran, att alstret kan anses såsom ett verk av bildande

konst, d. v. s. att detsamma genom individuell formgivning syftar till en

estetisk verkan. Ett föremål, som framställts utan varje konstnärlig originalitet,

kan alltså icke betecknas som ett konstslöjdsalster. Allenast i den

mån en hantverks- eller industriprodukt genom upphovsmannens skapande

verksamhet gestaltats i en konstnärlig form, kan auktorsrätt uppkomma.

Då skyddet emellertid omfattar endast den ur konstnärens individuella

åskådning framgångna utformningen, biljer därav, att varken det fram
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande Nr £).

ställda alstrets rent tekniska element eller det använda motivet utgör

föremål för skydd. Endast då ett alster såsom helhet betraktat framstår

såsom efterbildning av ett annat verk, föreligger intrång i auktorsrätten.

Däremot är det uppenbarligen tillåtet för envar att i fri anslutning till ett

konstslöjdsalster framställa ett nytt, i det väsentliga självständigt sådant.

I likhet med övriga verk av bildande konst bör ett konstslöjdsalster skyddas

under alla stadier av sin tillblivelse. Även ritningar och modeller till

dylika alster böra därför inbegripas under det konstnärliga skyddet.

Såsom en allvarlig olägenhet med ett auktorsskydd för konstslöjdens

alster har stundom framhållits svårigheten att vid rättstillämpningen bestämma

skyddets räckvidd. Från olika håll har anförts, att det ofta vore

omöjligt att avgöra, huruvida ett hantverks- eller industrialster vore att

anse som ett verk av bildande konst, samt att ovissheten därom måste

skapa osäkerhet inom näringslivet och verka hämmande på produktionen.

I syfte att förebygga dylika svårigheter har kommerskollegium föreslagit

inrättande av en särskild institution, en s. k. konstslöjdsnämnd, vilken

skulle erhålla till uppgift att dels i samband med en fakultativ registrering

av konstslöjdsalster undersöka, huruvida ett visst föremål vöre att

anse som dylikt alster, dels ock efter anmodan av domstol avgiva utlåtande

rörande icke registrerade alster.

Visserligen kan det icke förnekas, att i åtskilliga fall svårigheter kunna

uppstå vid avgörande av frågan, huruvida ett visst föreliggande alster skall

betraktas såsom en produkt av konstslöjd. Denna fråga torde dock icke

erbjuda större vanskligheter än åtskilliga andra spörsmål, som^ komma

under domstolarnas prövning. I rättspraxis saknas icke exempel på att likartade

frågor kunna uppstå även beträffande andra arter av auktorsskydd.

I sitt utlåtande över nyssnämnda proposition (nr 9 år 1926) yttrade

första lagutskottet:

»Utskottet har såväl 1919 som 1924 uttalat den åsikten, att konstverksskyddet

principiellt borde omfatta varje art av bildande konst, och denna

åsikt omfattar utskottet allt fortfarande. Härvid förbiser utskottet icke,

att vissa svårigheter kunna uppstå vid bedömandet av vad som är att hänföra

till konstslöjdsalster. Särskilt har såsom en allvarlig olägenhet av

auktorsskyddets införande framhållits, att ovissheten, om ett alster vore

skyddat eller ej, måste skapa osäkerhet inom industrien och verka hämmande

på produktionen. Utskottet hyser emellertid den tillförsikten, att

de sålunda uttalade farhågorna skola visa sig överdrivna. Om förslaget

upphöjes till lag, torde i allmänhet allenast i fall av illojalt efterbildande

ingripande komma att ske, och, där tvist dragés under domstols prövning,

lärer all möjlig varsamhet vid tillämpningen av lagen bliva iakttagen.

I fråga örn räckvidden av skyddsbestämmelserna har departementschefen

i princip anslutit sig till den av utskottet vid 1919 och 1924 års riksdagar

hävdade uppfattningen, att skyddet bör omfatta konstslöjden i dess

helhet. Av hänsyn till beklädnadsindustriens behov av utländska förebilder

föreslås emellertid, att undantag göres för beklädnadsartiklar och vävnader,

avsedda för dylika artiklar. Stadgande härom är upptaget i 1 §.

Utskottet har icke ''något att erinra mot vad sålunda föreslagits.»

Genom proposition (nr 5) vid 1919 års riksdag framlade Kungl. Maj:t

förslag till lag örn ändringar i och tillägg till 1899 års mönsterlag. För
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 2J+. 5

slaget innebar i huvudsak, att mönsterskyddet skulle utsträckas att omfatta

jämväl träindustrien samt att skyddstiden skulle förlängas till tio år.

Sistnämnda förslag var närmast föranlett av en utredning, som verkställts

av den år 1908 tillsatta s. k. patentlagstiftningskommittén. Nämnda

kommitté hade den 24 mars 1916 avgivit betänkande med förslag till

lag örn mönsterskydd. Vid förhandlingar, som kommittén under sitt arbete

haft med representanter för skilda industrigrenar, hade gensagor mot

mönsterskyddets utsträckande framförts av representanter för vissa

grenar av textilindustrien och för glasindustrien samt därjämte av vissa

porslinsfabrikanter. Enligt kommitténs förslag skulle emellertid mönsterlagen

utsträckas att principiellt avse industrien i dess helhet.

Kommittén uttalade, att det icke kan vara annat än billigt och rättvist,

att även åt den gren av andligt arbete, som består i komponerandet av

mönster, ges ett skydd, som möjliggör för dess utövare att erhålla skälig

ersättning för sitt arbete. Värdefullt sålunda i första hand för mönsterritaren

är mönsterskyddet av ej mindre betydelse för industriidkaren och

hantverkaren. Men ej blott av hänsyn till enskilda intressen är mönsterskyddet

påkallat; i dess betydelse såsom en mäktig hävstång för höjande

av konsthantverket och konstindustrien, uppammande av en inhemsk, på

nationell grund arbetande inönsterritarkår, odlande av skönhetssinnet och

den goda smaken, främjande av lojala affärsmetoder och stärkande av respekten

för andras andliga arbete ligger enligt kommitténs mening förvisso

tillräcklig anledning att anse ett dylikt skydd såsom ett beaktansvärt statsintresse.

Givet är, att med den möjlighet att förvärva rättigheter, som

mönsterskyddet medför, även följer en förpliktelse att respektera andras

mönsterrätter, men enligt kommitténs åsikt kan denna helt naturliga förpliktelse

i allmänhet icke verka betungande, och de farhågor, som i detta

avseende understundom kommit till synes, torde mången gång hava berott

på ett missförstånd angående mönsterskyddets innebörd.. Kommittén anser

därför det principiellt riktiga vara att låta mönsterskyddet utsträckas

till hela industriens område. Endast där det kan påvisas, att någon industrigren

genom ett dylikt skydd kommer att lida verkligt men, bör en sådan

industri hållas utanför området för en mönsterlag.

