Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken m. m., dels ock i anledning därav väckta motioner.

1939-05-09 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:29, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken m. m., dels ock i anledning därav väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

1

Nr 29.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken

m. m., dels ock i anledning därav väckta

motioner.

Genom en den 10 mars 1939 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,

nr 167, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under

åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade förslag till

i) Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 3 § rättegångsbalken1 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Under Svea hovrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,

Gotlands, Värmlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs,

Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län; under Göta hovrätt: Östergötlands,

Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län; under hovrätten

över Skåne och Blekinge: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län; under

hovrätten för övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens län; under

hovrätten för Västra Sverige: Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs

län.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1941 eller den senare dag Konungen

bestämmer.

Mål eller ärende, vari talan fullföljts i Göta hovrätt såsom allmän överrätt

från domstol eller annan myndighet inom Hallands, Göteborgs och Bohus

eller Älvsborgs län och uti vilket vid lagens ikraftträdande icke av hovrätten

fattats slutligt beslut, skall för vidare behandling överlämnas till hovrätten

för Västra Sverige. De närmare föreskrifter, som med avseende härå må

finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

1 Ändrad lydelse, se SFS 1935: 268.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 29.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

2) Lag

om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36),

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga örn förvaltning av järnväg under

konkurs.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av

järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs,1 skall erhålla

följande ändrade lydelse:

Ärenden angående lagfart av järnväg upptagas och prövas av inskrivningsdomaren

i Stockholm, då järnvägen till större delen av sin sträckning ligger

inom domsagor under Svea hovrätt eller hovrätten för övre Norrland, av

inskrivningsdomaren i Jönköping, då järnvägen till större delen ligger inom

domsagor under Göta hovrätt eller hovrätten för Västra Sverige, samt av inskrivningsdomaren

i Kristianstad, då järnvägen till större delen ligger inom

domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge.

Är järnväg lagfaren hos någon av förenämnda inskrivningsdomare och

inträda förändrade förhållanden, lyder järnvägen ändock fortfarande under

samma inskrivningsdomare.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1941 eller den senare dag Konungen

bestämmer.

I samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft

två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr

270 i första kammaren av herr Lindström samt nr 396 i andra kammaren

av herr Onsjö m. fl. I förstnämnda motion hemställes, att riksdagen vid behandlingen

av förevarande proposition måtte fatta beslut av innebörd, att

även Värmlands län hänföres till hovrätten för västra Sverige i stället för,

såsom i propositionen föreslagits, till Svea hovrätt. I den av herr Onsjö

m. fl. väckta motionen yrkas sådan ändring av propositionen, att Åse, Viste,

Barne och Laske domsaga hänföres till den för västra Sverige avsedda hovrätten

i Göteborg.

I fråga om de skäl som ligga till grund för de genom propositionen framlagda

förslagen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här

nedan, hänvisa till propositionen. Beträffande motiveringen till motionärernas

hemställan hänvisas till motionerna.

Frågan örn en uppdelning av Svea och Göta hovrätter har sedan länge

i skilda sammanhang varit föremål för överväganden. Särskilt med hänsyn

till den blivande rättegångsreformen har denna fråga erhållit ökad aktua
-

Ändrad lydelse, se SFS 1935:269.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

3

litet. Processkommissionen (1926) utgick ifrån att den för våra förhållanden

lämpligaste hovrättsorganisationen skulle ernås, örn hovrätternas

antal bestämdes till lägst sju, högst nio. Enligt båda dessa alternativ

skulle en hovrätt inrättas i Göteborg. Denna hovrätts domsområde skulle

omfatta, enligt alternativet med nio hovrätter Hallands, Göteborgs och Bohus

samt Ävsborgs län och enligt alternativet med sju hovrätter nämnda

län jämte Värmlands län.

De av chefen för justitiedepartementet tillkallade sakkunniga för

utredning rörande kostnaderna för processreformens genomförande

(1928) utgingo vid sina beräkningar från processkommissionens

förslag med sju hovrätter, därav en förlagd till Göteborg.

I propositionen (nr 80) till 1931 års riksdag angående huvudgrunderna

för en rättegångsreform anförde föredragande departementschefen:

Redan under nuvarande rättegångsordning ha vid upprepade tillfällen

väckts förslag om uppdelning av de båda större hovrätterna. Huvudsyftet

med dessa förslag torde i allmänhet ha varit att sätta hovrätternas ledamöter

i stånd att inhämta närmare kännedom om de förhållanden varunder rättsskipningen

i landets olika delar verkar och på detta sätt skapa ökad förståelse

för de särskilda synpunkter som härvid äro av betydelse, samtidigt

som genom hovrätternas större tillgänglighet allmänhetens intresse för deras

rättsskipning skulle stärkas. Om dessa skäl jämväl under nuvarande, rent

skriftliga rättegångssätt måste tillmätas betydelse, framstår det vid ett system

med muntlig förhandling, där parterna i regel lia att själva eller genom ombud

komma tillstädes, som så mycket angelägnare, att anstalter vidtagas för

att denna skyldighet ej må bliva alltför betungande. Såsom jag tidigare utvecklat

kommer också upptagande av bevisning särskilt i grövre brottmål

att äga rum inför hovrätten. Med hänsyn till såväl den enskildes som det

allmännas kostnader är det därför av stor vikt, att hovrätterna i högre grad

än nu är fallet erhålla en lokal förläggning. Hur långt denna tanke lämpligen

bör fullföljas, är uppenbarligen beroende jämväl av vissa andra förhållanden.

