Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

1939-05-09 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1939:31, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

1

Nr 31.

Ankom till riksdagens kansli den 9 maj 1939 kl. 6 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av

lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 244,

vilken behandlats av första lagutskottet, har herr Hedlund i Östersund m. fl.

hemställt, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

och förslag till sådan ändring av lagen den 7 december 1934 om tillsättning

av prästerliga tjänster att bestämmelsen örn prästval utgår vid sådan

tillsättning av kyrkoherdetjänst, som avses i 41 § 4 mom.

Beträffande de skäl som ligga till grund för motionärernas hemställan

får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa

till motionen.

Enligt lagen den 7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster

gäller i fråga om kyrkoherdetjänst att, sedan ansökningstiden utgått, domkapitlet

skall å förslag uppföra tre av de sökande, vilka därefter skola avlägga

predikoprov Å därefter hållen frågodagsförrättning äger församlingen

kalla s. k. fjärde provpredikant, vilken uppföres på förslaget och får avlägga

predikoprov. Valförrättning hålles sedan med församlingen.

Enligt 41 § gäller såsom huvudregel (1 mom.) att den som vid valet erhållit

de flesta rösterna skall av domkapitlet förses med fullmakt å tjänsten.

Vissa undantag härifrån upptagas i följande moment. Har vid val till kyrkoherdetjänst

fjärde provpredikant varit under omröstning, äger Kungl.

Majit liksom tidigare tillsätta tjänsten. Har därvid någon av de å förslaget

uppförda erhållit mer än hälften av de avgivna rösterna och därjämte minst

en femtedel av de röstberättigade deltagit i omröstningen, äger Kungl. Majit

utnämna någon av do å förslaget uppförda (2 inom.), under det att i annat

fall Kungl. Majit äger utnämna antingen en av de å förslaget uppförda eller

ock någon till tjänsten behörig präst som anmält sig såsom sökande direkt

hos Kungl. Majit (3 inom.). Härjämte skall (enl. 4 inom.), oavsett örn vid

val till kyrkoherdetjänst fjärde provpredikant varit under omröstning eller

ej, sådan tjänst var tredje gång den är ledig tillsättas av Kungl. Majit, som

därvid äger att till tjänsten utnämna antingen en av de å förslaget uppförda

eller ock någon till tjänsten behörig präst som anmält sig som sökande hos

Kungl. Majit. Jämväl beträffande domprostbefattning tillkommer tillsättningsrätten

Kungl. Majit (5 morn.).

Motionärerna åsyfta att prästval icke skall förekomma vid s. k. tredjegångstillsättning

enl. 41 § 4 morn.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 31.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

Till belysande av detta lagrums förhistoria må anmärkas följande.

Vid 1925 års kyrkomöte framlades i särskilda motioner av prosten E.

Leufvén och biskopen Viktor Rundgren m. fl. vissa riktlinjer för en prästvalsrefonn,

vilka pläga sammanfattas under benämningen Leufvén-Rundgrens

linje. Denna linje gick ut på, att var tredje gång en kyrkoherdetjänst

bleve ledig densamma efter ansökan skulle på förslag av domkapitlet

men utan prov och val tillsättas av Konungen. Berörda linje vann

viserligen icke kyrkomötets anslutning men kom att spela en framträdande

roll i den följande diskussionen. Tanken på en tredjegångstillsättning utan

föregående församlingsval avvisades emellertid i det förslag till lag angående

tillsättning av prästerliga tjänster m. m., som avgavs år 1932 av tillkallade

sakkunniga (statens offentliga utredningar 1932:35). I betänkandet uttalades,

att en reform enligt Leufvén-Rundgrens linje komme att innebära ett

icke oväsentligt brytande med den historiska utvecklingen å förevarande område

samt att den risken icke torde vara utesluten, att i sådana fall, då en

kyrkoherdetjänst skulle tillsättas utan att församlingen haft tillfälle att genom

val uttala sig i frågan, den utnämnande myndigheten komme att fästa

alltför stort avseende vid vederbörandes tjänstålder och formella meriter,

under det att andra kvalifikationer av måhända större betydelse med hänsyn

till den ifrågavarande tjänstens behov icke komme att vinna tillräckligt

beaktande. De sakkunniga ansåge det följaktligen icke böra ifrågakomma

att i större eller mindre utsträckning fråntaga församlingarna deras rätt att

genom val medverka vid tillsättning av prästerliga befattningar.