Kommittén anmärkte, att Sverige genom att ansluta sig till den genom

pariskonventionen av år 1883 bildade internationella unionen för skyddande

av den industriella äganderätten förpliktat sig att i fråga örn

mönsterskydd giva unionsstaternas medborgare och med dem enligt konventionsbestämmelserna

likställda personer samma rättigheter som landets

egna undersåtar, d. v. s. att mönsterlagen måste bereda dessa utlänningar

möjlighet att erhålla skydd i samma omfattning och inom samma

industriområden som svenskar. Vidare framhöll kommittén, att de protester,

som förekommit mot ett mönsterskydd, egentligen varit riktade mot

skyddets utsträckande till även utländska mönster, under det att så gott

som undantagslöst någon farhåga för ett mönsterskydd, begränsat till inhemska

mönster, icke torde hava försports inom någon gren av industrien.

Efter en utförlig motivering kom kommittén till den åsikten, att något

annat undantag från lagens tillämpning icke bör göras, än det som berör

textilindustrien, nämligen med avseende å vävnader, avsedda för bekläd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 2I+.

nadsartiklar, vilket undantag motiveras av textilindustriens tvång att på

nämnda område följa det i utlandet skapade modets växlingar.

Vid kommittéförslagets anmälan i statsrådet förklarade departementschefen,

att han av vad i ärendet förekommit bibragts den övertygelsen,

att det icke skulle vara tillrådligt att nu införa ett så omfattande mönsterskydd,

som kommittén föreslagit, samt anförde därutinnan:

Kommittén synes vid avvägandet av mönsterskyddets gagneliga och

mindre gynnsamma sidor hava i viss män överskattat de förra. Det bör

särskilt framhållas, att hänsynen till mönsterritarnas intressen, vilka kommittén

tillmäter stor vikt, näppeligen motiverar den föreslagna utsträckningen

av mönsterskyddet. I sistnämnda avseende är nämligen att märka,

att, om arbetsgivarna tillerkännas rätt med avseende å anställda mönsterritares

mönster i den omfattning, kommittén föreslagit, de mönsterritare,

som äro anställda i industriens tjänst, och som torde utgöra det övervägande

flertalet, knappast kunna hava något större intresse av om skydd

förefinnes eller icke. Även örn farhågorna för mönsterskyddets skadliga

inverkan på industrien i vissa fall kunna vara överdrivna, anser jag försiktigheten

bjuda att ej införa ett mönsterskydd för de industrigrenar, där det

förefinnes en utbredd önskan att få stå utanför skyddet. Av de olika industrierna

är det egentligen endast möbelindustrien, inom vilken en allmän

önskan om införande av mönsterskydd gjort sig gällande. Vid sådant förhållande

synes mönsterskyddet nu böra utvidgas endast därhän, att vid

sidan av metallindustrien upptages ett visst annat område av industrien,

så avgränsat, att möbelindustriens intressen bliva tillgodosedda.

I anledning av 1919 års proposition anförde första lagutskottet, bland

annat:

Vad angår frågan örn mön st er skyddets utsträckning, anser utskottet —

i likhet med patentlagstiftningskommittén och i överensstämmelse med utskottets

åsikt i fråga örn konstverksskyddets utsträckande till konstslöjden

— det principiellt riktiga vara att låta mönsterskyddet utvidgas att

gälla hela industrien; de skäl, som patentlagstiftningskommittén härutinnan

anfört till stöd för sin ståndpunkt, finner utskottet övertygande. Eh

annan fråga är, huruvida inom någon del av industrien möjligen skulle

kunna föreligga särskilda omständigheter och förhållanden, som påkalla

något undantag i ett eller annat avseende från mönsterskyddets verkningar.

Vad beträffar det motstånd, som från vissa industriers sida framträtt

mot mönsterskyddet, torde detta delvis hava sin grund i en missuppfattning

angående mönsterskyddets rätta innebörd och delvis vara att söka i

betydligt överdrivna farhågor för mönsterskyddets skadliga inverkan på

industrien.

Utskottet hemställde, att riksdagen måttes dels förklara, att propositionen

ej kunnat bifallas, dels ock i skrivelse till Kungl. Majit hemställa,

att Kungl. Majit ville efter förnyad utredning låta utarbeta och för riksdagen

framlägga förslag till ny lagstiftning om mönsterskydd, byggd på

den grundsatsen, att skyddet skulle utsträckas till att omfatta industrien

i allmänhet. Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen, varefter

riksdagen avlät skrivelse till Kungl. Majit den 1 april 1919.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 7

Med föranledande av riksdagens skrivelse förordnade Kungl. Majit den

7 september 1920 en sakkunnig att inom justitiedepartementet biträda vid

behandling av, jämte annat, den i skrivelsen gjorda framställningen. Genom

beslut den 24 november 1922 förordnade Kungl. Majit, att utredningsarbetet

skulle vila från och med den 1 januari 1923.

I samband med konstverksskyddets utsträckande år 1926 framlade departementschefen

icke något förslag örn utvidgning av mönsterskyddet.

Departementschefen anförde i propositionen nr 2 år 1926:

Ett närmare ingående på spörsmålet örn mönsterskyddets utsträckande

torde för närvarande vara uteslutet. Redan för några år sedan uppkom

fråga om ett samarbete mellan de nordiska länderna för åvägabringande

av gemensam mönsterskyddslagstiftning. I avbidan på resultatet av förhandlingar,

som förts örn inledande av ett dylikt samarbete, hava vidare

åtgärder för reformering av den svenska lagstiftningen på detta område

fått anstå. Härtill kommer, att frågan örn en utsträckning av mönsterskyddet

står i nära samband med patentlagstiftningen. Av dessa skäl lärer

ett mera väsentligt utsträckande av mönsterskyddet icke för närvarande

kunna ifrågakomma.

Frågan drogs emellertid under riksdagens prövning genom motion i

andra kammaren (nr 186 år 1926), däri hemställdes, att riksdagen måtte

dels förklara, att propositionen ej kunde bifallas, dels ock i skrivelse till

Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville efter den utredning, som

kunde vara erforderlig, taga under förnyat övervägande, huruvida lagstiftningen

angående mönsterskydd lämpligen kunde utsträckas att omfatta

industrien i allmänhet samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill

ett sådant övervägande kunde föranleda.

Första lagutskottet, som i avgivet utlåtande (nr 9) tillstyrkte Kungl.

Majits förslag till ändring i lagen örn rätt till verk av bildande konst med

viss ändring, fann vad departementschefen anfört till stöd för sin ståndpunkt

att ej till behandling upptaga frågan örn vidgad mönsterskyddslagstiftning

välgrundat och avstyrkte motionen.

Utskottets hemställan blev av riksdagen bifallen.

Är 1935 väcktes inom andra kammaren motion (nr 164), att riksdagen

måtte besluta sådan ändring i lagen örn skydd för vissa mönster och modeller,

att lagen komme att omfatta jämväl alster tillhörande glasindustrien.

Motionären ansåg att den av honom önskade utsträckningen av

tillämpningsområdet för mönsterlagen skulle kunna åvägabringas genom

en mindre redaktionell jämkning i 1 § första stycket av lagen.