Det ligger i sakens natur, att varje hovrätts domkrets måste omfatta

ett mera betydande antal undcrrättsdomkretsar. Hovrättens arbetsuppgifter

skulle eljest icke bliva av tillräckligt allsidig och intresseväckande beskaffenhet.

Ej heller bör hovrättens domarbestånd bliva alltför fåtaligt utan

lämna tillfälle till utbyte av åsikter och synpunkter i föreliggande frågor

mellan ett större antal ledamöter. Med en alltför snäv krets av domare, som

sättas att en längre tid samarbeta under tämligen ensartade förhållanden,

föreligger alltid faran av en viss ensidighet och begränsning. Från nu angivna

utgångspunkter torde antalet hovrätter icke böra överstiga sju eller

sättas lägre än till fem. Jag utgår härvid ifrån att ur Svea hovrätt bör utbrytas

åtminstone en norrländsk hovrätt samt att en västsvensk hovrätt inrättas

i Göteborg.

Beträffande tidigare väckt förslag örn anordnande av särskilda hovrältsting

å orter utom hovrätternas stationeringsorter yttrade departementschefen,

bland annat, att det ej kunde förnekas att skäl talade för en sådan anordning,

ej minst med hänsyn till den större folkliga anknytning som rättsskipningen

i överrätterna därigenom sknlle vinna.

1 fråga örn övergången till den nya rättegångsordningen anförde departe
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

mentschefen, att ehuru det föreslagna nya förfarandet såvitt anginge tiden

för dess införande måste behandlas som en enhet, det vore av vikt att, sedan

grunderna för detsamma blivit i huvudsak godkända, alla åtgärder vidtoges,

som kunde förmedla övergången till den nya ordningen. Under det att arbetet

med den allmänna rättegångsreformen påginge, borde alltså till övervägande

och avgörande upptagas sådana förslag till partiella reformer, som

vöre ägnade att underlätta det nya rättegångsskickets införande och tillika

kunde utan olägenhet inpassas i den bestående ordningen. Frågan om de

ytterligare åtgärder, som påkallades i anledning av lagstiftningens genomförande,

borde uppenbarligen regleras i samband med dennas antagande.

Bland de frågor vilka borde upptagas till slutlig behandling före den nya

lagstiftningens antagande stöde i förgrunden bl. a. spörsmålet örn uppdelning

av hovrätterna. Härom yttrade departementschefen:

Såsom jag redan framhållit kräves för anordnande av muntlig förhandling

i hovrätterna, att dessa erhålla en mera lokal förläggning. Antalet hovrätter

har synts mig böra vara lägst fem och högst sju. En uppdelning synes sålunda

böra ske av Svea och Göta hovrätter. Uppenbarligen måste denna delning

vara genomförd och de nya hovrätterna kunna träda i verksamhet vid

den tid, då den nya förhandlingsordningen skall tillämpas. Med hänsyn härtill

torde det vara lämpligt, att åtgärder snarast möjligt vidtagas för en delning

av nämnda hovrätter. Härigenom vinnes, att de nybildade hovrätterna

hunnit så att säga komma i gång och organisationen kunnat erhålla ökad

stadga, innan det nya rättegångsskicket träder i kraft. Genom vidtagande i

förväg av denna förändring torde övergången till den nya ordningen i hög

grad underlättas.

Ehuru sålunda en uppdelning av hovrätterna är påkallad företrädesvis

av hänsyn till den blivande rättegångsreformen, får det ej förbises, att skäl

tala för en dylik delning även under nu gällande rättegångsordning. Visserligen

har gjorts gällande, att med det för närvarande tillämpade skriftliga

förfarandet i överrätterna det vöre för parterna jämförelsevis likgiltigt

var dessa äro belägna. En utflyttning av hovrätterna torde dock få anses

i andra hänseenden medföra vissa fördelar. Dessa fördelar ha närmare utvecklats

vid den tidigare behandlingen av frågan om upprättande av en

hovrätt för de fyra nordligaste länen, och det torde icke vara nödvändigt

att nu ingå härpå. Jag vill endast erinra örn vikten av att hovrättens ledamöter

erhålla tillfälle att leva och verka under de förhållanden, som i viss

utsträckning sätta sin prägel på de till hovrätten fullföljda målen, samt om

de svårigheter, som äro förenade med ledningen av ett verk av Svea hovrätts

storlek. Beaktas bör även, att statsmakterna i princip uttalat sig för

upprättande av en norrländsk hovrätt redan före genomförandet av en rättegångsreform.

Med hänsyn till det anförda finner jag lämpligt att, därest riktlinjerna

för rättegångsreformen vinna riksdagens bifall, utredning snarast igångsättes

rörande det antal hovrätter, som påkallas av ett reformerat förfarande,

och om hovrätternas förläggning. Det ligger i sakens natur, att jag icke i

frågans nuvarande läge kan intaga en bestämd ståndpunkt till därmed sammanhängade

spörsmål. Dock synes som jag redan berört uppenbart, att en

hovrätt bör hava sitt säte i Göteborg och att åtminstone en hovrätt bör

förläggas till Norrland.

Särskilda utskottet biträdde i allt väsentligt propositionens ståndpunkt

såväl i fråga om hovrätternas uppdelning och införande av hovrättsting

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

5

som beträffande övergången till den nya rättegångsordningen. Utskottet

framhöll, bland annat, att vid en uppdelning av hovrätterna borde stor

försiktighet iakttagas och deras antal icke sättas högre än som oundgängligen

påkallades. Uppenbarligen måste åtminstone en hovrätt inrättas i

Norrland, och starka skäl syntes även tala för att en hovrätt förlädes till

Göteborg. Det syntes lämpligt, att frågan om en uppdelning av Svea och

Göta hovrätter snarast toges under omprövning. Därvid torde särskilt

spörsmålet örn det lämpliga antalet hovrätter i Norrland och om deras förläggning

böra övervägas.