Vid lagärendets föredragning i statsrådet den 9 februari 1934 ansåg sig

departementschefen i huvudsak kunna instämma i vad de sakkunniga sålunda

anfört. I fråga örn den av honom förordade utvidgningen av den

kungliga utnämningsrätten genom tredjegångsregeln anförde departementschefen

härjämte, att då enligt 1910 års prästvalslag i alla de tämligen ofta

förekommande fall, där fjärde provpredikant varit under omröstning, församlingens

val icke vore avgörande utan utnämningsrätten förbehållits

Kungl. Majit, det icke torde vara ägnat att väcka betänkligheter, att denna i

prästvalslagen redan förekommande princip örn utnämningsrättens överlämnande

till Kungl. Majit erhölle en mera vidsträckt användning. Det

vore nämligen alldeles givet, att vid utnämningsrättens utövande stort avseende

alltid mäste fästas vid den anslutning, som någon av de å förslaget

uppförda kunde hava vunnit vid församlingsvalet.

De synpunkter, som departementschefen anfört i fråga örn betydelsen av

församlingsvalet vid tredjegångstillsättning, underströkos ytterligare vid behandlingen

i 1934 års riksdag av det genom propositionen nr 154 framlagda

förslaget till ny prästvalslag. Första lagutskottet, till vars handläggning propositionen

hänsköts, anförde i avgivet utlåtande, nr 60, att utskottet hyst

stor tvekan, huruvida det kunde låta sig göra att i enlighet med departementschefens

förslag låta Konungen — bortsett från de fall då fjärde provpredikant

varit under omröstning — tillsätta kyrkoherdetjänst var tredje

gång utan att därigenom den rätt, som i flertalet församlingar av ålder till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr, 31.

3

kommit menigheten, träddes för nära. Utskottet hade dock kommit till den

uppfattningen, att en lösning, som tillgodosåge de av utskottet anförda synpunkterna,

syntes närmast kunna vinnas i anknytning till den i propositionen

föreslagna linjen under förutsättning, att Konungen vid utövandet av

den utnämningsrätt, som skulle tillkomma honom, toge vederbörlig hänsyn

till församlingarnas vilja. Utskottet förordade fördenskull departementschefens

förslag i förevarande avseende, under uttalande av den bestämda

förväntan, att i de fall, då utnämningsrätten tillkomme Konungen, församlingens

val likväl komme att tillmätas ett väsentligt inflytande på tjänstens

tillsättning, där det visade en under avsevärt deltagande tydligt uttalad mening

och valresultatet icke skulle leda till uppenbar orättvisa. Under den

följande riksdagsdebatten framfördes från åtskilliga håll synpunkter, liknande

dem motionärerna anfört, utan att dessa synpunkter dock vunno gehör

hos riksdagen.

Från lagförslagets behandling i 1934 års kyrkomöte må slutligen erinras,

hurusom kyrkolagsutskottet i sitt av kyrkomötet godkända betänkande,

nr 14, framhöll, att förslaget i fråga örn församlingarnas och prästerskapets

i vissa avseenden skiljaktiga intressen finge anses lyckligt avvägt, varvid

utskottet för församlingarnas del betonade, att dessa ju beträffande alla

tillsättningar av ordinarie präster bibehölles vid sin rätt att genom val tillkännagiva

sin mening om vem som borde ifrågakomma till deras själasörjare.

Förevarande fråga upptogs i en motion, nr 25, vid 1936 års kyrkomöte.

I betänkande, nr 8, som godkändes av kyrkomötet, avstyrkte kyrkolagsutskottet

motionen, väsentligen under hänvisning till den korta tid som förflutit

från lagens tillkomst.

Frågan framfördes ånyo i två vid 1938 års kyrkomöte väckta motioner, nr

3 och 4.