Första lagutskottet begärde yttrande från patent- och registreringsverket

över nyssnämnda motion. I det yttrande som i anledning därav inkom

från verket anfördes, att den av motionären föreslagna ändringen

av mönsterlagen i och för sig icke torde möta några betänkligheter, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande Nr 2J+.

det emellertid kunde ifrågasättas huruvida icke mönsterskyddet samtidigt

borde utsträckas att jämväl avse den glasindustrien i olika avseenden närstående

porslinsindustrien och lergodsindustrien i övrigt samt likaså, i överensstämmelse

med propositionen nr 5 till 1919 års riksdag, träindustrien,

samt att ett utsträckande av skyddet till industrien i allmänhet däremot

icke för det dåvarande syntes vara att förorda.

I sitt utlåtande (nr 44 år 1935) anförde första lagutskottet:

Det torde vara riktigt att lagen om rätt till verk av bildande konst ger

ett endast ofullständigt skydd för mönster. Detta förhållande föreligger

emellertid icke allenast beträffande glasindustrien utan även i fråga örn

andra industrigrenar. Tidigare har mot en utvidgning av lagen om mönsterskydd

rests starkt motstånd från vissa industrier, däribland glasindustrien.

Det är möjligt att detta motstånd icke numera är av samma styrka.

Därest ändrade förhållanden i detta avseende sålunda inträtt, torde det

kunna förväntas att representanterna för de industrier som må vara i behov

av skydd enligt mönsterlagen komma att hos Kungl. Majit påkalla

lagstiftning i ämnet.

Motionen föranledde ej någon riksdagens åtgärd.

Hörande den svenska konstslöjdens rättsliga ställning i utlandet anförde

departementschefen i propositionen nr 2 år 1926 (sid. 5, 35):

Av betydelse för den svenska konstslöjdens rättsliga ställning är även,

att Sverige från och med den 1 januari 1920 biträtt den reviderade bernkonventionen

den 13 november 1908 för skydd av litterära och konstnärliga

verk. Enligt denna konvention äro de fördragsslutande länderna, vilka

bilda den så kallade bernunionen för skydd av författares och konstnärers

rättigheter, skyldiga att i särskilda, viktiga hänseenden bereda utländska,

till unionen hörande auktorer ett visst minimiskydd. Rörande konstslöjden

innehåller konventionens artikel 2 sista stycket, att verk av konst, tillämpad

å industrien, skyddas i den mån varje lands inre lagstiftning sådant

tillåter. Denna bestämmelse innebär, att ett till unionen anslutet land, vars

lagstiftning icke skyddar egna konstslöjdsalster, ej heller har skyldighet

att bereda skydd för dylika alster från andra unionsländer samt att ett

land, vars lag meddelar skydd för inhemsk konstslöjd, är pliktigt att skydda

jämväl utländska konstslöjdsalster, oberoende av örn skydd finnes i dessas

hemland. Skyddet gäller således utan reciprocitet. Enligt konventionens

artikel 27 andra stycket kunna de stater, som undertecknat konventionen,

vid ratifikationernas utvexling förklara, att de önska i fråga örn den

ena eller andra punkten förbliva bundna av bestämmelserna i konventioner,

som av dem tidigare undertecknats.

I de flesta av de till bernunionen hörande staterna är konstslöjden i likhet

med de fria konsterna föremål för skydd. Auktor sskydd för konstslöjdens

alster finnes sålunda i större eller mindre omfattning i Belgien, Danmark,

Danzig, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Schweiz,

Storbritannien, Tyskland,_ Ungern och Österrike. Dylikt skydd torde även

bestå i Italien samt möjligen i Norge och Japan. Av nämnda länder har

Frankrike vid konventionens ratificerande, under åberopande av stadgandet

i artikel 27 andra stycket, förklarat sig vilja i fråga om alster av till
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 2Jt.

lämpad konst kvarstå vid äldre konventionsbestämmelser. Genom detta

förbehåll, om vars innebörd viss tvekan råder, torde för Frankrikes del

reciprocitetsgrundsatsen hava blivit gällande. Det skydd, som enligt republikens

lagstiftning kommer de franska konstslöjdsalstren till del, utsträckes

sålunda till verk från ett annat unionsland endast för det fall, att

även detta land enligt sin lag anordnar skydd för konstslöjd.

Sverige har vid ratificerande av konventionen icke gjort något förbehåll

rörande dess bestämmelser örn skydd för konstslöjdens alster. För Sveriges

del är således enligt konventionen ställningen denna. Den svenska konstslöjdens

alster åtnjuta skydd i de unionsländer, vilkas lagstiftning anordnar

auktorsskydd för konstslöjdsprodukter. Antagligen åtnjutes dock sådant

skydd icke i Frankrike. Sverige har visserligen icke någon skyldighet

att införa skydd för konstslöjd, men därest dylikt skydd införes, är Sverige

pliktigt att skydda även utländska konstslö jdsalster, för så vitt de falla

under konventionen, och detta utan avseende därå, om svensk konstslöjd

skyddas i deras hemland. Om skydd å ifrågavarande område kommer till

stånd i vårt land, skyddar givetvis även Frankrike den svenska konstslöjden.

--—

Kommerskollegium har framhållit önskvärdheten av att den i konstverkslagen

— liksom i de övriga lagarna på det auktorsrättsliga området

— fastslagna ömsesidighetsgrundsatsen måtte tillämpas jämväl beträffande

det föreslagna konstslöjdsskyddet. Såsom redan omnämnts, har emellertid

Sverige utan förbehåll om reciprocitet i denna del biträtt den reviderade

bernkonventionen och därigenom förbundit sig att, därest skydd

beredes den inhemska konstslöjden, skydda jämväl konstslö jdsalster från

annat till bernunionen hörande land, oberoende av örn svensk konstslöjd

åtnjuter skydd i alstrets hemland. Vid sådant förhållande är det icke möjligt

att beträffande konstslöjdsskyddet vidhålla kravet på reciprocitet.

Det torde ej heller vara förenat med någon olägenhet att för detta begränsade

område uppgiva ömsesidighetsgrundsatsen, då de flesta länder, vilkas

konstslöjd kan tänkas erhålla någon betydelse för vårt land, redan infört

konstslöjdsskydd. Märkas bör även, att — med undantag av Frankrike

—- alla de till bernunionen hörande länder, vilka anordnat skydd för konstslöjd,

på grund av konventionens bestämmelser åtagit sig skyldighet att

skydda i annat unionsland hemmahörande konstslö jdsalster oberoende av

ömsesidighet.

I överensstämmelse härmed har ömsesidighetsvillkoret i 23 § andra

stycket i lagen om rätt till verk av bildande konst begränsats till att avse

allenast annat konstverk än alster av konsthantverk och konstindustri.

I den reviderade bernkonventionen 1928 har artikel 2 sista stycket icke

undergått någon förändring.

Sedan utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver begärt

yttrande över motionerna från kommerskollegium samt patent- och registreringsverket,

hava sådana yttranden inkommit. (Se bilaga A och E.)

Vid förstnämnda yttrande hava fogats särskilda yttranden från svenska

slöjdföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges hantverksorganisation.