Riksdagen anslöt sig till utskottets uttalanden i nu berörda delar.

Sedan processlagberedningen genom Kungl. Maj:ts remiss den

29 december 1933 anbefallts att verkställa utredning rörande uppdelning av

Svea och Göta hovrätter samt till Kungl. Majit inkomma med det förslag

vartill utredningen kunde föranleda, överlämnade processlagberedningen —

under förmälan att utredningen angående uppdelning av Göta hovrätt ännu

icke slutförts — ett den 22 december 1934 dagtecknat yttrande

och förslag rörande uppdelning av Svea hovrätt. Processlagberedningen förordade

inrättande av två hovrätter för de fyra nordligaste länen.

Enligt beslut vid 1935 års riksdag inrättades från och med den 1 oktober

1936 en hovrätt i Umeå med ett domsområde, omfattande Västerbottens

och Norrbottens län.

I likalydande motioner (nr 289/1 och nr 422/11) vid 1936 års riksdag

hemställdes om åtgärder för inrättande i Göteborg av en hovrätt för

Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt Skaraborgs län. I motionerna

erinrades om att riksdagen redan för fem år sedan uttalat sig för att

frågan om uppdelning av Göta hovrätt snarast toges under omprövning

samt att något förslag i detta avseende ännu icke framkommit.

Första lagutskottet anförde i sitt utlåtande (nr 20) — efter att hava redogjort

för vad tidigare förekommit i ärendet — bland annat:

Såsom av utskottets redogörelse framgår kräver den blivande rättegångsreformen

med nödvändighet att hovrätterna göras lätt tillgängliga för allmänheten.

Redan under gällande rättegångsordning skulle det vara av

stor betydelse att hovrätterna i högre grad än nu är fallet erhölle en lokal

förläggning. Riksdagen förklarade också år 1931, alt det syntes lämpligt

att frågan örn en uppdelning av Svea och Göta hovrätter snarast toges under

omprövning. Det torde vara uppenbart att en av de nya hovrätterna

bör få sitt säte i Göteborg.

Under hänvisning till det utredningsuppdrag beträffande frågan om uppdelning

av Göta hovrätt, vilket lämnats processlagberedningen, uttalade

utskottet, att någon anledning för riksdagen att redan nu ingå i prövning

av frågan icke torde föreligga.

Efter hemställan av utskottet avslog riksdagen motionerna.

Kungl. Majit anbefallde därefter den 29 maj 1936 processlagberedningen

att till förnyat övervägande upptaga frågan, i vilken ordning uppdelningen

av de större hovrätterna borde fullföljas, samt till justitiedepartementet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

snarast inkomma med förslag rörande jurisdiktionsområde och förläggningsort

för den hovrätt som ansåges först böra upprättas.

I yttrande den 15 oktober 1938 behandlade pro cess lagberedninge

n bland annat spörsmålet om en uppdelning av Göta hovrätt samt framhöll,

att under den tidigare behandlingen av frågan om en rättegångsreform

det allmänt ansetts, att en dylik uppdelning skulle vara erforderlig. Efter

en redogörelse för vad härutinnan tidigare förekommit anförde processlagberedningen

vidare:

Av den lämnade redogörelsen framgår, att enighet rått därom, att en

västsvensk hovrätt bör inrättas med förläggning till Göteborg. Med hänsyn

till önskemålet att hovrätterna i samband med rättegångsreformen skola

göras lättare tillgängliga föreligga ock starka skäl för inrättande av en

hovrätt i Göteborg. I och för sig äro väl avstånden från skilda orter inom

Göta hovrätts jurisdiktionsområde till den nuvarande hovrättsstaden Jönköping

icke i något fall ägnade att för dem, som skola ha att inställa sig i

hovrätten, medföra så stora olägenheter, som göra sig gällande beträffande

vissa delar av Svea hovrätts jurisdiktionsområde och som bl. a. föranlett

kravet på inrättande av särskilda hovrätter för Norrland. Örn hänsyn foges

allenast till avstånden, vore fördenskull måhända en uppdelning av Göta

hovrätt icke så starkt påkallad. Denna fråga bör emellertid i främsta rummet

bedömas ur en annan synpunkt. Göteborg är rikets största sjöfartsstad

och medelpunkten för en livlig industri och handel. För den rättssökande

allmänheten finnes i Göteborg att tillgå ett stort antal dugliga

advokater. Det antal mål, som förekommer i Göteborg och de närmast belägna

landsdelarna, är ock synnerligen stort. Inrättandet av en särskild

hovrätt i Göteborg skulle därför komma att medföra lättnad för en relativt

sett mycket betydande del av befolkningen inom Göta hovrätts nuvarande

domsområde. Man synes kunna antaga, att av samtliga till hovrätt fullföljda

mål fran de delar av riket, som nu höra under Göta hovrätt, ungefär

hälften kommer att utgöras av mål från underrätter inom det område, som

bildas av Göteborgs och Bohus, Hallands och Älvsborgs län. Att under dessa

förhållanden påtagliga^ fördelar skulle stå att ernå genom inrättande av en

hovrätt i Göteborg, måste anses uppenbart.