Kyrkolagsutskottet, som i behandlade motionerna, anförde i betänkande,

nr 8, följande:

»Till en början vill utskottet framhålla, att erfarenheterna av bestämmelserna

örn s. k. tredjegångstillsättning i 41 § 4 mom. i gällande lag om tillsättning

av prästerliga tjänster varit olika i olika delar av landet under de

knappa 4 år, lagen varit i tillämpning. På en del håll hava bestämmelserna fungerat

utan att giva anledning till anmärkning, medan de på andra håll haft

mindre önskvärda följder.

Hittills hava 93 kyrkoherdetjänster tillsatts enligt förevarande lagrum.

Av dessa 93 utnämnda hava 20 varit sökande utom förslaget och 73 uppförda

å förslaget. Utav sistnämnda 73 hava 51 vid valet erhållit högsta röstetalet

medan 22 vid omröstningen stannat i minoritet. Samtliga dessa 22 hava innehaft

förslagsrum framför den valde. I tre pastorat har fjärde provpredikant

kallats. I två av dessa fall hava de av församlingen kallade utnämnts,

medan i det tredje fallet en utav de av domkapitlet föreslagna utnämnts.

Fördelningen å de olika stiften av dessa tredjegångstillsättningar framgår

av nedanstående tabell.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

Tabell över tredjegångstillsättningur av kyrkoherdetjänster.

Stift

Antal

U t n ä m

Den j Annan

valde å förslag

n d

Extra

sökande

Uppsala......................

17

7

3

7

Linköping....................

7

5

2

—

j Skara ........................

5

3

1

1

Strängnäs ....................

12

8

3

1

Västerås......................

10

5

3

2

Växjö........................

6

5

—

1

! Lund ........................

10

8

—

2

Göteborg......................

6

3

1

2

Karlstad......................

6

1

3

2

Härnösand....................

6

1

4

1

Luleå ........................

4

3

1

—

Visby ........................

1

1

—

—

Stockholm....................

3 ''

1

1

1

Hela riket

93

51

22

20

Motionärerna hava framhållit bl. a. följande. Prästvalets särställning vid

tredjegångstillsättning ledde till antingen likgiltighet för röstning eller häftig

agitation. I förra fallet ansåge församlingen det lönlöst att rösta, enär

Kungl. Majit likväl komme att utnämna den sökande, som enligt Kungl. Majits

mening vöre den mest meriterade, vilken person eventuellt ej ens provpredikat

och varit i fråga vid valet utan anmält sig såsom sökande utom förslaget.

Här hade röstningen nedsjunkit till en tom formalitet. I senare fallet ville

man försäkra sig örn ett så stort röstetal för en viss kandidat, att dennes utnämning

i möjligaste mån säkerställdes. Då förelåge risken, att församlingslivet

för lång tid framåt uppreves, därest utnämningen komme att gå emot

röstmajoriteten. Bestämmelserna örn val i detta fall skapade därför ofta en

ej oförklarlig bitterhet i församlingen.

Mot förslaget om uteslutande av bestämmelsen om val vid tredjegångstillsättning

har anförts att nämnda förslag dock innebär en rubbning av den

princip som hittills varit gällande, nämligen att församlingen genom val

har att giva tillkänna sin mening örn den som skall bliva församlingens

präst. Denna församlingarnas valrätt måste betraktas såsom en stor tillgång

för det svenska folket och innebär, principiellt sett, att prästen blir djupare

förankrad i sin församling, än örn han kommer dit så att säga kommenderad

av en högre myndighet. Från denna synpunkt har man hållit före, att

man endast i yttersta nödfall bör rubba på valprincipen, enär en dylik rubbning,

en gång företagen, kan medföra att valprincipen över huvud tränges

undan. Fråga är örn verkligen ett sådant nödfall föreligger beträffande

tredjegångstillsättningen. Mot den uppfattningen att dylikt nödfall föreligger

har man anfört, att om vid ett prästval stor röstsplittring förevarit, församlingen

icke torde anse valprincipen desavuerad, därest Kungl. Majit

skulle utnämna någon, som icke varit underställd församlingens val. Tvärtom

torde det ha varit så, att församlingen i sin helhet blivit nöjd med att

ingen av dem, som varit föremål för val, blev utnämnd. I själva verket torde

det endast ha varit mycket få fall, att en präst som vid valet endast er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

5

hållit ett fåtal röster har blivit utnämnd, varigenom således valprincipen vid

tredjegångstillsättning skulle lia blivit diskrediterad. Vidare kan framhållas,

att tredjegångstillsättning i regel förekommer så sällan i en och samma

församling, att även örn Kungl. Maj:ts utnämning skulle kännas såsom en

oförrätt, detta måste vara glömt av den generation, som skall rösta vid nästa

tredjegångstillsättning.