(Se bilaga B, C och D.) Patent- och registreringsverket har åbe
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

Utskottet.

10 Första lagutskottets utlåtande Nr U
ropat

och vid sitt yttrande fogat ett tidigare av verket avgivet yttrande

till utskottet i anledning av ovannämnda motion nr 164 år 1935 i andra

kammaren. (Se bilaga F.)

Av utskottets redogörelse framgår, att avsikten med den år 1926 genomförda

ändringen i konstverkslagen varit att utsträcka skyddet till att omfatta

konstslöjden i dess helhet, med undantag allenast för de i lagen särskilt

angivna artiklarna. Det ligger emellertid i sakens natur att detta

skydd är begränsat såtillvida, att det omfattar endast sådana alster som

äro att anse såsom verk av bildande konst. I förarbetena till lagändringen

har detta krav på konstnärlighet och ursprunglighet uttryckts så, att

alstret skall genom individuell formgivning syfta till en estetisk verkan.

Huruvida detta krav är uppfyllt i ett särskilt fall, där efterbildning av

ett alster ägt rum, ankommer det i sista hand på domstolarna att avgöra.

För beivrande av intrång på en förment konstnärsrätt till ett alster av

konstslöjd är upphovsmannen, om annat ej hjälper, nödsakad att anlita

rättegång. Härav blir en följd att ganska lång tid kan förflyta innan laga

kraft ägande dom föreligger och skyddet därigenom blir effektivt.

I de till utskottet inkomna yttrandena från kommerskollegium, svenska

slöjdföreningen och Sveriges industriförbund har det understrukits, att det

skydd som konstverkslagen bereder upphovsmannen till ett konstslöjdsalster

i praktiken visat sig vara så bristfälligt, att särskilda åtgärder torde

erfordras för dess effektivisering. Beträffande det sätt varpå bristerna böra

avhjälpas råder icke full samstämmighet. Kommerskollegium har i en

tidigare utredning uttalat sig till förmån för att genom en särskild lag

borde skapas ett registreringsförfarande som gjorde skyddet för konstslöjden

effektivt. I sitt nu avgivna yttrande har kommerskollegium framhållit,

att olika till buds stående möjligheter borde tagas under övervägande.

Sveriges industriförbund har såsom sin mening uttalat, att en utvidgning

av konstnärsskyddet icke torde kunna åstadkommas inom konstverkslagens

ram. Förbundet har i stället förordat att det eftersträvade

skyddet bör beredas genom en lagstiftning enligt mönsterlagens principer.

Frågan på vad sätt en förbättring av skyddet för konstslöjden inom

landet skall kunna åvägabringas, synes kunna besvaras först efter en

närmare undersökning. Uppmärksamheten torde emellertid i främsta

rummet vara inriktad på möjligheterna att genomföra erforderliga reformer

antingen inom konstverkslagens ram eller i anslutning till mönsterlagen.

Beträffande förstnämnda lag pågår redan för närvarande ett

revisionsarbete i det att enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 oktober

1938 särskilda sakkunniga tillkallats för att verkställa utredning

rörande revision av gällande författningar om rätt till litterära och musikaliska

verk samt verk av bildande konst ävensom angående en ny lagstiftning

om andra närstående andliga rättigheter. Denna utredning

opaginerad Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr H

lärer emellertid i första liand komma att taga sikte på möjligheterna

till en gemensam nordisk lagstiftning inom denna del av de andliga

rättigheternas område, och den i motionerna framförda frågan om förbättring

av skyddet för konstslöjden torde i varje fall icke i hela sin

vidd falla inom den givna ramen för utredningsarbetet.

Vad åter angår mönsterlagen har tidigare framhållits att en utsträckning

av mönsterskyddet står i nära samband med patentlagstiftningen.

Även denna sistnämnda lagstiftning är föremål för utredning. Särskild

sakkunnig har nämligen enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 juni

1938 utsetts att verkställa utredning rörande ny patentlagstiftning.

Denna utredning avser dock icke själva mönsterlagen och kan således

icke förväntas föranleda en lösning av det i motionerna framförda

spörsmålet.

Vid sådant förhållande synes vara påkallat att föranstalta om en allsidig

utredning av frågan örn beredande av effektivare skydd at konstslöjden

inom landet. Därvid torde även böra tagas under övervägande

spörsmålet örn skyddande av svensk konstslöjd utomlands.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Majit anhålla,

att Kungl. Majit måtte låta verkställa utredning av frågan

på vad sätt svensk konstslöjd kan såväl inom som utom

landet beredas effektivare skydd samt för riksdagen framlägga

de förslag, vartill denna utredning kan föranleda.

Stockholm den 25 april 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson, Karl Johan Olsson,

Emil Andersson, Theodor Magnusson*, Brandt och Anton Svensson;

från andra kammaren: herrar Bergquist, Hedlund i Östersund, Lindmark*, Berg*, Lindberg

i Stockholm, Hansson i Vännäsby* och Gustafsson i Lekåsa.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr

KUNGL. MALTS OCH RIKETS

KOMMERSKOLLEGIUM. ....

— Bilaga A.

INDUSTRIBYRÅN.

Till Riksdagens första lagutskott.

Genom beslut den 17 februari 1939 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium

att senast den 15 mars 1939 avgiva och till riksdagens

första lagutskott överlämna yttrande över två vid årets riksdag väckta,

likalydande motioner, nr 168 i första kammaren och nr 241 i andra

kammaren, angående beredande av effektivare skydd för svensk konstslöjd.

Kollegium har i anledning härav inhämtat här bifogade yttranden i

ärendet från Svenska slöjdföreningen, Sveriges industriförbund och Sveriges

hantverksorganisation.

Den uppfattning rörande otillräckligheten av nu gällande legala skydd

för alster av konsthantverk och konstindustri, vilken kommit till uttryck

i motionerna, har vunnit ytterligare stöd av vad som anförts i

de inhämtade yttrandena. Samtliga de tre hörda organisationerna tillstyrka

sålunda den i motionerna begärda utredningen. Slöjdföreningen

har därvid vitsordat, att den nuvarande lagstiftningen för konstslöjdsalster

visat sig för praktiskt behov otillräcklig. Konstslöjdsalster, som

obestridligen företedde så karakteristiska drag, att verkets upphovsman

med full rätt kunde åberopa, att hans personliga smak och skicklighet

satt sin personliga prägel därå, hade i praktiken befunnits skyddslöst

och den enskilde konstnären praktiskt taget rättslös. Det vore enligt

föreningens mening av ett praktiskt behov i hög grad påkallat, att det

nuvarande skyddets område utvidgades och därjämte till sina gränser

närmare bestämdes. För ernående av detta syfte syntes en lagändring

vara oundviklig.

Industriförbundet har för sin del i huvudsak framhållit, att de förhoppningar,

som konstindustriens utövare fäst vid 1926 års lagstiftning,

i stort sett icke syntes hava blivit infriade. Detta syntes till en del

sammanhänga med den ofta framträdande, i sakens natur liggande svårigheten

att i det konkreta fallet avgöra, huruvida ett alster vore av

beskaffenhet att åtnjuta skydd enligt nämnda lagstiftning eller icke.