Beträffande domsområdet för hovrätten i Göteborg ansåg processlagberedningen,

att av vad redan anförts följde, att däri lämpligen borde ingå, förutom

Göteborgs och Bohus län, även Hallands och Älvsborgs län. Det kunde

emellertid ifrågasättas, huruvida icke den nya hovrättens domkrets borde

härutöver vidgas till att omfatta jämväl andra områden. I sådant hänseende

erinrade processlagberedningen dels örn processkommissionens förslag att

hänföra Värmlands län till en hovrätt i Göteborg, förutsatt att antalet hovrätter

i riket icke komme att överstiga sju, och dels örn att i motionerna vid

1936 års riksdag förordats att Skaraborgs län men icke Värmlands län skulle

ingå i domsområdet för en hovrätt i Göteborg. Processlagberedningen anförde

beträffande Skaraborgs län:

En indelning, enligt vilken Skaraborgs län skulle hänföras till hovrätten

i Göteborg, kunde måhända vara ägnad att för befolkningen inom vissa delar

av nämnda län medföra lättnader. För den större delen av länet torde

emellertid Jönköping vara mera välbeläget. Till stöd för att bibehålla Skaraborgs

län under hovrätten i Jönköping torde ock kunna framhållas, att där
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

7

igenom lättare kan erhållas en lämplig arbetsfördelning mellan hovrätterna.

Att förlägga länet i dess helhet till hovrätten i Göteborg torde sålunda icke

böra ifrågakomma. En tänkbar utväg vore emellertid, att någon mindre del

av länet överflyttades till hovrätten i Göteborg. En sådan anordning kunde

finnas önskvärd beträffande Varadomsagan (Åse, Viste, Barne och Laske

domsaga), vars befolkning väsentligen har sina förbindelser på Göteborg.

Av hela arealen för Skaraborgs län, 8,467 kvadratkilometer, belöper på denna

domsaga omkring 1,100 kvadratkilometer. Antalet av domsagans häradsrätt

under tiden 1935—1937 avgjorda mål utgjorde årligen i medeltal 472,

därav 26 civilmål. Dessa tal utgöra omkring 10 procent av motsvarande

antal mål för hela länet. Antalet av Göta hovrätt under åren 1935—1937

avgjorda mål från Varadounsagan utgjorde årligen i genomsnitt 29, därav

7 vademål samt 3 civila och 19 kriminella besvärsmål. Detta antal är sålunda

tämligen obetydligt, och de inställelser i hovrätten, som skulle föranledas

av mål från ifrågavarande domsaga, torde därför få antagas bliva

jämförelsevis få. Då härtill kommer att järnvägsförbindelserna mellan Vara

och Jönköping, å ena, samt Vara och Göteborg, å andra sidan, äro i

stort sett likvärdiga samt att det erbjuder vissa olägenheter att låta ett län

till olika delar lyda under skilda hovrätter, har beredningen ansett sig icke

heller böra föreslå, att Skaraborgs län på sätt nu ifrågasatts skulle uppdelas

mellan hovrätterna i Jönköping och Göteborg.

Beträffande frågan huruvida Värmlands län, som för närvarande lyder

under Svea hovrätt, borde överföras till domsområdet för den nya hovrätten

i Göteborg yttrade processlagberedningen:

För denna fråga är i viss mån avgörande, om kravet på uppdelning av

Svea hovrätt anses böra leda till inrättande av ännu en hovrätt inom Sveland.

Uppenbart är, att om t. ex. en hovrätt förlädes till örebro, även Värmlands

län borde hänföras till denna hovrätt. En sådan anordning hade föreslagits

av processkommissionen under förutsättning, att hovrätternas antal

bestämdes till nio. Även motionärerna vid 1936 års riksdag utgingo från, att

Värmlands län skulle komma att höra under en hovrätt för västra Svealand.

Enligt vad förut anmärkts har beredningen emellertid icke ansett sig böra

förorda inrättande av någon ny hovrätt inom Svealand. Till stöd för att

Värmlands län överföres till den nya hovrätten i Göteborg må till en början

framhållas, alt detta län geografiskt sett nära sammanhänger med de landsdelar,

som i övrigt skulle höra under hovrätten i Göteborg. Räknat från

skilda orter i Värmland är avståndet till Göteborg kortare än till Stockholm.

Sålunda är landsvägssträckan mellan Karlstad och Göteborg omkring 26

mil, under det att våglängden mellan Karlstad och Stockholm uppgår till

omkring 35 mil. Särskilt för befolkningen i sydvästra Värmland äger Göteborg

ur kommunikationssynpunkt avgjort företräde framför Stockholm som

hovrättsstad. Det torde också kunna antagas, att länets kommersiella förbindelser

i minst lika stor utsträckning gå över Göteborg som över Stockholm.

Av särskild betydelse i nu förevarande avseende är vidare, att ett avskiljande

av Värmlands län från Svea hovrätts jurisdiktionsområde skulle

för sistnämnda hovrätt innebära lättnad i fråga örn åliggandet att under en

ny rättegångsordning hålla hovrättsting. Erinras må i sådant hänseende, att

Svea hovrätts jurisdiktionsområde, liven örn på siitt beredningen förutsätter

Västernorrlands och Jämtlands län avskiljas till en särskild hovrätt

och Värmlands län skulle hänföras till hovrätten i Göteborg, koinme

att innehålla en areal av 89,037 kvadratkilometer. En hovrätt i Göteborg

skulle, därest den omfattade Värmlands län, erhålla en domkrets med

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

en areal av 41,942 kvadratkilometer. En överföring av Värmlands län torde

ock möjliggöra en starkare organisation av den nya hovrätten. På nu anförda

skäl anser sig beredningen böra förorda, att även Värmlands län överföres

till domsområdet för hovrätten i Göteborg. I detta sammanhang kan

omnämnas, att Värmland intill år 1816 tillhörde Göta hovrätts domsområde.

