Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911
1939-01-31 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1939:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.
1
Nr 3.
Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1939 kl. 11 f. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2
juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella
sjukvårdsbeteckningar.
Genom en den 28 oktober 1938 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 7, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 13 s. 1) om
skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.
Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa
internationella sjukvårdsbeteckningar skall upphöra att gälla, samt att 3
§ samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:
3 §•
Var som till salu håller varor, därå utan vederbörligt tillstånd anbragts
märke eller benämning, sorn i 1 § avses, eller i firma olovligen intager dylik
benämning eller eljest olovligen brukar märke eller benämning, som nyss
sagts, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.
I fråga örn de skäl som ligga till grund för förslaget får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella
sjukvårdsbeteckningar innehåller inskränkande bestämmelser rörande användningen
av märke, bestående av rött kors å vit botten, samt benämningarna
''röda korset’ och ''Genévekorset’ ävensom märke eller benämning,
som med nu omförmälda företer sådan likhet att förväxling lätt kan äga
rum. Med ''rödakorsmärket’ avses i det följande samtliga de sålunda skyddade
beteckningarna.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 3—i.
1
2
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.
Enligt 1 § i lagen må rödakorsmärket ej offentligen brukas utom för den
militära sjukvården eller med Konungens tillstånd av förening, till vars
uppgift hör att i krig biträda vid vården av sårade eller sjuka. Tillstånd som
meddelats sådan förening medför dock enligt 2 § ej befogenhet att använda
rödakorsmärket såsom märke eller benämning å handelsvaror eller eljest
i handelsändamål. Den som till salu håller varor, därå anbragts märke eller
benämning, som avses i lagen, eller i firma olovligen intager dylik benämning
eller eljest olovligen brukar märke eller benämning som nyss sagts,
skall enligt 3 § i lagen straffas med böter från och med fem till och med
ettusen kronor eller fängelse i högst sex månader.
1911 års lag har tillkommit för att möjliggöra Sveriges anslutning till den
i Genéve år 1906 antagna internationella konventionen angående förbättrande
av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. År 1929 avslutades
i Genéve en ny konvention i samma ämne, vilken alltjämt är gällande.
De bestämmelser i denna konvention, som komma i betraktande i förevarande
sammanhang, äro huvudsakligen följande. Enligt art. 28 äro konventionsländerna
pliktiga att hindra all användning av rödakorsmärket,
vare sig i kommersiellt eller annat syfte, av enskilda personer eller andra
sammanslutningar än sådana som enligt konventionen ha rättighet därtill.
Till användning av rödakorsmärket berättigade sammanslutningar äro enligt
art. 10 sådana frivilliga hjälpföreningar som ägna sig åt vården av sårade
och sjuka i krig samt äro av vederbörande regering behörigen erkända och
auktoriserade. I fråga om sättet för användningen gäller enligt art. 24 första
stycket såsom allmän regel, att kännemärket må såväl i fred som i krig
användas endast för att skydda eller utmärka av konventionen skyddade
sjukvårdsformationer, sjukvårdsanstalter, personal och materiel. Därjämte
skola emellertid enligt art. 24 tredje stycket de frivilliga hjälpföreningarna i
enlighet med det egna landets lagstiftning äga använda rödakorsmärket för
sin humanitära verksamhet i fredstid. Sistnämnda bestämmelse i 1929 års
konvention är ny i förhållande till 1906 års konvention; i övrigt motsvarades
de nu berörda stadgandena av likartade bestämmelser i den äldre konventionen.
Den enda förening, som enligt 1911 års lag erhållit tillstånd att använda
rödakorsmärket, är Svenska röda korset. Den nu ifrågavarande lagändringen
är föranledd av en utav överstyrelsen för nämnda förening gjord
framställning, i vilken framhållits bland annat att den verksamhet föreningen
bedreve dels i upplysningssyfte och dels för att tillgodose allmänhetens behov
av tillgång å fullgod förbandsmateriel m. m. skulle lida starkt avbräck,
därest rödakorsmärket icke finge anbringas på föreningens skrifter eller brukas
för att beteckna av föreningen godkänd materiel.