Denna svårighet belystes i sin mån av de synnerligen skiftande utlåtanden

från experthåll, som avgivits i domstolstvister rörande efterbildning

av hithörande alster. Beivrandet av sådan efterbildning hade dessutom

ofta visat sig förenat med sådana kostnader för expertis och annan

utredning, att en förfördelad fabrikant i det längsta droge sig för att

skrida till rättslig aktion. Och komme en sådan till stånd, hade det

konstindustriella alster, varom tvisten rört sig, mången gång hunnit

förlora det mesta av sin aktualitet vid den tidpunkt, då rättegången

kanske efter flera år bleve slutligen avgjord. På andra håll syntes man

närmast benägen att kritisera den principiella utformning, som lag och

praxis givit åt begreppet konstslöjd. Vad man framför allt vände sig

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 2Jh

13

emot, vöre det i lagens förarbeten uttryckta kravet, att alster av konstslöjd,

liksom verk av bildande konst, för att åtnjuta skydd skulle utmärka

sig för konstnärlig originalitet. Ett dylikt krav innebure, att

ett föremål, som i fråga örn form eller dekor, eller kanske bådadera,

anknöte sig till kända former och mönster, icke åtnjöte skydd enligt

1926 års lagstiftning och detta oavsett, att föremålets skapare lyckats

förläna en personlig, konstnärlig karaktär åt föremålet. En viss eftergift

på originalitetskravet vore enligt denna uppfattning nödvändig,

därest lagstiftningen i fråga skulle få något egentligt praktisk värde.

Hantverksorganisationen slutligen har icke lämnat någon närmare motivering

för sitt förordande av undersökning i ämnet.

Den i förevarande motioner omförmälda ändring år 1926 av 1919 års

lag örn rätt till verk av bildande konst, genom vilken ändring jämväl

alster av konstslöjd tillförsäkrades visst rättsskydd, har tillkommit efter

en av kommerskollegium verkställd, i utlåtande till Kungl. Maj.! den

26 januari 1925 framlagd utredning med förslag till särskild lag om rätt

till konstslöjdsalster. Kollegium föreslog däri bland annat, att en särskild

nämnd (konstslöjdsnämnden) skulle tillsättas, hos vilken konstslöjdsalster

skulle kunna registreras. Ett registrerat alster skulle, tills

motsatsen bevisades, anses skyddsberättigat enligt lagen och utarbetat

av den, som sökanden uppgivit. Även icke registrerade alster skulle

emellertid åtnjuta rättsskydd, därest de uppfyllde lagens krav på konstnärlig

egenart. Beträffande sådana alster skulle det åligga konstslöjdsnämnden

att, efter anfordran av domstol, vid vilken tvist anhängiggjorts,

huruvida alstret skulle anses skyddsberättigat enligt lagen, avgiva

utlåtande häröver.

Kollegii förslag åsyftade således genomförande av ett väsentligt mera

effektivt rättsskydd för konstslöjdsalster än som sedermera kom till

stånd genom 1926 års lagbestämmelser på området. Enligt vad som

framgår av det utdrag av statsrådsprotokollet, som bifogats Kungl.

Maj:ts proposition i ämnet till 1926 års riksdag (nr 2), förbisågs visserligen

icke de svårigheter, som i åtskilliga fall kunde uppstå vid avgörande

av frågor, huruvida ett visst alster skulle betraktas som en produkt

av konstslöjd. Emellertid ansågs tillräcklig anledning icke föreligga

för att för ifrågavarande jämförelsevis begränsade område anordna

en särskild statlig sakkunniginstitution. Även hänsynen till de kostnader,

som nämndens verksamhet oundgängligen skulle medföra, torde dock

hava varit av betydelse vid Kungl. Maj:ts ståndpunkttagande till frågan.

Förslaget örn en särskild konstslöjdsnämnd fick således förfalla,

och konstslöjdsalster likställdes i propositionen i rättsskyddshänseende

med andra verk av bildande konst. Såsom i förevarande motioner framhållits

blev även Kungl. Maj:ts förslag i huvudsak antaget av riksdagen.

Genom vad nu i ärendet framkommit har enligt kollegii mening otvetydigt

påvisats, att 1926 års lagbestämmelser icke varit tillräckliga för

att tillförsäkra konstslöjdsalster det rättsskydd, som med bestämmelserna

avsetts. Orsaken härtill synes i första rummet vara att söka i

svårigheterna att i de särskilda fallen avgöra, huruvida ett alster med

hänsyn till sin konstnärliga egenart kan anses falla inom lagens skyddsområde,

samt den därav uppkommande rättsosäkerheten. Tillräckliga

skäl synas därför föreligga för åvägabringande av en förnyad utredning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 24-

i ämnet. Därvid bör givetvis undersökas olika till buds stående möjligheter

till genomförande av ett effektivt rättsskydd för ifrågavarande

produkter. I sådant avseende må bringas i erinran, att vid den föregående

behandlingen av frågan två olika former för rättsskydd voro

under övervägande, nämligen dels auktorsskydd och dels mönsterskydd.

Auktorsskyddet kom att ligga till grund för kollegii ovannämnda förslag

i ämnet, liksom även för 1926 års nu gällande bestämmelser. Mönsterskyddet

ansågs däremot av industriens talesmän utgöra den lämpligaste

formen för ett rättsskydd för konstslöjdsalster. I sitt nu föreliggande

yttrande har industriförbundet ånyo uttalat sig för genomförande

av mönsterskydd. Utan att i frågans nuvarande läge för egen

del taga ståndpunkt härtill vill kollegium framhålla önskvärdheten av

att vid en eventuell utredning i ämnet jämväl lämpligheten av en dylik

form av rättsskydd för konstslöjd tages under förnyat övervägande.

Vidare bör vid utredningen undersökas möjligheter att åstadkomma

ökat skydd för svenska konstslöjdsalster på den utländska marknaden.

Med stöd av vad sålunda anförts får kollegium tillstyrka, att den i

motionerna begärda undersökningen kommer till stånd.

Stockholm den 15 mars 1939.

AXEL GJÖRES.

Harald Carlborg.

Mogens Möller.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 24-

15

Bilaga B.

Till Kungl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium.

Anmodad att avgiva yttrande i anledning av remiss till kommerskollegium

från justitiedepartementet rörande motioner väckta vid årets

riksdag angående effektivare skydd för svensk konstslöjd, far svenska

slöjdföreningen härmed anföra följande.

Föreningen instämmer i motionärernas motivering och ber att livligt

få tillstyrka den i motionen begärda utredningen. De förhållanden, som

för närvarande äro rådande inom konstindustrien och konsthantverket

i de avseenden, som av motionärerna beröras, äro icke tillfredsställande.

Föreningen har redan förut med tillfredsställelse erfarit, att Kungl. Maj:t

tagit initiativet till en förbättrad lagstiftning rörande bland annat rätten

till alster av bildande konst, däri inbegripna även konstslöjdsalster.