Beslutet örn dess överflyttande till Svea hovrätts jurisdiktionsområde motiverades

med, att det vore erforderligt att bereda Göta hovrätt nödig lättnad

och att åstadkomma en jämnare fördelning mellan hovrätterna, vilka som

bekant vid denna tid voro endast två.

över processlagberedningens senast återgivna yttrande avgåvos, efter remiss,

utlåtanden av Svea hovrätt och Göta hovrätt, länsstyrelserna i Hallands,

Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs samt Värmlands län ävensom

styrelserna för föreningarna Sveriges häradshövdingar, Sveriges stadsdomare,

Sveriges landsfogdar, Sveriges landsfiskaler och Sveriges stadsfiskal samt

styrelsen för Sveriges advokatsamfund. Vid Svea hovrätts yttrande hade fogats

utlåtanden från häradshövdingarna och rådhusrätterna inom Värmlands

län samt vid Göta hovrätts yttrande utlåtanden från, bland andra, häradshövdingarna

och rådhusrätterna inom hovrättens domsområde utom rådhusrätten

i Mariestad.

Processlagberedningens förslag tillstyrktes eller lämnades utan erinran av

länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus samt

Älvsborgs län, samtliga häradshövdingar och rådhusrätter

i förstnämnda två län, samtliga häradshövdingar i Älvsborgs

län samt rådhusrätterna i Vänersborg, Alingsås,

Borås och Åmål, häradshövdingarna i Skövde, Vartofta

och Frökinds samt Kinnefjärdings, Kinne och Kållands

domsagor samt rådhusrätterna i Skara, Hjo och Falköping,

häradshövdingen i Fryksdals domsaga och rådhusrätten

i Karlstad ävensom styrelserna för föreningarna Sveriges

häradshövdingar och Sveriges stadsfiskalr. Iövriga yttranden

uttalades i olika hänseenden från processlagberedningen avvikande

meningar.

I fråga om processlagberedningens förslag till domsområden för hovrätterna

efter en uppdelning av Göta hovrätt yppades olika meningar såvitt

angår Skaraborgs och Värmlands län.

Beträffande Skaraborgs län tillstyrkte Göta hovrätt, att det hänföres

till hovrätten i Jönköping. I denna del biträddes processlagberedningens

förslag jämväl av länsstyrelsen i Skaraborgs län samt styrelserna

för föreningarna Sveriges landsfogdar och Sveriges

landsfiskaler. Häradshövdingen i Vadsbo domsaga

ifrågasatte däremot örn icke Skaraborgs län bör hänföras till den i

Göteborg förlagda hovrätten. Häradshövdingen i Skånings,

Valle och Vilske domsaga anförde, att praktiskt taget hela Skaraborgs

län utgör naturlig uppbygd till Göteborgs stad och alltså bör, om

överrätt i Göteborg kommer till stånd, höra under dennas domvärjo. Råd
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

9

husrätten i Lidköping uttalade sig i samma riktning. Slutligen

upptogs i några yttranden frågan örn en uppdelning av länet mellan Jönköpings-

och Göteborgshovrätterna. Sålunda anförde häradshövdingen

i Åse, Viste, Barne och Laske domsaga att denna domsaga

lämpligast bör förläggas till hovrätten i Göteborg. Länsavdelningen

i Skaraborgs län av föreningen Sveriges landsfiskaler

yttrade, att därest det låter sig göra att överflytta någon del av

länet till hovrätten i Göteborg, synes detta mest stå i överensstämmelse med

befolkningens intressen och önskningar; i så fall borde förutom Varadomsagan

åtminstone Kinnefjärdings, Kinne och Kållands domsaga överflyttas

till Göteborg.

I fråga om Värmlands län anslöt sig Göta hovrätt till processlagberedningens

förslag eller att detta län bör hänföras till hovrätten i Göteborg.

Rådhusrätten i Filipstad hade icke något att erinra mot

det upprättade förslaget, som rådhusrätten fann ändamålsenligt. Västra

avdelningen av Sveriges advokatsamfund ansåg, att Värmlands

län bör på de skäl, som anförts av processlagberedningen, hänföras

till den nya hovrätten. I några yttranden togs icke någon bestämd ståndpunkt

till förslaget i denna del. Så är fallet beträffande yttrandena från

häradshövdingen i Södersysslets domsaga och styrelsen

för Sveriges advokatsamfund. Svea hovrätt ansåg sig

ej böra tillstyrka Värmlands läns avskiljande från Svea hovrätts nuvarande

domsområde och överflyttande till en hovrätt med säte i Göteborg. Även

fyra ledamöter i Göta hovrätt uttalade sig mot förslaget att

hänföra Värmlands län till hovrätten i Göteborg. Länsstyrelsen i

Värmlands län uttalade, att övervägande skäl synas tala för att länet

fortfarande bör tillhöra Svea hovrätts domsområde. Häradshövdingarna

i östersysslets, Mellansysslets, Nordmarks, Jösse

samt Älvdals och Nyeds domsagor anförde i ett gemensamt

yttrande, att det är uppenbart, att Värmlands läns hänförande under en

ny hovrätt i Göteborg står i direkt strid med flertalet innevånares starkt

motiverade intressen. Även rådhusrätten i Kristinehamn, styrelserna

för föreningarna Sveriges landsfogdar och

Sveriges landsfiskaler samt mellersta avdelningen av

Sveriges advokatsamfund uttalade sig mot en förändring av den

bestående ordningen.