Om valet vid tredjegångstillsättning avskaffas, måste proceduren, huru vid

ifrågavarande tillsättningar skall tillgå, närmare bestämmas. För att åstadkomma

en ersättning för det bortfallna valet har man föreslagit att församlingen

dock borde få giva sin mening tillkänna på något sätt. Den möjligheten

har framkastats att församlingens kyrkoråd eller kyrkofullmäktige skulle

få tillfälle att avgiva ett motiverat förord, en utväg som dock av olika

skäl förefaller mindre tilltalande. Så har hittills varje församlingsmedlem

genom deltagande i omröstningen fått göra sin mening gällande, och det är

alt antaga, att därest kyrkoråd eller kyrkofullmäktige skulle avgiva något

förord, enskilda församlingsmedlemmar skulle söka genom petitionslistor

utöva inflytande vid tillsättningen av befattningen i fråga. Ett maskerat

val skulle komma till stånd, vilket endast skulle verka förvirrande beträffande

själva valprincipen.

I så fall vore att föredraga, att Kungl. Majit utan några slags mellanformer

av val, sedan domkapitlet i vederbörlig ordning hade upprättat förslag,

utnämnde till den lediga befattningen. Fråga uppstår då, huru förfaras skall

med dem, som, enligt nu gällande bestämmelser, kunna utom förslaget söka

den lediga befattningen. För närvarande inlämnas dylika ansökningar, sedan

val har hållits. Bortfaller valet, böra alla ansökningar rimligtvis inlämnas

samtidigt. Några skäl för en sådan omgång, att domkapitlet efter en första

ansökningstid och sedan domkapitlet upprättat förslag skulle invänta en

andra ansökningstid, kunna näppeligen förebringas. I varje fall, antingen

det bleve en ansökningstid eller tvenne, måste de nuvarande bestämmelserna

angående dem, som äro berättigade att söka utom förslaget, omarbetas,

och förslag till dylik omarbetning föreligger icke.

Örn vid tredjegångstillsättningar Kungl. Majit skulle utnämna utan föregående

val av församlingen, så måste man utan tvivel räkna med att situationen

vid utnämningen icke kommer att bliva densamma som vid nuvarande tredjegångstillsättningar.

Valproceduren utövar nu en stark sovring med avseende

på dem, som söka den lediga befattningen. Valets bortfallande skulle säkerligen

locka många sökande, som önskade erhålla transport till ett vålberget

pastorat — erfarenheten ger vid banden, att en präst numera i första hand

för sina barns uppfostran söker transport, nämligen till pastorat, där läroverk

finnes eller är så beläget, att kommunikationerna möjliggöra barnens

skolgång på ort med läroverk. Ökningen av antalet sökande vid tredjegångstillsättning

skulle lätt kunna motverka det syftemål, som man velat nå

just genom tredjegångstillsättningarna.

Å andra sidan är det oförnekligt ali i en stor församling, där valproceduren

med nödvändighet måste bliva omständlig, val vid tredjegångstillsättningen

under givna omständigheter kan te sig meningslöst och väcka olust

beträffande valprincipen över huvud. Detsamma kan självfallet inträffa

också i mindre församlingar, där valet åsamkar mindre besvär än i en stor

stadsförsamling. Flir att i någon mån undanröja dessa olägenheter kunde

det tänkas, att församling vid tredjegångstillsättningar tillfrågades, örn man

ville, att val skulle äga rum, varigenom klart markerades skillnaden mellan

val vid tredjegångstillsättning och vid andra tillfällen.