Föreningen använder tillfället att här erinra örn att den nuvarande

lagstiftningen beträffande konstslöjdsalster visat sig för praktiskt behov

otillräcklig. Konstslöjdsalster, vilka obestridligen förete så karaktäristiska

drag, att verkets upphovsman med full rätt kan åberopa, att

hans personliga smak och skicklighet satt sin prägel därå, hava i praktiken

befunnits skyddslösa och den enskilde konstnären praktiskt taget

rättslös. Det är enligt föreningens mening av ett praktiskt behov i hög

grad påkallat, att det nuvarande skyddets område utvidgas och därjämte

till sina gränser närmare bestämmes. För ernående av detta syfte

torde en lagändring vara oundviklig.

På grund av vad sålunda anförts förordar svenska slöjdföreningen,

att de nu väckta motionerna måtte få åsyftad verkan.

Stockholm den 4 mars 1939.

För Svenska Slöjdföreningen

ERIK WETTERGREN.

!Åke Stavenow.

Bilaga C.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Genom remiss den 22 sistlidne februari har kungl, kollegiet anhållit

örn Sveriges Industriförbunds yttrande över en vid årets riksdag väckt

motion (11:241) angående beredande av effektivare skydd för svensk

konstslöjd.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Första lagutskottets utlåtande Nr 24.

Motionärerna uttala att det skydd för konstslöjdens — d. v. s. konstindustriens

och konsthantverkets — produkter, som för närvarande finnes,

är bristfälligt och belysa detta med flera exempel på fall, där svenska

konstslöjdsprodukter gjorts till föremål för obehörig efterbildning. Motionärerna

synas mena att nuvarande lagar till skydd för konstslöjdens

och liknande produkter — 1919 års lag om rätt till verk av bildande

konst (»konstverkslagen >), som 1926 utsträcktes till att avse även konstslöjdsalster,

samt 1899 års lag om skydd för vissa mönster och modeller

— böra undergå en omarbetning till avhjälpande av de påtalade

missförhållandena. Motionen utmynnar i en hemställan örn utredning,

på vad sätt svensk konstslöjd skall såväl inom som utom landet beredas

effektivare skydd.

Enligt vad förbundet har sig bekant råder inom vissa konstindustriella

yrken missnöje med det skydd, som för närvarande i vårt land beredes

konstindustriens alster. De förhoppningar, som konstindustriens

utövare fäst vid 1926 års lagstiftning, torde i stor utsträckning icke lia

blivit infriade. Detta lärer till en del sammanhänga med den ofta framträdande,

i sakens natur liggande svårigheten att i det konkreta fallet

avgöra, huruvida ett alster är av beskaffenhet att åtnjuta skydd enligt

nämnda lagstiftning eller icke. Denna svårighet belyses i sin mån aide

synnerligen skiftande utlåtanden från experthåll, som avgivits i domstolstvister

rörande efterbildning av hithörande alster. Beivrandet av

sådan efterbildning har dessutom ofta visat sig förenat med sådana kostnader

för expertis och annan utredning, att en förfördelad fabrikant i

det längsta drager sig för att skrida till rättslig aktion. Och kommer

en sådan till stånd, har det konstindustriella alster, varom tvisten rört

sig, mången gång hunnit förlora det mesta av sin aktualitet vid den

tidpunkt, då rättegången kanske efter flera år blir slutligen avgjord.

På andra håll synes man närmast benägen att kritisera den principiella

utformning, som lag och praxis givit åt begreppet konstslöjd. Vad

man här framför allt vänder sig emot är det i lagens förarbeten uttryckta

kravet, att alster av konstslöjd, liksom övriga verk av bildande

konst, för att åtnjuta skydd skall utmärka sig för konstnärlig originalitet.

Ett dylikt krav innebär, framhåller man, att ett föremål, som i

fråga örn form eller dekor eller kanske bådadera anknyter till kända

former och mönster, icke åtnjuter skydd enligt 1926 års lagstiftning och

detta oavsett att föremålets skapare lyckats förläna en personlig, konstnärlig

karaktär åt föremålet. En viss eftergift på originalitetskravet är

enligt denna uppfattning nödvändig, därest lagstiftningen ifråga skall

få något egentligt praktiskt värde.

Inom vissa konstindustriella yrken, t. ex. glas- och porslinsindustrierna,

betonar man vidare de svårigheter, som åsamkas svenska företagare

genom att utländska konkurrenter mer eller mindre direkt kopiera

omtyckta svenska industrialster och därmed skada de svenska företagens

avsättning. Motionärernas framställning tyder på att nu antydda missförhållande

av dem tillmätts särskild betydelse.

Även om en utredning icke torde kunna avhjälpa bristfälligheter i

skyddet för svenska konstslöjdsalster utomlands ■— detta skydd är en

fråga örn innehållet i och efterlevnaden av de bestämmelser rörande

dylika alster, som gälla i det land, där skyddet påkallas — vill förbundet

med hänsyn till vad i det föregående anförts biträda motionä
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Första lagutskottets utlåtande Nr %4-

rernas yrkande om utredning. I fråga om den lämpliga inriktningen av

en sådan utredning tillåter sig förbundet anföra följande synpunkter.

I yttrande över förslag till 1926 års lagstiftning örn skydd för konstslöjdsalster

ställde sig förbundet avvisande mot att skydd för sådana

alster infördes genom en utvidgning av lagen om rätt till verk av bildande

konst och uttalade sig i stället till förmån för en utredning angående

möjligheten att tillgodose föreliggande skyddsbehov genom en

lagstiftning efter mönsterskyddslagens principer. Såsom motiv härför

anförde förbundet bland annat den rättsosäkerhet, som en lagstiftning

efter föreslagna linjer skulle medföra för näringslivet, i det att ovisshet

ofta skulle föreligga därom, huruvida ett visst alster vore skyddat av

lagen eller icke. Av vad ovan anförts bestyrkes att dessa betänkligheter

icke saknade grund.

Svagheten med en reglering av konstslöjdsskyddet i konstverkslagen

framträder även då fråga blir om en sådan utvidgning av detta skydd,

som nu från vissa håll ifrågasättes. En dylik utvidgning torde nämligen

icke kunna åstadkommas inom konstverkslagens ram. Det i denna lag

uppställda originalitetskravet gäller ju samtliga de alster av bildande

konst som lagen skyddar; och redan av principiella skäl torde icke

kunna ifrågakomma att eftergiva detta krav beträffande vissa av dessa

alster. Däremot torde hinder icke möta att efter principerna för en

mönsterskyddslag bereda skydd åt sådana alster av industri och hantverk,

som visserligen icke fylla kravet på konstnärlig originalitet men

som med hänsyn till sina egenskaper i övrigt ändock framstå såsom förtjänta

av skydd.