Föredragande departementschefen anför i propositionen:

»Med inrättande av hovrätten för Övre Norrland den 1 oktober 1936 påbörjades

den uppdelning av de större hovrätterna, vilken, såsom i olika sammanhang

framhållits, torde få anses utgöra en väsentlig förutsättning för

genomförandet av den blivande rättegångsreformen. Processlagberedningen

har jämväl i sitt den 29 november 1938 avgivna förslag till rättegångsbalk

upptagit sex hovrätter mot för närvarande fyra.

Den indelning av riket i nya hovrättsdomkretsar, som må finnas erforder
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

lig, bör om möjligt vara genomförd redan före ikraftträdandet av den nya

rättegångsordningen. Jag är icke nu beredd att i ett sammanhang upptaga

spörsmålet om den uppdelning av Svea och Göta hovrätter varom kan

bliva fråga. Sålunda torde ett slutligt ståndpunktstagande till frågan örn

Svea hovrätts uppdelning — vilken fråga, på sätt av de förut återgivna yttrandena

framgår, är föremål för mycket delade meningar — kräva ytterligare

utredningar och överväganden. Däremot finner jag såsom processlagberedningen

förordat frågan om en uppdelning av Göta hovrätt nu kunna

bliva föremål för prövning.

I denna fråga hava alla förslag sammanstämt därutinnan, att ur Göta hovrätt

borde utbrytas en västsvensk hovrätt med säte i Göteborg. Det har därvid

erinrats om, bland annat, att Göteborg vöre den näst största staden i

riket och tillika centrum för handel och sjöfart på landets västra kust ävensom

att vissa av de kringliggande länen bildade en naturlig enhet omkring

Göteborg. Någon tvekan om lämpligheten av att till denna stad förlägga den

nya hovrätten torde icke föreligga.

Domsområdet för en till Göteborg förlagd hovrätt bör under alla förhållanden

omfatta Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län. Fråga har

emellertid uppstått huruvida jämväl Skaraborgs eller Värmlands län bör ingå

i domsområdet.

Beträffande Skaraborgs län har processlagberedningen föreslagit, att detta

län fortfarande skulle hänföras till det domsområde, som skulle lyda under

en till Jönköping förlagd hovrätt. I en del yttranden har emellertid, huvudsakligen

under åberopande av rådande kommunikationsförhållanden, förordats,

att Skaraborgs län eller vissa delar därav skulle hänföras till Göteborgshovrätten.

Vad härutinnan anförts synes emellertid icke innefatta tillräckliga

skäl för att frångå processlagberedningens förslag i denna del. Anmärkas

bör därjämte att en uppdelning av ett län på två hovrättsdomkretsar

är förenad med vissa processuella olägenheter. Processlagberedningens förslag

i denna del synes sålunda böra följas.

Vad därefter angår Värmlands län har processlagberedningen föreslagit dess

överförande från Svea hovrätts nuvarande domsområde till en västsvensk

hovrätt. Därvid har, bland annat, anförts, att Värmlands län geografiskt sett

nära sammanhängde med de landsdelar, vilka i övrigt borde höra under en

sådan hovrätt, samt att det kunde antagas att länets kommersiella förbindelser

i minst lika stor utsträckning ginge över Göteborg som över Stockholm.

Processlagberedningens förslag i denna del har biträtts i enstaka yttranden,

under det att det övervägande antalet i ärendet hörda myndigheter och enskilda

sammanslutningar förordat att Värmlands län — i varje fall tills vidare

— kvarbleve under Svea hovrätt. I flera av de yttranden, vilka gått i

sistnämnda riktning, har riktigheten av de av processlagberedningen åberopade

skälen ifrågasatts. Det har tillika framhållits, att de nuvarande kommunikationsförhållandena

ingalunda syntes motivera en åtgärd, som innebure

att den rättssökande allmänheten i Värmlands län finge utbyta Stockholm

mot Göteborg såsom hovrättsstad. Under utredningsarbetet har järn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

11

väl berörts den tidigare väckta frågan om inrättande av en hovrätt i Örebro

med ett domsområde omfattande, bland annat, Värmlands län. Därvid har

anförts, att därest detta län nu lades under hovrätten i Göteborg, frågan om

inrättande av en hovrätt i örebro med ett domsområde omfattande de fyra

s. k. bergslagslänen, till vilka jämväl Värmland vore att hänföra, finge anses

hava kommit i ett sådant läge, att förslaget om en dylik hovrätt definitivt

fallit.

Otvivelaktigt kunna skäl anföras både för och emot förslaget att låta Göteborgshovrättens

domsområde omfatta jämväl Värmlands län. Såsom redogörelsen

för yttrandena i denna del visar, gå de lokala önskemålen övervägande

i den riktningen att den nuvarande ordningen bör bibehållas. På

grund härav och då därtill kommer att, såsom nyss nämnts, frågan om

delning av Svea hovrätt icke för närvarande synes mogen att slutligt avgöras,

torde med ett slutligt ståndpunktstagande av frågan om Värmlands läns inpassande

i det ena eller det andra hovrättsområdet tills vidare böra anstå och

länet för närvarande böra kvarbliva under Svea hovrätt.