Utskottet, som övervägt de skäl, sorn anförts för och emot förslaget,

inser till fullo det förfång för själva valprincipen och de olägenheter i

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

övrigt, som dessa val innebära. Mot förslaget talar emellertid dels det

principelit betänkliga i att beröva församlingarna rätt att rösta, dels

svårigheten att finna någon lämplig form för den församlingens opinionsyttring,

som eventuellt bör träda i stället för valen, dels nödvändigheten att

vid valens avskaffande skapa nya bestämmelser för rätten att ansöka utom

förslaget och dels risken, att antalet sökande till begärliga befattningar skall

svälla ut och förrycka utnämningarna.

Enligt utskottets mening hava ifrågavarande bestämmelser varit i tilllämpning

för kort tid, för att man skall kunna avgöra, huru de nackdelar,

bestämmelserna medföra, skola kunna avhjälpas.»

På grund av vad sålunda anförts hemställde kyrkolagsutskottet, att motionerna

icke måtte föranleda någon kyrkomötets åtgärd.

Vid kyrkolagsutskottets betänkande voro fogade reservationer

dels av herr Nygren, som anfört:

»Då kyrkolagsutskottet medgivit, alt betydande nackdelar äro förenade

med den nuvarande ordningen vid tredjegångstillsättning, anser jag, att utskottet

bort tillstyrka den begärda utredningen.»;

dels ock av herr Söderlind, som anfört:

»Olägenheterna av ifrågavarande ordning vid de s. k. tredjegångstillsättningama

torde numera vara obestridliga. Desamma ifrågasättas ej heller

av kyrkolagsutskottet i dess föreliggande utlåtande. Såtillvida har utskottet

nu intagit en annan ståndpunkt än 1936 års kyrkolagsutskott. 1936 års

kyrkolagsutskott uttalade nämligen, att det icke varit möjligt att under den

korta tid, lagen hunnit verka, samla tillräckliga erfarenheter för att kunna

bedöma lagens verkningar. Nu vitsordar utskottet, att ifrågavarande bestämmelser

medföra förfång för valprincipen samt även i övrigt medföra

olägenheter och nackdelar. Utskottet anser emellertid, att ifrågavarande

bestämmelser varit i tillämpning för kort tid för att man skall kunna avgöra,

huru dessa nackdelar skola kunna avhjälpas.

Jag vill härtill anmärka, att, då man — i likhet med utskottet — inser

och erkänner förefintliga nackdelar hos ett visst system, konsekvensen i

stället bort bliva ett tillstyrkande av motionerna, vari ju i sak begäres en

utredning angående dessa nackdelars undanröjande. Att låta ett konstaterat

missförhållande fortsätta i syfte att en fortsatt erfarenhet skall utvisa

lämpligaste sättet för missförhållandets avhjälpande, synes kunna innebära

ett äventyrande av viktiga intressen — i detta fall intresset av att den allmänna

uppfattningen örn prästvalens betydelse och vikt icke förringas eller

omintetgöres — samt därjämte måhända innebära ett visst underskattande

av vederbörande myndigheters förmåga att under den föreslagna utredningsformen

taga ståndpunkt till spörsmålet i fråga.

Jag anser förty, att utskottet bort föreslå kyrkomötet att i underdånig

skrivelse hemställa örn den begärda utredningen.»

Kyrkolagsutskottets hemställan bifölls av kyrkomötet med 38 röster mot

19, vilka avgåvos för ett av herr Söderlind under överläggningen framställt

yrkande att kyrkomötet skulle besluta att i underdånig skrivelse anhålla örn

den utredning som begärts i de i ämnet väckta motionerna.

Enligt för utskottet tillgängliga uppgifter rörande de fall, i vilka Kungl.

Maj:t under år 1938 tillsatt kyrkoherdetjänst — därav i ett fall fjärde

provpredikant kallats — har i 20 av samtliga 43 fall Kungl. Maj:t utnämnt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

7

den sökande, som vid valet erhållit högsta röstetalet; i 17 fall hade den

utnämnde även erhållit biskopens och domkapitlets eller enderas förord.

I 10 fall har sökande på förslaget utnämnts, därav i samtliga fall med undantag

av ett i enlighet nied förordet. I 13 fall har en på förslaget uppsatt

sökande som ej erhållit högsta röstetalet utnämnts, därav i 4 fall med och

i 9 fall emot förordet.