Den utredning rörande förbättrat skydd för konstslöjdens alster, som

enligt förbundets förmenande bör komma till stånd, synes för den skull

böra inriktas på en undersökning av möjligheterna att inom de yrken,

där så anses lämpligt, bereda det eftersträvade skyddet genom en lagstiftning

enligt mönsterskyddslagens principer. Förbundet tillåter sig

erinra, att vid tillkomsten av 1926 års lagstiftning införandet av ett

vidsträcktare mönsterskydd än det gällande icke avvisades utan att

frågan därom av vissa skäl lämnades öppen. Sålunda anfördes att en

utsträckning av mönsterskyddet inverkade på patentlagstiftningen samt

att frågan örn en internationell reglering av mönsterskyddet vore under

övervägande. Dessa skäl torde icke numera äga giltighet, så mycket

mindre som en reform av patentlagstiftningen för närvarande förberedes.

Stockholm den 11 mars 1939.

Sveriges Industriförbund

WILH. EKMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1981). 9 sami. 1 aud. Nr %//.

Gustaf Settergren.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Första lagutskottets utlåtande Nr 24-

Bilaga D.

Till Kungl. Kommerskollegium.

Med anledning av remiss av den 22 februari detta år beträffande

motion i andra kammaren nr 241 av herr Kilbom m. fl. angående beredande

av effektivare skydd för svensk konstslöjd vill Sveriges Hantverksorganisation

inskränka sig till förord för den i motionen föreslagna

åtgärden »om undersökning av på vad sätt svensk konstslöjd skall såväl

inom som utom landet beredas effektivare skydd».

Stockholm den 15 mars 1939.

Sveriges Hantverksorganisation

AUG. LINDMARK.

j Gunnar Willén.

KUNGL. PATENT- OCH Bilaga E.

REGISTRERINGSVERKET.

Till Riksdagens första lagutskott.

Enligt skrivelse den 17 februari 1939 från chefen för justitiedepartementet

har Kungl. Maj:t anbefallt patent- och registreringsverket att

senast den 15 mars 1939 avgiva och till Eder överlämna yttrande över

två inom riksdagen väckta motioner, nr 168 i första kammaren och 241

i andra kammaren, angående beredande av effektivare skydd för svensk

konstslöjd; och får i anledning härav ämbetsverket äran anföra följande.

Det ämne, som avhandlas i ifrågavarande motioner, berör patent- och

registreringsverkets verksamhetsområde endast i vad det hänför sig till

lagen den 10 juli 1899 om skydd för vissa mönster och modeller. Ämbetsverkets

yttrande över motionerna lärer väl därför icke åstundas

annat än i sistnämnda avseende.

I fråga örn revision av mönsterlagen har ämbetsverket tämligen nyligen

avgivit yttrande till utskottet med anledning av en motion till

1935 års riksdag (nr 164 i andra kammaren) angående viss ändring i

nämnda lag. Detta yttrande innehåller vad som från ämbetsverkets

sida är att anföra med anledning av de nu ifrågavarande motionerna;

och får ämbetsverket därför såsom yttrande över dessa överlämna och

åberopa sagda yttrande, varvid dock bör anmärkas, att däri omnämnda

uppdrag för undertecknad Hjertén i fråga om mönsterlagens revision

numera upphört i samband med tillkomsten av 1938 års patentutredning.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit, utom undertecknad

generaldirektör, byråcheferna Linroth (föredragande), Lindgren, Norrbin,

Burman, Gertz, Kinmanson, Trägårdh och Bohman.

Stockholm den 3 mars 1939.

H. HJERTÉN.

O. Källander.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1!)

Första Jagutskottets utlåtande Nr .i/,.

KUNGL. PATENT- OCH Bilaga F.

REGISTRERINGSVERKET.

Till Riksdagens första lagutskott.

Enligt skrivelse den 1 februari 1935 från chefen för justitiedepartementet

har Kungl. Majit anbefallt patent- och registreringsverket att senast

den 30 innevarande mars avgiva och till Eder överlämna utlåtande över en

inom riksdagens andra kammare väckt motion, n:r 164, angående viss ändring

i lagen den 10 juli 1899 örn skydd för vissa mönster och modeller (här

nedan kallad mönsterlagen); och får i anledning härav ämbetsverket äran

anföra följande.

Motionen avser vidtagande av sådan ändring i mönsterlagen, att denna

bomme att omfatta, icke såsom nu endast alster tillhörande metallindustrien

utan även alster tillhörande glasindustrien.

Vår nuvarande mönsterlag är i olika hänseenden mycket begränsad i

jämförelse med motsvarande lagstiftningar i många främmande länder. Förutom

att den enligt förarbetena till densamma och gällande praxis anses

omfatta allenast s. k. prvdnadsmönster i motsats till s. k. nyttighetsmönster,

gäller — såsom redan angivits — att skydd kan erhållas endast för

mönster till alster inom metallindustrien.

Det kommittéförslag av den 6 november 1878, vilket — örn också med

högst väsentliga ändringar — ligger till grund för 1899 års. lag, var icke

begränsat till metallindustrien utan avsåg hela elef industriella området.

Att någon lagstiftning i ämnet ej kom till stånd förrän cirka tjugu år

efter kommittébetänkandets avgivande och att den antagna lagen begränsades

till endast metallindustriens alster berodde väsentligen på det motstånd,

som från olika industribranscher, särskilt vissa med mode- och säsongvaror

sysslande grenar av textilindustrien, restes mot förslaget. Detta

motstånd bottnade i sin ordning i farhågan att genom en sådan lagstiftning

— vilken på grund av gällande internationella överenskommelser måste

omfatta rätt även för utlänningar att vinna mönsterskydd — den svenska

industrien skulle i stor utsträckning betagas möjligheten att utan avsevärda

uppoffringar hämta erforderliga mönster från utlandet, något som för

många industrigrenar skulle vara i hög grad betänkligt.

Efter tillkomsten av 1899 års mönsterlag har frågan örn dess utsträckande

till andra industrier än metallindustrien vid olika tillfallen varit aktuell.

Den år 1908 tillsatta s. k. patentlagstiftningskommittén, i vars uppdrag

ingick att verkställa revision av gällande mönsterlag, avgav den 24 mars

191 (i förslag i ämnet. Vid förhandlingar, som kommittén under sitt arbete

haft med representanter för skilda industrigrenar, hade gensagor mot mönsterskyddets

utsträckande framförts av representanter för vissa grenar av

textilindustrien och för glasindustrien samt därjämte av vissa porslinsfabrikanter.

Enligt kommitténs förslag skulle emellertid mönsterlagen utsträckas

att principiellt avse industrien i dess helhet. Dock innehöll 6 s

i förslaget viss begränsning av skyddet, såvitt anginge vävnader, avsedda

för beklädnadsartiklar. Och vidare skulle enligt stadgande i 22 § skyddet

för registrerat mönster upphöra, då i utlandet tillverkade föremal, sorn till

form eller utstyrsel väsentligen överensstämde med mönstret, till riket

för försäljning infördes av mönsterrättens innehavare eller med dennes tillin

t else . Emellertid skulle Konungen — huvudsakligen för beredande av

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Första lagutskottets utlåtande Nr 24.

samma lättnad för svenskar utomlands — äga förordna, att sistnämnda bestämmelse

ej skulle gälla i fråga om införsel av föremål, tillverkade i viss

främmande stat; och skulle ett sådant förordnande kunna avse föremål,

tillhörande endast en elei av industrien. Rörande motiven till kommitténs

förslag i dessa delar tillåter sig ämbetsverket att hänvisa särskilt till sid.