örn Göteborgshovrättens domsområde sålunda, åtminstone tills vidare,

kommer att omfatta allenast Hallands, Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs

län, torde detta icke medföra några olägenheter med hänsyn till inrättandet

av en västsvensk hovrätt. Av en i ärendet verkställd statistisk utredning,

till vilken torde få hänvisas (Bilaga B), kommer nämligen antalet till hovrätten

från nyssnämnda tre län fullföljda mål att åtminstone motsvara en

normal arbetsbörda under nuvarande rättegångsordning för en hovrätt på

två divisioner.

Upprättandet av en hovrätt i Göteborg, vilken synes böra givas namnet

hovrätten för Västra Sverige, påkallar vissa lagändringar. I 8 kap. 3 § rättegångsbalken

bör sålunda vidtagas ändring, innebärande att Hallands, Göteborgs

och Bohus samt Älvsborgs län skola höra under nämnda hovrätt. I

den lag, varigenom ändringen företages, böra dessutom givas stadganden av

innehåll att mål eller ärende, vari talan fullföljts i Göta hovrätt såsom allmän

överrätt från domstol eller annan myndighet inom ifrågavarande tre

län och uti vilket vid lagens ikraftträdande icke av hovrätten fattats slutligt

beslut, skall för vidare behandling överlämnas till hovrätten för Västra Sverige.

De närmare föreskrifter, som med avseende härå kunna finnas erforderliga,

böra meddelas av Konungen. I 3 § förordningen den 15 oktober

1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga örn förvaltning av järnväg under konkurs

bör angivas, att ärenden angående lagfart av järnväg skola upptagas

och prövas av inskrivningsdomaren i Jönköping, även då järnvägen till större

delen av sin sträckning ligger inom domsagor under hovrätten för Västra

Sverige. En uppdelning av ifrågavarande inskrivningsväsende mellan inskrivningsdomarna

i Jönköping och Göteborg synes nämligen av praktiska

skäl icke böra ske.

Tiden för de sålunda erforderliga lagarnas ikraftträdande torde böra bestämmas

till den 1 oktober 1941 eller den senare dag Konungen bestämmer.»

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

Ulf kottet.

Genom särskild proposition, nr 168, har Kungl. Majit förelagt riksdagen

vissa förslag angående förberedande åtgärder för inrättande av en hovrätt

för Västra Sverige. Denna proposition har hänvisats till statsutskottet.

Såsom utskottet tidigare uttalat kräver den blivande rättegångsreformen

med nödvändighet att hovrätterna göras lätt tillgängliga för allmänheten.

Redan under gällande rättegångsordning är det med hänsyn till önskvärdheten

av ökad muntlig handläggning i hovrätterna av stor betydelse att

dessas jurisdiktionsområden icke äro mera omfattande än att områdenas

olika delar hava goda förbindelser med hovrättsstaden. Starka skäl tala

för att en ny hovrätt nu inrättas för västra Sverige och att densamma förlägges

till Göteborg.

Beträffande domsområdet för denna nya hovrätt synes någon tvekan icke

råda att det under alla förhållanden bör omfatta Hallands, Göteborgs och

Bohus samt Älvsborgs län. Däremot hava skilda meningar yppats, huruvida

Skaraborgs län eller delar därav samt Värmlands län böra hänföras

till hovrätten i Göteborg. Utskottet finner det förenat med vissa svårigheter

att i nuvarande läge, då sådan utredning icke föreligger att frågan örn den

slutliga indelningen i hovrättskretsar av Svea och Göta hovrätters områden

kan överblickas, fatta ståndpunkt i nu berörda spörsmål. Även om utskottet

finner övervägande skäl tala för att den planerade nya hovrätten nu i

enlighet med Kungl. Maj:ts förslag erhåller det minimiområde om vilket

alla synas vara ense, vill utskottet med anledning av de i ärendet väckta motionerna

understryka att därmed slutlig ställning icke tagits till frågan om

en eventuell utvidgning av Göteborgshovrättens domsområde i samband med

landets slutliga indelning i hovrättsområden.

Mot utformningen av de i propositionen framlagda förslagen har utskottet

icke funnit anledning till erinran.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition, nr 167, måtte av riksdagen

bifallas; samt

B) att de i ämnet väckta motionerna, nr I: 270 och II: 396,

måtte anses besvarade genom utskottets hemställan under A.

Stockholm den 9 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Wagnsson, Eskhult, Branting, Gärde, Karl

Johan Olsson, Emil Andersson och Caap;

från andra kammaren: herrar Bergquist*, Lindqvist, Hedlund i Östersund, Ryberg,

Olsson i Mellerud, Gezelius, Larsson i Hede och Landgren.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

13

Reservation

av herrar Gärde, Emil Andersson, Hedlund i Östersund, Olsson i Mellerud,

Gezelius och Larsson i Hede, vilka ansett att utskottets yttrande bort hava

följande lydelse:

»Såsom utskottet tidigare uttalat kräver den blivande rättegångsreformen

med nödvändighet att hovrätterna göras lätt tillgängliga för allmänheten.

Redan under gällande rättegångsordning är det med hänsyn till önskvärdheten

av ökad muntlig handläggning i hovrätterna av stor betydelse att

dessas jurisdiktionsområden icke äro mera omfattande än att områdenas

olika delar hava goda förbindelser med hovrättsstaden. Starka skäl tala

för att en ny hovrätt nu inrättas för västra Sverige och att densamma förlägges

till Göteborg.

Beträffande domsområdet för denna nya hovrätt synes någon tvekan icke

råda att det under alla förhållanden bör omfatta Hallands, Göteborgs och

Bohus samt Älvsborgs län. Utöver nu nämnda län har processlagberedningen

förordat, att även Värmlands län borde hänföras till hovrätten i Göteborg.

