Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillrättaläggande av missförhållanden mellan psykiatri och rättsskipning m. m. Första lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 213 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 240 i andra kammaren av herr Wallén.
1939-04-28 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1939:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillrättaläggande av missförhållanden mellan psykiatri och rättsskipning m. m. Första lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 213 i första kammaren av herr Lindhagen och nr 240 i andra kammaren av herr Wallén.
Dokumentets text
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 26.
Nr 26.
Ankom till riksdagens kansli den 28 april 1939 kl. 5. e. m.
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillrättaläggande
av missförhållanden mellan psykiatri och rättsskipning
m. m.
Första lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två
inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 213
i första kammaren av herr Lindhagen och nr 240 i andra kammaren av herr
Wallén. I motionen nr I: 213 hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t
begära övervägande av skyndsamt förslag till lagstiftning och andra åtgärder
för tillrättaläggande av de missförhållanden vid samverkan mellan psykiatri
och rättsskipning, som pa sätt i motionen närmare angives påtalats i
riksdagen interpellationsvis och motionsvis åren 1937 och 1938. I motionen
nr II: 240 hemställes, att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Majrt anhålla örn skyndsam utredning i syfte att åstadkomma ändring av
gällande bestämmelser rörande sinnesundersökning av tilltalad person eller
eljest.
I fråga örn de skäl som föranlett motionärernas framställningar får utskottet
hänvisa till motionerna.
Vid 1938 års riksdag väcktes av herr Lindhagen en motion, nr I: 222,
med samma syfte som den nu av herr Lindhagen väckta. Nämnda motion
behandlades av första lagutskottet som i utlåtande nr 46 hemställde att
motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda. Vad utskottet
salunda hemställt bifölls av riksdagen. Till utredning i förevarande ärende
får utskottet hänvisa till nyssnämnda utlåtande. Härutöver vill utskottet
omnämna följande.
Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 6 oktober 1938 tillkallades särskilda
sakkunniga — strafflagberedningen — att verkställa utredning
och framlägga förslag örn straffsystemets och anstaltsväsendets reformering.
Enligt direktiven för utredningen skulle beredningen bl. a. upptaga
frågan örn behandlingen av förbrytare, vilka begått brott under inflytande
av rubbad själsverksamhet, samt om revision av strafflagens tillräknelighetsbestämmelser.
Chefen för justitiedepartementet förordnade sedermera
genom beslut den 27 december 1938, att beredningen omedelbart
skulle upptaga fragan örn den rättsliga behandlingen av förbrytare, vilka
begått brott under inflytande av rubbad själsverksamhet, samt örn revision
av strafflagens tillräknelighetsbestämmelser ävensom att beredningen i samband
därmed även skulle behandla frågan örn de reformer i organisatoriskt
Första lagutskottets utlåtande Nr 26.
5
hänseende, sorn kunde finnas lämpliga med avseende å sinnesundersökningar
av för brott tilltalade samt vård av sinnessjuka brottslingar.
Innan sistnämnda förordnande meddelades, hade riksdagens revisorer vid
den år 1938 av dem verkställda granskning upptagit vissa frågor rörande
undersökningarna av för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet. Ä
sid. 17—36 i revisorernas den 15 december 1938 avgivna berättelse redogöres
för av revisorerna gjorda iakttagelser beträffande hithörande spörsmål,
i anslutning vartill vissa uttalanden göras. Enligt revisorerna är det nödvändigt,
att det tages under övervägande, vilka åtgärder som böra vidtagas
tor en mera ändamålsenlig organisation av det rättspsykiatriska undersökningsväsendet,
i avsikt bland annat att det allmänna rättsmedvetandets krav
bättre tillgodoses, och revisorerna funno det angeläget att utredning i sådant
syfte omedelbart igångsattes.
I sitt utlåtande i anledning av riksdagens revisorers berättelse (nr 117
punkt 3:o) har statsutskottet, efter att hava gjort vissa uttalanden beträffande
undersökningarna av för brott tilltalade personers sinnesbeskaffenhet,
hemställt att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att
de synpunkter som av riksdagens revisorer och statsutskottet blivit anförda
måtte beaktas vid den pågående utredningen rörande vissa med det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet sammanhängande spörsmål. Vad
statsutskottet sålunda hemställt har bifallits av riksdagen.
Redan i sitt utlåtande nr 46 föregående år framhöll utskottet att här berörda
spörsmål äro av så stor betydelse att en närmare utredning i ämnet
måste anses påkallad. Såsom framgår av utskottets redogörelse äro de i
förevarande motioner framförda frågorna, i vad de avse för brott tilltalade
personer, föremål för behandling inom strafflagberedningen enligt de
direktiv, som lämnats beredningen genom Kungl. Maj:ts beslut den 6 oktober
1938 och chefens för justitiedepartementet förordnande den 27 december
1938. Angelägenheten av en utredning på förevarande område har
även understrukits genom riksdagens förut omförmälda beslut i anledning
av riksdagens revisorers uttalanden. Därvid hava jämväl vissa av de i motionerna
framförda synpunkterna vunnit beaktande.
Vad angår rättspsykiatriens ställning i civila mål torde vissa därmed
sammanhängande frågor äga sådant samband med de rättspsykiatriska undersökningarna
enligt sinnessjuklagen, att man lämpligen bör avvakta resultaten
av strafflagberedningens nyssnämnda utredning, innan man tar
ställning till frågan huruvida en översyn av liithörade lagregler är erforderlig.
Den lag som här närmast kommer i fråga är lagen den 7 juni 1934 örn
bevisning genom sakkunnig. Utförliga bestämmelser om sakkunnig hava
upptagits i processlagberedningens nyligen avgivna förslag till rättegångsbalk,
och riksdagen kommer således i samband med frågan om rättegångsreformen
i tillfälle att pröva frågan örn sakkunnigas ställning i processen i
bela dess vidd.
På grund av del anförda får utskottet hemställa,
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 25—26. 2
Utskottet.
6
Första lagutskottets utlåtande Nr 26.
att förevarande motioner, nr 1:213 och 11:240, icke måtte
till någon riksdagens vidare åtgärd föranleda.
Stockholm den 28 april 1939.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson*, Wagnsson, Eskhult*,
Branting, Karl Karlsson, Gärde* och Caap;
från andra kammaren: herrar Bergquist, Lindqvist, Ryberg, Olsson i Mellerud*,
Larsson i Hede*, Lindberg i Stockholm och Werner i Höjen samt fru Gustafson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
391400
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.