06 63, 112—114 och 171—174 i kommittébetänkandet.

I avgivna yttranden över förslaget möttes detsamma av motstånd från

''kilda håll, bland annat även från glasindustriens sida. Förslaget blex- oi

heller i sin helhet förelagt riksdagen. Däremot avläts till 1010 års riksdag

en kungl, proposition (n:r 5), avseende mönsterskyddets utsträckande

lill träindustrien, inom vilken mönsterskydd ansågs särskilt önskvärt. Riksdagen

beslutade emellertid i enlighet med första lagutskottets hemställan

'' n:r 11) att, med avslag å propositionen, i skrivelse till Kungl. Maj:t

i''n:r 77) anhålla, att Kungl. Majit ville efter förnyad utredning låta utarbeta

och för riksdagen framlägga förslag till ny lagstiftning örn mönsterskydd,

byggd på den grundsatsen att skyddet utsträcktes att omfatta industrien

i allmänhet. Utredningen i detta avseende, numera anförtrodd åt

undertecknad Hjertén, har ännu icke lett till resultat, väsentligen beroende

på förhållanden, varom nedan förmäles.

Genom lag den 31 mars 1026 infördes i 1 § lagen den 30 maj 1010 örn

rätt till verk av bildande konst en bestämmelse, enligt vilken till sådana

verk hänföras jämväl alster av konsthantverk och konstindustri, dock att

beklädnadsartiklar och vävnader, avsedda för dylika artiklar, icke äro

föremål för skydd enligt konstverkslagen. Givetvis har härigenom behovet

av ett utsträckt mönsterskydd i viss mån minskats. Helt och hållet har

det emellertid icke bortfallit, vilket tidigare vid upprepade tillfällen betonats,

bland annat i första lagutskottets vid 1010 års riksdag avgivna, å

sid. 1—2 i förevarande motion citerade yttrande.

Under år 1034 biträdde Sverige efter beslut ax- Kungl. Majit och riksdagen

den nva lydelse, som \-id en i Haag år 1025 hållen konferens givits

åt den internationella konx-entionen för skydd av den industriella äganderätten

rilen s. k. Pariskonventionen); se Kungl. Maj:ts proposition n:r 4

lill 1034 ars riksdag. Enligt bestämmelse i ari;. 5 i den nya konventionstexten

är det icke längre möjligt att, såvitt angår de fördragsslutande länderna,

bringa i tillämpning ett restriktivt stadgande av det innehåll som

ovan refererade bestämmelse i 22 § av 1016 års kommittéförslag. Att

denna omständighet kan öka motståndet mot ett utsträckt mönsterskydd är

icke uteslutet. Dock synes, att döma bland annat axr Sx-eriges industriförbunds

å sid. 40 i nyssnämnda proposition återgivna yttrande, faran härför

numera vara mindre än förr.

Varje utsträckning ax- mönsterskyddet till nya industrigrenar, vare sig

en eller flera, kräx-er ökat arbete inom ämbetsverket med motsvarande

personalökning, x-ars storlek det emellertid torde vara mycket sxTårt att på

förhand bedöma. Redan nu är den s. k. nyhetspröxmingen — d. v. s. arbetet

att söka utröna, huruvida ett till registrering anmält mönster redan tidigare

funnits intaget i allmänt tillgänglig tryckt skrift eller varit återgivet

å ^offentligen till salu hållna alster eller örn det ej väsentligen skiljer sig

från mönster, som förut blix-it sålunda känt — ganska besvärlig och tidsödande

utan att ändock under nuvarande förhållanden kunna göras fullt

effektiv. I händelse a\r mönsterskyddets utsträckande i större omfattning

skulle därför kunna ifrågasättas — såsom också i kommittébetänkandet

s. 21 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 04- 21

av år 1916 föreslagits — att avskaffa nyhetsprövningen, en åtgärd som

man emellertid med hänsyn till därigenom uppkommande osäkerhetstillstånd

för industrien icke utan tvingande skäl synes böra tillgripa.

Ett utsträckande av mönsterskyddet till en eller annan ny industrigren

torde icke med nödvändighet påkalla andra ändringar i mönsterlagen än

dem, som direkt föranledas av det större skyddsområdet. Ett utsträckande

i princip av skyddet till industrien i dess helhet synes däremot ej lämpligen

böra ske annat än i sammanhang med vår nuvarande, i mycket föråldrade

mönsterlags reformering även i andra avseenden. Det torde emellertid

kunna sättas i fråga, huruvida icke — särskilt efter 1926 års ändring av

konstverkslagen — andra lagstiftningsåtgärder på det industriella rättsskyddets

område äro mera trängande och därför böra äga företräde, så

t. ex. åvägabringande av erforderliga lagändringar för biträdande av de

vid konferens i London innevarande år fattade beslut örn vissa jämkningar

i den internationella konventionen enligt dess å konferensen i Haag erhållna

lydelse samt vidare omarbetande av vår gällande varumärkeslag i

och för införande av s. k. klassregistrering och upptagande i svensk rätt

av vissa andra i utlandet under årens lopp genomförda reformer på varumärkesrättens

område.

Med åberopande av vad sålunda anförts och i övrigt får patent- och registreringsverket

med anledning av ifrågavarande motion såsom sin mening

uttala:

att den av motionären föreslagna ändringen av mönsterlagen i och för

sig icke torde möta några betänkligheter;

att det emellertid kan ifrågasättas, huruvida icke mönsterskyddet samtidigt

bör utsträckas att jämväl avse den glasindustrien i olika avseenden

närstående porslinsindustrien och lergodsindustrien i övrigt samt likaså, i

överensstämmelse med Kungl. Maj:ts proposition nr 5 till 1919 års riksdag,

träindustrien;

att ett utsträckande av skyddet till industrien i allmänhet däremot icke

för närvarande synes vara att förorda;

att den ifrågasatta ändringen av 1 § mönsterlagen uppenbarligen kräver

motsvarande jämkning i lagens 16 § (jämför nyssnämnda proposition);

att vid en eventuell lagstiftning i förevarande riktning bör övervägas

lämpligheten av skyddstidens utsträckande i enlighet med berörda proposition

från fem till tio år mot särskild avgift för de fem sista åren; samt

att den nya lagstiftningen — likaledes i överensstämmelse med sagda

proposition — bör förklaras icke äga tillämpning i fråga örn skydd, som

sökts före lagens ikraftträdande.

I behandlingen av detta ärende hava deltagit undertecknad generaldirektör

(föredragande), byråcheferna Linroth, Påhlson, Bergenstråhle och

Norrbin samt byrådirektören Karlson.

Stockholm den 27 mars 1935.

II. HJERTÉN.

/ K. Sandegren.

Milling till riksdagens protokoll ISSI). !> sinni. 1 avil. Sr 2 Jj.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:263 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angånde beredande av effektivare skydd för svensk konstslöjd. a1 i texten