I propositionen anför chefen för justitiedepartementet — efter att hava
omnämnt anledningen till tillkomsten av 1911 års lag -—- bland annat följande:
-
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.
3
»Såsom nämnts var syftet med 1911 års lagstiftning örn skydd för vissa
internationella sjukvårdsbeteckningar närmast att möjliggöra vårt lands anslutning
till Genévekonventionen. Då i den svenska lagen stadgats förbud
jämväl för erkänd hjälpförening att använda märke eller benämning, som
där avses, såsom märke eller benämning å handelsvaror eller eljest i handelsändamål,
synes man emellertid ha gått längre än som varit direkt påkallat
av hänsyn till konventionen. I allt fall lämnar denna i sin nu gällande
lydelse uttryckligen varje land öppet att genom egen lagstiftning bestämma
i vad mån sådan frivillig hjälpförening skall få använda ifrågavarande
kännemärke för sin humanitära verksamhet i fredstid.
Även om det måhända stundom kan visa sig vanskligt att uppdraga gränserna
för vad som är att hänföra till humanitär verksamhet, torde dock
böra därunder inbegripas sådana åtgärder som den svenska rödakorsföreningen
vidtager till fullgörande av sin stadgeenliga verksamhet för främjande
av hälso- och sjukvården inom landet. Ett betydelsefullt led häri utgör,
enligt vad det framhållits, föreningens arbete i upplysningens tjänst samt
dess medverkan i strävandena att säkerställa tillgången i allmänna marknaden
å fullgod förbandsmateriel. Det synes ock antagligt att denna verksamhet
skulle avsevärt förlora i effektivitet, därest rödakorsmärket ej finge
utsättas å föreningens broschyrer eller, i fall då tillverkning av sjukvårdsartiklar
skett under föreningens kontroll eller medverkan på annat sätt,
detta ej finge tydligt utmärkas å varorna.
Att ett anbringande av rödakorsmärket å skrifter, som föreningen utgiver
i upplysningssyfte, icke omfattas av förbudet i 2 § lärer väl få anses klart.
Däremot är en lagändring erforderlig för att möjliggöra dess användning såsom
märke eller benämning å varor som skola saluföras. Enligt vad i rödakorsföreningens
skrivelse anförts torde med hänsyn till konventionens innehåll
ett upphävande av 2 § knappast böra ifrågakomma annat än i samband
med införandet av en bestämmelse, som förhindrar hjälpförening att använda
rödakorsmärket för handelsändamål annorledes än för sin humanitära
verksamhet i fredstid. Denna bestämmelse synes emellertid lämpligen kunna
meddelas i administrativ ordning i anslutning till och som en begränsning
av det i lagens 1 § omförmälda allmänna tillståndet för föreningen att bruka
rödakorsmärket.
Den ifrågasatta nya ordningen föranleder även en jämkning av 3 §, såvitt
där stadgats straff för envar som till salu håller varor, försedda med rödakorsmärke.
I samband härmed torde dagsböter böra införas i straffsatsen.»
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda lagförslaget icke funnit
anledning till erinran mot detsamma och får alltså hemställa,
att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.
Stockholm den 31 januari 1939.
Utskottet.
På första lagutskottets vägnar:
K. SCHLYTER.
4
Första lagutskottets utlåtande Nr 3.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson, Wagnsson, Branting,
Ewerlöf, Gärde, Karl Johan Olsson och Verner Andersson;
från andra kammaren: hérrar Lindqvist, Olsson i Mellerud, Berg och Larsson i Hede,
fru Gustafson samt herrar Hansson i Vännäsby, Gustafsson i Lekåsa och Björling.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1939:29 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delarav lagen den 2 juni 1911 s. 1 i texten