I förevarande motion anföres bland annat:

»Bestämmelsen om val vid tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst har

— därom lämnar erfarenheten under den relativt korta tid, som lagen tilllämpats,

tillräckliga vittnesbörd — medfört olägenheter av så allvarlig art,

att en lagändring synes oss påkallad.

Det ligger i sakens natur, att det ej alltid går att upprätthålla den princip,

på vilken tredjegångstillsättningen vilar, och samtidigt tillgodose de

intressen, som kommit till uttryck vid valet.

I större församlingar och i församlingar med stora avstånd är valet förenat

med rätt stora uppoffringar av tid och även kostnader för de valbeiättigade.

Det kan därför ifrågasättas, örn denna besvärliga procedur bör äga

rum, när det i alla fall blott är fråga örn konsultativt val. Därtill kommer

att väljarna i allmänhet förbise valets konsultativa karaktär och gripas därför

av harm och missmod, då majoritetskandidaten får vika för den präst,

som Kungl. Majit funnit vara mera förtjänt av ämbetet. -— -—-

Givetvis måste en reform av här berörd innebörd medföra reviderade regler

för tredjegångstillsättning. Sålunda kan det möjligen böra övervägas

örn — såsom ersättning för val — vederbörande kyrkoråd kunde få rätten

att om rådet så önskar rådgivande uttala sig örn de sökande. Detta en detaljfråga

som liksom de detaljfrågor, som rullades upp vid kyrkomötet, bör

utredas i samband med en utredning av huvudfrågan: valets avskaffande.

En lagändring i här berörd riktning upphäver icke principen om församlings

rätt att själv välja sin präst, eftersom denna princip i fråga örn de

ämbeten, som tillsättas av Kungl. Majit, är genom 1934 års lag realiter upphävd.

Att bibehålla en bestämmelse, som utan att tjäna något praktiskt ändamål

visat sig vålla irritation och i hög grad verka störande för ett harmoniskt

församlingsliv, finna vi olyckligt.»

Enligt gällande bestämmelser örn tillsättning av kyrkoherdetjänst skall

sådan tjänst var tredje gång den är ledig tillsättas av Kungl. Majit. Även

vid dessa s. k. tredjegångstillsättningar skall i vanlig ordning tjänsten kungöras

till ansökan ledig, förslag upprättas av domkapitlet samt val av församlingen

ske. Kungl. Majits utnämningsrätt är i dessa fall ej inskränkt

till dem som uppförts på förslaget eller ens dem som inom den stadgade

ansökningstiden sökt tjänsten, utan Kungl. Majit kan utnämna någon som

efter valet anmält sig såsom sökande direkt hos Kungl. Majit. Av uttalandena

vid tillkomsten år 1934 av reglerna örn tredjegångstillsättning framgår,

att därmed avsågs att möjliggöra placering av prästmän som, ehuru

förtjänta, av olika anledningar hade svårighet att med tillämpning av valsystemet

vinna befordran.

Denna princip att tillsättning av kyrkoherdetjänst i vissa regelbundet återkommande

fall skall tillkomma Kungl. Majit torde vara erforderlig för att

Utskottet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

undanröja de ojämnheter och orättvisor som skulle kunna uppstå med ett

tillämpande över hela linjen av principen örn församlingens rätt att själv

utse sin präst. Det bör dock därvid tillses att bestämmelserna äro så utformade

att ej olägenheter i andra avseenden uppkomma. Det synes nu allmänt

medgivas att vissa mindre önskvärda följder av bestämmelsen örn

val vid tredjegångstillsättning framträtt. I de fall, då Kungl. Majit frångår

församlingens val och eventuellt utnämner någon som ej ens sökt

tjänsten inom den stadgade ansökningstiden, kan valproceduren lätt komma

att för församlingsmedlemmarna framstå såsom en onödig, understundom

rätt besvärlig formalitet. Och då skillnaden mellan val vid tredjegångstillsättningar

och vanliga prästval ofta ej står fullt klar för den enskilde

församlingsmedlemmen, kan nyssnämnda förhållande inverka ofördelaktigt

på valdeltagandet vid de regelmässiga prästvalen med risk att hela

valsystemet råkar i misskredit. De invändningar, som rests mot en reform

på området, torde väsentligen motiveras därmed att svårigheter skulle föreligga

att utforma lämpliga nya regler för de avsedda tredjegångstillsättningarna.