Departementschefen har ej anslutit sig till beredningens förslag i denna

del och som skäl härför anfört, att de lokala önskemålen övervägande

ginge i den riktningen, att Värmlands län bibehölles under Svea hovrätt,

samt att frågan om delning av Svea hovrätt icke för närvarande syntes mogen

att slutligt avgöras. Med hänsyn härtill borde med slutligt ståndpunktstagande

i denna fråga tillsvidare anstå. Även enligt utskottets mening bör

stort avseende fästas vid uppfattningen inom den landsdel, som beröres av

åtgärden, örn och i den mån en sådan uppfattning kan anses sakligt grundad.

Att det för befolkningen i Värmlands län skulle medföra någon olägenhet,

om länet förlädes till hovrätten i Göteborg, har dock icke kunnat påvisas;

särskilt för den sydvästra delen av länet torde fördelarna av en sådan

förläggning vara påtagliga. De skäl, som anförts för bibehållande av

Värmlands län under Svea hovrätt, äro av den beskaffenhet att de med lika

stor rätt kunna anföras mot varje uppdelning av Svea hovrätt. Ej heller

har utskottet kunnat finna, att frågan om Svea hovrätts uppdelning skulle,

i vad den berör Värmlands län, kräva ytterligare utredning. Departementschefen

torde med sitt ifrågavarande uttalande åsyfta det förslag, som framkommit

om inrättande av en hovrätt i Örebro. En sådan uppdelning av

Svea hovrätt har emellertid så gott som enhälligt avstyrkts av samtliga hörda

myndigheter; även länsstyrelsen i Värmlands län har ställt sig avvisande till

förslaget. Till stöd för att Värmlands län hänföres till hovrätten i Göteborg

talar särskilt att därigenom vinnes en lämpligare arbetsfördelning mellan

hovrätterna. Av stor vikt är härvid den nya hovrättens betydelse för domarutbildningen;

att denna kan ordnas på ett lämpligare sätt vid en större hovrätt

ligger i öppen dag. I överensstämmelse med vad som anförts i den av

herr Lindström väckta motionen anser utskottet alltså, att hovrätten i Göteborg

bör omfatta även Värmlands län.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

Vad därefter angår frågan om Skaraborgs län anser utskottet att detta

län bör bibehållas under Göta hovrätt. Till stöd härför kan framhållas såväl

att härigenom vinnes en lämpligare arbetsfördelning mellan de båda hovrätterna

som ock att Jönköping, vilken stad alltjämt bör bibehållas som

förläggningsort för Göta hovrätt, för stora delar av länet är mera välbelägen

än Göteborg.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

A) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förslag

icke kunnat av riksdagen i oförändrat skick antagas,

måtte för sin del antaga följande förslag till

l) Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. 3 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 8 kap. 3 § rättegångsbalken1 skall erhålla följande

ändrade lydelse:

Under Svea hovrätt höra: Stockholms stad samt Stockholms, Uppsala,

Södermanlands, Gotlands, örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands och Jämtlands län; under Göta hovrätt: Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar och Skaraborgs län; under hovrätten över

Skåne och Blekinge: Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län; under hovrätten

för Övre Norrland: Västerbottens och Norrbottens län; under hovrätten

för Västra Sverige: Hallands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs samt

Värmlands län.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1941 eller den senare dag Konungen

bestämmer.

Mål eller ärende, vari talan fullföljts i Göta hovrätt såsom allmän överrätt

från domstol eller annan myndighet inom Hallands, Göteborgs och Bohus

eller Älvsborgs län eller i Svea hovrätt såsom allmän överrätt från domstol

eller annan myndighet inom Värmlands län och uti vilket vid lagens ikraftträdande

icke av hovrätten fattats slutligt beslut, skall för vidare behandling

överlämnas till hovrätten för Västra Sverige. De närmare föreskrifter,

som med avseende hära ma finnas erforderliga, meddelas av Konungen.

2) Lag

om ändrad lydelse* av 3 § förordningen den 15 oktober 1880 (nr 36),

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och

utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under

konkurs.

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 15 oktober 1880, innefattande

särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning

1 Ändrad lydelse, se SFS 1935: 268.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 29.

15

av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs,1 skall

erhålla följande ändrade lydelse:

Ärenden angående lagfart av järnväg upptagas och prövas av inskrivningsdomaren

i Stockholm, då järnvägen till större delen av sin sträckning ligger

inom domsagor under Svea hovrätt eller hovrätten för övre Norrland

eller domsagor i Värmlands län, av inskrivningsdomaren i Jönköping, då

järnvägen till större delen ligger inom domsagor under Göta hovrätt eller

hovrätten för Västra Sverige med undantag för domsagor i Värmlands län,

samt av inskrivningsdomaren i Kristianstad, då järnvägen till större delen

ligger inom domsagor under hovrätten över Skåne och Blekinge.

Är järnväg lagfaren hos någon av förenämnda inskrivningsdomare och

inträda förändrade förhållanden, lyder järnvägen ändock fortfarande under

samma inskrivningsdomare.

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 1941 eller den senare dag Konungen

bestämmer.

B) att de i ämnet väckta motionerna, nr I: 270 och II: 396,

måtte anses besvarade genom utskottets hemställan under A.»

Ändrad lydelse, se SFS 1935: 269.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1939:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till förordning om ändrad lydelse av 18 § 3 mom. och 30 § 3 mom. förordningen den s. 5 i texten