Dessa svårigheter synas emellertid icke oöverkomliga, och frågan

är enligt utskottets mening av den vikt att en utredning bör komma till

stånd. Det kan icke förväntas att ett uppskov med frågan skulle skapa

bättre förutsättningar för dess lösning. Med hänsyn till att, av tillgängliga

uppgifter att döma, de fall som avsetts att regleras genom tredjegångstillsättningarna

äro betydligt fåtaligare än hela antalet tredjegångstillsättningar

— i över hälften av fallen har Kungl. Majit utnämnt den av församlingen

valde —• synes det böra tagas under övervägande huruvida icke

Kungl. Majits tillsättningsrätt skulle kunna begränsas till ett mindre antal

fall än nu är stadgat samtidigt som valproceduren i dessa fall underlåtes.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av förevarande motion i

skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning angående

ändrade bestämmelser för s. k. tredjegångstillsättning av

kyrkoherdetjänst samt om framläggande av de förslag vartill

utredningen kan föranleda.

Stockholm den 9 maj 1939.

På första lagutskottets vägnar:

K. SCHLYTER.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Schlyter, Karl Emil Johanson*, Wagnsson, Ewerlöf,

Gärde, Karl Johan Olsson, Verner Andersson och Brandt;

från andra kammaren: herrar Bergquist*, Lindqvist, Hedlund i Östersund och Lindmark,

fru Östlund samt herrar Ryberg, Olsson i Mellerud och Gezelius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande Nr 31.

9

Reservationer:

dels av herrar Karl Emil Johanson, Ewerlöf, Gärde, Lindqvist och Lindmark,

vilka anfört:

»Att systemet med tredjegångstillsättningar utgör ett behövligt komplement

till huvudregeln om församlingarnas rätt att själva utse sina präster, därom

synas vara alla ense. Emellertid bör man icke inskränka nämnda rätt för

församlingarna mer än som verkligen är av förhållandena påkallat. Vid

tillkomsten år 1934 av de gällande bestämmelserna om tredjegångstillsättning

anslöt sig första lagutskottet till det framlagda förslaget under den förutsättningen,

att Kungl. Majit vid utövandet av den utnämningsrätt, som

skulle tillkomma Kungl. Majit, toge vederbörlig hänsyn till församlingarnas

vilja. Utskottet uttalade tillika den bestämda förväntan att i de fall, då utnämningsrätten

tillkomme Kungl. Majit, församlingens val likväl komme att

tillmätas ett väsentligt inflytande på tjänstens tillsättning, där det visade en

under avsevärt deltagande tydligt uttalad mening och valresultatet icke

skulle leda till uppenbar orättvisa. Erfarenheterna under den tid bestämmelserna

varit i tillämpning visa också att Kungl. Maj :t kunnat i flertalet fall

följa församlingarnas genom valet uttalade vilja. Tillräckliga tillfällen att

placera sådana prästmän, som tredjegångstillsättningsinstitutet avsåg att bereda

befordringsmöjligheter, synes Kungl. Majit hava i de fall, då valdeltagandet

varit allenast obetydligt eller stor splittring bland de röstande förelegat.

Det framgår härav att även vid tredjegångstillsättningarna valet har

en uppgift att fylla. Enstaka fall, där missförhållanden yppa sig, torde näppeligen

kunna undvikas ens med en annan ordning för dessa tillsättningar.

Det torde jämväl böra framhållas, att vissa av de skäl, som förebragts för ett

avskaffande av valet vid tredjegångstillsättningar, kunna synas riktade mot

valprincipen överhuvud. Vi finna det försiktigast att avvakta ännu en tids

erfarenhet av tillämpningen av reglerna om tredjegångstillsättningar och få

alltså hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd

föranleda.»

dels ock av herr Gezelius beträffande motiveringen till utskottets hemställan.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 9 sami. 1 avd. Nr 31.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.